Europas energi kommer till 80 % utifrån. En stor del är rysk gas. Sveriges energi kommer från två håll: vattenkraften och kärnkraften som svarar för 45 % vardera. Resterande tio procent kommer från kraftvärmeverk (7%) som drivs av biobränsle men delvis även av torv, olja och kol. Vindkraften står för de resterande tre procenten, alltså en liten del.
Vi har alltså bra tillgång till egenproducerad elkraft. Men när det gäller olja, som är viktig för våra transporter, är situationen annorlunda.
Sveriges olja kommer till 42 % från Ryssland. Från källorna i Nordsjön får vi från Norge 25 %, från Danmark 15 % och från Storbritannien 6 %.
Oljan landas i Göteborg, Lysekil och Nynäshamn. Preem äger raffinaderier i Göteborg och Lysekil och står för 80 % av kapaciteten och Nynäs med anläggningar i Göteborg och Nynäshamn svarar för resterande kapacitet (20 %).
Hälften av den olja Sverige importerar förädlas vidare till bensin och diesel som vi exporterar till andra ländeer.
Om Ryssland stryper exporten av olja till oss blir det kämpigt då den svarar för en så stor del av vårt behov. Hindras dessutom sjöfarten till Göteborg, Lysekil och Nynäshamn blir det total katastrof. Vi får ingen olja alls. Efter någon vecka brakar transportväsenet ihop och vi får svälta eftersom livsmedel transporteras via lastbilar till våra butiker.
Varannan tugga vi tar är producerad utomlands. Sveriges egen livsmedelsproduktion täcker bara hälften av vårt behov. Så var inte läget under andra världskriget. Då klarade vi oss bättre än vad vi skulle göra idag. Hindras sjöfarten är det alltså inte bara olja vi kommer att lida brist på, utan även mat.
Under kalla kriget (1945-89) hade vi ett civilt-, psykologiskt och ekonomiskt försvar plus ett militärt dito. Det ekonomiska försvaret hade stora beredskapslager att allt möjligt, bl.a. av olja. Nu finns inget kvar av detta omfattande totalförsvar. I ett skarpt läge ligger vi verkligen illa till. Naiva svenska politiker trodde att vi fått evig fred i Europa när muren och Sovjetunionen kollapsade. Sen kom Putin.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har nyligen gått ut till landets kommuner och bett dem se över beredskapen inför ett ev. krig. Det har väckt uppmärksamhet runt om i världen, typ "Sverige förbereder sig för krig". Men man skjuter inte till några pengar för att kunna rusta sig i detta avseende.
Hur kan jag i egenskap av vanlig medborgare förbereda mig för en eventuellt kris? Krisen behöver nödvändigtvis inte betyda krig. Det kan räcka med ett längre strömavbrott så sitter vi på pottkanten.
Utan el funkar inte vattenförsörjningen. Inte heller mackarnas bensinpumpar. Eller bankomaterna eller ICA:s kassor. Det blir svårt på alla områden som vi idag tar för evigt självklara. Har du dunkar så du kan hämta vatten? Har du kontanter hemma? Har du ett triangiakök och rödsprit så du kan värma tevatten? Sovsäckar? Mat för en vecka?
MSB har tips om vad du bör tänka på redan idag inför en kris. Läs här: https://www.dinsakerhet.se/olycka-och-kris/forbered-dig-for-olycka-och-kris/din-krisberedskap/
Tillägg måndagen den 19 december: Ovanstående inlägg skrev jag igår. I dagens SvD har journalisten och författaren Johanne Hildebrandt skrivit en kolumn som tar upp samma saker som jag skrev om. Ganska märkligt att vi är inne på samma tema. Och att jag hann före henne! Läs hennes krönika här: http://www.svd.se/hur-kunde-vi-gora-oss-sa-sarbara/om/ledare-kolumnister
PS. Jag tog mejlkontakt med Johanne och hon berättade att hon skrivit sin kolumn i torsdags, men att den publicerades först idag. Så i princip var hon före mig i alla fall. Sic!
18 december 2016
12 december 2016
Snöröjaren kom snabbt
När det kommit snö har jag (och frugan) fler hundra kvadratmeter att skotta. Det är bra motion men en del av ytan vi måste skotta består av en kommunal gångväg via vilken vi har vår utfart. Ibland är den gångvägen inte plogad när vi måste ta oss ut.
Så var det idag. Och detta trots att snöröjningen ska genomföras i min kommun inom 11 timmar så snart det kommit fem centimeter snö. Så står det på kommunens hemsida och så är avtalet med den entreprenör som ska göra jobbet.
Nu hade vi ca 15-20 centimeter snö sedan ett dygn tillbaka. Alltså borde gångvägen varit snöbefriad sedan länge. Eftersom jag ibland (ofta?) är sur gubbe avsände jag ett vänligt mejl till kommunen om att gångvägen inte var snöröjd. Jag fick snabbt ett svar att mitt ärende tagits emot och fått ett ärendenummer och att entreprenören underrättats.
Två timmar senare kom en stor traktor och plogade gångvägen.
Som tack för den utmärkta responsen avsände jag ånyo ett mejl till kommunen. Denna gång med ett stort tack för den snabba servicen.
PS. Det som snöröjarna på uppdrag av kommunen prioriterar är de många och breda cykelbanorna som Sollentuna anlagt kors och tvärs i kommunen för många miljoner kronor. Där borstar man bort all snö och saltar så att det inte finns en enda snögnutta kvar. Bara ren asfalt. Trots det ser jag få cyklister där. Rätt prioritering? Det kan diskuteras.
Så var det idag. Och detta trots att snöröjningen ska genomföras i min kommun inom 11 timmar så snart det kommit fem centimeter snö. Så står det på kommunens hemsida och så är avtalet med den entreprenör som ska göra jobbet.
Nu hade vi ca 15-20 centimeter snö sedan ett dygn tillbaka. Alltså borde gångvägen varit snöbefriad sedan länge. Eftersom jag ibland (ofta?) är sur gubbe avsände jag ett vänligt mejl till kommunen om att gångvägen inte var snöröjd. Jag fick snabbt ett svar att mitt ärende tagits emot och fått ett ärendenummer och att entreprenören underrättats.
Två timmar senare kom en stor traktor och plogade gångvägen.
Som tack för den utmärkta responsen avsände jag ånyo ett mejl till kommunen. Denna gång med ett stort tack för den snabba servicen.
PS. Det som snöröjarna på uppdrag av kommunen prioriterar är de många och breda cykelbanorna som Sollentuna anlagt kors och tvärs i kommunen för många miljoner kronor. Där borstar man bort all snö och saltar så att det inte finns en enda snögnutta kvar. Bara ren asfalt. Trots det ser jag få cyklister där. Rätt prioritering? Det kan diskuteras.
10 december 2016
Förr gick det bra att skapa enkla jobb
För att få fler utrikesfödda med låg eller ingen utbildning i arbete krävs enkla jobb med lägre ingångslöner än dagens. Det inser de allra flesta, utom våra två regeringspartier samt stödpartiet kommu-nisterna. De är låsta i sina respektive ideologier, ivrigt påhejade av LO som enbart värnar sina egna medlemmar, dvs. de som redan har ett jobb.
På 1930-talet var arbetslösheten hög. Det berodde inte på att de som var utan jobb var födda utanför Sverige. Orsaken var den djupa och långa depressionen. Ett sätt att sovra arbetssökande var t.ex. att inte låta staten anställa män som frikallats från värnplikt. Ett annat var att sysselsätta de arbetslösa med nödhjälpsarbete, s.k. AK-arbeten (där AK står för Statens Arbetslöshetskommission som fanns 1914-40).
Den vanligaste sysslan var att med hacka, spade och skottkärra bygga vägar. Åren 1921-34 byggde nödhjälpsarbetare 716 mil väg. Utlagda efter varandra motsvarar det sträckan från söder till norr i Sverige fyra gånger och halvvägs tillbaka.
AK-arbetet fick inte konkurrera med andra arbeten och lönerna sattes lägre än den lägsta lönen på respektive ort. Syftet var att verka avskräckande på andra som kunde få ett "riktigt" arbete i stället. Dessutom var det ett test på den arbetssökandes arbetsvilja.
Det alternativ som funnits tidigare, fattigvård, var en stor förnedring. Dessutom måste de som fått den hjälpen betala tillbaka.
Gick det för 80 år sedan att ordna enkla jobb med lägre lön borde det gå även idag. Arbetsuppgifter saknas inte. Jag är övertygad om att Sossarna & Cie får krypa till korset vad det lider och fixa dessa jobb. Det är enda möjligheten att komma vidare.
Fast då kommer de att heta något annat. Sannolikt inte "beredskapsarbete" eller "nödhjälpsarbete". Snarare "samhällsarbete", "förstagångsjobb", "introduktionsjobb", "integrationsarbete" eller något annat eufemistiskt.
På 1930-talet var arbetslösheten hög. Det berodde inte på att de som var utan jobb var födda utanför Sverige. Orsaken var den djupa och långa depressionen. Ett sätt att sovra arbetssökande var t.ex. att inte låta staten anställa män som frikallats från värnplikt. Ett annat var att sysselsätta de arbetslösa med nödhjälpsarbete, s.k. AK-arbeten (där AK står för Statens Arbetslöshetskommission som fanns 1914-40).
Den vanligaste sysslan var att med hacka, spade och skottkärra bygga vägar. Åren 1921-34 byggde nödhjälpsarbetare 716 mil väg. Utlagda efter varandra motsvarar det sträckan från söder till norr i Sverige fyra gånger och halvvägs tillbaka.
AK-arbetet fick inte konkurrera med andra arbeten och lönerna sattes lägre än den lägsta lönen på respektive ort. Syftet var att verka avskräckande på andra som kunde få ett "riktigt" arbete i stället. Dessutom var det ett test på den arbetssökandes arbetsvilja.
Det alternativ som funnits tidigare, fattigvård, var en stor förnedring. Dessutom måste de som fått den hjälpen betala tillbaka.
Gick det för 80 år sedan att ordna enkla jobb med lägre lön borde det gå även idag. Arbetsuppgifter saknas inte. Jag är övertygad om att Sossarna & Cie får krypa till korset vad det lider och fixa dessa jobb. Det är enda möjligheten att komma vidare.
Fast då kommer de att heta något annat. Sannolikt inte "beredskapsarbete" eller "nödhjälpsarbete". Snarare "samhällsarbete", "förstagångsjobb", "introduktionsjobb", "integrationsarbete" eller något annat eufemistiskt.
30 november 2016
Hårda tider väntar
När Sveriges problem förs på tal, liksom även det som händer globalt med Brexit, Putin, Trump, miljön, m.m. brukar de obotliga optimis-terna föra fram att vi trots allt har det himla bra i vårt land; så varför klaga?
Vi har rinnande vatten, tak över huvudet, mat för dagen, en toalett att bajsa i, haft fred i 200 år och allt annat som vi tar för givet. Opti-misterna verkar mena att det är något som kommer att existera i all evighet. Så varför gnälla och oroa sig? Vi klarar oss alltid och det finns inga faror runt hörnet.
Men är bilden så ljus som optimisterna vill få mig att tro? Riksrevisionen tycker inte det.
Riksrevisionen konstaterar att regeringens budget de kommande fyra åren har ett underskott på minst 50 miljarder kronor för att den grundläggande välfärden vi är vana vid ska kunna vidmakt-hållas. Man varnar för allvarliga problem med asylmottagningen, integrationen, det säkerhetspolitiska läget, ökande sjukskrivningar, fallande pensioner och en allt sämre bostadssituation för många.
Riksrevisionen pekar även ut kommande problem inom försvaret, ett ökande antal personer med garantipension eller äldreförsörjningsstöd och det finansiella stabilitetsläget med historiskt höga skulder och bostadspriser.
Till detta kan jag själv lägga till krisen inom polisen och skolan. (Det enda som verkar fungera någorlunda är Skatteverket, fast det säger förstås inte Riksrevisionen i sin eländesrapport.)
När svenska folket märker att de får mindre kvar efter skatt och samtidigt att allt samhällsnyttigt försämrats och förstår att det beror på politikernas naivitet när det gällt den massiva invandringen kommer SD att få ännu fler röster.
Jimmie Åkesson och hans hejdukar kommer in i regeringen? Risken finns.
Vi har rinnande vatten, tak över huvudet, mat för dagen, en toalett att bajsa i, haft fred i 200 år och allt annat som vi tar för givet. Opti-misterna verkar mena att det är något som kommer att existera i all evighet. Så varför gnälla och oroa sig? Vi klarar oss alltid och det finns inga faror runt hörnet.
Men är bilden så ljus som optimisterna vill få mig att tro? Riksrevisionen tycker inte det.
Riksrevisionen konstaterar att regeringens budget de kommande fyra åren har ett underskott på minst 50 miljarder kronor för att den grundläggande välfärden vi är vana vid ska kunna vidmakt-hållas. Man varnar för allvarliga problem med asylmottagningen, integrationen, det säkerhetspolitiska läget, ökande sjukskrivningar, fallande pensioner och en allt sämre bostadssituation för många.
Riksrevisionen pekar även ut kommande problem inom försvaret, ett ökande antal personer med garantipension eller äldreförsörjningsstöd och det finansiella stabilitetsläget med historiskt höga skulder och bostadspriser.
Till detta kan jag själv lägga till krisen inom polisen och skolan. (Det enda som verkar fungera någorlunda är Skatteverket, fast det säger förstås inte Riksrevisionen i sin eländesrapport.)
När svenska folket märker att de får mindre kvar efter skatt och samtidigt att allt samhällsnyttigt försämrats och förstår att det beror på politikernas naivitet när det gällt den massiva invandringen kommer SD att få ännu fler röster.
Jimmie Åkesson och hans hejdukar kommer in i regeringen? Risken finns.
25 november 2016
Jag kallar mig inte feminist
Jag har försökt länge att få en bra förklaring till ordet "feminist". Det enkla svar jag (alltid) fått är "en som är för jämställdhet mellan könen". I så fall är jag feminist. Men jag vägrar att kalla mig det.
Det beror på att vänstern lagt beslag på ordet. Och sen har vi fundamentalisterna i Feministiskt initiativ (Fi) med den f.d. kommunistchefen Gudrun Schyman i spetsen som nyttjar ordet. (För övrigt tycker jag Gudrun ska ändra stavningen på sitt efternamn till "Sky man").
Regeringen är feministisk, dvs. sossarna och miljömupparna, och kör en feministiskt utrikespoltitik m.m. Sjöstedt och hans kommunister är feminister. Det finns även en del borgare som också kallar sig feminister. Jag gör det, som sagt, inte. Jag fortsätter att vara sur gammal gubbe, kanske är jag i stället maskulinist.
Jag har skummat Fi:s partiprogram. Det är inte lite man vill förändra. I princip allt. Höjda skatter och sextimmars arbetsdag samt genusperspektiv på allt i hela samhället! Suck. Jag blev nästan illamående.
I debatten saknar jag Fi:are som går till angrepp mot könsstympning och kvinnoförtryck i muslimska länder i Asien och Afrika och även i Sverige. Det mesta handlar om annat med genusperspektiv i Sverige som t.ex. att alla män är kollektivt skyldiga till övergrepp mot kvinnor. Eller att män ska straffbeskattas.
Det våld och förtryck mot kvinnor som förekommer i våra shariaförorter (som t.ex. Tensta i Stockholm och Vivalla i Örebro) vill man bortförklara. Det är mansförtryck, inte ett religiöst förtryck. Företrädare för kommunisterna i Sverige (dvs. V) menar att det inte alls behövs fler poliser i shariaförorterna där våldet är vardagsmat. Allt är i stället en fråga om genus och könsmakt och inte en fråga för polisen.
En av mina goda vänner flydde hit som ung tonåring från mullornas Iran med sina föräldrar. Hon är helsvensk nu, men med iransk bakgrund. Hon har i många år haft sin hårfrisör i Tensta; en kristen man från Syrien. När hon lämnat hans lokal som ligger centralt i Tensta, nära moskén, har glåporden från de långskäggiga kaftanklädda muslimska männen på torget haglat över henne. Hon har känt sig hotad.
När hon för en vecka sedan skulle dit igen fanns inte frisören kvar. De långskäggiga hade tvingat bort honom. Hon tycker inte det är trevligt att vistas i Tensta över huvud taget. Hon och hennes iranskfödde man överväger nu av flera skäl att lämna Sverige där de rotat sig, trivts och bott i flera decennier.
Det som de flydde från har nått Sverige. De är varken muslimer eller feminister.
Tillägg den 28 november: Jan Guillou har tangerat samma ämne i Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article23996322.ab
Det beror på att vänstern lagt beslag på ordet. Och sen har vi fundamentalisterna i Feministiskt initiativ (Fi) med den f.d. kommunistchefen Gudrun Schyman i spetsen som nyttjar ordet. (För övrigt tycker jag Gudrun ska ändra stavningen på sitt efternamn till "Sky man").
Regeringen är feministisk, dvs. sossarna och miljömupparna, och kör en feministiskt utrikespoltitik m.m. Sjöstedt och hans kommunister är feminister. Det finns även en del borgare som också kallar sig feminister. Jag gör det, som sagt, inte. Jag fortsätter att vara sur gammal gubbe, kanske är jag i stället maskulinist.
Jag har skummat Fi:s partiprogram. Det är inte lite man vill förändra. I princip allt. Höjda skatter och sextimmars arbetsdag samt genusperspektiv på allt i hela samhället! Suck. Jag blev nästan illamående.
I debatten saknar jag Fi:are som går till angrepp mot könsstympning och kvinnoförtryck i muslimska länder i Asien och Afrika och även i Sverige. Det mesta handlar om annat med genusperspektiv i Sverige som t.ex. att alla män är kollektivt skyldiga till övergrepp mot kvinnor. Eller att män ska straffbeskattas.
Det våld och förtryck mot kvinnor som förekommer i våra shariaförorter (som t.ex. Tensta i Stockholm och Vivalla i Örebro) vill man bortförklara. Det är mansförtryck, inte ett religiöst förtryck. Företrädare för kommunisterna i Sverige (dvs. V) menar att det inte alls behövs fler poliser i shariaförorterna där våldet är vardagsmat. Allt är i stället en fråga om genus och könsmakt och inte en fråga för polisen.
En av mina goda vänner flydde hit som ung tonåring från mullornas Iran med sina föräldrar. Hon är helsvensk nu, men med iransk bakgrund. Hon har i många år haft sin hårfrisör i Tensta; en kristen man från Syrien. När hon lämnat hans lokal som ligger centralt i Tensta, nära moskén, har glåporden från de långskäggiga kaftanklädda muslimska männen på torget haglat över henne. Hon har känt sig hotad.
När hon för en vecka sedan skulle dit igen fanns inte frisören kvar. De långskäggiga hade tvingat bort honom. Hon tycker inte det är trevligt att vistas i Tensta över huvud taget. Hon och hennes iranskfödde man överväger nu av flera skäl att lämna Sverige där de rotat sig, trivts och bott i flera decennier.
Det som de flydde från har nått Sverige. De är varken muslimer eller feminister.
Tillägg den 28 november: Jan Guillou har tangerat samma ämne i Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article23996322.ab
24 november 2016
Sunkiga Sollentuna - skäms!
Min hemkommun Sollentuna är en av landets rikaste men samtidigt en av landets sunkigaste. Överallt vid trottoarkanter, övergångs-refuger, runt lyktstolpar och vid plattsättningar växer det ogräs - och björksly som på vissa ställen är meterhög. Nu på vinterhalvåret syns det inte som på sommaren.
Jag har påtalat denna missväxt direkt till flera politiker och även i form av insändare i lokalpressen. Jag har fått agera sur gubbe. Men inget har hjälpt. Ogräset lever vidare i välmåga år efter år.
Kommunens största infart från Uppsalavägen - Turebergsleden - som leder till kommunens hjärta Sollentuna Centrum är inget undantag. Det är ett sunkigt välkomnade besökarna får. Men förmodligen lägger de inte märke till det.
Att röja bort ogräset vore ett bra sätt att sysselsätta såväl gammel- som nysvenskar som har bidrag av olika slag som sin främsta inkomstkälla.
Det är inte bara sly som bidrar till sunkigheten. Kommunen har även flaggstänger på olika ställen. En del av dem är tomma på flaggor. Andra har flaggor som hängt uppe i åratal.
Vid den stora parkeringen norr om Sofielundsskolan, mellan idrottsplatsen Sollentunavallen och Sollentunavägen finns inte bara en återvinningsstation för sorterade sopor. Där finns även ett gäng flaggstänger där kommunens kultur- och fritidsförvaltning hängt upp sina flaggor.
Flaggorna hängdes förmodligen upp för flera år sedan och har fått hänga där sedan dess. Nu är de smutsiga och sönderslitna av väder och vind och ser ut som begagnade disktrasor av sämsta sort. Det ser helt enkelt för djävligt ut! Men de harmonierar fint med sopcontainrarna som finns där.
Skäms Sollentuna kommun!
Tillägg den 26 november: Jag skickade ett mejl till kommunen om disktrasflaggorna. Det ledde snabbt till nya flaggor på stängerna. Märkligt att inte någon kommunansvarig har koll på sånt här. Tur att det finns sura gnällgubbar som jag.
Jag har påtalat denna missväxt direkt till flera politiker och även i form av insändare i lokalpressen. Jag har fått agera sur gubbe. Men inget har hjälpt. Ogräset lever vidare i välmåga år efter år.
Kommunens största infart från Uppsalavägen - Turebergsleden - som leder till kommunens hjärta Sollentuna Centrum är inget undantag. Det är ett sunkigt välkomnade besökarna får. Men förmodligen lägger de inte märke till det.
Att röja bort ogräset vore ett bra sätt att sysselsätta såväl gammel- som nysvenskar som har bidrag av olika slag som sin främsta inkomstkälla.
Det är inte bara sly som bidrar till sunkigheten. Kommunen har även flaggstänger på olika ställen. En del av dem är tomma på flaggor. Andra har flaggor som hängt uppe i åratal.
Vid den stora parkeringen norr om Sofielundsskolan, mellan idrottsplatsen Sollentunavallen och Sollentunavägen finns inte bara en återvinningsstation för sorterade sopor. Där finns även ett gäng flaggstänger där kommunens kultur- och fritidsförvaltning hängt upp sina flaggor.
Flaggorna hängdes förmodligen upp för flera år sedan och har fått hänga där sedan dess. Nu är de smutsiga och sönderslitna av väder och vind och ser ut som begagnade disktrasor av sämsta sort. Det ser helt enkelt för djävligt ut! Men de harmonierar fint med sopcontainrarna som finns där.
Skäms Sollentuna kommun!
Tillägg den 26 november: Jag skickade ett mejl till kommunen om disktrasflaggorna. Det ledde snabbt till nya flaggor på stängerna. Märkligt att inte någon kommunansvarig har koll på sånt här. Tur att det finns sura gnällgubbar som jag.
Det är skillnad på folk och folk
Id-kontrollerna som drabbar dem som pendlar mellan Malmö och Köpenhamn har påverkat hela Öresundsregionen negativt. Tanken med kontrollerna är ju att stoppa asylsökande som inte kan visa vilka de är via pass eller på annat sätt. Detta har lett till att den oönskade inströmningen av asylsökande minskat men samtidigt försvårat för dem som bor på båda sidor om sundet. Näringslivet i regionen har blivit lidande.
Gränspolisen som utför kontrollerna har sagt att man kontroller alla. Man vägrar att t.ex. kontrollera efter de resandes etnicitet, dvs. i dagligt tal deras utseende. Den politiska korrektheten har tagit över även här, liksom på många andra områden med koppling till invandring och integration. Det kostar pengar. Massor med pengar, helt i onödan.
Det är dags att inse att folk ser olika ut. Utgå från det så slipper pendlarna gränskontrollen vid Öresund. En skånsktalande blond överviktig matrona från Malmö med datorväska och mobiltelefon i händerna är lätt att skilja från en smal svart man som inte kan prata svenska och som enda bagage har ett antal plastkassar fyllda med diverse bylten. Då skulle kontrollerna gå mycket smidigare.
Problemet är förstås att en svensk mörkhyad medborgare kan avtvingas legitimation. Men det får vi ta och det omaket får han stå ut med.
För att komma till rätta med dopingen bland landets motionärer föreslår Gabriel Wikström, som är minister för folkhälsan, att särskilt utsedda kontrollanter ska kunna göra oanmälda stickprovskontroller på landets gym. Vem som helst ska utan misstanke om doping kunna avkrävas urin- eller blodprov.
Även här kommer säkert den politiska korrektheten att gälla. I stället för att i första hand rikta in sig på muskelstinna yngre gymbesökare som enbart lyfter skrot kommer nog även åldriga pensionärer som går på Friskis & Svettis jympapass att tvingas pissa i muggar.
Suck, säger jag bara.
Gränspolisen som utför kontrollerna har sagt att man kontroller alla. Man vägrar att t.ex. kontrollera efter de resandes etnicitet, dvs. i dagligt tal deras utseende. Den politiska korrektheten har tagit över även här, liksom på många andra områden med koppling till invandring och integration. Det kostar pengar. Massor med pengar, helt i onödan.
Det är dags att inse att folk ser olika ut. Utgå från det så slipper pendlarna gränskontrollen vid Öresund. En skånsktalande blond överviktig matrona från Malmö med datorväska och mobiltelefon i händerna är lätt att skilja från en smal svart man som inte kan prata svenska och som enda bagage har ett antal plastkassar fyllda med diverse bylten. Då skulle kontrollerna gå mycket smidigare.
Problemet är förstås att en svensk mörkhyad medborgare kan avtvingas legitimation. Men det får vi ta och det omaket får han stå ut med.
För att komma till rätta med dopingen bland landets motionärer föreslår Gabriel Wikström, som är minister för folkhälsan, att särskilt utsedda kontrollanter ska kunna göra oanmälda stickprovskontroller på landets gym. Vem som helst ska utan misstanke om doping kunna avkrävas urin- eller blodprov.
Även här kommer säkert den politiska korrektheten att gälla. I stället för att i första hand rikta in sig på muskelstinna yngre gymbesökare som enbart lyfter skrot kommer nog även åldriga pensionärer som går på Friskis & Svettis jympapass att tvingas pissa i muggar.
Suck, säger jag bara.
23 november 2016
Svenska bolag också mutkolvar
Det verkar som det är omöjligt för svenska företag att exportera till länder i Asien och Latinamerika utan att muta beslutsfattarna där. Företag som Bofors, Telia, Saab och Ericsson har under åren anklagats för mutor via bulvaner till politiker m.fl. i en rad länder.
Nu senast är det Ericsson igen som misstänks för att vid senaste sekelskiftet ha mutat Costa Ricas president. Belopp i flermiljon-klassen har nämnts och USA:s justitiedepartement och Finans-inspektion utreder sedan en f.d. Ericssonanställd blåst i visselpipan.
Häromdan fick jag höra en annan intressant Ericssonhistoria med mutinslag.
När Bill Clinton hade avgått som president bjöd Ericsson honom till Sverige för att hålla ett föredrag. Arvodet var 800 000 kronor. Samtidigt var hans fru Hillary USA:s utrikesminister. Som av en märklig tillfällighet öppnade hon i samma veva en lucka i sanktionerna mot Iran.
Genom den luckan kunde Ericsson exportera störningsutrustning för militära flygplan. Utrustningen var egentligen avsedd för Irans flygvapen så att planen vid flygning skulle kunna störa ut mark-baserad fientlig radar.
Men så användes inte utrustningen. Den placerades på marken för att hindra landets befolkning från att ta in utländska tv-kanaler. Den strålning den gav upphov till sägs ha lett till massor med cancerfall bland befolkningen.
Sant eller falskt? Jag vet inte. Men en bra historia är det.
Nu senast är det Ericsson igen som misstänks för att vid senaste sekelskiftet ha mutat Costa Ricas president. Belopp i flermiljon-klassen har nämnts och USA:s justitiedepartement och Finans-inspektion utreder sedan en f.d. Ericssonanställd blåst i visselpipan.
Häromdan fick jag höra en annan intressant Ericssonhistoria med mutinslag.
När Bill Clinton hade avgått som president bjöd Ericsson honom till Sverige för att hålla ett föredrag. Arvodet var 800 000 kronor. Samtidigt var hans fru Hillary USA:s utrikesminister. Som av en märklig tillfällighet öppnade hon i samma veva en lucka i sanktionerna mot Iran.
Genom den luckan kunde Ericsson exportera störningsutrustning för militära flygplan. Utrustningen var egentligen avsedd för Irans flygvapen så att planen vid flygning skulle kunna störa ut mark-baserad fientlig radar.
Men så användes inte utrustningen. Den placerades på marken för att hindra landets befolkning från att ta in utländska tv-kanaler. Den strålning den gav upphov till sägs ha lett till massor med cancerfall bland befolkningen.
Sant eller falskt? Jag vet inte. Men en bra historia är det.
En allvarlig feministmiss - ätgärder krävs!
Jag är förvånad över att inte någon av landets alla feministfundamen-talister har reagerat över en del av våra vanligaste trafikmärken.
Cykelbanor markeras i asfalten med en herrcykel. Varför inte en damcykel ibland?
Gångbanor markeras med en pappa som har en unge i handen. Varför inte en mamma?
Röd respektive grön gubbe i ljussignalerna vid övergångsställena. Varför inte en gumma i samma färger?
Allt annat ska ju nu för tiden vara könsneutralt; varför har Schyman & Co missat trafikmärkena? Obegripligt.
PS. När det är röd gubbe syns en stående gubbe i rödlyset. När det är grönt är gubben gående. I Sundbyberg finns en ljussignal där gubben är gående när det lyser rött. Festligt.
Tillägg den 25 november: Jag fick en kommentar med en länk - se kommentarerna. Jag kommenterade kommentaren. Den bild som visas i länken har jag nu sett "in real life" i min hemkommun Sollentuna. Men bara på ett ställe.
Cykelbanor markeras i asfalten med en herrcykel. Varför inte en damcykel ibland?
Gångbanor markeras med en pappa som har en unge i handen. Varför inte en mamma?
Röd respektive grön gubbe i ljussignalerna vid övergångsställena. Varför inte en gumma i samma färger?
Allt annat ska ju nu för tiden vara könsneutralt; varför har Schyman & Co missat trafikmärkena? Obegripligt.
PS. När det är röd gubbe syns en stående gubbe i rödlyset. När det är grönt är gubben gående. I Sundbyberg finns en ljussignal där gubben är gående när det lyser rött. Festligt.
Tillägg den 25 november: Jag fick en kommentar med en länk - se kommentarerna. Jag kommenterade kommentaren. Den bild som visas i länken har jag nu sett "in real life" i min hemkommun Sollentuna. Men bara på ett ställe.
20 november 2016
En uppmärksam kypare
Häromdagen satt jag och frugan med ett gäng kompisar på en krog i Almunecar på spanska solkusten. Vi åt en mycket god middag med bra service och vi bestämde (fantasilöst?) att gå dit igen kvällen därpå och vi bokade samma bord.
När vi kom dit kvällen därpå och intog våra platser såg jag att mina bestick låg tvärsom. Jag är ju i grunden vänsterhänt och har besticken i "fel" hand. Det hade kyparen noterat kvällen innan och därför lagt besticken så. Det kallar jag en uppmärksam kypare.
När vi kom dit kvällen därpå och intog våra platser såg jag att mina bestick låg tvärsom. Jag är ju i grunden vänsterhänt och har besticken i "fel" hand. Det hade kyparen noterat kvällen innan och därför lagt besticken så. Det kallar jag en uppmärksam kypare.
10 november 2016
Valet av Trump
Jag hade inte tänkt att kommentera valet av USA:s näste och 45:e president men jag kan inte låta bli. I onsdags morse vaknade den vettiga delen av världen upp till - inte från - en mardröm. Donald Trump hade vunnit.
Det amerikanska valsystemet är annorlunda, jämfört med de flesta andra demokratier. Hillary fick 25,6 % procent av rösterna och Trump fick en tiondel mindre, dvs. 25,5 %. Hade valsystemet varit annorlunda hade Hillary Clinton vunnit (vilket alltså flertalet amerikaner ville). Knappt hälften (46,9 %) av de röstberättigade valde att inte rösta. Suck!
Det var likadant när Busch Jr valdes. Hans demokratiske motkandidat Al Gore fick fler röster men antalet elektorer avgjorde även här och Bush vann. Avgörandet skedde i Florida där det var några hundratal röster som avgjorde valet till Bush fördel och han fick Floridas alla elektorsröster. Tänk om Al Gore vunnit? Då kanske vi inte haft invasionen i Irak som sedan ledde till kaos och skapandet av IS.
Det amerikanska presidenvalet ska ske på den första tisdagen i november efter den första måndagen i november. I år blev det den 8 november trots att den 1 november var den första tisdagen i november. Men måndagen innan var ju den 31 oktober. Därför blev den 8 november valdag.
Men varför rösta på en vardag och inte en söndag? Söndagen funkar inte för då ska amerikanerna gå i kyrkan. Suck!
Kyrkan är viktig i USA. När två för varandra obekanta här i Sverige träffas och börjar socialisera blir den första frågan "Vad jobbar du med?" Men i USA är första frågan "Vilken kyrka tillhör du?"
Jag undrar om Donald Trump verkligen ville bli USA:s näste president? Jag tror han gav sig in i kampen om att bli nominerad mest för att han tyckte det var kul och för att han vill stöka till det i största allmänhet.
Det är en spännande tid som väntar - och skrämmande. Tyvärr.
Det amerikanska valsystemet är annorlunda, jämfört med de flesta andra demokratier. Hillary fick 25,6 % procent av rösterna och Trump fick en tiondel mindre, dvs. 25,5 %. Hade valsystemet varit annorlunda hade Hillary Clinton vunnit (vilket alltså flertalet amerikaner ville). Knappt hälften (46,9 %) av de röstberättigade valde att inte rösta. Suck!
Det var likadant när Busch Jr valdes. Hans demokratiske motkandidat Al Gore fick fler röster men antalet elektorer avgjorde även här och Bush vann. Avgörandet skedde i Florida där det var några hundratal röster som avgjorde valet till Bush fördel och han fick Floridas alla elektorsröster. Tänk om Al Gore vunnit? Då kanske vi inte haft invasionen i Irak som sedan ledde till kaos och skapandet av IS.
Det amerikanska presidenvalet ska ske på den första tisdagen i november efter den första måndagen i november. I år blev det den 8 november trots att den 1 november var den första tisdagen i november. Men måndagen innan var ju den 31 oktober. Därför blev den 8 november valdag.
Men varför rösta på en vardag och inte en söndag? Söndagen funkar inte för då ska amerikanerna gå i kyrkan. Suck!
Kyrkan är viktig i USA. När två för varandra obekanta här i Sverige träffas och börjar socialisera blir den första frågan "Vad jobbar du med?" Men i USA är första frågan "Vilken kyrka tillhör du?"
Jag undrar om Donald Trump verkligen ville bli USA:s näste president? Jag tror han gav sig in i kampen om att bli nominerad mest för att han tyckte det var kul och för att han vill stöka till det i största allmänhet.
Det är en spännande tid som väntar - och skrämmande. Tyvärr.
29 oktober 2016
Fler tar livet av sig än omkommer i trafiken
Sjukskrivningarna ökar igen. I många fall är orsaken psykisk ohälsa som i sin tur kan leda till svår depression och kanske även självmordstankar. I Sverige dör ca 100 000 personer varje år. Av dem är det ca 1 500 som tar sitt liv. Bland ungdomar är självmord den vanligaste dödsorsaken. Självmorden hos äldre, framför allt män, är också många.
I trafiken i vårt land omkommer ca 250 personer varje år, den lägsta siffran per capita i hela världen. Trafiksäkerhet satsas det stort på bl.a. genom att vägar, korsningar, övergångsställen, cykelbanor m.m. byggs om för miljontals kronor årligen. Detta nämnt som en jämförelse.
Jag känner till minst sex-sju personer i min bekantskapskrets, en del närmare, en del lite längre bort, som tagit sitt liv. Det har varit såväl ungdomar som personer i min egen ålder. Däremot känner jag inte till någon som omkommit i trafiken. En del menar att självmord är fegt, andra att det är modigt.
Den som mår så dåligt att självmord ses som den enda utvägen kan få hjälp. Sedan 1931 har den ideella föreningen Mind (den hade tidigare att annat namn) verkat förebyggande. Mind driver bl.a. Självmordslinjen, en stödtelefon för den som mår dåligt och funderar över om livet är något att ha kvar.
Lördagen den 19 november kl. 19:00 kommer Mind/Självmordslinjen att arrangera en stödkonsert i Katarina kyrka på Söder i Stockholm för att få in pengar till sin ideella verksamhet. På konserten uppträder bl.a. Erik Linder/Fredric Wide, Melinda Kinnaman, Mikael Rickfors/ Louise Raeder, Sofie Livebrant/Lilla Bjerke, Staffan Hellstrand, Stefan Sauk, Vibafemba+Riltons Vänner. Konserten pågår till ca kl. 20:30. Biljettpriset är 180 kr. Köp biljetter här: http://www.ticketmaster.se/search/?keyword=mind+st%C3%B6dkonsert
Läs mera om Mind/Självmordslinjen här: https://mind.se/sjalvmordslinjen/
Vill du som mår dåligt och behöver någon särskild person att prata med kan du ta direktkontakt med den här personlige samatalscoachen: http://www.tommykarlholm.se/ . Jag känner honom. Vi har arbetat tillsammans under många år. Rekommenderas.
I trafiken i vårt land omkommer ca 250 personer varje år, den lägsta siffran per capita i hela världen. Trafiksäkerhet satsas det stort på bl.a. genom att vägar, korsningar, övergångsställen, cykelbanor m.m. byggs om för miljontals kronor årligen. Detta nämnt som en jämförelse.
Jag känner till minst sex-sju personer i min bekantskapskrets, en del närmare, en del lite längre bort, som tagit sitt liv. Det har varit såväl ungdomar som personer i min egen ålder. Däremot känner jag inte till någon som omkommit i trafiken. En del menar att självmord är fegt, andra att det är modigt.
Den som mår så dåligt att självmord ses som den enda utvägen kan få hjälp. Sedan 1931 har den ideella föreningen Mind (den hade tidigare att annat namn) verkat förebyggande. Mind driver bl.a. Självmordslinjen, en stödtelefon för den som mår dåligt och funderar över om livet är något att ha kvar.
Lördagen den 19 november kl. 19:00 kommer Mind/Självmordslinjen att arrangera en stödkonsert i Katarina kyrka på Söder i Stockholm för att få in pengar till sin ideella verksamhet. På konserten uppträder bl.a. Erik Linder/Fredric Wide, Melinda Kinnaman, Mikael Rickfors/ Louise Raeder, Sofie Livebrant/Lilla Bjerke, Staffan Hellstrand, Stefan Sauk, Vibafemba+Riltons Vänner. Konserten pågår till ca kl. 20:30. Biljettpriset är 180 kr. Köp biljetter här: http://www.ticketmaster.se/search/?keyword=mind+st%C3%B6dkonsert
Läs mera om Mind/Självmordslinjen här: https://mind.se/sjalvmordslinjen/
Vill du som mår dåligt och behöver någon särskild person att prata med kan du ta direktkontakt med den här personlige samatalscoachen: http://www.tommykarlholm.se/ . Jag känner honom. Vi har arbetat tillsammans under många år. Rekommenderas.
28 oktober 2016
När jag blev "antastad"
Det är många kvinnor som vittnat om Donald Trumps ovälkomna sexuella närmanden. Nu senast är det Miss Finland av årgång 2006, Minni Laksonen, som fick känna av hans kraftiga hand på sin rumpa i samband med en TV-inspelning samma år i New York. Hon är inte den enda som han tafsat på. Herr Trump försvarar sig med att Bill Clinton är minsann mycket värre när det gäller kvinnor.
Jag har - såvitt jag minns - inte gjort några ovälkomna närmanden à la Trump. Däremot har jag blivit utsatt för ett ovälkommet närmande; ett närmande som skulle kunna uppfattas som varande av sexuell natur.
Det skedde för många år sedan på min arbetsplats, Skatteverkets huvudkontor i Solna. Jag gick i en korridor och hörde att någon närmade sig mig bakifrån. "Hej på dig Björn," sa den bakomvarande. Plötsligt kände jag något på min rumpa. Det var en hand som klämde till, ett rejält skamgrepp.
Jag vände mig om och fick se verkets högste chef, generaldirektören, som då var en kvinna. Hon måste ha gillat min lilla stjärt? Jag blev förvånad, men sa inget till henne då jag helt kom av mig.
Någon vecka senare drabbades vi anställda av en så kallad klimatenkät. En av frågorna handlade om sexuella trakasserier och löd ungefär så här: "Har du någon gång de senaste tolv månaderna blivit utsatt för sexuella trakasseriet?"
Jag var beredd att svara "Ja". Hade jag gjort det skulle personalnissarna fått huvudbry: En manlig mellanchef uppger att han blivit sexuellt trakasserad - det kan väl ändå inte stämma?
Jag lämnade frågan obesvarad. Min chefs beröring tog jag enbart som en uppskattande komplimang.
Jag har - såvitt jag minns - inte gjort några ovälkomna närmanden à la Trump. Däremot har jag blivit utsatt för ett ovälkommet närmande; ett närmande som skulle kunna uppfattas som varande av sexuell natur.
Det skedde för många år sedan på min arbetsplats, Skatteverkets huvudkontor i Solna. Jag gick i en korridor och hörde att någon närmade sig mig bakifrån. "Hej på dig Björn," sa den bakomvarande. Plötsligt kände jag något på min rumpa. Det var en hand som klämde till, ett rejält skamgrepp.
Jag vände mig om och fick se verkets högste chef, generaldirektören, som då var en kvinna. Hon måste ha gillat min lilla stjärt? Jag blev förvånad, men sa inget till henne då jag helt kom av mig.
Någon vecka senare drabbades vi anställda av en så kallad klimatenkät. En av frågorna handlade om sexuella trakasserier och löd ungefär så här: "Har du någon gång de senaste tolv månaderna blivit utsatt för sexuella trakasseriet?"
Jag var beredd att svara "Ja". Hade jag gjort det skulle personalnissarna fått huvudbry: En manlig mellanchef uppger att han blivit sexuellt trakasserad - det kan väl ändå inte stämma?
Jag lämnade frågan obesvarad. Min chefs beröring tog jag enbart som en uppskattande komplimang.
27 oktober 2016
En annorlunda annonsplacering
Kolla in bilden! Den är ett uppslag i Svenska Dagbladet häromdagen. Det som är märkligt och annorlunda är annonsens placering. Den ligger mitt i uppslaget och har redaktionell text både ovanför och under. Det är första gången jag ser en annons placerad på detta sätt i en dagstidning.
Annonsens stora bild till vänster är lite lurig. Vid första anblicken förleds man som läsare att tro att den är en illustration till artikeln nedanför.
Annonsens båda delar - bilden till vänster och texten med klockan till höger - ser vid samma första anblick inte ut att höra ihop. Mycket är lurigt men det leder till att annonsen uppmärksammas.
Eftersom annonsintäkterna är allt viktigare för papperstidningars överlevnad så har nog tidningarnas annonsavdelningar fått större makt än redaktionerna när det gäller layouten. Det är numera även vanligt att tidningarna förstasidor har annonser. Så var det inte förr.
PS. Det normala är annars att annonserna ligger utfallande på sidorna, dvs. de ligger antingen överst, åt en av sidorna eller nederst. Som uppslaget bilden här nedanför.
20 oktober 2016
Classe var inte billligare
Jag tror ofta att enskilda privata butiker är dyrare än butiker och varuhus som ingår i en kedja. Exempel på kedjebutiker är K-Rauta, Rusta, Ö&B, Clas Ohlson m.fl. Privata butiker kan vara en lokal elaffär, en färghandel eller en järnhandel som inte ingår i någon kedja. Clas Ohlson har för mig framstått som en lågpriskedja (liksom även Rusta).
Men det stämmer inte alltid. I dag var jag hos Clas Ohlson i Häggvik i Sollentuna och köpte två paket med Casco Husfix. Firman från Insjön tog 99.90 kr per paket och de hade bara två på sin hylla; de tog jag.
När de var slut åkte jag alltså inte till Clas Ohlson eftersom de inte hade några kvar utan till den privata färgbutiken Blå Huset i Sollentuna. Där kostade paketen med Husfix betydligt mindre - 75 kr! Dessutom fick jag 5 % rabatt.
Trevligt att jag kan ha fel.
Men det stämmer inte alltid. I dag var jag hos Clas Ohlson i Häggvik i Sollentuna och köpte två paket med Casco Husfix. Firman från Insjön tog 99.90 kr per paket och de hade bara två på sin hylla; de tog jag.
När de var slut åkte jag alltså inte till Clas Ohlson eftersom de inte hade några kvar utan till den privata färgbutiken Blå Huset i Sollentuna. Där kostade paketen med Husfix betydligt mindre - 75 kr! Dessutom fick jag 5 % rabatt.
Trevligt att jag kan ha fel.
17 oktober 2016
Tjusig grafisk form blir ofta svårläst
Under hela mitt yrkesliv som producent av samhällsinformation i olika former prioriterade jag alltid läsbarheten. Och läsbarhet handlar om två saker: dels själva texten, som ska vara lätt att förstå och dels den grafiska formen. Den måsta underlätta läsandet, inte försvåra det.
Läsbarheten hos den grafiska formen (layout, typsnitt, typkaraktär, färg, tonplattor m.m.) var viktigare för mig än tjusiga grafiska excesser i form av roliga typsnitt, färger och onödiga krusiduller. Många grafiska formgivare (läs: reklambyråer) lägger större vikt vid att producera tjusiga alster än att se till läsbarheten. En enkel och pedagogisk text kan bli svårläst på grund av ett svårläst typsnitt och dito layout.
Häromdagen fick jag den kundtidning som mitt kommunala elbolag i min hemkommun Sollentuna skickar ut till sina kunder. Den är ett typexempel på svårläst grafisk form. Man har valt ett tunt typsnitt som ibland lagts över en bild eller återgetts i ljus färg eller i liten storlek (grad). Se exempel här nedan:
Här är den förklarande texten för tunn och ligger på färgade tonplattor. Typsnittet i sig är svårläst.
Under bilden ligger en slags rubrik över de två spalterna som är svårläst. För tunt typsnitt som dessutom är i ljus färg. Bildtexten är extremt svårläst.
Här ligger ingressen i samma tunna svårlästa typsnitt över en del av bilden, som är gråtonad. Dubbelfel.
Längst ned till vänster ligger den svårlästa texten dessutom på en grå tonplatta. Dubbelfel igen. Bildtexten under övre bilden till höger är i stort sett helt omöjligt att läsa utan förstoringsglas och bra belysning.
Jag har mejlat projektledaren hos den reklambyrå som gör tidningen och till tidningens redaktör och framfört mina synpunkter. Det ska bli intressant att se om jag får svar. Återkommer i så fall här.
PS den 19 oktober: I dag fick jag följande svar från reklambyrån som gör tidningen:
"Tack för ditt brev, alltid värdefullt med återkoppling från läsare!
De här frågorna är förstås bland annat sådant vi diskuterade under framtagningen av den nya formen och det är ju mycket tråkigt om det upplevs svårläst, då har vi inte nått ända fram. Det tunna typsnittet är svårläst, det är vi medvetna om.
Kan berätta att tidningen håller på att hitta sin form, som det nästan alltid blir efter en omgörning. Små korrigeringar och förbättringar görs från nummer till nummer och det är inga konstigheter egentligen.
Därför kommer din feedback lägligt, tycker att du har flera bra synpunkter och vi ska absolut titta igenom dem alla!
Låt oss återkomma med vad vi kommer fram till,"
Det ser jag fram emot.
Läsbarheten hos den grafiska formen (layout, typsnitt, typkaraktär, färg, tonplattor m.m.) var viktigare för mig än tjusiga grafiska excesser i form av roliga typsnitt, färger och onödiga krusiduller. Många grafiska formgivare (läs: reklambyråer) lägger större vikt vid att producera tjusiga alster än att se till läsbarheten. En enkel och pedagogisk text kan bli svårläst på grund av ett svårläst typsnitt och dito layout.
Häromdagen fick jag den kundtidning som mitt kommunala elbolag i min hemkommun Sollentuna skickar ut till sina kunder. Den är ett typexempel på svårläst grafisk form. Man har valt ett tunt typsnitt som ibland lagts över en bild eller återgetts i ljus färg eller i liten storlek (grad). Se exempel här nedan:
Jag har mejlat projektledaren hos den reklambyrå som gör tidningen och till tidningens redaktör och framfört mina synpunkter. Det ska bli intressant att se om jag får svar. Återkommer i så fall här.
PS den 19 oktober: I dag fick jag följande svar från reklambyrån som gör tidningen:
"Tack för ditt brev, alltid värdefullt med återkoppling från läsare!
De här frågorna är förstås bland annat sådant vi diskuterade under framtagningen av den nya formen och det är ju mycket tråkigt om det upplevs svårläst, då har vi inte nått ända fram. Det tunna typsnittet är svårläst, det är vi medvetna om.
Kan berätta att tidningen håller på att hitta sin form, som det nästan alltid blir efter en omgörning. Små korrigeringar och förbättringar görs från nummer till nummer och det är inga konstigheter egentligen.
Därför kommer din feedback lägligt, tycker att du har flera bra synpunkter och vi ska absolut titta igenom dem alla!
Låt oss återkomma med vad vi kommer fram till,"
Det ser jag fram emot.
Varför inte sälja till dem som behöver?
Sverige har sedan gammalt en inhemsk vapenindustri. Bofors i Karlskoga har gjort kanoner i många decennier. SAAB har gjort krigsflygplan lika länge. Flera andra industrier, bl.a. Ericsson, tillverkar sånt om kan användas i krig. Nu senast är ett radarsystem från SAAB på gång till Förenade Arabemiraten, som deltar i kriget i Jemen. Usch, vi kan ju inte sälja till köpare som är i krig.
Den svenska vapenindustrin tillkom för att leverera vapen till det svenska försvaret. Vi skulle klara oss själva. Men industrin funkar inte med bara Sverige som köpare. Därför måste andra länder också vara våra kunder.
Men våra politiker har bestämt att den svenska vapenindustrin bara får sälja till länder som inte är i krig. Det är ju för 17 de länder som behöver vapen! Andra vapenproducerande länder som Ryssland, Kina och USA säljer ju till dem som behöver vapen. Våra svenska vapen säljs också till dem som behöver dem, men i smyg via mellanhänder. Allt är bara hyckleri.
Det är som om Volvo och Scania bara fick sälja bilar till dem som inte har körkort.
Den svenska vapenindustrin tillkom för att leverera vapen till det svenska försvaret. Vi skulle klara oss själva. Men industrin funkar inte med bara Sverige som köpare. Därför måste andra länder också vara våra kunder.
Men våra politiker har bestämt att den svenska vapenindustrin bara får sälja till länder som inte är i krig. Det är ju för 17 de länder som behöver vapen! Andra vapenproducerande länder som Ryssland, Kina och USA säljer ju till dem som behöver vapen. Våra svenska vapen säljs också till dem som behöver dem, men i smyg via mellanhänder. Allt är bara hyckleri.
Det är som om Volvo och Scania bara fick sälja bilar till dem som inte har körkort.
16 oktober 2016
Sjukskrivande stafetter
I en kommun ökade sjukskrivningen hos de anställda i kommunens omsorgsverksamhet och sjukskrivningstalet var så högt som 11 % . Det oroade de ansvariga och man började titta närmare på hur det kunde komma sig.
Det visade sig att de läkare som sjukskrev personalen var tillfälligt anställda stafettläkare vid den av landstinget drivna vårdcentralen. Det räckte med att en anställd i kommunens omsorgsverksamhet ville vara ledig några dagar, ringde den tjänstgörande tillfällige stafettläkaren och blev sjukskriven direkt per telefon. Lätt som en plätt.
Den andra, privat drivna vårdcentralen med sina fast anställda läkare sjukskrev inte folk så lättvindigt. Tack vare den upptäckta skillnaden mellan de två vårdcentralerna har kommunens ansvariga fått ned sjukskrivningstalet till 7 %.
Det finns fördelar med privat vårdverksamhet.
Det visade sig att de läkare som sjukskrev personalen var tillfälligt anställda stafettläkare vid den av landstinget drivna vårdcentralen. Det räckte med att en anställd i kommunens omsorgsverksamhet ville vara ledig några dagar, ringde den tjänstgörande tillfällige stafettläkaren och blev sjukskriven direkt per telefon. Lätt som en plätt.
Den andra, privat drivna vårdcentralen med sina fast anställda läkare sjukskrev inte folk så lättvindigt. Tack vare den upptäckta skillnaden mellan de två vårdcentralerna har kommunens ansvariga fått ned sjukskrivningstalet till 7 %.
Det finns fördelar med privat vårdverksamhet.
Kunskapsprov i stället för betyg
Det klagas numera över att betygsinflation råder i den svenska skolan, såväl i grund dito som gymnasiet. Det lär i sin tur bero på att skolor som ger bra betyg får fler elever och därmed mer skolpeng. De som inte gillar att privata skolor får göra vinst hävdar att det är privatskolor som ger inflationsbetygen.
Nu diskuteras att låta de nationella proven få större betydelse vid betygssättningen. Varför inte ta steget fullt ut och låta enbart kunskapsprov avgöra om en elev från nian kommer in i gymnasiet? Liksom låta en gymnasist komma in på högskolan/universitetet? För att mildra övergången kan det i början vara en kombination av betyg och kunskapsprov, för att sedan på sikt fasa ut betygens betydelse. Eller också bara ha högskoleprovet och inte betyg för högskolestudier.
De skolor som ger kunskaper i stället för bra betyg skulle då få fler elever.
Nu diskuteras att låta de nationella proven få större betydelse vid betygssättningen. Varför inte ta steget fullt ut och låta enbart kunskapsprov avgöra om en elev från nian kommer in i gymnasiet? Liksom låta en gymnasist komma in på högskolan/universitetet? För att mildra övergången kan det i början vara en kombination av betyg och kunskapsprov, för att sedan på sikt fasa ut betygens betydelse. Eller också bara ha högskoleprovet och inte betyg för högskolestudier.
De skolor som ger kunskaper i stället för bra betyg skulle då få fler elever.
14 oktober 2016
Bob Dylan - vem kommer härnäst?
Hela världens finkulturelit satte gårdagens elvakaffe i vrångstrupen när Bob Dylan fick Nobelpriset i litteratur 2016. Ingen kunde förutse detta. I stället var det som vanligt många andra namn som surrade i medierna, varav de flestas (som brukligt är) var helt okända för oss vanliga dödliga.
Bob Dylan är för mig bara ett namn. Han, liksom många andra stora popstjärnor typ Bowie, Elton John m.fl, har aldrig varit min idol. På 1950-talet skulle man välja mellan Tommy eller Elvis. Jag valde Tommy eftersom det är mitt andra förnamn. Svårare var det inte. Men efter något år så insåg jag skillnaden mellan dem och Elvis blev min favorit.
På 1960-talet kom Beatles. Dom var inte heller mina favoriter. Rolling Stones gick an. I stället upptäckte jag countrymusiken; den gamla sorten.
Att Dylan fått priset motiveras av att hans texter är som poesi. Han har dessutom gett ut några alster i bokform. Redan de gamla grekerna som skrev poesi framförde sina verk i form av sång. Så Dylan har bara fortsatt deras tradition, säger man också.
Under en tid när jag jobbade läste jag alltid en dikt när vi inledde våra veckovisa enhetsmöten. En gång läste jag en "dikt" som började så här: "Jag trivs bäst i öppna landskap / Nära havet vill jag bo." Jag gillar den poetiska texten. Författaren har inte bara gjort många låtar utan även skrivit många böcker. Så varför kan inte Ulf Lundell också få Nobelpriset i litteratur när Dylan kan? Eller varför inte en av världens mest lästa författare: Astrid Lindgren? Postumt, förståss.
Nu har Svenska Akademien verkligen förnyat sig. Varför valde de just en popsångare som Dylan? Jag skulle tro att det beror på att de decennier som levererat flest ledamöter är 1940- och 1950-talen. Då föddes nämligen hälften av dem.
Vem vet hur detta kommer att sluta. Det ska bli spännande att se om de fortsätter att chocka kultureliten nästa år också eller om det blir som vanligt igen.
PS. Tillägg den 17 oktober. Nu har det gått flera dar och akademien har inte fått kontakt med herr Dylan. Han har inte ens sagt "tack" till världens finaste pris. Jag hoppas en riktig författare får priset nästa år.
Bob Dylan är för mig bara ett namn. Han, liksom många andra stora popstjärnor typ Bowie, Elton John m.fl, har aldrig varit min idol. På 1950-talet skulle man välja mellan Tommy eller Elvis. Jag valde Tommy eftersom det är mitt andra förnamn. Svårare var det inte. Men efter något år så insåg jag skillnaden mellan dem och Elvis blev min favorit.
På 1960-talet kom Beatles. Dom var inte heller mina favoriter. Rolling Stones gick an. I stället upptäckte jag countrymusiken; den gamla sorten.
Att Dylan fått priset motiveras av att hans texter är som poesi. Han har dessutom gett ut några alster i bokform. Redan de gamla grekerna som skrev poesi framförde sina verk i form av sång. Så Dylan har bara fortsatt deras tradition, säger man också.
Under en tid när jag jobbade läste jag alltid en dikt när vi inledde våra veckovisa enhetsmöten. En gång läste jag en "dikt" som började så här: "Jag trivs bäst i öppna landskap / Nära havet vill jag bo." Jag gillar den poetiska texten. Författaren har inte bara gjort många låtar utan även skrivit många böcker. Så varför kan inte Ulf Lundell också få Nobelpriset i litteratur när Dylan kan? Eller varför inte en av världens mest lästa författare: Astrid Lindgren? Postumt, förståss.
Nu har Svenska Akademien verkligen förnyat sig. Varför valde de just en popsångare som Dylan? Jag skulle tro att det beror på att de decennier som levererat flest ledamöter är 1940- och 1950-talen. Då föddes nämligen hälften av dem.
Vem vet hur detta kommer att sluta. Det ska bli spännande att se om de fortsätter att chocka kultureliten nästa år också eller om det blir som vanligt igen.
PS. Tillägg den 17 oktober. Nu har det gått flera dar och akademien har inte fått kontakt med herr Dylan. Han har inte ens sagt "tack" till världens finaste pris. Jag hoppas en riktig författare får priset nästa år.
9 oktober 2016
Luriga tiggerier, mejl och telefonsamtal
Nu för tiden möts jag dagligen av tiggare. Från början gav jag alltid en slant, men inte nu längre. "Det är som att mata duvor" sa min kompis G. Dessutom ska vi inte - enligt våra politiker- ge pengar direkt till tiggarna utan i stället till organisationer som ger hjälp i deras hemländer.
Jag har aldrig blivit attackerad av tiggarna men störs av dem och tycker att ett förbud mot tiggeri borde övervägas.
Häromdan utsattes jag för ett annat tiggeri. Jag fick ett mejl från min f.d. arbetskompis M. Hon skrev att hon satt fast i Kiev på grund av att hon blivit av med både pass och pengar. Ny resehandling hade hon fått via ambassaden men hon behövde omedelbart 13 000 kr för att kunna ta sig hem.
Jag kände till brevet. En annan kompis (både till M och mig) hade just fått ett likadant mejl. Jag visste dessutom via Facebook att M visserligen varit i Kiev, men nu var hemma. Det var alltså inte svårt att förstå att det var ett bluffmejl trots att det var formulerat på fullgod svenska.
Min svägerska berättade en liknande historia som en kompis till henne råkat ut för, fast då var det inte Ukraina och Kiev utan ett annat östland där problemet uppstått.
Då och då råkar jag, liksom många andra, även ut för telefonsamtal på dålig engelska där jag får veta att jag fått problem med min dator och måste därför lämna ut ett kontonummer. Sen har vi Afrikabreven där vi fått ett stort arv men behöver betala en liten summa för att få hem beloppet till Sverige.
Ytterligare en annan luring är mejlen i telefonen där jag utlovas en sprillans ny Samsungtelefon om jag svarar på några enkla frågor och betalar frakten för telefonen på ynka fem kronor. Men då måste jag lämna mitt kreditkortsnummer.
För ett tjugotal år sedan fick jag en sen kväll ett speciellt tiggarsamtal. Det var L, en lekkamrat från tiden i Örebro på 1950-talet. Jag visste vem han var trots att vi inte haft kontakt sedan dess. Han var nu i Stockholm och hade blivit rånad och behövde akut 2 000 kr. Det jag däremot visste var att han hade problem med droger. Därför uppmanade jag honom att kontakta polisen och sa att jag inte var villig att träffa honom och ge honom pengar.
En tid senare hittades han död, flytande i Nybroviken. Sannolikt mördad. Skulle jag ha kunnat räddat honom? Knappast.
Jag har aldrig blivit attackerad av tiggarna men störs av dem och tycker att ett förbud mot tiggeri borde övervägas.
Häromdan utsattes jag för ett annat tiggeri. Jag fick ett mejl från min f.d. arbetskompis M. Hon skrev att hon satt fast i Kiev på grund av att hon blivit av med både pass och pengar. Ny resehandling hade hon fått via ambassaden men hon behövde omedelbart 13 000 kr för att kunna ta sig hem.
Jag kände till brevet. En annan kompis (både till M och mig) hade just fått ett likadant mejl. Jag visste dessutom via Facebook att M visserligen varit i Kiev, men nu var hemma. Det var alltså inte svårt att förstå att det var ett bluffmejl trots att det var formulerat på fullgod svenska.
Min svägerska berättade en liknande historia som en kompis till henne råkat ut för, fast då var det inte Ukraina och Kiev utan ett annat östland där problemet uppstått.
Då och då råkar jag, liksom många andra, även ut för telefonsamtal på dålig engelska där jag får veta att jag fått problem med min dator och måste därför lämna ut ett kontonummer. Sen har vi Afrikabreven där vi fått ett stort arv men behöver betala en liten summa för att få hem beloppet till Sverige.
Ytterligare en annan luring är mejlen i telefonen där jag utlovas en sprillans ny Samsungtelefon om jag svarar på några enkla frågor och betalar frakten för telefonen på ynka fem kronor. Men då måste jag lämna mitt kreditkortsnummer.
För ett tjugotal år sedan fick jag en sen kväll ett speciellt tiggarsamtal. Det var L, en lekkamrat från tiden i Örebro på 1950-talet. Jag visste vem han var trots att vi inte haft kontakt sedan dess. Han var nu i Stockholm och hade blivit rånad och behövde akut 2 000 kr. Det jag däremot visste var att han hade problem med droger. Därför uppmanade jag honom att kontakta polisen och sa att jag inte var villig att träffa honom och ge honom pengar.
En tid senare hittades han död, flytande i Nybroviken. Sannolikt mördad. Skulle jag ha kunnat räddat honom? Knappast.
6 oktober 2016
Varierande matpriser
Jag har vid några tillfällen tidigare jämfört priserna på olika matvaror av baskaraktär hos ICA, Coop med flera och gjort inlägg om det här på min blogg. Det har varit populära inlägg, som setts av många. Nu har jag gjort det igen.
Jag har kollat priserna hos några butiker i centrala Sollentuna: ICA Kvantum (f.d. Stens ICA), ICA Maxi och Coop vid Häggviks handelsplats samt Netto på Malmvägen. Varorna har varit mejerier, bröd, frukt, grönt, kött, fisk, tvättmedel, ägg m.m. - alltså basvaror. Den här gången var det extra knepigt då det var svårt att hitta exakt samma varor. Netto hade t.ex. inget svenskt kött, bara tyskt, så där haltar jämförelsen. Övriga märkesvaror var lika och med samma tillverkare. Hänsyn är inte taget till rabatter eller andra specialerbjudanden.
Så här blev prisbilden: Netto 347,15 kr, Maxi 456,45, Coop 492,35, Kvantum 518,45. När jag tog bort kött och fisk blev det så här: Netto 176,20, Maxi 183,95, Coop 197,90, Kvantum 203,55. ICA Maxi står sig bra i jämförelsen med de likvärdiga butikerna Kvantum och Coop. Att Netto hamnar lägst är inte så konstigt då det är en utpräglad lågprisbutik.
Notera att detta är ingen vetenskaplig rapport. Dessutom är urvalet av varor begränsat.
Jag har kollat priserna hos några butiker i centrala Sollentuna: ICA Kvantum (f.d. Stens ICA), ICA Maxi och Coop vid Häggviks handelsplats samt Netto på Malmvägen. Varorna har varit mejerier, bröd, frukt, grönt, kött, fisk, tvättmedel, ägg m.m. - alltså basvaror. Den här gången var det extra knepigt då det var svårt att hitta exakt samma varor. Netto hade t.ex. inget svenskt kött, bara tyskt, så där haltar jämförelsen. Övriga märkesvaror var lika och med samma tillverkare. Hänsyn är inte taget till rabatter eller andra specialerbjudanden.
Så här blev prisbilden: Netto 347,15 kr, Maxi 456,45, Coop 492,35, Kvantum 518,45. När jag tog bort kött och fisk blev det så här: Netto 176,20, Maxi 183,95, Coop 197,90, Kvantum 203,55. ICA Maxi står sig bra i jämförelsen med de likvärdiga butikerna Kvantum och Coop. Att Netto hamnar lägst är inte så konstigt då det är en utpräglad lågprisbutik.
Notera att detta är ingen vetenskaplig rapport. Dessutom är urvalet av varor begränsat.
Uppmaning om jobbyte väcker ont blod
Det liberala nyhetsmagasinet "NU" har en artikel, skriven av Skatteverkets nuvarande överdirektör (ungefär som vice VD i företag) Helena Dyrssen. Hon var tidigare folkpartistisk statssekreterare, alltså en tjänsteman som gått den politiska vägen (inte den långa ämbetsmannavägen som var vanligt förr i tiden).
I artikeln tar hon upp utdelningen av utmärkelsen för nit och redlighet i statens tjänst som man får efter att ha jobbat statligt i 30 år. Det firas ofta med tal och lunch m.m. Hon frågar om det är något att fira? Varför ska man fira personer som inte lyckats byta jobb på tre decennier? Hon förordar rörlighet i stället, både när det gäller jobb och boende.
Detta har väckt ont blod på Facebook. Gamla trotjänare som jobbat hela livet på Skatteverket (precis som jag) har tagit illa vid sig. I viss mån kan jag förstå deras ilska.
Jag fick då och då höra av personer i min omgivning "Ska du inte byta jobb snart. Du kan väl inte vara på Skatteverket hela livet?" Jo, tänk att jag kunde det.
För mig handlade det om trygghet och att tjäna allmänheten. Det sistnämnda kändes bra, jämfört med att jobba på ett företag där det handlade om att berika ägarna och hela tiden slå nya försäljningsrekord och höja sin budget. Jag provade på det ett halvår på en reklambyrå. Det var inte min grej.
Jag tror Helena Dyrssen har rätt. Arbetsmarknaden är annorlunda nu, jämfört med 1960-talet när jag klev in på den. Det kommer nog bli ytterst sällsynt att dagens unga, nyblivna statstjänare får medalj för nit och redlighet. Så länge stannar de inte.
Jag har jobbat statligt på i princip samma ställe i 43 år, bott i samma kåk i 46 år och varit gift med samma kvinna i 47 år. Men jag har bytt bil. Så jag är inte helt förändringsobenägen.
PS. Här är en länk till hennes artikel: http://www.tidningen.nu/garna-medalj-men-forst-en-rejal-pension/
I artikeln tar hon upp utdelningen av utmärkelsen för nit och redlighet i statens tjänst som man får efter att ha jobbat statligt i 30 år. Det firas ofta med tal och lunch m.m. Hon frågar om det är något att fira? Varför ska man fira personer som inte lyckats byta jobb på tre decennier? Hon förordar rörlighet i stället, både när det gäller jobb och boende.
Detta har väckt ont blod på Facebook. Gamla trotjänare som jobbat hela livet på Skatteverket (precis som jag) har tagit illa vid sig. I viss mån kan jag förstå deras ilska.
Jag fick då och då höra av personer i min omgivning "Ska du inte byta jobb snart. Du kan väl inte vara på Skatteverket hela livet?" Jo, tänk att jag kunde det.
För mig handlade det om trygghet och att tjäna allmänheten. Det sistnämnda kändes bra, jämfört med att jobba på ett företag där det handlade om att berika ägarna och hela tiden slå nya försäljningsrekord och höja sin budget. Jag provade på det ett halvår på en reklambyrå. Det var inte min grej.
Jag tror Helena Dyrssen har rätt. Arbetsmarknaden är annorlunda nu, jämfört med 1960-talet när jag klev in på den. Det kommer nog bli ytterst sällsynt att dagens unga, nyblivna statstjänare får medalj för nit och redlighet. Så länge stannar de inte.
Jag har jobbat statligt på i princip samma ställe i 43 år, bott i samma kåk i 46 år och varit gift med samma kvinna i 47 år. Men jag har bytt bil. Så jag är inte helt förändringsobenägen.
PS. Här är en länk till hennes artikel: http://www.tidningen.nu/garna-medalj-men-forst-en-rejal-pension/
5 oktober 2016
Ett enklare sätt att skydda valhemligheten
När man röstar får man hämta valsedlar från en "låda" på ett bord där alla partiers sedlar finns. Den står helt öppet och folk runt omkring kan se vilken sedel (eller vilka) man tar. I och med denna insyn så anses valhemligheten röjd.
Jag håller med då jag själv irriterats över detta sakernas tillstånd. Jag har löst problemet genom att ta flera partiers valsedlar. Det är slöseri och medför även att det blir skräpigt i själva röstningsbåset om jag lämnar överblivna sedlar kvar där.
Nu har en utredare kommit på en lösning: Alla typer av valsedlar ska finnas i röstningsbåsen. Men hallå? Är inte detta dumt och onödigt kostsamt?
Kommunerna måste skaffa nya bås, som är större. Antalet "valsedelsbehållare" måste mångdubblas, valfunktionärerna måste med jämna mellanrum, kanske efter varje röstande, gå in i båset och kolla ordningen på sedlarna och se till att alla varianter verkligen finns där. Det kan ju finnas risk att en saboterande väljare plockar bort ett visst partis sedlar från båset när han varit där och gjort i ordning sitt valkuvert med innehåll.
Den enklaste och billigaste lösningen är ju att förse det nuvarande stället med valsedlar med skymmande väggar så att insyn omöjliggörs.
Jag håller med då jag själv irriterats över detta sakernas tillstånd. Jag har löst problemet genom att ta flera partiers valsedlar. Det är slöseri och medför även att det blir skräpigt i själva röstningsbåset om jag lämnar överblivna sedlar kvar där.
Nu har en utredare kommit på en lösning: Alla typer av valsedlar ska finnas i röstningsbåsen. Men hallå? Är inte detta dumt och onödigt kostsamt?
Kommunerna måste skaffa nya bås, som är större. Antalet "valsedelsbehållare" måste mångdubblas, valfunktionärerna måste med jämna mellanrum, kanske efter varje röstande, gå in i båset och kolla ordningen på sedlarna och se till att alla varianter verkligen finns där. Det kan ju finnas risk att en saboterande väljare plockar bort ett visst partis sedlar från båset när han varit där och gjort i ordning sitt valkuvert med innehåll.
Den enklaste och billigaste lösningen är ju att förse det nuvarande stället med valsedlar med skymmande väggar så att insyn omöjliggörs.
29 september 2016
Mina kontakter med polisen under 70 år
Den första kontakt jag hade med polisen var när jag gick i folkskolans sjätte klass och skulle bli skolpolis. (Skolpolis var utvalda elever som med vitt koppel på sig skulle hjälpa sina skolkamrater över vägen vid skolan på mornar och eftermiddagar.) Vi fick träffa en riktig polis under vår "utbildning".
Den andra gången var när jag cyklade utan lyse, stoppades och fick böta 20 kr efter att ärendet gått vidare till stadsfogden (numera kronofogden). Det var den 30 juli 1961 kl. 22:10.
Den tredje gången var när vi hade haft inbrott i kåken i Sollentuna. Det kom faktiskt två poliser som tittade och konstaterade att det varit inbrott. Någon annan undersökning gjorde de inte utan sa bara sarkastiskt "Lycka till med försäkringsbolaget nu!" och drog. Undersökningen lades ned trots att jag hade namn, adress och personnummer på en person som var skäligen misstänkt för delaktighet.
Den fjärde gången var när jag en sen kväll på väg till torpet med sovande hustru och barn i bilen blev stoppad, fick blåsa och visa körkort.
Den femte gången var när vi haft inbrott av knarkare på vårt torp i Bergslagen. Då träffade jag ingen polis utan all kontakt sköttes telefon- och pappersledes. Undersökningen lades ned trots att alla i byn visste vilka knarkare det var fråga om.
Den sjätte gången var när vi hade haft skadegörelse och inbrottsförsök i garaget på torpet. Även då bara telefon- och papperskontakt. Undersökningen lades ned trots att både jag och polisen visste vem som var skyldig.
Den sjunde gången var när vi haft påhälsning av tjuvar i såväl garage som bod på torpet och blivit av med verktyg, maskiner, motor- och röjsågar, elverk m.m. Även då bara telefon- och papperskontakt. Undersökningen lades ned.
Den åttonde gången var när min gasolgrill tog eld och brandkåren kom. Även polisen kom och förhörde mig grundligt och skrev en lika grundlig rapport om min ev. drumlighet. Jag åtalades inte. Pust.
Den nionde gången var när vi haft inbrott på torpet i januari förra året och då inget stals. Även då bara telefon- och papperskontakt. Undersökningen lades ned trots att både polisen och jag misstänkte vilka de skyldiga kunde vara.
Den tionde gången var när jag blev stoppad en tisdag förmiddag i ett industriområde i Uppsala och fick blåsa och visa körkort.
Den elfte gången var när vi åter haft inbrott på torpet i juni förra året och då inget stals. Även då bara telefon- och papperskontakt. Utredningen lades ned trots att både polisen och jag misstänkte vilka de skyldiga kunde vara.
Den tolfte gången var för en vecka sedan då jag stoppades i p-huset i Sollentuna Centrum, fick blåsa och visa körkort.
Vad säger det här? Jo, alla gånger jag drabbats - t.ex. av inbrotten - har ärendet lagts ned.
Den andra gången var när jag cyklade utan lyse, stoppades och fick böta 20 kr efter att ärendet gått vidare till stadsfogden (numera kronofogden). Det var den 30 juli 1961 kl. 22:10.
Den tredje gången var när vi hade haft inbrott i kåken i Sollentuna. Det kom faktiskt två poliser som tittade och konstaterade att det varit inbrott. Någon annan undersökning gjorde de inte utan sa bara sarkastiskt "Lycka till med försäkringsbolaget nu!" och drog. Undersökningen lades ned trots att jag hade namn, adress och personnummer på en person som var skäligen misstänkt för delaktighet.
Den fjärde gången var när jag en sen kväll på väg till torpet med sovande hustru och barn i bilen blev stoppad, fick blåsa och visa körkort.
Den femte gången var när vi haft inbrott av knarkare på vårt torp i Bergslagen. Då träffade jag ingen polis utan all kontakt sköttes telefon- och pappersledes. Undersökningen lades ned trots att alla i byn visste vilka knarkare det var fråga om.
Den sjätte gången var när vi hade haft skadegörelse och inbrottsförsök i garaget på torpet. Även då bara telefon- och papperskontakt. Undersökningen lades ned trots att både jag och polisen visste vem som var skyldig.
Den sjunde gången var när vi haft påhälsning av tjuvar i såväl garage som bod på torpet och blivit av med verktyg, maskiner, motor- och röjsågar, elverk m.m. Även då bara telefon- och papperskontakt. Undersökningen lades ned.
Den åttonde gången var när min gasolgrill tog eld och brandkåren kom. Även polisen kom och förhörde mig grundligt och skrev en lika grundlig rapport om min ev. drumlighet. Jag åtalades inte. Pust.
Den nionde gången var när vi haft inbrott på torpet i januari förra året och då inget stals. Även då bara telefon- och papperskontakt. Undersökningen lades ned trots att både polisen och jag misstänkte vilka de skyldiga kunde vara.
Den tionde gången var när jag blev stoppad en tisdag förmiddag i ett industriområde i Uppsala och fick blåsa och visa körkort.
Den elfte gången var när vi åter haft inbrott på torpet i juni förra året och då inget stals. Även då bara telefon- och papperskontakt. Utredningen lades ned trots att både polisen och jag misstänkte vilka de skyldiga kunde vara.
Den tolfte gången var för en vecka sedan då jag stoppades i p-huset i Sollentuna Centrum, fick blåsa och visa körkort.
Vad säger det här? Jo, alla gånger jag drabbats - t.ex. av inbrotten - har ärendet lagts ned.
21 september 2016
Torpets brevlåda demolerad av vägmarodör
I somras asfalterades landsvägen som går vid vårt torp i Bergslagen. Ja, vägen går till och med över våra marker och delar åkern i två delar. Så har det varit sedan 1895 då vägen anlades. Vi var där när man lade asfalten och det gick ganska fort.
Men när vi några veckor senare kom till torpet var vår fina brevlåda i trä, dekorerad med Bergslagsflaggan på locket, helt förstörd. Någon hade kört på den. Sannolikt i samband med att de sista arbetena med asfalten utfördes.
Vår granne kunde berätta att det skett när man lade ut den smala grussträngen i vägrenen, längs asfalten. En annan granne kunde också intyga det. Han berättade att de chaufförer som jobbat med gruset hade kört som galningar fram och tillbaka. Detta triggade igång mitt sinne som rättshaverist. "Nu jävlars ska dom få se på andra bullar", muttrade jag och började skriva. "Det ska dom få betala för!" Men frågan var vem som skulle få betala?
Jag gissade att Trafikverkets avknoppade bolag Svevia hade asfalterat vägen så jag skrev till det bolaget och bifogade bilder. Efter några veckor skickade jag ett påminnelsebrev och fick då svar från en jurist hos dem, som lovade undersöka saken.
Efter ytterligare en tid fick jag ett mejl från Svevia där man berättade att det var bolaget Peab Asfalt, som asfalterat landsvägen. Ett brev avsändes nu dit. Inget hände på flera veckor.
Jag övervägde att göra en polisanmälan med brottsrubriceringen "vårdslöshet i trafik med smitning samt skadegörelse". Men jag insåg att min anmälan säkert skulle avskrivas direkt.
Jag letade rätt på en mejladress på nätet till en mellanchef på Peab Asfalt i Örebro och sände honom digitalt det brev med bilder som jag tidigare skickat med vanliga posten till Peabs regionkontor i Västerås. Efter någon dag fick jag svar av en annan anställd på Peab Asfalt som skulle ta tag i saken. Han hette Ericsson. En trevlig karl.
Tiden gick. Inget hände och jag påminde Ericsson. Då fick jag en begäran om att lämna mitt kontonummer så skulle han skicka mig den tusenlapp i ersättning som jag begärt för den förstörda brevlådan. Efter ytterligare någon dag blev jag uppringd av en annan anställd på Peab Asfalt, denna gång i Ängelholm.
Eftersom jag inte hade någon egen firma med ett plus- eller bankgirokonto kunde han inte betala ut några pengar till mig. Han föreslog i stället att jag skulle gå till någon butik och plocka ut varor, t.ex. verktyg, för en tusenlapp och be butiken skicka räkningen till Peab. "Hallå", tänkte jag. "Vilken butik går på det?"
Pengar kunde jag inte få, men däremot en produkt av något slag. Jag letade rätt på en låsbar brevlåda på nätet hos K-Rauta som kostade 995 kr och skickade ett mejl till Ericsson. Inget hände och jag fick påminna. Då ringde han upp mig och berättade att en brevlåda fanns att hämta i kassan hos K-Rauta i min hemkommun Sollentuna. Igår var jag och hämtade den. Så historien slutade lyckligt i alla fall.
PS. Jag fick även veta att arbetet med att lägga ut grussträngen längs vägrenen hade av Peab Asfalt lagts ut på en underentreprenör, i detta fall en entreprenadfirma i Fredriksberg i Dalarna. Den firman hade i sin tur hyrt in en åkare, som gjorde jobbet. Det var han som kört sönder min brevlåda. Han har tyvärr fortfarande kvar sitt körkort.
Men när vi några veckor senare kom till torpet var vår fina brevlåda i trä, dekorerad med Bergslagsflaggan på locket, helt förstörd. Någon hade kört på den. Sannolikt i samband med att de sista arbetena med asfalten utfördes.
 |
| Så här såg brevlådan ut efter påkörningen. |
Jag gissade att Trafikverkets avknoppade bolag Svevia hade asfalterat vägen så jag skrev till det bolaget och bifogade bilder. Efter några veckor skickade jag ett påminnelsebrev och fick då svar från en jurist hos dem, som lovade undersöka saken.
Efter ytterligare en tid fick jag ett mejl från Svevia där man berättade att det var bolaget Peab Asfalt, som asfalterat landsvägen. Ett brev avsändes nu dit. Inget hände på flera veckor.
Jag övervägde att göra en polisanmälan med brottsrubriceringen "vårdslöshet i trafik med smitning samt skadegörelse". Men jag insåg att min anmälan säkert skulle avskrivas direkt.
Jag letade rätt på en mejladress på nätet till en mellanchef på Peab Asfalt i Örebro och sände honom digitalt det brev med bilder som jag tidigare skickat med vanliga posten till Peabs regionkontor i Västerås. Efter någon dag fick jag svar av en annan anställd på Peab Asfalt som skulle ta tag i saken. Han hette Ericsson. En trevlig karl.
Tiden gick. Inget hände och jag påminde Ericsson. Då fick jag en begäran om att lämna mitt kontonummer så skulle han skicka mig den tusenlapp i ersättning som jag begärt för den förstörda brevlådan. Efter ytterligare någon dag blev jag uppringd av en annan anställd på Peab Asfalt, denna gång i Ängelholm.
Eftersom jag inte hade någon egen firma med ett plus- eller bankgirokonto kunde han inte betala ut några pengar till mig. Han föreslog i stället att jag skulle gå till någon butik och plocka ut varor, t.ex. verktyg, för en tusenlapp och be butiken skicka räkningen till Peab. "Hallå", tänkte jag. "Vilken butik går på det?"
Pengar kunde jag inte få, men däremot en produkt av något slag. Jag letade rätt på en låsbar brevlåda på nätet hos K-Rauta som kostade 995 kr och skickade ett mejl till Ericsson. Inget hände och jag fick påminna. Då ringde han upp mig och berättade att en brevlåda fanns att hämta i kassan hos K-Rauta i min hemkommun Sollentuna. Igår var jag och hämtade den. Så historien slutade lyckligt i alla fall.
PS. Jag fick även veta att arbetet med att lägga ut grussträngen längs vägrenen hade av Peab Asfalt lagts ut på en underentreprenör, i detta fall en entreprenadfirma i Fredriksberg i Dalarna. Den firman hade i sin tur hyrt in en åkare, som gjorde jobbet. Det var han som kört sönder min brevlåda. Han har tyvärr fortfarande kvar sitt körkort.
Putin har ljugit förr
En FN-konvoj med mat, medicin m.m. i lastbilar på väg till de instängda invånarna Aleppo i Syrien flygbombades. Många hjälparbetare dog. USA anklagar Ryssland för dådet. Putin & Co säger att det var "rebellerna", dvs. de som opponerar mot den rysstödde presidenten Bashar al-Assad. Men rebellerna har inget flyg. Senaste budet från Putin är nu att det är en amerikansk drönare bakom attacken.
Om det inte var ryska plan som bombade så var det syriska. Det är lika illa då Assads styrkor samarbetar med de ryska, som officiellt bekämpar IS men i praktiken "rebellerna" (som för övrigt stöds av USA). Men Putin säger att det inte kan vara Assads flyg eftersom de inte är uppe när det är mörkt.
Situationen i Syrien är komplex. Putin ser gärna att konflikten fortsätter och att flyktingströmmarna också gör det. Ju fler flyktingar som kommer till EU desto bräckligare blir EU (och även Nato), något som Putin eftersträvar. Dessutom ökar befolkningarnas vilja att rösta på invandrarfientliga högerpartier, som gillar Putin och som Putin gillar.
Jag är övertygad om att Putin ljuger om bombningen av FN-konvojen. Han har ljugit förr. När Krim ockuperades av små grönklädda uniformerade män förnekade han kategoriskt att det var ryska soldater. När sedan Krim var i hans händer erkände han utan att skämmas att det var hans soldater.
Lögner och vilseledning är en del i den ryska hybridkrigföringen som pågår, inte bara i Syren utan även i vårt närområde. Sverige är också utsatt för det, även om det nu bara är i ett inledningsskede.
Det ska bli intressant att se vad som händer med den nya ryska gasledningen utanför Gotland. Blåögda svenska politiker kommer att säga ja till ledningen och även låta ryssen få disponera hamnarna i Karlshamn och Slite.
Svensk snällhet, välvilja och kompromissande ser Putin bara som svaghet och gör att han ökar sin aggressivitet.
PS. Nu (23/9) har det kommit uppgifter (= rysk desinformation?) om att det var en granatattack från rebellerna som förstörde hjälpkonvojen. Fan tro't. Varför skulle dom göra det?
Om det inte var ryska plan som bombade så var det syriska. Det är lika illa då Assads styrkor samarbetar med de ryska, som officiellt bekämpar IS men i praktiken "rebellerna" (som för övrigt stöds av USA). Men Putin säger att det inte kan vara Assads flyg eftersom de inte är uppe när det är mörkt.
Situationen i Syrien är komplex. Putin ser gärna att konflikten fortsätter och att flyktingströmmarna också gör det. Ju fler flyktingar som kommer till EU desto bräckligare blir EU (och även Nato), något som Putin eftersträvar. Dessutom ökar befolkningarnas vilja att rösta på invandrarfientliga högerpartier, som gillar Putin och som Putin gillar.
Jag är övertygad om att Putin ljuger om bombningen av FN-konvojen. Han har ljugit förr. När Krim ockuperades av små grönklädda uniformerade män förnekade han kategoriskt att det var ryska soldater. När sedan Krim var i hans händer erkände han utan att skämmas att det var hans soldater.
Lögner och vilseledning är en del i den ryska hybridkrigföringen som pågår, inte bara i Syren utan även i vårt närområde. Sverige är också utsatt för det, även om det nu bara är i ett inledningsskede.
Det ska bli intressant att se vad som händer med den nya ryska gasledningen utanför Gotland. Blåögda svenska politiker kommer att säga ja till ledningen och även låta ryssen få disponera hamnarna i Karlshamn och Slite.
Svensk snällhet, välvilja och kompromissande ser Putin bara som svaghet och gör att han ökar sin aggressivitet.
PS. Nu (23/9) har det kommit uppgifter (= rysk desinformation?) om att det var en granatattack från rebellerna som förstörde hjälpkonvojen. Fan tro't. Varför skulle dom göra det?
20 september 2016
Bergslagen försvann 1994
När jag för flera år sedan lyssnade på SMHI:s väderrapporter på radion eller teven rapporterade man vädret för "Bergslagsområdet". Det gör man inte nu. Eftersom jag är en "bergslagsfreak" kontaktade jag SMHI i Norrköping för att få en förklaring. Det tog en månad - med påminnelse - att få svar.
Jag frågade också varför man delat Svealand i östra och västra. Östra Svealand sträcker sig från Stockholms skärgård till Kilsbergen på gränsen mellan Närke och Värmland. Här är svaren jag fick:
"Bergslagsområdet försvann ur våra väderrapporter den 1 maj 1994. En anledning var att området var illa definierat. Det bestod egentligen inte av enbart Bergslagen utan skulle snarast tolkas som Bergslagen med omnejd. Det sträckte sig ända ner till Askersund vid Vättern. Jag minns att den tidens meteorologer ofta fick göra inskränkningen "Bergslagsområdet utom Närke och Västmanland".
"När det gäller dagens prognoser så är Svealand faktiskt uppdelat i tre delar, Sydvästra Svealand, Nordvästra Svealand och Östra Svealand."
Jaha, så var det med den saken.
Jag frågade också varför man delat Svealand i östra och västra. Östra Svealand sträcker sig från Stockholms skärgård till Kilsbergen på gränsen mellan Närke och Värmland. Här är svaren jag fick:
"Bergslagsområdet försvann ur våra väderrapporter den 1 maj 1994. En anledning var att området var illa definierat. Det bestod egentligen inte av enbart Bergslagen utan skulle snarast tolkas som Bergslagen med omnejd. Det sträckte sig ända ner till Askersund vid Vättern. Jag minns att den tidens meteorologer ofta fick göra inskränkningen "Bergslagsområdet utom Närke och Västmanland".
"När det gäller dagens prognoser så är Svealand faktiskt uppdelat i tre delar, Sydvästra Svealand, Nordvästra Svealand och Östra Svealand."
Jaha, så var det med den saken.
15 september 2016
Gruvbrytning på Tofta går säkert bra
Det kompani skyttesoldater som nu placerats på Gotland har svårt att öva. Det beror på att halva Tofta skjutfält inte får nyttjas på grund av miljöskäl. Ärendet ligger för avgörande hos regeringens miljönissar.
Men om ett kanadensiskt gruvbolag skulle vilja inmuta skjutfältet för att leta malm och sedan starta gruvbrytning så är det okej. Gruvlagarna tar nämligen över miljölagarna.
Sverige är förunderligt. Putin skrattar.
Men om ett kanadensiskt gruvbolag skulle vilja inmuta skjutfältet för att leta malm och sedan starta gruvbrytning så är det okej. Gruvlagarna tar nämligen över miljölagarna.
Sverige är förunderligt. Putin skrattar.
14 september 2016
Har (S) ett hemligt avtal med USA?
Det har alltid skett saker och ting i det fördolda, som inte svenska folket känt till. Först många, många är efteråt har sanningen kommit fram. Det har gällt många områden och många politiker har varit inblandade och ljugit för att bevara hemligheterna.
Under hela kalla kriget hade den svenska regeringen - med såväl Erlander som Palme i spetsen - ett hemligt avtal med bl.a USA om bistånd ifall Sovjet skulle anfalla oss. Detta kände alla till (även ryssen) utom det svenska folket. Finns det ett sådant avtal även idag?
Det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde ser annorlunda ut nu än i slutet av 1940-talet. Alla seriösa bedömare är överens om att Sverige dras in direkt i ett krig som drabbar Baltikum. Vi har dessutom lovat stödja våra grannar i händelse av en väpnad konflikt.
Gotland har en strategisk betydelse och är som ett "hangarfartyg" i Östersjön. Den som vill behärska Baltikum måste först ta kontroll över Gotland. Det är därför ÖB nu har beslutat att stationera ett kompani motoriserade skyttesoldater permanent på ön. Alltid något, dock mest en signal till ryssen, som kan ta ön på några timmar om Putin sätter den sidan till.
Hela borgerligheten är numera för att Sverige blir medlem på riktigt i Nato och får försvarsgarantier. Men vänstern med sossarna i spetsen är fortfarande emot. Löfven hänvisar i stället till "den transatlantiska länken", dvs. kontakterna med USA. Han gör det varenda gång Nato förs på tal. Om sossarna hade hemliga försvarsavtal med USA under kalla kriget är det väl inget som hindrar att man har det nu också?
Nån borde ringa Putin och fråga. Han vet säkert hur det är.
PS den 29 oktober: Idag skriver DN att en högt uppsatt militär i USA lovat att USA ska hjälpa Sverige om ryssen anfaller oss. Det kanske finns en överenskommelse i alla fall?
Under hela kalla kriget hade den svenska regeringen - med såväl Erlander som Palme i spetsen - ett hemligt avtal med bl.a USA om bistånd ifall Sovjet skulle anfalla oss. Detta kände alla till (även ryssen) utom det svenska folket. Finns det ett sådant avtal även idag?
Det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde ser annorlunda ut nu än i slutet av 1940-talet. Alla seriösa bedömare är överens om att Sverige dras in direkt i ett krig som drabbar Baltikum. Vi har dessutom lovat stödja våra grannar i händelse av en väpnad konflikt.
Gotland har en strategisk betydelse och är som ett "hangarfartyg" i Östersjön. Den som vill behärska Baltikum måste först ta kontroll över Gotland. Det är därför ÖB nu har beslutat att stationera ett kompani motoriserade skyttesoldater permanent på ön. Alltid något, dock mest en signal till ryssen, som kan ta ön på några timmar om Putin sätter den sidan till.
Hela borgerligheten är numera för att Sverige blir medlem på riktigt i Nato och får försvarsgarantier. Men vänstern med sossarna i spetsen är fortfarande emot. Löfven hänvisar i stället till "den transatlantiska länken", dvs. kontakterna med USA. Han gör det varenda gång Nato förs på tal. Om sossarna hade hemliga försvarsavtal med USA under kalla kriget är det väl inget som hindrar att man har det nu också?
Nån borde ringa Putin och fråga. Han vet säkert hur det är.
PS den 29 oktober: Idag skriver DN att en högt uppsatt militär i USA lovat att USA ska hjälpa Sverige om ryssen anfaller oss. Det kanske finns en överenskommelse i alla fall?
13 september 2016
Dubbel märkning avslöjade tjuven
När ungarna var små och gick på dagis och i skolan märkte vi deras kläder. Det gjorde även de flesta andra föräldrar. Det vanligaste var att sy fast en liten tygetikett med ungens namn på synlig plats i plagget.
En bekant mamma sydde fast två etiketter i sonens dyra, nyinköpta märkesjacka - en vid halslinningen och en dold, långt inne i ena ärmen. Andra dagen sonen hade jackan i skolan försvann den. Någon dag senare hade en annan elev en mycket likartad jacka på sig.
Mamman kontaktade läraren och eleven med den likartade jackan hämtades in. Läraren var mycket tveksam då eleven med den likartade jackan var av tydlig utländsk härkomst. Här luktade det rasism och diskriminering lång väg, vilket givetvis var en mycket känslig och försvårande faktor. På frågan om varifrån eleven fått jackan, svarade han givetvis att hans mamma köpt den.
Trots protester från läraren lyckades den bekanta mamman få eleven att ta av sig jackan och hon vände den ut-och-in och kunde visa namnetiketten i ärmen. Eleven blev tagen - inte "med byxorna nere"- utan med jackan avtagen. Tablå och ridå.
PS. Sens moral: Sy alltid i två etiketter i era ungars kläder, framför allt om kläderna är dyra.
En bekant mamma sydde fast två etiketter i sonens dyra, nyinköpta märkesjacka - en vid halslinningen och en dold, långt inne i ena ärmen. Andra dagen sonen hade jackan i skolan försvann den. Någon dag senare hade en annan elev en mycket likartad jacka på sig.
Mamman kontaktade läraren och eleven med den likartade jackan hämtades in. Läraren var mycket tveksam då eleven med den likartade jackan var av tydlig utländsk härkomst. Här luktade det rasism och diskriminering lång väg, vilket givetvis var en mycket känslig och försvårande faktor. På frågan om varifrån eleven fått jackan, svarade han givetvis att hans mamma köpt den.
Trots protester från läraren lyckades den bekanta mamman få eleven att ta av sig jackan och hon vände den ut-och-in och kunde visa namnetiketten i ärmen. Eleven blev tagen - inte "med byxorna nere"- utan med jackan avtagen. Tablå och ridå.
PS. Sens moral: Sy alltid i två etiketter i era ungars kläder, framför allt om kläderna är dyra.
11 september 2016
Tro inte allt på Facebook
Facebook är ett så kallat socialt medium som är en tummelplats för miljoner människor över hela världen. Där publiceras hela tiden mängder med "fakta". Men allt är inte korrekt. Det mesta måste kombineras med vars och ens eget sunda förnuft och eventuellt andra faktakunskaper.
Här är ett exempel.
En person hade gjort ett inlägg, som delats av flera och fått spridning. Det handlade om ensamkommande flyktingbarn. I inlägget hävdades att Sverige är 1944 tog emot 70 000 ensamkommande flyktingbarn och att vi i år bara tagit emot 7 000. Med den befolkning och den BNP vi hade 1944 - jämfört med dagens befolkning och dagens BNP - så menade skribenten att vi borde kunna ta emot uppemot 200 000 ensamkommande barn i år.
Flera har på Facebook markerat sitt gillande. Dock inte jag, då jämförelsen haltar och saknar relevanta fakta.
De 70 000 barnen kom inte 1944. De var finska små krigsbarn som kom under åren 1939-40 och 1941-44, dvs de år då Finland var i krig med Sovjetunionen. De allra flesta barnen återvände till Finland åren efter kriget och bara ca 7 000 stannade kvar och blev adopterade av svenska par.
Dessutom kan tilläggas att de ensamkommande "barn" som kommer nu i många fall inte ens är barn och de kostar oss skattebetalare ca en miljon kr per styck och år att ta hand om. Om vi i år skulle ta emot 200 000 blir det 20 miljarder i kostnad. Till detta ska läggas det ökade behovet av bostäder, lärare och skollokaler, gode män, socialsekreterare, tand- och läkarvård m.m. m.m.
De ca 7 000 finska småbarn som adopterades och blev kvar på 1940-talet blev mest en kostnad för de familjer som öppnade sina hem för dem.
Här är ett exempel.
En person hade gjort ett inlägg, som delats av flera och fått spridning. Det handlade om ensamkommande flyktingbarn. I inlägget hävdades att Sverige är 1944 tog emot 70 000 ensamkommande flyktingbarn och att vi i år bara tagit emot 7 000. Med den befolkning och den BNP vi hade 1944 - jämfört med dagens befolkning och dagens BNP - så menade skribenten att vi borde kunna ta emot uppemot 200 000 ensamkommande barn i år.
Flera har på Facebook markerat sitt gillande. Dock inte jag, då jämförelsen haltar och saknar relevanta fakta.
De 70 000 barnen kom inte 1944. De var finska små krigsbarn som kom under åren 1939-40 och 1941-44, dvs de år då Finland var i krig med Sovjetunionen. De allra flesta barnen återvände till Finland åren efter kriget och bara ca 7 000 stannade kvar och blev adopterade av svenska par.
Dessutom kan tilläggas att de ensamkommande "barn" som kommer nu i många fall inte ens är barn och de kostar oss skattebetalare ca en miljon kr per styck och år att ta hand om. Om vi i år skulle ta emot 200 000 blir det 20 miljarder i kostnad. Till detta ska läggas det ökade behovet av bostäder, lärare och skollokaler, gode män, socialsekreterare, tand- och läkarvård m.m. m.m.
De ca 7 000 finska småbarn som adopterades och blev kvar på 1940-talet blev mest en kostnad för de familjer som öppnade sina hem för dem.
8 september 2016
Ett område där det inte är kris
Sverige idag verkar vara ett land i kris. Och detta trots (eller tack vare) världens näst högsta skattetryck. Danmark sägs ligga i topp med högsta skattetrycket.
Vad är då i kris? Jo, försvaret, polisen, skolan, tillgången på bostäder, äldreomsorgen, järnvägarna, integrationen, sjukvården m.m. I stort sett allt är i kris. Vi har dessutom (enligt LO) massarbetslöshet. Den svenska siffran är ca 6-7 %. (I Zimbabwe är den 80 % och jag undrar vad vi ska kalla den siffran?)
Men ett område verkar nu vara krisfritt, nämligen dagis.
När våra barn var små för ca fyrtio år sedan var barnomsorgen ett krisområde. Det var i stort sett omöjligt att få en kommunal dagisplats. Det som stod till buds för oss var svart dagmamma, ett privat dagis, själva agera dagis, jobba deltid etc. innan vi fick en dagisplats. Det var dessutom en dryg utgift för någon maxtaxa fanns inte.
Nu verkar förskolan vara i stort sett det enda område som inte längre är i kris?
Vad är då i kris? Jo, försvaret, polisen, skolan, tillgången på bostäder, äldreomsorgen, järnvägarna, integrationen, sjukvården m.m. I stort sett allt är i kris. Vi har dessutom (enligt LO) massarbetslöshet. Den svenska siffran är ca 6-7 %. (I Zimbabwe är den 80 % och jag undrar vad vi ska kalla den siffran?)
Men ett område verkar nu vara krisfritt, nämligen dagis.
När våra barn var små för ca fyrtio år sedan var barnomsorgen ett krisområde. Det var i stort sett omöjligt att få en kommunal dagisplats. Det som stod till buds för oss var svart dagmamma, ett privat dagis, själva agera dagis, jobba deltid etc. innan vi fick en dagisplats. Det var dessutom en dryg utgift för någon maxtaxa fanns inte.
Nu verkar förskolan vara i stort sett det enda område som inte längre är i kris?
28 augusti 2016
I stort sett alla är trevliga
Är vi människor trevliga eller inte? När jag ser folk på stan så tänker jag "Uj, va han/hon/hen ser tråkig ut!" Jag ser då en till ytan dyster, grå och sur figur framför mig. Tråkig, helt enkelt. Även när det gäller kläderna. Är min tolkning korrekt?
I går stod jag på Bollnästorget på Skansen som representant för "Sällskapet Närkingarne i Stockholm" som grundades 1930 av hembygdsvännen, tidningsmannen, förlagsgrundaren m.m. John Lindström Saxon (Saxon & Lindströms förlag). Det var ett led i firandet av "Hembygdens helg". Min uppgift var att försöka rekrytera fler medlemmar till sällskapet.
Jag gick framfusigt fram till helt främmande människor (som ofta såg tråkiga ut, dvs. helt vanliga) och undrade om de hade någon koppling till Närke. "Nej", svarade tyvärr det flesta. Så medlemsrekryteringen gick trögt.
Däremot träffade jag massor med trevliga västgötar, skåningar, smålänningar, östgötar, västerbottningar m.fl. och även en del långväga besökare, bl.a. från Spanien och USA. Jag fick många roliga och intressanta samtal om allt möjligt med dessa för mig helt främmande människor.
Jag är beredd att ändra mig. Skenet bedrar. De allra flesta människor är trevliga.
I går stod jag på Bollnästorget på Skansen som representant för "Sällskapet Närkingarne i Stockholm" som grundades 1930 av hembygdsvännen, tidningsmannen, förlagsgrundaren m.m. John Lindström Saxon (Saxon & Lindströms förlag). Det var ett led i firandet av "Hembygdens helg". Min uppgift var att försöka rekrytera fler medlemmar till sällskapet.
Jag gick framfusigt fram till helt främmande människor (som ofta såg tråkiga ut, dvs. helt vanliga) och undrade om de hade någon koppling till Närke. "Nej", svarade tyvärr det flesta. Så medlemsrekryteringen gick trögt.
Däremot träffade jag massor med trevliga västgötar, skåningar, smålänningar, östgötar, västerbottningar m.fl. och även en del långväga besökare, bl.a. från Spanien och USA. Jag fick många roliga och intressanta samtal om allt möjligt med dessa för mig helt främmande människor.
Jag är beredd att ändra mig. Skenet bedrar. De allra flesta människor är trevliga.
21 augusti 2016
Arkeologiska slagfältsfynd ändrar historien
Sommaren 1719 pågick det stora nordiska kriget (1700-21). Karl XII var död. Då passade ryske tsaren Peter på att skicka tusentals man och hundratals mindre fartyg, bl.a. galärer, över Östersjön. Svenska kusten från Gävle i norr till Norrköping i söder härjades. Sju städer, massor med gårdar, bruk m.m. brändes ned.
Vid Baggensstäket, en av farlederna in till Stockholm, stod ett slag i augusti 1719. Hittills har de flesta historikerna ansett att Sverige vann det slaget och att det förhindrade att ryssen intog Stockholm. Nya rön visar att detta förmodligen inte stämmer.
I mer än sju år har slagfältet vid Baggensstäket varit föremål för arkeologiska utgrävningar och tusentals fynd har gjorts. De visar på aktiviteter i mer än tusen år. Farleden användes även av vikingarna på sin färd i österled. Det äldsta fyndet är en romersk dolk, daterad till år 300. Men de flesta fynden är från slaget 1719.
Man har hittat kulor, uniformsdetaljer, mynt, personliga tillhörigheter, fragment av granater och mycket annat som ger en ny bild av slaget. Resultatet pekar mot att ryssarna drev svenskarna på flykten.
Nya fynd i ryska arkiv visar också att tsar Peters order till sina plundrande soldater var att inte inta Stockholm. Dessutom hade det krävts mer än de ca tretusen soldater som krigade vid Baggensstäket för att inta Stockholm. Slaget vid Baggensstäket var enbart en del i plundringen av svenska kusten och inget försök att nå Stockholm. Vid Baggensfjärden hade ryssarna tidigare härjat och bränt, bl.a. Boo gård och ett stärkelsebruk vid infarten till Baggensstäket samt massor av mindre gårdar.
Varför kan så här gamla fynd i marken visa att ryssen vann?
Jo, när det gäller kulor var det skillnad på svenska och ryska. Ryska kulor var annorlunda och hade synliga spår kvar från gjutningen av dem. Det hade inte svenska kulor. Ryssarna hade dessutom vapen med olika kaliber. Svenskarnas hade bara en kaliber (ca 18 mm).
De arkeologiska fynden visar var sammandrabbningarna ägt rum. Där ryssarna stod hittar man ryska spännen, knappar m.m. samt svenska kulor. Där svenskarna stod hittar man bara ryska kulor men inga svenska spännen eller knappar. Varför denna skillnad?
Jo, ryssarna fick möjlighet att ta hand om sina stupade och sårade och släpade dem på marken tillbaka till galärerna. Då lossnade spännen och knappar. Svenskarna (som fick slut på kulor) retirerade och tvingades lämna kvar sina stupade och sårade, som plundrades in på bara kroppen av ryssarna. Därför hittas inga svenska knappar m.m.
Slaget började vid 17-tiden då ryssarna landsteg från Baggensfjärden och det pågick ca 1,5 timme. Astronomiska beräkningar visar att det tidigt blev mörkt i slutet av augusti 1719. Dessutom satte ryssarna eld här och var i skogen och dåtidens vapen med svartkrut lämnade enorma krutgaser. Sikten var med andra ord snart ganska dålig och mörkret föll.
Utgrävningarna vid Baggensstäket är det första slagfält i Sverige som blivit så här grundligt genomgånget. Det beror främst på att det var ett litet slagfält och att det ligger nära Stockholm. Fynden har resulterat i ett helt nytt museum, som öppnades för ett år sedan vid Lännerstaviken i Nacka (Fisksätra). Det är väl värt ett besök: http://hamnmuseum.se/museum/
PS. På en höjd vid Baggensstäket står sedan 1905 ett pampigt monument som hyllar den svenska segern. Det numera avsomnade Södermanlands regemente har namnet "Stäket" broderat på sin segerfana. Man kanske får tråckla bort dom stygnen?
Vid Baggensstäket, en av farlederna in till Stockholm, stod ett slag i augusti 1719. Hittills har de flesta historikerna ansett att Sverige vann det slaget och att det förhindrade att ryssen intog Stockholm. Nya rön visar att detta förmodligen inte stämmer.
I mer än sju år har slagfältet vid Baggensstäket varit föremål för arkeologiska utgrävningar och tusentals fynd har gjorts. De visar på aktiviteter i mer än tusen år. Farleden användes även av vikingarna på sin färd i österled. Det äldsta fyndet är en romersk dolk, daterad till år 300. Men de flesta fynden är från slaget 1719.
Man har hittat kulor, uniformsdetaljer, mynt, personliga tillhörigheter, fragment av granater och mycket annat som ger en ny bild av slaget. Resultatet pekar mot att ryssarna drev svenskarna på flykten.
Nya fynd i ryska arkiv visar också att tsar Peters order till sina plundrande soldater var att inte inta Stockholm. Dessutom hade det krävts mer än de ca tretusen soldater som krigade vid Baggensstäket för att inta Stockholm. Slaget vid Baggensstäket var enbart en del i plundringen av svenska kusten och inget försök att nå Stockholm. Vid Baggensfjärden hade ryssarna tidigare härjat och bränt, bl.a. Boo gård och ett stärkelsebruk vid infarten till Baggensstäket samt massor av mindre gårdar.
Varför kan så här gamla fynd i marken visa att ryssen vann?
Jo, när det gäller kulor var det skillnad på svenska och ryska. Ryska kulor var annorlunda och hade synliga spår kvar från gjutningen av dem. Det hade inte svenska kulor. Ryssarna hade dessutom vapen med olika kaliber. Svenskarnas hade bara en kaliber (ca 18 mm).
De arkeologiska fynden visar var sammandrabbningarna ägt rum. Där ryssarna stod hittar man ryska spännen, knappar m.m. samt svenska kulor. Där svenskarna stod hittar man bara ryska kulor men inga svenska spännen eller knappar. Varför denna skillnad?
Jo, ryssarna fick möjlighet att ta hand om sina stupade och sårade och släpade dem på marken tillbaka till galärerna. Då lossnade spännen och knappar. Svenskarna (som fick slut på kulor) retirerade och tvingades lämna kvar sina stupade och sårade, som plundrades in på bara kroppen av ryssarna. Därför hittas inga svenska knappar m.m.
Slaget började vid 17-tiden då ryssarna landsteg från Baggensfjärden och det pågick ca 1,5 timme. Astronomiska beräkningar visar att det tidigt blev mörkt i slutet av augusti 1719. Dessutom satte ryssarna eld här och var i skogen och dåtidens vapen med svartkrut lämnade enorma krutgaser. Sikten var med andra ord snart ganska dålig och mörkret föll.
Utgrävningarna vid Baggensstäket är det första slagfält i Sverige som blivit så här grundligt genomgånget. Det beror främst på att det var ett litet slagfält och att det ligger nära Stockholm. Fynden har resulterat i ett helt nytt museum, som öppnades för ett år sedan vid Lännerstaviken i Nacka (Fisksätra). Det är väl värt ett besök: http://hamnmuseum.se/museum/
PS. På en höjd vid Baggensstäket står sedan 1905 ett pampigt monument som hyllar den svenska segern. Det numera avsomnade Södermanlands regemente har namnet "Stäket" broderat på sin segerfana. Man kanske får tråckla bort dom stygnen?
19 augusti 2016
Hur får du dagarna att gå?
Jag har varit panschis i drygt sex år nu. Innan jag slutade jobba fick jag ofta frågan "Vad ska du göra när du nu blir pensionär?" Jag hade inga bra svar, typ "Jag ska bli konsult och starta egen firma" eller "Jag ska åka jorden runt med min segelbåt" (jag har ingen båt) eller "Jag ska jobba ideellt åt en förening som hjälper samhällets olycksbarn" etc. etc.
Det enda jag kunde komma på var "Jag och frugan ska besöka alla Stockholms muséer i bokstavsordning" samt "Jag ska skriva mina memoarer åt mina barn och barnbarn". Båda dessa löften har jag börjat infria.
Det visade sig att det inte är några problem att få tiden att gå som panschis. Men frågan "Hur får du tiden att gå?" dyker upp då och då även nu, senast idag när jag var hos min naprapat och blev misshandlad. Vad svarar jag då?
Jo, jag säger ungefär så här: "Jag löser korsord, läser böcker, bloggar, umgås med vänner, går på gym, reser utomlands några gånger om året, promenerar, är ofta på torpet i Bergslagen (där det alltid finns något att göra), går på bio dagtid, ställer upp när barn och barnbarn behöver hjälp av allehanda slag, som hämtning, skjutsning, tillsyn, mat m.m. samt försöker ta det lugnt i största allmänhet.
Det verkar på dom som frågar att detta svar inte riktigt duger. Jag måste som "sysslolös" panschis tydligen göra något "på riktigt" i alla fall, som att ha en jobbliknande syssla, typ konsult, eller jobba ideellt, vara aktiv i någon föreningsstyrelse eller plugga på universitet eller något annat åt det hållet.
Men det tänker jag inte göra. Jag har jobbat tillräckligt under mina 43 yrkesår med massor av obetald övertid och kvälls- och helgarbete i stort sett för jämnan.
Jag måste få vara soffpotatis också.
Det enda jag kunde komma på var "Jag och frugan ska besöka alla Stockholms muséer i bokstavsordning" samt "Jag ska skriva mina memoarer åt mina barn och barnbarn". Båda dessa löften har jag börjat infria.
Det visade sig att det inte är några problem att få tiden att gå som panschis. Men frågan "Hur får du tiden att gå?" dyker upp då och då även nu, senast idag när jag var hos min naprapat och blev misshandlad. Vad svarar jag då?
Jo, jag säger ungefär så här: "Jag löser korsord, läser böcker, bloggar, umgås med vänner, går på gym, reser utomlands några gånger om året, promenerar, är ofta på torpet i Bergslagen (där det alltid finns något att göra), går på bio dagtid, ställer upp när barn och barnbarn behöver hjälp av allehanda slag, som hämtning, skjutsning, tillsyn, mat m.m. samt försöker ta det lugnt i största allmänhet.
Det verkar på dom som frågar att detta svar inte riktigt duger. Jag måste som "sysslolös" panschis tydligen göra något "på riktigt" i alla fall, som att ha en jobbliknande syssla, typ konsult, eller jobba ideellt, vara aktiv i någon föreningsstyrelse eller plugga på universitet eller något annat åt det hållet.
Men det tänker jag inte göra. Jag har jobbat tillräckligt under mina 43 yrkesår med massor av obetald övertid och kvälls- och helgarbete i stort sett för jämnan.
Jag måste få vara soffpotatis också.
18 augusti 2016
Vardagsdigitaliseringen breder ut sig
Jag är inte teknisk. Varken när det gäller intresse eller handlag. Jag vet inte utan viss tankemöda och försöksverksamhet åt vilket håll man ska vrida en mutter för att få den att lossna.
Det där med datorer har också varit ett ointresse, som jag dock motvilligt delvis tvingats övervinna. När jag jobbade skulle alla anställda ta det så kallade PC-körkortet. Även jag, då det - sades det - var en förutsättning för att få löneförhöjning. Jag tog ett delmoment galant men sen blev det stopp. Trots uteblivet PC-körkort fick jag i alla fall utdelning i lönekuvertet. Så var det med det hotet.
Jag betalade med kontanter in i det längsta. Min fru som jobbade på bank tjatade på mig och framhöll bankkortets fördelar. Jag höll emot. Men till slut föll jag till föga och skaffade ett bankkort. Nu betalar jag nästan aldrig kontant.
Mobiltelefon fick jag tidigt på jobbet och blev tvungen att lära mig hantera den. Det har funkat hjälpligt och jag kan numera inte bara ringa, svara och sms-a utan även swisha och nyttja mobilt bankID.
När e-deklarationen infördes var det inget som jag tänkte använda. Nä, papper skulle det vara. Även där har jag gett upp och deklarerar elektroniskt sedan några år tillbaka. Men jag får fortfarande hem pappersblanketten i brevlådan. Den vill jag inte vara utan.
När jag handlar på ICA ser jag många som själva väger upp sin frukt och sina grönsaker, sätter på en prislapp och skannar av den. De skannar även alla andra varor de plockar ned i sina kassar. Vitsen är att betala elektroniskt och passera ut utan att stå i en kassakö. Mig närstående framhåller hela tiden fördelarna och tycker jag är hopplöst gammal som inte handlar på detta sätt. Jag kommer att vägra in i det längsta. Varför?
Jo, för det första är det ok att stå i kö. Den är inte så lång när jag handlar mitt på dan. Dessutom tycker jag det är kul att iaktta människor i en kassakö. Min frukt och mina grönsaker som jag inte vägt och prissatt själv väger och prissätter kassörskan mycket snabbt i kassan. Jag skulle tro att den tid det tar att väga upp och själv lappa och skanna dessa varor går på ett ut med den lilla tid jag står i kö i kassan.
Men jag tror att antalet kassor - och därmed även jobben som kassör(-ska) - på sikt kommer att försvinna. Så länger det finns kassor kommer jag att ställa mig där och köar gärna. Den dag då det t.ex. blir 10 % billigare att fixa jobbet själv i matbutiken kanske jag kommer att överväga det? Men än är vi inte där.
Så har vi den tryckta dagstidningen som jag hämtar varje morgon i brevlådan vid infarten. Min heter Svenska Dagbladet och blir tunnare och tunnare för varje år som går. En lördag kollade jag hur stor del av innehållet som var annonser. Över 50 % av sidorna var det den dan. Ungefär som en gratistidning. Redaktionen hänvisar i varje nummer till den digitala varianten som innehåller mängder av unika artiklar. Bara för att locka mig att läsa tidningen digitalt!
Jag gillar doften av trycksvärta och vill läsa på papper. Men jag inser att jag är hopplöst förlorad för snart kommer pappersdagstidningen att vara ett minne blott - eller för dyr helt enkelt. Suck!
Jag läser inte heller böcker på datorn eller läsplattan. Jag föredrar en riktig bok.
När jag parkerar bilen betalar jag oftast med kort - eller med mynt om den möjligheten finns. Men det är inte alltid automaten tar kort eller kontanter. Nej, nu ska det göras med mobilen! Jag vägrar. En gång hade jag inget annat val utan tvingades registrera mig, min mobil och mitt kontokort. Ok, det funkade. Men det jag inte upplystes om var att jag löpande debiterades 60 kr i månaden även om jag inte nyttjade tjänsten. Det var en grundavgift. Efter klagomål fick jag pengarna tillbaka och sade upp tjänsten.
När jag åker kommunalt i Stockholm med omnejd är jag digital. Jag har ett kort med reskassa, som fylls på med automatik. Det har jag lyckats klara av och det är praktiskt.
Det finns trafikbolag som inte längre har några turlistor vid hållplatserna utan hänvisar sina resenärer till en app i den smarta telefonen. Men de som inte har en smart telefon då?
Blir du kissnödig måste du använda mobilen för att kunna komma in på en offentlig toalett. Den som inte har en telefon får kissa på sig.
Den här vardagsdigitaliseringen breder ut sig mer och mer. Jag kommer att kämpa mot i det längsta men inser samtidigt att jag kommer att förlora den kampen.
Det där med datorer har också varit ett ointresse, som jag dock motvilligt delvis tvingats övervinna. När jag jobbade skulle alla anställda ta det så kallade PC-körkortet. Även jag, då det - sades det - var en förutsättning för att få löneförhöjning. Jag tog ett delmoment galant men sen blev det stopp. Trots uteblivet PC-körkort fick jag i alla fall utdelning i lönekuvertet. Så var det med det hotet.
Jag betalade med kontanter in i det längsta. Min fru som jobbade på bank tjatade på mig och framhöll bankkortets fördelar. Jag höll emot. Men till slut föll jag till föga och skaffade ett bankkort. Nu betalar jag nästan aldrig kontant.
Mobiltelefon fick jag tidigt på jobbet och blev tvungen att lära mig hantera den. Det har funkat hjälpligt och jag kan numera inte bara ringa, svara och sms-a utan även swisha och nyttja mobilt bankID.
När e-deklarationen infördes var det inget som jag tänkte använda. Nä, papper skulle det vara. Även där har jag gett upp och deklarerar elektroniskt sedan några år tillbaka. Men jag får fortfarande hem pappersblanketten i brevlådan. Den vill jag inte vara utan.
När jag handlar på ICA ser jag många som själva väger upp sin frukt och sina grönsaker, sätter på en prislapp och skannar av den. De skannar även alla andra varor de plockar ned i sina kassar. Vitsen är att betala elektroniskt och passera ut utan att stå i en kassakö. Mig närstående framhåller hela tiden fördelarna och tycker jag är hopplöst gammal som inte handlar på detta sätt. Jag kommer att vägra in i det längsta. Varför?
Jo, för det första är det ok att stå i kö. Den är inte så lång när jag handlar mitt på dan. Dessutom tycker jag det är kul att iaktta människor i en kassakö. Min frukt och mina grönsaker som jag inte vägt och prissatt själv väger och prissätter kassörskan mycket snabbt i kassan. Jag skulle tro att den tid det tar att väga upp och själv lappa och skanna dessa varor går på ett ut med den lilla tid jag står i kö i kassan.
Men jag tror att antalet kassor - och därmed även jobben som kassör(-ska) - på sikt kommer att försvinna. Så länger det finns kassor kommer jag att ställa mig där och köar gärna. Den dag då det t.ex. blir 10 % billigare att fixa jobbet själv i matbutiken kanske jag kommer att överväga det? Men än är vi inte där.
Så har vi den tryckta dagstidningen som jag hämtar varje morgon i brevlådan vid infarten. Min heter Svenska Dagbladet och blir tunnare och tunnare för varje år som går. En lördag kollade jag hur stor del av innehållet som var annonser. Över 50 % av sidorna var det den dan. Ungefär som en gratistidning. Redaktionen hänvisar i varje nummer till den digitala varianten som innehåller mängder av unika artiklar. Bara för att locka mig att läsa tidningen digitalt!
Jag gillar doften av trycksvärta och vill läsa på papper. Men jag inser att jag är hopplöst förlorad för snart kommer pappersdagstidningen att vara ett minne blott - eller för dyr helt enkelt. Suck!
Jag läser inte heller böcker på datorn eller läsplattan. Jag föredrar en riktig bok.
När jag parkerar bilen betalar jag oftast med kort - eller med mynt om den möjligheten finns. Men det är inte alltid automaten tar kort eller kontanter. Nej, nu ska det göras med mobilen! Jag vägrar. En gång hade jag inget annat val utan tvingades registrera mig, min mobil och mitt kontokort. Ok, det funkade. Men det jag inte upplystes om var att jag löpande debiterades 60 kr i månaden även om jag inte nyttjade tjänsten. Det var en grundavgift. Efter klagomål fick jag pengarna tillbaka och sade upp tjänsten.
När jag åker kommunalt i Stockholm med omnejd är jag digital. Jag har ett kort med reskassa, som fylls på med automatik. Det har jag lyckats klara av och det är praktiskt.
Det finns trafikbolag som inte längre har några turlistor vid hållplatserna utan hänvisar sina resenärer till en app i den smarta telefonen. Men de som inte har en smart telefon då?
Blir du kissnödig måste du använda mobilen för att kunna komma in på en offentlig toalett. Den som inte har en telefon får kissa på sig.
Den här vardagsdigitaliseringen breder ut sig mer och mer. Jag kommer att kämpa mot i det längsta men inser samtidigt att jag kommer att förlora den kampen.
12 augusti 2016
Kissnödig i rullstol fick hjälp
I kvarteret där jag bor finns en kvinna som är rullstolsburen. Hon har familj och bor i ett tvåvåningsradhus. För att kunna komma upp till övervåningen har hon en stolhiss installerad i trappan dit upp.
En dag funkade inte stolhissen. Hon var kissnödig och den enda toalett hon kunde använda med sitt handikapp var den på övervåningen. Hon ringde ett journummer till firman som installerat hissen. Där kunde man inte bistå med någon servicekille förrän nästa dag. Kissnödigbeten tilltog och paniken var nära, trots att hennes svärföräldrar var hos henne. De kunde inte hjälpa henne upp.
Hon såg ingen annan råd än att ringa 112.
Räddningstjänsten ryckte ut och en stor brandbil, bemannad med fem unga brandmän kom körandes och krånglade sig in på återvändsgatan i radhusområdet. Bara det var en bedrift.
Fyra kralliga killar kom in och lyfte upp henne i rullstolen till toan på övervåningen. Svärmodern passade på att gå ut till han som kört brandbilen och som satt kvar i den och bjöd honom på en kopp kaffe.
Brandmännen frågade om de skulle lyfta ned henne till bottenplanet, men hon valde att stanna kvar på övre planet. Hennes sovrum var där och svärföräldrarna skulle komma upp med maten till henne. Brandmännen uppmanade henne att ringa igen om hon behövde mer hjälp.
När hissmontören äntligen kom så visade det sig att det inte var något större fel. Hissen kunde nollställas om startknappen hölls intryckt ca femton sekunder och sedan funkade den som vanligt.
Det man undrar är varför inte hissfirman tipsade henne om det på en gång när hon kontaktade dem första gången. Men då hade hon inte fått träffa de trevliga och hjälpsamma killarna från räddningstjänsten.
En dag funkade inte stolhissen. Hon var kissnödig och den enda toalett hon kunde använda med sitt handikapp var den på övervåningen. Hon ringde ett journummer till firman som installerat hissen. Där kunde man inte bistå med någon servicekille förrän nästa dag. Kissnödigbeten tilltog och paniken var nära, trots att hennes svärföräldrar var hos henne. De kunde inte hjälpa henne upp.
Hon såg ingen annan råd än att ringa 112.
Räddningstjänsten ryckte ut och en stor brandbil, bemannad med fem unga brandmän kom körandes och krånglade sig in på återvändsgatan i radhusområdet. Bara det var en bedrift.
Fyra kralliga killar kom in och lyfte upp henne i rullstolen till toan på övervåningen. Svärmodern passade på att gå ut till han som kört brandbilen och som satt kvar i den och bjöd honom på en kopp kaffe.
Brandmännen frågade om de skulle lyfta ned henne till bottenplanet, men hon valde att stanna kvar på övre planet. Hennes sovrum var där och svärföräldrarna skulle komma upp med maten till henne. Brandmännen uppmanade henne att ringa igen om hon behövde mer hjälp.
När hissmontören äntligen kom så visade det sig att det inte var något större fel. Hissen kunde nollställas om startknappen hölls intryckt ca femton sekunder och sedan funkade den som vanligt.
Det man undrar är varför inte hissfirman tipsade henne om det på en gång när hon kontaktade dem första gången. Men då hade hon inte fått träffa de trevliga och hjälpsamma killarna från räddningstjänsten.
9 augusti 2016
Madrassen som inte höll luften
För ett år sedan besökte jag Jysk i Häggvik i Sollentuna och köpte två uppblåsbara dubbelbäddmadrasser. De är bra att ha när man får tillfälliga och många nattgäster. Den ena använde vi redan förra året och den funkade fint.
Men den andra blåste vi upp först nu i sommar. Det gick bra att få luft i den. Men luften stannade inte kvar. Efter en timme var madrassen bara halvfull. "Shit", tänkte jag. "Undrar om jag har kvittot kvar om jag ska reklamera den?" Det hade jag. Det fanns i min pärm tillsammans med andra inköpskvitton.
Nu är jag en typisk svensk. Jag är nämligen väldigt konflikträdd och avskyr att gå i verbal klinch med folk. Det var ett elände när jag var chef och skulle "bråka" med medarbetare med bra argument vid ett lönesamtal. Som pensionär har jag sluppit konflikter av den sorten och inte heller råkat i några nya av andra anledningar.
Men nu var det alltså dags att gaska upp mig, ta kvittot i ena handen och den läckande luftmadrassen i den andra och ta mig till Jysk. Jag läste på om konsumentens rättigheter på nätet och visste att man har tre års garanti vid fabrikationsfel - oavsett viken garantitid säljaren uppger.
Jag utgick från att jag skulle få träffa en sur och grinig expedit hos Jysk som tvärt skulle hävda att det gått för lång tid - ett år - för att göra en reklamation. Och som heller inte skulle känna till konsumentköplagen. Jag såg framför mig en häftig diskussion i butiken med andra kunder i närheten. Jag skulle stå på mig, kräva få träffa chefen och hota med Allmänna reklamationsnämnden och Konsumentombudsmannen m.fl.
Egentligen hade jag kastat in handduken redan innan jag klev in i butiken. Jag är en mes i sådana här sammanhang och avskyr att ge mig in i en verbal konflikt. Då skriver jag hellre. Nu visste jag att slaget var förlorat i förväg.
Det var en manlig ung expedit. Jag la upp madrassen på disken och sa att den inte höll luft och visade kvittot. "Vill du ha pengarna tillbaka eller vill du ha en ny?" ¨frågade han mig. Jag kom helt av mig och fick mota bort mina formuleringar om garantitider och konsumenträtt i min hjärna. "Tack, jag tar e-en ny", hackade jag fram.
Tänk så fel jag hade. Man var riktigt schysst hos Jysk.
Men den andra blåste vi upp först nu i sommar. Det gick bra att få luft i den. Men luften stannade inte kvar. Efter en timme var madrassen bara halvfull. "Shit", tänkte jag. "Undrar om jag har kvittot kvar om jag ska reklamera den?" Det hade jag. Det fanns i min pärm tillsammans med andra inköpskvitton.
Nu är jag en typisk svensk. Jag är nämligen väldigt konflikträdd och avskyr att gå i verbal klinch med folk. Det var ett elände när jag var chef och skulle "bråka" med medarbetare med bra argument vid ett lönesamtal. Som pensionär har jag sluppit konflikter av den sorten och inte heller råkat i några nya av andra anledningar.
Men nu var det alltså dags att gaska upp mig, ta kvittot i ena handen och den läckande luftmadrassen i den andra och ta mig till Jysk. Jag läste på om konsumentens rättigheter på nätet och visste att man har tre års garanti vid fabrikationsfel - oavsett viken garantitid säljaren uppger.
Jag utgick från att jag skulle få träffa en sur och grinig expedit hos Jysk som tvärt skulle hävda att det gått för lång tid - ett år - för att göra en reklamation. Och som heller inte skulle känna till konsumentköplagen. Jag såg framför mig en häftig diskussion i butiken med andra kunder i närheten. Jag skulle stå på mig, kräva få träffa chefen och hota med Allmänna reklamationsnämnden och Konsumentombudsmannen m.fl.
Egentligen hade jag kastat in handduken redan innan jag klev in i butiken. Jag är en mes i sådana här sammanhang och avskyr att ge mig in i en verbal konflikt. Då skriver jag hellre. Nu visste jag att slaget var förlorat i förväg.
Det var en manlig ung expedit. Jag la upp madrassen på disken och sa att den inte höll luft och visade kvittot. "Vill du ha pengarna tillbaka eller vill du ha en ny?" ¨frågade han mig. Jag kom helt av mig och fick mota bort mina formuleringar om garantitider och konsumenträtt i min hjärna. "Tack, jag tar e-en ny", hackade jag fram.
Tänk så fel jag hade. Man var riktigt schysst hos Jysk.
28 juli 2016
Viktigt värna interna frifräsare
Teknikföretaget Ericsson går inte så bra längre. Det har funnits i mer än 130 år. En av företagets största framgångar var telefonväxeln AXE som blev en formidabel kassako.
Men den togs inte fram på "order" av ledningen utan ti!l största delen tack vare hängivet arbete "vid sidan av" av företagets ingenjörer, så kallat "skunk work".
I år är det 20 år sedan dåvarande Riksskatteverket (RSV) (numera Skatteverkets huvudkontor) tog fram och sjösatte verkets webbplats. Det skedde av ett gäng hängivna medarbetare som gjorde det i hårt motstånd och med obefintligt stöd från verkets ledning. En klar parallell till Ericssons ingenjörer och AXE-växeln.
I december 1996 lyckades gänget på RSV köra igång i en teknisk miljö som avvek från det av ledningen påbjudna universalverktyget Lotus Notes som då var lösningen på allt it-anknutet inom verket. Skepticismen hos ledningen var så stor att webbplatsen bara fick bli en försöksverksamhet. Och det var den i flera år framöver.
Webbplatsen blev en stor framgång hos användarna utanför verket och blev grunden för den digitalisering som är en del av verkets framgång. Webbplatsen är en av förklaringarna till att svenska folket placerar verket i toppen bland landets myndigheter.
När webbplatsen fyllde tio år 2006 "firades" det med ett litet seminarium. Man tog även fram en speciell jubileumslogga och tryckte upp t-shirts till de som var med och till de som varit med under resan i motvinden.
I år är det alltså 20 år sedan webbplatsen sattes i drift. Jag tror inte att Skatteverket kommer att uppmärksamma det. Synd, tycker jag. Att minnas sin historia är viktigt för framtiden. Det gäller inte bara länder och människor utan även organisationer, företag och myndigheter.
PS. Här nedan ser du t-shirten vi tog fram för tio år sedan. Läs även kommentaren jag fått. Intressant.
Men den togs inte fram på "order" av ledningen utan ti!l största delen tack vare hängivet arbete "vid sidan av" av företagets ingenjörer, så kallat "skunk work".
I år är det 20 år sedan dåvarande Riksskatteverket (RSV) (numera Skatteverkets huvudkontor) tog fram och sjösatte verkets webbplats. Det skedde av ett gäng hängivna medarbetare som gjorde det i hårt motstånd och med obefintligt stöd från verkets ledning. En klar parallell till Ericssons ingenjörer och AXE-växeln.
I december 1996 lyckades gänget på RSV köra igång i en teknisk miljö som avvek från det av ledningen påbjudna universalverktyget Lotus Notes som då var lösningen på allt it-anknutet inom verket. Skepticismen hos ledningen var så stor att webbplatsen bara fick bli en försöksverksamhet. Och det var den i flera år framöver.
Webbplatsen blev en stor framgång hos användarna utanför verket och blev grunden för den digitalisering som är en del av verkets framgång. Webbplatsen är en av förklaringarna till att svenska folket placerar verket i toppen bland landets myndigheter.
När webbplatsen fyllde tio år 2006 "firades" det med ett litet seminarium. Man tog även fram en speciell jubileumslogga och tryckte upp t-shirts till de som var med och till de som varit med under resan i motvinden.
I år är det alltså 20 år sedan webbplatsen sattes i drift. Jag tror inte att Skatteverket kommer att uppmärksamma det. Synd, tycker jag. Att minnas sin historia är viktigt för framtiden. Det gäller inte bara länder och människor utan även organisationer, företag och myndigheter.
PS. Här nedan ser du t-shirten vi tog fram för tio år sedan. Läs även kommentaren jag fått. Intressant.
25 juli 2016
Planeringsbyråkratin slår till överallt
I dagens svenska dagblad skriver ett gäng läkare och professorer från olika lärosäten i landet en debattartikel som handlar om "det administrativa nedfallet". De använder dock inte just det begreppet men det är vad det handlar om.
De skriver att styrningen av sjukvården har blivit så omfattande att patienternas situation försämras. De ger exempel på den tilltagande byråkratiska styrningen som de senaste decennierna drabbat sjukvården i form av balanserade styrkort, lean production, new public management m.m.
Suck, säger jag bara. Jag känner igen det från min tid på Skatteverkets huvudkontor. Mina sista decennier där förmörkades av samma administrativa nedfall som sjukvården drabbats av.
Varje år infördes något nytt djävulskt planeringsinstrument som alla skulle följa in absurdum. Vi som var mellanchefer drabbades hårdast. Verkets ledning omgav sig av ett gäng controllers som tog den här planeringsbyråkratin på största allvar. Det var som en religion för dem.
Hur många hundratals miljoner, kanske många miljarder, detta kostat är det ingen som vet. Hela den offentliga sektorn var drabbad av dessa galenskaper. Planering behövs men det måste finnas gränser.
När efterlevnaden av ett nytt planeringsinstrument blev viktigare än kärnverksamheten hade man gått för långt. Men eftersom det var sanktionerat av ledningen höll alla god min och rättade in sig i ledet.
Ja, inte alla. Jag protesterade och hamnade i kylan eftersom jag trampade på många ömma tår. Men nu i efter hand känns det som en upprättelse när det är många, även seriösa forskare, som lyft fram problemen med bl.a sådana här planeringsreligioner som visat sig vara kontraproduktiva och bara skapat ökad byråkrati och frustration hos chefer och medarbetare.
De skriver att styrningen av sjukvården har blivit så omfattande att patienternas situation försämras. De ger exempel på den tilltagande byråkratiska styrningen som de senaste decennierna drabbat sjukvården i form av balanserade styrkort, lean production, new public management m.m.
Suck, säger jag bara. Jag känner igen det från min tid på Skatteverkets huvudkontor. Mina sista decennier där förmörkades av samma administrativa nedfall som sjukvården drabbats av.
Varje år infördes något nytt djävulskt planeringsinstrument som alla skulle följa in absurdum. Vi som var mellanchefer drabbades hårdast. Verkets ledning omgav sig av ett gäng controllers som tog den här planeringsbyråkratin på största allvar. Det var som en religion för dem.
Hur många hundratals miljoner, kanske många miljarder, detta kostat är det ingen som vet. Hela den offentliga sektorn var drabbad av dessa galenskaper. Planering behövs men det måste finnas gränser.
När efterlevnaden av ett nytt planeringsinstrument blev viktigare än kärnverksamheten hade man gått för långt. Men eftersom det var sanktionerat av ledningen höll alla god min och rättade in sig i ledet.
Ja, inte alla. Jag protesterade och hamnade i kylan eftersom jag trampade på många ömma tår. Men nu i efter hand känns det som en upprättelse när det är många, även seriösa forskare, som lyft fram problemen med bl.a sådana här planeringsreligioner som visat sig vara kontraproduktiva och bara skapat ökad byråkrati och frustration hos chefer och medarbetare.
20 juli 2016
Snabb och bra service!
Det händer att jag måste ta kontakt med myndigheter av olika slag. Det är dock inte ofta. Jag nyttjar då - om det går - deras mejladress och skickar ett mejl. Oftast får jag svar, som i de flesta fall dröjer en dag eller två. Ibland får jag inget svar alls, vilket har hänt när jag t.ex. mejlat polisen. Min hemkommun Sollentuna är dock rätt bra på att svara snabbt.
Jag blev 70 år nu i juli och då minskade min statspension som jag får från Statens pensionsverk (SPV). Men de minskade inte den preliminära skatten, så jag fick ut en tämligen liten summa.
Därför avsände jag igår ett mejl till SPV och bad dem justera mitt skatteavdrag nedåt. En timme senare fick jag ett samtal på mobilen när jag var ute och gick. Det var en vänlig man på SPV som berättade att han ändrat mitt skatteavdrag och förklarade samtidigt varför det inte skett med automatik.
Jag tackade honom för snabb och bra service. Och detta mitt i semestertiderna. Bra jobbat SPV!
Jag blev 70 år nu i juli och då minskade min statspension som jag får från Statens pensionsverk (SPV). Men de minskade inte den preliminära skatten, så jag fick ut en tämligen liten summa.
Därför avsände jag igår ett mejl till SPV och bad dem justera mitt skatteavdrag nedåt. En timme senare fick jag ett samtal på mobilen när jag var ute och gick. Det var en vänlig man på SPV som berättade att han ändrat mitt skatteavdrag och förklarade samtidigt varför det inte skett med automatik.
Jag tackade honom för snabb och bra service. Och detta mitt i semestertiderna. Bra jobbat SPV!
12 juli 2016
Laddstationer på alla mackar?
Fler och fler skaffar sig eldrivna bilar. Problemet vid långfärder är att med jämna mellanrum kunna ladda bilens batterier. Det krävs ett samlat grepp för att lösa det.
När vi för några år sedan uppmanades att gå över från bensin och diesel till etanol tvingades alla bensinmackar att skaffa tankar och pumpar till E 85. Sedan visade det sig att etanolsatsningen blev en flopp. Nu är det i stället elbilar som gäller.
Det bästa vore väl om alla mackar återigen tvingades; denna gång att skaffa laddningsstationer för elbilar. Eller är det för komplicerat kanske?
När vi för några år sedan uppmanades att gå över från bensin och diesel till etanol tvingades alla bensinmackar att skaffa tankar och pumpar till E 85. Sedan visade det sig att etanolsatsningen blev en flopp. Nu är det i stället elbilar som gäller.
Det bästa vore väl om alla mackar återigen tvingades; denna gång att skaffa laddningsstationer för elbilar. Eller är det för komplicerat kanske?
8 juli 2016
Allt är inte bara elände
Följer man nyheterna verkar allt vara dåligt i Sverige. Skolresultaten sjunker och fler ungar går ut skolan utan behörighet till gymnasiet eller högskolan. Sjukvården saknar sängplatser och operationer skjuts upp. Patienter skickas hem för tidigt.
Polisen hinner inte utreda brott eller kan inte komma när de larmas. De har gett upp helt i utanförskapsområden som är ett drygt femtiotal i landet. Kriminella gäng har tagit över. Bostadsbristen är enorm.
Försvaret kan inte längre försvara landet mer än max några dagar och då bara på ett ställe. Åldringar ligger ensamma och dör då äldrevården inte fungerar. Järnvägsspåren är dåligt underhållna och tågen kommer inte i tid. Vårt herrlandslag i fotboll kommer sist i EM.
Ja, listan över allt elände kan göras hur lång som helst. Det är märkligt att det står så illa till när vi har ett av världens högsta skattetryck?
PS. Allt är vi inte sämst på: vi är per capita bäst i EU på att ta emot asylsökande och vi är bäst i världen på bistånd till andra länder, företrädesvis afrikanska vänsterdiktaturer. Vi är världsledande när det gäller jämställdhet och jämlikhet. Och vi har fått plats i FN:s säkerhetsråd.
Alltid något att glädjas åt.
Polisen hinner inte utreda brott eller kan inte komma när de larmas. De har gett upp helt i utanförskapsområden som är ett drygt femtiotal i landet. Kriminella gäng har tagit över. Bostadsbristen är enorm.
Försvaret kan inte längre försvara landet mer än max några dagar och då bara på ett ställe. Åldringar ligger ensamma och dör då äldrevården inte fungerar. Järnvägsspåren är dåligt underhållna och tågen kommer inte i tid. Vårt herrlandslag i fotboll kommer sist i EM.
Ja, listan över allt elände kan göras hur lång som helst. Det är märkligt att det står så illa till när vi har ett av världens högsta skattetryck?
PS. Allt är vi inte sämst på: vi är per capita bäst i EU på att ta emot asylsökande och vi är bäst i världen på bistånd till andra länder, företrädesvis afrikanska vänsterdiktaturer. Vi är världsledande när det gäller jämställdhet och jämlikhet. Och vi har fått plats i FN:s säkerhetsråd.
Alltid något att glädjas åt.
6 juli 2016
Mediebilden viktig för myndigheter
Opinionsföretaget Sifo har presenterat resultatet av sin årliga undersökning om folkets förtroende för sina myndigheter. Man har redovisat ett så kallat "anseendeindex" för myndigheterna och i topp ligger Konsumentverket med 54.
Sedan kommer Lantmäteriet (52), Strålsäkerhetsmyndigheten (52) och Patent- och registreringsverket (51). På femte plats hamnar Skatteverket med 48, samma siffra som verket hade för två år sedan. Årets siffra är dock sämre än den för 2015 då den var 51.
Undersökningen genomfördes som en webbenkät den 3-20 juni där drygt 6 000 personer frågades ut (ett riksrepresentativt urval).
Sifo har också kollat vad man grundat sitt förtroende för myndigheterna på. Svaren visar att mediebilden utgör grund för 58 % och för 21 % är vänner, släkt, kolleger etc. grund. Indirekta kontakter, t.ex. webbplats är grund för 16 %. Bara 14 % har sin grund i att man som privatperson haft direktkontakt med myndigheten.
Detta förhållande var något som jag tog fasta på för mer än 30 år sedan när jag blev informationschef på dåvarande Riksskatteverket. På den tiden gjordes inga sådana här undersökningar och Skatteverket var då illa ansett av de flesta. Många anställda vågade inte berätta var man jobbade.
För 30 år sedan genomförde jag en stor enkät där 10 000 personer frågades ut om sin syn på verket. Jag ville ta reda på om de som haft kontakt med verket hade en annan uppfattning än de som inte hade haft det. Dessutom ville jag få hyfsat hållbara siffror för varje län då skatteförvaltningen på den tiden hade en myndighet i varje län.
Svaren varierade mellan länen. Dessutom var de som haft direktkontakt med verket mer positivt inställda än de som inte haft det. Jag fick svart på vitt på att mediebilden var en stor grund för medborgarnas negativa uppfattning om oss, något som jag redan hade förstått.
Med enkätresultatet som grund var det inte svårt att få gehör för en brett upplagd satsning på att bygga upp bra relationer med medierna.
Alla chefer fick en tvådagarsträning i att umgås med journalister, en utbildning som blev den mest uppskattade de varit med om. Jag utsåg även pressombud vid alla myndigheter och ordnade studiebesök hos tidnings- och TV-redaktioner runt om i landet. Jag bjöd in journalister till verket där de fick träffa chefer och andra nyckelpersoner och ordnade årliga seminarier för journalister inför deklarationen.
Mest på skämt föreslog jag också att journalister skulle taxeras i en särskild taxeringsnämnd där vi kunde vara extra tillmötesgående mot dem. Någon sådan nämnd blev det givetvis inte.
Denna kursändring har starkt bidragit till den positiva bild som allmänheten har även av dagens skatteförvaltning.
Sedan kommer Lantmäteriet (52), Strålsäkerhetsmyndigheten (52) och Patent- och registreringsverket (51). På femte plats hamnar Skatteverket med 48, samma siffra som verket hade för två år sedan. Årets siffra är dock sämre än den för 2015 då den var 51.
Undersökningen genomfördes som en webbenkät den 3-20 juni där drygt 6 000 personer frågades ut (ett riksrepresentativt urval).
Sifo har också kollat vad man grundat sitt förtroende för myndigheterna på. Svaren visar att mediebilden utgör grund för 58 % och för 21 % är vänner, släkt, kolleger etc. grund. Indirekta kontakter, t.ex. webbplats är grund för 16 %. Bara 14 % har sin grund i att man som privatperson haft direktkontakt med myndigheten.
Detta förhållande var något som jag tog fasta på för mer än 30 år sedan när jag blev informationschef på dåvarande Riksskatteverket. På den tiden gjordes inga sådana här undersökningar och Skatteverket var då illa ansett av de flesta. Många anställda vågade inte berätta var man jobbade.
För 30 år sedan genomförde jag en stor enkät där 10 000 personer frågades ut om sin syn på verket. Jag ville ta reda på om de som haft kontakt med verket hade en annan uppfattning än de som inte hade haft det. Dessutom ville jag få hyfsat hållbara siffror för varje län då skatteförvaltningen på den tiden hade en myndighet i varje län.
Svaren varierade mellan länen. Dessutom var de som haft direktkontakt med verket mer positivt inställda än de som inte haft det. Jag fick svart på vitt på att mediebilden var en stor grund för medborgarnas negativa uppfattning om oss, något som jag redan hade förstått.
Med enkätresultatet som grund var det inte svårt att få gehör för en brett upplagd satsning på att bygga upp bra relationer med medierna.
Alla chefer fick en tvådagarsträning i att umgås med journalister, en utbildning som blev den mest uppskattade de varit med om. Jag utsåg även pressombud vid alla myndigheter och ordnade studiebesök hos tidnings- och TV-redaktioner runt om i landet. Jag bjöd in journalister till verket där de fick träffa chefer och andra nyckelpersoner och ordnade årliga seminarier för journalister inför deklarationen.
Mest på skämt föreslog jag också att journalister skulle taxeras i en särskild taxeringsnämnd där vi kunde vara extra tillmötesgående mot dem. Någon sådan nämnd blev det givetvis inte.
Denna kursändring har starkt bidragit till den positiva bild som allmänheten har även av dagens skatteförvaltning.
Kära barn får många namn?
Vårt språk och de ord vi väljer bidrar starkt till att forma samhället och de människor vi möter. Vi som är till åren komna växte upp med ord som neger, lapp, eskimå, tattare och zigenare. Våra barn har lärt oss att de är fula ord som inte får varken skrivas eller uttalas.
Nu heter det afrosvensk eller svart, same, inuit, resande och rom. Ytterligare ett ord som börjar bli fult att använda är handkapp. Nu heter det funktionsvariation eller funktionsskillnad.
Vår befolkning har utökats med många människor som inte har fötts här. I en debattartikel i dagens svenska dagblad används orden utrikes födda, skyddsbehövande, asylsökande och nyanlända. Asylsökande är det som används oftast i artikeln.
Dessa personer som ökat vår folkmängd kallas också flyktingar, invandrare, migranter eller utlänningar. Jag undrar om inte ordet utlänning snart får samma status som neger och blir fult och omöjligt att använda?
En del av dessa benämningar får ibland förstärkningsord som "illegal" när det handlar om invandrare, vilket ofta får den förskönande omskrivningen "papperslös". Flykting får ibland tillägget "ekonomisk".
Alla dessa ord som beskriver de som inte är födda i vårt land är dock inte synonymer. Vilket ord som väljs speglar också skribentens eller talarens attityd eller inställning till ämnet.
Talesättet "kärt barn får många namn" gäller nog inte här, snarare tvärtom.
Nu heter det afrosvensk eller svart, same, inuit, resande och rom. Ytterligare ett ord som börjar bli fult att använda är handkapp. Nu heter det funktionsvariation eller funktionsskillnad.
Vår befolkning har utökats med många människor som inte har fötts här. I en debattartikel i dagens svenska dagblad används orden utrikes födda, skyddsbehövande, asylsökande och nyanlända. Asylsökande är det som används oftast i artikeln.
Dessa personer som ökat vår folkmängd kallas också flyktingar, invandrare, migranter eller utlänningar. Jag undrar om inte ordet utlänning snart får samma status som neger och blir fult och omöjligt att använda?
En del av dessa benämningar får ibland förstärkningsord som "illegal" när det handlar om invandrare, vilket ofta får den förskönande omskrivningen "papperslös". Flykting får ibland tillägget "ekonomisk".
Alla dessa ord som beskriver de som inte är födda i vårt land är dock inte synonymer. Vilket ord som väljs speglar också skribentens eller talarens attityd eller inställning till ämnet.
Talesättet "kärt barn får många namn" gäller nog inte här, snarare tvärtom.
20 juni 2016
Olika bud om statinerna
Statiner är ett läkemedel i pillerform som man rekommenderas att ta ett av varje dag om man har för höga blodfetter, dvs. kolesterol. Har man haft en stroke eller en tia, som är en lättare variant av stroke, "tvingas" man äta statiner.
Jag har ätit statinpiller i ett och ett halvt år nu, sedan jag hade min tia. Och detta trots att mina kolesterolvärden är låga och ligger inom de accepterade intervallen. Men min doktor säger att jag ska fortsätta att ta pillren. "Dom som tar statiner lever längre än dom som inte gör det", sa han till mig.
Men nu har jag sett annan forskning som säger precis tvärtom. De som är över 60 år och har förhöjda värden av det onda LDL-kolesterolet lever längre än de som har låg värden. Alltså menar dessa forskare och experter - över 25 från olika delar av världen - att man inte ska äta statiner. Statiner har även biverkningar menar de, t.ex. risk för diabetes, darrningar, kramper, Alzheimer och mycket annat elände.
Vem ska man tro?
Att alla som blivit pensionärer måste ha piller verkar vara ett axiom. Statistik från Folkhälsoinstitutet visar att 55 % av männen mellan 65-84 år tar medicin mot högt blodtryck; 35 % av dem tar piller mot kolesterol (statiner) och 15 % mot diabetes. För kvinnor är motsvarande siffror 51, 29 och 9 %. Sen skulle jag tro att hälften av gubbarna även tar piller för (mot?) prostatan.
Vi äldre är en ren guldgruva för pillertillverkarna. Och det verkar som läkarna tjänar på det också. Varför skulle de annars skriva ut så många recept? Behöver vi verkligen alla dessa piller? Eller kan man undvika dem genom att ändra sin livsföring i stället?
Jag har ätit statinpiller i ett och ett halvt år nu, sedan jag hade min tia. Och detta trots att mina kolesterolvärden är låga och ligger inom de accepterade intervallen. Men min doktor säger att jag ska fortsätta att ta pillren. "Dom som tar statiner lever längre än dom som inte gör det", sa han till mig.
Men nu har jag sett annan forskning som säger precis tvärtom. De som är över 60 år och har förhöjda värden av det onda LDL-kolesterolet lever längre än de som har låg värden. Alltså menar dessa forskare och experter - över 25 från olika delar av världen - att man inte ska äta statiner. Statiner har även biverkningar menar de, t.ex. risk för diabetes, darrningar, kramper, Alzheimer och mycket annat elände.
Vem ska man tro?
Att alla som blivit pensionärer måste ha piller verkar vara ett axiom. Statistik från Folkhälsoinstitutet visar att 55 % av männen mellan 65-84 år tar medicin mot högt blodtryck; 35 % av dem tar piller mot kolesterol (statiner) och 15 % mot diabetes. För kvinnor är motsvarande siffror 51, 29 och 9 %. Sen skulle jag tro att hälften av gubbarna även tar piller för (mot?) prostatan.
Vi äldre är en ren guldgruva för pillertillverkarna. Och det verkar som läkarna tjänar på det också. Varför skulle de annars skriva ut så många recept? Behöver vi verkligen alla dessa piller? Eller kan man undvika dem genom att ändra sin livsföring i stället?
Där försvann den miljövinsten!
Idag fyllde jag bilen med sorterade förpackningar i form av papper, papper, plast, glas m.m. och åkte till närmaste återvinningsstation i min kommun Sollentuna. Det blev den vid idrottsplatsen Sollentunavallen.
Containrarna var överfulla. Och det var mängder med kartonger och bärkassar fyllda med sopor på marken som inte fick plats. Jag ringde och rapporterade detta till insamlingsorganisationen som sköter återvinningen.
Då kom det en bil med ett släp fullt av kartonger och wellpapp. Jag sa till föraren att det var fullt, att jag ringt och tipsade honom att åka till någon av de stora soptipparna i stället. Han åkte därifrån.
Förmodligen var han en egen företagare, av fordonet att döma. Han borde ha åkt direkt till en riktig soptipp med sitt skräp. Men där hade han som företagare fått betala för att bli av med det. Det var nog därför han åkte till återvinningen i stället. Inte undra på att containrarna fort blir fulla.
Nåja, jag ville bli av med mitt avfall och åkte därför till en annan återvinningsstation i Sollentuna, den vid Silverdals griftegård. Där var containrarna för papp och plast också fulla men med våld lyckades jag pressa in mina sopor i alla fall. Jag ringde insamlingsorganisationen igen och rapporterade förhållandet.
Jag föreslog samtidigt att de kunde sätta upp webbkameror så kunde de se när det blev fullt. Men det kräver tillstånd, blev svaret. Och dessutom handlar det om över 6 000 återvinningsstationer. Ok, jag förstår att det kan bli svårt, svarade jag.
På grund av de fulla containrarna blev det en extratur med min bil på 5,6 km. Där försvann den miljövinsten!
Containrarna var överfulla. Och det var mängder med kartonger och bärkassar fyllda med sopor på marken som inte fick plats. Jag ringde och rapporterade detta till insamlingsorganisationen som sköter återvinningen.
Då kom det en bil med ett släp fullt av kartonger och wellpapp. Jag sa till föraren att det var fullt, att jag ringt och tipsade honom att åka till någon av de stora soptipparna i stället. Han åkte därifrån.
Förmodligen var han en egen företagare, av fordonet att döma. Han borde ha åkt direkt till en riktig soptipp med sitt skräp. Men där hade han som företagare fått betala för att bli av med det. Det var nog därför han åkte till återvinningen i stället. Inte undra på att containrarna fort blir fulla.
Nåja, jag ville bli av med mitt avfall och åkte därför till en annan återvinningsstation i Sollentuna, den vid Silverdals griftegård. Där var containrarna för papp och plast också fulla men med våld lyckades jag pressa in mina sopor i alla fall. Jag ringde insamlingsorganisationen igen och rapporterade förhållandet.
Jag föreslog samtidigt att de kunde sätta upp webbkameror så kunde de se när det blev fullt. Men det kräver tillstånd, blev svaret. Och dessutom handlar det om över 6 000 återvinningsstationer. Ok, jag förstår att det kan bli svårt, svarade jag.
På grund av de fulla containrarna blev det en extratur med min bil på 5,6 km. Där försvann den miljövinsten!
19 juni 2016
Var kan man pumpa sin cykel?
När jag ska ut och cykla brukar jag med min egen cykelpump fylla på luft i däcken. Både i min och hustruns cykel. Det är kämpigt.
Jag vet att de flesta mackar har luftställen även för cyklar. Men jag har även fått veta (via Facebook) att i min hemkommun Sollentuna (som satsar hårt på cykelvänliga vägar) finns pumpställen vid pendeltågsstationerna och även vid Stinsens köpcentrum, vid huvudentrén. Det hade jag inte en aning om.
Men varför inte markera pumpstationerna för cyklar på de cykelkartor som finns för de flesta kommuner? Eller varför kan inte Cykelfrämjandet ta fram en app över alla sådana ställen i hela landet? Jag har faktiskt tipsat främjandet om detta. Ska bli intressant att se om de reagerar på mitt förslag. (Det kan ju hända att det redan är på G...)
Vid pendeltågsstationen i Sollentuna C finns cykelluften vid busstorgets södra ände, mellan kommunhuset (bilden) och Pendelkiosken. För den som inte vet att den finns just där var den inte lätt att hitta direkt, enbart med "pendeltågsstationen" som vägledning.
Jag vet att de flesta mackar har luftställen även för cyklar. Men jag har även fått veta (via Facebook) att i min hemkommun Sollentuna (som satsar hårt på cykelvänliga vägar) finns pumpställen vid pendeltågsstationerna och även vid Stinsens köpcentrum, vid huvudentrén. Det hade jag inte en aning om.
Men varför inte markera pumpstationerna för cyklar på de cykelkartor som finns för de flesta kommuner? Eller varför kan inte Cykelfrämjandet ta fram en app över alla sådana ställen i hela landet? Jag har faktiskt tipsat främjandet om detta. Ska bli intressant att se om de reagerar på mitt förslag. (Det kan ju hända att det redan är på G...)
Vid pendeltågsstationen i Sollentuna C finns cykelluften vid busstorgets södra ände, mellan kommunhuset (bilden) och Pendelkiosken. För den som inte vet att den finns just där var den inte lätt att hitta direkt, enbart med "pendeltågsstationen" som vägledning.
18 juni 2016
Ställ krav på invandrarna
De invandrare som kommer till Sverige har själva valt att komma. Ingen har tvingat dem hit. De kunde lika gärna har valt att ta sig till Ryssland, Polen, Norge, Lettland, Tyskland eller något annat land.
Det sätts ofta likhetstecken mellan invandrare och flyktingar. Men många invandrare tar sig hit av ekonomiska skäl och har inte flyktingstatus.
Här blir de väl mottagna. De får fickpengar, mat och husrum och de som fått asyl får flera olika bidrag till uppehället. En invandrad kvinna med tre barn kan få upp till ca 22 000 kr i månaden i olika bidrag, som är skattefria. De motsvarar en bruttoinkomst på mer än 30 000 kr. Jämför detta med vad en svensk fattigpensionär som jobbat och betalat skatt i hela sitt liv får att leva på.
Invandrarna har även rätt till retroaktiv föräldrapenning som för tre små barn i pengar motsvarar ca 260 000 kr. Till detta ska även läggas 12 000 kr SFI-bonus för den som fullföljer kursen.
Vi har flera hundratusen svenskfödda som stått i bostadskö i flera år, bl.a. många ungdomar. Samtidigt köper kommuner, bl.a. Malmö, bostadsrättslägenheter till invandrarna.
Det är positivt att många som kommer hit vill lära sig svenska och ta till sig våra värderingar för att så snabbt som möjligt komma in i det svenska samhället och göra rätt för sig. Men alla vill inte det. I stället håller de hårdnackat fast vid sina vanor och värderingar och fortsätter leva som de alltid gjort. Om vi åker till de länder flyktingarna kommer från måste vi anpassa oss till de seder m.m. som gäller där, t.ex. för kvinnor att vara beslöjade och mycket annat som är helt främmande för oss.
Jag tycker att vi svenskar har varit alldeles för flata och gullat för mycket med invandrarna. Det är dags att ställa krav på de som kommit hit; som att följa de lagar, seder och värderingar som gäller här. Här döljer vi inte ansiktet. Vi tar i hand när vi hälsar. Vi låter våra flickor träffa vem de vill och mycket mera.
Okej, vi har religionsfrihet här. Men allt "muslimskt" som påstås vara grundat på religiös grund är inte det. Det har tillkommit av andra skäl.
De som visar att de vill anpassa sig och stanna här ska vi vara generösa mot. Men vad ska vi göra med dem som inte vill det? Utvisa dem? Länderna de kommit ifrån vill inte ha dem tillbaka. Däremot tycker jag att den som integrerat sig, pratar svenska och försörjer sig själv och sin familj borde får stanna, asylskäl eller inte. Nu visar man ut sådana, vilket är fel.
Det är inte lätt. Hur vi än gör så kommer vi att få problem på grund av den stora invandringen. Den kostar dessutom. Väldigt mycket. Fredrik Reinfeldt sa att "vi ska öppna våra hjärtan". Snart säger väl Magdalena Andersson att "vi ska öppna våra plånböcker", dvs. acceptera höjda skatter på grund av att vi tagit emot en kvarts miljon utlandsfödda de senaste två åren. Suck!
Det sätts ofta likhetstecken mellan invandrare och flyktingar. Men många invandrare tar sig hit av ekonomiska skäl och har inte flyktingstatus.
Här blir de väl mottagna. De får fickpengar, mat och husrum och de som fått asyl får flera olika bidrag till uppehället. En invandrad kvinna med tre barn kan få upp till ca 22 000 kr i månaden i olika bidrag, som är skattefria. De motsvarar en bruttoinkomst på mer än 30 000 kr. Jämför detta med vad en svensk fattigpensionär som jobbat och betalat skatt i hela sitt liv får att leva på.
Invandrarna har även rätt till retroaktiv föräldrapenning som för tre små barn i pengar motsvarar ca 260 000 kr. Till detta ska även läggas 12 000 kr SFI-bonus för den som fullföljer kursen.
Vi har flera hundratusen svenskfödda som stått i bostadskö i flera år, bl.a. många ungdomar. Samtidigt köper kommuner, bl.a. Malmö, bostadsrättslägenheter till invandrarna.
Det är positivt att många som kommer hit vill lära sig svenska och ta till sig våra värderingar för att så snabbt som möjligt komma in i det svenska samhället och göra rätt för sig. Men alla vill inte det. I stället håller de hårdnackat fast vid sina vanor och värderingar och fortsätter leva som de alltid gjort. Om vi åker till de länder flyktingarna kommer från måste vi anpassa oss till de seder m.m. som gäller där, t.ex. för kvinnor att vara beslöjade och mycket annat som är helt främmande för oss.
Jag tycker att vi svenskar har varit alldeles för flata och gullat för mycket med invandrarna. Det är dags att ställa krav på de som kommit hit; som att följa de lagar, seder och värderingar som gäller här. Här döljer vi inte ansiktet. Vi tar i hand när vi hälsar. Vi låter våra flickor träffa vem de vill och mycket mera.
Okej, vi har religionsfrihet här. Men allt "muslimskt" som påstås vara grundat på religiös grund är inte det. Det har tillkommit av andra skäl.
De som visar att de vill anpassa sig och stanna här ska vi vara generösa mot. Men vad ska vi göra med dem som inte vill det? Utvisa dem? Länderna de kommit ifrån vill inte ha dem tillbaka. Däremot tycker jag att den som integrerat sig, pratar svenska och försörjer sig själv och sin familj borde får stanna, asylskäl eller inte. Nu visar man ut sådana, vilket är fel.
Det är inte lätt. Hur vi än gör så kommer vi att få problem på grund av den stora invandringen. Den kostar dessutom. Väldigt mycket. Fredrik Reinfeldt sa att "vi ska öppna våra hjärtan". Snart säger väl Magdalena Andersson att "vi ska öppna våra plånböcker", dvs. acceptera höjda skatter på grund av att vi tagit emot en kvarts miljon utlandsfödda de senaste två åren. Suck!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
