En häck kräver inget bygglov - oavsett höjden

Ett staket eller ett plank som är högre än 120 cm kräver bygglov. Det är därför ståltrådsstängsel, typ Gunnebo, inte är högre. Men ska du sätta upp ett plank - för att hindra insyn - som är två meter måste du alltså ha bygglov. För att slippa ett bygglov som kostar pengar, vad gör du i stället? Jo, du planterar åretruntgröna barrbuskar, typ thuja. De kräver inget bygglov oavsett hur höga de blir.

En sån här häck kräver inget bygglov.

Den äldsta levande thujan finns i Kanada och är 1 500 år gammal. Trots att den inte finns i vår naturliga fauna så trivs den i vårt land.

Nu har den blivit en populär häckväxt och är spridd som det i hela landet. På 1930-talet planterade man t.ex, syrén eller caragana (sibirisk ärtbuske) som häck. Eller gran. Det gör knappast någon länge. I stället är det thuja som gäller.

En anledning är att det inte krävs bygglov för att göra en häck. Om den tar sig bra och växer sköter den sig själv, såvida man inte vill hålla den i schack genom att klippa den.

Jag tycker thujan är en främmande art som inte hör hemma hos oss. Många klipper den och håller höjden nere och då är det väl okej. Den är grön även vintertid och hindrar insyn effektivt. Det jag inte gillar är de thujor som fått växa fritt och kan bli 6-7 meter höga. Tyvärr är det mer och mer vanligt.

"Ska man sätta upp ett staket eller ett plank måste man ta hänsyn till hur de påverkar upplevelsen av områden och gatubilden i högsta grad. Stor hänsyn behöver tas till omgivningen." Så lyder regelverket. Det är väl därför det krävs bygglov.

Ett sånt här plank kräver bygglov.

Men när det gäller thujahäckar är det fritt fram. Då krävs inga hänsyn till varken gatubilden eller omgivningen. 

Jag tycker att reglerna ska skärpas. Bygglov borde krävas för häckar över en viss höjda, förslagsvis 2,5 meter. Den höjden räcker för att undvika insyn. 

PS. En annan trend är att man numera gärna sätter upp ett smitt metallstaket i ställer för ett av trä. Det är också något som är artfrämmande och osvenskt. Jag skulle tro att såväl jättehöga thujahäckar och smidda krusidullstaket av järn är en följd av den ökande populationen av villaägande nysvenskar?

J

Fotbollsmonopolet gör det omöjligt att att starta ny klubb i Sollentuna då man inte får träningstid

Sollentuna kommun och Sollentuna fotbollsklubb (SFK) har skapat ett monopol när det gäller träningstider för fotbollsungdomar. Den fria konkurrensen och principen att alla ska behandlas lika är satt ur spel. Det är varken jämlikt eller fair play och borde ge rött kort och utvisning.

Det är tjänstemän hos kommunen som ger tider till de klubbar som ansökt om det. Men för att få tider för träning måste klubben haft aktiviteter året innan och kunna redovisa hur många som tränat eller hur många matcher man spelat. Kan du inte redovisa någon aktivitet får du inte träningstider.  

Detta gör det helt omöjligt för en ny klubb att få träningstider till sina fotbollsungdomar. Klubben kan därmed inte bedriva någon verksamhet. Kommunens rigida regler gör det omöjligt att starta en ny fotbollsklubb i Sollentuna, som kan konkurrera med SFK, då den klubben i princip har monopol på alla träningstider.

Det går inte för en grupp duktiga fotbollsungdomar hos SFK (som känner att de inte kan utvecklas som de vill där) att gå till en helt ny klubb. Orsaken är att de inte får några träningstider.

Trots att SFK tappar en grupp unga spelare inför det kommande året får de tillgodoräkna sig deras träning och spel året innan när kommunen tilldelar träningstiderna. Den nya klubbens ungdomar borde rimligtvis få dessa tider och kunna redovisa sitt engagemang året innan hos SFK som grund för tilldelningen. Inte ens det är möjligt. 

Gör så här i stället: Ge nya som gamla föreningar träningstider baserade på den verksamhet de ska bedriva kommande år. Det kan styrkas med uppgift om antal medlemmar per lag och antal lag/grupper.

Följ sedan upp att man har den verksamhet man redovisat i sin ansökan. Håller man inte vad man lovat dras träningstiderna in och ges till andra.

Om regelverket sett ut så inför säsongen 2020 skulle det finnas plats för nya klubbar att träna, såväl i fotbollshallen som på de natur- och konstgräsplaner som finns i Sollentuna.

Många träningstider som är bokade av SFK utnyttjas inte. Men det följs inte upp av kommunen trots att kommunen har tillgång till de tider som bokats och de LOK-stödsaktiviteter som sedan rapporterats in. 

Nej, gör om och gör rätt! Ta bort monopolet och se till att det blir fair play även inom föreningslivet i Sollentuna.

Även JO tog tid på sig med svaret

I juni förra året anmälde jag min hemkommun Sollentuna till JO. Anledningen var att jag fått vänta på svar från kommunen - trots flera påminnelser - i nästan ett år. Mitt ärende till kommunen rörde den invasiva blomsterlupinen och jag ville veta vad kommunen tänkte göra för att stoppa lupinens utbredning. JO tog också tid på sig att handlägga min anmälan, men nu har jag fått JO:s beslut. Kommunen får kritik. Fattas bara annat!

Ni som känner mig och följt min blogg vet att jag har engagerat mig i den vackra men farliga blomsterlupinen. Jag vill få stopp på denna otäcka växt som slår ut alla andra blommor längs våra vägrenar. Dessutom är den giftig.

Den här invasiva arten finns lite här och var i Sollentuna. I juli 2017 skrev jag till kommunen och frågade vad man tänkte göra för att få stopp på den. Trots flera påminnelser till berörda handläggare fick jag ingen respons; inte förrän jag kontaktade de ansvariga politikerna.

Gjorde en anmälan till JO

Det ledde så småningom till ett svar. Det fick jag i slutet av maj 2018, alltså efter mer än tio månader. Det tyckte jag var stor skandal så därför skickade jag en anmälan till JO. Jag ville få veta om det var okej med såna svarstider. Sen såg jag det som en allmänbildning för mig att få se hur ett ärende hos JO handläggs.

JO fick min anmälan i juni 2018 och ärendet var klart för beslut i början av oktober, för då hade kommunen yttrat sig och jag hade yttrat mig över det yttrandet. Eftersom mitt ärende var tämligen bagatellartat borde JO kunnat avsluta det tämligen omgående, ansåg jag. JO kunde ha satt en praktikant på det.

Nu dröjde JO:s beslut till slutet av mars i år. Det tog alltså mer än fem månader för JO att sätta ned foten. Sollentuna kommun tog nästan dubbelt så lång tid för att svara. Det var ju duktigt av JO att vara snabbare än kommunen.

Långa tider verkar okej

MEN. Jag tycker det är skit med sådana här långa tider i offentlig förvaltning. Eftersom JO tog så lång tid på sig så är det alltså okej med långa svarstider. Min tidigare positiva bild av svensk offentlig sektor - som grundade sig på min erfarenhet av drygt fyrtio år på Skatteverket - har fått sig en törn.

Sen tycker jag att JO:s kritik av Sollentuna kommun är rätt så ljum. Så här skriver man i beslutet: "...det dröjde - - - över tio månader från det kommunen mottog brevet, innan han (dvs. jag) fick ett slutligt svar. En sådan handläggning är inte i enlighet med förvaltningslagens krav på service - - - . Nämnden (dvs. Sollentuna kommun) förtjänar därför kritik".

"Kritik". Fattas bara annat! Det omdömet är nog det mildaste JO har i sin arsenal. Suck. Allt är inte bra i Sverige.

Snart kan lupinerna lämnas och brännas

Ni som har följt min blogg har säkert sett att jag förklarat krig mot den invasiva blomsterlupinen. I ett inlägg den 28 juni förra året berättade jag att det kostar pengar att lämna uppgrävda lupiner som hushållsavfall hos åtvervinnings-centraler. Detta har jag påpekat både för miljöminister Skog och Naturvårdsverket. 

Jag har sporadisk kontakt med en handläggare på Naturvårdsverket. När jag för några dar sedan frågade om det hänt något när det gäller att få stopp på blomsterlupinen fick jag ett besked med lite positivt innehåll.

Så här skrev man: När det gäller hantering av växtavfall av invasiva främmande arter, vare sig de är med på en förteckning eller inte, så tar vi fram en kort vägledning för allmänhet och återvinningscentraler. Kommunen är ju skyldig att ta emot hushållsavfall där också trädgårdsavfall ingår, och rör det sig om en mindre mängd kan man lägga det i en påse och lägga den i sin soptunna. Lite större mängder kan man lägga i fraktionen brännbart på ÅVC.

Det är nämligen så att uppgrävda blomsterlupiner - som är både invasiva och giftiga - måste brännas och får absolut inte komposteras. Eller också ska man lägga dem avskilt och låta dem ruttna och sedan lämna resterna för bränning.

När jag skulle göra mig av med lupinavfall hos min återvinnings-central (ÅVC) krävdes jag på betalning, men lyckades prata mig ur det. Det måste ju för 17 vara gratis att lämna lupinavfall och annat invasivt växtmaterial som måste brännas.

Det gläder mig att Naturvårdsverket tagit till sig mitt påpekande. Det är skandal att det ska kosta pengar att bli av med lupinavfall. Men nu tycks det bli ändring på den punkten.

Det ska bli intressant att ta del av verkets "korta vägledning" - när den nu kommer...

Sollentuna kommun ska bättra sig, tveksamt?

I somras (15 juni) berättade jag i ett inlägg här på bloggen att jag anmält Sollentuna kommun till JO. Anledningen var att jag aldrig fick svar på ett brev, trots flera påminnelser. Först när jag kopplade in ansvariga politiker fick jag ett svar. Mitt JO-ärende har rullat på och nu har kommunen svarat JO med anledning av min anmälan dit.

I svaret från den ansvariga nämnden (Trafik- och fastighetsnämn-den) håller man med om min redogörelse över alla kontakter jag har haft utan att få svar. Man medger lite halvhjärtat att svarstiden varit för lång och att återkopplingen borde varit bättre.

Kommunens svar är tämligen lamt och intetsägande, tycker jag. Vad ska då kommunen göra för att inte sånt här ska hända igen? Jo, när man framöver har nån form att utbildning för personalen ska man särskilt beakta skyldigheten att svara på frågor från enskilda. Alltså: det kommer inte att hända nånting.

Vad handlade det om?

Mitt ärende handlade om den invasiva blomsterlupinen som börjat sprida sig lite varstans i kommunen. Min fråga var vad kommunen tänker göra för att stoppa utbredningen av den.

I det svar jag så småningom fick berättade man att man skulle lägga in information om blomsterlupinen och andra invasiva arter på kommunens webbplats, Detta skulle göras inför årets sommar och nu skriver vi oktober. Men vad har hänt? Inte ett dugg.

PS. Jag återkommer när JO satt ned foten och meddelat sitt beslut.

Variationsrik valstugekompetens

Häromdan gick jag och hälsade på i alla valstugor som stod uppställda utanför Sollentuna centrum. Jag hade en del opolitiska frågor och förslag. De mottogs mycket olika av de olika partiföreträdarna. En del var kunniga andra verkade snudd på korkade. Det är nog inte lätt att få partimedlemmar att ställa upp i valstugorna och "slänga käft" med väljare. 

Hos Moderaterna mötte jag bl.a. en riksdagsledamot. Hon bor ett kvarter från mig och var kunnig, men kunde dock inte svara på alla mina detaljfrågor om kommunen, trots att hon även sitter i kommunfullmäktige och dessutom är ordförande i det kommunala bostadsbolaget.

Men hon tog mig på allvar. Att hon var yrkespolitiker på heltid märktes.

Liberalt försvar

Nästa valstuga var liberal. Där lyssnade man och det var okej. Men sen kom deras kommunalråd dit. När jag tog upp mina frågor gick hon i förklarande försvarsposition, vilket kändes dåligt. Hon skulle bara ha lyssnat, nickat och varit allmänt trevlig.

När jag klagade över ogräset som växer överallt i min kommun berättade hon att kommunen ska anställda en kommunträdgårdsmästare. "Men han kommer väl inte vara ute och rycka ogräs längs gatstenar och vid övergångsställen", blev min kommentar,

Jag lämnade den liberala stugan och gick vidare.

Kristen walk-over

Jag kom till Kristdemokraterna. Deras bod var bemannad av bl.a. en äldre herre, som svarade på mina frågor genom att hänvisa mig till liberalernas kommunalråd i stugan bredvid. Mycket märkligt.

Vaknade till sent

Sen blev det miljöpartiklarnas tur, där en kille i 20-årsåldern var bemanningen. Har var till en början tämligen ointresserad men när jag tog upp mitt förslag om att låta konstnärer dekorera de stora, gråa husgavlarna på miljonprogramshusen vid Malmvägen i Sollentuna vaknade han till.

Han gav mig en röstsedel och tyckte att jag skulle personrösta på honom.

Intresserad kommunist

Sedan var turen kommen till kommunisterna, dvs. de som numera kallar sig Vänsterpartiet. Där var en trevlig kvinna i min egen ålder. Hon storgillade mina idéer om gästbrygga i Edsviken, konst på Malmvägshusen m.m. och hon gav mig sin mejladress och bad mig skriva ned min förslag och skicka henne (vilket jag givetvis har gjort).

Zombie-sosse

Så var det sista anhalten, sossarna. En yngre man stod där, försökte lyssna på vad jag hade att säga och såg ut som han inte förstått vad jag pratade om. Han var totalt ointresserad, så hustrun och jag lämnade honom och gick hemåt för att få en eftermiddagsfika.

Det är alltså mycket olika personer som bemannar partiernas valstugor.

Samlande styre bäst för Sverige

Valet, ja... Hur det än går så blir det svårt att få fram en regering. Men det som är mest skrämmande är att ca 30 % av valmanskåren sympatiserar med kommunister (V) och nazister (SD) - ideologier som dödat hundratals miljoner människor under 1900-talet.

För Sveriges skull borde vi få en samlingsregering med S och Alliansen (C, L, KD och M). Övriga partier - inklusive MP - kan lämnas utanför.

Sen kunde man tillsammans sätta igång och förändra Sverige i rätt riktning och med långsiktiga spelregler.

Gick Sverker Åström Sovjets ärenden?

Sverker Åström var en av Sveriges mest kända toppdiplomater under flera decennier. Han tjänstgjorde i både Sovjetunionen och USA samt FN och Paris. Dessutom blev han kabinettssekreterare, dvs. andreman på UD. Men han hade dolda sidor. Han var homosexuell och kom ut ur garderoben först vid hög ålder. Dessutom var han misstänkt som rysk spion, men man fick aldrig fram några hållbara bevis mot honom. En fascinerande människa, trots allt.

Det finns olika sorters spioner. En del, som de båda Stigarna Wennerström och Bergling, var militärer som sålde ut vårt försvar. Andra är så kallade illegalister, dvs. helt vanliga "svenskar" som ligger lågt tills de aktiveras inför en förestående kris eller en krigssituation. Då kastar de av sig sin i åratal - även för familjen - dolda identitet och går till aktion.

Sen finns det inflytandeagenter som inte avslöjar några militära hemligheter eller planerar att utföra sabotage och liknande. De kan finnas mitt i ibland oss, ofta på höga och betrodda poster. De påverkar på ett smygande sätt andra, t.ex. politiker och medier, utan att någon tänker på det eller ens misstänker något.

Säpo misstänkte Åström

Sverker Åström misstänktes av den svenska säkerhetspolisen (Säpo) för att gå sovjets ärenden. Säpo hade flera möten med både Erlander och Palme om detta. Men då det inte fanns några säkra bevis hände inget.

Åström var den som formulerade sossarnas strategiska ställningstagande "alliansfrihet i fred och neutralitet i krig", en utrikespolitisk floskel som alltjämt gäller. Han skrev tal både åt Erlander och Palme och kämpade hela tiden för den här ståndpunkten. Han låg bakom det officiella svenska motståndet mot medlemskap i Nato. Han kritiserade alltid allt vad USA och Israel gjorde.

Var han "Getingen"?

Säpo skuggade honom och såg att han hade märkliga kontakter med personer från ryska ambassaden i Stockholm.  Några hållbara bevis fick man aldrig. Säpo ansåg att hans homosexualitet var en stor riskfaktor. Politikerna som kände till hans läggning gav honom trots det fortsatt förtroende och befordran,

Ryssland, och tidigare Sovjetunionen, vill för sitt liv inte att varken vi eller Finland går med i Nato. Att ha en i den svenska administrationen högt uppsatt tjänsteman som "spion" måste ha varit mumma för dagens ryske tsar, nämligen Valdemar Putin.

Ett avhoppat ryskt agentpar i Australien kunde berätta att det fanns en högt uppsatt tjänsteman i svenska UD med kodnamnet "Getingen" som var rysk agent. Åströms pekades ut.

Arvet stöd för ryssarna

Var Sverker Åström rysk inflytandeagent från 1940-talet och framåt? Det kan man verkligen undra. Han hade varit arbetskamrat med Stig Wennerström i Moskva. De kände varandra och umgicks en del, även i Stockholm.

När Sverker avled lämnade han efter sig närmare 12 miljoner kr. Förutom ett mindre belopp till släktingarna skulle största delen av hans kvarlåtenskap (11 miljoner) gå till den stiftelse som bär hans namn och vars syfte är att  främja svensk-ryska förbindelser.

Var han rysk inflytandeagent? Tja, jag tror nog det, efter allt jag läst om honom.

PS. Fakta från Anders Sundelins bok "Diplomaten" (Weyler Bokförlag 2018) samt https://tommyhansson.wordpress.com/2012/06/27/sverker-astrom-mork-skugga-i-svensk-utrikespolitik/
http://www.jallai.se/2012/07/sverker-astroms-hemlighet/

Lång svarstid för Sollentuna kommun

I juli förra året kontaktade jag min hemkommun Sollentuna, dels via mejl och dels via vanliga pappersposten. Jag hade några frågor om den invasiva blomsterlupinen och om kommunen tänker försöka stoppa lupinens utbredning. Trots flera påminnelser dröjde det till maj i år innan jag till slut fick ett svar. Att det ska ta så lång tid att svara på ett brev är mycket anmärkningsvärt.

Den 3 juli 2017 skickade jag ett mejl till kommunens klimat- och miljöstrateg KE och undrade vad man tänkte göra för att stoppa spridningen av blomsterlupinen. Då jag inte fick något svar skickade jag den 20 juli ett pappersbrev i samma ärende, adresserat till Sollentuna kommun; alltså inte till någon enskild tjänsteman.

Inget svar. Månaderna gick och det blev höst.

I början av oktober förra året vände jag mig till kommunens kontaktcenter och undrade vad mitt brev tagit vägen. Jag fick till svar att det gått vidare till kommunens naturvårdschef RD. Den 11 oktober skickade jag ett mejl till honom - som en påminnelse om att jag ännu inte fått något svar.

Jag fick inget svar nu heller.

Ny kontakt i mars i år

I början av mars i år skickade jag ett nytt mejl till klimat- och miljöstrategen KE och undrade varför jag inte fått något svar på det mejl hon fick från mig i juli 2017. Jag bifogade även det ursprungliga mejlet. Hon svarade att hon inte kände till mitt mejl från juli.

Det var mycket märkligt, då mejlet borde ha gått fram eftersom jag inte fick det i retur.

Nåja, nu hade hon dock fått mitt meddelande, som hon berättade att hon lämnat vidare till kommunens parkförvaltare.

Påminnelse igen

Inget hände och veckorna gick. Jag skickade ett nytt mejl i slutet av april till strategen KE, som svarade direkt att hon pratat med naturvårdschefen RD som har ansvar för parkförvaltningen.

Hon fick svar från mig där jag berättade om pappersbrevet som naturvårdschefen RD tidigare fått från mig och som jag inte fått svar på. Jag bad henne på nytt att se till att jag fick ett svar från kommuen.

Men inget hände nu heller. Något svar från naturvårdschefen kom inte.

Kontaktade politikerna

Då tog jag reda på vilka politiker det var som är ansvariga för parker, naturvård m.m. Tre av dem i ledningen fick ett mejl från mig den 3 maj i år. Jag berättade att jag försökt sedan juli året innan att få svar från naturvårdschefen och kommunen.

Jag fick ingen reaktion från politikerna heller. Dagarna gick. Men så i slutet av maj fick jag äntligen ett svar i mejlform från naturvårdschefen RD. Hans svar gick även till de tre politikerna som jag hade kontaktat.

Hans svar var utformat som en promemoria och beskrev i allmänna ordalag vad invasiva växter är m.m. Det var författat med politikerna som mottagare. Några direkt konkreta svar på mina frågor och förslag innehöll det inte.

Jag svarade dock med ett vänligt och kort mejl till honom med kopia till politikerna.

Anmälan till JO

Att det - trots flera påminnelser - tog nästan ett år att få svar på mitt brev är skandal. Därför har jag anmält kommunens hantering till JO. Jag vill få besked om det är acceptabelt med så lång svarstid.

När jag jobbade på Skatteverket svarade jag på de brev jag fick från allmänheten med vändande post och berättade att jag tagit emot det. Om jag inte kunde svara direkt så berättade jag vem som jag lämnat ärendet vidare till och när ett svar kunde komma.

Många myndigheter skickar också med automatik ett meddelande om att mejl m.m. tagits emot, vilket diarienummer det fått och oftast även vem som är handläggare.

Men så funkar det inte i min hemkommun Sollentuna.

Omgjord park för 60 mkr!

Men det finns annat som funkar i min kommun. Parkförvaltningen lägger 60 miljoner kronor på att göra om en park som ligger mellan Malmvägsområdet och nya,häktet i centrala Sollentuna. En helt otrolig summa för att ändra en befintlig park!

Jag hoppas man kommer att hålla blomsterlupinerna borta där!

Folkmängden: Örebro större än Västerås

Nu är min hemstad Örebro med sina 150 291 invånare större än Västerås. Det innebär att Örebro är landets sjätte största stad, sett till folkmängden. Skillnaden är inte stor - bara 143 personer - eftersom Västerås har 150 134 invånare. Förra året var skillnaden nästan 800 till Västerås fördel. Att Örebro ökar snabbare beror nog på stans universitet som lockar till sig folk och företag.

Så här ser tabellen ut för landets tio största kommuner vid årsskiftet (siffror inom parentes förra årsskiftet):

1. Stockholm 949 761 (935 619)

2. Göteborg  564 039 (556 640)

3. Malmö 333 633 (328 494)

4. Uppsala 219 914 (214 559)

5. Linköping 158 520 (155 817)

6. Örebro 150 291 (146 631)

7. Västerås 150 134 (147 420)

8. Helsingborg 143 304 (140 547)

9. Norrköping 140 927 (139 363)

10. Jönköping 137 481 (135 297)

Övriga städer/kommuner med mer än 100 000 invånare är Jönköping 137 481, Umeå 125 080, Lund 121 274, Borås 111 026, Huddinge 110 003, Eskilstuna 104 709, Nacka 101 231 samt Gävle 100 603.

Precis under 100 000 ligger Halmstad med 99 752. 

Av de sjutton kommuner som har mer än 100 000 invånare är det Örebro och Uppsala som ökar mest, procentuellt sett. Om den trenden fortsätter kanske Örebro om ett antal år går om Linköping också?

Nu är det väl inget självändamål att bli så stor stad som möjligt men att invånarna blir fler tyder på att det är en populär kommun att flytta till. Fler skattebetalare - i aktiv ålder - ger ökade skatteintäkter.

Sveriges folkbokförda befolkning ökade med 125 089 förra året för att vid årsskiftet vara totalt 10 120 242 invånare. Den reella folkmängden är större då asylsökande och illegala invandrare, s.k. papperslösa, inte är medräknade eftersom de (ännu) inte är folkbokförda.

Källa: Siffrorna publicerades idag av SCB.

Personnamn på gator, skolor m.m.

Det är många vägar, gator, skolor, parker, arenor och andra liknande ställen och byggnader som fått namn från personer - levande eller döda. Själv bor jag på Love Almqvists väg och vem författaren Almqvist var känner jag till. Min hemstad Örebros arena Eyravallen heter nu Behrns Arena. Det beror förmodligen på att stadens stora fastighetsägare sponsrat den.

Astrid Lindgren, drottningarna Sophie och Silvia har gett namn åt bl.a. sjukhus och liknande inrättningar. Dag Hammarskiöld har fått ge namn åt en gata i Uppsala. När det är allmänt kända personer är det lätt att fatta kopplingen.

Men när det är mindre kända personer som fått stoltsera med sina namn blir sammanhanget svårare. I min hemstad finns gator med prefixen Broms, Toring, Schantz, Hertig Karl och en skola med Gumaelius som förled. I Sollentuna har Gösta Tamm fått lämna sitt namn till en väg och vid Karlbergs station i Stockholm finns Robert Almströmsgatan. Vilka var dessa personer, kan man undra.

Svar finns i "Stockholms gatunamn"

När det gäller Broms så var han en känd och förmögen örebroare på 1700-talet. Vem Toring var har jag ingen aning om. J.L. von Schantz var vice landshövding i Örebro på 1700-talet och hertigen Karl var förmodligen den blivande Karl IX. Robert Almström var chef vid porslinsfabriken Rörstrand, som tidigare låg nära Karlberg.

När det gäller Stockholm finns den förträffliga tjocka boken "Stockholms gatunamn" som staden gett ut. Den är en fantastisk källa för den som vill veta varför stadens gator heter det de gör.

Varför Gösta Tamm fått namnge en väg i Sollentuna är fortfarande dolt i mörker för mig.

Reklambyrån Gumaelius

När det gäller Gumaelius så har jag känt till att hon som startade landets första reklambyrå på 1800-talet hette så. Själv jobbade jag ett tag på 1970-talet vid en av den reklamkoncernens byråer som hette Gumaelius Åtta och låg vid Kungsgatan i Stockholms city. Men vilken koppling tanten Gumaelius har till Örebro har jag inte haft den blekaste aning om.

Min realskola i stadsdelen Väster i Örebro bytte namn från Örebro Praktiska Realskola till Gumaeliusskolan när realen försvann och skolan blev en vanlig högstadieskola i början av 1960-talet. På stadsdelen Norr i Örebro fanns Gumaeliusplan, som nu har fått ett annat namn. Det berodde på att många trodde att skolan som låg där (Olaus Petriskolan) var Gumaeliusskolan.

Hon var född i Örebro

Nu vet jag vilken koppling Gumaelius har med Örebro. Häromdagen var det en stor artikel i Svenska Dagbladet som handlade om Sofia Gumaelius ("Hon tog Stockholm med storm - grundade reklambranschen"). Sofia var nämligen född i Örebro och dotter till Otto Joel Gumaelius som var rektor för Karolinska läroverket i stan och grundare av Nerikes Allehanda.

Inte så konstigt att släkten Gumaelius fått ge namn åt en skola i min hemstad.

PS. Jag har hittat en Gösta Tamm på nätet. Han levde 1866-1931, var friherre, officer och frisinnad/liberal riksdagsman. Men vilken anknytning till Sollentuna han hade vet jag fortfarande inte. Han kanske bodde här?

Slitna flaggor och obsoleta skyltar

De flesta kommuner har egna flaggor. Motiven är ofta kommunvapnen men även förvaltningarna kan ha egna flaggor. Min hemkommun har en sådan flagga som det står "Kultur och fritid" på. Fyra sådana flaggor hängde på stängerna vid parkeringen mellan Sollentunavallen och Sollentunavägen.

Det var väl trevligt? Nej, det var det inte. Flaggorna var otroligt slitna och fransiga. Det var bara halva flaggorna kvar. Resten hade väder och vind tagit bort. Det såg mycket sunkigt ut och det var ingen trevlig reklam för kommunen.

Därför avsände jag ett elektroniskt brev till kommunen om detta. Efter några dagar hängde det nya fräscha flaggor där. Men bara på två av de fyra stängerna. Det såg inte heller trevligt ut men var i alla fall bättre än förut.

Varför bara två flaggor? Och varför två nakna stänger? Hade man inte fler flaggor eller hittade man bara två eller orkade man inte hissa fyra så att alla stänger hade flaggor? Jag vet inte. Tycker bara det är halvdant gjort. Suck!

Snabb reaktion i Båstad

För en tid sedan var jag i Skåne och åkte tåg från Båstad genom Hallandsåsen till Helsingborg och vidare med färja till Helsingör. Vid Båstads nybyggda järnvägsstation hade kommunen sin flagga med kommunvapnet uppe på två stänger. Även dessa flaggor var mycket slitna och fransiga. Förmodligen hade de hängt där sedan stationen invigdes 2015.

På väg till Helsingborg avsände jag ånyo ett elektroniskt brev om detta. Mottagare var Båstads kommun. Jag fick omedelbart svar där man utlovade nya flaggor.

När jag på sen eftermiddag samma dag var tillbaka till Båstad med tåg efter utflykten till vårt södra grannland vajade två fräscha kommunflagor vid stationen. Det var snabbt åtgärdat. Heder åt Båstads kommun! Ett nytt mejl gick iväg till handläggaren i fråga med beröm och tack.

Obsoleta krogskyltar

Mellan Lindesberg och Kopparberg längs riksväg 50, även kallad Bergslagsdiagonalen, ligger Fanthyttan. Där fanns för många år sedan en vägkrog vid avfarten mot Mårdshyttan, Nora och Järnboås.  Krogen är stängd men huset finns kvar och står tomt.

Trots att krogen är borta fanns Trafikverkets fyrkantiga informationsskyltar med kniv och gaffel kvar. De satt ca en kilometer innan Fanthyttan och i båda riktningarna. Det tyckte jag var vilseledande information.

Ett nytt elektroniskt brev från mig påtalade det felaktiga i detta. Mottagare var Trafikverket. Något svar fick jag aldrig.

Men när jag efter några veckor var åter i denna del av vackra Bergslagen kunde jag konstatera att skyltarna med kniv och gaffel var borta. Sannolikt hade mitt påpekande lett till denna åtgärd. Tack för det Trafikverket!

Onödig landstingsbyråkrati

I mitt blogginlägg den 18 mars i år berättade jag om hur jag till slut lyckades få en hörapparat via landstinget. Det normala är att man behöver två, en till varje öra. Behöver man bara en apparat måste landstingets experter vid Rosenlunda sjukhus säga sitt först och göra en "second opinion". Det tycker jag är en onödig byråkrati som borde kunna slopas eller i vart fall ändras.

Min audionom sa "att alla får i alla fall sin apparat. Detta är bara byråkrati". Hon hade helt rätt. Även jag fick min subventionerade hörapparat, dock med några veckors fördröjning. Det är landstinget som har bestämt dessa regler, sa hon till mig.

När jag kollade med Rosenlunds sjukhus (som inhyser Karolinska sjukhuset hörselavdelning) fick jag veta att man avgör ett 100-tal sådana här "second opinion"-ärenden per år. I princip alla får okej och min sagesperson kände bara till två fall där vederbörande inte fick någon apparat.

Om både en öronläkare och en audionom konstaterat att jag behöver en hörapparat borde det räcka för landstinget. Omgången via Rosenlund känns helt onödig. De som handlägger dessa ärenden på Rosenlund har samma utbildning som alla andra audionomer;  de är alltså inga specialister.

Riktlinjer med riktvärden

Jag kontaktade då ansvarigt landstingsråd och fick till slut följande svar från en underhuggare till landstingsrådet:

"Tack för ditt brev. Du ställer en fråga om handläggningen av utprovningen av hörselhjälpmedel för den som har nedsatt hörsel bara på ett öra. Som vid all vård och när det gäller förskrivning av hjälpmedel följer Stockholms läns landsting Socialstyrelsens riktlinjer.
        Regelverket som vi har att rätta oss efter finns beskrivet i Hjälpmedelsguiden som du hittar under Vårdgivarguiden. - - - "Riktvärde vid förskrivning av hörapparat är att hörselnedsättningen har ett tonmedelvärde på >25 dB HL på bästa örat mätt vid fyra frekvenser, 500, 1000, 2000 och 4000 Hz (M4). Om tonmedelvärdet är mindre ska ytterligare behovsbedömning utföras av Hörsel- och balanskliniken, Karolinska Universitetessjukhuset innan förskrivning sker".

        Eftersom hörselnedsättningen och dess konsekvenser är individuella kan hörapparater förskrivas även om hörselnedsättningen har ett tonmedelvärde mindre än 25 dB på bästa örat, men då måste behovsbedömningen bekräftas av Hörsel- och Balanskliniken.

        Vi eftersträvar alltid bästa möjliga vård och behandling för våra patienter och medborgare inom Stockholms läns landsting, och att vården ska ske efter evidens och riktlinjer. 

        Vi ligger i mätningar mycket högt gällande patientnöjdhet i en nationell jämförelse och vi arbetar alltid för att detta ska bli ännu bättre."

 

Reglerna borde ändras

 

Då skrev jag följande svar:

 

         "- - - Sen när det gäller min grundfråga så får Rosenlunds sjukhus ca 100 ärenden om året för "second opinion". Av dessa beviljas nästan alla. Senast var det bara två ärenden som avvisades. Detta känns för mig som en helt onödig byråkrati. Eftersom i princip alla ändå får sin hörapparat borde regelverket ändras och det kan ju ni politiker se till.

        Att handlägga ett "second opinion"-ärende är ju inte gratis. Det torde kosta minst 1 000 kr per ärende i löner m.m. vilket blir 100 000 kr per år för vårt landsting. Det ska ställas mot två vägrade hörapparater som innebär en besparing för landstinget på ett par tusen kronor. Detta förfarande anser jag är slöseri med skattebetalarnas pengar. Om det är likadant i alla landsting och regioner så handlar det om miljonbelopp.

        Vad tänker ni politiker göra åt detta slöseri?"

 

PS. Det ska bli intressant att se om jag får svar. Jag återkommer i så fall. 

Knepigt att bara få en hörapparat

Alla som hör dåligt på båda öronen, vilket är vanligast när det gäller nedsatt hörsel, får hörapparater utan problem via Landstinget. Men om man hör dåligt på ett öra och bara behöver en apparat lägger byråkratin hinder i vägen. Då ska ärendet vidare för en "second opinion" - helt i onödan. Ärendet drar ut på tiden i ett par veckor till ökade kostnader för Landstinget.

Jag hörde dåligt på högerörat och trodde jag hade en vaxpropp och gick till farbror Doktorn. Han sa: "Nä, du har ingen vaxpropp. Du hör dåligt". Alltså tog jag kontakt med en hörselfirma och skaffade en hörapparat som jag betalade helt själv - för många tusen kronor. Utan bidrag från Landstinget.

En sommar några år senare skulle jag imponera på barnbarnet Ester när vi var vid badsjön. Jag sprang ut på bryggan och hoppade i - med hörapparaten bakom örat. Shit, apparaten var borta när jag dök upp ur vattnet. Försmädligt och snopet. Dessutom hade jag ingen drulleförsäkring, vilket audiologen uppmanat mig att skaffa.

Fick ingen subventionerad apparat

Att köpa en ny hörapparat för egna pengar kändes inte helt okej när jag visste att Landstinget sponsrade hörapparater. Jag kontaktade hörselfirman Hörsam (men sa inte att jag haft en hörapparat tidigare). Där kollade man min hörsel och konstaterade att jag hörde dåligt på högerörat. Hörsam skickade mig till en öronläkare vid Odenplan för en extra koll.

Jag trodde då att jag skulle få en av Landstinget sponsrad apparat. Icke sa Nicke. Öronläkaren på Odenplan konstaterade också att jag hörde dåligt på högra örat. "Men du behöver ingen apparat då du hör normalt på ditt vänstra öra. Dessutom är det besvärlig att ha en hörapparat så det ska du undvika" sa han till mig. Nähä, det gick alltså inte att få en sponsrad apparat.

Märkligt tänkte jag då flera av min bekanta utan vidare har fått tillgång till hörapparater med Landstingets välsignelse. Varför inte jag?

Gjorde ett nytt försök i år

Nu i år var jag av en helt annan anledning hos en öronläkare på Odenplan (dock inte samma jag tidigare besökt). Min fru var med. Hon sa "Gubben min hör dåligt också." "Det ska vi kolla", sa öronläkaren och konstaterade att jag hörde dåligt på högerörat. Jag fick diverse papper av honom och han gav mig även en lista över av Landstinget godkända hörapparatsfirmor.

Jag beställde tid hos en av firmorna där audiologen konstaterade att jag hörde dåligt på höger öra och att jag behövde en hörapparat. "Men först måste jag skicka dit ärende för en så kallad "second opinion" till Rosenlunds sjukhus, som är en del av Karolinska" sa hon vänligt. "Jasså, då innebär det att jag inte får någon apparat via Landstinget?" undrade jag.

Måste göra en "second opinion"

Audiologen förklarade suckande att alla som behöver får en hörapparat. Det där med "second opinion" som Landstinget krävde då det var fråga om bara nedsatt hörsel på ett öra var enligt henne bara en onödig byråkrati. Hon hade aldrig varit med om att någon inte fick en apparat.

Hon hade rätt. Jag fick så småningom en hörapparat som Landstinget sponsrade. Precis som alla som måste ha två apparater. Varför denna onödiga byråkrati, kan man undra? Det är bara en onödig kostnad för Landstinget.

Om det är så här bara i Stockholms län landsting eller i hela landet vet jag inte.

PS. Jag har skickat några frågor om detta till Karolinskas hörselklinik vid Rosenlunds sjukhus. Ska bli intressant att få deras svar. Jag återkommer här.

Tillägg: Det dröjde ett tag innan jag fick ett svar som kom den 10 april. Se nedan. Det är alltså rätt att i stort sett alla får en apparat. Då verkar rutinen med "second opinion" var onödig. Ren byråkrati!

Hej! Vi följer den rutin som är bestämd av Hälso- och sjukvårdsförvaltningen. Vi gör bedömningen i de fall en person har en liten hörselnedsättning eller i vissa fall knappt mätbar hörselnedsättning.

Det är ett fåtal som har fått nekande svar.  Jag hoppas att du får den hjälp du behöver.  

Vänligen /Gunilla

Ett nytt PS. Kolla även mitt inlägg den 7 maj i år.

Lägg ned landstingen

Våra landsting skapades för med än 150 år sedan och har spelat ut sin roll. De är mest en tummelplats för anonyma politiker och byråkrater. Utan landsting skulle mycket kunna bli bättre, bl.a. sjukvården.

Landsting har vi haft sedan 1862 då en stor kommunreform genomfördes. Nu har flera landsting gjorts om till regioner i stället. Varför vet jag inte, förmodligen är det finare. Och kanske har tjänstemännen och politikerna fått bättre betalt genom namnbytet.

Vi väljer politiker till landstingen vart fjärde år. Men, handen på hjärtat, hur många av dina landstingspolitiker kommer du ihåg namnen på? Jag tänkte väl det: ingen. De är alltså tämligen anonyma.

Staten kan ta över

Vad sysslar landstingen med? Hälso- och sjukvård, lokaltrafik och regionplanering. De är viktiga saker, men kan lika gärna skötas av andra organ. Sjukvården kan staten ta över, lokaltrafik kan Transportstyrelsen eller Trafikverket ta över och regionplanering kan Boverket ta över. För övrigt tycker jag att staten även ska ta tillbaka ansvaret för skolväsendet också.

Om landstingen försvinner blir förstås massa politiker besvikna, men jag skulle tro att folket skulle tjäna på det.

Fördelarna är många

För det första skulle det sparas en hel del pengar på minskad administration och byråkrati.

Sjukhusvården skulle bli mer jämlik över landet. Nu får patienter i vissa landsting tillgång till superdyra mediciner, i andra landsting inte alls. Vissa landsting tillåter mig som patient att behandlas utanför det egna landstinget, andra inte.

Resurserna skulle kunna fördelas jämnare över landet. Nu får alla landsting - utom Stockholms - skatteutjämning och bidrag från staten. Specialistsjukvården skulle kunna samordnas på ett helt annat sätt och bli tillgänglig för alla.

Lokaltrafiken skulle kunna bli rikstäckande. Nu måste du lösa en extra biljett för att åka pendeltåg mellan Stockholm och Uppsala på grund av att du passerar en landstingsgräns.

Ja, det finns säkert fler fördelar.

När en del av elen försvann

På annandag jul förra året var jag och frugan ute på en promenad. När vi kom hem upptäckte vi att en del av elektriciteten i kåken var borta, bl.a. i källaren och till värmepumpen, kyl och frys m.m. Med ficklampan i högsta hugg tog jag mig ned till proppskåpet i källarplanet.

All proppar verkade hela. Trots det bytte jag ut de aktuella propparna som gick till den del av kåken där strömmen var borta. Det hjälpte inte.

"Aha, det är nog en fas som försvunnit", tänkte jag, gick ut och öppnade luckan till det stora gråa skåpet på ena husgaveln. De tre faspropparna var hela. "Då kan det vara en propp ute i kommunens gråa skåp vid gångvägen", tänkte jag vidare. "Men där kommer ju inte jag in". Alltså måste jag kontakta kommunens elverk.

Jag letade rätt på journumret (annadag jul var ju en helgdag) och ringde. Ingen svarade. Däremot fick jag i örat ett inspelat meddelande om att växeln var stängd. "Hur i helvitte kan man ha ett journummer där ingen svarar!"

Det enda jag kunde göra då var att ringa en elektrisk firma med jour. Det gjorde jag och fick veta att man kunde vara hos mig inom en timme, men att det skulle kosta 4 500 kr! Jag sa ja, då jag inte såg någon annan utväg ur mitt dilemma.

En elkille kom och han konstaterade som jag att mina fasproppar var hela, men att det saknades full ström på ena fasen. "Det är nåt fel hos kommunen", förklarade han (vilket jag redan gissat på egen hand men fick det bekräftat). "Kan du inte kolla propparna i det grå skåpet vid vägen" undrade jag. "Jag har inte behörighet att gå in i det", svarade elkillen. "Skit i det. Kommunens jour svarar ju inte. Det är ett nödläge!"

Vi gick dit, han öppnade det kommunala skåpet, hittade min slinga och konstaterade att alla tre propparna var hela. I samma ögonblick kom en av elverkets bilar körande upp mot skåpet och ut hoppade en gubbe.

Elverkets gubbe berättade att det var ett fel någon annanstans och att flera hushåll förlorat en fas. När jag berättade att ingen svarade på journumret förklarade han att någon glömt bort att måndagen den 26 december var en helgdag. Därför hade ingen vidarekoppling till SOS Alarm gjorts då det är SOS som har hand om elverkets jourtelefon.

Jag var ju något sur då jag tvingats lägga ut 4 500 kr för ingenting därför att kommunens jourtelefon inte funkade. Hade någon svarat där hade jag fått veta att strömförlusten berodde på ett större fel och inte att det var något fel hos mig.

Jag kontaktade dagen därpå den ansvarige hos elverket och var beredd på att få slänga käft, bli arg och hota med allt möjligt för att få ersättning för min kostnad. Döm om min förvåning då han direkt lovade att betala tillbaka pengarna till mig.

Det skedde också. Och några dagar senare var de inne på mitt konto. Historien fick alltså ett lyckosamt slut.

Gärna fler allmänna flaggdagar

Att ha en flaggstång utan flaggning är en skam. Tomma stänger är fult och borde vara förbjudet för det offentliga, som t.ex. kommuner. En vimpel kan alltid hänga uppe när det inte är flaggdag - för övrigt en dag som vi borde ha flera av.

Den som har en stor flaggstång, men inte använder den tycker jag lika gärna kan ta ned stången. Det ser för bedrövligt ut med tomma stänger. Vita pinnar som pekar tomt mot skyn. Hur svårt kan det vara att hissa en svensk vimpel?

Det är likadant med kommuner - som t.ex. min egen som har flera flaggstänger på rad bl.a. vid Turebergshuset i centrum och vid Sollentunavallen - som  har flera stänger tomma. Det ser ännu mer bedrövligt ut med sex stänger i rad, varav tre är tomma. Där hänger vanligtvis kommunens flagga. Varför orkar man inte hissa en sådan på samtliga stänger?

Själv gav jag mig en flaggstång i 40-årspresent, dvs. för drygt 30 år sedan. Jag har alltid Bergslagsflaggan hissad utom de dagar då det är allmän flaggdag eller då jag har något särskilt i familjen att fira. t.ex. födelsedagar. Då flaggar jag givetvis svenskt. Innan Bergslagsflaggan fanns hade jag alltid en vimpel uppe. Aldrig tom stång!

Kungahuset i fokus

Vi har sexton allmänna flaggdagar i vårt land. Sex av dem är enbart till för att fira kungafamiljens tre toppfigurer, dvs. kungen, drottningen och kronprinsessans på deras födelse- och namnsdagar. Fem är vanliga helgdagar vid jul. nyår, påsk, pingst och midsommar.

Sen har vi (självklart) nationaldagen i början av juni men bara en - tack och lov - politiskt flaggdag: Första maj för att fira socialismen. En historisk dag har vi; då vi flaggar för att Gustav II Adolf dödades. Förenta nationerna och Nobel har också hedrats med svenska flaggdagar. That´s it.

Minoriteter och veteraner

Jag tycker att vi borde har flera flaggdagar. En allmän flaggdag för landets samer saknas. Norge har en, så varför inte Sverige? En sådan dag skulle även kunna innefatta övrigt svenska minoriteter som har skyddade språk, bl.a. romer, tornedalsfinnar m.fl. Även vi pensionärer kunde få en egen dag.

Nu är dock ytterligare en allmän flaggdag på förslag, nämligen Veterandagen som infaller den 29 maj. Då firas de hundratusen svenskar som deltagit i så kallade fredsbevarande insatser (läs "krig") utomlands, i de flesta fall med FN i ryggen, men inte alltid. Flera har dödats och många har skadats, såväl fysiskt som psykiskt.

De är värda en flaggdag. Jag hoppas det blir så.

Snöröjaren kom snabbt

När det kommit snö har jag (och frugan) fler hundra kvadratmeter att skotta. Det är bra motion men en del av ytan vi måste skotta består av en kommunal gångväg via vilken vi har vår utfart. Ibland är den gångvägen inte plogad när vi måste ta oss ut.

Så var det idag. Och detta trots att snöröjningen ska genomföras i min kommun inom 11 timmar så snart det kommit fem centimeter snö. Så står det på kommunens hemsida och så är avtalet med den entreprenör som ska göra jobbet.

Nu hade vi ca 15-20 centimeter snö sedan ett dygn tillbaka. Alltså borde gångvägen varit snöbefriad sedan länge. Eftersom jag ibland (ofta?) är sur gubbe avsände jag ett vänligt mejl till kommunen om att gångvägen inte var snöröjd. Jag fick snabbt ett svar att mitt ärende tagits emot och fått ett ärendenummer och att entreprenören underrättats.

Två timmar senare kom en stor traktor och plogade gångvägen.

Som tack för den utmärkta responsen avsände jag ånyo ett mejl till kommunen. Denna gång med ett stort tack för den snabba servicen.

PS. Det som snöröjarna på uppdrag av kommunen prioriterar är de många och breda cykelbanorna som Sollentuna anlagt kors och tvärs i kommunen för många miljoner kronor. Där borstar man bort all snö och saltar så att det inte finns en enda snögnutta kvar. Bara ren asfalt. Trots det ser jag få cyklister där. Rätt prioritering? Det kan diskuteras.

Var kan man pumpa sin cykel?

När jag ska ut och cykla brukar jag med min egen cykelpump fylla på luft i däcken. Både i min och hustruns cykel. Det är kämpigt.

Jag vet att de flesta mackar har luftställen även för cyklar. Men jag har även fått veta (via Facebook) att i min hemkommun Sollentuna (som satsar hårt på cykelvänliga vägar) finns pumpställen vid pendeltågsstationerna och även vid Stinsens köpcentrum, vid huvudentrén. Det hade jag inte en aning om.

Men varför inte markera pumpstationerna för cyklar på de cykelkartor som finns för de flesta kommuner? Eller varför kan inte Cykelfrämjandet ta fram en app över alla sådana ställen i hela landet? Jag har faktiskt tipsat främjandet om detta. Ska bli intressant att se om de reagerar på mitt förslag. (Det kan ju hända att det redan är på G...)

Vid pendeltågsstationen i Sollentuna C finns cykelluften vid busstorgets södra ände, mellan kommunhuset (bilden) och Pendelkiosken. För den som inte vet att den finns just där var den inte lätt att hitta direkt, enbart med "pendeltågsstationen" som vägledning.

Rucklet får stå kvar

Vi har ett fult, halvruttet och brandskadat f.d. garage som står fritt i ett hörn på vår villatomt. Det används som förråd för ved, cyklar, redskap, trädgårdsmöbler m.m. och har stått där i mer än 60 år. Nu har jag tröttnat på det och tänkte riva ned det och bygga upp ett lika stort på samma plats, fast med sadeltak i stället för sluttande tak.

Därför kontaktade jag kommunen för att få veta om det krävdes några tillstånd. Det gjorde det. Minsann.

Om jag ska riva det krävs rivningstillstånd. För att förändra takets form krävs bygglov (liksom även om jag skulle vilja måla det i annan färg, sätta in ett fönster eller byta dörrar).

Bygglov kan jag inte få då garageförrådet står på prickad mark. Det går nämligen en kommunal markremsa på andra sidan staketet och då är min mark prickad, dvs. obyggbar, sex meter från tomtgränsen och in. Att medge undantag från den regeln går inte.

Nähä, tänkte jag. Men ett Attefallshus då? Då krävs ju inte bygglov, bara en enkel bygganmälan. Nej, det gick inte heller. Visserligen får man placera ett Attefallshus på prickmark, men då måste det i alla fall stå minst 4,5 meter från tomtgränsen. Det går inte i mitt fall då tomten är liten. Att medge undantag från den regeln går inte.

Men om förrådet brinner ned: Får jag bygga upp det om jag bygger ett exakt likadant? Nä, det går inte heller, svarade kommunbyråkraten. Det enda jag får göra är att reparera förrådet - planka för planka - och utan att förändra något i övrigt. Suck!

Att riva ett fult ruckel och på samma yta bygga ett snyggare förråd går alltså inte. Det är helt omöjligt. Ibland önskar jag att Sverige vore ett korrumperat land. Då skulle några tusenlappar diskret i handen på kommunens bygglovshandläggare ha fixat det hela.

Trots allt är det nog bra att Sverige är tämligen förskonat från den typen av korruption. Och jag får stötta upp mitt förråd - för funktionen är det inget fel på - så att det håller ihop så länge jag bor kvar.

Så här ser det ut. Det är snyggare på bild än i verkligheten.

Bergslagen tar emot många asylsökande

Här är listan över de 20 kommuner som emot flest asylsökande per tusen invånare:

Ljusnarsberg 134,1

Norberg 124,0

Laxå 84,9

Hultsfred 84,0

Filipstad 77,7

Östra Göinge 73,8

Uppvidinge 69,1

Borgholm 63,3

Hedemora 63,2

Flen 63,1

Hällefors 57,1

Jokkmokk 56,2

Kramfors 55,8

Valdemarsvik 55,8

Lessebo 54,9

Ånge 54,5

Mellerud 54,2

Lindesberg 52,3

Töreboda 50,7

Vingåker 50,5

Av de här kommunerna ligger Ljusnarsberg, Laxå, Hällefors och Lindesberg i Örebro län. Vidgar man perspektivet ligger många i Bergslagen: Ljusnarsberg, Hällefors, Lindesberg, Norberg, Filipstad och Hedemora. Det beror nog på att det finns (eller fanns) tomma bostäder i dessa kommuner.

Med tanke på att Norrland är så stort och glest befolkat kan man tycka att fler flyktingar kunde placeras där. Men i 20-i-topp-listan finns bara tre Norrlandskommuner: Jokkmokk, Kramfors och Ånge.