I juli förra året kontaktade jag min hemkommun Sollentuna, dels via mejl och dels via vanliga pappersposten. Jag hade några frågor om den invasiva blomsterlupinen och om kommunen tänker försöka stoppa lupinens utbredning. Trots flera påminnelser dröjde det till maj i år innan jag till slut fick ett svar. Att det ska ta så lång tid att svara på ett brev är mycket anmärkningsvärt.
Den 3 juli 2017 skickade jag ett mejl till kommunens klimat- och miljöstrateg KE och undrade vad man tänkte göra för att stoppa spridningen av blomsterlupinen. Då jag inte fick något svar skickade jag den 20 juli ett pappersbrev i samma ärende, adresserat till Sollentuna kommun; alltså inte till någon enskild tjänsteman.
Inget svar. Månaderna gick och det blev höst.
I början av oktober förra året vände jag mig till kommunens kontaktcenter och undrade vad mitt brev tagit vägen. Jag fick till svar att det gått vidare till kommunens naturvårdschef RD. Den 11 oktober skickade jag ett mejl till honom - som en påminnelse om att jag ännu inte fått något svar.
Jag fick inget svar nu heller.
Ny kontakt i mars i år
I början av mars i år skickade jag ett nytt mejl till klimat- och miljöstrategen KE och undrade varför jag inte fått något svar på det mejl hon fick från mig i juli 2017. Jag bifogade även det ursprungliga mejlet. Hon svarade att hon inte kände till mitt mejl från juli.
Det var mycket märkligt, då mejlet borde ha gått fram eftersom jag inte fick det i retur.
Nåja, nu hade hon dock fått mitt meddelande, som hon berättade att hon lämnat vidare till kommunens parkförvaltare.
Påminnelse igen
Inget hände och veckorna gick. Jag skickade ett nytt mejl i slutet av april till strategen KE, som svarade direkt att hon pratat med naturvårdschefen RD som har ansvar för parkförvaltningen.
Hon fick svar från mig där jag berättade om pappersbrevet som naturvårdschefen RD tidigare fått från mig och som jag inte fått svar på. Jag bad henne på nytt att se till att jag fick ett svar från kommuen.
Men inget hände nu heller. Något svar från naturvårdschefen kom inte.
Kontaktade politikerna
Då tog jag reda på vilka politiker det var som är ansvariga för parker, naturvård m.m. Tre av dem i ledningen fick ett mejl från mig den 3 maj i år. Jag berättade att jag försökt sedan juli året innan att få svar från naturvårdschefen och kommunen.
Jag fick ingen reaktion från politikerna heller. Dagarna gick. Men så i slutet av maj fick jag äntligen ett svar i mejlform från naturvårdschefen RD. Hans svar gick även till de tre politikerna som jag hade kontaktat.
Hans svar var utformat som en promemoria och beskrev i allmänna ordalag vad invasiva växter är m.m. Det var författat med politikerna som mottagare. Några direkt konkreta svar på mina frågor och förslag innehöll det inte.
Jag svarade dock med ett vänligt och kort mejl till honom med kopia till politikerna.
Anmälan till JO
Att det - trots flera påminnelser - tog nästan ett år att få svar på mitt brev är skandal. Därför har jag anmält kommunens hantering till JO. Jag vill få besked om det är acceptabelt med så lång svarstid.
När jag jobbade på Skatteverket svarade jag på de brev jag fick från allmänheten med vändande post och berättade att jag tagit emot det. Om jag inte kunde svara direkt så berättade jag vem som jag lämnat ärendet vidare till och när ett svar kunde komma.
Många myndigheter skickar också med automatik ett meddelande om att mejl m.m. tagits emot, vilket diarienummer det fått och oftast även vem som är handläggare.
Men så funkar det inte i min hemkommun Sollentuna.
Omgjord park för 60 mkr!
Men det finns annat som funkar i min kommun. Parkförvaltningen lägger 60 miljoner kronor på att göra om en park som ligger mellan Malmvägsområdet och nya,häktet i centrala Sollentuna. En helt otrolig summa för att ändra en befintlig park!
Jag hoppas man kommer att hålla blomsterlupinerna borta där!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Mycket intressant med hur kommunerna hanterar detta. Jag jobbar på din tidigare arbetsplats Skatteverket (jag brukar kommentera här ibland) och är såklart lite yrkesskadad efter 11 år här kring hur vi jobbar med utredningar, ärenden, kommunicering och i själva processerna. Privat har jag ett bygglovsärende då jag vill bygga ut mitt hus (jag är bosatt i en grannkommun till dig - Täby). Det jag kan konstatera efter snart 2 års handläggning är att kommuner verkar leva i en annan värld jämfört med exempelvis statliga myndigheter som Skatteverket. Jag säger inte att "vi" är bäst på allt, det finns såklart brister i vår handläggning men jämfört med hur man jobbat med mitt bygglovsärende så är det väsentlig skillnad. Vi har ju jobbat med "klarspråk" i ganska många år, dvs de vi tillskriver ska förhoppningsvis förstå vad vi menar. Du har ju i bla. "Byråkrater berättar" skrivit en del humoristiskt kring hur det var förr, tex. att man som handläggare skulle "krydda språket" med diverse byråkratiska uttryck. Vad gäller mitt bygglovsärende har jag vid upprepade tillfällen fått nya förelägganden, anmodats att inkomma med kompletteringar och annat. Jag uppfattar mig själv som åtminstone normalbegåvad, men i flera fall har jag inte begripit vad som efterfrågats eller vad som avsetts, trots flera genomläsningar. Att få kontakt med handläggaren som skrivit är nästan omöjligt, mail besvaras eventuellt. Själva sammanträdet där ärendet föredras kommer vara en sluten tillställning utan möjlighet till inställelse eller att lyssna. Eventuella yttranden eller tillägg från min sida kan tas med, men det beror på om handläggaren tycker det är nödvändigt.. Påminner lite om de värsta avarterna när vi hade taxerings- och skattenämnder. Jag kan naturligtvis ha haft otur, men min poäng är myndighetsarbetet inom kommunerna ligger på en mycket lägre nivå än inom statliga myndigheter generellt. I en del fall känns det som att åka tillbaka till 70-talet, vilket jag tycker att ditt exempel ovan också är ett exempel på. Fortsätt med dina intressanta beskrivningar.
SvaraRaderaMVH/E