Snart kan lupinerna lämnas och brännas

Ni som har följt min blogg har säkert sett att jag förklarat krig mot den invasiva blomsterlupinen. I ett inlägg den 28 juni förra året berättade jag att det kostar pengar att lämna uppgrävda lupiner som hushållsavfall hos åtvervinnings-centraler. Detta har jag påpekat både för miljöminister Skog och Naturvårdsverket. 

Jag har sporadisk kontakt med en handläggare på Naturvårdsverket. När jag för några dar sedan frågade om det hänt något när det gäller att få stopp på blomsterlupinen fick jag ett besked med lite positivt innehåll.

Så här skrev man: När det gäller hantering av växtavfall av invasiva främmande arter, vare sig de är med på en förteckning eller inte, så tar vi fram en kort vägledning för allmänhet och återvinningscentraler. Kommunen är ju skyldig att ta emot hushållsavfall där också trädgårdsavfall ingår, och rör det sig om en mindre mängd kan man lägga det i en påse och lägga den i sin soptunna. Lite större mängder kan man lägga i fraktionen brännbart på ÅVC.

Det är nämligen så att uppgrävda blomsterlupiner - som är både invasiva och giftiga - måste brännas och får absolut inte komposteras. Eller också ska man lägga dem avskilt och låta dem ruttna och sedan lämna resterna för bränning.

När jag skulle göra mig av med lupinavfall hos min återvinnings-central (ÅVC) krävdes jag på betalning, men lyckades prata mig ur det. Det måste ju för 17 vara gratis att lämna lupinavfall och annat invasivt växtmaterial som måste brännas.

Det gläder mig att Naturvårdsverket tagit till sig mitt påpekande. Det är skandal att det ska kosta pengar att bli av med lupinavfall. Men nu tycks det bli ändring på den punkten.

Det ska bli intressant att ta del av verkets "korta vägledning" - när den nu kommer...

Nu är han utvisad!

I början av året hade vi vårt sjätte inbrott på torpet i Bergslagen. Denna gången åkte förövaren fast. Det berättade jag här i ett inlägg den 16 februari i år. Nu är ärendet avslutat. Boven är utvisad.

Gärningspersonen - en asylsökande från Palestina - hade gjort ytterligare fem inbrott och dömdes av Tingsrätten i Örebro för grov stöld m.m. till fängelse i ett år och tre månader samt utvisning i fem år.

När han avtjänat nio månader släpptes han ur fängelset. Han vistelse där kostade Kriminalvården 2 500 kr per dygn. Grovt räknat blev prislappen för den kost och logi m.m. han fick på anstalten Fosie utanför Malmö ca 675 000 kr. Hade han suttit tiden ut hade det blivit drygt 1,1 milj. kr. Det hade blivit billigare för oss skattebetalare om han utvisats direkt.

Samma dag som han släpptes - den 13 december - stod Gränspolisen redo och förpassade honom ur riket. Han är återbördad till sin hembygd där fru och barn väntade på honom. Om fem år är han välkommen tillbaka till Sverige, dock inte av mig.

Jag hoppas han stannar i Palestina.

Öppet brev till Björklund (L)

Med en lätt underdrift kan man säga att det går trögt att bilda en ny svensk regering. C och L har bollen och har även målat in sig med den i varsitt hörn. SD njuter av spelet och ser på. S  kommer att lura skjortan av båda. Lova runt och hålla tunt. En insändare i tidningen "Bohuslänningen" skriver så här, se nedan, och menar att en alliansregering är det enda rätta. Jag håller med.

"Vi är förvånade och bestörta över L:s ställningstagande att inte stödja en alliansregering bestående av M, KD, C och L på grund av att SD eventuellt skulle stödja en sådan. En sådan regering har inte eget stöd i riksdagen, men det har inte andra alternativ heller som har diskuterats.

Om man inte vill ha ens ett passivt stöd från de två extrempartierna V och SD så finns bara en lösning, hela alliansen tillsammans med S och ev MP. Detta har avvisats av S, vilket innebär att detta alternativ inte finns.

Alltså måste det skapas en minoritetsregering om V och SD ska hållas utanför.

En minoritetsregering med S och MP har avsatts av riksdagen, varför detta alternativ inte är aktuellt. Även om vi lägger till V så räcker inte detta till egen majoritet. En rödgrön regering måste med andra ord få stöd av SD eller alliansen. S har avvisat stöd från SD, vilket innebär att inte heller detta alternativ är aktuellt. Kvar står då de rödgröna med alliansen. Alliansen har också uttalat tveksamhet till att stödja en rödgrön regering även om S försökt locka över C och L, vilka inte helt avvisat detta, givet att V inte deltar. Hur som helst räcker inte S, MP, C och L till majoritet.

Detta innebär att det enda rimliga alternativ som återstår är en alliansregering med passivt stöd från SD, och/eller S.

En M/KD-regering har S, V, MP C och L röstat ner i riksdagen. En minoritetsregering med S, V och MP kommer att röstas ner av alliansen, men kan överleva med stöd av SD, vilket de rödgröna inte vill. En minoritetsregering med hela alliansen kommer sannolikt att stödjas av SD men inte av de rödgröna. Hur som helst blir en sådan regering med stor sannolikhet godkänd av riksdagen.

Detta innebär inte att man måste ”förhandla” med SD. Alliansregeringen lägger fram sina goda förslag och får sannolikt stöd från SD, eventuellt också av S i vissa frågor – det finns många positiva beröringspunkter mellan alliansen och S, vilket bevisats av ett antal övergripande överenskommelser under den gångna mandatperioden.

Om SD i en ”stor” fråga, t ex budgeten, inte stödjer alliansen kommer regeringen sannolikt via en förtroendeomröstning att falla, om inte S kan tänka sig att stödja den eller åtminstone lägga ner sina röster, vilket förmodligen är sannolikt för att inte låta SD ”styra”.

OM C och L inte vill ingå i (eller ens stödja) en minoritetsregering med M och KD ligger skulden för regeringens fall på C och L.

Konsekvenserna av att inte delta i en alliansregering med passivt stöd av SD blir nyval, vilket sannolikt riskerar att lämna L utanför riksdagen. Nyval p g a SD:s agerande blir förmodligen inte lika kostsamt för L, även om nyval på alla sätt måste undvikas.

Förslag:          Bilda en alliansregering med M, KD, C och L. Driv alla alliansfrågor och sök stöd hos både SD och S. Observera alliansfrågor där alliansen är enig. I övriga frågor låt riksdagen bestämma på sätt som får majoritetens stöd.

                        Om SD ställer krav för att acceptera ett alliansförslag, vilket inte kan accepteras av alliansen, låt riksdagen bestämma. Vill SD ställa förtroendefråga låt dem göra detta. Vi har svårt att tro att S vill ge dem ett så stort inflytande, att det blir nyval p g a av detta. S behöver inte stödja en misstroendeförklaring, enbart lägga ner sina röster för att alliansregeringen ska överleva.

!!! STÄLL UPP MED L SOM EN AKTIV DELTAGARE I EN ALLIANSREGERING !!!

                                                                                                                                    Liberalerna i Sotenäs."

Viktiga fakta saknas ibland

När jag någon enstaka gång läser en artikel på sportsidorna i min dagliga morgontidning slås jag av den faktablindhet som skribenterna ofta visar i sina texter. Det är ofta man glömmer att inledningsvis berätta vilken sport eller idrott texten handlar om. De är så inne i sin sport att de glömmer att det finns läsare som inte är lika insatta i ämnet. Nu har samma sak hänt i en nyhetsartikel. 

Häromdan fanns ovanstående lilla TT-notis i Svenska Dagbladet. Det var ju intressant att veta att den M-budget som vann riksdagens gehör innebär att en "myndighet" läggs. Men ingenstans i texten står vilken myndighet det handlar om.

Nu råkade jag veta att det är Jämställdhetsmyndigheten som moderaterna vill lägga ned, trots att den bara funnits något år. För den som inte följt med i debatten blir den lilla artikeln svårbegriplig då läsaren inte får veta vilken statlig myndighet som avses.

Dels borde reportern i fråga ha talat om inledningsvis i sin text. Nu när så inte skett borde redigeraren eller rubriksättaren gjort det.

Detta lilla olycksfall i arbetet beror säkert på det uppskruvade tempot i arbetslivet generellt sett och på en tidningsredaktion i synnerhet.

När farsan slutade räta spik

Jag växte upp under knappa omständigheter. Min farsa var "om sig och kring sig", dvs. snål. När han byggde vår lilla sommarstuga i början av 1940-talet köpte han rivningsvirke och fick på köpet med sig en stor mängd begagnade och krokiga spikar. De rätade han ut och använde på nytt vid bygget. Men 1955 när stugan skulle byggas till hände något som fick honom att ändra sig.

För att få virke till tillbyggnaden lät farsan såga ned ett antal stora granar som stod på vår 0,23 ha stora sommarstugetomt (dvs. 2 305 kvm stor). De togs om hand av traktens bonde som hade en egen liten såg. När regelvirke, brädor, läkt m.m. levererades tillbaka fick vi även de s.k. bakarna, dvs. det tunna halvrunda spillvirket där barken satt kvar.

Dessa bakar blev byggmaterial för min sju år äldre bror. Han byggde en koja av dem i form ett litet hus som såg ut som det var gjort av timmer.

Detta skedde samtidigt som farsan snickrade på tillbyggnaden av sommarstugan. Både brorsan och jag sattes i arbete med att räta ut gamla krokiga spikar som farsan alltså sedan återanvände.

Han hade spikat upp ett gammalt strykjärn upp-och-ned på en träkubbe som vi nyttjade när rätade spik med hjälp av en hammare.

Det blev ny spik till slut

Min bror tyckte det var jobbigt att räta spik. När han byggde kojan tröttnade han på gammal spik som skulle rätas. I stället cyklade han de åtta kilometrarna till järnhandeln inne i stan och köpte ny och rak spik som han med lust och glädje använde till kojbygget.

När farsan såg det gav han upp och köpte även han ny spik till stugtillbygget. Och vi ungar blev glada att slippa räta spik.

Den begagnade spiken fanns i ett halvt oljefat som vi sedan baxade tillbaka in under stugan, som stod på plintar. Stugan är såld sedan länge men finns fortfarabde kvar. Förmodligen står halvtunnan med rostig krokig spik också kvar. En åttio år gammal relik.