Vi tog studenten vid Örebro handelsgymnasium för sextio år sedan och träffades i år i Örebro

 

I år var det sextio år sedan vi – dvs. min fru Anita och jag – tog studenten vid Örebro handelsgymnasium (ÖHG). Det måst ju firas tänkte jag. Men jag tänkte inte bara på vår egen klass utan alla sex klasser som gick ut samtidigt den 5 maj 1966. Jag hade en plan i huvudet och såg målbilden framför mig från början – där vi satt på en krog och hade trevligt tillsammans.

Men min fru avrådde mig. Jag hade beklagat mig för att jag hade så mycket att göra. Jag har också svårt att skriva på grund av min sjukdom. Fingrarna vill inte lyda och jag har svårt att titta ner på tangentbordet när jag ändå skriver. Det blir bara fel som jag måste rätta så sammantaget tar det väldigt lång tid för mig att få en text klar.  

Hur skulle jag kunna nå alla elever och framför allt alla tjejer som gift sig och fått nya efternamn. Min egen klass III d hade jag koll på, för den hade jag samlat tio år innan.

Jag hade skolkatalogerna kvar och jag valde ut några i varje klass som jag skrev till. Det ledde till sist att jag fick tag i ett antal f.d. skolkamrater som blev mina kontaktpersoner och som fick i uppdrag att söka efter sina klasskamrater i sina egna klasser.

Detta skedde i februari samtidigt som jag kontaktade krogen ”Stora Örebro” vid Stortorget och bokade kvällen för preliminärt 50 personer den 19 maj – det var så många jag räknade med att vi skulle kunna samla som mest.

Jag bestämde tidigt att vi skulle kunna välja på en kötträtt, en fiskrätt och en vegetarisk rätt. Krogen hade sin sommarmeny klar i slutet av april och då kom jag överens med dom vad vi skulle äta och vad det skulle kosta. Vi fick såklart lite rabatt eftersom vi var så många.

Den hjälp kontaktpersonerna fick från mig var – förutom skolkatalogens klasslistor – listor över elevernas fullständiga namn med födelseort, födelsetid och födelsenummer. Dessa uppgifter hade jag fått från Örebro stadsarkiv. Jag hade också skickat dem brevmallar som dom kunde använda när de kontaktade sina kamrater.                                                                    

Kontaktpersonerna lyckades spåra i stort sett alla med hjälp av webbsidan birthday.se, ratsit.se och en äldre digital dödbok. Även Skatteverket hjälpte till med en del adressuppgifter m.m.                                

Av de 119 som tog studenten 1966 vid ÖHG var 26 avlidna, två bodde utomlands och av de 54 som inte kom hade de flesta hälsoproblem eller bodde för långt bort. Några få gick inte att nå eller svarade inte.      

Vid 17-tiden samlades vi 37 (och en ledsagare) för en liten välkomstdrink. Men innan hade alla försetts med var sin namnskylt.  Itan den hade vi inte känt igen varandra då vi såg helt  annorlunda ut nu än  när vi sågs senast. På sextio år hinner man förändras mycket.   

Därefter åt vi en  god middag med efterrätt – glass med jordgubbar – och kaffe. De flesta hade valt röding, som var fiskrätten och bara en hade valt den vegetariska haloumiburgaren men nio föredrog kötträtten pommes med högrevsburgare.

Några av klasserna hade inte setts på sextio år och för dem var återträffen extra intressant och nya kontakter knöts. Några tyckte att vi borde träffas igen om ett år.

Jag fick många spontana tack under kvällen. Även dagarna efter fick jag flera tack via mejl och även en blombukett, något som gladde mig mycket. Det visade att mitt jobb inte hade .varit förgäves, vilket kändes jättebra och jag hoppas att alla uppskattade återträfffen.      

                                                                                                                                                       

Dessa nånga tack delar jag med de kontaktpersoner – främst Jan Gunnarsson och Björn Janhagen – som lyckades nå de flesta, även dem som gift sig och bytt efternamn.

Tacket går även till Tomas och hans kollegor på Stora Örebro som utan knot ställde upp på mina krav och önskemål. Allt fungerade väldigt smidigt och bra, även för mig som var rullstolsburen under kvällen.

Fakta om ÖHG

För mer än 100 år sedan hade Örebro börjat bli en betydande handels- och industristad med behov av specialutbildade medarbetare.

Därför inrättades Örebro handelsgymnasium (ÖHG) 1914 som låg i Centralpalatset fram till sommaren 1954. Då flyttade man in i det nybyggda tullhuset vid Grev Rosengatan. Där låg det till 1968 då det gick samman med Karolinska aftonskolan och blev Örebro skola för vuxna.

Huvudmannaskapet var från början delat mellan staten, kommunen och landstinget men från 1959 var landstinget ensam huvudman.

För elever med realexamen var ÖHG tvåårigt till 1961 då det blev treårigt. För de med studentexamen fanns hela tiden även en ettårig linje.

Skolans siste rektor Sam André, född 1908 i Eslöv, kom 1944 som lärare till ÖHG där han blev rektor 1951. På denna tid hade läraryrket annan status och flera av dem var antingen lektorer eller adjunkter.

Den godkända betygsskalan gick från det högsta A via a, AB, Ba till B – som kunde kombineras med ett plus- eller minustecken. Underkänt var BC och C.

 

Jag har två registerade varumärken: "Bergslagflaggan" och "Joshua Gosh"

För 20 år sedan skapade jag Bergslagsflaggan, som jag registrerade hos Patent- och registreringsverket (PRV) som ett varumärke. För ungefär tio år sedan registrerade jag mitt alias - eller "artistnamn" - Joshua Gosh, som jag har jag använt i mer än 65 år.  Registreringen gäller i tio år.  

Varje gång det är dags att förnya registreringen får jag i god tid innan ett fakturaliknande erbjudande per post från en varumärkesbyrå.

Nu är det Johansson & Partners som vill ha 11 870 kr + moms för att förnya mitt varumärke. Från början blev jag irriterad eftersom jag såg det som ett sätt för dem att försöka lura mig och tjäna pengar men nu förstår jag varumärkesbyråerna.

De vill bara påminna om att det är dags att förnya registreringarna och erbjuda sina tjänster. De tar i regel cirka 6000-7000 kr för att skriva ett vanligt brev och då är det inte så konstigt att det kostar nästan det dubbla att få deras hjälp att förnya en registrering hos PRV.

Att göra det via PRV kostar bara ett par tusen och det brukar jag alltid göra själv. Så jag är tacksam att jag får en påminnelse så att jag kan ta itu med det på egen hand.

TILLÄGG  den 23 maj 2026

När jag skulle omregistrera mitt varumärke "Joshua Gosh" fick jag beskedet att det ska göras om ett år. Det såg jag också på papperet från varumärkesbyrån där det stod att det skulle ske från den första juli 2027 och inte 2026 som jag trodde. 

Sen såg jag att det kommer att kosta 2.700 kr med PRV´s e-tjänst och jag får beslutet dagen därpå. Om jag använder deras pappersblankett kostar det 2.900 kr och tar två veckor.

 

Jag har troligen inte Parkinson - utan Progressiv Supranukleär Pares (PSP) i stället

För tio år sedan började mitt ena ben att skaka helt oprovocerat. Min vårdcentral skickade mig till neurologen på Danderyds sjukhus (DS). Efter ett år fick jag diagnosen Parkinsons sjukdom (PS) och fick börja ta Levadopapiller flera gånger per dygn. Men nu har jag fått en ny diagnos ”Progressiv Supranukleär Pares” (PSP).

Det är en ovanlig ”släkting” till PS som bara ca 600 personer har i vårt land. Tyvärr finns ingen bot och inga piller man kan ta för att mildra symptomen eller fördröja förloppet. Tvärtom, ordet ”progressiv” betyder att man blir sämre och sämre.  

Det är en neurologisk sjukdom där hjärncellerna dör gradvis. Man inte kan se om man har PSP via blodprov eller hjärnröntgen. Det är först när man har dött och gör en obduktion av hjärnan då det går att se om man haft PSP.

Jag har alltid sagt att jag inte har haft Parkinson därför att jag inte har märkt någon skillnad om jag har tagit mina Levadopapiller eller ej. Jag har inte heller haft några så kallade dosglapp (det vill säga märkt skillnad mellan doserna – om det är för långt avstånd mellan pillren). Man har liten eller ingen effekt av Levadopa när man har PSP.

Sedan ramlar jag ofta baklänges vilket också är ett PSP-symptom liksom att man inte har tremor, dvs darrningar vilket jag inte har haft och att man blir dement. Ett annat symptom är vertikal blickpares – att jag inte kan titta nedåt – vilket tillsammans med försämrad finmotorik gör det svårt att skriva på datorn.

Sjukdomsförloppet är snabbare än vid vanlig Parkinson men utan plötsliga förändringar eller nya symptom. Allt detta stämmer in på mig.

Här är en utförligare beskrivning av sjukdomen                                som jag har fått via googles AI-funktion "Gemini"

Progressiv supranukleär paralys (PSP) är en sällsynt, fortskridande neurologisk sjukdom som påverkar hjärnans förmåga att kontrollera rörelser, balans, syn, tal och sväljning.

Eftersom symtomen till en början liknar Parkinsons sjukdom, kallas PSP ibland för en "atypisk parkinsonism" eller "Parkinson-plus-sjukdom". Den är dock en helt egen diagnos och utvecklas ofta något snabbare.

Här är en översikt över vad sjukdomen innebär:

Vanliga symtom

Sjukdomen smyger sig ofta på i 60-årsåldern och symtomen förvärras gradvis:

• Balansproblem och fall: Detta är ofta det allra första tecknet. Karaktäristiskt för PSP är att man tenderar att trilla bakåt utan förvarning.
• Syn- och ögonproblem: Det mest typiska tecknet för PSP (vilket också gett sjukdomen dess namn) är svårighet att styra ögonen, särskilt att titta nedåt eller uppåt. Det kan också bli svårt att blinka eller att öppna ögonlocken.
• Stelhet och långsamhet: Muskelstelhet i nacke och bål, vilket gör att man rör sig väldigt stelt och i "ett stycke". Till skillnad från Parkinsons sjukdom är skakningar (tremor) ovanligt.
• Tal- och sväljsvårigheter: Talet blir ofta sluddrigt, tyst eller monotont. Svårigheter att svälja (dysfagi) uppstår efter en tid och kan leda till att man sätter i halsen.
• Förändrat humör och kognition: Man kan drabbas av apati (likgiltighet), personlighetsförändringar, eller plötsliga känsloutbrott som att skratta eller gråta utan anledning. Långsamhet i tanken är också vanligt.

Vad orsakar PSP?

Orsaken är inte helt känd, men man vet vad som händer i hjärnan. Det sker en skadlig ansamling av ett protein som heter tau i hjärncellerna (särskilt i hjärnstammen). Proteinet klumpar ihop sig, vilket gör att nervcellerna bryts ner och dör. PSP är i de allra flesta fall en så kallad sporadisk sjukdom, vilket betyder att den uppstår slumpmässigt och är inte direkt ärftlig.

Diagnos och behandling

Det finns inget enskilt test eller blodprov som kan visa att man har PSP. Diagnosen ställs av en neurolog baserat på symtombilden, kroppsundersökningar och ibland en MR-skanning av hjärnan för att utesluta andra sjukdomar.

Det finns idag tyvärr inget botemedel mot PSP, och mediciner mot Parkinsons sjukdom (som levodopa) har oftast bara en begränsad eller tillfällig effekt. Behandlingen fokuserar istället på att lindra symtomen och höja livskvaliteten  (se längre ned i texten).

KAN MAN DÖ AV DEN?

 Nej, man dör inte direkt av själva sjukdomen PSP (Progressiv supranukleär paralys), men den förkortar livslängden. Det som händer är att de komplikationer som sjukdomen orsakar efter några år tyvärr blir livshotande.

Den vanligaste dödsorsaken vid PSP är lunginflammation (så kallad aspirationspneumoni), vilket beror på att sväljningssvårigheter gör att mat eller vätska hamnar i lungorna istället för i magen. Allvarliga fallolyckor är också en stor riskfaktor eftersom balansen påverkas tidigt och kraftigt.

---

Hur kan man lindra symtomen?

Det finns i dagsläget inget botemedel mot PSP, och vanliga Parkinson-mediciner (som L-dopa) har tyvärr ofta dålig eller ingen effekt. Däremot finns det mycket man kan göra för att lindra symtomen, öka livskvaliteten och göra vardagen säkrare.

Här är de viktigaste sätten att lindra och hantera sjukdomen:

1. Hjälp med sväljning och tal (Logoped)

Eftersom sväljningsproblem är den största risken är en logoped ovärderlig. De kan hjälpa till med:

• Konsistensanpassning: Att göra maten mer lättsvald (t.ex. puréer eller förtjockningsmedel i vätskor).

• Sväljtekniker: Hitta specifika sätt att hålla huvudet för att minska risken att sätta i halsen.

• Hjälpmedel för kommunikation: Om talet blir väldigt sluddrigt eller svagt kan kommunikationsappar eller bildkartor underlätta enormt.

2. Balans, rörlighet och säkerhet (Fysioterapeut & Arbetsterapeut)

PSP gör musklerna stela och balansen extremt osäker, och man tenderar att falla bakåt.

• Hjälpmedel: En specialanpassad rullator (ofta med tyngder framtill för att motverka fall bakåt) eller rullstol.

• Bostadsanpassning: Ta bort mattor, installera handtag på strategiska ställen och se till att det finns bra belysning.

• Sjukgymnastik: För att bibehålla så mycket muskelstyrka och rörlighet som möjligt samt förebygga att lederna stelnar helt.

3. Lindring av ögonsymtom

Ett klassiskt symtom på PSP är svårigheter att styra ögonrörelser, särskilt att titta neråt.

• Prismaglasögon: Kan ibland hjälpa personen att se neråt (t.ex. på tallriken eller marken) utan att behöva böja hela nacken.

• Ögondroppar: Eftersom man ofta blinkar mer sällan blir ögonen torra och irriterade. Fuktgivande droppar hjälper mot detta.

4. Medicinsk symtomlindring (Läkare)

Även om effekten kan vara begränsad, provar man ofta:

• Parkinsonmedicin (L-dopa): Kan ibland ge en viss, kortvarig förbättring av stelheten i början av sjukdomen.

• Muskelavslappnande: Mediciner eller Botox-injektioner kan hjälpa om muskelstelheten eller kramperna i ögonlocken (blefarospasm) blir mycket besvärande.

• Antidepressiva: PSP kan påverka humöret och orsaka både depression och plötsliga, okontrollerade skratt- eller gråtattacker (pseudobulbär affekt). Detta svarar ofta bra på medicinering.

---

Viktigt råd: Då PSP är en komplex sjukdom är det bäst att ha kontakt med ett specialiserat neurologteam och ett palliativt team tidigt i processen. De är experter på just symtomlindring och livskvalitet.

Om du Googlar på PSP får du först upp PlayStation Portable. Det finns fler betydelser av olika förkortningar. Riksskatteverket förkortades RSV, vilket militärerna tyckte var roligt eftersom det betyder Riktad SprängVerkan. Skatteverket förkortas SKV vilket också står för Svenska Kvinnors Vänsterförbund.