Vi tog studenten vid Örebro handelsgymnasium (ÖHG) för sextio år sedan och träffades nu i maj på en återträff i Örebro

 I år var det sextio år sedan vi – dvs. min fru Anita och jag – tog studenten vid Örebro handelsgymnasium (ÖHG). Det måst ju firas tänkte jag. Men jag tänkte inte bara på vår egen klass utan alla sex klasser som gick ut samtidigt den 5 maj 1966. Jag hade en plan i huvudet och såg målbilden framför mig från början – där vi satt på en krog och hade trevligt tillsammans.

Men min fru avrådde mig. Jag hade beklagat mig för att jag hade så mycket att göra. Jag har också svårt att skriva på grund av min sjukdom. Fingrarna vill inte lyda och jag har svårt att titta ner på tangentbordet när jag ändå skriver. Det blir bara fel som jag måste rätta så sammantaget tar det väldigt lång tid för mig att få en text klar.  

Hur skulle jag kunna nå alla elever och framför allt alla tjejer som gift sig och fått nya efternamn. Min egen klass III d hade jag koll på, för den hade jag samlat tio år innan.

Jag hade skolkatalogerna kvar och jag valde ut några i varje klass som jag skrev till. Det ledde till sist att jag fick tag i ett antal f.d. skolkamrater som blev mina kontaktpersoner och som fick i uppdrag att söka efter sina klasskamrater i sina egna klasser.

Detta skedde i februari samtidigt som jag kontaktade krogen ”Stora Örebro” vid Stortorget och bokade kvällen för preliminärt 50 personer den 19 maj – det var så många jag räknade med att vi skulle kunna samla som mest.

Jag bestämde tidigt att vi skulle kunna välja på en kötträtt, en fiskrätt och en vegetarisk rätt. Krogen hade sin sommarmeny klar i slutet av april och då kom jag överens med dom vad vi skulle äta och vad det skulle kosta. Vi fick såklart lite rabatt eftersom vi var så många.

Den hjälp kontaktpersonerna fick från mig var – förutom skolkatalogens klasslistor – listor över elevernas fullständiga namn med födelseort, födelsetid och födelsenummer. Dessa uppgifter hade jag fått från Örebro stadsarkiv. Jag hade också skickat dem brevmallar som dom kunde använda när de kontaktade sina kamrater.                                                                    

Kontaktpersonerna lyckades spåra i stort sett alla med hjälp av webbsidan birthday.se, ratsit.se och en äldre digital dödbok. Även Skatteverket hjälpte till med en del adressuppgifter m.m.                                

Av de 119 som tog studenten 1966 vid ÖHG var 26 avlidna, två bodde utomlands och av de 54 som inte kom hade de flesta hälsoproblem eller bodde för långt bort. Några få gick inte att nå eller svarade inte.      

Vid 17-tiden samlades vi 37 (och en ledsagare) för en liten välkomstdrink. Men innan hade alla försetts med var sin namnskylt. Utan den hade vi inte känt igen varandra då vi såg helt  annorlunda ut nu än när vi sågs senast. På sextio år hinner man förändras mycket.   

Därefter åt vi en  god middag med efterrätt – glass med jordgubbar – och kaffe. De flesta hade valt röding, som var fiskrätten och bara en hade valt den vegetariska haloumiburgaren men nio föredrog kötträtten pommes med högrevsburgare.

Några av klasserna hade inte setts på sextio år och för dem var återträffen extra intressant och nya kontakter knöts. Några tyckte att vi borde träffas igen om ett år

Jag fick många spontana tack under kvällen. Även dagarna efter fick jag flera tack via mejl och även en blombukett, något som gladde mig mycket. Det visade att mitt jobb inte hade .varit förgäves, vilket kändes jättebra och jag hoppas att alla uppskattade återträfffen.                                 

Dessa nånga tack delar jag med de kontaktpersoner – främst Jan Gunnarsson och Björn Janhagen – som lyckades nå de flesta, även dem som gift sig och bytt efternamn.

Tacket går även till Tomas och hans kollegor på Stora Örebro som utan knot ställde upp på mina krav och önskemål. Allt fungerade väldigt smidigt och bra, även för mig som var rullstolsburen under kvällen.

SE ÄVEN familjEsidan i dagens utgåva av NERIKES ALLEHANDA.