Mobila tjänster borde vara billigare

När jag tar pendeltåget in till Stockholms centrala delar köper jag en pensionärsremsa, som stämplas. Det går åt tre markeringar till en kostnad av 22:50 kr (pensionärsremsan är billigare än den ordinarie remsan för arbetarklassen).

Men när jag tvingas nyttja min mobiltelefon för att betala resan - t.ex. när spärren är obemannad - ökar kostnaden till 30 kr. Varför? Det borde vara billigare att betala via mobilen.

Det finns fler exempel.

När jag i  början av året skulle parkera vid Sophiahemmet fungerade inte p-automaten - varken för mynt eller kort. Jag ringde då det telefonnummer som fanns angivet på automaten för att felanmäla den. Det gick inte.

I stället tvingades jag ansluta mig till parkeringsföretaget Easyparks mobila betalsystem, vilket jag gjorde då jag inte ville riskera en p-bot. Jag fick lämna uppgift om bilnummer, mobilnummer och bensinkontokortsnummer m.m.  Efter några dagar fick jag sedan med vanliga posten hem ytterligare information, med en dekal att sätta på bilens vindruta.

Nu kunde jag vid parkering enkelt betala min p-avgift genom att ringa till Easypark när jag startade min parkering och när jag sedan avslutade den. Betalningen skulle sedan ske med automatik via mitt bensinkort.

Det var väl bra. Men jag har aldrig nyttjat Easyparks mobiltelefonbetalningstjänst någon mer gång, då det är sällan jag parkerar där det kostar pengar. Och om det kostar pengar använder jag mynt eller mitt kontokort - det känns säkrare och jag har mer kontroll.

När jag häromdan fick kontoutdraget för mitt bensinkort såg jag att Easypark debiterat 39 kr med texten "Easypark Sweden AB" med tillägget "Oslo". Vadå? Oslo? Jag har för f-n inte varit i Oslo!

Det fick mig att börja studera tidigare kontoutdrag. Då såg jag att Easypark varje gång debiterat 39 kr men då med tillägget "Stockholm". Jag hade, när jag granskat mina föregående kontoutdrag, trott att markeringen "Easypark AB Stockholm" betytt att jag använt någon av deras p-automater och betalat med mitt bensinkort. Men så var inte fallet. (Att det stått "Oslo" beror förmodligen på att även företagets svenska del numera har sin bas i Oslo.)

Easypark hade debiterat mig en löpande månadsavgift på 39 kr. Det hade jag inte upplysts om när jag anmälde mig till tjänsten. Jag kollade även den skriftliga information jag fått och där stod inte en rad om någon månadsavgift.

Efter mycket letande på deras webbplats hittade jag till slut information om deras avgifter: Startavgift 99 kr, löpande månadsavgift 39 kr, serviceavgift 3-9 kr per transaktion. Det var ord och inga visor! Utan att veta om det hade jag alltså under nästan det år som gått betalat en bra slant till företaget Easypark! Smart affärsidé. Företaget finns över hela världen och tjänar grova pengar på sina dolda avgifter.

Om man ofta parkerar där Easypark sköter hanteringen kan det vara okej, då man med deras mobilsystem bara betalar för den tid man nyttjar p-platsen och då kanske man på sikt tjänar in deras olika avgifter. Men för mig som nästan aldrig nyttjar en p-plats som kostar pengar är det ingen bra affär.

Men det jävligaste är ju att Easypark inte berättar om sina extra avgifter: varken vid p-automaterna eller när man per telefon anmäler sig till deras tjänst och inte heller i den information man får hem.

Easypark är inte ett seriöst företag.

Tillägg den 27 juni ca kl. 10:30: Blev nyss uppringd av Easypark. De har lovat betala tillbaka de extra avgifter jag betalat, samt ge mig några biobiljetter som kompensation. Dessutom sa man att man numera har ändrat sin skriftliga information. (Denna välvilja kanske berodde på att jag när jag sa upp min mobiltjänst hos dem skrev under min klagan "f.d. redaktör" och hotade gå vidare till KO och media...)

Tillägg den 13 juli: Fick bara tillbaka 39 kr, dvs. en månads avgift. Det var dåligt av Easypark, som jag fortfarande tycker är ett skitföretag som lurar folk!

Finessrik rollator - en idéskiss

När man  blir så gammal att husläkaren ser till att man inte får ha körkortet kvar är det dags för rollatorn. En god träning i att köra rollator och ha något att stödja sig på har man fått innan genom att köra barnbarn i vagn och att stavgå. De rollatorer som erbjuds via den offentliga omsorgen är fula. Det finns dock snyggare modeller, men de är rätt dyra att köpa.

Jag har här ovan skissat på en något mer utvecklad variant av rollator. Finesserna är främst följande:

1) En liten elmotor, som drivs av ett litiumbatteri. Jämför de elcyklar som finns. Motorn och batteriet ligger längst ned och ger en en låg tyngdpunkt.

2) Rollatorn i gjord i lättviktsmaterial, t.ex. plast och aluminium.

3) Ovanför underredet där motorn finns är det en plattform som passar precis för starkölsflak eller vinboxar. Du får plats med tre flak med små starkölsburkar eller två flak med stora burkar. Vill du inte ta med öl så får du plats med fyra till sex vinboxar i stället.

4) Precis som på dagens vanliga rollatorer finns en sittbräda och en löstagbar varukort.

5) På styret finns plats för en läsplatta, typ Ipad, samt mobiltelefon.

6) Dessutom inbyggd GPS-sändare  (hemlig) som gör att personalen på ditt äldreboende kan ha koll på dig när du är på rymmen.

7) Som extra tillbehör finns en löstagbar sparkbräda som antingen kan sättas till vänster eller höger. Genom att sparka med en fot får du extra skjuts som tillsammans med elmotorn gör det lätt att ta sig fram. Eftersom sparkbrädan går att flytta kan du själv välja vilket ben du vill använda om du t.ex. har ont i bara ett knä.

Jag bjuder på den här idéskissen. Vi får se vem som vill tillverka den. Kanske något för SAAB-fabrikens nya ägare som ett komplement till deras elbilar, som ju lär dröja innan de kommer i produktion.

Integrationssamtalet behöver fakta som grund

I dagens morgonsoffa i TV satt en panel som tyckte till, bl.a. om folkpartiklarnas språkkrav för att få bli svensk medborgare. En av dem antydde att partiet bara var ute i grumligt vatten för att locka röster (underförstått från SD), en annan menade att språkkrav inte behövs då våra invandrade kamrater är högutbildade.

När vi en gång i tiden - på 50- och 60-talen - hade språkkrav för att få bli medborgare i Sverige bestod invandringen av yrkesskickliga industriarbetare från Finland, Jugoslavien, Italien och Grekland. De hämtades hit direkt av företagen och fick jobb och lägenhet från första dagen. Integrationen var inget problem och de lärde sig svenska på jobbet. Trots det krävdes intyg om det när de ville bli medborgare här.

Nu när invandrarna till största delen kommer från länder utanför Europa och bara kan sitt eget språk och dessutom i de flesta fall saknar utbildning krävs inga svenskkunskaper för att få bli medborgare här.

Den av morgonens paneldeltagare som menade att invandrarna i dag är högutbildade missade tydligen ett annat inslag i morgonens nyheter. Det var ett kommunalråd i Växjö som oroade sig över att kommunen räknar med att få ta emot 500 anhöriginvandrare från Somalia som har "extremt dålig utbildning". Det skulle komma att belasta kommunens budget med stora utgifter för försörjningsstöd (f.d. socialbidrag) de kommande åren. Dessutom byggde kommunen nu barackläger för att kunna härbärgera somalierna.

Att debattera vår integrationspolitik är svårt. Den politiska korrektheten härskar inom de partier som har möjlighet att förändra den. Under tiden frodas främlingsfientligheten i folkemmen och SD vinner sympatisörer.

Dessutom är kunskapen om fakta bristfällig ute i samhället. Hur många högutbildade invandrare får vi varje år från olika länder? Hur länge dröjer det innan de olika grupperna får jobb? Hur mycket kostar invandringen? Man bollar med olika siffror eller pratar utan några siffror och fakta alls.

Därför tycker jag att man borde gå till botten med alla myter och siffror om invandringen och integrationen och presentera fakta, som alla kan vara överens om. Sedan kunde man sluta tassa på tå, sätta ned fötterna och ta en öppen diskussion. Riksrevisionen och Riksdagens utredningstjänst samt några opolitiska forskare borde engageras för att ta fram dessa fakta.

Då kanske den politiska korrektheten kunde bli mer korrekt och vi skulle få en situation som gagnade både våra nyanlända och vi som bott länge i landet.

Veteraner på krigisk dagsutflykt

I går var ett 25-tal veteraner med ett förflutet på Skatteverkets huvudkontor på en heldagstur. Första anhalt var Gamla Linköping, där det bjöds på förmiddagsfika på Ragnar Dahlbergs Café. Sen gick turen vidare till Flygvapenmuseet vid Malmslätt strax utanför Linköping.

Där togs de om hand av den pensionerade flygofficeren Ted Ytterström som guidade bland de 50 utställda flygplanen och berättade intresseväckande om flygvapnets historia. Det hela började redan 1911 då försvaret köpte in två franska plan. År 1914 - när första världskriget börjat - lade man beslag på ett tyskt plan som landat i Sverige. Med det som förebild byggdes fyrtio likadana.

Ett flygvapen, helt skilt från armén och flottan, skapades först 1926. I mitten av 30-talet började man köpa in fler plan och fick flera flygflottiljer runt om i landet. Samtidigt startade även den inhemska flygindustrin med SAAB i Linköping och hundratals plan byggdes. Under 50-talet och det kalla kriget var det svenska flygvapnet världens fjärde i storleksordning och man hade ett tusental flygplan.

Resterna av den DC 3:a som varit ute på signalspaning över Östersjön för precis sextio år sedan och sköts ned av Sovjetunionen finns nu utställd på museet. Flygplanet är förvånansvärt intakt, trots nedskjutning och den långa tiden på 125 meters djup. Mängder av prylar från planet och dess besättning är utställda.

Efter lunch på museet äntrade veteranerna bussen och for vidare till Oxelösund där målet var Femörefortet. Där togs de helt överraskande emot av skatteveteranen Bo Arvidsson, som är med i den ideella förening som driver fortet som museum. Bo och hans föreningskollega Göran guidade gruppen.

Femörefortet är ett av tre kustartilleribatterier som byggdes se sent som på 1960-talet för att skydda inloppen till Norrköping, Nyköping och Oxelösund. De var i drift till 1998 då kalla kriget var över och det fasta kustförsvaret lades ned. Fortet med sina nästan en halv kilometer långa gångar i berget har tre kanoner som kunde skjuta 13 km, plats för 60 soldater och tio befäl som i värsta fall kunde vistas där i en månad - dessutom atombombssäkert.

Fortet är väl värt ett besök, framför allt för den som inte tidigare besökt en sådan anläggning. Det är enkelt att åka dit via väg 53 mot Oxelöslund och sedan är det bara att följa skyltningen, parkera och gå ett par hundra meter till fortet. Läs mer på www.femorefortet.se.

Efter fika i fortet vändes kosan åter mot Stockholm dit veteranerna kom välbehållna efter en fullspäckad upplevelsedag med krigiska förtecken.

Språkkravet fanns förr men togs bort

Folkpartiklarna har åter föreslagit att det ska krävas kunskaper i svenska språket för att kunna bli svensk medborgare, något som de genast fått på käften för. De har även fört fram en del andra förslag som rör integrationspolitiken.

Integrationsminister Ullenhag har även gjort uttalandet "Fråga vad du kan bidraga med - inte vilka bidrag du kan få". Han säger också att integration handlar om ömsesidighet. John F Kennedy sa på 60-talet nåt bevingat åt samma håll (fritt översatt) som Ullenhag gjort nu: "Fråga inte vad ditt land kan göra för dig utan vad du kan göra för ditt land". Ullenhag har nog snott idén till sitt uttalande från honom.

Men åter till språkkravet. Jag förstår inte varför det ska röra upp såna känslor. När jag på 60-talet jobbade på en länsstyrelse - som då fattade beslut om svenska medborgarskap - krävdes dokumenterade kunskaper i svenska. Oftast bifogades till ansökningen ett skriftligt intyg från en präst eller en socialarbetare. Varför språkkravet för svenskt medborgarskap togs bort och när det skedde vet jag inte.

Ullenhag pratade om "utrikesfödda" respektive "inrikesfödda". Ord som "invandrare" och "svenskar" har kanske blivit politiskt fel att använda. För vad är en "svensk" egentligen? En som är född i Sverige? En som är född av svenska föräldrar? En som är svensk medborgare? En som har ett svenskt namn?

Dystert 60-årsjubileum i dag: DC 3:an

I dag den 13 juni 2012 är det precis 60 år sedan (en fredag dessutom) den svenska signalspanande DC 3:an sköts ned över Östersjön av ett sovjetiskt MIG 15-plan. Åtta svenskar omkom.

Det var kallt krig och Sverige lågt inklämt mellan Sovjetunionen och USA, som tävlade om makten i Europa (och världen). Sverige samarbetade på underrättelseområdet med väst, bl.a. England, och bedrev systematisk spaning mot Sovjet, vilket ryssarna mycket väl kände till tack vare spionen Wennerström.

När DC 3:an sköts ned pågick en stor sovjetisk flottmanöver i Östersjön. Ryssarna förnekade i många år sin inblandning men erkände till slut nedskjutningen. Vraket av planet hittades i juni 2003 av privata dykare och bärgades sedan av marinen och finns nu på flygvapenmuseet i Linköping.

Det har spekulerats en hel del om DC 3:an och dess besättning. Vid bärgningen återfanns inte kvarlevor av alla i besättningen och några kan ha överlevt och plockats upp av ryska fartyg. Dessutom påstås en i besättningen ha varit agent för ryska underättelsetjänsten KGB.

Jag tycker det är synd att media i dag inte uppmärksammat att det gått 60 år sedan planet sköts ned. Dagens generation unga som inte upplevt kalla kriget och att ha levt med hotet från Sovjet skulle behöva påminnas om det.

Den fridfulla omvärld vi omges av i dag, vilket lett till nedläggning av stora delar av vårt försvar, är skenbar. Putin finns och han är ingen snäll kille.

Ö-skatten är mumma för banken

Resultatet av årets taxering för min del blev ett överskott på skattekontot. Jag var inte ensam om att få pengar tillbaka. Årets midsommarsumma var rekordstor - 27 miljarder!

Mitt skattekonto länsades redan den 2 juni och då gick mitt överskott till den bank som Skatteverket anförtrott uppdraget att ta hand om den överskjutande skatten. Men banken satte in stålarna på mitt eget bankkonto först den 8 juni. En skillnad på sex dagar. Sic!

Jag förmodar att samma datum gällde även för alla andra med överskjutande skatt. Banken i fråga var nog jätteglad över att att kunna disponera 27 miljarder nästan en vecka.

Museet för Svensk Husmanskonst

Nästan alla svenska hem har säkert en tavla som av förståsigpåarna kallas för "Hötorgskonst". De tavlorna föreställer t.ex. ungarna som slåss om grindslanten vid Rotebro i norra Sollentuna, en tavla målad 1885 av August Malmström.

Det finns många fler av vanligt folk älskade motiv: det gråtande barnet med en tår på kinden, älgarna i skogsbrynet. tjädertuppen på en tallgren, gumman med geten vid lilla röda stugan, fiskargubben med sydvästen på skallen, den halvnakna zigenarflickan. Listan kan göras nästan hur lång som helst.

Dessa av kulturetablissemanget föraktade verk har en plats i vår svenska kulturhistoria. Därför tycker jag att det borde finnas ett konstmuseum enbart för dessa folklig bilder. Mitt förslag är att man flyttar bort Arkitekturmuseet från Skeppsholmen och i stället bygger upp ett Museum för Svensk Husmanskonst där i stället.

Det kommer då att ligga granne med Moderna museet. Ska bli kul att se vilket av dem som får mest besökare!

Lika som bär?

Visst är de ganska lika till utseendet, eller hur? Sångerskan Nanne Grönvall och SEB-chefen Annika Falkengren. Båda två är födda samma år (1962) fast inte på samma ställe. Nanne är stockholmstjej och Annika är född i Thailand.