Hur ser en typisk svensk manlig panschis ut?

Inte som mannen på bilden i alla fall. Jag skull tro att en svenskfödd gubbe en bit in i pensionärslivet kan se ut som jag, dvs. vit kaukasier, lite lönnfet med kulmage, dåligt med hår på skallen, lätt kutryggig och klädd i jeans och t-shirt. Killen på bilden ser inte ut så, trots att annonsen - en helsida i dagens SvD - har som målgrupp pensionärer i Sverige som sitter i ett obelånat småhus. 

Varför har man då valt en bild på en farbror med osvenskt utseende och klädd i fritidskläder som definitivt inte är typiskt svenska för äldre män? 

Och dessutom placerad i en skog som ser ut att ligga nånstans i Latinamerika.

Tanken är givetvis att han föreställer en vanlig svensk panschis som tagit ett så kallat pensionärslån med sin obelånade villa som säkerhet för framtida betalning av lånet.

För pengarna har han åkt till Costa Rica för att sportfiska. Han har varit där väldigt länge i solen så därför ser han så mörk ut i nian. 

De exklusiva fritidskläderna har han kunnat kosta på sig, tack vare lånet.

Nä, jag tror inte det är tanken. Reklambyrån har fallit för det politiskt korrekta när det gäller bilder på människor i annonser. 

Det måste vara minst en, helst flera personer med typisk utländsk bakgrund. Allt för att visa att kunden/avsändaren absolut inte har något emot invandrare utan tvärtom.

Detta för att inte någon invandrarkramare på vänsterkanten ska anmäla annonsen för diskriminering. Men risken finns att någon feminist på samma kant gör det för att det inte finns någon kvinna i bilden. Det finns ju även kvinnor som är pensionerade och bor i obelånade småhus är argumentet.

För många år sedan ritade jag de så kallade roliga gubbarna i Riksskatteverkets (då i alla fall) populära broschyr "Dags att deklarera". Mina figurer nagelfors varje år och kritiserades. "Varför sitter kvinnan sysslolös när mannen deklarerar?" "Varför är alla ljushåriga?" Suck!

Jag tog till mig av kritiken och året efter var kvinnan mer sysselsatt än mannen, som nu var svarthårig. Så jag kan ha en viss förståelse när personer med utländskt utseende förekommer i annonser nu för tiden.

Men jag tycker det börjar gå till överdrift och annonsen ovan borde ha haft en typisk svenne. De är trots allt fortfarande i majoritet i målgruppen pensionärer i vårt land.

Längst ned i annonsen med pytteliten  text har man ett exempel på ett sånt här pensionärslån. Lånar du idag 600 000 kr för att ha kul för så får du när du femton år senare säljer din obelånade kåk betala nästan 1,1 miljoner!

Det är inte precis välgörenhet dessa banker sysslar med.

Utan BankID och ID-kort så finns du inte

För svenskar är det lätt att få ID-kort, bankkonto och BankID.  Men för en utlänning som kommit hit som flykting och lämnat allt efter sig i det gamla hemlandet - och dessutom är analfabet - är det inte lätt. Utan hjälp från andra flyktingar som etablerat sig här eller hjälpsamma svenskar är det svårt, nästan omöjligt. Den svenska byråkratin brukar ofta framhållas som enkel - i alla fall i jämförelse med andra länder.  Tyvärr stämmer det inte alltid.

Den här berättelsen handlar om en familj; Adam och Eva och deras dotter Maria (fingerade namn) som bor i Västsverige. De kom hit som flyktingar 2015 och har alltså väntat på besked om uppehållstillstånd i många år.

Utan uppehållstillstånd har de inte heller kunnat få undervisning i svenska via SFI. Trots det har dottern - som var barn när de kom hit men nu är ca 20 år och går på en folkhögskola - lyckats lära sig svenska och kan göra sig förstådd.

Nu har familjen fått tillfälligt uppehållstillstånd och även svenskt personnummer. Eva och Maria har även lyckats skaffa sig svenskt ID-kort hos Skatteverket. Men för pappa Adam har det inte gått. Varför inte då, undrar ni?

Jo, det beror på att hans efternamn på Migrationsverkets handling med beslutet om uppehållstillståndet har en bokstav som skiljer från övriga familjens dito. En bokstav som dessutom inte uttalas. Det kan jämföras med många svenska namn som har en stum bokstav (Tärnström/Thärnström, Spjut/Spjuth).

I den svenska folkbokföringen har allas efternamn stavats lika. Trots det har ärendet nu skickats till ID-kontrollsektionen hos Skatteverket i Stockholm.

Hur namnet stavats hos Migrationsverket har säkert berott på att olika handläggare varit inkopplade på deras ärende när de kom och sökte asyl. Slumpen har alltså avgjort hur man stavat Adams namn.

Svenska myndigheter som betalar ut pension och olika bidrag kräver att mottagaren har ett bankkonto. Det gäller för alla oavsett nationalitet. För att kunna öppna ett bankkonto måste man kunna visa en giltig legitimation. Ett av Skatteverket utfärdat ID-kort är en giltig legitimation, däremot är inte alla pass utfärdade av andra länder det.

Detta är alltså Adams dilemma. Utan bankkonto kan han inte ta emot de bidrag han får. Utan ID-kort kan han inte öppna bankkonto. Med ett bankkonto kan man också få ett BankID som också är nödvändigt för att klara sig i vårt land.

Men går det inte att prata med Skatteverket som ska vara så serviceinriktat och har "medborgaren i centrum" och ett "utifrån-och-in-perspektiv" på sin verksamhet?

Nä, det är för sent. Adams ärende är flyttat till Skatteverket i Stockholm och där dröjer det minst åtta veckor innan någon handläggare börjar kika på hans ärende och dit kan man inte ringa. Det verkar över huvud taget inte gå att göra något alls för att påskynda detta enkla ärende.

I andra länder hade det här gått att fixa med lite pengar under bordet till en mutbar handläggare. Tack och lov går det (normalt) inte i Sverige. Det ska vi alla vara tacksamma för.

För mig som har jobbat i stort sett hela mitt liv på Skatteverket och enbart med att få det förvandlat från en rigid kontrollmyndighet till en servicemyndighet i medborgarnas tjänst känns det inte kul att få del av Adams ärende.

Jag kan förstå att man har mycket att göra på verket. Men det hade man även på min tid där. Ska det verkligen ta åtta veckor innan Adams, förlåt uttrycket, skitärende får en handläggare?

När jag på 1960-talet jobbade på en länsstyrelse i Mellansverige sa man så här när ett ärende, som var helt klart för beslut och kunde beslutas och expedieras inom tio minuter: "Nä, säg att dom får komma tillbaka om två veckor. Då är det klart!"

När jag undrade varför, blev svaret: "Ärendet måste ligga till sig!" Tablå och ridå. Ni kan förstå att jag slutade där.

Jag hoppas verkligen att Skatteverket, som jag gett all min vakna tid i många decennier, inte retarderat och hamnat tillbaka i 1960-talets verklighet?

PS. Är du en så kallad "Vän av ordning" undrar du säkert hur Adams familj fick ut det matbidrag de fick från Migrationsverket under de år då de hade ett boende som verket ordnat och väntade på sitt uppehållstillstånd? Cash? Nä, de fick pengen insatt på det ICA-kort de fick av Migrationsverket när de kom hit.

 

 

 

 

 

De fick en "värdelös" check från USA

Häromdagen fick min bror och svägerska ett oväntat brev från USA. Det innehöll en check på 1 200 amerikanska dollar, 600 till dem vardera. I svenska pengar handlar det sammanlagt alltså om ca 11 500 kronor. Men det finns ett stort aber: Det går inte att lösa in checken i Sverige. För två år sedan slutade svenska banker att ta emot utländska checkar.

Varför fick dom pengar från USA? Och utan att de visste om det i förväg. Jo, så här ligger det till. Vi måste gå långt tillbaka, ända till mitten av förra seklet.

Min svägerska arbetade i USA i början av 1960-talet när hon var i övre tonåren. Under ett år och tio månader som lågavlönat biträde på ett försäkringsbolag i Minnesota tjänade hon totalt cirka 2 300 dollar.

När hon 2009 ansökte om sin svenska pension fick hon även uppge att hon jobbat utomlands. Via kontakter mellan Försäkringskassan, USA:s pensionsmyndighet och ambassaden i Stockholm kom ett överraskande besked till henne.

Den lilla tid hon arbetat i USA ger henne en livsvarig pension - efter amerikansk skatt - på 50 dollar, ca 480 kr. Pengarna går direkt in på hennes bankkonto i Sverige så det blir inga extra kostnader för att få tillgång till dem.

Men inte nog med detta. Även hennes man, min bror, får en månatlig livsvarig pension på 23 dollar (ca 220 kr) efter skatt tack vare hennes jobb i Minnesota på 1960-talet.

Pensionerna från USA ska jämföras med vad min bror får i statspension för sina 18 år som statstjänsteman i Sverige. Han började jobba statligt som 19-åring 1958 och slutade 1976 med en hög lön som kontraktsanställd avdelningsdirektör. För alla dessa år får han nu som pensionär ynka 319 kr i månaden - efter skatt - i statlig pension.

Anledningen till den låga statspensionen är att pensionsförmån började räknas först från fyllda 28 år. Och inte för tjänstledighet. Min bror var tjänstledig för FN-uppdrag under två år den aktuella tiden.

Men nu har de också fått 600 dollar var från USA. Det är en gåva (muta?) från presidenten Donald Trump!

Inför höstens presidentval i USA ville Trump visa sig generös. För att få fart på den inhemska ekonomin som stagnerat på grund av pandemin delade han ut pengar till alla pensionerade amerikaner. Och tydligen även till dem - oavsett var de bor - som får pension från USA.

Därför sitter nu min bror och hans fru med sin check på 1 200 dollar som de inte kan lösa in. Varken Forex, Riksbanken eller någon av de övriga bankerna tar inte längre emot utländska checkar. Inte ens den som kommer från självaste Trump!

Vad kan de göra? Jo, kanske skicka checken plus en fullmakt till deras kompis i USA som får försöka få cash för den och sedan föra över beloppet till deras konto i Sverige. Men det kanske inte funkar det heller?

Checkar slutade vi använda i Sverige för många år sedan. USA är i vissa avseenden tämligen efterblivet...

Tillägg den 16 augusti: Läs kommentaren jag fått nedan. 

 

 

 

 

 

Även jag har lurats att investera i bitcoin

Bedragare har satt i system att vi fejkade annonser på facebook lura främst äldre att satsa pengar som utlovats snabbt ge extrem god avkastning. En kvinna, tillika fattigpensionär, lockades och lurades att låna en miljon som placerades i bitcoin. Skojarna hade lyckats bygga ett förtroende och snodde hennes alla pengar. Allt var bara båg och nu har hon fått lämna både villan och sommarstugan för att betala lånet.

Jag gick också på deras lockande annons i vilken en känd TV-profil berättade hur han snabbt gjort en stor förtjänst genom att satsa pengar hos annonsörens företag.

Min fru tycker att jag lätt går på sånt här och hon har förbjudit mig att satsa pengar på tvivelaktiga transaktioner. Trots det gjorde jag det.

TV-kändisen Ellsberg verkade så pålitlig och förtroendeingivande. "Kan han så kan väl även jag" och gjorde årets blunder. Minsta belopp man kunde satsa var 250 euro, alltså lite drygt 2 500 kr. Jag klickade och betalade min summa med mitt kontokort.

Jag fick direkt flera mejl med finstilt text på engelska som jag givetvis inte läste. Jag förstod så mycket i alla fall att jag hade öppnat ett konto hos ett investmentbolag på Cypern. Nu kunde jag böra handla.

Det gjorde jag inte. För nu hade jag läst vidare de kommentarer som fanns på Facebook och förstod direkt att det här var bedragare som var i farten. Alltså måste jag avsluta kontot och få pengarna tillbaka. Och det snabbt.

Jag kontaktade först min bank och bad dom stoppa min 2 500 kr att nå Cypern. Det gick dock inte.

Nu började i stället en lång och tidsödande mejlväxling med företaget på Cypern. Jag hade kontakt med många olika personer som ibland gav olika besked. Jag kände tydligt att man inte ville släppa taget om mig då man även ringde mig flera gånger.

Jag sa på svenska till dom som ringde och pratade engelska att jag var svensk och inte förstod vad dom sa. Då blev jag i stället uppringd av en person som pratade svenska. Jag la på när dom ringde och sedan slutade jag att svara.

Min mejlväxling gav vid handen att jag inte hunnit få något konto öppnat hos dom, så varför inte  returnera min insats. Men se det gick inte. I stället var jag tvungen att öppna ett konto hos dem, något som jag gjorde. Där satt sen mina pengar.

Jag skrev att min fru hotade att ta ut skilsmässa om jag inte fick pengarna. Ständigt dök det upp mejl med nya krav om jag ville ha pengarna tillbaka. Jag skulle bl.a. skicka in bevis på att jag var jag. Det gjorde jag genom att göra en gruppbild på mitt pass, körkort och id-kort.

Den bilden dög inte utan jag fick göra separata bilder på dokumenten som jag mejlade till dem.

Nu måste det väl räcka, tänkte jag. Men jag hade fel. Nu ville man ha kopia på en telefon- eller elräkning med mitt namn och min adress. När dom fått bilder på dessa dokument var man nöjd.

När jag undrade när jag kunde få tillbaka mina 2 500 kr kom ett nytt besked. Då jag inte använt mitt konto hos dem och inte hade gjort någon transaktion så måste man ta ut en avgift på 80  euro. Jag skulle alltså i bästa fall bara få tillbaka ca 1 700 kr.

Jag förutsatte att man skulle återföra pengarna till det kreditkort som jag använt för betalningen till dom. "Nä, det går inte utan du måste ge oss bankkonto" blev svaret. Jag lämnade uppgifter om mitt bankonto med oban-nummer m.m. för att göra det redo för en utlandsinbetalning, som skulle dröja ett par veckor.

Till slut fick jag tillbaka mina pengar men hade blivit blåst på 800 kr. Hela processen hade tagit drygt en månad. Trots allt kom jag lindrigt undan.

Det var nog hotet att min fru skulle lämna mig som tog skruv.

Värnskatt i stället för bankskatt

Partierna till vänster vill alltid höja skatterna för att få in mer pengar till statskassan och - som man alltid framhåller med emfas - välfärdens finansiering. Innerst inne vet man att en skattehöjning inte  alltid leder till ökade skatteintäkter. Det kan vara tvärtom. En skattesänkning kan ge ökade skatteintäkter. En sänkt skatt ökar viljan att jobba mer vilket ger mer skatteintäkter. Men för vänstern är det inte fråga om verklighet och vetenskap utan om ideologi. 

Den så kallade "Värnskatten" som infördes  1995 ska tas bort nästa år. Vänstern gillar det inte. "Varför ta bort en skatt för dom som tjänar mest när pengarna behövs till skola, vård och omsorg", säger kommunister och vänstersossar. Det var ju Liberalerna som drev igenom detta i JÖKen, dvs. "Januariöverenskommelsen" som gjorde att Löfven kunde bli statsminister.

Statsvetare och nationalekonomer som har fakta har hävdat att slopandet av "Värnskatten" är självfinansierad då skatteintäkterna sannolikt kommer att öka lika mycket som skatten ger, dvs. knappt 4,5 miljarder kr.

Ordet "Värnskatt" har missbrukats

Jag har alltid tyckt att "Värnskatt" varit ett helt felaktigt namn på den extra statliga inkomstskatt som  tas ut på årsinkomster högre än knappt 690 000 kr (2019). Ordet användes i Sverige första gången under första världskriget. Då införde man 1915 en tillfällig inkomstskatt för att få pengar till försvaret.

Historiskt sett var den i andra länder under 1800-talet en skatt som betalades av den som på grund av medicinska problem eller befrielse inte behövde göra krigstjänst.

Att sossarna i Sverige använde det namnet på den extra inkomstskatten man införde var alltså helt uppåt väggarna. Det gjordes enbart för att slå blå dunster i ögonen på "Svenne & Irma", dvs. deras lättlurade kärnväljare.

Skatt för tillfälligt behov

Historiskt sett har man i Sverige i alla tider tagit ut extra skatter för att finansiera vissa specifika ändamål. Nästan varje gång Sverige varit i krig har man plågat undersåtarna med olika nya, oftast tillfälliga, skatter med fantasifulla namn.

När vi förlorade Älvsborgs fästning till dansken vid två tillfällen tog man ut extra skatter, kallade "Älvsborgs lösen", för att kunna köpa tillbaka fästningen.

När slottet "Tre Kronor" brann ned 1697 och man måste bygga upp ett nytt införde man en särskild skatt kallad "Slottsbyggnadshjälpen". Den skulle var högst tillfällig, bara fyra år, men den tiden tänjdes ut till över 80 år!

Det brukar nästan alltid vara så att "tillfälligt" blir "permanent" när det handlar om uttag av skatt.

Pengar till försvaret

Häromdan fick finansminister Andersson ge sig och gå med på successivt ökade anslag till försvaret, en av statens viktigaste kärnuppgifter vid sidan av polis och rättsväsende. Målet är att anslaget ska nå 1,5 % av BNP en bit in på 20-talet.

För att få pengar så kommer man att beskatta bankerna. Den skatten har redan namnsatts och kallas "Bankskatten" efter de som får betala den. Men det är en sanning med modifikation. Okej, det blir bankerna som får betala in skatten, dvs. redovisa den till Skatteverket.

Men det blir som vanligt vi undersåtar och skattebetalare som får betala den genom höjda avgifter och ökade kostnader för att ha med bankerna att göra.

Ärligare med annat namn

Tidigare har extra skatter oftast fått namn efter vart pengarna ska gå. "Älvsborgs lösen" gick till att lösa ut, dvs. köpa tillbaka, fästningen. "Slottsbyggnadshjälpen" gick till bygget av det slott som fortfarande finns kvar. "Värnskatten" gick till att "värna" landet om vi skulle dras in i första världskriget.

Den extra skatt som fru Andersson nu ska ta ut för att landets försvar behöver rustas ytterligare är ju till för att åter "värna" landet så att Putin & Co håller tassarna borta.

Eftersom namnet "Värnskatt" blir ledig nästa år så borde hon använt det.






..

En komplicerad återbetalning

Jag fick tillbaka för mycket inbetalda pengar på ett utbetalningskort. Det skulle kosta 30 kr hos t.ex. ICA att få ut beloppet som cash. Då jag tyckte det en onödig utgift tog jag mig i stället till min bank Nordea och ett av deras få kontor som tar emot levande människor för att få pengarna insatta på mitt konto där. Det blev en intressant upplevelse.

Jag har ansökt om ett registrera ett varumärke hos Patent- och registreringsverket (PRV). Samtidigt betalade jag in avgiften på 1 800 kr för ansökningen. Eftersom jag är lite glömsk kom jag efter ett tag inte ihåg om jag betalat eller inte. Hittade ingen betalning på mitt konto. Gjorde därför en ny inbetalning av 1 800 kr till PRV.

Någon dag därefter blev jag uppringd av en trevlig kvinna hos PRV. Hon berättade att jag betalt dubbelt och ville betala tillbaka 1 800 pix till mig. Hon frågade om jag hade något plus- eller bankgiro. "Nej, bara ett bankkonto", svarade jag.

Det visade sig att PRV hade svårt att sätta in pengarna på mitt konto i Nordea. Det skulle i värsta fall kunna ta minst en månad. Så jag accepterade ett utbetalningskort i stället. Det fick jag med posten några dagar senare.

Tog mig till Nordea

Det kunde jag lösa in på bl.a. ICA och en massa andra butikskedjor. Men det skulle kosta 30 kr. Onödigt, tänkte jag. Jag går till Nordea där jag är kund och ber att få beloppet insatt direkt på mitt konto där.

Sagt och gjort. Idag tog jag bilen och for till Kista där närmaste Nordeakontor finns som släpper in folk. Det var knökfullt i lokalen. Folk stod och satt överallt. Nittiofem procent av kunderna som väntade där var av utländsk härkomst, vilket syntes tydligt på deras utseende och klädedräkt. De övriga var svenska pensionärer, varav jag var en.

Jag tog en kölapp, fick nummer 553 och kunde samtidigt konstatera att man höll på att betjäna nummer 481. Det var alltså 72 kunder före mig. Det tog 45 minuter av väntan innan det blev min tur. Ganska segt, trots att jag lyckats få en sittplats.

Nordea skulle ha 50 kr

Jag lämnade fram mitt undertecknade utbetalningskort och körkort och såg fram emot att få pengarna insatta på mitt konto i banken. Men bankkvinnan som betjänade mig berättade att det skulle kosta 50 kr! Jag blev mycket häpen. Att protestera var ingen idé. Det hade varit enklare och billigare att ha tagit med utbetalningen till min ICA-butik. Om jag hade gått till en annan bank hade man helt vägrat att befatta sig med mitt ärende eftersom jag inte var kund där.

Då jag vägrade att betala Nordea 50 kr fick jag i stället ett speciellt kuvert av bankkvinnan. Om jag la mitt utbetalningskort i det och lämnade det i en av Nordposts blåa lådor skulle jag få pengarna insatta på mitt konto inom några dagar. Jag gjorde det.

Blir den omvägen billigare för Nordea? Skulle inte tro det. Budskapet från Nordea (och andra banker) är klart: KOM INTE HIT!

Alltid varit Nordea trogen

Jag har varit kund i mer än 70 år hos Nordea och dess föregångare, alltså sedan jag föddes. Jag har sedan dess var banken trogen och är sedan många år en så kallad förmånskund. Min fru har hela livet bara haft en arbetsgivare, nämligen Nordea, där hon lojalt har arbetat för en låg lön. Allt detta sa jag inte. Det hade inte hjälpt.

Tack och lov får jag aldrig pengar via utbetalningskort. Detta var ett undantag. Jag fick skylla mig själv då orsaken var min egen.

PS. Parkeringen i Kista kostade 30 spänn. Alltså lika mycket som ICA skulle haft för att lösa in min utbetalning. Hur dum får man vara? Suck. Sens moral: Gör som bankerna vill. Undvik dem.

Skatteverket och bankerna kan göra en insats

"Skattesmäll mot pensionsspararna" skriver man i pressen. Anledningen är att avdragsrätten för inbetalt pensionssparande har begränsats starkt och kommer att slopas helt från inkomståret 2016.  I år (nästa års deklaration) får man avdrag för 1 800 kr, dvs. ett månadssparande på 150 kr.  Förra året (årets deklaration) var avdraget en tusenlapp i månaden.

Trots den begränsande avdragsrätten är det fortfarande miljoner skattebetalare som har kvar sitt pensionssparande. De har helt missat informationen om de ändrade reglerna och vet nog inte heller att avdragsrätten upphör nästa inkomstår (deklarationen 2017).

Vilken information har de missat? Jo, det tidningarna skrivit om det på redaktionell plats. Varken Finansdepartementet eller Skatteverket har gjort något rejält för att informera de berörda om konsekvenserna.

Visserligen är det en medborgerlig skyldighet att själv hålla sig underrättad om vilka lagar och regler som gäller och vilka konsekvenser de har. De som inte vet får skylla sig själva. En sån inställning är dock medborgarfientlig. Och definitivt inte serviceinriktad.

I nästa års upplaga av broschyren "Dags att deklarera" har Skatteverket möjlighet att ge fyllig information om det ändrade avdraget för pensionssparande. Både under rubriken "Nyheter" på sidan 2 och även på sidan 9 där det finns gott om plats för utökad information.

Men det bästa vore om Skatteverket - gärna i samarbete med bankerna - skickade ut information direkt till alla som pensionssparar och gör avdrag i deklarationen. Verket har samarbetat med bankerna tidigare i många olika sammanhang.

När jag var ansvarig för verkets externa information samarbetade vi med bankerna bl.a. om att få folk att skaffa e-legitimation. Det gick alldeles utmärkt och gav dessutom resultat. Bankerna var till och med och betalade en del av kostnaden för kampanjen.

Att få folk att få upp ögonen för att deras pensionssparande inte längre ger avdrag i deklarationen är en skyldighet för Skatteverket. Att få folk att i stället hitta andra sparformer inför ålderdomen är en skyldighet för bankerna. Kan man tycka, i alla fall.

Personnumret skrivs rätt på bara ett sätt

Personumret infördes 1947, alltså för 65 år sedan. Det bestod då av sex siffror för årtal, månad och dag följt av ett bindestreck samt tre siffor för födelsenumret. Sista siffran i födelsnumret markerade kön, udda för män, jämn för kvinnor. När födelsnumren tilldelades 1947 hade varje län en egen sifferserie, men så är det inte längre. För att ange en person som fyllt 100 år ändras bindestrecket till ett plustecken (+).

Under 1960-talet datoriserades skatteväsendet och folkbokföringen med hjälp av det som då kallades ADB. År 1967 infördes en kontrollsiffra sist i födelsenumret. Så ett personnummer ser alltså ut så här: ÅÅMMDD-NNNK och som exempel med siffror och (fel) kontrollsiffra 481210-7815.

Så ska alltså ett personnummer skrivas. Skrivs det inte på detta sätt är det inte ett personnummer.

Men myndigheter, företag, organisationer m.fl. skriver - eller kräver en skrivning - som är annorlunda. En del kräver helt årtal, allltså 1948 i ställer för bara 48. En del tillåter inte bindestreck (eller plustecken), utan alla siffror ska skrivas i en följd. Hur markerar man då att man är 100 år?

Ett exempel är Nordea, som kräver ett felaktigt personnummer-angivande när man numera ska logga in hos dem för att kolla sina uppgifter. Hela årtalet krävs. Men när man nyttjar deras telefontjänst räcker det med bara två siffror för årtalet och bindestrecket behöver man inte uppge i telefon.

När jag för drygt ett år sedan skulle använda Pensionsmyndighetens e-tjänst för att ansöka om min pension skulle jag fylla i mitt personnummer på tre ställen. På alla tre ställen krävdes att jag skrev mitt personnummer på olika sätt. Skitdåligt, tycker jag. Förmodligen har tjänsten gjorts av flera olika personer som svarat för olika delar och som inte pratat med varandra. Jag hoppas man har ändrat detta nu.

Alltså: Ett personnummer skrivs så här 481210-7815 - annars är det fel att kalla det personnummer.

Ö-skatten är mumma för banken

Resultatet av årets taxering för min del blev ett överskott på skattekontot. Jag var inte ensam om att få pengar tillbaka. Årets midsommarsumma var rekordstor - 27 miljarder!

Mitt skattekonto länsades redan den 2 juni och då gick mitt överskott till den bank som Skatteverket anförtrott uppdraget att ta hand om den överskjutande skatten. Men banken satte in stålarna på mitt eget bankkonto först den 8 juni. En skillnad på sex dagar. Sic!

Jag förmodar att samma datum gällde även för alla andra med överskjutande skatt. Banken i fråga var nog jätteglad över att att kunna disponera 27 miljarder nästan en vecka.