De fick en "värdelös" check från USA

Häromdagen fick min bror och svägerska ett oväntat brev från USA. Det innehöll en check på 1 200 amerikanska dollar, 600 till dem vardera. I svenska pengar handlar det sammanlagt alltså om ca 11 500 kronor. Men det finns ett stort aber: Det går inte att lösa in checken i Sverige. För två år sedan slutade svenska banker att ta emot utländska checkar.

Varför fick dom pengar från USA? Och utan att de visste om det i förväg. Jo, så här ligger det till. Vi måste gå långt tillbaka, ända till mitten av förra seklet.

Min svägerska arbetade i USA i början av 1960-talet när hon var i övre tonåren. Under ett år och tio månader som lågavlönat biträde på ett försäkringsbolag i Minnesota tjänade hon totalt cirka 2 300 dollar.

När hon 2009 ansökte om sin svenska pension fick hon även uppge att hon jobbat utomlands. Via kontakter mellan Försäkringskassan, USA:s pensionsmyndighet och ambassaden i Stockholm kom ett överraskande besked till henne.

Den lilla tid hon arbetat i USA ger henne en livsvarig pension - efter amerikansk skatt - på 50 dollar, ca 480 kr. Pengarna går direkt in på hennes bankkonto i Sverige så det blir inga extra kostnader för att få tillgång till dem.

Men inte nog med detta. Även hennes man, min bror, får en månatlig livsvarig pension på 23 dollar (ca 220 kr) efter skatt tack vare hennes jobb i Minnesota på 1960-talet.

Pensionerna från USA ska jämföras med vad min bror får i statspension för sina 18 år som statstjänsteman i Sverige. Han började jobba statligt som 19-åring 1958 och slutade 1976 med en hög lön som kontraktsanställd avdelningsdirektör. För alla dessa år får han nu som pensionär ynka 319 kr i månaden - efter skatt - i statlig pension.

Anledningen till den låga statspensionen är att pensionsförmån började räknas först från fyllda 28 år. Och inte för tjänstledighet. Min bror var tjänstledig för FN-uppdrag under två år den aktuella tiden.

Men nu har de också fått 600 dollar var från USA. Det är en gåva (muta?) från presidenten Donald Trump!

Inför höstens presidentval i USA ville Trump visa sig generös. För att få fart på den inhemska ekonomin som stagnerat på grund av pandemin delade han ut pengar till alla pensionerade amerikaner. Och tydligen även till dem - oavsett var de bor - som får pension från USA.

Därför sitter nu min bror och hans fru med sin check på 1 200 dollar som de inte kan lösa in. Varken Forex, Riksbanken eller någon av de övriga bankerna tar inte längre emot utländska checkar. Inte ens den som kommer från självaste Trump!

Vad kan de göra? Jo, kanske skicka checken plus en fullmakt till deras kompis i USA som får försöka få cash för den och sedan föra över beloppet till deras konto i Sverige. Men det kanske inte funkar det heller?

Checkar slutade vi använda i Sverige för många år sedan. USA är i vissa avseenden tämligen efterblivet...

Tillägg den 16 augusti: Läs kommentaren jag fått nedan. 

 

 

 

 

 

Plast bättre än papper

Svenska folket får varje år två stora försändelser från staten. Det ena är det gulröda - eller orangefärgade - papperskuvertet från Pensionsmyndigheten, det andra är den mörkblå plastpåsen från Skatteverket med deklarationen. Plastpåsen är billigare, mer miljövänlig och går fortare att kuvertera än papperskuvertet. Därför kör Skatteverket med plast sedan flera decennier tillbaka.

Det var faktiskt jag som förde fram idén med plast redan 1976. Då genomfördes ett försök i Skåne som vi följde upp med en enkät till deklaranterna där. De tyckte plast var helt ok. Året därpå blev det plastpåse i hela landet och sedan dess har det fortsatt av bara farten. Eftersom plasten är billigare än papperskuvert har det under åren blivit många miljoner i lägre kostnader för utskicket.

Kostnadseffektiva och miljövänliga lösningar var alltid ledstjärnan när jag jobbade på Skatteverket (och föregångaren Riksskatteverket). Genom att se till helheten med sidantal, format, pappersvikt, portogränser m.m. minimerades kostnaden för bl.a. massutskick. Det har även berott på att det mesta gjorts av verkets egen personal, utan inblandning av dyra konsulter, som t.ex. reklambyråer.

När dåvarande Riksförsäkringsverket (RFV) tog fram det första pensionsutskicket var det deras reklambyrå som ville ha ett orange kuvert m.m. Då fanns inte det papper som krävdes för det färgade kuvertet. Ett pappersbruk i Tyskland fick en specialbeställning för att ta fram just den orangea papperskvaliteten som reklambyrån absolut ville ha. Mycket dyrt!

Den broschyr som skickades ut första gången i kuvertet från RFV hade en inlaga på 20 sidor och ett separat gulrött omslag i en annan papperskvalitet. Trycktekniskt mycket dyrt! Men det gick bra då verket hade 50 miljoner kronor att sätta sprätt på.

Jag tyckte då att det var skandal att slösa skattebetalarnas pengar på detta sätt. Även Finansdepartementet var tydligen tveksamt till kostnaderna. Jag blev uppringd av departementet och fick berätta hur mycket det kostade att skicka ut deklarationen och broschyren "Dags att deklarera".  Trots tveksamheten fick RFV sina pengar och kunde köra sitt kostsamma race.

Sedan dess har det fortsatt. Varje år har folket fått sitt gulröda kuvert med pensionsinformation. Nu är det Pensionsmyndigheten som är avsändare. Om man lyckats få ned kostnaderna vet jag inte. Men fortfarande är deras utskick ca en krona dyrare än Skatteverkets utskick av deklarationen i den blå plastpåsen. Med tanke på att det är sju miljoner som varje år får det gulröda kuvertet så är det mycket pengar det handlar om.

Jag har tipsat Pensionsmyndighetens informationsansvarige om detta och föreslagit att han ska kolla om en rödgul plastpåse och ändrad papperskvalitet kan ge lägre kostnader. Vi får se om det händer nåt.

Skatteverket borde kunna informera

Från början kunde man utan begränsning göra avdrag i deklarationen för sitt privata pensionssparande. Men senare år har avdraget begränsats stegvis och för inkomståret 2014 var det bara 1 800 kr.

Privat pensionssparande fungerade så här: Du betalade in till ett försäkringsbolag eller en bank och drog av beloppet från din inkomst som du hade 50 % i marginalskatt på. När du som pensionär tog ut beloppet fick du betala inkomstskatt på det. Då kanske din marginalskatt bara var 30 %. Du gjorde då en skattevinst.

Förra året var alltså det avdragsgilla beloppet bara 1 800 kr men 400 000 skattebetalare hade pensionssparat ett högre belopp - i snitt drygt 4 000 kr. När de sedan tar ut beloppet får de betala skatt på beloppet, alltså även den del de inte fått avdrag för. Det blir dubbelbeskattat. En klar förlustaffär alltså.

Skatteverket ville i höstas att finansministern skulle ordna så att de som sparat mer än 1 800 kr skulle kunna få tillbaka belopp över 1 800 kr. Men hon var inte intresserad och ville inte göra något.

Både banker, försäkringsbolag och Skatteverket har berättat om de ändrade reglerna men trots det är det alltså 400 000 som missat att minska sitt sparande. Skatten på det för mycket betalda är 300-450 miljoner kr.

I år är avdragsrätten helt slopad för privat pensionssparande. Sannolikt kommer många av de 400 000 att fortsätta sitt sparande på grund av okunskap, ointresse, slentrian eller lathet.

Även om finansministern saknar empati och inte vill göra något så borde Skatteverket kunna göra en insats. Att skicka ut ett direktadresserat meddelande till de 400 000 skattebetalarna är en enkel sak att ordna.

Det skulle kosta ett par miljoner kronor och det är som en piss i Mississippi när man jämför med de hundratals miljoner i extra skatteintäkter som flyter in. Jag skäms om inte verket gör något. Att skriva en enkel och lättbegriplig text kan jag bidra med. Men det är nog inte det som är problemet.

Skatteverket och bankerna kan göra en insats

"Skattesmäll mot pensionsspararna" skriver man i pressen. Anledningen är att avdragsrätten för inbetalt pensionssparande har begränsats starkt och kommer att slopas helt från inkomståret 2016.  I år (nästa års deklaration) får man avdrag för 1 800 kr, dvs. ett månadssparande på 150 kr.  Förra året (årets deklaration) var avdraget en tusenlapp i månaden.

Trots den begränsande avdragsrätten är det fortfarande miljoner skattebetalare som har kvar sitt pensionssparande. De har helt missat informationen om de ändrade reglerna och vet nog inte heller att avdragsrätten upphör nästa inkomstår (deklarationen 2017).

Vilken information har de missat? Jo, det tidningarna skrivit om det på redaktionell plats. Varken Finansdepartementet eller Skatteverket har gjort något rejält för att informera de berörda om konsekvenserna.

Visserligen är det en medborgerlig skyldighet att själv hålla sig underrättad om vilka lagar och regler som gäller och vilka konsekvenser de har. De som inte vet får skylla sig själva. En sån inställning är dock medborgarfientlig. Och definitivt inte serviceinriktad.

I nästa års upplaga av broschyren "Dags att deklarera" har Skatteverket möjlighet att ge fyllig information om det ändrade avdraget för pensionssparande. Både under rubriken "Nyheter" på sidan 2 och även på sidan 9 där det finns gott om plats för utökad information.

Men det bästa vore om Skatteverket - gärna i samarbete med bankerna - skickade ut information direkt till alla som pensionssparar och gör avdrag i deklarationen. Verket har samarbetat med bankerna tidigare i många olika sammanhang.

När jag var ansvarig för verkets externa information samarbetade vi med bankerna bl.a. om att få folk att skaffa e-legitimation. Det gick alldeles utmärkt och gav dessutom resultat. Bankerna var till och med och betalade en del av kostnaden för kampanjen.

Att få folk att få upp ögonen för att deras pensionssparande inte längre ger avdrag i deklarationen är en skyldighet för Skatteverket. Att få folk att i stället hitta andra sparformer inför ålderdomen är en skyldighet för bankerna. Kan man tycka, i alla fall.

Vilka andra S-förslag diskuteras i det fördolda?

Sossarna vill ha in fler kvinnor i bolagens styrelser och föreslår att minst 40 % ska vara målet om några år. De företag som inte klarar det ska få dryga böter på upp till en kvarts miljard eller tvingas lägga ned. Så löd det ursprungligen när justitieminister Morgan Johansson presenterade det.

Kritiken lät inte vänta på sig och Johansson tvingades backa från kravet på nedläggning. Hur skulle det t.ex. sett ut om Ericsson, Scania, SKF eller andra företag med för få kvinnor i styrelsen fått lägga ned?

Sossarna har tidigare kommit med absurda förslag. Jag tänker på Anna Hedborg som tillsammans med Rudolf Meidner föreslog att facket via löntagarfonderna på sikt skulle ta över det svenska näringslivet. Det var på gång men blev inget av tack vare motstånd från borgarna och näringslivet samt demonstrationer av 3:e-oktoberrörelsen.

Anna Hedborg förde även fram ett annat absurt förslag. Hon ansåg på fullt alllvar att den som hade en privat pensionsförsäkring skulle få sin allmänna pension minskad med lika mycket som den privata pensionen gav i plånboken. Förslaget levde några dar, sen backade sossarna.

Morgan Johanssons pudel om kvoteringsstraffet är en i raden av absurda sosseförslag som sett dagens ljus. Jag undrar vilka andra tokigheter som diskuteras hos sosseriet på Sveavägen och i regeringskansliet som inte kommit till offentlighetens kännedom? Än.

Jag blir mörkrädd.

PS. I rättvisans namn så finns det fler partier som kommit med absurda förslag. Jag tänker bl.a. på Centern som tog fram ett ideprogram för drygt två år sedan som var svårsmält för de flesta. Man föreslog helt fri invandring, månggifte och slopad skolplikt m.m.

Pensionen har minskat

Jag är pensionär. Den s.k. bromsen har slagit till i år, vilket medfört att min allmänna pension och min tjänstepension har minskat med 1,5 % - netto (dvs. det jag får ut efter skatteavdraget).

Om jag i stället hade fått ut min pension som "lön" hade min nettoinkomst ökat med 1 %, tack vare det senaste jobbskatteavdraget.

Tja, vad ska man säga om det? Är det rättvist? Pension kan ju betraktas som uppskjuten lön, menar många, och då borde den beskattas som lön.

Nu har jag en hyfsad pension så jag klagar inte. Bara konstaterar fakta.

PS. Jobbskatteavdragen innebär att en person som jobbar och tjänar i lön lika mycket som jag har i sammanlagd pension får ut 2 500 kr mer per månad efter skatt. Denna skillnad kommer säkert att bestå för ingen politiker vill nog ändra på det. På tio år blir det 300 000 kr.

En liten slarvmiss i en tidningsbilaga

Idag var det en ny bilaga som följde med en av mina morgontidningar. Den här gången var ämnet "Pensionera dig utomlands". På framsidan syns två för mig välbekanta generaldirektörer. Den ene är Skatteverkets Ingmar Hansson och den andra Pensionsmyndighetens Katrin Westling Palm.

Palm var tidigare bl.a. ekonomidirektör och sedermera även överdirektör vid Skatteverket. Men hon ser nu betydligt mycket yngre ut än när hon jobbade på verket. Kan det bero på en mindre arbetsbörda eller att hon varit hos en stylist? Kanske både ock.

Det två verkscheferna intervjuas och förekommer åter på bild i bilagans mitt - se bilden ovan. Det som är konstigt med den sidan är bildtexten, som är en nonsenstext på latin - se bilden nedan. Varför har den hamnat där?

Jo, den som gjort originalet till tidningsbilagan hade sannolikt inte alla texter när hen gjorde ut bilagan. Då brukar man fylla tomma textytor med markeringstext som är obegripliga latintexter. Originalaren har sedan i brådskan på slutet missat att byta ut texten. Slarvigt men mänskligt. Kul, tycker jag i alla fall att det är.

Vi panschisar borde gynnas mer?

Vi som är panschisar har inte lika låg inkomstskatt som den arbetande klassen. Det är ett minus för oss och borde betraktas som åldersdiskriminering. Men vi har även plus, som t.ex. billigare biobiljetter och inträden till olika museer och evenemang.

I andra länder gynnar man panschisar på annat sätt. I Bolivia får alla som fyllt 60 år gå före i bankkön. I Budapest åker alla som fyllt 65 gratis på kollektivtrafiken. Det finns säkert fler exempel som Sverige kunde ta efter. 

PS. I Göteborg och Gävle åker panschisarna gratis mellan kl. 8:30-15:00 på kollektivtrafiken. När ska SL i Stockholm lyckas komma i fatt med det? Och på Irland och i Skottland åker dom gratis på tågen!

Allmänna pensionen fyller 100 i år

Det var nämligen 1913 som riksdagen tog beslut om lagen om allmän pensionering, som trädde i kraft året därpå. Diskussioner och utredningar om en pension hade förts sedan mitten av 1880-talet. Pensionen man fick var tämligen knaper och gick knappast att leva på.

År 1935 ändrades pensionen och man antog folkpensioneringslagen, som trädde i kraft 1937, vilket gjorde pensionerna större. Men det var först genom beslut 1946 som pensionen blev så stor att det gick att leva på den utan stöd från fattigvården.

När pensionen kom 1914 skapade man myndigheten Pensions-styrelsen, som 1961 tillsammans med Riksförsäkringsanstalten (startår 1902) bildade Riksförsäkringsverket (RFV). När landets försäkringskassor slogs samman 2005 till den rikstäckande Försäkringskassan blev RFV den nya myndighetens huvudkontor.

År 2010 bildades Pensionsmyndigheten genom att Försäkringskassans pensionsavdelning lades ihop med Premiepensionsmyndigheten och fick Skatteverkets förra överdirektör Katrin Westling Palm som chef. Min tidigare medarbetare (sedermera även min chef) Sten Eriksson blev myndighetens kommunikationsdirektör.

När pensionen infördes var medellivslängden för en man ca 55 år och då satte man 67 år som pensioneringsålder. Den sänktes 1976 till 65 år. I dag är medellivslängden i Sverige ca 80 år; några år högre för kvinnor och några år lägre för män. Som jämförelse kan nämnas att medellivslängden 1940 var 66 år för kvinnor och 63 år för män.

Den verkliga pensioneringsåldern i dag är ca 63 år. De diskussioner som nu förs om höjd pensionsålder kommer säkert inom några år leda till att den höjs flera år. Min gissning är att den först höjs till 67 år och sedan efter ytterligare några år till 70 år. Samtidigt ändras 61-årsgränsen för uttag av pension till 63 år och sedan till 65 år. Grattis alla unga!

PS. Förra året tipsade jag Sten Eriksson på Pensionsmyndigheten om att han borde göra något i år för att fira pensionens 100 år. Vi får se om det händer något?

Delpension - ett minne blott på Skatteverket

När jag jobbade på Skatteverket och fyllde 61 år hade jag förmånen att få del av den statliga delpensionen. Jag var ledig varje måndag, jobbade alltså 80 % av full tid men fick 92 % av lönen. Jag var inte ensam delpensionär. Vi var många.

Det sista halvåret jag jobbade ökade jag min delpension till 50 % och fick 70% av lönen. Denna unika förmån var bara några få förunnat på verket. Att jag lyckades få del av den berodde nog på att dåvarande generaldirektören hade lite dåligt samvete för hur jag hade behandlats de sista åren på verket. I alla fall vill jag tro det.

Verkets nuvarande generaldirektör har helt satt stopp för delpension. Den officiella anledningen är - enligt verkets personaldirektör - att man vill behålla de erfarna medarbetarna för att de ska kunna slussa in de nya kamraterna som anställs.

Effekten av stoppet har blivit att de äldre medarbetarna, som vill trappa ned men inte får, säger upp sig helt och hållet och lämnar verket i förtid. Alltså är delpensionsstoppet kontraproduktivt om man vill nå det som personaldirektören säger. Hon hävdar också att det inte är ekonomiska skäl som ligger bakom stoppet, eftersom det finns medel, s.k. trygghetsmedel, avsatt för delpension. Facket är skitförbannat, eftersom det finns avtal, men som verket valt att inte tillämpa, något som avtalet trots allt tillåter.

Vad är då det riktiga skälet? Jag vet inte, men jag tror ändå att det är pengar det handlar om, vilket man lätt kunde erkänna. Om det inte är pengar det handlar om är beteendet dålig personalpolitik och dåligt ledarskap.

Personalen verkar inte längre vara verkets viktigaste resurs. Innerst inne kanske man gärna ser att gamla stötar som gett hela sitt liv åt verket försvinner så fort det bara går... trots allt vackert tal om motsatsen?

Femtio festande föredettingar

Häromkvällen var det en strid ström av återvändande f.d. skattebyråkrater som vid 17:30-tiden gled in genom entrén till Skatteverkets huvudkontor i Solna. Anledningen var den lilla höstfest som veteranföreningen ordnat för sina medlemmar.

Av föreningens ca 260 medlemmar - varav ca 200 bor i Storstockholmsområdet - hade 52 hörsammat kallelsen och lät sig väl smaka av den mat och dryck som var framdukad. Det var många igenkännande leenden och kramar när veteranerna möttes.

Föreningens syfte med höstfesten var att få träffas under gemytliga former för att umgås och prata gamla minnen. Stämningen var hög och pladdret ville aldrig ta slut. När kaffet var urdrucket och sista vinskvätten tömd var det dags för hemfärd i höstmörkret på mer eller mindre lulliga ben.

Ännu en uppskattad aktivitet i veteranföreningens regi var till ända. Nästa gång gänget får tillfälle att ses blir i november. Då handlar det om underjorden och nya betalningsmedel.

Personnumret skrivs rätt på bara ett sätt

Personumret infördes 1947, alltså för 65 år sedan. Det bestod då av sex siffror för årtal, månad och dag följt av ett bindestreck samt tre siffor för födelsenumret. Sista siffran i födelsnumret markerade kön, udda för män, jämn för kvinnor. När födelsnumren tilldelades 1947 hade varje län en egen sifferserie, men så är det inte längre. För att ange en person som fyllt 100 år ändras bindestrecket till ett plustecken (+).

Under 1960-talet datoriserades skatteväsendet och folkbokföringen med hjälp av det som då kallades ADB. År 1967 infördes en kontrollsiffra sist i födelsenumret. Så ett personnummer ser alltså ut så här: ÅÅMMDD-NNNK och som exempel med siffror och (fel) kontrollsiffra 481210-7815.

Så ska alltså ett personnummer skrivas. Skrivs det inte på detta sätt är det inte ett personnummer.

Men myndigheter, företag, organisationer m.fl. skriver - eller kräver en skrivning - som är annorlunda. En del kräver helt årtal, allltså 1948 i ställer för bara 48. En del tillåter inte bindestreck (eller plustecken), utan alla siffror ska skrivas i en följd. Hur markerar man då att man är 100 år?

Ett exempel är Nordea, som kräver ett felaktigt personnummer-angivande när man numera ska logga in hos dem för att kolla sina uppgifter. Hela årtalet krävs. Men när man nyttjar deras telefontjänst räcker det med bara två siffror för årtalet och bindestrecket behöver man inte uppge i telefon.

När jag för drygt ett år sedan skulle använda Pensionsmyndighetens e-tjänst för att ansöka om min pension skulle jag fylla i mitt personnummer på tre ställen. På alla tre ställen krävdes att jag skrev mitt personnummer på olika sätt. Skitdåligt, tycker jag. Förmodligen har tjänsten gjorts av flera olika personer som svarat för olika delar och som inte pratat med varandra. Jag hoppas man har ändrat detta nu.

Alltså: Ett personnummer skrivs så här 481210-7815 - annars är det fel att kalla det personnummer.

Finessrik rollator - en idéskiss

När man  blir så gammal att husläkaren ser till att man inte får ha körkortet kvar är det dags för rollatorn. En god träning i att köra rollator och ha något att stödja sig på har man fått innan genom att köra barnbarn i vagn och att stavgå. De rollatorer som erbjuds via den offentliga omsorgen är fula. Det finns dock snyggare modeller, men de är rätt dyra att köpa.

Jag har här ovan skissat på en något mer utvecklad variant av rollator. Finesserna är främst följande:

1) En liten elmotor, som drivs av ett litiumbatteri. Jämför de elcyklar som finns. Motorn och batteriet ligger längst ned och ger en en låg tyngdpunkt.

2) Rollatorn i gjord i lättviktsmaterial, t.ex. plast och aluminium.

3) Ovanför underredet där motorn finns är det en plattform som passar precis för starkölsflak eller vinboxar. Du får plats med tre flak med små starkölsburkar eller två flak med stora burkar. Vill du inte ta med öl så får du plats med fyra till sex vinboxar i stället.

4) Precis som på dagens vanliga rollatorer finns en sittbräda och en löstagbar varukort.

5) På styret finns plats för en läsplatta, typ Ipad, samt mobiltelefon.

6) Dessutom inbyggd GPS-sändare  (hemlig) som gör att personalen på ditt äldreboende kan ha koll på dig när du är på rymmen.

7) Som extra tillbehör finns en löstagbar sparkbräda som antingen kan sättas till vänster eller höger. Genom att sparka med en fot får du extra skjuts som tillsammans med elmotorn gör det lätt att ta sig fram. Eftersom sparkbrädan går att flytta kan du själv välja vilket ben du vill använda om du t.ex. har ont i bara ett knä.

Jag bjuder på den här idéskissen. Vi får se vem som vill tillverka den. Kanske något för SAAB-fabrikens nya ägare som ett komplement till deras elbilar, som ju lär dröja innan de kommer i produktion.

Varför bo kvar i storstan?

I Bergslagskommunen Hällefors i norra Örebro län kan du få en standardvilla från 1980 för 375 000 kr med tomt. I grannkommunen Ljusnarsberg kostar den 390 000 kr. Samma kåk i Äppelviken i Stockholmsförorten Bromma kostar 8 250 000 kr. I det fina området Edsviken i min hemkommun Sollentuna kostar den 6 000 000 kr. Med dessa skillnader i pris kan man undra varför man som panschis bor kvar i storstan?

Att bygga nytt i en glesbygdsort är omöjligt, ekonomiskt sett. En del kommuner skänker bort tomter för att få nya invånare. Men det är nog svårt att få någon att nappa när en befintlig kåk kostar ett par hundratusen och att bygga en ny kostar 1-1,5 miljoner kr.

Jag har en kompis, panschis om något år, som nyss sålt sitt kedjehus i Sollentuna och ska flytta med sin sambo till Mora. Där fick han en friliggande modern villa för halva priset, jämfört med huset i Sollentuna, som är mycket större, har hel källare och ligger ett par hundra meter från Vasaloppsspåret (han har åkt det loppet flera gånger) och naturen. Stressen och oljudet från järn- och motorväg samt flyget torde vara försumbart i Mora. Det är det inte i Sollentuna.

Det tar nästan fyra timmar att förflytta sig ytledes från Stockholm till Mora. När jag frågade kompisen hur många bekanta, vänner och kompisar han har i Mora svarade han: "Det bor 11 000 personer där". Där fick jag. Är man själv trevlig, empatisk, social och utåtriktad är det nog inga problem att få nya bekanta. Och grannar finns det ju alltid.

En flytt från storstan till en mindre ort med försäljning av det egna boendet och inköp av ett nytt ger också en slant över, ofta i miljonstorlek, som man kan ha mycket kul för.

Med låga priser på det egna boendet blir lånen lägre och därmed får man lägre boendekostnader. Skillnaden i lön för t.ex. en förskollärare, polis eller sjuksköterska i Stockholm respektive Mora torde vara minimal. Efter betalda räkningar blir det mer pengar över på en mindre ort.

Varför bor då en panschis kvar i Stockholm med mera stress, buller och högre levnadskostnader? TV-programmen är ju samma i hela landet. Internet med Facebook och Skype finns.

För de allra flesta är det nog närheten till gamla vänner, barn och barnbarn som trots allt är det kvarhållande klistret.

Vårdplikt i stället för värnplikt

Den undermåliga äldreomsorgen är på tapeten. Till stor det tror jag mycket handlar om synen på våra äldre. Så snart man blivit pensionär blir man i stort sett värdelös. Så är det inte i andra kulturer. Där ser man upp till sina äldre.

Värre i äldrevården blir det när vi fyrtiotalister blir dementa blöjbärande sängliggare om sisådär 15-20 år. Få ungdomar söker sig till den basala vården och vill inte bli underbetalda undersköterskor. Politikerna har tio år på sig att göra något, sa SACO:s Gunnar Wetterberg i TV-soffan i morse. Frågan är om dom gör det? Jag tvivlar.

Jag har ett tips. Den allmänna värnplikten är försvunnen. Varför inte inför en allmän vårdplikt i stället? Alla 19-20-åringar skulle kunna jobba ett år i vården. Den "utbildning" som vårdplikten skulle innebära kunde vara en bra grund för att studera vidare inom vårdyrket.

Värnplikten gick ju ut på att lära ungdomar - framför allt män - att ta andras liv. Vårdplikten blir tvärtom - att lära ungdomar förlänga andras liv och kanske till och med rädda andras liv?

En härsken affärsidé?

Det finns flera olika sätt för en panschis att dryga ut den straffbeskattade pensionen. Ett är att att samla och panta burkar och tomglas. Ett annat sätt är att leta efter färskvaror med sedan länge utgånget bäst-före-datum, köpa dem och spara kvittot, gå tillbaka till butiken och klaga på varan.

Jag köpte en bit kassler för 40 kr utan att kolla datum. När jag kom hem upptäckte hustrun att bäst-före-datum gått ut för länge sedan; i mitten av maj. Då gick jag till butiken och lämnade tillbaka kasslern. Och fick 80 kr! "Vi lämnar alltid dubbelt upp om det gäller färskvaror", sa expediten.

Tänk, det hade jag ingen aning om! Kanske en affärsidé...?

PS. En ICA-anställd har bekräftad att det finns kunder som satt detta i system. Liksom att även leta varor som är felaktigt prismärkta, vilket i en del butiker också ger en extra slant för upphittaren.

Persson for President?

Kungen är i blåsväder igen. Denna gång på grund av sin kompis Lettström, som klantat till sig och försökt tvätta den smutsiga byken i ännu smutsigare vatten. Republikanerna ropar på kungens avgång, men säger inte vad man vill ha i stället – sannolikt en republik med en president, men man kan inte var helt säker på det. Och inte heller vad det skulle kosta. Val är inte billigt.

När det gäller kungliga skandaler är väl kaffeflickorna en susning, jämfört med 1950-talets stora skandal – Haijbyaffären - med sina ännu mer snaskiga detaljer om dåvarande kungen, den femte Gustav, och ståthållare Nothins beteende för att mörka det hela.

Huvudargumentet för republikanerna och andra är att det är otidsenligt att ärva sitt jobb i en demokrati. Jaha, då är det väl lika otidsenligt när Wallenbergarnas jobb går i arv eller Perssons (Hennes & Mauritz)? Kanske lika bra att förbjuda arv över huvud taget?

Jag är kluven när det gäller kungen, men lutar ändå åt att behålla monarkin. En förändring kunde ju vara att kungen bara får jobba kvar till fyllda 67 år, alltså två år till. Sedan får Vickan ta över. Kungen kunde kalla sig ”konung emeritus” som pensionerad.

Byter vi till republik infinner sig frågan om vem som skulle platsa på det jobbet. Sannolikt någon avdankad politiker. Hur skulle det smaka med godsägare Persson som president med Anitra som rikets första dam?

Slipsglömska

Min svägerska skulle åka på bakluckeloppis i lördags och fick lite grejor med sig från mig. Hon skulle vara där och försöka sälja grejorna tillsammans med en väninna. Mina bidrag var muggar, parfym, lås, oanvända slipsar (i sin originalplastförpackning) m.m.

Idag kom svägerskan och lämnade tillbaka de av mina grejor som inte gick att bli av med. Då berättade hon att en av mina slipsar hade upprört väninnan som var med. Väninnan hade varit med på mitt 60-årskalas för fem år sedan och och då gett mig en slips - en specialdesignad (och säkert mycket dyr) slips. Den slipsen hade jag skickat med till loppiset!

Väninnan var inte glad och tog tillbaka slipsen. Helt rätt gjort. Snacka om att jag kände mig bortgjord. Och skamsen. Men, men... så är det när man inte kommer ihåg saker och ting.

Glömskan slår till allt oftare

Jag är numera glömsk och kan inte komma ihåg namn på folk jag känt i åratal. Häromsistens tog det en vecka att ur minnet få fram namnet på en arbetskamrat som jag jobbat tillsammans med i flera år. När man börjar att inte längre komma i håg sitt eget namn är det nog helt kört... risken finns att den tiden infinner sig.

Ofta när jag ska göra två saker samtidigt glömmer jag den ena uppgiften. Som att gå ut med soppåsen på morgonkvisten och försöka få med sig tidningen in på återvägen. Oftast lyckas jag bli av med soporna men någon tidning har jag inte med mig in.

Men, men. Jag är inte helt ensam. En kompis var på Systemet härförleden. Före honom var en äldre kvinna som köpte en flaska champagne. Hon betalade och gick ut. Utan flaska. När kompisen kom ut ur butiken gick han ifatt kvinnan, som inte kommit särskilt långt, och frågade: "Har du inte glömt flaskan du köpte på Systemet?" "Nähä", sa kvinnan och gick obekymrat vidare.

En f.d. arbetskamrat, flera år yngre än jag, var på ICA och handlade några varor. Eftersom ICA:n inte hade allt han behövde gick han till det närbelägna Coopet. Väl där kom han på att han inte hade fått med sig sina varor han hade köpt på ICA. Han hade helt enkelt betalat och gått ut ur butiken utan ta med sig varorna.

Är det nån mer än jag som känner igen sig?

Värmande kommentarer

Pensionärsorganisationerna har höjt rösten och bl.a. krävt ändrade pensionsregler och höjd pension. Men moderatminister Kristersson är kallsinnig. "Jobba längre i stället så får ni bättre pension" var hans svar. (Jaja, han blir väl själv pensionär nångång...)

Jobba längre är väl ok bara man har något vettigt att göra. Det är inte alla förunnat. Det är inte helt ovanligt att gamla trotjänare - varav många varit i chefsställning - anses förbrukade i 60-årsåldern och hamnar i kylan på sin arbetsplats. De blir sittande med meningslösa uppgifter eller helt utan uppgifter. Jag vet av egen erfarenhet. Och jag har sett fler exempel på min gamla arbetsplats Skatteverket.

Om jag hade fått fortsätta att jobba med det jag var bra på och gillade så hade jag säkert jobbat än i dag. Jag träffar då och då arbetskamrater som fortfarande jobbar på verket. Bara den här veckan har jag fått två positiva kommentarer, typ "Vi saknar dig, Tänk om du jobbat kvar!" Sånt värmer.