Inte särskilt lättlästa rubriker

 Nu har det hänt igen. Samma svårlästa typsnitt i rubriker från ett företag som gör tidningsbilagor. Det är sannolikt huvudkontoret i USA som styr sina dotterbolag även när det gäller den grafiska formen. Det är tyär mycket vanligt för internationella företag. Här är det trippelfel: 1) Ett svårläst staketliknande typsnitt 2) som deessutom är VERSALER, dvs. stora bokstäver samt 3) onödigt långa rubriker.

Utländska storföretag med dotterbolag eller filialer i Sverige vill även styra exakt hur reklamen ska se ut här.

Det blir ofta inte bra. Att ett tyskt bolag i byggbranschen vill ha samma reklam i Sverige som i Tyskland blir inte bra.Kulturerna är olika och budskap som går hem i Düsseldorf funkar inte i Kumla.

Det gäller inte bara innehållet utan i lika stor grad (ofrillig vits!) i fråga om den grafisk formen.

USA är inget föredöme när det gäller läsbar grafisk form. Bill Gates och hans kompisar var måhända duktiga på IT men inte lika bra på lättlästhet. När du tar upp ett tomt dokument i Word så  får du med automatik upp brödtexten i typsnittet 11 punkter Calibri med rader som innehåller bortåt 100 tecken. Trippelfel även här: För liten stil, fel typsnitt och för långa rader.

Jag ändrar alltid till 13 punkter Times New Roman i stället. Det är ju ingen slump att tidningen Times ville ha en tidning som var lätt att läsa. Typsnittet beställdes i början av 1930-talet av tidningen och är nu ett av världens mest använda, bl.a. för att det är lättläst.

Här ovan kan du se skillnaden mellan 11 p Calibri och 13 p Times New Roman.

Så här kunde rubrikerna sett ut:

Äldres psykiska ohälsa - ett tabubelagt ämne

Ny bot mot cancer i prostatan

Så får vi säkrare förlossningar

Läkemedel mot typ 2 diabetes på gång

Reklambilaga med svårlästa rubriker

 
Häromdagen hade min morgontidning en reklambilaga med rubriken "Morgondagens samhälle". Som vanligt bestod den av sedvanliga helsidesannonser, kompletterade med annonstexter i artikelform. Alla rubriker var VERSALA, dvs. med stora bokstäver. Svårläst.

Företaget som gjort bilagan använder VERSALER genomgående, även i deras egen presentation. Det verkar vara ett USA-företag med kontor i Stockholm, vars webbplats är fylld av VERSALER.

Då förstår jag varför. USA är inte precis känt för lättlästa texter. Inte bara VERSALA rubriker, utan även på tok för långa rader i de mallar man har, vilket också är svårläst.

Nu hävdar säkert vän av ordning: "Men vaddå? Det går visst att läsa deras rubriker, vad bråkar du om?"

Jag håller med de går att läsa. Men med gemena bokstäver och kanske även ett annat typsnitt hade de varit mer lättlästa.

INDUSTRIN KAN MINSKA KOLDIOXIDUTSLÄPPEN GENOM ÅTERVINNING AV LÖSNINGSMEDEL

Industrin kan minska koldioxidutsläppen genom återvinning av lösningsmedel

 Båda texterna går att läsa men den undre anser jag mer lättläst. Det är faktiskt ingen slump att tidningar och tidskrifter har rubriker med små bokstäver och inte STORA BOKSTÄVER.

Vill du göra en text ännu mer svårläst kan du KURSIVERA den:.

INDUSTRIN KAN MINSKA KOLDIOXIDUTSLÄPPEN GENOM ÅTERVINNING AV LÖSNINGSMEDEL

När jag jobbade som informationsansvarig på (Riks)Skatteverket kämpade jag hårt för enkla och lättlästa korrekta texter. Det handlade inte bara om språkvård utan även om rätt typsnitt och en lättläst layout och form i övrigt.

Jag fick bråka med de reklambyråer vi ibland anlitade. De ville ha det på sitt sätt och struntade ofta i våra typografiska riktlinjer och om det de kreerade var lätt att läsa eller inte.

För mig var det viktigare med en förståelig, lättläst och korrekt text än om den var gjord för att tillfredsställa en reklambyråkreatörs eget ego.

PS. För att gå tillbaka till reklambilagan i inledningen så har jag mejlat företaget och undrat om deras VERSALER. Det ska bli intressant att se om jag får något svar.

Tillägg den 27 oktober: Nä, ännu inget svar. Däremot har de gjort ytterligare reklamatidningar med samma VERSALA  rubriker och skickat med som bilagor till SvD.

Vad säger du om Expressen ringer?

Flera kända politiker med Stefan Löfven i spetsen har gjort bort sig genom att inte fullt ut följa de regler som gäller i dessa pandemitider. Gillar man inte sossarna så hugger man direkt och kritiserar att Löfven synts i en galleria strax före jul. Han  är dock inte ensam politiker att inte hålla sig hemma. Nyamko Sabuni har synts shoppa i Täby Centrum och Ebba Busch var för en tid sedan på ett kalas med 50 gäster.

Det finns fler. Jimmie Åkesson åkte utomlands tidigare i år och Magdalena Andersson har hyrt skidor i Sälen. MSB-chefen och sossen Dan Eliasson åkte till Gran Canarie inför julledigheten. 

Morgan Johansson har julhandlat hemma i Lund, men har nästan bett om ursäkt när han sa att det var oförsiktigt. Löfven har dock själv inte sagt något utan låtit sin pressekreterare svara i stället som menade att Löfven följt alla regler och inte trängts med andra människor.

Alla dessa kändisar har bara betett sig om en majoritet av oss andra också gjort. Jag är inget undantag. Förutom att ha handlat mat på ICA och hämtat piller på apoteket (vilket är tillåtet) har jag även besökt såväl Bauhaus och Clas Ohlson utan att skämmas.

Varför bli man så upprörd över att våra politiker bara varit som andra?

Jo, det finns en viktig skillnad. I alla fall när det gäller Löfven, Johansson och Eliasson. De har stått i TV och talat sig svettiga om hur vi i Sverige ska förhålla oss för att inte spridda covid-19. 

Hela den svenska strategin bygger på att vi alla - även politikerna - frivilligt ska följa de rekommendationer och regler som ges. Det har man inte gjort anser deras kritiker. 

Tänk om Tegnell själv skulle ses trängas i tunnelbanan - utan munskydd - eller shoppa sig trött på mellandagsrean? Han skulle tvingas avgå direkt.

Morgan Johansson gjorde rätt. Bad nästan om ursäkt. Löfven och Danielsson har missat tåget. De skulle direkt har uttalat sig, gått ned på knä och bett hela folket och framför allt personalen på sjukhusen om en tusenfald ursäkt. 

När jag jobbade på Skatteverket med ansvar för bl.a. massmediakontakter och extern information utbildade vi alla små och stora chefer i bl.a. hur man hanterar medier när man gjort något fel. Den spontana reflexen är att stoppa huvudet i sanden och hoppas ingen upptäcker felet.

Grundregel nummer ett med stor N vid kriser är att göra en pudel, lägga sig platt, visa strupen och be om ursäkt.  Och - inte minst lika viktigt - gå ut först och  berätta vad som hänt och hur man ska rätta till det. 

Inte att vara knäpptyst och skicka fram nån annan i stället som får komma med en halvhjärtad förklaring.

Det hände ibland att ledningen reflexmässigt ville tiga när något tveksamt, skamligt eller felaktigt hade hänt på verkeet och vi diskuterade hur vi skulle agera. Eller då vi själva tänkte göra något moraliskt tveksamt som kunde ge oss kritik.

Då ställde jag frågan: "Vad säger ni när Expressen ringer?"

Resultat blev att vi inte teg utan själva gick ut och berättade vad vi hade gjort. Eller så gjorde vi inte det tveksamma vi hade tänkt.

Sunt förnuft, svårare är det inte.

PS. Löfven hade besökt en butik i en galleria för att hämta en reservdel till sin rakapparat i sällskap med sina två livvakter. Sannolikt var de ensamma kunder i butiken. 

Han kunde ju ha suttit kvar i bilen och skickat en av de mer anonyma livvakterna. Men hade någon fått nys på det så hade Löfven i alla fall fått kritik.  (Tillägg den 5 januari 2021: Livvakterna ska vakta. De får inte nyttjas till annat, t.ex att agera bud eller inköpare.)

Det bästa hade nog varit att han hade stannat hemma odlat ett "semesterskägg" några dagar och bett butiken posta reservdelen till honom.

Jag har hamnat i fint visselblåsarsällskap

 Jag omnämns i en intressant promemoria om svenska visselblåsare, skriven av Sverker Thorslund, som är en engagerad skribent och debattör som normalt har bostäder som sitt huvudintresse. Nu har han gjort något helt annat. Han har kartlagt de visselblåsare som förekommit i Sverige. Promemorian innehåller i bokstavsordning hundratals mer eller mindre kända personer som sagt sanningar och hamnat i kylan, bl.a. Anders "Fången på fyren" Ahlmark, Ingvar Bratt, Anders Kompass m.fl.

Jag känner mig verkligen smickrad att jag finns med i den här samlingen. Så här skriver Sverker om mig:

"Thärnström, Björn. Skatteverket. Skrev två kolumner i verkets tidning, för dem hamnade han i kylan vid följande omorganisation - och satt i princip sysslolös de sista åren där. Kolumnerna/Kritiken avsåg det "administrativa nedfallet", något som flera - även forskare - också gjort på senare år. Men han var (för) tidigt ute. Den överordnade som - främst - stod för bestraffningen har sedan gått vidare i sin karriär i den statliga myndighetsvärlden. Om denna erfarenhet skrev han senare på sin blogg."

Sverker hittade mig via inlägget på min blogg som jag hade lagt ut i maj 2010. Den överordnade som nämns är den SE som jag en gång anställde men som senare fick mitt jobb och blev min chef. 

SE gick vidare till myndigheten P och har sen gått ett steg till och är nu kommunikationsdirektör på myndigheten F. 

Men det skiter jag i. Jag njuter av livet som pensionär och slipper ägna mig åt meningslöst administrativt nedfall och tampas med chefer utan empati och motarbetare som är psykfall. 

Men jag saknar ibland själva jobbet. att på uppdrag av medborgarna göra Skatteverkets information begriplig och mottagaranpassad.

Vi får inte veta hur illa ställt det är

Putins Ryssland - och tidigare Sovjetunionen - vet och visste det mesta om vårt försvar, bl.a. genom Stigarna Wennerström och Bergling och alla andra ryssvänliga förrädare  i försvaret och som ännu inte avslöjats. Men vi medborgare i Sverige ska inte få veta sanningen om vår försvarsförmåga. Nåde den som säger hur illa det står till!

Vår tidigare överbefälhavare Sverker Göransson vet vad som kan  hända om man är frispråkig. I december 2012 berättade han att det svenska försvaret bara kan hålla ut en vecka och på ett ställe om vi skulle bli angripet av t.ex. Ryssland.

Oj vad skit han fick för det! Vissa ansåg att han borde åtalas för sitt uttalande. Putin och hans kompisar i Kreml måste ha skrattat tills de pinkade på sig när de fick veta detta. Göransson angreps från olika håll och var sjukskriven januari - mars året efter för utmattningssyndrom.

Även generalmajoren Anders Brännström, bl.a. f.d. arméchef och chef för Högkvarterets totalförsvarsavdelning, som talade klarspråk om vårt försvar fick skit för det och slutade. Om han hade varit kvar och hållit tyst är jag säker på att han hade kunnat sluta som överbefälhavare.

Han hade i en uppmärksammad debattartikel i SvD tillsammans med två andra officerare hävdat att försvarsplaneringen måste utgå från överväganden av vilket hot potentiella angripare faktiskt utgör, inte från gissningar om hur sannolikt ett angrepp skulle vara.

Häromdagen intervjuades i SvD den nyblivne insatschefen i Försvarsmakten generallöjtnanten Michael Claesson. Han berättade att uppgift om vår samlade försvarsförmåga är hemligt. Det är bara regeringen och Försvarsmakten som officiellt vet hur (dålig) den är.

Svenska folket och övriga politiker ska inte få veta det trots att Putin & Co säkert har koll på den och vet hur illa ställt det är med vårt svenska försvar.

Anledningen till hemlighållandet av "enveckasförsvaret" är givetvis att det ska vara svårare för övriga politiker och allmänheten att ställa krav på ett starkare försvar. Vem gynnas av det? Jo, våra politiker på vänsterkanten som helst ser att försvaret läggs ned helt samt vår befararade angripare, främst Ryssland.

Mönstret går igen inom sosseriet. Att Tage Erlander som var i USA på en "privat" resa 1952 slöt ett hemligt avtal med USA och Nato om stöd i händelse av krig mot oss hölls hemligt i decennier. Palmes dubbelspel mot USA avslöjades först under senare år.

Sovjetunionen kände självklart till detta avtal, bl.a. tack vare landsförrädaren Wennerström och andra. Men svenska folket fick inget veta.

Statens viktigaste uppgifter att värna landet och dess medborgare mot yttre och inre fiender, dvs. Försvarsmakten och polisen, är dåligt skötta och fungerar inte som de borde. Och vi ska helst inte få veta hur illa ställt det är.

 

 

Är jag en homofob rasist?

När jag läser morgontidningen eller när jag ser på TV händer det ofta att jag fäller en kommentar som får min kära fru att reagera negativt. Hon nästan skäller på mig och säger "Hur kan du veta det? Det är såna här kommentarer som föder rasism!"  Eller också säger hon att jag har bögnoja.

Vad är det då jag kommenterar? Och vad säger jag?

Jo, när jag läser om en grov gruppvåldtäkt eller en rånad och trakasserad ung kille så fäller jag kanske kommentaren "Det är nog invandrare som gjort det". Frun tänder direkt och nästan skriker åt mig "Hur kan du veta det? Det är såna här kommentarer som spär på rasismen! Sluta!"

Ofta visar det sig att jag haft rätt. Häromdan var det två unga svennar som blev misshandlade och våldtagna i timmar på Solna kyrkogård. Jag kommenterade det. Det visade sig att jag hade rätt.

Men jag fäller ju min kommentar i hemmets lugna vrå - inte offentligt.  Är det så farligt? Jag tycker inte det. Jag vägrar att vara "politiskt korrekt" mellan hemmets fyra väggar.

Men frun har kanske rätt? Jag är nog rasist.

I nästan alla program som visas i statstelevisionen - och även i TV 4 - så ska det vara med en homosexuell - eller två. Jag tänker då inte i första hand på Gardell eller Mark Levengoood. Dom ser ju ut som vanligt folk, liksom även Christer Björkman, han med schlagertävlingen.

Men den där operasångaren, som gått ned i vikt, och som är utstuderad sminkad. Han är ju extrem. Det är även den där ljushåriga tjocka killen med pipiga rösten som var med i "Bäst i test" i ettan häromkvällen. Jag minns inte vad dom heter.

I fyrans "Bonde söker fru" är det alltid med ett homopar, antingen killar eller tjejer, liksom även i andra program i TV där det är par som medverkar.  

Bögar stör mig inte. Jag har haft arbetskamrater och medarbetare som varit det. När jag träffar mina kompisar i kilt är flera av dem det. Det som stör mig i TV-programmen är att det är så utstuderat och medvetet gjort.

Det är likadant i reklamen nuförtiden. Det ska alltid vara med nån som är svart eller typisk invandrare. Min hemkommun hade för något år sedan en platsannons där man hade tre personer i bild som illustration. Alla var typiska utlandsfödda trots att man inte sökte utlandsfödda. Det är att gå till överdrift i politiskt korrekthet, tycker jag.

Att det är så beror nog på att det finns en rädsla att få kritik och göra bort sig om man inte har med folk som är homosexuella, svarta eller invandrare.

När jag jobbade på Skatteverket och ritade så kallade roliga gubbar så fick jag kritik. (Roliga gubbar är ok, men absolut inte roliga kärringar. Då hugger genusextremerna direkt. "Kvinnoförnedring!")

Mina tecknade figurer fick kritik bl.a. för att dom var ljushåriga; för att det i en företagarbroschyr bara var just gubbar: "Det finns även kvinnliga företagare!"; för att kvinnan i bild var för passiv, jämfört med den deklarerande mannen.

Nä, ska det vara på det här viset finns det andra minoriteter som bör lyftas fram och visas upp. Jag tänker då inte bara på personer med funktionsvariation utan även vänsterhänta, flintskalliga, tjockmagade eller gråskäggiga figurer.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

,

 

 

 

Jag fick ingen tidning den här gången heller

Den 23 juli skrev jag ett inlägg och berättade att jag hade försökt att uppmuntra mitt tidningsbud, men misslyckats. Det kuvert som jag placerade på kvällen halvvägs i brevlådan och halvvägs utanför tydligt adresserad till tidningsbudet var orört morgonen efter. Dessutom hade jag inte fått någon tidning alls. Förmodligen hade budet missuppfattat allt. Nu har det hänt igen.

 

Kuvertet innehöll ett vänligt brev där jag öste beröm över tidningsbudet som är uppe så tidigt varje morgon,  oavsett väder, för att se till att jag får min tidning - även eftersänd till torpet i Bergslagen. I breven fanns också en hundralapp.

 

Samma procedur upprepade jag i går kväll och när jag i morse gick ut till torpets brevlåda på andra sidan landsvägen satt brevet kvar orört. Och åter fick jag ingen morgontidning.

 

Jag blev irriterad och besviken. Här försöker man vara generös och empatisk och vill belöna en arbetare som har ett otacksamt och föga uppmärksammat jobb. Den tjänst som levereras betyder mycket för mig. Vad händer? Jo, den tjänst jag försöker belöna uteblir helt.

 

Jag kan bara tolka det som skett på ett av två sätt. Antingen har mitt bud en grav funktionsvariation (dvs. är totalt dum huvudet) eller är en (svartjobbande papperslös?) invandrare som är analfabet (eller i vart fall inte kan läsa svenska).

 

Nu har jag försökt ge mitt tidningsbud en verbal och pekuniär uppmuntran vi två olika tillfällen. Båda gångerna har det gått helt åt fanders. I stället för att ev. få ett  litet tack har jag "straffats" med att inte få min tidning.

 

Jag ger upp, skiter i alla jävla otacksamma tidningsbud (trots att jag fortfarande tycker att dom gör ett bra jobb).

 

Jag fick ingen tidning idag

Jag tycker att de som delar ut morgontidningen till oss som fortfarande prenumererar på en pappersversion gör ett fantastiskt jobb. Upp tidigt, oavsett väder och vind, ut i mörkret och leta sig fram till ofta dåligt numrerade brevlådor.  Det är ett skitjobb som knappast uppmärksammas. Och det fungerar lika bra när jag har eftersändning till torpet i Bergslagen. Undrar hur länge den här servicen finns kvar?

 

Britter får sin morgonmjölk levererad till förstukvisten på morgonen. Vi i Sverige får vår morgontidning hem i brevlådan i stället. På en del lägenhetshotell utomlands, bl.a. på Gran Canaria, får man en påse med färska frallor på morgonen till sin ytterdörr.

 

Den här servicen är fantastisk - och unik. Framför allt i dessa tider när Postverkets dansk-svenska ersättare Postnord drar in antalet brevlådor för avgående post och hotar med att bara ha postutdelning vissa vardagar.

 

Min morgontidning, Svenska Dagbladet, som jag haft i snart femtio år och fortfarande har i kostsam pappersversion får jag även eftersänd till torpet i Bergslagen. Och detta utan extra avgift!

 

Att få tidningen i sin brevlåda varje morgon - även helger - är en fantastisk service. Jag undrar hur länge den kommer att finnas kvar. Det första som kommer att naggas i kanten är nog eftersändningen. Har man konkurrenten Dagens Nyheter får man redan betala extra för den servicen.

 

Tidningsbuden är en yrkesgrupp som aldrig får någon uppmärksamhet. Vid några tillfällen har jag visat dem min uppskattning. Det har jag gjort när jag varit på torpet där de tidigt varje morgon levererat mitt dagblad veckans alla dagar.

 

Det har gått till så att jag skrivit en lapp där jag prisat budets service som jag lagt i ett kuvert tillsammans med en hundralapp. Kuvertet med texten "Till tidningsbudet" har jag tejpat fast på brevlådans öppning. Det  gjorde jag igen sent igår kväll.

 

Men nu funkade det inte alls. Brevet satt orört kvar på torpets brevlåda på andra sidan landsvägen, som går rakt över våra marker. Och någon tidning fanns inte i brevlådan. Hur ska jag tolka detta? Det kan finnas olika förklaringar:

 

1) Tidningsbudet  (som kanske inte kunde läsa?) trodde kanske att jag inte ville ha någon tidning just idag och att jag därför förseglat lådan?

2) Tryckeriet har haft problem och inte kunnat förse alla prenumeranter med tidningar?

3) Man har bytt tidningsbud och satt in en vikarie som missat vår låda?

4) Eller nåt helt annat...

 

Suck! Tänk så det kan gå. Och just när jag ville visa lite em- och sympati och vara aningen generös också.

Ny artikel om C-byråns "spionkvinnor"

I tidningen "Bilkåristen" som är medlemstidning för Sveriges Bilkårers Riksförbund finns i  nr 2/2020 en artikel med rubriken "Kvinnor i rikets hemliga tjänst".
Även här nämns Jane Horney, alltså ytterligare ett erkännande att hon jobbade för C-byrån.

I artikeln berättas om  C-byråns kvinnor som under kriget gjorde Sverige ovärderliga tjänster utan att få något för det.

Tvärtom. De trakasserades, några fick lämna landet och en - Jane Horney - fick plikta med sitt liv.

Att de nu fått viss upprättelse kan de tacka den kände TV-producenten och författaren Jan Bergman, vars mor Inez var en av dessa kvinnor. Han skrev boken "Sekreterarklubben" som kom ut 2014 och som handlar om dessa kvinnor.

Vill du läsa artikeln kan du kopiera den här länken och söka: https://bilkaren.se/wp-content/uploads/2020/04/bilkristen2002web.pdf . Sedan skrollar du fram till sidorna 20-22.

PS. Det är jag som skrivit artikeln, därtill uppmanad av kapten C vid Must (Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten). Den har även publicerats i Svenska Lottakårens digitala medlemstidning.

Bekräftat att Jane Horney jobbade för C-byrån

Jane Horney var den enda svenska kvinna som blev avrättad under andra världskriget. Hon anklagades av danska motståndsrörelsen för att vara tysk spion, vilket var helt felaktigt. Anledningen till att hon dödades var nog i stället att hon visste för mycket om motståndsrörelsens tveksamma förehavanden, som efter kriget kunde skada dess rykte.

Mycket har skrivits om Jane Horney. Inte bara böcker utan även massor av tidningsartiklar. Även en uppmärksammad TV-serie har gjorts. Den visades i svensk TV på 1980-talet och försökte stoppas helt av danskarna. De som gjorde serien mordhotades och trakasserades.

Jane Horney var städslad av den svenska hemliga militära underrättelsetjänsten som hade det informella namnet "C-byrån". Den bildades i slutet av 1930-talet och lades ned 1945 när kriget var slut. I stället kom ersättaren "T-byrån".
Bilder på Jane Horney (Källa: Horneys släktarkiv)

Hennes uppdrag var först som informant. Hon var en av flera kvinnor som C-byrån anlitade som ett slags "frilansande konsulter" med uppdrag att röra sig i Stockholms innekretsar för att lyssna och rapportera. Flera av dessa "hemliga" kvinnor arbetade på olika tyska företag och organ.

Men när Jane Horney blev "bränd" blev hon i stället kurir mellan tyskar i Köpehamn och den svenska C- byrån.

Sverige hade nämligen tillsammans med amerikanska OSS (föregångaren till CIA) och delar av den tyska militära underrättelsetjänsten -  som var Hitlerkritisk - börjat att planera för ett Europa efter kriget. Det handlade mycket om att stoppa Sovjets kommande inflytande.

Detta ytterst hemliga trepartssamarbete gillades inte av den brittiska underrättelsetjänsten MI6 som inte var sams med OSS. MI6 tipsade helt felaktigt den danska motståndsrörelsen att Jane Horney var tysk spion. Den som var chef för den delen av MI6 hette Kim Philby, en känd rysk spion.

Jane Horney sköts till döds på en fiskebåt i januari 1945 och kroppen sänktes i Öresund.

Det officiella Sverige erkände aldrig att C-byrån funnits och ännu mindre att Jane Horney arbetat för byrån. Flera källor har hävdat att hon jobbade för den svenska hemliga polisen, andra att hon var en naiv och godtrogen äventyrerska som agerade på egen hand.

Det är först nu som det officiella Sverige genom den svenska Försvarsmakten har "erkänt" att hon jobbade för C-byrån. Dels genom en utställning och dels genom en tidningsartikel.

Utställningen "I rikets hemliga tjänst" på Armémuseum som invigdes i februari i år lyfter fram några av de kvinnor som jobbade i hemlighet för C-byrån under kriget. En av dem är Jane Horney.

Artikeln i fråga - se bilden nedan - handlar om C-byrån och finns i Försvarsmaktens interna tidskrift "Försvarets Forum" (nr 1/2020, sid. 46-47). Den är skriven av Per Thunholm, verksam som underrättelseanalytiker vid Försvarshögskolan. Artikeln om C-byrån inleds med ett avsnitt om Jane Horney.

På sätt och vis är det en viss upprättelse för Jane Horney även om den är senkommen. Min uppfattning är att det är MUST (den nuvarande svenska militära underrättelse- och säkerhetstjänsten) som ligger bakom detta.

Fortfarande, efter 75-80 år, är detta ett känsligt kapitel i Sveriges 1900-talshistoria och det är nog en del som inte gillar att Jane Horney erkänts som en "C-byråagent"-

En mycket bra dagspressannons!

Den här helsidesannonsen i dagens svenska dagblad är mycket bra. Kort, koncis, lättläst och relevant. Den ger även en förklaring till varför vi ska tvätta händerna. Bättre kan inte en samhällsinformativ annons vara!

Det är inte ofta jag ser en så här bra annons, därför måste jag skriva detta inlägg och ge beröm.

Som född närking är jag i allmänhet betraktad som en negativ gnällspik. Därför är det viktigt att visa att jag inte är det. Inte för jämnan, i alla fall.

Utöver texten (eller "copyn", som det heter på reklambyråsvenska) så är den även politiskt korrekt. Med tanke på att vi har två miljoner invånare med utländsk bakgrund är den även mångkulturellt anpassad.

Hur då, undrar du säkert? Jo, kolla händerna. De är visserligen blåa båda två, men  den ena är lite mörkare än den andra. Man har alltså tänkt på alla våra gamla och nya svenskar som har mörkare hudfärg än normalsvensken.

Däremot hittar jag inget som har med "gender" att göra, dvs. kön. Man kanske skulle ha haft längre naglar på ena handen för att även ha fått med jämställdhetsperspektivet?

Ännu en knepig helsidesannnons

Ni vet ju att jag inte gillar annonser som är svåra att läsa eller som är behäftade med andra märklig- eller tokigheter. Här ovan har du sådan annons, dessutom en helsida i min morgontidning. Brödtexten är svår att läsa och viktig information saknas.

Den här annonsen har ingen tydlig avsändare. Jag utgår från att det är innehavaren av varumärket Tempur som är det. Men det står ingenstans. Och inte heller var jag kan köpa en Tempurmadrass.

Förmodligen anser man att madrassen är så välkänd att konsumenterna självklart vet vilka affärer som säljer den. Jag vet dock inte det.

Sen är texten längst ned i annonsen inte lätt att läsa. Man har gjort ett trippelfel här.

1) För det första har man valt ett rakt tunt typsnitt. Typsnitt med "fötter" och "hakar" (som det du läser nu) är mer lättläst.

2) För det andra har man satt texten enbart med stora bokstäver, dvs. versaler. Stora bokstäver är mer svårlästa än små, i alla fall när det gäller längre texter som här.

3) För det tredje har man lagt texten i vitt på en svart platta. Det försvårar läsningen ytterligare. De mest läsbara är svart text på gult. Det är därför kvällstidningarnas löpsedlar ser ut så.

Suck! Märkligt att reklamnissarna på byråerna inte lärt sig något om läsbarhet. Och lika märkligt att reklamköparna inte ställer krav på byråerna när det gäller läsbarhet.

z

SvD om hektar och fotbollsplaner

Kvalitetsredaktören hos Svenska Dagbladet har i sin spalt i dagens tidning tagit upp ämnet fotbollsplaner som storleksmått. Den 20 dennes hade jag ett inlägg i samma ämne här på min blogg. 

          Delar av den texten skickade jag via mejl till tidningen. Det ledde till följande text där mitt mej delvis citeras.

Texten på slutet avslöjar att redaktören måste ha läst mitt blogginlägg. Avsnittet om den finska tomteparken var inte med i mitt mejl till honom; det fanns bara på bloggen.

Tyvärr citerar han mig fel. Jag skrev inte att man angav ytan i hektar i artikeln om tomteparken. Den omräkningen gjorde jag i blogginlägget och redaktören tolkar det som att den ytangivelsen fanns i artikel, vilket är fel. 

En struntsak igentligen, men rätt ska vara rätt.

Ange även hektar - inte bara fotbollsplaner

När journalister ska förklara för vanligt folk hur stor yta något har använder de nästan alltid fotbollsplaner som måttstock. För mig - som inte är särskilt idrottsintresserad eller dito kunnig - säger det inte särskilt mycket. Däremot är hektar ett mått som jag bättre kan relatera till. Varför inte ange både ock? Eller jämför även med något annat?

I gårdagens svenska dagblad var det en stor artikel om Northvolts blivande batterifabrik i Skellefteå. Man har schaktat bort skog och annat för att göra plats för en jättestor fabrikslokal. Den anges bli lika stor som 100 fotbollsplaner. Och hur stort är det?

Hur stor är en fotbollsplan?

Eftersom jag inte vet hur stor en sådan plan är kollade jag. Det finns inget exakt mått. En fotbollplan kan vara från 45 till 90 meter bred och från 90 till 120 meter lång. Den får dock inte var kvadratisk, dvs. 90 x 90 meter, utan måste ha en rektangulär form.

När det handlar om internationella fotbollsmatcher måste planen alltid ha måtten 64-75 respektive 100-110 meter på bredden respektive längden.

Planmåttet är inte exakt

Att ange en yta i antal planer blir bara ett ungefärligt mått. Räknar man om till hektar blir det från 0,4 till 1,08 hektar eller 0,8 respektive ca 2,2 tunnland. Ett hektar är 10 000 kvadratmeter och ett tunnland är ca 5 000 kvadratmeter. Att måttet heter tunnland, beror på att en tunna utsäde räckte till att beså en så stor ytra.

Eftersom Northvolts anläggning motsvarar 100 fotbollsplaner kan det i hektar vara någonstans mellan 40 och drygt 100 hektar. Det är inte särskilt exakt. Om journalisten menade internationella planer blir hektaren i stället 64 och 83. Det är heller inte särskilt exakt.

Jämför med något annat

Vill man ge läsaren något mer konkret jämförelsealternativ kan man t.ex. ta någon annan känd yta att jämföra med.

När jag för många år sedan beskrev Riksskatteverkets informationskampanj inför deklarationen och presenterade broschyren "Dags att deklarera" använde jag parker i Stockholm och jämförde med..

Till den pappersmassa som krävdes för att göra pappret till broschyren krävdes det X antal träd. De motsvarade ett kalhygge, stort som Kungsträdgården eller en gallringsyta lika stor som Humlegården.

Både ock är bäst

Nu är ju måttet 100 fotbollsplaner bara ett sätt att visa att fabrikslokalen i Skellefteå kommer att bli himla stor. För en normal läsare räcker det. Men för siffernissar, ingenjörer och tekniker (och för mig) som vill att det mesta ska vara exakt räcker det inte.

Måttet "fotbollsplaner" är inte exakt. Det varierar stort. Men då vanligt folk inte vet det så spelar det egentligen ingen roll. Så kära journalister, fortsätt ange antalet planer men ange även ytan i ett fast mått, t.ex. hektar eller kvadratmeter.

Tillägg den 21 oktober

I dagens SvD Näringsliv skriver man om planerna på att bygga en stor "tomtepark" i Rovaniemi i norra Finland (där tomten bor). Man tänker sig bl.a. en kupol som ska täcka ett område som är 25 000 - 30 000 kvm stort. Där ska det alltid vara snö och finnas restauranger, hus m.m. - en by med evig vinter.

Storleksangivelsen är jättebra! Lätt att omvandla till hektar också (2,5 - 3 hektar, alltså som våra åkrar på torpet i Bergslagen. Fullt greppbart för mig).

PS. För att få veta hur stor Northvolts fabrik blir (hektar eller kvadratmeter) så har jag skickat ett mejl och frågat. Återkommer om och när jag får svar. Tillägg den 22 oktober: Idag fick jag svar från Northvolt. När fabriken är färdig 2024/25 blir ytan 500 000 kvadratmeter, dvs. 50 hektar, vilket är ungefär som 100 mindre fotbollsplaner.

Annonser tränger undan det redaktionella

Jag envisas med att fortfarande betala dyrt och ha kvar min morgontidning på papper. Att läsa den på skärm är jag inte mogen för. Men jag tycker att annonserna börjar att få mer utrymme än de redaktionella texterna, dvs. artiklarna.

Jag kan förstå att annonser är prioriterade. Antalet prenumeranter på pappersutgåvan minskar stadigt då fler läser den på skärm i digital form.

Vin och möbler vanligast

Min tidning Svenska Dagbladet har till och med använt första och andra sidan enbart för annonser. Det tycker jag känns konstigt då jag alltid varit van att  få en sammanfattning av nyheterna på förstasidan.

Tidningen är nu fylld av stora annonser för vin och möbler, varav sängmöbler verkar vara vanligast.  En annan vanlig helsidesannons handlar om nya företag som söker kapital och erbjuder nyemissioner.

Redaktionell utformning

Alla dessa annonser är väl helt okej. Men nu förekommer även en annan typ av annonser. De gillar jag inte. Det beror på att de är utformade som den redaktionella texten och har ett typsnitt som är förvillande likt tidningens ordinarie.

Se bilden här ovanför. Hela uppslaget ser ut som om det handlade om redaktionell text i artikelform. Men högra sidan är en enda annons. Det är lurigt och tyder på viss desperation hos tidningens annonsavdelning. Här tillåter man nästan vad som helst för att få annonser.

Bara att acceptera

Jag gillar det inte, då naiva okunniga läsare kan luras att tro att annonsen är en vanlig tidningsartikel och "sanning". Ofta handlar dessa annonser om olika dyra tvivelaktiga piller och andra hälsopreparat med tveksam effekt.

Men för att få ha kvar min papperstidning har jag bara att acceptera detta. När prenumerationskostnaden blir allt för hög och min ekonomiska smärtgräns är passerad tvingas nog även jag till digital skärmläsning. Suck!

En artikel där det väsentligaste saknas

Den stora nyheten i senaste numret av lokaltidningen "Vi i Sollentuna" handlar om att lottakåren ska vara på hembygdsgården och berätta om hur man kan förbereda sig för kris, t.ex. ett långvarigt strömavbrott. Förstasidan domineras av denna "händelse". Det är väl ok, men man har glömt att berätta det viktigaste: när äger det rum?

 Jodå, man berättar att evenemanget ska ske "nästa söndag". Eftersom tidningen varit tillgänglig sedan i fredags kan man syfta på dagens söndag, dvs. den 7 april

Men då tidningen kom i min brevlåda idag kan det lika gärna vara nästa söndag den 14 april man menar. Datum saknas alltså, liksom även när på dagen det hela kommer att utspela sig.

I artikeln berättar man att det kan vara bra att ha  "en lämplig anordning att förvara vatten, när det slutar rinna" och "matkonserver".

Detta illustreras med bilder på kaffeburkar från 1950-talet samt med en fotogendunk i plåt och en svagdricksflaska i en träkagge, också från anno dazumal. Reportern intervjuade de kvinnor som kommer till tals i artikeln på hembygdsgården. Han var lat och tog de kompletterade bilderna där. Därav de gamla kaffeburkarna och svagdrickskaggen.

Representanterna för lottakåren respektive hembygdsföreningen är namngivna i brödtexten och syns på bild, men av bildtexten får man inte veta vem som är vem.

Artikeln är dålig ur konsumentsynpunkt då väsentliga fakta saknas.

Bortblandade sporter på sportsidan i SvD

Jag har tidigare här på min blogg kritiserat sportnördarna som är reportrar och skriver artiklar till tidningarnas sportsidor och dito bilagor. Se mitt inlägg den 18 december 2015. Där ondgjorde jag mig över att man ofta inte i texten nämner vilken sport som avses. Nördarna skriver för andra nördar som givetvis bara behöver ett efternamn för att genast veta vilken sport som avses. 

Men vi som inte är särskilt sportintresserade och definitivt inte är nördar i ämnet får gissa sig till vilken sport som texten handlar om. Eller också avslöjas det i slutet av artikeln.

Men i dagens Svenska Dagblad var det en helt annorlunda fadäs som fångade min frus intresse på sportsidorna. Hon pekade och sa: "Hi-hi, titta här! Nu har dom skrivit helt fel. Nu har Calle Halfvarsson blivit ishockeyproffs!" För den som inte vet så åker Calle H. skidor.

Se själva. Så här såg den lilla artikelnotisen ut:

Använd rätt ord för eländet IS!

Svenska medier och politiker är fega och mycket politiskt korrekta när det gäller integration, invandring m.m. och tyvärr även när det gäller mördarsekten IS. De använder förskönande omskrivningar, så kallade eufemismer,  i stället för att tala klarspråk. 

Här är några exempel. "Illegala immigranter" kallas mycket förmildrande för "papperslösa". De har inte tappat några papper. Sina pass och id-handlingar kastade de överbord för länge sen för att slippa visa sin rätta identitet och ålder när de anlände till Sverige.

Tiostusentals av dem är utvisade men håller sig kvar i landet, jobbar svart och får delvis del av den svenska välfärden.

Hemvändande mördare och terrorister

De "svenska" IS-mördare och dito terrorister som överlevt våldet i Syrien vill nu komma hem igen. Många har redan kommit men det finns många som inte gjort det. Än.

De åkte fullt medvetet från Vivalla i Örebro (där jag bodde för 50 år sen) eller från andra liknande "utanförskapsområden" i Stockholm, Göteborg och Malmö till IS i Syrien.  Det är märkligt att alla bara har "kört ambulans" eller "varit sjukvårdare, kockar eller haft liknande civila sysslor". Våldsdåd har de bara hört talas om.

Det är synd om dem, så oskyldiga som de framställer sig. Såväl medierna som politikerna kallar dem för "återvändare" eller "resenärer". Snacka om förskönande!

"Utanförskapsområde" är också en eufemism för "terroristnäste" eller "laglös förort" eller något annat i den stilen.

Barnamord har inget med heder att göra

Sen har vi "hedersmord". Det får mig att tänka på något fint som i högsta grad kan vara försvarbart. Ungefär som när man förr i tiden drabbats av en oförrätt och inbjöd till duell med pistol eller svärd.  För att det skulle gå rätt till hade duellanterna varsin kompis med som sekundant. Oftast dog en av duellanterna.

De svenska "hedersmorden" är bland det värsta i mordväg jag vet. En förälder eller en bror som medvetet tar livet av sitt dotter respektive syster som bara försökt leva ett normalt liv i vårt land.

Det handlar inte om "heder" för mig. Att använda det ordet är att ursäkta handlingen. "Släktmord", "barnamord" eller "syskonmord" vore bättre begrepp, helst något mer brutalt och talande men jag kommer inte på något.

Det finns säkert fler sådana här försköningar när det gäller den svenska snällismen som visas de som kommit hit och "misskött" sig på olika sätt.

Hoppas de inte kommer tillbaka

Jag håller med om att det är knepigt hur vi ska behandla de IS-terrorister som kommer tillbaka och även har med sig sina kvinnor och ungar. Ska de avprogrammeras, få bostad, bidrag och professionell hjälp av psykiatriker, socialassistenter, kuratorer och läkare? Är det synd om dem?

De som begått illgärningar ska givetvis utredas, dömas och straffas. Men det blir svårt med bevisen. Jag har ingen lösning. Jag bara vet att jag inte vill ha hit dem.

PS. En brasklapp: Jag vill påpeka att alla som kommit till vårt land inte är våldtäktsmän, barnamördare, terrorister eller brottslingar i största allmänhet. Tvärtom, en majoritet är helt vanliga och skötsamma.

SVT:s nyheter är inte alltid opolitiska och neutrala

De flesta som jobbar i mediabranschen, dvs. press, radio och TV, har vänstersympatier. Det framkom i en (numera rätt gammal) rapport från Göteborgs universitet. Andelen vänsterfolk hos public service, dvs. SVT, SR m.fl, var ännu högre; en klar majoritet. Det märks fortfarande i nyhetsrapporteringen som t.ex. när man i Rapport jämförde fastighetskatten med fastighetsavgiften.

Härom kvällen var det ett inslag i Rapport om just detta. Man hade hittat en farbror i Kiruna som exempel. Kiruna jämfördes sedan med Danderyd och andra storstadskommuner.

I inslaget jämfördes mannens fastighetsskatt det sista år (2007) då den fanns kvar med dagens fastighetsavgift som uppräknats på grund av höjt taxeringsvärde. Om inslaget varit seriöst och neutralt borde fastighetsskatten också räknats upp på grund av höjt taxvärde. Då hade det blivit en rättvisande jämförelse.

Eftersom fastighetskatten var 1 % av taxvärdet och fastighetsavgiften är 0,75 % så hade skatten varit högre idag än avgiften. Den faktabiten redovisades alltså inte.

En felaktig jämförelse

Syfte med inslaget var nämligen att en slötittande Svenne eller Irma skulle bibringas uppfattningen att fastighetskatten var bättre än den nuvarande avgiften. I inslaget berättades inte heller varför taxvärdet ökat i just Kiruna, nämligen bostadsbristen på grund av flytten av staden, vilket drivit upp fastighetspriserna och därmed taxeringsvärdena.

Sen gjorde man en jämförelse till i inslaget. Man lyfte fram Danderyd och en del andra storstadskommuner med fastigheter i mångmiljonklassen och sa att man där hade en ungefär lika stor avgift som mannen i Kiruna.

Att det finns ett tak för avgiften som begränsas avgiften, bl.a. för villor med höga taxvärden berättade man inte. Det taket gäller i hela landet. Såväl i Danderyd som i Kiruna

En klar vänsterpolitisk vinkel

Det här inslaget hade ett enda syfte, nämligen att visa hur mycket mer rättvis den borttagna fastighetskatten var samt hur orättvis fastighetsavgiften är som bara gynnar de rika.

Det är många som reagerat på inslaget, bl.a. en företagare och f.d. M-politiker som skrev detta debattinlägg:

https://www.svt.se/opinion/svt-vilseleder-tittarna-om-fastighetsskatten

SVT:s reportrar bemöter debattartikeln så här:

https://www.svt.se/opinion/svt-svarar-vara-siffror-ar-korrekta

Det finns inga helt objektiva nyhetsinslag

I bemötandet jämförs fortfarande fastighetsskatten 2007 med fastighetsavgiften idag som ökat på grund av höjda taxeringsvärden. Reportrarna vidhåller sina tokiga jämförelser, allt för att bevisa att man har rätt. Att erkänna att man varit fel ute? Nä, det finns inte i vänsterns sinnevärld.

Alltså: public service är inte neutralt utan bedriver en politiskt färgad nyhetsrapportering. Tänk på det nästa gång du ser på Rapport eller Aktuellt.

Det finns nog ingen nyhetsrapportering som är helt objektiv. Allt är präglat - mer eller mindre - av reporterns egna åsikter. Och tyvärr ibland helt medvetet.

PS. När får vi se inslag i SVT:s nyheter där man berättar hur mycket varje medborgare i t.ex. Danderyd och Täby via skatteutjämningssystemet tvingas bidra med till kommuner i Norrlands inland, som t.ex. Kiruna? Aldrig.

(Varje Danderydsbo betalar 16 124 kr och varje Täbybo 4 315 kr till andra kommuner. Kiruna får 7 513 kr för varje invånare. Siffror för 2018.)

Bibelgåvan medialt uppmärksammad

I ett inlägg här den 24 januari berättade jag att min fars handskrivna bibel överlämnats till Kunglig Bibliotekets handskriftsavdelning som gåva. Bitr. riksbibliotekarien Lars Ilshammar, som tog emot bibeln, gjorde ett fejsbokinlägg som fångade en journalists intresse, se bilden nedan.

Det var en journalist vid den frireligiösa veckotidningen "Hemmets vän" som blev intresserad när han läste Ilshammars fejsbokinlägg och ringde mig för att få veta mera.

Resultatet blev en stort uppslagen artikel om min far, hans sekt och hans handskrivna bibel. Se bilden ovan.

Tidningen ges ut i Örebro - min fars hemstad - vilket gjorde det hela extra intressant.