Varför ska man ändra människan?

Ungdomarna i Centern drev på partistämman igenom ett förbud mot omskärelse på gossar. Nu krävs det förstås riksdagsmajoritet för att det ska bli verklighet. Att skära om små gossar görs på både judar och muslimer. Det är en viktig del av deras religioner och de har protesterat högljutt. Intressant att det finns i alla fall något som förenar dessa religiösa utövare.

För judarna är detta vad dopet är för de kristna och har förekommit i flera tusen år. Därför sker det när gossarna bara är några dar gamla. Muslimerna däremot är inte lika rabiata utan där är det inte ett krav enligt Koranen. Vi omskärelsen avlägsnas delar av eller hela förhuden på penis.

Syftet sägs ha varit av hygieniska skäl och att minska den sexuella lusten, framför allt onani. I USA är det många, oavsett religion, som är omskurna och mer än hälften av alla nyfödda skärs om. I hela världen räknar man med att en tredjedel av alla män är omskurna.

När man tar till kniven och misshandlar flickebarns könsdelar kallas det stympning och är förbjudet i Sverige.

Sen finns det både helt vanliga män och kvinnor som inte är nöjda med utseendet på sina könsdelar och försöker förändra dem på olika sätt. För kvinnorna är det kirurgiska ingrepp för att t.ex. ändra blygdläpparnas utseende.

För männen handlar det om att på olika sätt få en större snopp, oftast med hjälp av olika (verkningslösa) piller och huskurer, som kostar skjortan.

För att återgå till religionerna och omskärelsen så är det märkligt, tycker jag. Gud skapade ju människan till sin egen avbild och skapelsens krona. Då måste den väl vara perfekt. Varför ska man då ändra på något som Gud har skapat?

Bibelgåvan medialt uppmärksammad

I ett inlägg här den 24 januari berättade jag att min fars handskrivna bibel överlämnats till Kunglig Bibliotekets handskriftsavdelning som gåva. Bitr. riksbibliotekarien Lars Ilshammar, som tog emot bibeln, gjorde ett fejsbokinlägg som fångade en journalists intresse, se bilden nedan.

Det var en journalist vid den frireligiösa veckotidningen "Hemmets vän" som blev intresserad när han läste Ilshammars fejsbokinlägg och ringde mig för att få veta mera.

Resultatet blev en stort uppslagen artikel om min far, hans sekt och hans handskrivna bibel. Se bilden ovan.

Tidningen ges ut i Örebro - min fars hemstad - vilket gjorde det hela extra intressant.

Farsans handskrivna Bibel finns nu på KB

Min farsa var med i den religiösa sekten "Efraims budbärare". Han var predikant och redaktör för deras tidning "Det Profetiska Ljuset". Han var fanatiskt uppslukad av sin religion och försökte omvända alla han mötte. För att verkligen känna och förstå texten i Bibeln hade han läst den åtta gånger och skrivit av den för hand med kulspetspenna i vanliga anteckningsböcker. Det tog tio år. Nu finns den på Kungl. Biblioteket i Stockholm .

Min farsa, född 1912, var som vilken vanlig arbetare som helst från början med bara folkskola som utbildning och började jobba när han var 14 år.

Han var en duktig fotbollsspelare i IFK Örebro på 1930-talet; en klubb som var nära att gå upp i Allsvenskan. Han rökte, drack, spelade kort och umgicks med vänner och var som folk är mest.

Men när han var i 40-årsåldern slog han om helt och blev fångad av sekten "Efraims budbärare" och blev med tiden en av sektens predikanter och senare även redaktör för deras tidning "Det Profetiska Ljuset".

En amerikansk sekt med svenska rötter

"Efraims budbärare" hade grundats på 1870-talet i USA av Charles Lee, en utvandrad svensk som hette Carl Lindquist och var från Uppland. Anhängarna fanns i USA, Kanada och Norden, framför allt Sverige. Läs mer här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Efraims_budbärare. Numera torde sekten i stort sett vara utdöd.

Min farsa var som sagt totalt förhäxad av sektens lära och Bibeln (vilket krossade hans äktenskap och förstörde min barndom). Han hade läst "Den heliga skriften" från pärm till pärm åtta gånger. Men för att riktigt kunna suga på varje stavelse i den började han kl. 22:30 den 2 januari 1964 att med en vanlig kulspetspenna att skriva av Bibeln för hand i en liten svart anteckningsbok.

Han var klar med hela Bibeln tio år senare, nämligen kl. 15:55 den 7 februari 1974. Han skrev givetvis inte oavbrutet de tio åren utan på lediga stunder.

När han dog 1977 tog jag hand om alla anteckningsböckerna och lät en bokbindare binda in dem i sexton små röda biblioteksband med guldtext på ryggen.

Vem skulle vilja ta hand om den?

Nu är jag snart 73 år och närmar mig livets slut och har börjat rensa i hemmet; gett bort, slängt och sålt olika prylar, bl.a. mina samlingar av sedlar, mynt, autografer, frimärken.

Farsans handskrivna Bibel stod nu på tur. Kollade med Stadsauktionen, men där hade den inget ekonomiskt värde alls. Ingen av ungarna var intresserad och min sju år äldre bror tyckte jag skulle "slänga skiten". Det tyckte inte jag. Men vad göra då? Vem kunde tänkas ta hand om verket?

Tänkte först på teologiska institutionen vid något universitet, men det hade inte farsan gillat. Han hatade allt vad präster och kyrkor hette. Jag försökte med Nordiska muséet arkiv, men fick aldrig något svar.

Det blev Kungl. Bibliotekets handskriftsavdelning

En lördag i slutet av förra året var jag på guidat besök på Kungl. Biblioteket med "Södermanlands och Nerikes Gille", där jag är medlem. Vi togs emot av bitr. riksbibliotekarien Lars Ilshammar, som bl.a. visade oss "Djävulsbibeln" som skrevs för hand på 1200-talet. Den var - liksom "Silverbibeln i Uppsala - ett krigsbyte från Prag på 1600-talet.

Då frågade jag Lars Ilshammar om han var intresserad av en mer modern handskriven Bibel. Han blev jätteglad och skulle gärna införliva den i bibliotekets samlingar av handskrifter. Så blev det. Idag var jag där och lämnade över farsans handskrivna Bibel.

Där kommer den att finnas så länge biblioteket finns kvar. Eftersom den bara finns i ett unikt exemplar får den inte lämna byggnaden. Den som ev. vill titta på den får beställa fram den och ta del av den i en särskild sal, där man bara visar sina dyrgripar. Det kändes bra att lämna Bibeln där.

Han blev odödlig till sist

Jag tror att farsan skulle vara nöjd, om han visste vad jag gjort. Hans tro gick ut på att han skulle återuppstå och bli odödlig. Han har på sätt och vis blivit det nu...

Här tackar Lars Ilshammar mig för gåvan. Donationskoordinatorn Karolin Engdahl verkar också nöjd.

Är genusvetenskap vetenskap?

Dagen före julafton förra året hade SvD en ledare som handlade om en norsk komikers TV-program. I programmet intervjuade komikern norska samhällsvetare som snöat in på det där med genusvetenskap. De hävdade utan undantag att biologiska skillnader mellan könen inte finns eller att de är irrelevanta.

Sedan pratade han med andra - icke norska - forskare, som är de främsta i världen i områdena lingvistik, psykopatologi och evolutionspsykologi. De hade inte samma uppfattning.

Norska forskare med inriktning på genus vägrade att ta till sig annan forskning, av till synes ideologiska skäl.  En av dem gick så långt att han ifrågasatte motivet till att någon forskare ens försöker hitta en biologisk grund för könsskillnader.  Att göra det ansågs skadlig och farligt.

TV-programmet blev en tittarsuccé i Norge och ledde till att de öronmärkta pengar - 56 miljoner under fyra år - som norska forskningsrådet avsatt till genusvetenskapen drogs in. De som forskar om genus i Norge får nu konkurrera på lika villkor som andra forskare om pengar.

Fick inte visas i Sverige

Programmet har inte visats i Sverige. Den svenska statstelevisionen uppfattade det som "ideologiskt högervridet" och som en ointressant partsinlaga. Sic!

Genusnissarna, feministerna och andra vänstervridna hävdar hela tiden med emfas att alla könsskillnader beror på sociala förhållanden.

De finns de som menar att t.ex. hedersvåld inte existerar utan att det handlar enbart om mäns våld mot kvinnor. Och att alla män är kollektivt skyldiga till det. Att hedersvåldet beror på religion eller kulturella skillnader förnekas.

Kan inte ta det på allvar

Jag har svårt att ta genusvetenskap på allvar. Det liknar mer en sektliknande vänstervriden ideologi. På 1920-talet hade vi högervriden rasbiologisk forskning och även ett särskilt institut för detta, som fanns kvar långt in på 1950-talet. Nu tas den forskningen - med rätta - inte på allvar.

Jag skulle inte bli förvånad om man i framtiden kommer att se på genusvetenskapen på samma sätt. 

Man kanske skulle starta en internetkyrka?

Det finns många människor som söker en mening med livet genom att tro på något, t.ex. en gud. Så har det alltid varit. Det har utgjort grogrund för många religiösa riktningar och sekter. En del av dem har fått många följare. En sådan sekt är mormonerna som har fått en egen musikal som nu går i Stockholm!

I dag har jag sett musikalen "The book of Mormon" på Chinateatern i Stockholm. En bra föreställning där man driver hejdlöst med mormonerna, som även kallas "Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars heliga". När vi lämnade föreställningen stod ett gäng riktiga mormoner, prydliga unga pojkar i mörk kostym, vit skjorta och slips, och delade ut Mormons bok, som är sektens bibel.

Mormonsekten - för den är en sekt - uppfanns på 1800-talet i USA av Joseph Smith. Trots att sekten är helt galen har den nu över 15 miljoner anhängare över världen! Helt ofattbart! Salt Lake City i Utah i USA är deras högkvarter. Månggifte och förbud mot kaffedrickande är några av deras tokigheter,

Efraimiterna också galna

En annan galen sekt är "Efraims budbärare" som också skapades i USA på 1800-talet men av den svenske invandraren Carl August Lindqvist (1840-1926) som senare ändrade sitt namn till Charles Lee. Min far fick någon slags 40-årskris och blev på 1940-talet besatt av sekten. Han blev en av dess frontfigurer i många år, höll religiösa föredrag, missionerade överallt när han träffade folk och gav ut deras tidning "Det Profetiska Ljuset" där han även var en flitig skribent. Sekten var som Jehovas vittnen, fast värre!

Nu verkar "Efraims budbärare" ha självdött, trots att sekten en gång i tiden var vida spridd - inte bara i USA - utan även i hela Norden och Kanada. Efraims söner och döttrar, som de kallade sig, var enligt Charles Lee utvalda av Gud och skulle efter döden få evigt liv (i alla fall i tusen år). Dessutom ansåg han att vi svenskar var från Efraims stam och särskilt utvalda.

Tjäna pengar via nätet

Jag har en hyllmeter med skrifter, skrivna av Charles Lee. Jag har även hans flöjt och mandolin och skulle med lite möda kunna blåsa liv i sekten. Det skulle i så fall bli en "internetkyrka" som man kom åt via inloggning på datorn. Där skulle man sedan - mot  hutlös betalning - kunna ta del av predikningar, bibeltolkningar och Charles Lees skrifter och mycket annat kul.

Den som är riktigt generös skulle kunna utlovas en plats i tusenårsriket, vilket är en av hörnstenarna i sektens ideologi. De generösa skulle via sina egna skrivare få möjlighet att printa ut ett deltagarbevis att sätta på väggen inom glas och ram.

Finns redan så många skojare

Människor har alltid varit sökare, inte minst i dag. Jag tror det med lätthet skulle gå att köra igång en sådan skojarverksamhet och tjäna pengar på den.

Men jag tänker inte göra det. Det finns redan så många andra rörelser som lurar folk på pengar genom att ge dem lite tröst.

Jag kallar mig inte feminist

Jag har försökt länge att få en bra förklaring till ordet "feminist". Det enkla svar jag (alltid) fått är "en som är för jämställdhet mellan könen". I så fall är jag feminist. Men jag vägrar att kalla mig det.

Det beror på att vänstern lagt beslag på ordet. Och sen har vi fundamentalisterna i Feministiskt initiativ (Fi) med den f.d. kommunistchefen Gudrun Schyman i spetsen som nyttjar ordet. (För övrigt tycker jag Gudrun ska ändra stavningen på sitt efternamn till "Sky man").

Regeringen är feministisk, dvs. sossarna och miljömupparna, och kör en feministiskt utrikespoltitik m.m. Sjöstedt och hans kommunister är feminister. Det finns även en del borgare som också kallar sig feminister. Jag gör det, som sagt, inte. Jag fortsätter att vara sur gammal gubbe, kanske är jag i stället maskulinist.

Jag har skummat Fi:s partiprogram. Det är inte lite man vill förändra. I princip allt. Höjda skatter och sextimmars arbetsdag samt genusperspektiv på allt i hela samhället! Suck. Jag blev nästan illamående.

I debatten saknar jag Fi:are som går till angrepp mot könsstympning och kvinnoförtryck i muslimska länder i Asien och Afrika och även i Sverige. Det mesta handlar om annat med genusperspektiv i Sverige som t.ex. att alla män är kollektivt skyldiga till övergrepp mot kvinnor. Eller att män ska straffbeskattas.

Det våld och förtryck mot kvinnor som förekommer i våra shariaförorter (som t.ex. Tensta i Stockholm och Vivalla i Örebro) vill man bortförklara. Det är mansförtryck, inte ett religiöst förtryck. Företrädare för kommunisterna i Sverige (dvs. V) menar att det inte alls behövs fler poliser i shariaförorterna där våldet är vardagsmat. Allt är i stället en fråga om genus och könsmakt och inte en fråga för polisen.

En av mina goda vänner flydde hit som ung tonåring från mullornas Iran med sina föräldrar. Hon är helsvensk nu, men med iransk bakgrund. Hon har i många år haft sin hårfrisör i Tensta; en kristen man från Syrien. När hon lämnat hans lokal som ligger centralt i Tensta, nära moskén, har glåporden från de långskäggiga kaftanklädda muslimska männen på torget haglat över henne. Hon har känt sig hotad.

När hon för en vecka sedan skulle dit igen fanns inte frisören kvar. De långskäggiga hade tvingat bort honom. Hon tycker inte det är trevligt att vistas i Tensta över huvud taget. Hon och hennes iranskfödde man överväger nu av flera skäl att lämna Sverige där de rotat sig, trivts och bott i flera decennier.

Det som de flydde från har nått Sverige. De är varken muslimer eller feminister.

Tillägg den 28 november: Jan Guillou har tangerat samma ämne i Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article23996322.ab

Mitt förhållande till Gud

Min fanatiskt religiöse far försökte få mig att tro på Gud. Jag försökte som barn att göra det, men jag lyckades inte. Jag började läsa bibeln. Det hjälpte inte heller.

Enda möjligheten att få veckopeng var att läsa bibeln. Jag fick 10 öre per kapitel jag läste. Jag vågade inte fuska - tänk om Gud fanns?  Jag läste all text även om det ofta gick ganska fort. Farsan var dock så hygglig att han inte förhörde mig. Det var inte mycket som fastnade av det jag läste.

Enligt bibeln skulle man "frukta Gud". För mig betydde "frukta" samma som "att vara rädd för". Jag fick inte ihop det. Hur jag än försökte kunde jag inte bli rädd för Gud. Alltså var jag inte rättrogen, enligt mitt sätt att se det. Jag valde alltså bort Gud och religion.

En annan sak jag inte förstod var vilken roll Jesus hade i den kristna tron. Många religiösa ber till Jesus och tjatar om honom hela tiden. Är det Jesus eller Gud som är Gud? Jag fick inte ihop det.

Men jag kan fortfarande "Fader vår" utantill. I småskolan var jag tvingad att lära mig en psalm utantill till varje lördag (man gick i skolan på lördagar då). Några gånger i min barndom har det hänt att jag känt mig så desperat och rädd att jag rabblat "Fader vår" och förlitat mig på hjälp från Gud.

Att be till Gud varje dag och i tid och otid har jag ansett onödigt. Jag har inte velat störa Gud i onödan då han säkert haft mycket viktigare saker för sig än att lösa mina problem.

Jag tror inte jag kommer att bli religiös på ålderns höst. En som blivit det är journalisten och författaren Göran Skytte (f. 1945). Han har gått från extremvänstern till att bli religiös förkunnare och åker numera runt i kyrkor och predikar.

När fan blir gammal blir han religiös, sägs det.

När får vi en muslimsk statsminister?

Vid förra sekelskiftet var amerikanerna oroade över att invandringsvågen förde med sig katoliker till USA. USA var rejält protestantiskt på den tiden och man gillade inte att katolska syd- och östeuropéer invandrade till landet. Man gillade inte heller de katolska irländarna.

Katolikerna kom i alla fall, trots att de inte var välkomna. USA fick sin förste (och hittills ende) katolske president när John F. Kennedy 1961 installerades som nummer 35 i ämbetet. Sedan dess har USA fått massor av spansktalande från Kuba och Mexico som också är katoliker.

Nu är det muslimer man inte vill ha in i landet.

Vi i Sverige har tagit emot och fortsätter att ta emot muslimer, vilket inte uppskattas i alla läger. Många ser muslimerna som ett stort hot mot allt som är svenskt. Om invandringen fortsätter som hittills menar en del att Sverige om några decennier kan vara ett helt muslimskt land med sharialager, beslöjade kvinnor och böneutropare.

Vi har redan idag över 600 000 muslimer i vårt land. Om några år kan de vara runt en miljon. Bildar de ett politiskt parti som kommer in i våra folkvalda församlingar på riks- och kommunnivå och får inflytande kan de förändra landet i grunden.

Tja, vem vet? Kunde USA få en katolsk president - vilket ingen där kunde tro runt sekelskiftet 1900 - så kan väl Sverige få en muslimsk statsminister om några decennier.

Gift vid första ögonkastet

På svtflow.se visas en dokusåpa som heter "Gift vid första ögonkastet". Jag har inte sett något avsnitt men har förstått att det hela går ut på att en hon och en han paras ihop av en expertpanel och sedan gifter de sig på riktigt utan att ha träffats innan. Om det inte funkar får dom skilja sig - även det på riktigt - en månad senare. Det finns ju något som kallas "Kärlek vid första ögonkastet" - så varför vänta?

Det har tidigare funnits likande program där kvinnor och män paras ihop, dock inte så extremt som detta. Nu går i TV 4 "Bonde söker fru" som också är ett "koppleriprogram". Min fru gillar att titta på det och jag kan till nöds göra det om det inte finns nåt bättre att se i någon annan kanal på teven i köket.

Att gifta sig utan att först ha träffats är inget nytt påhitt. Det förekommer i andra kulturer och religioner där t.ex. en ung flicka tvingas av föräldrarna att gifta sig med en äldre släkting hon aldrig sett förut. Min fanatiskt religiöse far gifte sig andra gången med en kvinna han inte träffat innan.

Nu var farsan inte muslim utan medlem i sekten Efraims budbärare, en sekt som skapats på 1800-talet av svenskamerikanen Charles Lee. (Han hette Carl A Lindquist (1840-1926) innan han emigrerade till USA.) Sekten kan kort beskrivas som Jehovas vittnen, upphöjt till 2. Alltså extrem. Sekten hade många tokigheter för sig: man fick inte äta gris, inte fotografera sig, inte gå på bio och mycket annat. Dessutom skulle jorden gå under, vilket farsan förutspådde till 1955 första gången, sedan 1959. Några fler årtal kom han inte med. Sic!

Min frånskilde farsa var predikant i sekten och dessutom redaktör för sektens tidskrift "Det profetiska ljuset" som hade läsare i hela Norden, alltså även Finland. Där fanns en kvinna som började brevväxla med honom. Tycke uppstod brevledes och de bestämde sig - utan att ha träffats IRL - att gifta sig! De visste inte heller hur de såg ut eftersom foton var bannlysta!

Sagt och gjort. Farsan åkte per tåg till Vasa i Finland och träffade sin finlandssvenska May och de gifte sig hos borgmästaren där och faderskapet tog sedan sin nya fru med sig hem till Örebro. Detta hände året 1965 och de levde ihop tills farsan dog 1977.

Det äktenskapet funkade. De par som deltar i statstelevisionens dokusåpa kanske också får ett äktenskap som gör det?

Viktigt att killar läser böcker

Ett inslag på nyheterna i morse handlade om killar och bokläsning. Sedan tidigare är det känt att killar läser mindre antal böcker än tjejer. Eftersom det har varit så länge finns det många halvvuxna och medelålders män som inte har läst speciellt många böcker. Det vill de styrande åtgärda.

En bokrecensent berättade i TV-soffan i SvT i morse att han fick åtta kronor av sina föräldrar för varje bok han läste som barn. Han ansåg det var helt okey att muta barn för att få dem att läsa mera.

Jag behövde inte mutor för att läsa böcker då jag var en bokslukare när jag var liten. Det gav mig en bra allmänbildning och en flykt från vardagen (jag var ett skilsmässobarn). Min far som var fanatiskt religiös ville att jag även skulle läsa bibeln och han mutade mig.

Jag fick ingen veckopeng som barn. I stället fick jag tio öre av min farsa för varje kapitel i bibeln jag läste. Läste och läste. Jag ögnade genom sidorna. Att bara bläddra vågade jag inte. Det kanske fanns nån däruppe som hade koll på mig? En gång i veckan redovisade jag hur mycket jag hade läst. Farsan noterade det i sin svarta bok och gav mig exakt på öret det jag hade uppnått.

En gång ville jag köpa en personvagn till mitt elektriska tåg (Fleischmann - inte Märklin) som kostade 19,90 kr. Jag redovisade 199 kapitel och fick exakt summa. Om farsan hade förhört mig så hade jag inte kunnat svara på en enda fråga. Det var gamla testamentet jag läste och det är inte precis lättläst.

När jag var riktigt liten läste farsan ut bibeln när jag skulle somna. Det var det bästa sömnpiller som fanns. Men farsan hade inte märkt att jag somnat utan satt kvar och läste en bra stund.

Jag lyckades aldrig klämma hela bibeln. Jag kom aldrig ur gamla testamentet. Jag klarade drygt halva bibeln och nådde kapitel 12 i Jeremias bok. Sen dess har jag inte läst en rad.

PS: Jag hade som liten förstått att man ska "frukta" Gud. Ordet "frukta" för mig innebar detsamma som att "vara rädd för". Jag förstod aldrig varför man skulle vara rädd för Gud så jag bestämde mig att klara mig utan honom.

PSS: Min farsa var aktiv i sekten Efraims budbärare - en sekt som kan jämföras med Jehovas vittnen upphöjt till två. Det var inte kul för resten av familjen, som var helt sekulär.

Böneutrop från minareter?

När jag för något år sedan var i Istanbul stördes jag i min sömn av böneutropen från den närbelägna minareten. Nu vill islamiska föreningen i Botkyrka kommun söder om Stockholm få okej till böneutrop från sin minaret i Fittja. Fast det handlar bara om ett utrop varje fredag som allra mest - inte dygnet runt varje dygn.

Ärendet är delikat. Handlar det om störande av allmän ordning? Sanitär olägenhet? Eller religionsfrihet? Vem ska besluta? Kommunen? Polisen? Eller nån annan?

Allt som har med islam att göra väcker känslor. Är man emot något som rör islam så är man direkt klassad som rasist och islamofob och blir häcklad av dem som är politiskt korrekta. Det är svårt att föra en sansad och nyanserad debatt om islam, invandring, integration m.m. Slirar man på ordvalet ligger man illa till (som t.ex. den "blåögde" och blonde ministern Billström).

Jag kan tycka att det är okej att muslimerna i Fittja får ropa ut sin bön, dock inte nattetid för att undvika att störa folk som bor i närheten. Svenska kyrkan får ju ha sina klockringningar! Men böneutropen måste vara på svenska. Det förekommer böneutrop (inomhus) som innehåller uppmaningar av typen "Död åt alla icketrogna!" och liknande, ännu hemskare hotelser mot oss som är det, oavsett om vi är blonda och blåögda eller mörkhyade och brunögda.

Alkoholen har ersatt malmen

Mitt i Bergslagen, några mil norr om Lindesberg, ligger den lilla orten Stråssa, som har ca 300 vuxna invånare, ett fyrtiotal barn samt ett hundratal asylsökande från olika länder. Tidigare var orten mycket känd för sin järnmalmsgruva och kulslinteranläggning, allt numera nedlagt, som på sin tid var Europas modernaste.

Nedlagd är också byns skola, en träbyggnad från början av förra seklet, som brann ned till grunden för ett par år sedan. Nedlagd och avkristnad är också byns kyrka. Den enda service som finns kvar i dag är en gul brevlåda för avgående post samt en busshållplats för både påstigning och avstigning.

Men kyrkan är förvandlad till en "fabrik för förpackning av livsmedel". Det innebär att i kyrkobyggnaden huserar Sankta Annas Bränneri - namngivet efter f.d. kyrkans namn. Där tillverkar två eldsjälar absint och en absintkryddad snaps, som heter "Valkyria" respektive "Midvinterblot". Båda dryckerna har vunnit första pris i en tävling i London. Sankta Annas Bränneri är nu världsmästare i absint!

Jag hoppas detta hjälper att sätta Stråssa på världskartan  - och med positiva förtecken. Alkoholen har ersatt malmen (och religionen?)!

Läs mera här: http://www.livetsgoda.se/artikel/artikel.asp?Meny&kat=0&ArtikelId=4362

När går jorden under?

Latinamerikas mayaindianer har en kalender som tar slut i morgon den 20 december 2012. Därefter - dvs. fredagen den 21 december - kommer jorden att gå under, har en del förutspått. Sådana här spådomar har dykt upp då och då under århundradenas lopp. Ibland har det lett till hemska saker, som när en religiös sekt gjorde kollektivt självmord därför att jorden skulle gå under.

Att jorden ska gå under är ett vanligt inslag i olika suspekta religiösa föreställningar. Min farsa var under senare halvan av sitt liv fanatiskt religiös i en sekt som hette "Efraims budbärare" - en sekt som kan liknas vid Jehovas Vittnen, fast i kubik! De som tillhörde sekten kallades efraimiter. Läs mer på  http://sv.wikipedia.org/wiki/Efraims_budb%C3%A4rare . Nu torde det inte finnas många anhängare kvar. Min farsa var mycket aktiv och var under många år redaktör för deras tidskrift "Det profetiska ljuset".

Ett bisarrt inslag, bland många, i sektens tro var att jorden skulle gå under och ett tusenårsrike skulle upprättas på jorden där det rättrogna, främst arbetare med skandinaviskt ursprung och som var s.k. efraimiter, skulle få plats.

Sommaren 1955, som för övrigt var extremt varm, hade efraimiterna spått att jorden skulle gå under. Farsan gav därför inte morsan några pengar till vinterkläder åt min bror och mig. Onödigt med nya pjäxor m.m. eftersom jorden skulle gå under!

Nu gick inte jorden under 1955. Nästa gång efraimiterna angav ett årtal var 1959 - också en varm sommar. Inte ens då gick jorden under. Sedan tror jag inte man pekade ut något mer årtal för undergången.

Det jag retar mig på 1955 när morsan inte fick pengar till vinterkläder är varför inte jag - eller hon - sa till farsan: "Hörru, om nu jorden ska gå under kan vi väl lika bra bränna alla pengar vi har på nåt kul!"

Du som tror att jorden går under på fredag den 21 december har bara en dag på dig att ha kul.

PS. Jorden går inte under på fredag. Mayafolkets kalender börjar om på nytt från och med den 21 december och kommer att fortsätta att börja om då och då i 63 120 000 år.

Förolämpande franskt frukostbröd

I en roman jag nyss läst stod det: "De beställde en rejäl frukost: croissanter, förlorade ägg, apelsinjuice, kaffe".

Det här var i Paris. Rejäl frukost? Det som gjorde romanens frukost "rejäl" var väl det förlorade ägget. Franska hotellfrukostar är ju världens sämsta - en slät kopp kaffe och en croissant. Dessutom svindyrt. Är hotellet riktigt lyxigt kan du kanske även få en torr, rostad vitbrödsskiva och en klick marmelad. Det är allt. Tacka vet jag tyska eller danska - och för den delen även svenska - hotellfrukostar. Då kan man snacka om "rejält"!

Den mest "rejäla" frukost jag råkat ut för var i Tallinn. Där fanns även sill och snaps och en kock som stod i matsalen och lagade till din favoritomelett från ett brett utbud av ingredienser - allt från svamp till skinka. Men nu tillbaka till Frankrike...

Den franska croissanten - som alla tror är en urfransk nationalsymbol - kommer från Wien i Österrike. Det var nämligen så att turkarna belägrade Wien 1683 och försökte inta staden. Turkarna började gräva en tunnel under stadsmuren. Stadens bagare som var uppe tidigt för att elda upp sina ugnar hörde ljudet från grävningen och turkarnas tunnelbygge avslöjades.

För att chikanera de muslimska turkarna, vars symbol var halvmånen (halvmåne = croissant på franska) började bagarna i Wien baka croissanter, de fettdrypande (50-60 % är fett) frukostbröd som fransmännen fortfarande stoppar i sig. Men hur kom croissanten till Frankrike?

Den franska drottningen Marie Antoinette, som halshöggs under franska revolutionen, var från början österrikisk prinsessa. I Österrike var hon van vid att käka croissanter och tog med sig den (o)vanan till sitt nya hemland. Och det som franska hovet ägnade sig åt, bl.a. att mumsa croissanter, spred sig så småningom över hela landet.

Så när du stoppar i dig en croissant så vanhedrar du muslimerna. Förmodligen vet inte dagens fundamentalister om detta. Annars skulle väl risken vara stor att bagerier och hotellfrukostmatsalar - framför allt i Frankrike - skulle självmordsbombas. Men än är det inte för sent. Om det skedde skulle kanske även franska hotell ordna rejäla frukostar efter den standard som vi nordbor är vana vid.

Skattetjänsteman en skyddande ängel?

Författaren Vanja Persson höll föredrag på biblioteket i min hemkommun Sollentuna. Ämnet var hennes bok "Om själen dör" som handlar om vad hon tror på: reinkarnation, skyddsänglar och intuition. (Tack och lov blir var och en salig på sin tro.)

Författaren berättade om sin skyddsängel, som hon sett flera gånger när hon mediterat. Hon hade föreställt sig sin ängel som en figur i rosa klänning med vingar på ryggen - som bokmärkena. Men, men, så var det inte i hennes fall.

"Min skyddsängel ser ut som han jobbar på Skatteverket", sa hon. "Jag har gjort den här meditationen flera gånger och hoppats att det ska vara nån annan, men det är alltid samma prydliga man".

(Källa: Lokaltidningen "Vi i Sollentuna")

Människor med en mani

Häromdagen besökte jag Hallwylska palatset i Stockholm. Där samlade grevinnan Wilhelmina von Hallwyl (1844-1930) under sina trettio sista år konst, konsthantverk m.m. men även massor med vardagliga prylar, bl.a. mängder av köksredskap.

Men hon gick ännu längre i sitt maniska samlande: Hon beskrev varenda grej och förtecknade dem i 78 tjocka bokband. Prylarna numrerades och de som inte kunde numreras fick en liten fastknuten etikett, typ prislapp, med numret. Till och med de gångkläder hon bar var försedda med en numrerad etikett! Hon var i sanning en märklig person. Jag tänkte att hon måste nog haft någon slags bokstavskombination och undrade samtidigt om det finns sådana personer även i vår tid?

Jag behövde inte fundera särskilt länge. Min farsa (1912-77), en vanlig arbetare med bara folkskoleutbildning, var också manisk, fast på ett annat sätt. Han var fanatiskt religiös och bibeltrogen. För att verkligen sätta sig in bibeltexten läste han bibeln från pärm till pärm åtta gånger! Jag undrar hur många vanliga religiösa det är som har läst hela bibeln?

Men farsan nöjde sig inte med att läsa. I januari 1964 började han i en svart anteckningsbok och med en vanlig kulspetspenna att skriva av bibeln för hand. Det ni! Snacka om att vara manisk. Han blev klar tio år senare, i februari 1974. Det blev många anteckningsböcker, som jag efter hans död lät binda in i en serie röda bokband. Se bilden.

Det har funnits fler som skrivit av bibeln. I en kyrka i norra Uppland finns en handskriven bibel. I en tidning läste jag för flera år sedan om en person som också skrivit av bibeln, men han tog femton år på sig. Så jag undrar om inte farsan innehar världsrekordet - tio år?

PS. År 2008 startade ett bibelutgivningsföretag i USA en projekt som gick ut på att ta fram en handskriven bibel. Men det var inte en person, som gjorde det. Det var 31 000 personer i 90 olika städer i USA som engagerades att skriva några verser var.

Korset var en påle

I ett väntrum hittade jag en populärvetenskaplig tidskrift och i den fanns en liten uppseendeväckande notis.

En svensk forskare, som kikat lite mer noggrant i de äldsta skriftliga urkunderna som bibeln bygger på, har funnit att det grekiska ordet stavros översatts fel. Ordet betyder inte kors, utan det betyder i stället påle eller bjälke. Alltså spikades Jesus inte upp på ett kors.

Denna upptäckt torde - om den är korrekt - förändra bilden för alla kristna som ju har korset som sin främsta symbol. Ska det bytas ut mot en pinne?