Sällan jag kan bära min medalj

Statstjänare med 30 år i bagaget får utmärkelsen för Nit och Redlighet i rikets tjänst (NOR) - såvida man har skött sig! Det har i princip alla. Den som inte vill ha medaljen i 23-karats guld kan välja en pryl, som t.ex. glasskål eller klocka. Kommuner, företag m.fl. hedrar också sina veteraner men där brukar gränsen gå redan vid 25 år. En del kommuner brukar dela ut medalj men företagen har oftast prylar. En guldklocka brukar vara vanligast. I alla fall förr.

Den som är privatanställd och i stället vill ha en medalj kan få en sådan av Kungl. Patriotiska Sällskapet via sin arbetsgivare, som får betala för den. Den delas ut efter 15 eller 20 år (olika storlekar) för uppskattad arbetsinsats.

NOR-medaljen finns även som miniatyr. Den kan man skaffa även om man fått en sak i stället för medalj, t.ex. en guldklocka. Även den patriotiska medaljen finns som miniatyr.

Bara till högtidsdräkt

Medaljer är ju kul, tycker jag. Men det är ett aber. Ska man vara riktigt korrekt får medaljen endast bäras tillsammans med högtidsdräkt. En sådan definieras som frack, uniform eller folkdräkt/häradsdräkt.

Jag har ingen frack, bar uniform senast 1967 när jag gjorde lumpen och har även ingen folkdräkt. Så tillfällena för mig att bära min medalj är nästan obefintliga. Jag har dock en smoking. Till den får jag inte ha min medalj.

Om värden ger ok

När kungen fyllde 70 häromåret gav han ut en särskild medalj för att fira tilldragelsen. Den fick hans inbjudna gäster. Vid kvällens kungamiddag var det smoking som var påbjuden, inte frack. Kungen, som var värd, beslutade att gästerna - trots smokingen - fick bära hans nya medalj. Så kan man alltså göra, enligt hovet. Men det är alltid den som bjuder in, dvs. värden, som avgör.

I januari ska jag på en finare middag med smoking. Jag kollade med ordföranden i den förening som ordnar kalaset om det var ok med min medalj till smoking. Det var det inte, blev svaret. Däremot var det ok att bära miniatyrmedaljen.

Miniatyr på vänsterslaget

Kollar men reglerna kring smoking och miniatyrmedalj så ska den sättas i vänstra knapphålet. Men nu blev det problem för mig. Min smoking har en sjalkrage utan knapphål. Var ska jag då sätta minatyren? På bröstet eller på sjalkragen.

Jag kollade med hovet som vet hur man ska uppföra sig i finare sällskap. Jo, saknas knapphål ska miniatyren sättas på slaget där det borde varit ett knapphål. Och på vänster sida, sett med bärarens ögon.

Så nu jag vet jag hur jag ska göra. Det känns skönt.

PS. Jag har dock burit min medalj vid två tillfällen utan högtidsdräkt. Ena gången var en smokingmiddag med goda vänner på en nyårsafton. Men där bestämde värden. Andra gången var när sonen gifte sig och jag hade mörk kostym. Sonen svärmor och jag hade kommit överens att bära våra NOR-medaljer då. Det gick bra. Ingen klagade.

Kommuner med mer än 100 000 invånare

SCB har idag presenterat statistik över folkmängden i Sverige som den såg ut vid årsskiftet. Vi har femton kommuner med mer än 100 000 invånare. Här är hela listan:

Stockholm 935 619
Göteborg 556 640
Malmö 328 494
Uppsala 214 559
Linköping 155 817
Västerås 147 420
Örebro 146 631
Helsingborg 140 547
Norrköping 139 363
Jönköping 135 297
Umeå 122 892
Lund 118 542
Borås 109 880
Huddinge 107 538
Eskilstuna 103 684

PS. Nollåttorna är nästan dubbelt så många som norrlänningarna. Stockholms län hade vid årsskiftet 2 269 060 invånare. Hela Norrland hade 1 175 262. En skillnad på nästan 1,1 miljoner. Sverige har  fler män än kvinnor, 5 013 347 mot 4 981 806 (eller i procent 50,2 respektive 49,8.). SCB:s statistik innehåller många intressanta fakta, som t.ex. att den finska och den syriska invandrargruppen är lika stor. Här är en länk till SCB: http://www.scb.se/be0101

Bergslagen försvann 1994

När jag för flera år sedan lyssnade på SMHI:s väderrapporter på radion eller teven rapporterade man vädret för "Bergslagsområdet". Det gör man inte nu. Eftersom jag är en "bergslagsfreak" kontaktade jag SMHI i Norrköping för att få en förklaring. Det tog en månad - med påminnelse - att få svar.

Jag frågade också varför man delat Svealand i östra och västra. Östra Svealand sträcker sig från Stockholms skärgård till Kilsbergen på gränsen mellan Närke och Värmland. Här är svaren jag fick:

"Bergslagsområdet försvann ur våra väderrapporter den 1 maj 1994. En anledning var att området var illa definierat. Det bestod egentligen inte av enbart Bergslagen utan skulle snarast tolkas som Bergslagen med omnejd. Det sträckte sig ända ner till Askersund vid Vättern. Jag minns att den tidens meteorologer ofta fick göra inskränkningen "Bergslagsområdet utom Närke och Västmanland".

"När det gäller dagens prognoser så är Svealand faktiskt uppdelat i tre delar, Sydvästra Svealand, Nordvästra Svealand och Östra Svealand."

Jaha, så var det med den saken.

Små stora män

Jag var mager och smal som barn. Mina äldre bröder kallade mig "Lillspiggen". Ända fram till ca 25-30 års ålder kunde jag äta hur mycket som helst utan att något fastnade på mig. Sen började jag lägga på mig och nu är jag enligt MBI-måttet "lätt överviktig". Fast det brukar jag kunna dölja med lite fluffiga t-shirts och skjortor.

Jag är inte särskilt lång, bara 173 cm (och 174 om jag sträcker på mig och ställer hälarna intill väggen när jag mäter mig). Att vara kort är inte kul. Jag skulle hellre vilja vara en decimeter längre - minst. Dock använder jag inte klackar för att öka längden.

Många män i historien har varit korta. Winston Churchill var 169 cm och längre än Stalin som bara var 165 cm. Stalin lär ha stått på en pall när han stod vid balustraden vid Röda torget och vinkade till de förbipasserande soldaterna.

Berlusconi och Sarkozy är 168 cm respektive 165 cm. Kortast i klassen lär vara Koreas diktator Kim Jong Un - nånstans mellan 155-65 cm. Exakt mått är en statshemlighet. Mussolini var 168 cm och Hitler var en rese jämför med många samtida: 173 cm (lika lång som jag).

Napoleon var 168 cm och hans marskalk Jean Bernadotte - som blev Karl XIV Johan - var 188 cm. Gustav Vasa var 180 cm. Svenska soldater i början av 1800-talet var i snitt 164 cm långa. Min farfars farfars morfar Magnus Holm (1765-1837) som var indelt soldat var 170 cm och min farfars farfars farfar Jan Sund (1761-1813) som också var soldat var 166 cm.

Rysslands envåldshärskare Vladimir Putin är 168 cm lång. Alltså ganska kort till växten. Han döljer det så gott han kan genom att alltid försöka visa upp sig gående ensam. När han träffar andra politiker sitter han alltid. Man ser honom sällan gående tillsammans med någon som är längre. Dessutom har han höga klackar som han döljer med långa byxben.

Sollentunas politiker flitiga insändarskribenter

I min hemkommun Sollentuna får vi två lokala gratistidningar i brevlådan:

• "Mitt i Sollentuna"
• "Vi i Sollentuna"

"Mitt i ..." och "Vi i ..." kommer båda ut i Storstockholms alla delar i olika utgåvor för Solna, Östermalm, Upplands Väsby osv. och alltså även Sollentuna. Båda har insändarsidor. Det som slagit mig under åren är att det oftast är politiker som skriver insändare. Så har jag i alla fall upplevt insändarsidorna.

För att se om det verkligen är sant har jag (som den statistiknörd jag är) fört bok över höstens insändare i det båda tidningarna, totalt 25 nummer för varje tidning. Jag har delat in insändarskribenterna i tre grupper:

• Privatpersoner
• Politiker med partimarkering 
• Övriga

I den sistnämnda gruppen ingår företrädare för föreningar, organisationer m.fl.

Privatpersoner skriver i "Mitt i Sollentuna"

I de 25 numren av tidningen har det varit över 120 insändare. Antalet har varierat från tre till sex i varje nummer - i snitt fem. Privatpersonerna har varit flitigast:

• Privatpersoner 75 %  
• Politiker 20 %
• Övriga 5 %

De borgerliga politikerna (M, FP, C, KD) har varit flitigast och svarat för 12 % av insändarna. Övriga politiker (S, MP, V, SP) har inte varit lika flitiga i den här tidningen - 8 %. Flitigast att nyttja insändarsidorna har varit KD följt av S och FP.

Politiker skriver i "Vi i Sollentuna"

Även i denna tidning har det varit 120 insändare; som mest tolv i ett nummer och som minst två. Genomsnittet är även här fem insändare. Här är det politikerna som svarat för de flesta insändarna:

• Politiker 62 %
• Privatpersoner 32 %
• Övriga 6 %

Även här har de borgerliga varit flitigast med 33 % och de på vänsterkanten har svarat för 29 %. S, M och KD har varit flitigast.

Sossar och kristdemokrater flitigast

Lägger man ihop alla insändare i de båda tidningarna under hösten 2014 har de borgerliga svarat för 55 % och de på vänsterkanten för 45 %. Socialdemokrater och kristdemokrater har varit flitigast att nyttja insändarsidorna:

1. Socialdemokrater 25
2. Kristdemokrater 20
3. Moderater 15
4. Folkpartister 12
5. Sollentunapartister 10
6. Miljöpartister 7
7. Centerpartister 6
8. Vänsterpartister 3
9. Sverigedemokrater 2

Kommentar: Varför är det fler politiker som får sina insändare publicerade i "Vi i Sollentuna"? Är det redaktionen som favoriserar dem eller väljer de själva den tidningen i första hand?

Tillägg den 13 januari 2015

Jag gjorde om mitt blogginlägg ovan till två olika insändare, en som gick till "Mitt i Sollentuna" och som gick till "Vi i Sollentuna" samtidigt som jag la ut blogginlägget. Ingen av tidningarna har publicerat min insändare. Däremot fick jag i dag följande e-brev från tidningen "Mitt i Sollentuna":

Hej Björn, och tack för ditt engagemang för vår insändarsida!

Att privatpersoner prioriteras på insändarplats är ett val vi gör. Politiker har ju många forum där de kan uttrycka sina åsikter, medan övriga medborgare har mer begränsade möjligheter. Vi hoppas och tror att det är uppskattat.

Din iakttagelse av vilka partier som är flitiga att skriva stämmer rätt väl med den statistik över partifärg på insändare som vi gjorde under valrörelsen, för att försöka vara så rättvisa som möjligt i urvalet.

Tack än en gång och välkommen att tycka till i vår tidning!

hälsn

Ingrid

Svenska nobelpristagare

Idag delas 2014 års Nobelpris ut. Det är faktiskt rätt många svenskar som fått Nobelpriset, betydligt fler än vad jag kunde tro. Här är hela listan (jag hoppas ha fått med alla):

2011: Tomas Tranströmer, litteratur.
2000: Arvid Carlsson, fysiologi eller medicin.
1982: Alva Myrdal, fredspriset.
1982: Sune K. Bergström, fysiologi eller medicin.
1982: Bengt I. Samuelsson, fysiologi eller medicin.
1981: Kai M. Siegbahn, fysik.
1981: Torsten N. Wiesel, fysiologi eller medicin.
1977: Bertil Ohlin, ekonomi.
1974: Eyvind Johnson, litteratur.
1974: Harry Martinson, litteratur.
1974: Gunnar Myrdal, ekonomi.
1970: Ulf von Euler, fysiologi eller medicin.
1970: Hannes Olof Gösta Alfvén, fysik.
1961: Dag Hammarskjöld, fredspriset (tilldelades Hammarskjöld postumt).
1955: Hugo Theorell, fysiologi eller medicin.
1951: Pär Lagerkvist, litteratur.
1948: Arne Tiselius, kemi.
1931: Erik Axel Karlfeldt, litteratur.
1930: Nathan Söderblom, fredspriset.
1929: Hans von Euler-Chelpin (född i Tyskland), kemi.
1926: The Svedberg, kemi.
1924: Karl Manne Siegbahn, fysik.
1921: Hjalmar Branting, fredspriset.
1916: Carl Gustaf Verner von Heidenstam, litteratur.
1912: Gustaf Dalén, fysik.
1911: Allvar Gullstrand, fysiologi eller medicin.
1909: Selma Lagerlöf, litteratur.
1908: Klas Pontus Arnoldson, fredspriset.
1903: Svante Arrhenius, kemi.

Margot, Martin och jag

Det var väl ganska väntat att Margot Wallström skulle bli utrikesminister. Det var ett bra val, tycker jag. Jag har dessutom träffat henne, men det var många år sedan

Jag var då informationschef på Riksskatteverket, som också var chefsmyndighet för landets kronofogdemyndigheter. Jag arrangerade en informationsdag i Stockholm för kronofogdens skolinformatörer. Som föredragshållare var Margot Wallström och Martin Timell inbjudna.

De höll båda intressanta föredrag, men vad de handlade om har jag glömt. Jag vet dock att Timell, som i sitt tidigare liv haft en byggfirma, även varit "kund" hos fogden och hade egna upplevelser att tillgå.

Självklart passade jag på att bli fotograferad med föreläsarna.
Obs! Det är jag i mitten.

Pragpenis

Jag är nyligen hemkommen från några dagar i den tjeckiska huvudstaden Prag, fylld av vackra hus samt krogar med god, riklig och näringsfylld mat till halva kostnaden jämfört med Sverige. Lägg därtill den inhemska pilsnern som är i världsklass.

Det finns mycket att se. Inte minst när det gäller statyer. En av de häftigaste jag sett är den som föreställer två kissande män. Statyn är dessutom rörlig. Se själva.

 

Men nu när vi i alla fall är inne på ämnet penisar så kan jag berätta att det finns ett penismusem i Reykjavik, Island. Det enda i hela världen. Kolla här: http://phallus.is/

Knasig kommunal delområdesgräns

Den här kartbilden visar det område i Sollentuna där jag bor. Det heter Fågelsången därför att från 1600-talet och fram till 1960-talet låg här ett torp som hette så.

Vid förra sekelskiftet omfattade torpet det rödmarkerade området. Där finns nu radhus och villor.

Kommunen har gjort en karta, som visar gränserna för såväl kommundelar (t.ex. Tureberg, Helenelund) som delområden som Fågelsången, Eriksberg m.fl.

Kommunens södra gräns för delområdet Fågelsången är den röda linjen på kartan ovan. Den gränsen tycker jag går helt fel då inte ens det gamla torpområdet ingår i delområdet som fått sitt namn efter torpet. Jag tycket gränsen ska gå längre söderut, den blåa linjen på kartan. Då kommer även förskolan med namnet Fågelsången som ligger vid Rönnvägen att hamna i delområdet Fågelsången, vilket vore tacknämligt.

Min syn på detta har jag delgett kommunen, som svarat mig.

Av svaret framgår att den röda gränsen även är gräns mellan kommundelarna Tureberg (norr om) och Helenelund (söder om). Och kommundelsgränserna går där dom går och ändrades inte när man bestämde gränserna för delområdena. Därför får delområdet Fågelsången - som ingår i kommundelen Tureberg - denna gräns också. Ett delområde (Fågelsången) kan bara ingå i en kommundel (Tureberg).

Jag kan bara beklaga att Sollentuna kommuns byråkrater och politiker inte tog tillräckligt hänsyn till det historiska perspektivet när man drog sina kommundelsgränser.

Det dagliga bladet har ny skepnad

Svenska Dagbladet har stuvats om och fått ny form. I stället för tre delar är det nu bara två: En som innehåller den redaktionella nyhetsdelen och kulturen; en som innehåller ekonomin och sporten. Båda delarna har annonser. Tidigare var även kulturen en egen del.

Samtidigt har man ändrat layouten. De tidigare typsnitten är kvar, bortsett från ekonomidelen som fått ett nytt rubriksnitt och även rosa papper (för att likna Dagens Industri). På flera sidor i redaktionsdelen har man ändrat från flerspalt till trespalt och lagt in kolumnlinjer och lagt in - i mitt tycke - onödigt stora vita ytor. Det ger nästan ett reklamaktigt intryck.

Från början tog det emot att ta till sig den nya formen, men nu har jag vant mig. Men det jag absolut inte gillar är att man valt kursiv stil på rubrikerna i kulturavsnittet. Även på "mellaningresser" (förstorade textcitat mitt i spalternas brödtext) har man kursiv text. Kursiv är ok för att förstärka vissa ord men absolut inte på rubriker och texter med flera meningar. Det är svårläst! Observera nu att svårläst inte är detsamma som oläsligt.

Dagens avisa har jag roat mig med att gå igenom för att se hur mycket av innehållet som är det ena eller det andra. Så här blev det:

Den vita huvudelen med nyheter och kultur
Redaktionell text, dvs. nyheter, ledare, debatt m.m. 36 %
Kulturtexterna 19 %
Annonser 30 %
Övrig text, dvs. sidan 2, korsord, serier, radio- och teveprogram 15 %

Den rosa separata delen med ekonomi och sport
Redaktionella ekonomitexter 37 %
Sport 14 %
Annonser 30 %
Övrig text, dvs. aktiekurser m.m. 19 %

Sammantaget så bestod innehållet i dagens Svenska Dagblad av ungefär en tredjedel annonser. Det förvånade mig för jag hade trott att det var mer. Det känns i alla fall så när man läser/bläddrar igenom tidningen.

Tillägg den 17 april: I dagens tidning ser jag fler layouttrix som gör texten svårläst: delar av rubriker i grått, mörka tonplattor med text. Inte bra.

En massaker Japan förnekar

På 1930-talet under japansk-kinesiska kriget dödade de japanska soldaterna 260 000 - 350 000 icke stridande invånare i den dåvarande huvudstaden Nanjing (Nanking).

Japanerna var otroligt grymma. De använde kineser som levande mål för bajonetträning, de anordnade tävling i vem som kunde halshugga flest kineser på kortast tid, de begravde kineser levande, de brände kineser levande, de våltog kvinnor i alla åldrar, som de sedan dödade. Listan över hemskheter är helt otrolig och är värre än nazisternas. Detta skedde under sex veckor i slutet av 1937 och början av 1938. En forskare har räknat ut att offrens kroppar skulle kunna fyllt 2 500 järnvägsvagnar.

Den här massakern är en av världshistoriens värsta massmord. Antalet dödade överträffar antalet civila offer i flera länder i Europa under hela Andra världskriget (Storbritannien 61 000, Frankrike 108 000, Belgien 101 000). Atombomberna över Hiroshima och Nagasaki 1945 tog 140 000 respektive 70 000 liv.

Men tror ni att Japan känt ånger över detta? Nä, man har inte bett Kina om ursäkt och fortfarande förnekar man officiellt massakerns omfattning. Många av de ansvariga hyllades efter kriget som hjältar och flera fick politiska uppdrag. Japan har inte heller betalat något krigsskadestånd, vilket däremot bl.a. Tyskland gjort (många miljarder D-mark).

Anledningen till att Japan sluppit stå till svars för sina krigsförbrytelser var bl.a. att USA snabbt behövde en allierad i kalla krigets Asien, där Sovjet och Kina utgjorde de stora hoten.

Jag var skolkamrat med Clark

När jag rotade i källaren hittade jag i en kartong mina gamla skolkataloger. I en av dem - från Örebro Praktiska Realskola, läsåret 1959-60 - fann jag inte bara mig själv utan även en av landets mest kända (blivande) brottslingar: Clark Olofsson. Se ovan. "O" står för Oderth.

Han bodde tydligen en tid i Örebro. Han är född 1947 i Trollhättan och bodde annars mest i Göteborg när han var ung. Han har suttit inne en stor del av sitt liv, bl.a. för mordförsök, misshandel och flera narkotikabrott. Har han tur släpps han ut 2015 men utvisas då på livstid. Belgien är hans nya hemland där han har sin fru och sina fem barn.

Jag har inget som helst minne av Clark. Han var bara en elev i mängden. Men jag kan i alla fall skryta med att vi har varit skolkamrater!

Dystert 70-årsminne

Idag är det precis 70 år sedan Japan anföll den amerikanska flottbasen Pearl Harbor på Hawaii, vilket ledde till att USA gick med i Andra världskriget.

Förolämpande franskt frukostbröd

I en roman jag nyss läst stod det: "De beställde en rejäl frukost: croissanter, förlorade ägg, apelsinjuice, kaffe".

Det här var i Paris. Rejäl frukost? Det som gjorde romanens frukost "rejäl" var väl det förlorade ägget. Franska hotellfrukostar är ju världens sämsta - en slät kopp kaffe och en croissant. Dessutom svindyrt. Är hotellet riktigt lyxigt kan du kanske även få en torr, rostad vitbrödsskiva och en klick marmelad. Det är allt. Tacka vet jag tyska eller danska - och för den delen även svenska - hotellfrukostar. Då kan man snacka om "rejält"!

Den mest "rejäla" frukost jag råkat ut för var i Tallinn. Där fanns även sill och snaps och en kock som stod i matsalen och lagade till din favoritomelett från ett brett utbud av ingredienser - allt från svamp till skinka. Men nu tillbaka till Frankrike...

Den franska croissanten - som alla tror är en urfransk nationalsymbol - kommer från Wien i Österrike. Det var nämligen så att turkarna belägrade Wien 1683 och försökte inta staden. Turkarna började gräva en tunnel under stadsmuren. Stadens bagare som var uppe tidigt för att elda upp sina ugnar hörde ljudet från grävningen och turkarnas tunnelbygge avslöjades.

För att chikanera de muslimska turkarna, vars symbol var halvmånen (halvmåne = croissant på franska) började bagarna i Wien baka croissanter, de fettdrypande (50-60 % är fett) frukostbröd som fransmännen fortfarande stoppar i sig. Men hur kom croissanten till Frankrike?

Den franska drottningen Marie Antoinette, som halshöggs under franska revolutionen, var från början österrikisk prinsessa. I Österrike var hon van vid att käka croissanter och tog med sig den (o)vanan till sitt nya hemland. Och det som franska hovet ägnade sig åt, bl.a. att mumsa croissanter, spred sig så småningom över hela landet.

Så när du stoppar i dig en croissant så vanhedrar du muslimerna. Förmodligen vet inte dagens fundamentalister om detta. Annars skulle väl risken vara stor att bagerier och hotellfrukostmatsalar - framför allt i Frankrike - skulle självmordsbombas. Men än är det inte för sent. Om det skedde skulle kanske även franska hotell ordna rejäla frukostar efter den standard som vi nordbor är vana vid.

Människor med en mani

Häromdagen besökte jag Hallwylska palatset i Stockholm. Där samlade grevinnan Wilhelmina von Hallwyl (1844-1930) under sina trettio sista år konst, konsthantverk m.m. men även massor med vardagliga prylar, bl.a. mängder av köksredskap.

Men hon gick ännu längre i sitt maniska samlande: Hon beskrev varenda grej och förtecknade dem i 78 tjocka bokband. Prylarna numrerades och de som inte kunde numreras fick en liten fastknuten etikett, typ prislapp, med numret. Till och med de gångkläder hon bar var försedda med en numrerad etikett! Hon var i sanning en märklig person. Jag tänkte att hon måste nog haft någon slags bokstavskombination och undrade samtidigt om det finns sådana personer även i vår tid?

Jag behövde inte fundera särskilt länge. Min farsa (1912-77), en vanlig arbetare med bara folkskoleutbildning, var också manisk, fast på ett annat sätt. Han var fanatiskt religiös och bibeltrogen. För att verkligen sätta sig in bibeltexten läste han bibeln från pärm till pärm åtta gånger! Jag undrar hur många vanliga religiösa det är som har läst hela bibeln?

Men farsan nöjde sig inte med att läsa. I januari 1964 började han i en svart anteckningsbok och med en vanlig kulspetspenna att skriva av bibeln för hand. Det ni! Snacka om att vara manisk. Han blev klar tio år senare, i februari 1974. Det blev många anteckningsböcker, som jag efter hans död lät binda in i en serie röda bokband. Se bilden.

Det har funnits fler som skrivit av bibeln. I en kyrka i norra Uppland finns en handskriven bibel. I en tidning läste jag för flera år sedan om en person som också skrivit av bibeln, men han tog femton år på sig. Så jag undrar om inte farsan innehar världsrekordet - tio år?

PS. År 2008 startade ett bibelutgivningsföretag i USA en projekt som gick ut på att ta fram en handskriven bibel. Men det var inte en person, som gjorde det. Det var 31 000 personer i 90 olika städer i USA som engagerades att skriva några verser var.

Annorlunda regler i USA och Iran

I USA:s olika delstater har man egna lagar, som ibland kan tyckas märkliga. Här är några exempel:

• I Dyersburg i Tennesse är det förbjudet att fånga fisk med lasso.
• I Breton i Alaska är det olagligt att färdas i motorbåt på stadens gator.
• I Kentucky är det olagligt att gifta om sig med samma person fler än tre gånger.
• I Minnesota är det olagligt för kvinnor att klä ut sig till jultomte.
• I Asheville (inte Atjoville) i North Carolina är det olagligt att nysa på staden gator.

Men det är inte bara i USA där det finns speciella regler. Ayatollornas Iran är ytterligare ett exempel. För att bli ayatolla måste man "doktorera", dvs. skriva en avhandling med regler om hur en trogen muslim ska uppträda i olika vardagliga situationer.

Den mest kände av alla ayatollor, nämligen Ruhollah Khomeini (1902-89) som styrde Iran under tio år (1979-89) har skrivit en tjock bok där han bl.a. ger detaljerade regler för hur ett toalettbesök ska gå till:

Du ska gå in med höger fot först, du måste ha huvudbonad på dig, du måste använda ca 2 cm av ett visst finger för att torka dig (i baken), du måste sitta ned m.m. Han har även regler för hur en man ska bete sig när han har samlag med sin kvinna. Men de går jag inte på här...

En olycka jag minns

SvD skriver idag att Sverige har dålig beredskap mot tågolyckor. Fram till 1950-talet var det gamla trävagnar som skapade förödelse vid en tågkrasch. Nu har vi vagnar av stål och det medför annorlunda scenarion. Men det är främst lösa föremål och inredningen i vagnarna som skapar problem nu för tiden vid en olycka.

Jag minns en tågolycka. Det var den 20 februari 1965, Jag var med min farsa i Skultorp utanför Skövde och hälsade på en bondgård där jag tio år tidigare varit sommarbarn. Vi hörde sirener från ambulanser hela dan och undrade vad som hänt. Dagen efter när vi skulle ta tåget hem till Örebro såg vi ...

Ett snälltåg hade av misstag (lokföraren körde mot rött) kommit i full fart in på ett sidospår vid stationen i Skultorp där det stod ett stillastående persontåg. Kraschen blev fruktansvärd. Tio personer omkom och över 50 skadades. De flesta omkomna satt i persontågets näst sista vagn - en trävagn - som krossades av den sista vagnen, som var av metall.

Det var februarilov och gamla trävagnar hade plockats fram för att klara tågtrafiken då det gick många extratåg till fjällen som krävde vagnar. Trävagnar var livsfarliga att åka med. Det visste farsan för han jobbade på SJ:s vagnverkstad i Örebro.

Trävagnarna som kom in för översyn på verkstan var genomruttna. Trävirket var så dåligt att det inte ens gick att fästa en skruv i det. Man fick ta hammaren och spika i skruvarna för att få dem att fastna. Vagnarna målades för att dölja bristerna och skickades ut i trafik igen. Man kan undra om SJ hade något ansvar?

När vi åkte tåg såg farsan alltid till att vi åkte i en stålvagn.

Kliande kådisar och kalsonger

Under andra världskriget var Stockholm ett eldorado för spioner och andra hel- och halvskumma figurer från många länder. Det hände en hel del. Folk från engelska legationen gjorde bl.a. ett verkligt praktiskt skämt (practical joke) med tyskarna.

Det var nämligen så att höga tyska gäster alltid tog in på Grand Hotell. Engelska legationen fick bra kontakt med de som skötte hotellets tvätt. Tvättpersonalen fick klipulver från engelsmännen, som de pudrade tyskarnas nytvättade underkläder med.

Engelska legationen smugglade även in kondomer på de tåg där de hundratusentals tyska soldaterna färdades; de soldater som var på permission på väg till eller från Norge och färdades genom Sverige.

Även kondomerna hade fått klipulver.

(Källa: "De onda åren. Sverige 1940-1945" av Björn Fontander.)

Vi hjälpte även de allierade under kriget

Den gängse bilden av vårt land under andra världskriget är den politiska undfallenheten gentemot Tyskland. Sverige var tyskvänligt före kriget och i början av det (men större delen av befolkningen var nog inte det).

De mest kända tyska exemplen från kriget är transporten 1941 av en hel division stridsberedda tyska soldater till Norge. Mindre känt är att det redan 1940 transporterades en SS-bataljon samma väg. Under kriget åkte drygt 2 miljoner tyska soldater på permission (många åkte flera gånger) med SJ-tåg från och till Norge genom Sverige. Dessutom exporterade vi järnmalm till den tyska rustningsindustrin. Mindre känt är att tyska trupper färdades från Sverige till Finland per båt genom den svenska skärgården.

Andra och tidigare tyska kopplingar till Sverige var Herman Görings svenska hustru och deras vistelse i Sverige. De bodde på 1920-talet några år på Odengatan i Stockholm och Göring var inspärrad på mentalsjukhus här på grund av bl.a. drogmissbruk.

Mindre känt är att tyska ubåtsbefäl utbildades i Sverige 1932; att den blivande pansargeneralen Guderian 1939 tjänstgjorde en tid på Göta livgarde; att Hitlers ställföreträdare Rudolf Hess besökte Stockholm, Motala och Flen 1935 – men detta var som sagt före kriget.

Under kriget hade tyskarna en stor livsmedelsdepå i Luleå, bemannad av tysk personal. Den kalla krigsvintern 1941-42 levererade Sverige baracker, stall samt 4 000 militärtält med spisar till tyskarna i norra Finland. Vi svarade även för transporterna dit med lastbilar.

När krigslyckan vände för tyskarna började Sverige ge de allierade allt mer hjälp; en del av det har hittills varit mindre känt. Min källa är Lars Gyllenhaals bok ”Tyskar och allierade i Sverige” (Fischer & Co 2011).

Snabbgående brittiska torpedbåtar hämtade kullager till England. USA och England fick tillgång till svenska Boforskanoner, som kunde licenstillverkas. De allierades underrättelsetjänster etablerade 1942 nio hemliga baser i svenska fjällvärlden. Över 20 000 norrmän fick militärutbildning och 1 500 flögs av amerikanska flygvapnet från Sverige till Nordnorge. De allierade hade lager av vapen i Stockholm som via amerikanskt flyg från Bromma levererades till motståndsrörelsen i Danmark och Norge. Flygflottiljen i Luleå var under åtta månader 1944 en amerikansk flygbas där tio plan levererade förnödenheter till Norge. Britterna hade en avlyssningsbas vid Ottenby på Öland.

Redan 1944-45 fick Sverige besök av flera amerikanska generaler och orsaken till deras besök är delvis fortfarande höljt i dunkel. Kort efter krigsslutet 1945 besökte också den amerikanske pansargeneralen George S. Patton Sverige. (Det var kanske redan nu som samarbetet med det blivande Nato började? Min egen kommentar.)

Mängder av allierade flygplan kraschade eller nödlandade i Sverige, framför allt i Skåne. Över 1 200 amerikanska flygare och 200 brittiska var internerade i Sverige till krigsslutet, bl.a. i Västerås där de fick jobba med att renovera sina skadade plan för att sedan kunna flyga hem dem.

Min äldste bror gjorde lumpen 1946 som flygsoldat i Västerås och kunde berätta att väggarna i de baracker där flygarna bott var klädda med ”erövrade” damtrosor. De allierade flygarna hade tydligen varit populära hos flickorna i Västerås.

Två jubileum i dag

I dag den 12 april är det 50 år sedan ryske kosmonauten Jurij Gagarin (1934-68) som första människa var ute och flög i rymden. Hur han skrev sitt namn ser du här ovan. Autografen är värderad till 277 USD.

I dag är det också 150 år sedan inbördeskriget i USA började. (Se min blogg den 21 mars.)