En svårläst annons - igen! De tar aldrig slut.

Den här helsidesannonsen tycker jag är svårläst. Det beror främst på att man har versaler, dvs. stora bokstäver, på all text. Det smala höga typsnittet utan fötter och hakar bidrar även till att texten blir svår att läsa. Men det sämsta och värsta är att man lagt negativ, dvs. vit, text på mörk botten och även på färgade tonplattor.

Det är förmodligen samma reklambyrå som gjort denna annons som den annons jag ondgjorde mig över för ett tag sedan. (Se mitt inlägg den 7 februari).

Men det som  i stort sett är omöjligt att läsa är den text under bilderna som informerar om respektive persons roll under "ÅRETS STORA PERSONALDAG".

Den tunna vita texten på de orangea tonplattorna är ingen bra kombination. När kreatören såg annonsoriginalet på sin datorskärm såg det snyggt och tjusigt ut.

Men i tryck på trähaltigt tidningspapper ser det helt annorlunda ut.

Jag begriper inte att reklamnissarna är så dåliga på det här med att göra sina alster lättare att läsa. En stor del av befolkningen har synfel av olika grad och för den målgruppen är det viktigt att kunna läsa vad det står.

Här på bilden nedanför ser du hur det ser ut just i den delen av annonsen.

Du tycker förstås att jag är en negativ gnällspik som alltid tjatar om svårlästa annonser. Jo, jag är nog en sån. Men här nedan ser du annons som jag tycker är lättläst.

Den har dessutom svart text på gul botten, vilket är särskilt lättläst. För varför tror du annars att kvällspressens löpsedlar så gott som alltid har denna färgkombination? Jo, det är lättläst - även på lite längre avstånd.

Reklambilaga med svårlästa rubriker

 
Häromdagen hade min morgontidning en reklambilaga med rubriken "Morgondagens samhälle". Som vanligt bestod den av sedvanliga helsidesannonser, kompletterade med annonstexter i artikelform. Alla rubriker var VERSALA, dvs. med stora bokstäver. Svårläst.

Företaget som gjort bilagan använder VERSALER genomgående, även i deras egen presentation. Det verkar vara ett USA-företag med kontor i Stockholm, vars webbplats är fylld av VERSALER.

Då förstår jag varför. USA är inte precis känt för lättlästa texter. Inte bara VERSALA rubriker, utan även på tok för långa rader i de mallar man har, vilket också är svårläst.

Nu hävdar säkert vän av ordning: "Men vaddå? Det går visst att läsa deras rubriker, vad bråkar du om?"

Jag håller med de går att läsa. Men med gemena bokstäver och kanske även ett annat typsnitt hade de varit mer lättlästa.

INDUSTRIN KAN MINSKA KOLDIOXIDUTSLÄPPEN GENOM ÅTERVINNING AV LÖSNINGSMEDEL

Industrin kan minska koldioxidutsläppen genom återvinning av lösningsmedel

 Båda texterna går att läsa men den undre anser jag mer lättläst. Det är faktiskt ingen slump att tidningar och tidskrifter har rubriker med små bokstäver och inte STORA BOKSTÄVER.

Vill du göra en text ännu mer svårläst kan du KURSIVERA den:.

INDUSTRIN KAN MINSKA KOLDIOXIDUTSLÄPPEN GENOM ÅTERVINNING AV LÖSNINGSMEDEL

När jag jobbade som informationsansvarig på (Riks)Skatteverket kämpade jag hårt för enkla och lättlästa korrekta texter. Det handlade inte bara om språkvård utan även om rätt typsnitt och en lättläst layout och form i övrigt.

Jag fick bråka med de reklambyråer vi ibland anlitade. De ville ha det på sitt sätt och struntade ofta i våra typografiska riktlinjer och om det de kreerade var lätt att läsa eller inte.

För mig var det viktigare med en förståelig, lättläst och korrekt text än om den var gjord för att tillfredsställa en reklambyråkreatörs eget ego.

PS. För att gå tillbaka till reklambilagan i inledningen så har jag mejlat företaget och undrat om deras VERSALER. Det ska bli intressant att se om jag får något svar.

Tillägg den 27 oktober: Nä, ännu inget svar. Däremot har de gjort ytterligare reklamatidningar med samma VERSALA  rubriker och skickat med som bilagor till SvD.

Är jag en homofob rasist?

När jag läser morgontidningen eller när jag ser på TV händer det ofta att jag fäller en kommentar som får min kära fru att reagera negativt. Hon nästan skäller på mig och säger "Hur kan du veta det? Det är såna här kommentarer som föder rasism!"  Eller också säger hon att jag har bögnoja.

Vad är det då jag kommenterar? Och vad säger jag?

Jo, när jag läser om en grov gruppvåldtäkt eller en rånad och trakasserad ung kille så fäller jag kanske kommentaren "Det är nog invandrare som gjort det". Frun tänder direkt och nästan skriker åt mig "Hur kan du veta det? Det är såna här kommentarer som spär på rasismen! Sluta!"

Ofta visar det sig att jag haft rätt. Häromdan var det två unga svennar som blev misshandlade och våldtagna i timmar på Solna kyrkogård. Jag kommenterade det. Det visade sig att jag hade rätt.

Men jag fäller ju min kommentar i hemmets lugna vrå - inte offentligt.  Är det så farligt? Jag tycker inte det. Jag vägrar att vara "politiskt korrekt" mellan hemmets fyra väggar.

Men frun har kanske rätt? Jag är nog rasist.

I nästan alla program som visas i statstelevisionen - och även i TV 4 - så ska det vara med en homosexuell - eller två. Jag tänker då inte i första hand på Gardell eller Mark Levengoood. Dom ser ju ut som vanligt folk, liksom även Christer Björkman, han med schlagertävlingen.

Men den där operasångaren, som gått ned i vikt, och som är utstuderad sminkad. Han är ju extrem. Det är även den där ljushåriga tjocka killen med pipiga rösten som var med i "Bäst i test" i ettan häromkvällen. Jag minns inte vad dom heter.

I fyrans "Bonde söker fru" är det alltid med ett homopar, antingen killar eller tjejer, liksom även i andra program i TV där det är par som medverkar.  

Bögar stör mig inte. Jag har haft arbetskamrater och medarbetare som varit det. När jag träffar mina kompisar i kilt är flera av dem det. Det som stör mig i TV-programmen är att det är så utstuderat och medvetet gjort.

Det är likadant i reklamen nuförtiden. Det ska alltid vara med nån som är svart eller typisk invandrare. Min hemkommun hade för något år sedan en platsannons där man hade tre personer i bild som illustration. Alla var typiska utlandsfödda trots att man inte sökte utlandsfödda. Det är att gå till överdrift i politiskt korrekthet, tycker jag.

Att det är så beror nog på att det finns en rädsla att få kritik och göra bort sig om man inte har med folk som är homosexuella, svarta eller invandrare.

När jag jobbade på Skatteverket och ritade så kallade roliga gubbar så fick jag kritik. (Roliga gubbar är ok, men absolut inte roliga kärringar. Då hugger genusextremerna direkt. "Kvinnoförnedring!")

Mina tecknade figurer fick kritik bl.a. för att dom var ljushåriga; för att det i en företagarbroschyr bara var just gubbar: "Det finns även kvinnliga företagare!"; för att kvinnan i bild var för passiv, jämfört med den deklarerande mannen.

Nä, ska det vara på det här viset finns det andra minoriteter som bör lyftas fram och visas upp. Jag tänker då inte bara på personer med funktionsvariation utan även vänsterhänta, flintskalliga, tjockmagade eller gråskäggiga figurer.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

,

 

 

 

Även jag har lurats att investera i bitcoin

Bedragare har satt i system att vi fejkade annonser på facebook lura främst äldre att satsa pengar som utlovats snabbt ge extrem god avkastning. En kvinna, tillika fattigpensionär, lockades och lurades att låna en miljon som placerades i bitcoin. Skojarna hade lyckats bygga ett förtroende och snodde hennes alla pengar. Allt var bara båg och nu har hon fått lämna både villan och sommarstugan för att betala lånet.

Jag gick också på deras lockande annons i vilken en känd TV-profil berättade hur han snabbt gjort en stor förtjänst genom att satsa pengar hos annonsörens företag.

Min fru tycker att jag lätt går på sånt här och hon har förbjudit mig att satsa pengar på tvivelaktiga transaktioner. Trots det gjorde jag det.

TV-kändisen Ellsberg verkade så pålitlig och förtroendeingivande. "Kan han så kan väl även jag" och gjorde årets blunder. Minsta belopp man kunde satsa var 250 euro, alltså lite drygt 2 500 kr. Jag klickade och betalade min summa med mitt kontokort.

Jag fick direkt flera mejl med finstilt text på engelska som jag givetvis inte läste. Jag förstod så mycket i alla fall att jag hade öppnat ett konto hos ett investmentbolag på Cypern. Nu kunde jag böra handla.

Det gjorde jag inte. För nu hade jag läst vidare de kommentarer som fanns på Facebook och förstod direkt att det här var bedragare som var i farten. Alltså måste jag avsluta kontot och få pengarna tillbaka. Och det snabbt.

Jag kontaktade först min bank och bad dom stoppa min 2 500 kr att nå Cypern. Det gick dock inte.

Nu började i stället en lång och tidsödande mejlväxling med företaget på Cypern. Jag hade kontakt med många olika personer som ibland gav olika besked. Jag kände tydligt att man inte ville släppa taget om mig då man även ringde mig flera gånger.

Jag sa på svenska till dom som ringde och pratade engelska att jag var svensk och inte förstod vad dom sa. Då blev jag i stället uppringd av en person som pratade svenska. Jag la på när dom ringde och sedan slutade jag att svara.

Min mejlväxling gav vid handen att jag inte hunnit få något konto öppnat hos dom, så varför inte  returnera min insats. Men se det gick inte. I stället var jag tvungen att öppna ett konto hos dem, något som jag gjorde. Där satt sen mina pengar.

Jag skrev att min fru hotade att ta ut skilsmässa om jag inte fick pengarna. Ständigt dök det upp mejl med nya krav om jag ville ha pengarna tillbaka. Jag skulle bl.a. skicka in bevis på att jag var jag. Det gjorde jag genom att göra en gruppbild på mitt pass, körkort och id-kort.

Den bilden dög inte utan jag fick göra separata bilder på dokumenten som jag mejlade till dem.

Nu måste det väl räcka, tänkte jag. Men jag hade fel. Nu ville man ha kopia på en telefon- eller elräkning med mitt namn och min adress. När dom fått bilder på dessa dokument var man nöjd.

När jag undrade när jag kunde få tillbaka mina 2 500 kr kom ett nytt besked. Då jag inte använt mitt konto hos dem och inte hade gjort någon transaktion så måste man ta ut en avgift på 80  euro. Jag skulle alltså i bästa fall bara få tillbaka ca 1 700 kr.

Jag förutsatte att man skulle återföra pengarna till det kreditkort som jag använt för betalningen till dom. "Nä, det går inte utan du måste ge oss bankkonto" blev svaret. Jag lämnade uppgifter om mitt bankonto med oban-nummer m.m. för att göra det redo för en utlandsinbetalning, som skulle dröja ett par veckor.

Till slut fick jag tillbaka mina pengar men hade blivit blåst på 800 kr. Hela processen hade tagit drygt en månad. Trots allt kom jag lindrigt undan.

Det var nog hotet att min fru skulle lämna mig som tog skruv.

MSB:s annonser kan vara tydligare och rakare

MSB har fått 75 miljoner kr för att informera oss medborgare om coronapandemin. Nu har jag sett flera av deras annonser i dagspressen. De är typisk myndighetsinformation, snudd på kungörelser. Då är de annonser som Region Stockholm/1177 producerar bättre. Det tycker i alla fall jag (se mitt inlägg den 11 mars i år).

När jag visade den senaste annonsen från MSB för min fru och samtidigt lade fram en av Region Stockholms coronannonser fick jag kritik. "Det är ju inte samma budskap", sa frun (snus)förnuftigt. "Kan du göra MSB:s bättre själv då?" snäste hon till med rösten fylld av skeptisk kritik.

Lätt som en plätt, tänkte jag, men sa inget. Tre minuter senare visade jag henne mitt alster. Se bilden nedan.

Det får inte vara för många budskap i en annons, helst bara ett men absolut inte fler än tre. MSB:s annons har tre budskap, som kommer långt ned i texten. Jag vände helt enkelt på texten i deras annons och la in budskapen i rubriken och gjorde rubriken till text.

En stor del av MSB:s annons är fylld av avsändarinformation. Jag förstår att respektive myndighet bakom Krisinformation.se vill synas, men är det nödvändigt?

Vilken variant som är bäst vet jag inte. Jag tror bara att min version vid en mätning skulle få fler plus än MSB:s när det gäller att snabbt få fram budskapen. (Men jag har haft fel förr. Det kan vara så även nu.)

När det gäller vilka som drabbas av coronaviruset skulle man kunna tro att det - om man är religiöst lagd - är någon gud eller naturen själv som ligger bakom utbrottet. Varför då, undrar ni?

Jo, när man ser vilken som är i värsta riskgruppen: en äldre, rökande, fet och multisjuk manlig diabetiker med högt blodtryck, cancer, dåligt immunförsvars, ALS, MS och Parkinson från Syrien som bor trångt i ett utanförskapsområde och jobbar deltid på ett äldreboende.

Jordens befolkning är stor och bara ökar. Det i sin tur belastar vår miljo och natur. Därför bör befolkningen minskas, tycker Moder Jord och ser till att kapa de som är minst nyttiga.

Jag tror inte att det är Moder Jord själv som ligger bakom detta. När Spanska sjuka härjade 1918 och 1920 var det framför allt yngre män som strök med.

Det var redan många unga män som gått bort och dött i Flanderns leriga skyttegravar åren innan. Det borde ha räckt för Moder Jord den gången.

En svårläst dagspressannons - från Volvo

Ni som följer med i mina blogginlägg vet ju att jag är miljöskadad sedan mitt jobb som informatör. Jag har ofta synpunkter på annonser och slår ned på de som är dåliga. Med dålig menar jag en som är svårläst på grund av för liten text och/eller dålig grafisk form. Nu är det dags igen. Denna gång en annons för Volvo Cars.

Här har den svenskkinesiska bilfabrikens marknadsavdelning släppt fram en helsidesannons som fanns i dagens svenska dagblad. Jag tycker den är dålig då den är svårläst.

Det jag vänder mig mot i första hand är att man lagt vit text på grå botten. Det är dubbelfel. Sen kunde texten varit större, Det finns ju utrymme till det.

Den mindre texten längst ned är  faktiskt lättare att läsa, trots att den är vit. Men den ligger på en mörkare bakgrund.

Du som tycker jag är grinig i överkant säger förmodligen: "Men texten går ju i alla fall att läsa!" Jo, det är sant. Den går att läsa. Men den är svårläst. Det räcker för mig att ge underbetyg.

Jag skulle aldrig ha godkänt en sån här annons som marknadschef på Volvo. Reklambyrån skulle fått bakläxa. Men det är inte lätt att kämpa för lättläshet med en ung AD på en glassig reklambyrå.

Om jag ska vara cynisk så har de bara två intressen. 1) Att kunna fakturera och 2) att få utlopp för sin egen kreativitet.

Det som ser bra ut på en datorskärm blir inte alltid bra i en dagstidning med trähaltigt papper.

En mycket bra dagspressannons!

Den här helsidesannonsen i dagens svenska dagblad är mycket bra. Kort, koncis, lättläst och relevant. Den ger även en förklaring till varför vi ska tvätta händerna. Bättre kan inte en samhällsinformativ annons vara!

Det är inte ofta jag ser en så här bra annons, därför måste jag skriva detta inlägg och ge beröm.

Som född närking är jag i allmänhet betraktad som en negativ gnällspik. Därför är det viktigt att visa att jag inte är det. Inte för jämnan, i alla fall.

Utöver texten (eller "copyn", som det heter på reklambyråsvenska) så är den även politiskt korrekt. Med tanke på att vi har två miljoner invånare med utländsk bakgrund är den även mångkulturellt anpassad.

Hur då, undrar du säkert? Jo, kolla händerna. De är visserligen blåa båda två, men  den ena är lite mörkare än den andra. Man har alltså tänkt på alla våra gamla och nya svenskar som har mörkare hudfärg än normalsvensken.

Däremot hittar jag inget som har med "gender" att göra, dvs. kön. Man kanske skulle ha haft längre naglar på ena handen för att även ha fått med jämställdhetsperspektivet?

Ännu en knepig helsidesannnons

Ni vet ju att jag inte gillar annonser som är svåra att läsa eller som är behäftade med andra märklig- eller tokigheter. Här ovan har du sådan annons, dessutom en helsida i min morgontidning. Brödtexten är svår att läsa och viktig information saknas.

Den här annonsen har ingen tydlig avsändare. Jag utgår från att det är innehavaren av varumärket Tempur som är det. Men det står ingenstans. Och inte heller var jag kan köpa en Tempurmadrass.

Förmodligen anser man att madrassen är så välkänd att konsumenterna självklart vet vilka affärer som säljer den. Jag vet dock inte det.

Sen är texten längst ned i annonsen inte lätt att läsa. Man har gjort ett trippelfel här.

1) För det första har man valt ett rakt tunt typsnitt. Typsnitt med "fötter" och "hakar" (som det du läser nu) är mer lättläst.

2) För det andra har man satt texten enbart med stora bokstäver, dvs. versaler. Stora bokstäver är mer svårlästa än små, i alla fall när det gäller längre texter som här.

3) För det tredje har man lagt texten i vitt på en svart platta. Det försvårar läsningen ytterligare. De mest läsbara är svart text på gult. Det är därför kvällstidningarnas löpsedlar ser ut så.

Suck! Märkligt att reklamnissarna på byråerna inte lärt sig något om läsbarhet. Och lika märkligt att reklamköparna inte ställer krav på byråerna när det gäller läsbarhet.

z

Annonser tränger undan det redaktionella

Jag envisas med att fortfarande betala dyrt och ha kvar min morgontidning på papper. Att läsa den på skärm är jag inte mogen för. Men jag tycker att annonserna börjar att få mer utrymme än de redaktionella texterna, dvs. artiklarna.

Jag kan förstå att annonser är prioriterade. Antalet prenumeranter på pappersutgåvan minskar stadigt då fler läser den på skärm i digital form.

Vin och möbler vanligast

Min tidning Svenska Dagbladet har till och med använt första och andra sidan enbart för annonser. Det tycker jag känns konstigt då jag alltid varit van att  få en sammanfattning av nyheterna på förstasidan.

Tidningen är nu fylld av stora annonser för vin och möbler, varav sängmöbler verkar vara vanligast.  En annan vanlig helsidesannons handlar om nya företag som söker kapital och erbjuder nyemissioner.

Redaktionell utformning

Alla dessa annonser är väl helt okej. Men nu förekommer även en annan typ av annonser. De gillar jag inte. Det beror på att de är utformade som den redaktionella texten och har ett typsnitt som är förvillande likt tidningens ordinarie.

Se bilden här ovanför. Hela uppslaget ser ut som om det handlade om redaktionell text i artikelform. Men högra sidan är en enda annons. Det är lurigt och tyder på viss desperation hos tidningens annonsavdelning. Här tillåter man nästan vad som helst för att få annonser.

Bara att acceptera

Jag gillar det inte, då naiva okunniga läsare kan luras att tro att annonsen är en vanlig tidningsartikel och "sanning". Ofta handlar dessa annonser om olika dyra tvivelaktiga piller och andra hälsopreparat med tveksam effekt.

Men för att få ha kvar min papperstidning har jag bara att acceptera detta. När prenumerationskostnaden blir allt för hög och min ekonomiska smärtgräns är passerad tvingas nog även jag till digital skärmläsning. Suck!

Smygreklam även i debattexter?

Mitt svenska dagblad (som jag får i trycksvärtsdoftande pappersform i brevlådan) innehåller många annonser. När jag räknat dem brukar hälften av sidutrymmet vara reklam. Helt förståeligt då tidningen måste ha annonsintäkter. Men när debattinlägg får inslag av textreklam är måttet rågat.

Ibland saknar dagbladet en journalistisk framsida. I ställer är där en helsidesannons. Ibland är nästföljande hela uppslag en stor dubbelsidig annons. Många sidor har helsidesannonser, ofta för vin och innovativa företag som presenterar sin affärsidé och produkt och vill locka läsare att teckna deras aktier.

Annonserna är väl ok då jag förstår att de ger intäkter till tidningen. Minskat antal annonser skulle ge mig ännu högre prenumerations-kostnad så jag accepterar dem. Dock motvilligt.

Debattinlägg med smygreklam?

Häromdan innehöll ett debattinlägg drag av textreklam för skribentens företag. I alla fall upplevde jag det så. Ämnet var att inte använda antibiotika till djur utan i stället vaccin.

Skribenten var en seniorprofessor vid Karolinska institutet men samtidigt VD för ett företag. När jag googlade på företaget fann jag att det tillverkade... Ja, vad tro du? Jo, givetvis vaccin för djur.

Tack vare att svenskans debattredaktion tog in inlägget fick hans företag gratisreklam. Jag ger mig sjutton på att snart kommer en helsidesannons där vi läsare erbjuds köpa aktier i hans företag. Smart.

Tjusiga titlar får företräde

Att han var professor bidrog säkert också till att man tog in hans inlägg. En vanlig Svensson utan akademisk titel eller något annat tjusigt att luta sig mot har otroligt svårt att få in ett debattinlägg i tidningarna, oavsett hur intressant och välskrivet inlägget är.

Sunkiga Sollentuna - skäms!

Min hemkommun Sollentuna är en av landets rikaste men samtidigt en av landets sunkigaste. Överallt vid trottoarkanter, övergångs-refuger, runt lyktstolpar och vid plattsättningar växer det ogräs - och björksly som på vissa ställen är meterhög. Nu på vinterhalvåret syns det inte som på sommaren.

Jag har påtalat denna missväxt direkt till flera politiker och även i form av insändare i lokalpressen. Jag har fått agera sur gubbe. Men inget har hjälpt. Ogräset lever vidare i välmåga år efter år.

Kommunens största infart från Uppsalavägen - Turebergsleden - som leder till kommunens hjärta Sollentuna Centrum är inget undantag. Det är ett sunkigt välkomnade besökarna får. Men förmodligen lägger de inte märke till det.

Att röja bort ogräset vore ett bra sätt att sysselsätta såväl gammel- som nysvenskar som har bidrag av olika slag som sin främsta inkomstkälla.

Det är inte bara sly som bidrar till sunkigheten. Kommunen har även flaggstänger på olika ställen. En del av dem är tomma på flaggor. Andra har flaggor som hängt uppe i åratal.

Vid den stora parkeringen norr om Sofielundsskolan, mellan idrottsplatsen Sollentunavallen och Sollentunavägen finns inte bara en återvinningsstation för sorterade sopor. Där finns även ett gäng flaggstänger där kommunens kultur- och fritidsförvaltning hängt upp sina flaggor.

Flaggorna hängdes förmodligen upp för flera år sedan och har fått hänga där sedan dess. Nu är de smutsiga och sönderslitna av väder och vind och ser ut som begagnade disktrasor av sämsta sort. Det ser helt enkelt för djävligt ut! Men de harmonierar fint med sopcontainrarna som finns där.

Skäms Sollentuna kommun!

Tillägg den 26 november: Jag skickade ett mejl till kommunen om disktrasflaggorna. Det ledde snabbt till nya flaggor på stängerna. Märkligt att inte någon kommunansvarig har koll på sånt här. Tur att det finns sura gnällgubbar som jag.

En annorlunda annonsplacering

Kolla in bilden! Den är ett uppslag i Svenska Dagbladet häromdagen. Det som är märkligt och annorlunda är annonsens placering. Den ligger mitt i uppslaget och har redaktionell text både ovanför och under. Det är första gången jag ser en annons placerad på detta sätt i en dagstidning.

Annonsens stora bild till vänster är lite lurig. Vid första anblicken förleds man som läsare att tro att den är en illustration till artikeln nedanför.

Annonsens båda delar - bilden till vänster och texten med klockan till höger - ser vid samma första anblick inte ut att höra ihop. Mycket är lurigt men det leder till att annonsen uppmärksammas.

Eftersom annonsintäkterna är allt viktigare för papperstidningars överlevnad så har nog tidningarnas annonsavdelningar fått större makt än redaktionerna när det gäller layouten. Det är numera även vanligt att tidningarna förstasidor har annonser. Så var det inte förr.

PS. Det normala är annars att annonserna ligger utfallande på sidorna, dvs. de ligger antingen överst, åt en av sidorna eller nederst. Som uppslaget bilden här nedanför.

Tjusig grafisk form blir ofta svårläst

Under hela mitt yrkesliv som producent av samhällsinformation i olika former prioriterade jag alltid läsbarheten. Och läsbarhet handlar om två saker: dels själva texten, som ska vara lätt att förstå och dels den grafiska formen. Den måsta underlätta läsandet, inte försvåra det.

Läsbarheten hos den grafiska formen (layout, typsnitt, typkaraktär, färg, tonplattor m.m.) var viktigare för mig än tjusiga grafiska excesser i form av roliga typsnitt, färger och onödiga krusiduller. Många grafiska formgivare (läs: reklambyråer) lägger större vikt vid att producera tjusiga alster än att se till läsbarheten. En enkel och pedagogisk text kan bli svårläst på grund av ett svårläst typsnitt och dito layout.

Häromdagen fick jag den kundtidning som mitt kommunala elbolag i min hemkommun Sollentuna skickar ut till sina kunder. Den är ett typexempel på svårläst grafisk form. Man har valt ett tunt typsnitt som ibland lagts över en bild eller återgetts i ljus färg eller i liten storlek (grad). Se exempel här nedan:

Här är den förklarande texten för tunn och ligger på färgade tonplattor. Typsnittet i sig är svårläst.

Under bilden ligger en slags rubrik över de två spalterna som är svårläst. För tunt typsnitt som dessutom är i ljus färg. Bildtexten är extremt svårläst.

Här ligger ingressen i samma tunna svårlästa typsnitt över en del av bilden, som är gråtonad. Dubbelfel.

Längst ned till vänster ligger den svårlästa texten dessutom på en grå tonplatta. Dubbelfel igen. Bildtexten under övre bilden till höger är i stort sett helt omöjligt att läsa utan förstoringsglas och bra belysning.

Jag har mejlat projektledaren hos den reklambyrå som gör tidningen och till tidningens redaktör och framfört mina synpunkter. Det ska bli intressant att se om jag får svar. Återkommer i så fall här.

PS den 19 oktober: I dag fick jag följande svar från reklambyrån som gör tidningen:

"Tack för ditt brev, alltid värdefullt med återkoppling från läsare!
De här frågorna är förstås bland annat sådant vi diskuterade under framtagningen av den nya formen och det är ju mycket tråkigt om det upplevs svårläst, då har vi inte nått ända fram. Det tunna typsnittet är svårläst, det är vi medvetna om.
Kan berätta att tidningen håller på att hitta sin form, som det nästan alltid blir efter en omgörning. Små korrigeringar och förbättringar görs från nummer till nummer och det är inga konstigheter egentligen.
Därför kommer din feedback lägligt, tycker att du har flera bra synpunkter och vi ska absolut titta igenom dem alla!
Låt oss återkomma med vad vi kommer fram till,"

Det ser jag fram emot.

Plast bättre än papper

Svenska folket får varje år två stora försändelser från staten. Det ena är det gulröda - eller orangefärgade - papperskuvertet från Pensionsmyndigheten, det andra är den mörkblå plastpåsen från Skatteverket med deklarationen. Plastpåsen är billigare, mer miljövänlig och går fortare att kuvertera än papperskuvertet. Därför kör Skatteverket med plast sedan flera decennier tillbaka.

Det var faktiskt jag som förde fram idén med plast redan 1976. Då genomfördes ett försök i Skåne som vi följde upp med en enkät till deklaranterna där. De tyckte plast var helt ok. Året därpå blev det plastpåse i hela landet och sedan dess har det fortsatt av bara farten. Eftersom plasten är billigare än papperskuvert har det under åren blivit många miljoner i lägre kostnader för utskicket.

Kostnadseffektiva och miljövänliga lösningar var alltid ledstjärnan när jag jobbade på Skatteverket (och föregångaren Riksskatteverket). Genom att se till helheten med sidantal, format, pappersvikt, portogränser m.m. minimerades kostnaden för bl.a. massutskick. Det har även berott på att det mesta gjorts av verkets egen personal, utan inblandning av dyra konsulter, som t.ex. reklambyråer.

När dåvarande Riksförsäkringsverket (RFV) tog fram det första pensionsutskicket var det deras reklambyrå som ville ha ett orange kuvert m.m. Då fanns inte det papper som krävdes för det färgade kuvertet. Ett pappersbruk i Tyskland fick en specialbeställning för att ta fram just den orangea papperskvaliteten som reklambyrån absolut ville ha. Mycket dyrt!

Den broschyr som skickades ut första gången i kuvertet från RFV hade en inlaga på 20 sidor och ett separat gulrött omslag i en annan papperskvalitet. Trycktekniskt mycket dyrt! Men det gick bra då verket hade 50 miljoner kronor att sätta sprätt på.

Jag tyckte då att det var skandal att slösa skattebetalarnas pengar på detta sätt. Även Finansdepartementet var tydligen tveksamt till kostnaderna. Jag blev uppringd av departementet och fick berätta hur mycket det kostade att skicka ut deklarationen och broschyren "Dags att deklarera".  Trots tveksamheten fick RFV sina pengar och kunde köra sitt kostsamma race.

Sedan dess har det fortsatt. Varje år har folket fått sitt gulröda kuvert med pensionsinformation. Nu är det Pensionsmyndigheten som är avsändare. Om man lyckats få ned kostnaderna vet jag inte. Men fortfarande är deras utskick ca en krona dyrare än Skatteverkets utskick av deklarationen i den blå plastpåsen. Med tanke på att det är sju miljoner som varje år får det gulröda kuvertet så är det mycket pengar det handlar om.

Jag har tipsat Pensionsmyndighetens informationsansvarige om detta och föreslagit att han ska kolla om en rödgul plastpåse och ändrad papperskvalitet kan ge lägre kostnader. Vi får se om det händer nåt.

Många vinannonser i dagspressen

I dagens SvD är det många annonser för vin i olika tappningar. Det är rätt vanligt med sådana annonser i dagspressen nu för tiden. En del är till och med helsidesannonser. Jag har roat mig med att kolla hur mycket utrymme de tar.

Jag har granskat de 25 första sidorna i dagens SvD, huvudtidningen. Det är där alla sidor fram till kulturdelen finns, dvs. ledar- och debattsidorna samt inrikes- och utrikesnyheterna. Av dessa 25 sidor är drygt en tredjedel, närmare bestämt 37 %,  ockuperat av olika annonser. Av dessa är 19 % vanliga annonser för allt möjligt och resten, dvs. 18 % annonser för vin.

Halva annonsutrymmet är enbart för vin i kartonger eller flaskor.

Låt fokusgrupper avgöra begripligheten

En text kan vara välskriven och enkel men det behöver inte betyda att budskapet går fram eller att den är begriplig. Ta t.ex. bruksanvisningar! De kan vara enkelt skrivna men totalt obegripliga. Ofta beror det på att den som skrivit anvisningen kan för mycket och hoppar över vissa moment som krävs.

Samma sak gäller blanketter. De kan se enkla ut men den som ska fylla i dem missuppfattar och gör fel. Fel ifyllda blanketter är kostsamt då det kräver kompletteringar.  Rätt ifyllda blanketter är viktigt, såväl för myndigheter som för företag, organisationer m.fl.

Du ska inte tro att du har gjort rätt från början. Testa därför ditt alster på en eller flera fokusgrupper som består av representanter för din målgrupp eller dina användare.  Nästan alla institut som gör opinionsmätningar kan hjälpa dig med tester på fokusgrupper.  Den kostnaden betalar sig, det kan jag lova.

När jag var informationsansvarig på Skatteverket tog verkets skatteexperter 1987 fram den första förenklade deklarationen.  Vi som jobbade med verkets information och hade dagliga kontakter med medborgarna tog fram en egen variant av den enkla blanketten. Vi ansåg att vår variant var lättare att förstå och ville att den skulle användas.

För att vi informatörer skulle få stöd för vår enkla blankett beslutade vi att låta fokusgrupper bestående av helt vanliga skattebetalare testa båda varianterna. De fick ”provdeklarera” med dem.

Vilken blankett tror du var enklast och fick fokusgrupperna att göra rätt från början? Var det vår blankett?  Nej, det var den ursprungliga, som skattefolket hade tagit fram.

Jag och mina medarbetare som dagligen arbetade med att förenkla och förtydliga krångliga skatteregler hade fel den här gången. Om vi inte testat båda varianterna hade risken varit stor att vår blivit den som gällt.

Jag blev visare av skadan.  Därför fortsatte jag sedan att låta fokusgrupper testa viktiga blanketter m.m. som gick ut i stora upplagor till medborgarna eller företagen i landet.

Skatteverket måste vara försiktigt med politik

I dagens SvD skriver Tove Lifvendahl att Skatteverket på sin webbplats går regeringens ärenden. Verket har skrivit där att "De nedsatta socialavgifterna för unga har visat sig vara en ineffektiv åtgärd för att skapa jobb."

Helt klart har verket förmedlat regeringspropaganda vilket en statlig myndighet inte ska göra. Men det är inte första gången verket anklagats för detta.

För femton år sedan genomförde Skatteverket en uppmärksammad och kritiserad kampanj för att få ungdomar att inte jobba svart. Kampanjen var framgångsrik då ungdomarnas attityder till svartjobb ändrades. Dessutom fick kampanjen flera utmärkelser, bl.a. reklambranschens "Nobelpris" - Guldägget.

Kampanjen startade ett valår och pågick i ytterligare två år. Den anklagades av borgerliga politiker för sossepropaganda och ledde bl.a. till en statlig utredning som undersökte myndigheters samhällsinformation visavi propaganda.

Innan vi drog igång kampanjen bjöd vi in de politiska partiernas ungdomsförbund för att förklara och diskutera upplägg, målsättning och målgrupp. Vi befarade nämligen att den skulle kunna missuppfattas. Av alla inbjudna ungdomsförbund dök bara moderaternas MUF upp. Sic!

Trots det körde vi igång kampanjen och tog den kritik och den debatt den gav upphov till. Men till skillnad från det nu aktuella citatet från verkets webbplats var inte svartjobbskampanjen partipolitisk, även om en del borgerliga politiker ansåg det.

Att hacka på statliga myndigheter har alltid varit en borgerlig paradgren, men den nu framförda kritiken anser jag dock befogad. Jag undrar om generaldirektören (känd för att peta i allt han kommer åt) har godkänt formuleringen på verkets webbplats?

DN prioriterar inte läsbarheten

Jag har i tidigare inlägg på min blogg kritiserat bl.a. Dagens Nyheter när det gällt layout och typografi. Nu är det dags igen.

I en av dagens DN-bilagor så har man åter använt en randig tonplatta och lagt på en rubrik. Det gagnar inte läsbarheten. Skäms!

På ett annat ställe i samma bilaga har man en helgrå rubrik. Den gagnar inte heller läsbarheten. Skäms igen!

 

Och, slutligen, har man lagt in en bild bakom brödtexten. Det är helt oförlåtligt. Läsbarheten är delvis helt obefintlig. SKÄMS! SKÄMS! Hur i helvitte kan man göra något sådant?

Våra två stora svenska dagstidningar brukar då och då skryta med att man vinner priser i internationella tävlingar i tidningsdesign.

Som vanligt brukar inte tidningarnas layoutare  bry sig om läsbarheten i de vackra sidor man producerar. Samma gäller tyvärr deras kollegor på landets reklambyråer när det gäller annonser och andra tryckalster.

Suck!

En bra och lättläst annons

Jag har jobbat i stort sett hela mitt yrkesliv med att försöka föra ut budskap till allmänheten. Det har gjort att jag blivit miljöskadad. Nu som panschis skärskådar jag annonser, utomhusreklam, reklamfilmer, broschyrer m.m. och sätter min egen kvalitetsstämpel på de olika alstren.

För mig har förståbarhet och lättlästhet varit det viktigaste. Kreativa excesser i form av bilder, färger och fantasifulla typsnitt - det som många reklambyråer gillar att frossa i - har för mig varit hinder för  målet, nämligen att nå ut med sitt budskap till rätt målgrupp.

Många av de annonser som jag gjorde under min tid som informationsansvarig på (Riks)Skatteverket utsattes för mätningar där man kollade hur målgruppen uppfattat och tagit del av dem. I mätning efter mätning hamnade våra hemmagjorda annonser i topp. I flera fall var de bättre än de som dyra byråer gjort.

När jag nu för tiden ser en bra eller dålig annons i min morgontidning reagerar jag. Det blir ofta ett inlägg på bloggen (som nu). När jag ser en bra, dvs. lättläst annons, brukar jag höra av mig via mejl med en verbal ros till såväl byrån (om den framgår av annonsen) som uppdragsgivaren.

I en av dagens morgonavisor fanns nedanstående annons för Myndigheten för tillgängliga medier, gjord av reklambyrån Granath Havas i Stockholm. Den nu aktuella avsändaren kan ju helt enkelt inte  göra en annons som inte är tillgänglig?

Det har man inte heller gjort. Den är enkel, lättläst och lockar till läsning. Den störs inte heller av läsovänliga färger, tonplattor och dito typsnitt eller störande bilder.

Planka eller hitta på själv?

När man ska vara kreativ tycker jag att man ska börja med ett tomt papper. Men det är kanske dumt? Varför inte i stället stjäla idéer från andra? När jag våren 1974 jobbade på en reklambyrå fick jag lära mig att man inte behöver börja med ett tomt papper.

På byrån jobbade en erfaren gammal reklambyråräv, kallad Mac, därför att han hade skotskt ursprung. Han var AD, dvs Art Director, och skulle ta fram layoutskisser på t.ex. annonser som sedan originalaren fick göra klart för tryck.

Så här gjorde han.

En rubrik och en kortare text med bild skulle ha en tilltalande layout. Mac låste in sig på sitt rum en hel dag med en packe amerikanska tidskrifter, typ Penthouse och Playboy, dvs. magasin med lätt- och oklädda unga damer på de flesta sidorna. Det fanns även annonser i dem.

Han tog god tid på sig. Läste, tittade och bläddrade. När han såg en bra annons med rubrik, bild och brödtext gjorde han ett hundhöra på den sidan och kastade sedan den tidningen i en särskild hög på golvet, bredvid den liggstol han låg i. Övriga tidningar lade han i en annan hög.

När han gått igenom alla tidningar hade han en bunt tidningar med hundöron på vissa sidor. Den bunten tog han upp igen och kollade på nytt alla annonser med hundöron. När han hittat någon han gillade riktigt bra rev han ut sidan. De sidorna blev en ny hög.

När dagen började närma sig sitt slut tog han upp de utrivna sidorna som han granskade ytterligare en gång. Slutligen fastnade han för en annonssida som han lämnade över till originalaren tillsammans med manuset. "Gör ut den här annonsen. Den ska var klar i morron bitti", sa han, tog rock och hatt och lämnade byrån.

Nöjd lämnade han arbetsplatsen efter ett väl förrättat dagsverke. Dessutom kunde han - som var en kontrakterad frilans - fakturera byrån för åtta timmars kreativt högklassigt arbete. Slutnotan gick sedan till kunden, sedan byrån lagt på ytterligare några timmar.

Jag har sedan dess haft en cyniskt kritisk bild av reklambyråer.