Är jag en homofob rasist?

När jag läser morgontidningen eller när jag ser på TV händer det ofta att jag fäller en kommentar som får min kära fru att reagera negativt. Hon nästan skäller på mig och säger "Hur kan du veta det? Det är såna här kommentarer som föder rasism!"  Eller också säger hon att jag har bögnoja.

Vad är det då jag kommenterar? Och vad säger jag?

Jo, när jag läser om en grov gruppvåldtäkt eller en rånad och trakasserad ung kille så fäller jag kanske kommentaren "Det är nog invandrare som gjort det". Frun tänder direkt och nästan skriker åt mig "Hur kan du veta det? Det är såna här kommentarer som spär på rasismen! Sluta!"

Ofta visar det sig att jag haft rätt. Häromdan var det två unga svennar som blev misshandlade och våldtagna i timmar på Solna kyrkogård. Jag kommenterade det. Det visade sig att jag hade rätt.

Men jag fäller ju min kommentar i hemmets lugna vrå - inte offentligt.  Är det så farligt? Jag tycker inte det. Jag vägrar att vara "politiskt korrekt" mellan hemmets fyra väggar.

Men frun har kanske rätt? Jag är nog rasist.

I nästan alla program som visas i statstelevisionen - och även i TV 4 - så ska det vara med en homosexuell - eller två. Jag tänker då inte i första hand på Gardell eller Mark Levengoood. Dom ser ju ut som vanligt folk, liksom även Christer Björkman, han med schlagertävlingen.

Men den där operasångaren, som gått ned i vikt, och som är utstuderad sminkad. Han är ju extrem. Det är även den där ljushåriga tjocka killen med pipiga rösten som var med i "Bäst i test" i ettan häromkvällen. Jag minns inte vad dom heter.

I fyrans "Bonde söker fru" är det alltid med ett homopar, antingen killar eller tjejer, liksom även i andra program i TV där det är par som medverkar.  

Bögar stör mig inte. Jag har haft arbetskamrater och medarbetare som varit det. När jag träffar mina kompisar i kilt är flera av dem det. Det som stör mig i TV-programmen är att det är så utstuderat och medvetet gjort.

Det är likadant i reklamen nuförtiden. Det ska alltid vara med nån som är svart eller typisk invandrare. Min hemkommun hade för något år sedan en platsannons där man hade tre personer i bild som illustration. Alla var typiska utlandsfödda trots att man inte sökte utlandsfödda. Det är att gå till överdrift i politiskt korrekthet, tycker jag.

Att det är så beror nog på att det finns en rädsla att få kritik och göra bort sig om man inte har med folk som är homosexuella, svarta eller invandrare.

När jag jobbade på Skatteverket och ritade så kallade roliga gubbar så fick jag kritik. (Roliga gubbar är ok, men absolut inte roliga kärringar. Då hugger genusextremerna direkt. "Kvinnoförnedring!")

Mina tecknade figurer fick kritik bl.a. för att dom var ljushåriga; för att det i en företagarbroschyr bara var just gubbar: "Det finns även kvinnliga företagare!"; för att kvinnan i bild var för passiv, jämfört med den deklarerande mannen.

Nä, ska det vara på det här viset finns det andra minoriteter som bör lyftas fram och visas upp. Jag tänker då inte bara på personer med funktionsvariation utan även vänsterhänta, flintskalliga, tjockmagade eller gråskäggiga figurer.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

,

 

 

 

Jag har träffat han som stal muséets mynt

SVT visar nu en dokumentärserie i tre delar som heter "Guldfeber - stölderna på Kungliga Myntkabinettet". Den kan ses på SVT Play. Jag har sett serien och den handlar om han som under många år var chef för samlingarna och samtidigt tjuv. Han erkände till slut, dömdes och fick några års fängelse som han dock slapp att avtjäna på grund av sjukdom. För tio år sedan träffade jag honom.

Sverige har en  unik samling mynt, en samling som började byggas upp redan på 1500-talet. Den är värderad till det enorma beloppet av 25 miljarder kronor! Just det, miljarder, inte miljoner.

Däremot har mynt för 25 miljoner "försvunnit" från samlingarna som finns hos Kungliga Myntkabinetter/Sveriges ekonomiska museum. Den som pekats ut som tjuv och dömts är Ian Wiséhn, som åren 1999-2012 var chef för muséet. Jag har träffat honom. Och hur kom det sig, undrar ni?

När jag jobbade på (Riks)Skatteverket hade jag en dröm  - eller vision - om att skapa ett skattemuseum. Sådana finns i bl.a.  USA, Nederländerna, Israel och Danmark. Därför samlade jag på mig diverse dokument och prylar som jag tänkte kunde bli en grund för ett sådant museum.

Jag lyckades mygla till mig ett förråd i källaren på verket som började fyllas med olika saker och dokument.

Men det blev aldrig något museum och jag måste tömma förrådet. Intresset hos verket var lika med noll och jag skulle sluta och bli pensionär (vilket skedde i mars för tio år sedan). Vad 17 skulle jag göra med det jag samlat på mig?

Jag kontaktade några muséer, bl.a. Tekniska muséet och även Myntkabinettet, som också var ett slags "ekonomiskt muséum".

På förmiddagen den 10 februari 2010 hade jag ett möte på verket med två representanter från Myntkabinettet. Det var chefen själv,  dvs. Ian Wiséhn, plus en kvinnlig medarbetare som hette Maria.

Båda två var mycket sociala, lättpratade och trevliga. Det visade sig att de hade - liksom jag - besökt Costa Rica och vi hade dessutom besökt samma platser där.

Det gemytliga mötet avslutades med att de gärna ville ta hand om en del av mitt material, vilket jag sedan såg till att de fick.

Se gärna dokumentären om den grövsta kulturarvsstölden någonsin i vårt land. Den är lite långsam i tempot men intressant med många obesvarade frågor.

PS. I dokumentären medverkar även andra personer, som jag har träffat och haft kontakt med. En är nuvarande statsheraldikern Henrik Klackenberg, som var studiekomps med Ian Wiséhn och  chef för Myntkabinettet innan Ian blev det.
      Klackenberg gillade inte att jag varumärkesregistrerade Bergslagsflaggan och överklagade. Men det gick inte hans väg utan jag vann den striden. I februari i år träffade jag honom på Armémuseum i samband med invigningen av en utställning. Vi var bland de inbjudna och jag fick en pratstund med honom om bl.a. Bergslagsflaggan. "No hard feelings any longer", kan man sammanfatta det mötet.
       En annan kändis som figurerar i TV-serien är Björn Tarras-Wahlberg, som tidigare varit chef för Skattebetalarnas förening. Det var i den egenskapen som jag träffade honom - tillsammans med min dåvarande chef, generaldirektören Lennart Nilsson - på 1990-talet och käkade lunch tillsammans, dessutom på mitt initiativ.

SVT:s nyheter är inte alltid opolitiska och neutrala

De flesta som jobbar i mediabranschen, dvs. press, radio och TV, har vänstersympatier. Det framkom i en (numera rätt gammal) rapport från Göteborgs universitet. Andelen vänsterfolk hos public service, dvs. SVT, SR m.fl, var ännu högre; en klar majoritet. Det märks fortfarande i nyhetsrapporteringen som t.ex. när man i Rapport jämförde fastighetskatten med fastighetsavgiften.

Härom kvällen var det ett inslag i Rapport om just detta. Man hade hittat en farbror i Kiruna som exempel. Kiruna jämfördes sedan med Danderyd och andra storstadskommuner.

I inslaget jämfördes mannens fastighetsskatt det sista år (2007) då den fanns kvar med dagens fastighetsavgift som uppräknats på grund av höjt taxeringsvärde. Om inslaget varit seriöst och neutralt borde fastighetsskatten också räknats upp på grund av höjt taxvärde. Då hade det blivit en rättvisande jämförelse.

Eftersom fastighetskatten var 1 % av taxvärdet och fastighetsavgiften är 0,75 % så hade skatten varit högre idag än avgiften. Den faktabiten redovisades alltså inte.

En felaktig jämförelse

Syfte med inslaget var nämligen att en slötittande Svenne eller Irma skulle bibringas uppfattningen att fastighetskatten var bättre än den nuvarande avgiften. I inslaget berättades inte heller varför taxvärdet ökat i just Kiruna, nämligen bostadsbristen på grund av flytten av staden, vilket drivit upp fastighetspriserna och därmed taxeringsvärdena.

Sen gjorde man en jämförelse till i inslaget. Man lyfte fram Danderyd och en del andra storstadskommuner med fastigheter i mångmiljonklassen och sa att man där hade en ungefär lika stor avgift som mannen i Kiruna.

Att det finns ett tak för avgiften som begränsas avgiften, bl.a. för villor med höga taxvärden berättade man inte. Det taket gäller i hela landet. Såväl i Danderyd som i Kiruna

En klar vänsterpolitisk vinkel

Det här inslaget hade ett enda syfte, nämligen att visa hur mycket mer rättvis den borttagna fastighetskatten var samt hur orättvis fastighetsavgiften är som bara gynnar de rika.

Det är många som reagerat på inslaget, bl.a. en företagare och f.d. M-politiker som skrev detta debattinlägg:

https://www.svt.se/opinion/svt-vilseleder-tittarna-om-fastighetsskatten

SVT:s reportrar bemöter debattartikeln så här:

https://www.svt.se/opinion/svt-svarar-vara-siffror-ar-korrekta

Det finns inga helt objektiva nyhetsinslag

I bemötandet jämförs fortfarande fastighetsskatten 2007 med fastighetsavgiften idag som ökat på grund av höjda taxeringsvärden. Reportrarna vidhåller sina tokiga jämförelser, allt för att bevisa att man har rätt. Att erkänna att man varit fel ute? Nä, det finns inte i vänsterns sinnevärld.

Alltså: public service är inte neutralt utan bedriver en politiskt färgad nyhetsrapportering. Tänk på det nästa gång du ser på Rapport eller Aktuellt.

Det finns nog ingen nyhetsrapportering som är helt objektiv. Allt är präglat - mer eller mindre - av reporterns egna åsikter. Och tyvärr ibland helt medvetet.

PS. När får vi se inslag i SVT:s nyheter där man berättar hur mycket varje medborgare i t.ex. Danderyd och Täby via skatteutjämningssystemet tvingas bidra med till kommuner i Norrlands inland, som t.ex. Kiruna? Aldrig.

(Varje Danderydsbo betalar 16 124 kr och varje Täbybo 4 315 kr till andra kommuner. Kiruna får 7 513 kr för varje invånare. Siffror för 2018.)

Skatteverkets nya ledning?

Skatteverket står utan ledning sedan generaldirektören Ingemar Hansson gjort bort sig och fått finansministerns tålamod att ta slut. Orsaken är att hans misstag - som är klantiga - kan ha skadat verkets i övrigt goda anseende. Jag har dock förslag på ny ledning för verket.

F.d. professorn, f.d. generaldirektören för Konjunkturinstitutet, f.d. statssekreteraren och nuvarande generaldirektören för Skatteverket Ingemar Hansson har fått sparken. Men han får sitta kvar tills nationalekonomen, f.d. statssekreteraren och f.d. överdirektören och nuvarande finansministern Magdalena Andersson utsett hans efterträdare.  (Andersson var tidigare - som överdirektör - Hanssons närmaste medarbetare på Skatteverket.)

Sedan f.d. statssekreteraren, f.d. informationschefen och f.d. liberala partisekreteraren Helena Dyrssen lämnade posten som överdirektör vid verket (frivilligt, för ett annat jobb) är även denna ordinarie post ledig sedan länge. Nu "vickar" en intern förmåga på det jobbet. Skatteverkets ledning kommer alltså snart att vara helt förnyad.

Anledningen till att Hansson får gå är några klantigheter som han gjort sig skyldig till. Magdalena Andersson anser att det har skadat Skatteverkets anseende.

Gjorde bort sig flera gånger

Första gången Hansson gjorde bort sig var när han gav okej till sin överdirektör Dyrssen att ringa till kompisen Frank Belfrage, f.d. kabinettssekreterare i Reinfeldts regering, och tipsa om att han var föremål för granskning i samband med de s.k. Panamadoku-menten. Det tog SVT:s´"Uppdrag granskning" upp stort och satte blåslampan på alla tre.

Hansson senaste fadäs är att han uppfattats ha utnyttjat sin ställning som högste skattechef när han försökte hjälpa sin särbo att klaga på en faktura från en arkitektbyrå. Det togs också upp av "Uppdrag granskning". Har man väl "fastnat" hos grävande journalister så släpper dom inte taget!

Hansson var chanslös. Jagad av Josefssons kompisar på "Uppdrag granskning" och av en finansminister som tröttnat på honom. Inga förklaringar hjälpte. Han fick gå. Hansson är ingen sosse, vilket också kan ha bidragit till hans sorti.

Klantigt gjort av dem

Hur klantig får man vara? Varför ringde Helena Dyrssen från sin jobbmobil till Belfrage? Hade hon ringt hemifrån hade ingen kunnat begära ut uppgifter om hennes samtal. Sen kan man ju undra vem i hennes närhet som tipsade "Uppdrag granskning" om hennes samtal till Belfrage och fick programmets medarbetare att begära ut hennes samtalslistor från verket?

Varför kunde inte Hanssons särbo, som är VD för ett börsbolag, själv ha hanterat sitt fakturatrassel med arkitekterna? Eller bett nån jurist på sitt bolag att hjälpa henne?

Förslag till nya skatteverkschefer

Nu spekuleras det hej vilt om vilka som blir nya chefer på Skatteverket. Jag har ett förslag:

Flytta den kritiserade sossen och rikspolisen Eliasson till Skatteverket och utse honom till generaldirektör med bibehållen rikspolischefslön - såklart. Utse den sparkade regionpolischefen Annika Stenberg i Malmö till ny överdirektör. Hon har i alla fall tidigare erfarenhet från både Kronofogden och  Skatteverket, bl.a. som skattechef i Stockholm.

Då löser man flera problem på en gång. Smart va? Men inte kul för Skatteverket.

"Uppdrag granskning" ska tas med saltnypa

SVT:s program "Uppdrag granskning" med Janne Josefsson i spetsen ska man ta med en stor nypa salt. Programidén är att rota fram "skandaler" och vrida till dem för att kunna jaga främst offentliga personer och framställa dem i så dålig dager som möjligt.

Programmet sätter visserligen strålkastaren på företeelser i samhället som är tveksamma. Den granskningen är bra och behövs. Men man väljer själva hur det hela ska vinklas och vilka som ska hängas ut. Svenne & Irma framför teveskärmarna suger i sig allt som serveras och ser det som djupaste sanning.

Det som passar Josefssons syfte visas, det som inte gör det kommer inte fram. Det är därför många personer bara ställer upp i direktsändning och inte i bandade intervjuer som kan klippas till oigenkännlighet.

Alla journalister har en vinkel som man vill få bekräftad. Det gäller oavsett om det handlar om radio, teve eller papperstidningar. Jag har själv upplevt det när det rört ärenden där jag haft full insyn, men där medierna bara rapporterat det som passat dem.

Ofta när det gäller myndighetsärenden gäller sekretess och då har myndigheten munkavle och kan inte ge en helhetsbild. Det utnyttjar medierna. I ett sånt läge är det lätt att framställa en vanlig byråkrat som en idiot, vilket förstärker Svennes & Irmas vrångbild av offentliga myndigheter och spär på politikerföraktet. Sen ska vi ha i minnet att en majoritet av journalistkåren har vänstersympatier.

Josefsson & Co i "Uppdrag granskning" har fått fram uppgifter om svenskar med dolda pengar utomlands vilka gjort självrättelse, skattat av och helt lagligt sluppit påföljd. Flera miljarder har återförts till Sverige, såväl i form av kapital som skatt. Man har sagt i programmet att många kända svenskar, även idrottsstjärnor, plockat hem sina dolda pengar på detta sätt.

Men inte en enda kändis inom sportens eller underhållningens värld har lyfts fram i programmet. I stället har man valt direktörer och (borgerliga) politiker som jagats och ställts till svars. Det skulle vara intressant att få se vilka de andra kändisarna är. Då skulle bilden bli mer nyanserad. Men det passar inte Josefsson.

PS. Jag försvarar inte på något sätt de förmögna personer som dolt tillgångar utomlands för att slippa svensk skatt. Det är bäst att förtydliga det.

PSS. För tjugo år sedan fanns ett liknande undersökande teveprogram som hette "Striptease" där Jens Orback (sedermera minister i Perssons regering) var programledare. Jag råkade 1994 ut för programmet i min roll som informationsansvarig på Skatteverket. Då var det folkomröstningen om EU-medlemskapet (verket var central valmyndighet) som var på tapeten.

Vi kom överens innan inspelningen vad frågorna skulle handla om. Men när kameran slogs på var det helt andra frågor som ställdes. Jag blev helt överraskad, men klarade mig trots det ganska bra. Men det var inte kul. Och det var framför allt inte juste av reportern att göra så.

Gift vid första ögonkastet

På svtflow.se visas en dokusåpa som heter "Gift vid första ögonkastet". Jag har inte sett något avsnitt men har förstått att det hela går ut på att en hon och en han paras ihop av en expertpanel och sedan gifter de sig på riktigt utan att ha träffats innan. Om det inte funkar får dom skilja sig - även det på riktigt - en månad senare. Det finns ju något som kallas "Kärlek vid första ögonkastet" - så varför vänta?

Det har tidigare funnits likande program där kvinnor och män paras ihop, dock inte så extremt som detta. Nu går i TV 4 "Bonde söker fru" som också är ett "koppleriprogram". Min fru gillar att titta på det och jag kan till nöds göra det om det inte finns nåt bättre att se i någon annan kanal på teven i köket.

Att gifta sig utan att först ha träffats är inget nytt påhitt. Det förekommer i andra kulturer och religioner där t.ex. en ung flicka tvingas av föräldrarna att gifta sig med en äldre släkting hon aldrig sett förut. Min fanatiskt religiöse far gifte sig andra gången med en kvinna han inte träffat innan.

Nu var farsan inte muslim utan medlem i sekten Efraims budbärare, en sekt som skapats på 1800-talet av svenskamerikanen Charles Lee. (Han hette Carl A Lindquist (1840-1926) innan han emigrerade till USA.) Sekten kan kort beskrivas som Jehovas vittnen, upphöjt till 2. Alltså extrem. Sekten hade många tokigheter för sig: man fick inte äta gris, inte fotografera sig, inte gå på bio och mycket annat. Dessutom skulle jorden gå under, vilket farsan förutspådde till 1955 första gången, sedan 1959. Några fler årtal kom han inte med. Sic!

Min frånskilde farsa var predikant i sekten och dessutom redaktör för sektens tidskrift "Det profetiska ljuset" som hade läsare i hela Norden, alltså även Finland. Där fanns en kvinna som började brevväxla med honom. Tycke uppstod brevledes och de bestämde sig - utan att ha träffats IRL - att gifta sig! De visste inte heller hur de såg ut eftersom foton var bannlysta!

Sagt och gjort. Farsan åkte per tåg till Vasa i Finland och träffade sin finlandssvenska May och de gifte sig hos borgmästaren där och faderskapet tog sedan sin nya fru med sig hem till Örebro. Detta hände året 1965 och de levde ihop tills farsan dog 1977.

Det äktenskapet funkade. De par som deltar i statstelevisionens dokusåpa kanske också får ett äktenskap som gör det?

Rektorer gillar inte det fria skolvalet?

Statstelevisionens nyhetsmorgon hade i morse ett inslag där man berättade att sju av tio rektorer inte gillar det fria skolvalet. Det fria skolvalet var ett borgerligt påhitt som Bildt & Co införde 1991, vilket illustrerades i teven med ett klipp från riksdagen 1991 med Bildt i talarstolen.

När man som tittare ser detta får man givetvis intrycket att en majoritet av Sveriges skolledare är emot det fri skolvalet. Det kan självklart vara så, men det är inte säkert. Fakta om undersökningen, som man hänvisar till, saknas. Man säger bara att UR, dvs. Utbildningsradion har gjort enkäten. Samma kväll visades i TV2 ett längre program om det fria skolvalet, gjort av UR, men inte ens där fick man veta något mera om undersökningen.

Sju av tio. Det låter bestickande. Men frågan är 1) hur många rektorer har tillfrågats, 2) vilka delar av landet representerar de (förorter, landsorten etc.) och 3) vilka skolformer är de rektorer för. Denna information saknades i inslaget i morgonteven.

Om 100 rektorer i kommunala högstadieskolor som ligger i storstädernas invandrartäta förorter tillfrågats eller om 2 000 rektorer från Sveriges alla skolor tillfrågats har en himla stor betydelse för hur jag som tittare ska värdera inslaget. Ingen information om detta ges. Enligt min bedömning är inslaget ofullständigt och vinklat - allt i syfte att leda tittaren/lyssnaren åt ett visst håll: Borgarnas fria skolval underkänns av landets rektorer.

När jag jobbade som informationschef på Skatteverket och gjorde enkäter ville jag alltid ha ett antal respondenter som var tillräckligt stort och som dessutom var ett riksrepresenativt urval av hela målgruppen, i mitt fall hela folket.

Om vi gjorde ett pressmeddelande och ville få publicitet för resultatet så var mediernas krav att vi hade minst 1 000 respondenter, helst ännu flera. Annars var man inte intresserad då resultatet betraktades alltför statistiskt osäkert med så få svarande.

Alltså: Använd ditt sunda förnuft när du bedömer det du ser, läser och hör i tidningar, radio och teve. Och var kritisk.

PS:  Jag brukar säga (och har sagt det förr) att statistik är som en gatlykta: Den lyser upp ett begränsat område men bra att hålla sig i när man är vinglig.

Lika som bär?

År 1965 började statstelevisionen att sända den amerikanska serien "Familjen Addams". En av figurerna i den var Onkel Fester - en rund flintskallig äldre herre. Sedan dess har serien sänts flera gånger.

Jag tycket att nuvarande LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson är rätt så lik Onkel Fester (till utseendet alltså).

Vi ligger före USA ibland

Det stora landet i väster tror sig om att vara världsledande när det gäller det mesta. I alla fall verkar många amerikaner tro det.

För ca femton år sedan hade jag besök av en amerikansk släkting som jag hämtade upp med bil vid hans hotell i Stockholm. Förvånat noterade han att jag hade en mobiltelefon i en hållare vid instrumentbrädan. Han trodde inte vi hade sådana i Sverige.

När jag var i Miami och åkte taxi för en vecka sedan berättade taxichauffören att alla taxibilar i Miami om tre månader skulle få möjlighet att ta betalt med kort och att bilarna skulle få GPS. Han var mäkta stolt. Han blev något snopen när jag berättade att det har vi haft i Sverige i många, många år. Sen var han tyst.

Här i Sverige betalar vi med kort som har ett chip. Inte en enda gång under mina två senaste veckor i USA såg jag en affär där man kunde betala med sitt chip i kortet plus kod. Det var det gamla vanliga pappersremsorna, som skulle skrivas under eller också en apparat med liten skärm vid kassan där jag med en digital penna skulle skriva mitt namn.

Men på ett område upptäckte jag att USA ligger före oss! På en restaurang på Ocean Drive i Miami Beach fanns det en urinoar som hade små tv-skärmar (som på stora flygplan) där man visade sportkanaler. Där kunde vi gubbar stå och kissa och kolla sport samtidigt - se bilden. Häftigt!

Stig och Ray - lika som bär?

Här ser du f.d. LO-chefen Stig Malm och den amerikanske skådespelaren Roy Walston (1914-2001). Du som var med och kikade på TV i mitten av 1960-talet kommer säkert ihåg TV-serien "Min vän från Mars" där Roy hade huvudrollen. Lika som bär?

Lika som bär?

Den danske bonden Frank Erichsen som i SvT 1 på måndagar underhåller oss med diverse bondska upptåg på sin gård tycker jag till utseendet liknar den göteborgske sångaren Håkan Hellström. Vad tycks?

Även Aktuellt har bytt kostym

Det är inte bara DN och Kronofogden som fräschar upp sina utseenden. Nu har TV2:s Aktuellt också gjorts om; en omgörning som inte tagits emot särskilt väl av proffstyckarna. Framgången uteblir och tittarsiffrorna verkar återgå till det normala för programmet, alltså många hundratusen lägre än konkurrenten Rapport i TV1.

Det jag ogillar mest med nya Aktuellt är valet av typsnitt, en ful grotesk stil som oftast återges med kursiva versaler. Såväl stora bokstäver (versaler) som kursiv stil ska undvikas då det uppfattas som svårläst. Dubbel bakläxa alltså. Och framför allt när det handlar om föränderlig nyhetstext som ska läsas snabbt.

Det är ofta jag ser exempel på texter som rent typografiskt är mindre bra eftersom kreatören valt typsnitt och typkaraktärer som är svårlästa. Både nya DN och nya Aktuellt är två aktuella exempel.

Jag förstår inte att så många kreatörer saknar de mest grundläggande kunskaperna om läsbarhet i kombination med typografi. De flesta kreatöramatörer tror att VERSALER är mer lättläst bara för att det är stora bokstäver. Och så vill man försöka öka uppmärksamheten genom att även göra dem KURSIVA.

Obegripligt att de kan få hålla på. Okunniga köpare av kreativa tjänster är nog en förklaring.

PS. Nu säger väl "vän av ordning": "Hörru Björn, du har ju själv bara stora bokstäver i vinjetten till din blogg". Jo, men det är en fast text, typ devis, så det är inte jämförbart med föränderliga texter som t.ex. i en tidning eller en TV-ruta. Typsnittet i min vinjett är mer lättläst än en grotesk stil och dessutom är det hyfsat med luft mellan de enskilda bokstäverna i orden. Vinjetten är en typmall som ligger i bloggprogrammet.

Jag blir kräkmogen över alla matprogram

Jag har (här på bloggen) sagt det förut: Det är för många matprogram i TV. Men nu är måttet rågat. Till och med i statstelevisionens nyhetsmorgon. Kl. 7:25 i dag satt f.d. sollentunabon fru Rundström i Almedalen och pratade med kommunisten Ohly - och vad händer? Jo, in kommer en gotlänning med en fylld tallrik och börjar prata mat! Jag kräks.

Även i radion förekommer matprogram. Ska det aldrig ta slut?

För mycket mat, inredning och bygge!

Jag kräks snart över alla tv-program med matlagning, inredning och byggande med Ernst, Timell, Tina och alla andra som hackar, skär, grillar, syr, spikar, sågar och målar. Häromkvällen var det nåt nytt pratprogram med André Pops (som pratade för mycket själv) där det också lagades mat. Och i alla längre nyhetsprogram är det också matlagning.

Visst, jag kan låta bli att titta. Jag försöker göra det.

När jag träffade Brunnberg

Skådespelaren Ulf Brunnberg är ju en av deltagarna i den här säsongens avsnitt av TV-såpan "Stjärnorna på slottet". Motvilligt måste jag erkänna att jag tycker det är ett bra program som ger feel-goodkänsla. Det är intressant att se att kändisar också är människor.

Jag träffade Ulf Brunnberg några gånger på 1970-talet. Han gjorde via sitt produktionsbolag Prodekta reklamfilm åt oss på Riksskatteverket. Min bild av Ulf Brunnberg var en stöddig machotyp, men den bilden stämde inte alls när jag fick träffa honom. Den förändrade bild jag fick då, förstärktes ytterligare efter att ha sett honom i "Stjärnorna på slottet".