I natt drömde jag att polisen hade ett system som automatiskt slog larm när "misstänkta" namn dök upp på nätet Jag tror dock inte att det finns i verkligheten. Men det borde kanske finnas. Polisen kan säkert göra mer med automatik för att lösa brott, även mindre sådana som t.ex. stöld och inbrott.
Det tråkigaste jag vet är när andra detaljerat i oändlighet redogör för vad man drömt. Det intresserar mig inte alls. Därför berättar jag sällan själv vad jag drömt. Om jag nån gång gör det blir det mycket kort.
Så nu gör jag ett unikt undantag och berättar vad jag drömde i natt.
Jo, jag var tydligen på någon slags kurs och vid mitt namn på deltagarlistan stod "Kalkåsen" som är namnet på vårt torp i Bergslagen. Kursledningen sa att polisen hade hört av sig med anledning av det och undrat vem jag var. "Det har varit flera inbrott där" hade polisen sagt. Sen var drömmen slut, såvitt jag nu minns.
Det stämmer att vi haft många ouppklarade inbrott på torpet. Enligt drömmen har alltså polisen ett system där man matar in namn på t.ex. brottsplatser. Sedan söker systemet av hela nätet och reagerar om det blir träff. Det hade det tydligen blivit på deltagarlistan, som givetvis fanns lagrad digitalt på nätet.
Men jag tror det bara var en dröm. Jag skulle bli mycket förvånad om polisen hade ett sådant IT-system.
Det finns andra system som polisen borde ha - men inte har. Ett är en automatisk samkörning av stulna prylar med stöldgods som hittas i tjuvarnas gömmor.
Vid ett av inbrotten på torpet stals ett helt nytt elverk som stod kvar ouppackat i sin kartong. Ett halvår efter stölden var det en artikel i lokaltidningen där polisen berättade att man sprängt en tjuvliga och hittat massor med stöldgods, bl.a. ett helt nytt oanvänt elverk.
Samtidigt ondgjorde sig polisen över att de som haft inbrott inte hörde av sig till polisen med jämna mellanrum för att kolla om man hittat det som stulits.
Vänta nu! Hur svårt kan det vara? Polisen borde väl för 17 kunna lägga in de saker som stulits och även det som man hittar hos tjuvar i ett litet digitalt program? Efter en enkel samkörning skulle säkert en del kunna få tillbaka sin stulna saker.
Tidigare var detta givetvis omöjligt då vi hade flera olika polismyndigheter med vattentäta skott mellan sig. Men nu, när det är bara en myndighet i hela landet , vore det lättare att fixa.
Men jag vet förstås inte om det redan finns ett sånt här system. Gör det det, så funkar det dåligt.
Visar inlägg med etikett Polisen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Polisen. Visa alla inlägg
9 februari 2020
26 december 2019
Gängen måste stoppas innan det är för sent
De kriminella mördar- och spränggängen som lever på knarkförsäljning och har gjort förorter till laglösa ghetton måste stoppas. Politiker pratar och myndigheter står handfallna. De kosmetiska lagändringar som gjorts räcker inte. För att få stopp på eländet innan det spårat ur helt krävs extraordinära åtgärder. Åtgärder som medför att Sverige förändras i grunden. Är vi beredda på det? Knappast.
Politikerna bara pratar och prata. "Vi måste få stopp". "Det är oacceptabelt". "Det är de knarkande i Djursholm som är grund till våldet i förorterna". Jojo, snacka går. Men att göra något konkret är något helt annat.
Att strama åt vapenlagarna drabbar bara jägare och sportskyttar. De lättkränkta tonåringarna i förorterna skrattar och skaffar sig ytterligare några magasin till sina k-pistar och pistoler. De struntar totalt i att det ska krävas tillstånd för att ha magasin till skjutvapen.
Vad ska man göra för att stoppa gängen? Nu när till och med åttaåringar rekryterats till gängen och även haft tillgång till vapen krävs extraordinära åtgärder.
Om inget görs riskerar vi att få helt laglösa områden som t.ex. i Rio Janeiro där polisen helt gett upp och de kriminella tagit över helt och hållet. Det är inte långt dit även hos oss.
En del politiker anser att militären ska kopplas in där polisen misslyckats. Vattenkanoner säger andra. Satsa mer på skolan och fritidsgårdar. Ställ krav på föräldrarna. Jo, det är nog bra men hjälper inte för att få stopp på de cirka 1 500-2 000 personer det handlar om. De är redan bortom sådana åtgärder.
Såväl polisen som socialtjänsten vet redan vilka barn, ungdomar och yngre män det handlar om och har bra koll på dem. Men att få dem fällde för sina brott motarbetas av deras nekande, smarta välbetalda försvarsadvokater samt att inga vågar vittna mot dem.
Det enda rätta är att stifta en lag som gör de möjligt att ta in dessa personer och sättas dem bakom lås och bom i ett år i taget. Ta ifrån dem deras lyxbilar, dyrbara armband och klockor och annat som de har som statussymboler samt givetvis deras vapen m.m. Husrannsakningar genomförs samtidigt som de grips.
Hur en sådan lag ska formuleras och antas blir inte lätt. Den kommer även att väcka ett ramaskri hos de som värnar rättssamhällets grundläggande principer.
Det går idag att ta ifrån föräldrar deras barn på obestämd tid bara för att socialtjänsten fått in en anonym anmälan om t.ex. vanvård. Vuxna går också att ta in och sätta på anstalt om de är onyktra och stör andra.
Men att ta in misstänkta kriminella, mördare, mordbrännare och knarkhandlare som lamslår en hel förort och hålla dem borta under ett år är omöjligt.
Om det nu skulle bli verklighet att staten sydde in dessa personer så kommer nästa fråga? Var ska de placeras?
Kriminalvården har inte plats för mer än 4 500 klienter (ja, så kallas fångarna numera) och sen finns ca 2 500 häktesplatser. Alla dessa är redan fulla och överbelagda. Två fångar i varje cell är vanligt. Planer på att sätta upp tillfälliga baracker finns.
Tiden från lagakraftvunnen dom till placering var tidigare ca en månad. Nu är den snart tre månader. En fånge ett dygn i ett fängelse kostar idag ca 2 500 kr.
Men köpa fängelseplatser i andra länder, varför kan man inte göra det? Jo, det går. Norge har gjort det men slutat då det blev för dyrt.
För att sammanfatta alltihopa: det går att stoppa eländet men då krävs det enorma krafttag. Vi måste tumma på många rättigheter och kanske bryta mot diverse internationella avtal och konventioner.
Det kommer våra politiker aldrig att göra.
Våra lagar - och även våra bidragssystem - är inte anpassade för hur Sverige ser ut idag med den befolkning vi har fått.
Om det nu skulle bli verklighet att staten sydde in dessa personer så kommer nästa fråga? Var ska de placeras?
Kriminalvården har inte plats för mer än 4 500 klienter (ja, så kallas fångarna numera) och sen finns ca 2 500 häktesplatser. Alla dessa är redan fulla och överbelagda. Två fångar i varje cell är vanligt. Planer på att sätta upp tillfälliga baracker finns.
Tiden från lagakraftvunnen dom till placering var tidigare ca en månad. Nu är den snart tre månader. En fånge ett dygn i ett fängelse kostar idag ca 2 500 kr.
Men köpa fängelseplatser i andra länder, varför kan man inte göra det? Jo, det går. Norge har gjort det men slutat då det blev för dyrt.
För att sammanfatta alltihopa: det går att stoppa eländet men då krävs det enorma krafttag. Vi måste tumma på många rättigheter och kanske bryta mot diverse internationella avtal och konventioner.
Det kommer våra politiker aldrig att göra.
Våra lagar - och även våra bidragssystem - är inte anpassade för hur Sverige ser ut idag med den befolkning vi har fått.
4 september 2019
Varför ger man ungar "leksakspistoler"?
Den tragiska polisära dödskjutningen av den funktionshindrade unga pojken i Stockholm förra året kunde ha undvikits. Hur då? Jo, om pojken inte fått det leksaksvapen som såg exakt likadant ut som ett riktigt sådant. Föräldrarnas ansvar har inte kommit fram i medierna.
Först vill jag kasta in en brasklapp: Jag beklagar det som hänt och jag fritar inte på något sätt de poliser som sköt - om de nu gjort sig skyldiga till något brottsligt. Det får domstolen avgöra.
Det är alltid lätt att bli efterklok. Det gäller i alla situationer där något gått galet och man ångrar det man gjort - eller inte gjort.
De poliser som sköt hävdar nödvärn. Allt var över på några sekunder och det var bara ett par av de 25-tal skarpa skott som avlossats som poliserna står till svars för. En av poliserna hade varit polis i några veckor; den andre i ett par månader. Det är alltid lätt att kritisera poliser. De är tillåtna slagpåsar.
Föräldrarnas ansvar då?
Det som inte kommit fram i medierna är föräldrarnas ansvar. I detta fall är det givetvis extra känsligt då offret är ett barn som har både autism och Dauns syndrom; ett dubbelt funktionshinder. Det är tungt för föräldrar och närstående. Ett handikappat barn är lika kärt - om inte mer kärt - som andra barn.
Vem gav pojken det leksaksvapen han riktade mot poliserna? Vapnet, som visats på bild i TV-nyheterna, ser exakt ut som ett riktigt vapen. Den dödade pojkens mamma har sagt hans utvecklingsnivå är som en treårings.
Inget av mina fem barnbarn har fått ett leksaksvapen. Däremot har de lekt med en knallpulverpistol som min son haft som barn.
Jag känner inte till något annat barn eller barnbarn i vår släkt eller nära bekantskapskrets som fått eller haft tillgång till ett leksaksvapen av det slag som nu är aktuellt.
Tar vad som helst
Däremot har mina barnbarn lekt "pang-pang" och då antingen pekat med handens fingrar eller haft en träpinne som "pistol". Så har barn alltid gjort.
Jag läste för något år sedan en artikel om barns utveckling och förbudet mot leksaksvapen på förskolorna. Att leka "pang-pang" är viktigt för pojkars sexuella utveckling stod det i artikeln. Det var en barnpsykolog som sa det. Jag kan inte avgöra sanningshalten i det påståendet.
Men det är helt klart att det inte går att hindra barn att leka "pang-pang". Det hjälper inte att hålla leksakspistoler borta från dem. De hittar på något annat i stället. Det hade nog även den nu aktuelle gossen gjort på innergården i Stockholm där den tragiska skjutningen skedde.
Varför ger man en "treåring" ett "riktigt" leksaksvapen?
Först vill jag kasta in en brasklapp: Jag beklagar det som hänt och jag fritar inte på något sätt de poliser som sköt - om de nu gjort sig skyldiga till något brottsligt. Det får domstolen avgöra.
Det är alltid lätt att bli efterklok. Det gäller i alla situationer där något gått galet och man ångrar det man gjort - eller inte gjort.
De poliser som sköt hävdar nödvärn. Allt var över på några sekunder och det var bara ett par av de 25-tal skarpa skott som avlossats som poliserna står till svars för. En av poliserna hade varit polis i några veckor; den andre i ett par månader. Det är alltid lätt att kritisera poliser. De är tillåtna slagpåsar.
Föräldrarnas ansvar då?
Det som inte kommit fram i medierna är föräldrarnas ansvar. I detta fall är det givetvis extra känsligt då offret är ett barn som har både autism och Dauns syndrom; ett dubbelt funktionshinder. Det är tungt för föräldrar och närstående. Ett handikappat barn är lika kärt - om inte mer kärt - som andra barn.
Vem gav pojken det leksaksvapen han riktade mot poliserna? Vapnet, som visats på bild i TV-nyheterna, ser exakt ut som ett riktigt vapen. Den dödade pojkens mamma har sagt hans utvecklingsnivå är som en treårings.
Inget av mina fem barnbarn har fått ett leksaksvapen. Däremot har de lekt med en knallpulverpistol som min son haft som barn.
Jag känner inte till något annat barn eller barnbarn i vår släkt eller nära bekantskapskrets som fått eller haft tillgång till ett leksaksvapen av det slag som nu är aktuellt.
Tar vad som helst
Däremot har mina barnbarn lekt "pang-pang" och då antingen pekat med handens fingrar eller haft en träpinne som "pistol". Så har barn alltid gjort.
Jag läste för något år sedan en artikel om barns utveckling och förbudet mot leksaksvapen på förskolorna. Att leka "pang-pang" är viktigt för pojkars sexuella utveckling stod det i artikeln. Det var en barnpsykolog som sa det. Jag kan inte avgöra sanningshalten i det påståendet.
Men det är helt klart att det inte går att hindra barn att leka "pang-pang". Det hjälper inte att hålla leksakspistoler borta från dem. De hittar på något annat i stället. Det hade nog även den nu aktuelle gossen gjort på innergården i Stockholm där den tragiska skjutningen skedde.
Varför ger man en "treåring" ett "riktigt" leksaksvapen?
31 maj 2018
En målsägande får mycket papper
I början av året hade vi inbrott på vårt torp i Bergslagen. Boven greps och dömdes till fängelse och utvisning. Vi blev instämda till tinget i egenskap av målsägande. Det var en ny upplevelse, att få vara med vid en rättegång. Totalt var det en process som pågick i flera månader, från polisanmälan till tingsrätt, kronofogde och kriminalvård. Vi fick många brev med dokument, blanketter och information. Jag tror att detta kunde effektiviseras genom utökad samarbete mellan de olika myndigheterna. En satsning på språkvård här och var skulle inte skada.
Det började med att vi gjorde en polisanmälan. Den resulterade i sex sidor för anmälan plus fem sidor med information från polisregion Bergslagen, med huvudkontor i Örebro.
När rättegången var över kom domen. Den skickades till alla som var målsägande. Boven hade gjort sex inbrott och antalet målsägande var 12 personer.
Eftersom vi hade begärt ideellt skadestånd (som vi inte fick) för alla som nyttjar vårt torp, dvs. bl.a. våra barn och barnbarn, var även de målsägande.
Alla målsägande fick varsitt exemplar av domen med post, även våra minderåriga barnbarn.
Domen var på 13 sidor och bilagorna på 17 sidor plus information på ytterligare tre sidor. Totalt 33 sidor.
Jo, vi fick ett byråkratiskt brev med citerad lagtext plus en blankett. Man ville veta om vi vill få veta vilken anstalt han sitter på, om han rymmer eller fritas, får permission, när han släpps m.m. Vi fick också svarskuvert som var frankerade med julfrimärken (!) samt adresserade till den anonyme C. Lööf i Malmö.
Det blev en hel del papper, det här.
Lägg sedan till förundersökningen på totalt 450 sidor, som vi dock inte fick med automatik. Om vi hade begärt ut den på papper hade det kostat oss en tusenlapp i exeditionskostnad. Vi gjorde inte det utan lyckades flirta med en vaktmästare på tingsrätten och fick den nedladdad på en cd-skiva. Alltid något.
Jag är övertygad om att denna process skulle gå att förenkla och förbilliga. Men det skulle kräva att polisen, tingsrätten, kronfogden och kriminalvården samarbetade om enklare rutiner. I det arbetet skulle en språkkonsult få häcken full. En del texter var acceptabla, men andra var inte det.
Sen har vi skadestånden. En stor del av rättegången upptogs av att presentera och diskutera skadestånden. Eftersom både vi och rätten visste att boven saknade tillgångar var dessa diskussioner i stort sett onödiga.
Ett förenklat skadeståndsförfarande borde tillämpas då man redan i förundersökningen kan konstatera att boven inte äger något utmätningsbart.
PS. Tillägg den 1 juni 2018
I dag fick jag mejl från Fosieanstalten utanför Malmö där boven sitter inne. Man meddelade mig att han blir villkorligt frigiven i mitten av december i år, alltså efter bara ca nio månader i fängelse.Det blir en rejäl rabatt. Han fick ett år och tre månader och utvisning med förbud att återvända före 2023. När han släpps ur fängelset tar gränspolisen hand om honom och ser till att han förpassas till sitt hemland Palestina. Kan man inte göra det direkt sätts i han i förvar tills det blir dags att ge sig av. Kedjan är lång: vanliga polisen, tingsrätten, fogden, kriminalvården och gränspolisen.
9 april 2018
Att vara målsägande på en rättegång
Jag har tidigare berättat på min blogg att vi haft inbrott på torpet i Bergslagen. Det var sjätte gången! Men nu var förövaren fast och det ledde till rättegång i Örebro. Min fru var med som målsägande och jag som bisittande åskådare. Att uppleva en rättegång som deltagare och åskådare var en intressant upplevelse.
Rättegången skulle börja en fredag. Min fru, bosatt i Sollentuna, som är delägare i torpet fick en kallelse till rättegången måndagen samma vecka. Det var kort om tid. Hon uppmanades att inställa sig kl. 9 på fredagen hos Tingsrätten i Örebro.
Gjorde hon inte det skulle hon få betala ett vite på 4 000 kr eller räkna med att bli hämtad av polisen. Det var ord och inga visor! Kanske väl hårt formulerat för att kalla den som drabbats av brott. (Jag kan tänka mig hur t.ex. ett våldtäktsoffer/målsägande reagerar på en sådan kallelse. Hemskt.)
Noggrann inpasseringskontroll
Vi var ute i god tid och fick vänta innan vi blev insläppta i det nya tingshuset, alldeles vid Örebro Central. Där blev det kroppskontroll, samma som när man ska ut och flyga. Alla fickor fick tömmas, svångremmen tas av osv.
Vi klarade nålsögat vi entrén och tog oss upp till rättssalen där målet skulle avgöras. Vi fick en kort pratstund med den kvinnliga åklagaren. Vi handhälsade även på försvarsadvokaten, som annars höll sig på sin kant. Ytterligare två målsägande var kallad till samma tid, en var där och en deltog via videolänk.
Många deltagare i rättegången
När rättegången inleddes var tre politiskt tillsatta nämndemän, en kvinna och två män, samlade tillsammans med juristdomaren och en tingsnotarie, som förde protokoll via en laptop. En videokamera var monterad framför domaren. Hela rättegången filmades nämligen.
Dessutom deltog åklagaren som satt till höger tillsammans med målsägandena. Mittemot satt försvarsadvokaten, den åtalade och en kvinnlig tolk eftersom den åtalade bara talade arabiska. Tolken var en kvinnlig arabisktalande jurist från Stockholm som åkt samma morgon till Örebro.
Fångkläder och handbojor
Den åtalade var en asylsökande 30-årig man med ursprung i Palestina, men numera bosatt i Storå, ca en halv mil från vårt torp. Han fördes in till domstolen med handfängsel och ett bälte runt midjan iförd Kriminalvårdens gröna overall, ledsagad av två häktesvakter, en man och en kvinna.
Den manlige häktesvakten låste upp handklovarna och den åtalade satte sig mellan tolken och försvararen och den vakten satt sedan hela tiden bakom den åtalade. Hans kvinnliga kollega satt vid utgångsdörren.
Själv satt jag som åskådare på en lång bänk mittemot domstolens ledamöter. Framför mig var vittnesbåset. Nu kunde det hela köra igång.
Förnekande och minnesförlust
Åklagaren började och berättade vad som hänt och visade med bilder vilken bevisning som fanns. bl.a. DNA och fotspår samt vad som den åtalade haft med sig när han greps, bl.a. ett luftgevär, en kniv och diverse annat som var från vårt torp.
Gärningsmannen hade begått två inbrott på väg mot vårt torp där han först krossade fönstret på en låst altandörr, som han inte fick upp, för att sedan krossa ett köksfönster, där han tog sig in. Han förnekade allt. Han var oskyldig till allt som lades honom till last, utom brottet mot knivlagen, vilket han erkände.
I övrigt visste han inte någonting och kom heller inte ihåg något alls. De småsaker han hade med sig när han greps, bl.a. svenska skolidrottsmärken, var från Palestina. Luftgevären och kniven hade han fått av en kamrat, som han inte visste vad han hette.
Förnekade även polisförhören
Jag och min fru undrade om han kanske var dement. När vi nämnde det i en paus för åklagaren, skrattade hon och sa "Då skulle alla mina klienter vara dementa!" Försvarsadvokaten fnös och skakade på huvudet. (Jag undrar om advokaten rått sin klient att neka till allt och inte minnas något?)
Den åtalade förnekade även till det han sagt i polisförhören. Det rätten hade att ta ställning till var enbart det som framfördes vid rättegången. Nämndemännen var alltså helt nollställda när rättegången började och hade inte fått ta del av t.ex. förundersökningen, som var på bortåt 450 sidor med alla bilder och bilagor. Därför kändes åklagarens genomgång som en upprepning av vad vi redan kände till via polisen.
De målsägande fick en del frågor, framför allt från åklagaren och domaren. Men försvarsadvokaten fick ur sig några frågor, främst om skadestånden.
Bostadens art avgör brottsrubriceringen
Vår granne var inkallad som vittne och fick avlägga vittneseden, som domaren läste upp mening för mening. Han fick berätta att han sett en ung man med ett luftgevär på vägen vid vårt torp samt redogöra för den tillsyn han har över vårt torp när vi inte är där.
Vårt torp är en åretruntbostad som vi använder som fritidsbostad. Åklagaren ville veta hur ofta vi var där för ett inbrott i en åretruntbostad räknas genom en ny lag från förra året som grovt, till skillnad om inbrottet sker i ett renodlat fritidshus. Om inbrott sker när folk är hemma så betraktas det också som grovt.
Viktigt med skadeståndskraven
Domaren ställde många frågor om de skadeståndskrav som vi som målsägande framfört då det är domstolen som avgör vilka krav som godkänns. Vårt försäkringsbolag hade meddelat oss att vi först skulle kräva skadestånd och via Kronofogden få det indrivet. Om det sedan visade sig att den åtalade inte hade några tillgångar skulle försäkringen gå in.
Vid de tidigare inbrotten vi råkat ut för fanns ingen fasttagen gärningsperson, utan då kunde vi gå direkt till försäkringsbolaget och få ersättning. Men så var det alltså inte nu med en person gripen och misstänkt.
Det blir mer komplicerat och utdraget med en misstänkt gärningsperson, så det kanske är lika bra att polisen inte lägger resurser på vardagsbrotten? Då slipper man som drabbad en massa besvär.
Nya inbrott samma dag han släpptes
Vi var med på förmiddagens förhandlingar men kunde få vara kvar även på eftermiddagens fortsättning. Vi stannade kvar.
Gärningsmannen hade suttit anhållen några dagar men släpptes fri i Örebro en söndagsmorgon strax efter kl. 9. På den dan hann han med att begå tre nya inbrott i Marieberg, söder om stan. Han greps igen på kvällen och sedan dess har han suttit häktad. (Om han suttit kvar i häktet hade dessa nya inbrott kunnat undvikas. Sic!)
På eftermiddagen var det dags för de målsägande som drabbats av de ny inbrotten och åklagaren att berätta. Även dessa inbrott nekade den åtalade till och minnesförlusten kvarstod.
Nyttigt men säkert kostsamt
När denna första rättegångsdag var till ända valde vi att åka tillbaka till torpet. Vi fick dock fylla i en blankett och lämna in i tingsrättens reception med våra krav på ersättning för inställelsen. För vår del blev det 12 mil x 18 kr för den extra resan tur och retur från torpet utanför Stråssa till Örebro. Den ersättningen kom någon vecka senare från Domstolsverket i form av ett utbetalningskort. Även det skapar problem, då det är inte så lätt att lösa in det. Dessutom kostar det att få ut pengarna.
Sammanfattningsvis är det bara besvär för den som drabbats av inbrott om någon grips för det. Sedan uppehöll sig domaren och rätten en stor del av tiden med att gå igenom skadeståndskraven från de olika målsägandena. Det var nästan så det kändes viktigare än själva brottet och gärningsmannen.
Hur som helst hade polisen och tingsrätten gjort ett gediget arbete. Det skulle vara intressant att få veta vad hela kalaset kostade?
Ett års fängelse och utvisning?
På det hela taget var den här rättegångsdagen en nyttig, lärorik och intressant upplevelse. Den fortsatte även på måndagen, men då var inte vi med.
Åklagaren skulle yrka på ett års fängelse för grovt inbrott i flera fall, samt utvisning. Om det blir fråga om det sistnämnda beror helt på vilken status Migrationsverket gett den asylsökande. Har han fått flyktingstatus kan han nämligen inte utvisas. Sic!
I skrivande stund vet vi inte om domen fallit och vilken påföljden blev. Jag återkommer när vi fått kopior på domen, vilket vi som målsägande har rätt till utan kostnad. Däremot skulle vi få betala nästan en tusenlapp i kopiering om vi ville ha ut förundersökningen på papper.
PS. Efter en tid fick vi ett brev från Polisen att vi kunde komma till hittegodsavdelningen i Örebro och hämta de prylar som man tog i beslag på torpet för koll av DNA och fingeravtryck. Om vi inte gjorde det inom en månad skull de tillfalla staten. (Det blev alltså en ny resa till Örebro, men denna gång fick vi ingen reseersättning.)
När vi får hämta de grejor boven hade på sig när han greps, bl.a. luftgeväret, har vi ännu inte fått besked om. Det tar tid det här...
Rättegången skulle börja en fredag. Min fru, bosatt i Sollentuna, som är delägare i torpet fick en kallelse till rättegången måndagen samma vecka. Det var kort om tid. Hon uppmanades att inställa sig kl. 9 på fredagen hos Tingsrätten i Örebro.
Gjorde hon inte det skulle hon få betala ett vite på 4 000 kr eller räkna med att bli hämtad av polisen. Det var ord och inga visor! Kanske väl hårt formulerat för att kalla den som drabbats av brott. (Jag kan tänka mig hur t.ex. ett våldtäktsoffer/målsägande reagerar på en sådan kallelse. Hemskt.)
Noggrann inpasseringskontroll
Vi var ute i god tid och fick vänta innan vi blev insläppta i det nya tingshuset, alldeles vid Örebro Central. Där blev det kroppskontroll, samma som när man ska ut och flyga. Alla fickor fick tömmas, svångremmen tas av osv.
Vi klarade nålsögat vi entrén och tog oss upp till rättssalen där målet skulle avgöras. Vi fick en kort pratstund med den kvinnliga åklagaren. Vi handhälsade även på försvarsadvokaten, som annars höll sig på sin kant. Ytterligare två målsägande var kallad till samma tid, en var där och en deltog via videolänk.
Många deltagare i rättegången
När rättegången inleddes var tre politiskt tillsatta nämndemän, en kvinna och två män, samlade tillsammans med juristdomaren och en tingsnotarie, som förde protokoll via en laptop. En videokamera var monterad framför domaren. Hela rättegången filmades nämligen.
Dessutom deltog åklagaren som satt till höger tillsammans med målsägandena. Mittemot satt försvarsadvokaten, den åtalade och en kvinnlig tolk eftersom den åtalade bara talade arabiska. Tolken var en kvinnlig arabisktalande jurist från Stockholm som åkt samma morgon till Örebro.
Fångkläder och handbojor
Den åtalade var en asylsökande 30-årig man med ursprung i Palestina, men numera bosatt i Storå, ca en halv mil från vårt torp. Han fördes in till domstolen med handfängsel och ett bälte runt midjan iförd Kriminalvårdens gröna overall, ledsagad av två häktesvakter, en man och en kvinna.
Den manlige häktesvakten låste upp handklovarna och den åtalade satte sig mellan tolken och försvararen och den vakten satt sedan hela tiden bakom den åtalade. Hans kvinnliga kollega satt vid utgångsdörren.
Själv satt jag som åskådare på en lång bänk mittemot domstolens ledamöter. Framför mig var vittnesbåset. Nu kunde det hela köra igång.
Förnekande och minnesförlust
Åklagaren började och berättade vad som hänt och visade med bilder vilken bevisning som fanns. bl.a. DNA och fotspår samt vad som den åtalade haft med sig när han greps, bl.a. ett luftgevär, en kniv och diverse annat som var från vårt torp.
Gärningsmannen hade begått två inbrott på väg mot vårt torp där han först krossade fönstret på en låst altandörr, som han inte fick upp, för att sedan krossa ett köksfönster, där han tog sig in. Han förnekade allt. Han var oskyldig till allt som lades honom till last, utom brottet mot knivlagen, vilket han erkände.
I övrigt visste han inte någonting och kom heller inte ihåg något alls. De småsaker han hade med sig när han greps, bl.a. svenska skolidrottsmärken, var från Palestina. Luftgevären och kniven hade han fått av en kamrat, som han inte visste vad han hette.
Förnekade även polisförhören
Jag och min fru undrade om han kanske var dement. När vi nämnde det i en paus för åklagaren, skrattade hon och sa "Då skulle alla mina klienter vara dementa!" Försvarsadvokaten fnös och skakade på huvudet. (Jag undrar om advokaten rått sin klient att neka till allt och inte minnas något?)
Den åtalade förnekade även till det han sagt i polisförhören. Det rätten hade att ta ställning till var enbart det som framfördes vid rättegången. Nämndemännen var alltså helt nollställda när rättegången började och hade inte fått ta del av t.ex. förundersökningen, som var på bortåt 450 sidor med alla bilder och bilagor. Därför kändes åklagarens genomgång som en upprepning av vad vi redan kände till via polisen.
De målsägande fick en del frågor, framför allt från åklagaren och domaren. Men försvarsadvokaten fick ur sig några frågor, främst om skadestånden.
Bostadens art avgör brottsrubriceringen
Vår granne var inkallad som vittne och fick avlägga vittneseden, som domaren läste upp mening för mening. Han fick berätta att han sett en ung man med ett luftgevär på vägen vid vårt torp samt redogöra för den tillsyn han har över vårt torp när vi inte är där.
Vårt torp är en åretruntbostad som vi använder som fritidsbostad. Åklagaren ville veta hur ofta vi var där för ett inbrott i en åretruntbostad räknas genom en ny lag från förra året som grovt, till skillnad om inbrottet sker i ett renodlat fritidshus. Om inbrott sker när folk är hemma så betraktas det också som grovt.
Viktigt med skadeståndskraven
Domaren ställde många frågor om de skadeståndskrav som vi som målsägande framfört då det är domstolen som avgör vilka krav som godkänns. Vårt försäkringsbolag hade meddelat oss att vi först skulle kräva skadestånd och via Kronofogden få det indrivet. Om det sedan visade sig att den åtalade inte hade några tillgångar skulle försäkringen gå in.
Vid de tidigare inbrotten vi råkat ut för fanns ingen fasttagen gärningsperson, utan då kunde vi gå direkt till försäkringsbolaget och få ersättning. Men så var det alltså inte nu med en person gripen och misstänkt.
Det blir mer komplicerat och utdraget med en misstänkt gärningsperson, så det kanske är lika bra att polisen inte lägger resurser på vardagsbrotten? Då slipper man som drabbad en massa besvär.
Nya inbrott samma dag han släpptes
Vi var med på förmiddagens förhandlingar men kunde få vara kvar även på eftermiddagens fortsättning. Vi stannade kvar.
Gärningsmannen hade suttit anhållen några dagar men släpptes fri i Örebro en söndagsmorgon strax efter kl. 9. På den dan hann han med att begå tre nya inbrott i Marieberg, söder om stan. Han greps igen på kvällen och sedan dess har han suttit häktad. (Om han suttit kvar i häktet hade dessa nya inbrott kunnat undvikas. Sic!)
På eftermiddagen var det dags för de målsägande som drabbats av de ny inbrotten och åklagaren att berätta. Även dessa inbrott nekade den åtalade till och minnesförlusten kvarstod.
Nyttigt men säkert kostsamt
När denna första rättegångsdag var till ända valde vi att åka tillbaka till torpet. Vi fick dock fylla i en blankett och lämna in i tingsrättens reception med våra krav på ersättning för inställelsen. För vår del blev det 12 mil x 18 kr för den extra resan tur och retur från torpet utanför Stråssa till Örebro. Den ersättningen kom någon vecka senare från Domstolsverket i form av ett utbetalningskort. Även det skapar problem, då det är inte så lätt att lösa in det. Dessutom kostar det att få ut pengarna.
Sammanfattningsvis är det bara besvär för den som drabbats av inbrott om någon grips för det. Sedan uppehöll sig domaren och rätten en stor del av tiden med att gå igenom skadeståndskraven från de olika målsägandena. Det var nästan så det kändes viktigare än själva brottet och gärningsmannen.
Hur som helst hade polisen och tingsrätten gjort ett gediget arbete. Det skulle vara intressant att få veta vad hela kalaset kostade?
Ett års fängelse och utvisning?
På det hela taget var den här rättegångsdagen en nyttig, lärorik och intressant upplevelse. Den fortsatte även på måndagen, men då var inte vi med.
Åklagaren skulle yrka på ett års fängelse för grovt inbrott i flera fall, samt utvisning. Om det blir fråga om det sistnämnda beror helt på vilken status Migrationsverket gett den asylsökande. Har han fått flyktingstatus kan han nämligen inte utvisas. Sic!
I skrivande stund vet vi inte om domen fallit och vilken påföljden blev. Jag återkommer när vi fått kopior på domen, vilket vi som målsägande har rätt till utan kostnad. Däremot skulle vi få betala nästan en tusenlapp i kopiering om vi ville ha ut förundersökningen på papper.
PS. Efter en tid fick vi ett brev från Polisen att vi kunde komma till hittegodsavdelningen i Örebro och hämta de prylar som man tog i beslag på torpet för koll av DNA och fingeravtryck. Om vi inte gjorde det inom en månad skull de tillfalla staten. (Det blev alltså en ny resa till Örebro, men denna gång fick vi ingen reseersättning.)
När vi får hämta de grejor boven hade på sig när han greps, bl.a. luftgeväret, har vi ännu inte fått besked om. Det tar tid det här...
16 februari 2018
Nu har det hänt igen: inbrott på torpet
En ung man av utländsk härkomst hade kommit gående med ett (luft)gevär över axeln och kommit till en kåk, ca tre kilometer från vårt torp. Han hade knackat på och frågat om han kunde få lite mat då han var hungrig. Han fick ingen mat utan lomade vidare.
Sonen i huset hade sett namnet på kolven på luftgeväret och genast kopplat det till vårt torp. Han ringde polisen som var snabbt på plats och tog hand om mannen och det han hade på sig.
Det var - förutom luftgeväret - en stor kniv, ett tiotal skolidrottsmärken, en nyckel och en pendel till en gammal väggklocka, flera kristallknoppar till kristallkaraffer och lite annat krafs samt en kompass märkt med min frus namn. Allt kom från vårt torp.
Polisen hade honom i förvar över helgen men åklagaren beslutade att han skulle släppas då han inte var brottsbelastad sedan tidigare.
Polisen säkrade spår
Polisen hade varit på torpet för att säkra spår i form av DNA och fingeravtryck. Nu för tiden kräver åklagarna nästan alltid DNA som bevis. Det räcker inte längre med enbart indicier. När det gäller gärningsmän med utländsk bakgrund krävs nog extra bevis för att inte polisen m.fl. ska misstänkas vara rasistanstrukna. Gärningsmannen kan ju alltid hävda att han hittat grejorna och aldrig varit vid torpet.
När vi kom till torpet såg vi hur tjuven gått till väga. Han hade pulsat i snön över åkern, från landsvägen och fram till vår altan. Där hade han slitit loss en fastskruvad humleholk som han använt för att slå sönder altandörrens fönster. Då den dörren var låst inifrån fick han inte upp den utan gick runt knuten och slog sönder köksfönstret också och kom in den vägen.
Väl inne har han rumsterat om i lådor, syskrin, sovrum, garderober m.m. Inget var förstört utan bara tillrört. Krossat glas fanns överallt på bottenvåningen.
En mycket troende muslim
På övervåningen hade han flyttat undan en juniorsäng, lyft ut alla sängkläder och gjort en bädd på golvet. Varför detta, kan man undra. Varför inte lägga sig på en vuxensäng bara? Jag skulle tro att han inte vetat om vuxensängarna tillhört en kvinna. Men en barnsäng var okej, men för liten för honom. Därav bädden på golvet i stället.
I ett rum på bottenvåningen hänger en tavla, ett loppisfynd. Motivet är en naken haremskvinna och bakom henne tittar en typisk arab fram. Det motivet måste har stört gärningspersonen då han lyft ned tavlan och lagt den på en säng med motivet nedåt.
I köket har han letat mat. Sprit och starköl har han ratat men en Coca cola-burk föll honom i smaken. Ur frysen har han tagit fram ett färdigpaket med vegetariska köttbullar och en påse med fryst förvälld svamp. Han verkar inte ha smakat något av dem. Sannolikt var han inte säker på om köttbullarna innehöll svinkött.
Allt detta tyder på att han är en djupt troende muslim, kanske IS-sympatisör? Ingen aning. Men jag undrar vad Koranen säger om inbrott och stöld. Det kanske är okej att göra det hos oss otrogna?
Inte etnicitet utan fattigdom
När det gäller synen på invandrare som begår brott vill invandrarkramarna på vänsterkanten inte höra talas om etnicitet. I stället vill man prata om klass. Det är fattigdomen som driver dem till brott. Men i andra sammanhang, t.ex. arbetslöshet, går det bra att skilja på svennar och utlandsfödda.
Okej, fattigdom kan jag köpa. Men varför gör då inte ursvenska fattigpensionärer stölder och inbrott? Om fattiga asylsökande ska låta bli att göra inbrott måste man höja deras bidrag så att deras fattigdom minskar eller försvinner. Svaret jag får från vänsterkanten är i stället att de måste ha jobb. Jodå, men VILKA jobb och HUR SNABBT?
Överrepresenterade i praktiken
Det här var sjätte inbrottet på vårt torp. De två första gångerna var det knarkare och nästa gång var det professionella tjuvar, sannolikt från Baltikum. Sen hade vi två inbrott samma år, men inget stals då, vilket förvånade försäkringsbolaget. Spriten var orörd men alla sängkläder var upprivna. Förövarna var sannolikt asylsökande som var ute efter pengar och som var nykterister (läs: muslimer).
Det innebär att hälften, dvs. 50 %. av våra inbrott har gjorts av utlandsfödda asylsökande muslimer. Andelen utlandsfödda i befolkningen är 17 %. På denna mikronivå innebär det att invandrare är starkt överrepresenterade när det gäller inbrott och stöld
Usch, peka ut invandrare! Det får man absolut inte göra. Även om det är sant. Sic!
PS. Det ska bli intressant att följa den fortsatta utvecklingen: fanns det något DNA? Blir han dömd? Och hur länge dröjer det? Straff? Blir han utvisad? (Jag skulle inte bli förvånad om han anses oskyldig - eller om han döms får skyddstillsyn - och sedan beviljas asyl, får bostad m.m.)
24 februari 2017
Skatteverkets nya ledning?
Skatteverket står utan ledning sedan generaldirektören Ingemar Hansson gjort bort sig och fått finansministerns tålamod att ta slut. Orsaken är att hans misstag - som är klantiga - kan ha skadat verkets i övrigt goda anseende. Jag har dock förslag på ny ledning för verket.
F.d. professorn, f.d. generaldirektören för Konjunkturinstitutet, f.d. statssekreteraren och nuvarande generaldirektören för Skatteverket Ingemar Hansson har fått sparken. Men han får sitta kvar tills nationalekonomen, f.d. statssekreteraren och f.d. överdirektören och nuvarande finansministern Magdalena Andersson utsett hans efterträdare. (Andersson var tidigare - som överdirektör - Hanssons närmaste medarbetare på Skatteverket.)
Sedan f.d. statssekreteraren, f.d. informationschefen och f.d. liberala partisekreteraren Helena Dyrssen lämnade posten som överdirektör vid verket (frivilligt, för ett annat jobb) är även denna ordinarie post ledig sedan länge. Nu "vickar" en intern förmåga på det jobbet. Skatteverkets ledning kommer alltså snart att vara helt förnyad.
Anledningen till att Hansson får gå är några klantigheter som han gjort sig skyldig till. Magdalena Andersson anser att det har skadat Skatteverkets anseende.
Gjorde bort sig flera gånger
Första gången Hansson gjorde bort sig var när han gav okej till sin överdirektör Dyrssen att ringa till kompisen Frank Belfrage, f.d. kabinettssekreterare i Reinfeldts regering, och tipsa om att han var föremål för granskning i samband med de s.k. Panamadoku-menten. Det tog SVT:s´"Uppdrag granskning" upp stort och satte blåslampan på alla tre.
Hansson senaste fadäs är att han uppfattats ha utnyttjat sin ställning som högste skattechef när han försökte hjälpa sin särbo att klaga på en faktura från en arkitektbyrå. Det togs också upp av "Uppdrag granskning". Har man väl "fastnat" hos grävande journalister så släpper dom inte taget!
Hansson var chanslös. Jagad av Josefssons kompisar på "Uppdrag granskning" och av en finansminister som tröttnat på honom. Inga förklaringar hjälpte. Han fick gå. Hansson är ingen sosse, vilket också kan ha bidragit till hans sorti.
Klantigt gjort av dem
Hur klantig får man vara? Varför ringde Helena Dyrssen från sin jobbmobil till Belfrage? Hade hon ringt hemifrån hade ingen kunnat begära ut uppgifter om hennes samtal. Sen kan man ju undra vem i hennes närhet som tipsade "Uppdrag granskning" om hennes samtal till Belfrage och fick programmets medarbetare att begära ut hennes samtalslistor från verket?
Varför kunde inte Hanssons särbo, som är VD för ett börsbolag, själv ha hanterat sitt fakturatrassel med arkitekterna? Eller bett nån jurist på sitt bolag att hjälpa henne?
Förslag till nya skatteverkschefer
Nu spekuleras det hej vilt om vilka som blir nya chefer på Skatteverket. Jag har ett förslag:
Flytta den kritiserade sossen och rikspolisen Eliasson till Skatteverket och utse honom till generaldirektör med bibehållen rikspolischefslön - såklart. Utse den sparkade regionpolischefen Annika Stenberg i Malmö till ny överdirektör. Hon har i alla fall tidigare erfarenhet från både Kronofogden och Skatteverket, bl.a. som skattechef i Stockholm.
Då löser man flera problem på en gång. Smart va? Men inte kul för Skatteverket.
F.d. professorn, f.d. generaldirektören för Konjunkturinstitutet, f.d. statssekreteraren och nuvarande generaldirektören för Skatteverket Ingemar Hansson har fått sparken. Men han får sitta kvar tills nationalekonomen, f.d. statssekreteraren och f.d. överdirektören och nuvarande finansministern Magdalena Andersson utsett hans efterträdare. (Andersson var tidigare - som överdirektör - Hanssons närmaste medarbetare på Skatteverket.)
Sedan f.d. statssekreteraren, f.d. informationschefen och f.d. liberala partisekreteraren Helena Dyrssen lämnade posten som överdirektör vid verket (frivilligt, för ett annat jobb) är även denna ordinarie post ledig sedan länge. Nu "vickar" en intern förmåga på det jobbet. Skatteverkets ledning kommer alltså snart att vara helt förnyad.
Anledningen till att Hansson får gå är några klantigheter som han gjort sig skyldig till. Magdalena Andersson anser att det har skadat Skatteverkets anseende.
Gjorde bort sig flera gånger
Första gången Hansson gjorde bort sig var när han gav okej till sin överdirektör Dyrssen att ringa till kompisen Frank Belfrage, f.d. kabinettssekreterare i Reinfeldts regering, och tipsa om att han var föremål för granskning i samband med de s.k. Panamadoku-menten. Det tog SVT:s´"Uppdrag granskning" upp stort och satte blåslampan på alla tre.
Hansson senaste fadäs är att han uppfattats ha utnyttjat sin ställning som högste skattechef när han försökte hjälpa sin särbo att klaga på en faktura från en arkitektbyrå. Det togs också upp av "Uppdrag granskning". Har man väl "fastnat" hos grävande journalister så släpper dom inte taget!
Hansson var chanslös. Jagad av Josefssons kompisar på "Uppdrag granskning" och av en finansminister som tröttnat på honom. Inga förklaringar hjälpte. Han fick gå. Hansson är ingen sosse, vilket också kan ha bidragit till hans sorti.
Klantigt gjort av dem
Hur klantig får man vara? Varför ringde Helena Dyrssen från sin jobbmobil till Belfrage? Hade hon ringt hemifrån hade ingen kunnat begära ut uppgifter om hennes samtal. Sen kan man ju undra vem i hennes närhet som tipsade "Uppdrag granskning" om hennes samtal till Belfrage och fick programmets medarbetare att begära ut hennes samtalslistor från verket?
Varför kunde inte Hanssons särbo, som är VD för ett börsbolag, själv ha hanterat sitt fakturatrassel med arkitekterna? Eller bett nån jurist på sitt bolag att hjälpa henne?
Förslag till nya skatteverkschefer
Nu spekuleras det hej vilt om vilka som blir nya chefer på Skatteverket. Jag har ett förslag:
Flytta den kritiserade sossen och rikspolisen Eliasson till Skatteverket och utse honom till generaldirektör med bibehållen rikspolischefslön - såklart. Utse den sparkade regionpolischefen Annika Stenberg i Malmö till ny överdirektör. Hon har i alla fall tidigare erfarenhet från både Kronofogden och Skatteverket, bl.a. som skattechef i Stockholm.
Då löser man flera problem på en gång. Smart va? Men inte kul för Skatteverket.
24 november 2016
Det är skillnad på folk och folk
Id-kontrollerna som drabbar dem som pendlar mellan Malmö och Köpenhamn har påverkat hela Öresundsregionen negativt. Tanken med kontrollerna är ju att stoppa asylsökande som inte kan visa vilka de är via pass eller på annat sätt. Detta har lett till att den oönskade inströmningen av asylsökande minskat men samtidigt försvårat för dem som bor på båda sidor om sundet. Näringslivet i regionen har blivit lidande.
Gränspolisen som utför kontrollerna har sagt att man kontroller alla. Man vägrar att t.ex. kontrollera efter de resandes etnicitet, dvs. i dagligt tal deras utseende. Den politiska korrektheten har tagit över även här, liksom på många andra områden med koppling till invandring och integration. Det kostar pengar. Massor med pengar, helt i onödan.
Det är dags att inse att folk ser olika ut. Utgå från det så slipper pendlarna gränskontrollen vid Öresund. En skånsktalande blond överviktig matrona från Malmö med datorväska och mobiltelefon i händerna är lätt att skilja från en smal svart man som inte kan prata svenska och som enda bagage har ett antal plastkassar fyllda med diverse bylten. Då skulle kontrollerna gå mycket smidigare.
Problemet är förstås att en svensk mörkhyad medborgare kan avtvingas legitimation. Men det får vi ta och det omaket får han stå ut med.
För att komma till rätta med dopingen bland landets motionärer föreslår Gabriel Wikström, som är minister för folkhälsan, att särskilt utsedda kontrollanter ska kunna göra oanmälda stickprovskontroller på landets gym. Vem som helst ska utan misstanke om doping kunna avkrävas urin- eller blodprov.
Även här kommer säkert den politiska korrektheten att gälla. I stället för att i första hand rikta in sig på muskelstinna yngre gymbesökare som enbart lyfter skrot kommer nog även åldriga pensionärer som går på Friskis & Svettis jympapass att tvingas pissa i muggar.
Suck, säger jag bara.
Gränspolisen som utför kontrollerna har sagt att man kontroller alla. Man vägrar att t.ex. kontrollera efter de resandes etnicitet, dvs. i dagligt tal deras utseende. Den politiska korrektheten har tagit över även här, liksom på många andra områden med koppling till invandring och integration. Det kostar pengar. Massor med pengar, helt i onödan.
Det är dags att inse att folk ser olika ut. Utgå från det så slipper pendlarna gränskontrollen vid Öresund. En skånsktalande blond överviktig matrona från Malmö med datorväska och mobiltelefon i händerna är lätt att skilja från en smal svart man som inte kan prata svenska och som enda bagage har ett antal plastkassar fyllda med diverse bylten. Då skulle kontrollerna gå mycket smidigare.
Problemet är förstås att en svensk mörkhyad medborgare kan avtvingas legitimation. Men det får vi ta och det omaket får han stå ut med.
För att komma till rätta med dopingen bland landets motionärer föreslår Gabriel Wikström, som är minister för folkhälsan, att särskilt utsedda kontrollanter ska kunna göra oanmälda stickprovskontroller på landets gym. Vem som helst ska utan misstanke om doping kunna avkrävas urin- eller blodprov.
Även här kommer säkert den politiska korrektheten att gälla. I stället för att i första hand rikta in sig på muskelstinna yngre gymbesökare som enbart lyfter skrot kommer nog även åldriga pensionärer som går på Friskis & Svettis jympapass att tvingas pissa i muggar.
Suck, säger jag bara.
29 september 2016
Mina kontakter med polisen under 70 år
Den första kontakt jag hade med polisen var när jag gick i folkskolans sjätte klass och skulle bli skolpolis. (Skolpolis var utvalda elever som med vitt koppel på sig skulle hjälpa sina skolkamrater över vägen vid skolan på mornar och eftermiddagar.) Vi fick träffa en riktig polis under vår "utbildning".
Den andra gången var när jag cyklade utan lyse, stoppades och fick böta 20 kr efter att ärendet gått vidare till stadsfogden (numera kronofogden). Det var den 30 juli 1961 kl. 22:10.
Den tredje gången var när vi hade haft inbrott i kåken i Sollentuna. Det kom faktiskt två poliser som tittade och konstaterade att det varit inbrott. Någon annan undersökning gjorde de inte utan sa bara sarkastiskt "Lycka till med försäkringsbolaget nu!" och drog. Undersökningen lades ned trots att jag hade namn, adress och personnummer på en person som var skäligen misstänkt för delaktighet.
Den fjärde gången var när jag en sen kväll på väg till torpet med sovande hustru och barn i bilen blev stoppad, fick blåsa och visa körkort.
Den femte gången var när vi haft inbrott av knarkare på vårt torp i Bergslagen. Då träffade jag ingen polis utan all kontakt sköttes telefon- och pappersledes. Undersökningen lades ned trots att alla i byn visste vilka knarkare det var fråga om.
Den sjätte gången var när vi hade haft skadegörelse och inbrottsförsök i garaget på torpet. Även då bara telefon- och papperskontakt. Undersökningen lades ned trots att både jag och polisen visste vem som var skyldig.
Den sjunde gången var när vi haft påhälsning av tjuvar i såväl garage som bod på torpet och blivit av med verktyg, maskiner, motor- och röjsågar, elverk m.m. Även då bara telefon- och papperskontakt. Undersökningen lades ned.
Den åttonde gången var när min gasolgrill tog eld och brandkåren kom. Även polisen kom och förhörde mig grundligt och skrev en lika grundlig rapport om min ev. drumlighet. Jag åtalades inte. Pust.
Den nionde gången var när vi haft inbrott på torpet i januari förra året och då inget stals. Även då bara telefon- och papperskontakt. Undersökningen lades ned trots att både polisen och jag misstänkte vilka de skyldiga kunde vara.
Den tionde gången var när jag blev stoppad en tisdag förmiddag i ett industriområde i Uppsala och fick blåsa och visa körkort.
Den elfte gången var när vi åter haft inbrott på torpet i juni förra året och då inget stals. Även då bara telefon- och papperskontakt. Utredningen lades ned trots att både polisen och jag misstänkte vilka de skyldiga kunde vara.
Den tolfte gången var för en vecka sedan då jag stoppades i p-huset i Sollentuna Centrum, fick blåsa och visa körkort.
Vad säger det här? Jo, alla gånger jag drabbats - t.ex. av inbrotten - har ärendet lagts ned.
Den andra gången var när jag cyklade utan lyse, stoppades och fick böta 20 kr efter att ärendet gått vidare till stadsfogden (numera kronofogden). Det var den 30 juli 1961 kl. 22:10.
Den tredje gången var när vi hade haft inbrott i kåken i Sollentuna. Det kom faktiskt två poliser som tittade och konstaterade att det varit inbrott. Någon annan undersökning gjorde de inte utan sa bara sarkastiskt "Lycka till med försäkringsbolaget nu!" och drog. Undersökningen lades ned trots att jag hade namn, adress och personnummer på en person som var skäligen misstänkt för delaktighet.
Den fjärde gången var när jag en sen kväll på väg till torpet med sovande hustru och barn i bilen blev stoppad, fick blåsa och visa körkort.
Den femte gången var när vi haft inbrott av knarkare på vårt torp i Bergslagen. Då träffade jag ingen polis utan all kontakt sköttes telefon- och pappersledes. Undersökningen lades ned trots att alla i byn visste vilka knarkare det var fråga om.
Den sjätte gången var när vi hade haft skadegörelse och inbrottsförsök i garaget på torpet. Även då bara telefon- och papperskontakt. Undersökningen lades ned trots att både jag och polisen visste vem som var skyldig.
Den sjunde gången var när vi haft påhälsning av tjuvar i såväl garage som bod på torpet och blivit av med verktyg, maskiner, motor- och röjsågar, elverk m.m. Även då bara telefon- och papperskontakt. Undersökningen lades ned.
Den åttonde gången var när min gasolgrill tog eld och brandkåren kom. Även polisen kom och förhörde mig grundligt och skrev en lika grundlig rapport om min ev. drumlighet. Jag åtalades inte. Pust.
Den nionde gången var när vi haft inbrott på torpet i januari förra året och då inget stals. Även då bara telefon- och papperskontakt. Undersökningen lades ned trots att både polisen och jag misstänkte vilka de skyldiga kunde vara.
Den tionde gången var när jag blev stoppad en tisdag förmiddag i ett industriområde i Uppsala och fick blåsa och visa körkort.
Den elfte gången var när vi åter haft inbrott på torpet i juni förra året och då inget stals. Även då bara telefon- och papperskontakt. Utredningen lades ned trots att både polisen och jag misstänkte vilka de skyldiga kunde vara.
Den tolfte gången var för en vecka sedan då jag stoppades i p-huset i Sollentuna Centrum, fick blåsa och visa körkort.
Vad säger det här? Jo, alla gånger jag drabbats - t.ex. av inbrotten - har ärendet lagts ned.
17 februari 2016
Polisen sämst på att svara
Det händer då och då att jag skriver brev i form av mejl till olika myndigheter och ställer en fråga eller flera. Nu senast har det handlat om länsstyrelsen, polisen, Skatteverket, Lantmäteriet, Skogsstyrelsen m.fl. Min frågor har varit seriösa. Som regel får jag svar inom en dag eller två. Men inte när det gäller polisen.
Ett mejl som jag skickade till Rikspolisstyrelsen för drygt ett år sedan väntar jag fortfarande svar på. Förmodligen får jag inte något. Frågan var viktig när jag skickade mejlet men nu är den inte lika aktuell, även om det vore intressant med ett svar.
I början av december förra året skickade jag ett mejl med några frågor till polisens region Bergslagen, som har sitt regionkontor i Örebro. Jag fick ett automatsvar som talade om att man fått mitt mejl. Men sen hände ingenting.
När två månade gått, alltså nu i början av februari, skickade jag en försynt påminnelse där jag skrev att jag förstod att polisen hade mycket att göra med sin omorganisation och alla flyktingar och annat men att jag trots det gärna ville ha svar på mina frågor.
Då ramlade polletten ned hos någon hos polisen i Örebro. "Aha, en rättshaverist i vardande. Suck, bästa att svara honom." Mitt mejl gick vidare till lokalpolisen i Lindesberg och en trevlig polisassistent ringde upp mig och gav svar på mina frågor och berättade att han mejlat en PM till mig med ytterligare information.
Alla enskilda poliser jag haft kontakt med under åren har varit vänliga, kunniga, tillmötesgående och enormt trevliga. Så på den kanten har jag absolut inget att klaga på, utan tvärtom!
Felet ligger någon annanstans. Det går inte att skylla på omorganisationen. Polisen är inte den första myndighet som fått ny organisation genom att flera myndigheter lagts samman till en enda. Även skatteförvaltningen har gjort samma resa utan att försämra servicen till medborgarna. Ytterst är det en ledningsfråga.
Om inte lokalpolisen i Lindesberg svarat på mina frågor hade jag övervägt att JO-anmäla polisen. Det skulle ha varit intressant att få veta JO:s syn på svarstider m.m. Enligt 4 § förvaltningslagen (SFS 1986:223) är statens myndigheter skyldiga att ge vägledning, råd och upplysningar m.m.. Det står dessutom särskilt att frågor från enskilda ska besvaras så snart som möjligt.
Två månader (dessutom efter en påminnelse) är knappast "så snart som möjligt". Och om polisen anser det: Ja, då är det mycket, mycket illa ställt med vår svenska polis.
Ett mejl som jag skickade till Rikspolisstyrelsen för drygt ett år sedan väntar jag fortfarande svar på. Förmodligen får jag inte något. Frågan var viktig när jag skickade mejlet men nu är den inte lika aktuell, även om det vore intressant med ett svar.
I början av december förra året skickade jag ett mejl med några frågor till polisens region Bergslagen, som har sitt regionkontor i Örebro. Jag fick ett automatsvar som talade om att man fått mitt mejl. Men sen hände ingenting.
När två månade gått, alltså nu i början av februari, skickade jag en försynt påminnelse där jag skrev att jag förstod att polisen hade mycket att göra med sin omorganisation och alla flyktingar och annat men att jag trots det gärna ville ha svar på mina frågor.
Då ramlade polletten ned hos någon hos polisen i Örebro. "Aha, en rättshaverist i vardande. Suck, bästa att svara honom." Mitt mejl gick vidare till lokalpolisen i Lindesberg och en trevlig polisassistent ringde upp mig och gav svar på mina frågor och berättade att han mejlat en PM till mig med ytterligare information.
Alla enskilda poliser jag haft kontakt med under åren har varit vänliga, kunniga, tillmötesgående och enormt trevliga. Så på den kanten har jag absolut inget att klaga på, utan tvärtom!
Felet ligger någon annanstans. Det går inte att skylla på omorganisationen. Polisen är inte den första myndighet som fått ny organisation genom att flera myndigheter lagts samman till en enda. Även skatteförvaltningen har gjort samma resa utan att försämra servicen till medborgarna. Ytterst är det en ledningsfråga.
Om inte lokalpolisen i Lindesberg svarat på mina frågor hade jag övervägt att JO-anmäla polisen. Det skulle ha varit intressant att få veta JO:s syn på svarstider m.m. Enligt 4 § förvaltningslagen (SFS 1986:223) är statens myndigheter skyldiga att ge vägledning, råd och upplysningar m.m.. Det står dessutom särskilt att frågor från enskilda ska besvaras så snart som möjligt.
Två månader (dessutom efter en påminnelse) är knappast "så snart som möjligt". Och om polisen anser det: Ja, då är det mycket, mycket illa ställt med vår svenska polis.
11 februari 2016
Osund poliskultur verkar finnas kvar
Nu har det hänt igen. En kvinnlig kommissarie vid Rikspolisen som dristade sig till att ha kritiska synpunkter på verksamheten blev helt utmobbad av sin manliga chefskollegor.
Hon hånades, hennes rum röjdes ut och hon fick placering i ett isolerat rum med trasig belysning utan Internetåtkomst. Dessutom blev hon utslängd ur det interna it-systemet. Hon slutade och har nu stämt staten för det hon utsatts för.
Det är inte första gången modiga medarbetare som lyfter fram brister i en organisation straffas hårt. För många år sedan visade en medarbetare vid Sjöfartsverket att ett grund som ett fartyg gått på inte var utsatt på verkets sjökort.
Han förvisades till en isolerad fyr.
DN-journalisten Hanne Kjöler har i en bok redovisat den sjuka kultur som finns inom delar av polisen. Hon ger exempel på medarbetare som utsatts för skenavrättningar med pistol och mycket annat.
Det här är inget nytt. För mer än trettio år sedan slutade en av mina medarbetare och började jobba hos stockholmspolisens informationsavdelning. Han gjorde något ovanligt på den tiden och något som var helt tabubelagt inom polisen: han tog ut pappaledighet. Det skulle han inta ha gjort.
Straffet kom när han var tillbaka i tjänst. Han hade förlorat sin chefstjänst och fysiskt förflyttats till en skrubb.
Jag hade trott att polisledningen med hjälp av omorganisationen skulle passa på att ändra i chefsleden och avpollettera chefer som satt fast i den gamla skadliga kulturen. Men så verkar inte ha skett. I alla fall inte överallt.
Rikspolischefen har en hel del kvar att jobba med. Kommer han att klara det?
Hon hånades, hennes rum röjdes ut och hon fick placering i ett isolerat rum med trasig belysning utan Internetåtkomst. Dessutom blev hon utslängd ur det interna it-systemet. Hon slutade och har nu stämt staten för det hon utsatts för.
Det är inte första gången modiga medarbetare som lyfter fram brister i en organisation straffas hårt. För många år sedan visade en medarbetare vid Sjöfartsverket att ett grund som ett fartyg gått på inte var utsatt på verkets sjökort.
Han förvisades till en isolerad fyr.
DN-journalisten Hanne Kjöler har i en bok redovisat den sjuka kultur som finns inom delar av polisen. Hon ger exempel på medarbetare som utsatts för skenavrättningar med pistol och mycket annat.
Det här är inget nytt. För mer än trettio år sedan slutade en av mina medarbetare och började jobba hos stockholmspolisens informationsavdelning. Han gjorde något ovanligt på den tiden och något som var helt tabubelagt inom polisen: han tog ut pappaledighet. Det skulle han inta ha gjort.
Straffet kom när han var tillbaka i tjänst. Han hade förlorat sin chefstjänst och fysiskt förflyttats till en skrubb.
Jag hade trott att polisledningen med hjälp av omorganisationen skulle passa på att ändra i chefsleden och avpollettera chefer som satt fast i den gamla skadliga kulturen. Men så verkar inte ha skett. I alla fall inte överallt.
Rikspolischefen har en hel del kvar att jobba med. Kommer han att klara det?
5 februari 2016
Invandringskaoset fortsätter även i år
Migrationsverket förutspår att Sverige i år kommer att få ta emot mellan 70 000 och 140 000 nya migranter, som invandrare numera kallas. Migrationsministern hävdar att vi klarar av att ta emot 100 000, men helst färre. Hans kollega, inrikesministern, menar att sifferexercisen är rena nyset. Det går inte att spå om detta.
´
Migrationsverket säger att kostnaden för migrationen i år kommer att gå upp till nästan 60 miljarder. Andra källor hävdar att totalkostnaden för invandringen är mycket, mycket högre, bortåt 250-300 miljarder. Andra hävdar att invandringen - på lång sikt - är en ren vinst för Sverige.
Migrationsverkets siffra på 60 miljarder kan jämföras med kostnaderna för statens viktigaste uppgifter. Försvarets budget, som är ca 45 miljarder. Eller kostnaden för hela rättsväsendet, dvs. poliser, åklagare, domare m.m, som är nästan lika stor, varav hälften går till polisen. Jag skulle tro att vi snart får vidkännas skattehöjningar på grund av kostnaden för migrationen och integrationen och den ökande segregationen.
Regeringen aviserar att fler åtgärder kommer att krävas om invandringen fortsätter att ligga på de nivåer som Migrationsverket förutspår. Vilka dessa åtgärder kan bli kan man spekulera om. Men att stänga gränserna helt, i alla fall tillfälligt, är nog inte uteslutet. Det kommer då att leda till att Romson, Fridolin och de andra miljömupparna inte kan sitta kvar i regeringen.
En stor del av de som kommer är ensamkommande så kallade barn. Jag tror att åldersbedömningar genomförda av läkare kommer att införas. De här barnen placeras i HVB-hem - ofta drivna i privat regi. Staten betalar kommunerna 1 900 kr per barn och dygn i ersättning. Men prislappen för en plats i ett privatkapitalistiskt drivet HVB-hem är högre, bortåt 2 500 kr, vilket blir drygt 900 000 per år och barn. Förra året kom 35 000 ensamkommande ungdomar. Det blir några miljarder...
Varje vecka öppnas ca 50 nya HVB-hem, en del med bara en handfull ungar. Jag skulle kunna köpa en stor tom villa i bergslagsbyn Stråssa för ca 300 000 kr och placera fem ungar där. Bruttoinkomsten skulle bli minst 4 miljoner per år. Även om jag anställer två personer - med bra lön - för att ta hand om dem skulle jag tjäna ett par miljoner. Jag förstår varför Bert Karlsson gett sig in i den här lukrativa branschen.
Asylprocessen tar ett par år och sen ska migranten ut i jobb. Det är inte lätt. Bidragsberoendet riskerar att fortsätta. Jag tror att enkla jobb med låga löner måste till. Arbetsgivarna, Arbetsförmedlingen, högern och nu även Centerpartiet har fattat detta. Facket är helt emot, men jag skulle tro att sossarna tvingas ändra sig. Vi får se vad som händer.
Att regeringen och Alliansen på allvar har börjat ta tag i migrationsfrågan har ett extra plus: stödet för SD ser- enligt en del mätningar - ut att minska, även om det sker i sakta mak.
´
Migrationsverket säger att kostnaden för migrationen i år kommer att gå upp till nästan 60 miljarder. Andra källor hävdar att totalkostnaden för invandringen är mycket, mycket högre, bortåt 250-300 miljarder. Andra hävdar att invandringen - på lång sikt - är en ren vinst för Sverige.
Migrationsverkets siffra på 60 miljarder kan jämföras med kostnaderna för statens viktigaste uppgifter. Försvarets budget, som är ca 45 miljarder. Eller kostnaden för hela rättsväsendet, dvs. poliser, åklagare, domare m.m, som är nästan lika stor, varav hälften går till polisen. Jag skulle tro att vi snart får vidkännas skattehöjningar på grund av kostnaden för migrationen och integrationen och den ökande segregationen.
Regeringen aviserar att fler åtgärder kommer att krävas om invandringen fortsätter att ligga på de nivåer som Migrationsverket förutspår. Vilka dessa åtgärder kan bli kan man spekulera om. Men att stänga gränserna helt, i alla fall tillfälligt, är nog inte uteslutet. Det kommer då att leda till att Romson, Fridolin och de andra miljömupparna inte kan sitta kvar i regeringen.
En stor del av de som kommer är ensamkommande så kallade barn. Jag tror att åldersbedömningar genomförda av läkare kommer att införas. De här barnen placeras i HVB-hem - ofta drivna i privat regi. Staten betalar kommunerna 1 900 kr per barn och dygn i ersättning. Men prislappen för en plats i ett privatkapitalistiskt drivet HVB-hem är högre, bortåt 2 500 kr, vilket blir drygt 900 000 per år och barn. Förra året kom 35 000 ensamkommande ungdomar. Det blir några miljarder...
Varje vecka öppnas ca 50 nya HVB-hem, en del med bara en handfull ungar. Jag skulle kunna köpa en stor tom villa i bergslagsbyn Stråssa för ca 300 000 kr och placera fem ungar där. Bruttoinkomsten skulle bli minst 4 miljoner per år. Även om jag anställer två personer - med bra lön - för att ta hand om dem skulle jag tjäna ett par miljoner. Jag förstår varför Bert Karlsson gett sig in i den här lukrativa branschen.
Asylprocessen tar ett par år och sen ska migranten ut i jobb. Det är inte lätt. Bidragsberoendet riskerar att fortsätta. Jag tror att enkla jobb med låga löner måste till. Arbetsgivarna, Arbetsförmedlingen, högern och nu även Centerpartiet har fattat detta. Facket är helt emot, men jag skulle tro att sossarna tvingas ändra sig. Vi får se vad som händer.
Att regeringen och Alliansen på allvar har börjat ta tag i migrationsfrågan har ett extra plus: stödet för SD ser- enligt en del mätningar - ut att minska, även om det sker i sakta mak.
12 januari 2016
ÖB låter som en politiker
Den som blir överbefälhavare (ÖB) och chef för Försvarsmakten är alltid en långväga militär som varit det hela yrkeslivet. Det är nog den enda myndigheten i landet som kräver en person som hela livet ägnat sig åt det han blivit chef för.
Jämför med polisen. Där kan i princip vem som helst bli rikspolischef. Det krävs ingen tidigare erfarenhet av polisarbete. Juristbakgrund är dock ett plus liksom rätt partifärg.
Vår förre ÖB Sverker Göransson är nog mest känd för sin uppriktighet. Han sa att vårt försvar klarar bara att hålla ut i en vecka på ett ställe om ryssen skulle komma. Det fick han mycket skit för. Förmodligen var det en anledning till att han blev sjukskriven på grund av utmattingssyndrom. Jag kan tänka mig att ansvariga politiker blev helt vansinniga av hans uttalande. Man tänkte till och med åtala honom för det han avslöjat.
Vår nuvarande ÖB Micael Bydén har en bakgrund från såväl flottan som flyget, där han bl.a. var Viggenpilot i många år. Dessutom har han diplomatisk erfarenhet från sin tid som flygattaché i Washington, för övrigt en post som landsförrädaren Stig Wennerström också innehaft en kort tid. Även Wennerström började i flottan för att sedan göra fortsatt karriär i flygvapnet. Ingen jämförelse i övrigt.
Bydén har visat upp sig massmedialt flera gånger den senaste tiden. Jag har hört honom både i radio och TV. Han skiljer sig rejält från sin frispråkige företrädare som avslöjade för folket hur det i verkligheten står till med vårt försvar.
Generalen Bydén svarar inte direkt på de frågor han får. Han låter precis som en erfaren politiker och för i stället bara ut sitt upprepade budskap. Han berömmer och prisar vårt försvar som enligt honom verkar vara hur bra som helt. Det kan klara allt. Inga problem där inte.
Jag förstår varför regeringen utsett honom. Han ska slå blå dunster i folkets ögon och ge sken av att vi klarar oss bra på egen hand när den dagen kommer.
Jämför med polisen. Där kan i princip vem som helst bli rikspolischef. Det krävs ingen tidigare erfarenhet av polisarbete. Juristbakgrund är dock ett plus liksom rätt partifärg.
Vår förre ÖB Sverker Göransson är nog mest känd för sin uppriktighet. Han sa att vårt försvar klarar bara att hålla ut i en vecka på ett ställe om ryssen skulle komma. Det fick han mycket skit för. Förmodligen var det en anledning till att han blev sjukskriven på grund av utmattingssyndrom. Jag kan tänka mig att ansvariga politiker blev helt vansinniga av hans uttalande. Man tänkte till och med åtala honom för det han avslöjat.
Vår nuvarande ÖB Micael Bydén har en bakgrund från såväl flottan som flyget, där han bl.a. var Viggenpilot i många år. Dessutom har han diplomatisk erfarenhet från sin tid som flygattaché i Washington, för övrigt en post som landsförrädaren Stig Wennerström också innehaft en kort tid. Även Wennerström började i flottan för att sedan göra fortsatt karriär i flygvapnet. Ingen jämförelse i övrigt.
Bydén har visat upp sig massmedialt flera gånger den senaste tiden. Jag har hört honom både i radio och TV. Han skiljer sig rejält från sin frispråkige företrädare som avslöjade för folket hur det i verkligheten står till med vårt försvar.
Generalen Bydén svarar inte direkt på de frågor han får. Han låter precis som en erfaren politiker och för i stället bara ut sitt upprepade budskap. Han berömmer och prisar vårt försvar som enligt honom verkar vara hur bra som helt. Det kan klara allt. Inga problem där inte.
Jag förstår varför regeringen utsett honom. Han ska slå blå dunster i folkets ögon och ge sken av att vi klarar oss bra på egen hand när den dagen kommer.
Tjejer har alltid trakasserats
Just nu är upprördheten stor över att kvinnor, främst unga tjejer, har sextrakasserats utomhus i stora folksamlingar. Vid nyåret var det i Köln, Hamburg och Helsingfors. Här hemma hände det i somras i Kungsträdgården i Stockholm i samband med en konsert. I samtliga fall har det varit en majoritet av killar med utländskt ursprung som i grupp antastat tjejerna.
Polisen har fått kritik för sin underlåtenhet att agera och i Köln sparkades högste polischefen. Stockholm avviker dock från mönstret genom att polisen mörkade att det över huvud taget ägt rum och att en majoritet av förövarna var utrikesfödda, främst från Afghanistan. DN valde att inte skriva om det när det hade hänt, trots att man fått reda på det.
Först nu i dagarna tog DN upp det, vilket lett till en bitvis inflammerad debatt. Rikspolischefen och inrikesministern har ställts vid skampålen. Anledningen till mörkläggningen har varit att polisen inte velat pekas ut som rasistisk och gå SD:s ärenden.
Jag förstår polisens oro. För så fort någon antyder att en nysvensk kan vara orsak till något fult, otillåtet eller brottsligt så kommer rasiststämpeln fram. Förr i tiden skrev tidningarna att förövaren "som var utländsk medborgare försvann i en vit Mercedes av äldre modell, försedd med dragkrok" i stället för "förövaren var en finsk zigenare". Nu skriver man inget alls.
För att återgå till sextrakasserierna. Det är inget nytt påhitt. Det har alltid funnits och alltid varit riktat mot unga tjejer. När jag gick i realskolan för femtiofem år sedan förekom det. När klockan ringde att rasten var slut blev det trångt vid skolans två ingångar. Killarna trängde sig på och tryckte sig i trängseln mot tjejerna, framför allt mot de snyggaste och de med störst tuttar. Tjejerna hade ingen chans att komma undan. Tack och lov varade inte trängseln så länge. En del framfusiga realskolekillar drog på frukostrasten in tjejer från den närbelägna folkskolan i en trappuppgång och kladdade friskt på dem.
Jag hade en gång en chef, som förutom att ha sekreteraren som sin älskarinna, även gjorde närmanden mot i stort sett alla kvinnliga yngre medarbetare. Det kunde gå till så att han stod bakom och tryckte sig mot medarbetaren när hon stod vi kopiatorn och kopierade. Kopiatorn stod i ett särskilt rum så det hela skedde avskilt. Nästan alla tjejer vittnade om att de blivit utsatta för hans närmanden. Men eftersom han var deras chef gjorde de inget åt det. Och vad kunde de ha gjort?
Det här är ingen ursäkt för det som sker nu. Långt därifrån. Men de nu skedda är systematiskt genomfört och det har skett i grupp. De nysvenska killarna är hormonstinna och har aldrig sett tjejer i korta kjolar och urringade blusar, säger vissa och menar med det att tjejerna får skylla sig själva. Det är i botten en kulturfråga, menar andra. Kultur eller inte, det är i alla fall en kultur som vi inte vill ha i vårt land.
Polisen har fått kritik för sin underlåtenhet att agera och i Köln sparkades högste polischefen. Stockholm avviker dock från mönstret genom att polisen mörkade att det över huvud taget ägt rum och att en majoritet av förövarna var utrikesfödda, främst från Afghanistan. DN valde att inte skriva om det när det hade hänt, trots att man fått reda på det.
Först nu i dagarna tog DN upp det, vilket lett till en bitvis inflammerad debatt. Rikspolischefen och inrikesministern har ställts vid skampålen. Anledningen till mörkläggningen har varit att polisen inte velat pekas ut som rasistisk och gå SD:s ärenden.
Jag förstår polisens oro. För så fort någon antyder att en nysvensk kan vara orsak till något fult, otillåtet eller brottsligt så kommer rasiststämpeln fram. Förr i tiden skrev tidningarna att förövaren "som var utländsk medborgare försvann i en vit Mercedes av äldre modell, försedd med dragkrok" i stället för "förövaren var en finsk zigenare". Nu skriver man inget alls.
För att återgå till sextrakasserierna. Det är inget nytt påhitt. Det har alltid funnits och alltid varit riktat mot unga tjejer. När jag gick i realskolan för femtiofem år sedan förekom det. När klockan ringde att rasten var slut blev det trångt vid skolans två ingångar. Killarna trängde sig på och tryckte sig i trängseln mot tjejerna, framför allt mot de snyggaste och de med störst tuttar. Tjejerna hade ingen chans att komma undan. Tack och lov varade inte trängseln så länge. En del framfusiga realskolekillar drog på frukostrasten in tjejer från den närbelägna folkskolan i en trappuppgång och kladdade friskt på dem.
Jag hade en gång en chef, som förutom att ha sekreteraren som sin älskarinna, även gjorde närmanden mot i stort sett alla kvinnliga yngre medarbetare. Det kunde gå till så att han stod bakom och tryckte sig mot medarbetaren när hon stod vi kopiatorn och kopierade. Kopiatorn stod i ett särskilt rum så det hela skedde avskilt. Nästan alla tjejer vittnade om att de blivit utsatta för hans närmanden. Men eftersom han var deras chef gjorde de inget åt det. Och vad kunde de ha gjort?
Det här är ingen ursäkt för det som sker nu. Långt därifrån. Men de nu skedda är systematiskt genomfört och det har skett i grupp. De nysvenska killarna är hormonstinna och har aldrig sett tjejer i korta kjolar och urringade blusar, säger vissa och menar med det att tjejerna får skylla sig själva. Det är i botten en kulturfråga, menar andra. Kultur eller inte, det är i alla fall en kultur som vi inte vill ha i vårt land.
1 januari 2016
Dystert 30-årsminne med många frågetecken
I år är det 30 år sedan Olof Palme mördades. Om knappt två månader infaller årsdagen. Jag skulle tro att såväl tidningar som TV kommer att uppmärksamma datumet genom artiklar och program.
Frågan är om mordet någonsin blir uppklarat. Pundaren Pettersson från Sollentuna frikändes så småningom. Lisbet Palme pekade ut honom i en tvivelaktigt genomförd vittneskonfrontation. Om man har sett Pettersson glömmer man honom inte. Jag mötte honom en gång i Sollentuna Centrum.
Det har under årens lopp varit många som haft idéer om vem eller vilka som kan ha utfört mordet. Förutom Holmérs favoritspår PKK har det pratats om svenska poliser med nazistsympatier, om Sydafrikas underrättelsetjänst, CIA, Ustasja, KGB m.fl. Privatspanarna har varit många. En del har till och med hävdat att Palme lever. (Elvis lever också, tror en del.)
Det var mycket som gick fel i mordutredningen redan från början. Den har granskats i efterhand. En av de som var med och granskade var f.d. riksrevisorn och den stridbara FN-granskaren Inga-Britta Ahlenius. I en debattartikel i DN för tre år sedan förde hon fram misstankar om att den hemliga paramilitära organisationen Stay behind kunde vara inblandad i mordet. Här är en länk till artikeln: http://www.dn.se/debatt/hemlig-motstandsrorelse-kopplas-till-palmemordet/
Hon får medhåll av den seriöse journalisten och författaren Gunnar Wall, som skrivit flera böcker om mordet på Palme. I hans senaste "Konspiration Olof Palme", som kom ut förra året, redovisar han många lösa ändar och märkliga händelser med koppling till mordet. Han tes är också att Stay behind kan ligga bakom. Jag har läst boken. Den är intressant.
Det är knappt man kan tro att Stay behind har existerat - i det trygga, välordnade, öppna landet Sverige? Det är mycket som under årens lopp från början varit dolt för oss vanliga medborgare: samarbetet med Nato under Kalla kriget, IB-affären, Geijer-affären, Ebbe Carlsson-affären och mycket annat. Det är nog mycket som fortfarande är dolt för oss och som inte skulle tåla en närmare granskning.
Stay behind som skapades på 1940-talet efter kriget var välsignat av Tage Erlander och sägs ha avvecklats först så sent som i början av 2000-talet. Fan tro´t.
I höstas träffade jag författaren och filmaren Jan Bergman med anledning av hans bok "Sekreterarklubben", som handlade om de kvinnor som under kriget på 1940-talet var hemliga agenter åt den svenska militära underrättelsetjänsten. Hans mor var en av dem, liksom även en moster till en av mina närmaste vänner.
Jan Bergman berättade då att han haft besök i bostaden, som rotat bland hans papper och även sökt igenom hans dator. Det skedde när han arbetade med boken "Sekreterklubben". Någon eller några var oroliga med anledning av hans bokprojekt. Jag frågade honom om det kunde vara Säpo eller Must som varit på besök. Det trodde han inte. Däremot att det kunde vara rester av Stay behind.
Som sagt, det sker mycket som är underligt. Även i nutid.
Frågan är om mordet någonsin blir uppklarat. Pundaren Pettersson från Sollentuna frikändes så småningom. Lisbet Palme pekade ut honom i en tvivelaktigt genomförd vittneskonfrontation. Om man har sett Pettersson glömmer man honom inte. Jag mötte honom en gång i Sollentuna Centrum.
Det har under årens lopp varit många som haft idéer om vem eller vilka som kan ha utfört mordet. Förutom Holmérs favoritspår PKK har det pratats om svenska poliser med nazistsympatier, om Sydafrikas underrättelsetjänst, CIA, Ustasja, KGB m.fl. Privatspanarna har varit många. En del har till och med hävdat att Palme lever. (Elvis lever också, tror en del.)
Det var mycket som gick fel i mordutredningen redan från början. Den har granskats i efterhand. En av de som var med och granskade var f.d. riksrevisorn och den stridbara FN-granskaren Inga-Britta Ahlenius. I en debattartikel i DN för tre år sedan förde hon fram misstankar om att den hemliga paramilitära organisationen Stay behind kunde vara inblandad i mordet. Här är en länk till artikeln: http://www.dn.se/debatt/hemlig-motstandsrorelse-kopplas-till-palmemordet/
Hon får medhåll av den seriöse journalisten och författaren Gunnar Wall, som skrivit flera böcker om mordet på Palme. I hans senaste "Konspiration Olof Palme", som kom ut förra året, redovisar han många lösa ändar och märkliga händelser med koppling till mordet. Han tes är också att Stay behind kan ligga bakom. Jag har läst boken. Den är intressant.
Det är knappt man kan tro att Stay behind har existerat - i det trygga, välordnade, öppna landet Sverige? Det är mycket som under årens lopp från början varit dolt för oss vanliga medborgare: samarbetet med Nato under Kalla kriget, IB-affären, Geijer-affären, Ebbe Carlsson-affären och mycket annat. Det är nog mycket som fortfarande är dolt för oss och som inte skulle tåla en närmare granskning.
Stay behind som skapades på 1940-talet efter kriget var välsignat av Tage Erlander och sägs ha avvecklats först så sent som i början av 2000-talet. Fan tro´t.
I höstas träffade jag författaren och filmaren Jan Bergman med anledning av hans bok "Sekreterarklubben", som handlade om de kvinnor som under kriget på 1940-talet var hemliga agenter åt den svenska militära underrättelsetjänsten. Hans mor var en av dem, liksom även en moster till en av mina närmaste vänner.
Jan Bergman berättade då att han haft besök i bostaden, som rotat bland hans papper och även sökt igenom hans dator. Det skedde när han arbetade med boken "Sekreterklubben". Någon eller några var oroliga med anledning av hans bokprojekt. Jag frågade honom om det kunde vara Säpo eller Must som varit på besök. Det trodde han inte. Däremot att det kunde vara rester av Stay behind.
Som sagt, det sker mycket som är underligt. Även i nutid.
8 december 2015
Det finns lediga sängplatser?
Antalet flyende till Sverige har minskat den sista tiden. En del menar att det beror på de skärpta reglerna med bl.a. ID-kontroll. Andra menar att det är den lägre vattentemperaturen i Medelhavet som gjort att färre vill åka i en överlastad gummibåt från Turkland till Grekland.
Här hemma är det problem med bl.a. sängplatser till våra nya invånare. Det har talats om att ta husvagnar i anspråk. De står ju i alla fall tomma under vinterhalvåret. Varför inte gå längre? Det finns ju tusentals tomma fritidshus, varav många är vinterbonade. Sen har vi alla vinteruppställda fritidsbåtar som också kunde nyttjas.
Apropå sommarstugor. I Bergslagen har EU-medborgare från Rumänien lagt beslag på stugor som företrädesvis ägs av holländare och bosatt sig där. Anledningen är förstås att ägarna är långt borta. Polisen lär inte kunna göra mycket åt det, vilket är märkligt. Inbrott borde kunna beivras.
Men ännu värre är att Kronofogden inte kan avhysa rumänerna, eftersom det inte går att fastställa deras identitet. Våra lagar om avhysning är gjorda för oss vanliga svenskar med personnummer och som bor i hyresrätt. När hyresgäster inte betalar hyran i tid kan fogden komma och flytta ut dem.
Men en rumän som inte har ID-kort går inte att flytta på.
Det behövs lagändring.
Här hemma är det problem med bl.a. sängplatser till våra nya invånare. Det har talats om att ta husvagnar i anspråk. De står ju i alla fall tomma under vinterhalvåret. Varför inte gå längre? Det finns ju tusentals tomma fritidshus, varav många är vinterbonade. Sen har vi alla vinteruppställda fritidsbåtar som också kunde nyttjas.
Apropå sommarstugor. I Bergslagen har EU-medborgare från Rumänien lagt beslag på stugor som företrädesvis ägs av holländare och bosatt sig där. Anledningen är förstås att ägarna är långt borta. Polisen lär inte kunna göra mycket åt det, vilket är märkligt. Inbrott borde kunna beivras.
Men ännu värre är att Kronofogden inte kan avhysa rumänerna, eftersom det inte går att fastställa deras identitet. Våra lagar om avhysning är gjorda för oss vanliga svenskar med personnummer och som bor i hyresrätt. När hyresgäster inte betalar hyran i tid kan fogden komma och flytta ut dem.
Men en rumän som inte har ID-kort går inte att flytta på.
Det behövs lagändring.
13 juli 2015
Två märkliga inbrott på torpet
Invandringen har lett till förorter med stora problem, inte bara i de tre största städerna. Uppgivenhet, utanförskap, våld, brottslighet och grogrund för fanatisk extremism är några av de negativa kännetecknen.
Jag bor i ett välmående villaområde utan desssa problem, som dock finns på promenadavstånd. Invånarna tillhör medelklassen och det finns även väletablerade invandrarfamiljer i grannskapet.
Däremot är det annorlunda i byn i Bergslagen, där vårt torp ligger. I byn med 300 bofasta finns ett hundratal asylsökande ensamstående män från Asien och Afrika. Det har skapat problem. Men vi har inte märkt något av det. Personligen har jag bara haft neutrala eller positiva erfarenheter av invandringen - tills nu.
Någon gång i januari eller februari i år hade vi inbrott på torpet. Ett köksfönster var sönderslaget. Stor oreda inne. Innehållet i garderober, skåp m.m. var utrivet. Alla sängkläder och madrasser var upprivna. Sterarinfläckar överallt då förövaren/na lyst sig med levande ljus. Ren tur att kåken inte fattat eld. De hade gått ut genom fönstret då man inte fattat att ytterdörren kunde öppnas inifrån.
Men - inget var stulet. Klockor, gamla mynt, luftgevär och spritflaskor - även oöppnade sådana - var kvar.
I mitten av juni var det dags igen. Nytt inbrott. Denna gång var ett spröjsat vardagsrumsfönster sönder. Samma tillvägagångssätt, dock utan stearinfläckar.
Oreda inne, men inget stulet. Sängkläder upprivna igen. Spriten kvar.
Kan det ha varit några ungdomar från NTO-IOGT som varit i farten? Skulle inte tro det. Däremot kanske några desperata nykterister med utländsk bakgrund med tillfälligt boende i byn som bara var ute efter gångbara svenska sedlar. Polisen sa det inte rent ut, men antydde att så kunde vara fallet.
Varför leta i sängarna efter värdesaker och pengar? Antingen gömmer man saker där enligt sin egen kultur eller också har man lärt sig på SFI att svenskarna gör det?
Polisanmälningarna avskrevs givetvis direkt då det inte fanns något att utreda. Processen med försäkringsbolaget är inte avslutad. Det ska bli intressant att se om vi får ersättning för eget arbete med att städa upp och göra rent eller för den ökade elförbrukningen då ett fönster varit öppet under två vintermånader. Skulle dock inte tro det.
Två inbrott med sönderslagna fönster. Inget stulet. Men ett drömläge att lura försäkringsbolaget och hitta på massa saker som stulits. Nä, det vore mig helt främmande.
Min syn på invandrare då? Nä, ingen ökad negativ förändring. Det är väl klart att det måste finnas några rötägg även bland dem som det gör bland oss inrikesfödda.
Jag bor i ett välmående villaområde utan desssa problem, som dock finns på promenadavstånd. Invånarna tillhör medelklassen och det finns även väletablerade invandrarfamiljer i grannskapet.
Däremot är det annorlunda i byn i Bergslagen, där vårt torp ligger. I byn med 300 bofasta finns ett hundratal asylsökande ensamstående män från Asien och Afrika. Det har skapat problem. Men vi har inte märkt något av det. Personligen har jag bara haft neutrala eller positiva erfarenheter av invandringen - tills nu.
Någon gång i januari eller februari i år hade vi inbrott på torpet. Ett köksfönster var sönderslaget. Stor oreda inne. Innehållet i garderober, skåp m.m. var utrivet. Alla sängkläder och madrasser var upprivna. Sterarinfläckar överallt då förövaren/na lyst sig med levande ljus. Ren tur att kåken inte fattat eld. De hade gått ut genom fönstret då man inte fattat att ytterdörren kunde öppnas inifrån.
Men - inget var stulet. Klockor, gamla mynt, luftgevär och spritflaskor - även oöppnade sådana - var kvar.
I mitten av juni var det dags igen. Nytt inbrott. Denna gång var ett spröjsat vardagsrumsfönster sönder. Samma tillvägagångssätt, dock utan stearinfläckar.
Oreda inne, men inget stulet. Sängkläder upprivna igen. Spriten kvar.
Kan det ha varit några ungdomar från NTO-IOGT som varit i farten? Skulle inte tro det. Däremot kanske några desperata nykterister med utländsk bakgrund med tillfälligt boende i byn som bara var ute efter gångbara svenska sedlar. Polisen sa det inte rent ut, men antydde att så kunde vara fallet.
Varför leta i sängarna efter värdesaker och pengar? Antingen gömmer man saker där enligt sin egen kultur eller också har man lärt sig på SFI att svenskarna gör det?
Polisanmälningarna avskrevs givetvis direkt då det inte fanns något att utreda. Processen med försäkringsbolaget är inte avslutad. Det ska bli intressant att se om vi får ersättning för eget arbete med att städa upp och göra rent eller för den ökade elförbrukningen då ett fönster varit öppet under två vintermånader. Skulle dock inte tro det.
Två inbrott med sönderslagna fönster. Inget stulet. Men ett drömläge att lura försäkringsbolaget och hitta på massa saker som stulits. Nä, det vore mig helt främmande.
Min syn på invandrare då? Nä, ingen ökad negativ förändring. Det är väl klart att det måste finnas några rötägg även bland dem som det gör bland oss inrikesfödda.
20 februari 2015
Vi har haft inbrott på torpet - igen
Häromdan fick jag veta att vi haft inbrott på vårt torp i Bergslagen. Köksfönstret var sönderslaget och det var tillstökat inomhus. Jag vet fortfarande inte vad som ev. är stulet. Det kan inte vara mycket då vi inte har något värdefullt i huset. (Jo, det skulle vara spriten förstås...)
Inbrottet måste ska skett någon gång mellan 2 januari och 16 februari. Det upptäcktes av Erik, som jagar på vår mark. Han kom dit för att lägga in lite älgkött i vår frys i köket.
Jag fick snabbt kontakt med Per, som har byggfirma i trakten. Dan därpå var han där och satte för fönstret. Det trasiga fönstret häktade han ur och lämnade till glasfirman för lagning. Jag ringde även 114 14 och anmälde det som skett. Försäkringsbolaget ringde jag också.
Nu återstår bara att åka dit och röja upp samt att starta processen med försäkringsbolaget. Jag är van. Detta var fjärde gången vi haft inbrott på torpet. Senast var för ett år sedan. Suck!
Polisen kritiseras för att man inte gör särskilt mycket åt de så kallade vardagsbrotten, typ inbrott och stöld. Leif GW har varit mycket kritisk. Jag håller med. Polisen åker inte ens ut och tittar och kollar spår, såvida det inte är ett inslag som ska gå i TV. Då rycket man ut, tar fingeravtryck och håller på och verkar mycket proffsiga.
Då det var inbrott i kåken hemma i Sollentuna för ca tjugo år sedan kom dock farbror Polisen med kompis och konstaterade att källardörren var uppbruten (vilket vi själva redan lagt märke till). De gick inte ens in. Tog inga fingeravtryck. Gjorde ingen undersökning alls. De flinade, åkte och sa: "Lycka till med försäkringsbolaget nu, he-he!"
Nu när det varit inbrott på torpet igen ringde jag den lokale sheriffen i Lindesberg. Efter många signaler svarade en käck kvinnoröst. Hon bollade mig vidare till en trevlig manlig polistekniker. Han lovade inte - men sa han skulle försöka - åka dit och kolla och ringa mig efteråt. "Ha-ha", tänkte jag. "Inte fan gör han det?".
Tänk så fel jag hade. I dag ringde han och berättade han varit där, men tyvärr inte funnit några spår. Om han borstat efter fingeravtryck m.m. vet jag inte. Dessutom berättade han att spriten var kvar. "Det tyder på att det inte var några ungdomar eller knarkare som varit där", sa han. (Eller också var dom nykterister... tänkte jag.)
Han trodde att det varit några förbipasserande som svängt in för att de sett att ingen var hemma. Det hela var nog över på fem-tio minuter.
Hans insats gjorde att min normalt tveksamma bild av den svenska polisen genast blev mer positiv! Det sa jag också till honom. Han blev glad.
Polisanmälningar som inte är akuta ska man göra genom att ringa 114 14. Där får man prata med en civilist som skriver ut en anmälan med diarienummer som man efter några dagar får hem med pappersposten. Försäkringsbolaget vill ha den sedan. Polisen verkar inte göra något mer åt saken.
När det gäller såna här enkla brott som polisen normalt inte befattar sig med borde det räcka med att kontakta försäkringsbolaget. Bolaget kunde sedan mejla en enkel uppgift till polisen så det blir en pinne i statistiken. Över antalet ouppklarade brott. Alltid något.
Inbrottet måste ska skett någon gång mellan 2 januari och 16 februari. Det upptäcktes av Erik, som jagar på vår mark. Han kom dit för att lägga in lite älgkött i vår frys i köket.
Jag fick snabbt kontakt med Per, som har byggfirma i trakten. Dan därpå var han där och satte för fönstret. Det trasiga fönstret häktade han ur och lämnade till glasfirman för lagning. Jag ringde även 114 14 och anmälde det som skett. Försäkringsbolaget ringde jag också.
Nu återstår bara att åka dit och röja upp samt att starta processen med försäkringsbolaget. Jag är van. Detta var fjärde gången vi haft inbrott på torpet. Senast var för ett år sedan. Suck!
Polisen kritiseras för att man inte gör särskilt mycket åt de så kallade vardagsbrotten, typ inbrott och stöld. Leif GW har varit mycket kritisk. Jag håller med. Polisen åker inte ens ut och tittar och kollar spår, såvida det inte är ett inslag som ska gå i TV. Då rycket man ut, tar fingeravtryck och håller på och verkar mycket proffsiga.
Då det var inbrott i kåken hemma i Sollentuna för ca tjugo år sedan kom dock farbror Polisen med kompis och konstaterade att källardörren var uppbruten (vilket vi själva redan lagt märke till). De gick inte ens in. Tog inga fingeravtryck. Gjorde ingen undersökning alls. De flinade, åkte och sa: "Lycka till med försäkringsbolaget nu, he-he!"
Nu när det varit inbrott på torpet igen ringde jag den lokale sheriffen i Lindesberg. Efter många signaler svarade en käck kvinnoröst. Hon bollade mig vidare till en trevlig manlig polistekniker. Han lovade inte - men sa han skulle försöka - åka dit och kolla och ringa mig efteråt. "Ha-ha", tänkte jag. "Inte fan gör han det?".
Tänk så fel jag hade. I dag ringde han och berättade han varit där, men tyvärr inte funnit några spår. Om han borstat efter fingeravtryck m.m. vet jag inte. Dessutom berättade han att spriten var kvar. "Det tyder på att det inte var några ungdomar eller knarkare som varit där", sa han. (Eller också var dom nykterister... tänkte jag.)
Han trodde att det varit några förbipasserande som svängt in för att de sett att ingen var hemma. Det hela var nog över på fem-tio minuter.
Hans insats gjorde att min normalt tveksamma bild av den svenska polisen genast blev mer positiv! Det sa jag också till honom. Han blev glad.
Polisanmälningar som inte är akuta ska man göra genom att ringa 114 14. Där får man prata med en civilist som skriver ut en anmälan med diarienummer som man efter några dagar får hem med pappersposten. Försäkringsbolaget vill ha den sedan. Polisen verkar inte göra något mer åt saken.
När det gäller såna här enkla brott som polisen normalt inte befattar sig med borde det räcka med att kontakta försäkringsbolaget. Bolaget kunde sedan mejla en enkel uppgift till polisen så det blir en pinne i statistiken. Över antalet ouppklarade brott. Alltid något.
25 januari 2015
Även myndigheter satsar fel
I gårdagens SvD skrev några professorer en debattartikel med rubriken "Felsatsningar kostar miljarder". Inledningen löd så här: "Samhällsinvesteringar för tiotals miljarder har slösats bort under senare decennier när politisk opportunism har vägt tyngre än samhällsnytta".
Som exempel tog man fördröjningen av Förbifart Stockholm, som kostat ett par hundra miljoner. Ett annat exempel på felsatsning är nuvarande regeringens löfte att bygga Norrbotniabanan, trots att den har ännu sämre förutsättningar att bli lönsam än den redan byggda Botniabanan. Den järnvägen blev 20 miljarder dyrare än beräknat, enligt Riksrevisionen. Nyttan är tveksam.
Som ytterligare lök på laxen har flera expertmyndigheter med analysuppgifter lagts ned, allt för att politikerna ska kunna göra som man vill utan kritisk granskning. Så långt debattörerna i SvD.
Även enskilda myndigheter gör satsningar för miljontals kronor av skattemedel på projekt som inte leder någonstans och som i slutändan får avvecklas. Ett i raden av dyra misslyckanden är polisens kommunikationssystem.
Även Skatteverket har slängt ut miljoner på system som avvecklats. Dåvarande generaldirektören Steen drev igenom införandet av LotusNotes i hela skatteförvaltningen, ivrigt påhejad av de jasägande lakejer som hon omgav sig med. Dåvarande IT-chefen var emot införandet och han sa "Detta blir det dyraste system vi skaffat oss, dyrare än de det dyraste av våra övriga verksamhetssystem". Även jag ingick i den skara medarbetare som var kritisk. Vi blev betraktade som pestsmittade.
Nu är LotusNotes borta från Skatteverket. En av de chefer som var med och drev igenom beslutet har i efterhand mellan skål och vägg erkänt att det var fel att införa LotusNotes.
Sent ska syndarna vakna. Och dyrt för skattebetalarna blir det.
Som exempel tog man fördröjningen av Förbifart Stockholm, som kostat ett par hundra miljoner. Ett annat exempel på felsatsning är nuvarande regeringens löfte att bygga Norrbotniabanan, trots att den har ännu sämre förutsättningar att bli lönsam än den redan byggda Botniabanan. Den järnvägen blev 20 miljarder dyrare än beräknat, enligt Riksrevisionen. Nyttan är tveksam.
Som ytterligare lök på laxen har flera expertmyndigheter med analysuppgifter lagts ned, allt för att politikerna ska kunna göra som man vill utan kritisk granskning. Så långt debattörerna i SvD.
Även enskilda myndigheter gör satsningar för miljontals kronor av skattemedel på projekt som inte leder någonstans och som i slutändan får avvecklas. Ett i raden av dyra misslyckanden är polisens kommunikationssystem.
Även Skatteverket har slängt ut miljoner på system som avvecklats. Dåvarande generaldirektören Steen drev igenom införandet av LotusNotes i hela skatteförvaltningen, ivrigt påhejad av de jasägande lakejer som hon omgav sig med. Dåvarande IT-chefen var emot införandet och han sa "Detta blir det dyraste system vi skaffat oss, dyrare än de det dyraste av våra övriga verksamhetssystem". Även jag ingick i den skara medarbetare som var kritisk. Vi blev betraktade som pestsmittade.
Nu är LotusNotes borta från Skatteverket. En av de chefer som var med och drev igenom beslutet har i efterhand mellan skål och vägg erkänt att det var fel att införa LotusNotes.
Sent ska syndarna vakna. Och dyrt för skattebetalarna blir det.
1 april 2014
Första aprilskämt jag minns
I dag är det den 1 april och då kan man råka ut för aprilskämt. Tidningar och andra medier har nästan alltid något skämt, även om de minskat under senare år. Vi som var med i TV:ns barndom minns väl hur vi kunde få färg i vår svartvita apparat om vi trädde en nylonstrumpa över TV-rutan? Systembolag som reat brandskadad sprit är också en klassiker.
När jag jobbade som informationsansvarig på Skatteverket hade jag i min hand en del interna kommunikationskanaler, som jag passade på att nyttja för aprilskämt. Jag tyckte det var skitkul! Här är några skämt som jag fortfarande minns.
1) Riksskatteverket skulle flytta från Solna till Lilla Essingen och överta den byggnad där Riksrevisionsverket satt. Som bonus till personalen skulle man starta båtlinjer så det skulle bli enklare för personalen att ta sig till och från jobbet.
2) Riksskatteverket, Riksförsäkringsverket och Rikspolisstyrelsen skulle läggas samman till enda myndighet. Men det var oklart vem som skulle bli den nya stormyndighetens chef. En sak var dock klar: rikspolischefen Björn Ericsson skulle inte bli chef. (Skatteverkets dåvarande chef Lennart Nilsson tyckte tydligen skämtet var kul. Han faxade den fejkade tidningsartikeln till Björn Ericsson som var på Interpolkonferens i Lyon i Frankrike.)
3) Verket skulle få ett nytt inpasseringssystem, baserat på röstigenkänning. I stället för att behöva dra ett kort i en kortläsare skulle man tydligt säga sitt personnummer i en mikrofon i entrén för att få komma in. Därför skulle alla anställda behöva prata in sitt personnummer, som sedan registrerades digitalt. Jag publicerade en lista med dagar och tider där verkets olika enheter skulle infinna sig i vaktmästeriet för att göra detta. Men man fick inte vara förkyld och hes när man pratade in personnumret. (Såvitt jag minns var det två äldre damer som gick på det.)
4) Under flera år fördes interna diskussioner om hur det skulle bli med "äktenskapet" mellan Skatteverket och Kronofogden. Läggas samman eller gå skilda vägar? (Nu vet vi att de gick skilda vägar). Jag gick ut med information internt att de båda myndigheterna skulle läggas ihop och integreras helt och hållet med varandra. Det skulle bl.a. innebära att alla deklarationsgranskare även skulle ta hand om indrivningen av de skattehöjningar de gjorde. Likaså skulle fogdens indrivare lära sig deklarationsgranskning och taxering. Varje handläggare fick ansvar för hela kedjan - från upptaxering till indrivning. (På en enhets internmöte togs frågan upp seriöst och man diskuterade vad det skulle komma att innebära för just den enheten.)
Aprilskämten på Skatteverket i Solna upphörde när jag avgick som informationsansvarig. Hur det är idag vet jag inte?
När jag jobbade som informationsansvarig på Skatteverket hade jag i min hand en del interna kommunikationskanaler, som jag passade på att nyttja för aprilskämt. Jag tyckte det var skitkul! Här är några skämt som jag fortfarande minns.
1) Riksskatteverket skulle flytta från Solna till Lilla Essingen och överta den byggnad där Riksrevisionsverket satt. Som bonus till personalen skulle man starta båtlinjer så det skulle bli enklare för personalen att ta sig till och från jobbet.
2) Riksskatteverket, Riksförsäkringsverket och Rikspolisstyrelsen skulle läggas samman till enda myndighet. Men det var oklart vem som skulle bli den nya stormyndighetens chef. En sak var dock klar: rikspolischefen Björn Ericsson skulle inte bli chef. (Skatteverkets dåvarande chef Lennart Nilsson tyckte tydligen skämtet var kul. Han faxade den fejkade tidningsartikeln till Björn Ericsson som var på Interpolkonferens i Lyon i Frankrike.)
3) Verket skulle få ett nytt inpasseringssystem, baserat på röstigenkänning. I stället för att behöva dra ett kort i en kortläsare skulle man tydligt säga sitt personnummer i en mikrofon i entrén för att få komma in. Därför skulle alla anställda behöva prata in sitt personnummer, som sedan registrerades digitalt. Jag publicerade en lista med dagar och tider där verkets olika enheter skulle infinna sig i vaktmästeriet för att göra detta. Men man fick inte vara förkyld och hes när man pratade in personnumret. (Såvitt jag minns var det två äldre damer som gick på det.)
4) Under flera år fördes interna diskussioner om hur det skulle bli med "äktenskapet" mellan Skatteverket och Kronofogden. Läggas samman eller gå skilda vägar? (Nu vet vi att de gick skilda vägar). Jag gick ut med information internt att de båda myndigheterna skulle läggas ihop och integreras helt och hållet med varandra. Det skulle bl.a. innebära att alla deklarationsgranskare även skulle ta hand om indrivningen av de skattehöjningar de gjorde. Likaså skulle fogdens indrivare lära sig deklarationsgranskning och taxering. Varje handläggare fick ansvar för hela kedjan - från upptaxering till indrivning. (På en enhets internmöte togs frågan upp seriöst och man diskuterade vad det skulle komma att innebära för just den enheten.)
Aprilskämten på Skatteverket i Solna upphörde när jag avgick som informationsansvarig. Hur det är idag vet jag inte?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
