Tjejer har alltid trakasserats

Just nu är upprördheten stor över att kvinnor, främst unga tjejer, har sextrakasserats utomhus i stora folksamlingar. Vid nyåret var det i Köln, Hamburg och Helsingfors. Här hemma hände det i somras i Kungsträdgården i Stockholm i samband med en konsert. I samtliga fall har det varit en majoritet av killar med utländskt ursprung som i grupp antastat tjejerna.

Polisen har fått kritik för sin underlåtenhet att agera och i Köln sparkades högste polischefen. Stockholm avviker dock från mönstret genom att polisen mörkade att det över huvud taget ägt rum och att en majoritet av förövarna var utrikesfödda, främst från Afghanistan. DN valde att inte skriva om det när det hade hänt, trots att man fått reda på det.

Först nu i dagarna tog DN upp det, vilket lett till en bitvis inflammerad debatt. Rikspolischefen och inrikesministern har ställts vid skampålen. Anledningen till mörkläggningen har varit att polisen inte velat pekas ut som rasistisk och gå SD:s ärenden.

Jag förstår polisens oro. För så fort någon antyder att en nysvensk kan vara orsak till något fult, otillåtet eller brottsligt så kommer rasiststämpeln fram. Förr i tiden skrev tidningarna att förövaren "som var utländsk medborgare försvann i en vit Mercedes av äldre modell, försedd med dragkrok" i stället för "förövaren var en finsk zigenare". Nu skriver man inget alls.

För att återgå till sextrakasserierna. Det är inget nytt påhitt. Det har alltid funnits och alltid varit riktat mot unga tjejer. När jag gick i realskolan för femtiofem år sedan förekom det. När klockan ringde att rasten var slut blev det trångt vid skolans två ingångar. Killarna trängde sig på och tryckte sig i trängseln mot tjejerna, framför allt mot de snyggaste och de med störst tuttar. Tjejerna hade ingen chans att komma undan. Tack och lov varade inte trängseln så länge. En  del framfusiga realskolekillar drog på frukostrasten in tjejer från den närbelägna folkskolan i en trappuppgång och kladdade friskt på dem.

Jag hade en gång en chef, som förutom att ha sekreteraren som sin älskarinna, även gjorde närmanden mot i stort sett alla kvinnliga yngre medarbetare. Det kunde gå till så att han stod bakom och tryckte sig mot  medarbetaren när hon stod vi kopiatorn och kopierade. Kopiatorn stod i ett särskilt rum så det hela skedde avskilt. Nästan alla tjejer vittnade om att de blivit utsatta för hans närmanden. Men eftersom han var deras chef gjorde de inget åt det. Och vad kunde de ha gjort?

Det här är ingen ursäkt för det som sker nu. Långt därifrån. Men de nu skedda är systematiskt genomfört och det har skett i grupp. De nysvenska killarna är hormonstinna och har aldrig sett tjejer i korta kjolar och urringade blusar, säger vissa och menar med det att tjejerna får skylla sig själva. Det är i botten en kulturfråga, menar andra. Kultur eller inte, det är i alla fall en kultur som vi inte vill ha i vårt land.