Fler och fler röster höjs när det gäller att få lägre ingångslöner för att få fler med låg eller ingen utbildning och/eller dåliga kunskaper i svenska i arbete. Ett arbete, även med låg lön, måste väl vara bättre än inget arbete alls?
Ett arbete att gå till stärker självkänslan, ger erfarenhet och är ett steg på vägen mot nästa jobb - även om lönen är låg. För den som talar dålig svenska innebär ett jobb att svenskkunskaperna förbättras rejält. Men sossarna med stöd av facket och övriga vänstern är helt emot fler låglönejobb. Deras enda lösning är utbildning. Och funkar inte utbildning är det bidrag livet ut som gäller.
Högerföreträdare har föreslagit en lägsta ingångslön för en person med grundskolekompetens och utan tidigare arbetslivserfarenhet på 15 000 kr. I dag ligger den någonstans runt 18-19 000 kr.
Låglönejobb eller inte är en höger-vänsterfråga. Akademiker på vänsterkanten är självklart emot och hänvisar till diverse forskning. Om den är relevant för Sverige och utrikesfödda vet jag inte. Det finns säkert mer liberala akademiker som hävdar en annan ståndpunkt, även den med stöd av forskning. Så brukar det alltid vara. Nationalekonomi är ingen exakt vetenskap.
Det första hela år som jag jobbade var 1968. Jag hade gått ut handelsgymnasiet med mycket bra betyg, gjort lumpen och fått jobb på länsstyrelsen i min hemstad. Jag anställdes inte som skrivbiträde utan som landskanslist, vilket var den första anhalten på karriärstegen för den som inte hade juristexamen.
Min inkomst det året var 1 687 kr i månaden. I dagens penningvärde (enligt SCB) motsvarar det 14 016 kr. Sic!
29 januari 2016
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar