Vi tog studenten vid Örebro handelsgymnasium för sextio år sedan och träffades i år i Örebro

 

I år var det sextio år sedan vi – dvs. min fru Anita och jag – tog studenten vid Örebro handelsgymnasium (ÖHG). Det måst ju firas tänkte jag. Men jag tänkte inte bara på vår egen klass utan alla sex klasser som gick ut samtidigt den 5 maj 1966. Jag hade en plan i huvudet och såg målbilden framför mig från början – där vi satt på en krog och hade trevligt tillsammans.

Men min fru avrådde mig. Jag hade beklagat mig för att jag hade så mycket att göra. Jag har också svårt att skriva på grund av min sjukdom. Fingrarna vill inte lyda och jag har svårt att titta ner på tangentbordet när jag ändå skriver. Det blir bara fel som jag måste rätta så sammantaget tar det väldigt lång tid för mig att få en text klar.  

Hur skulle jag kunna nå alla elever och framför allt alla tjejer som gift sig och fått nya efternamn. Min egen klass III d hade jag koll på, för den hade jag samlat tio år innan.

Jag hade skolkatalogerna kvar och jag valde ut några i varje klass som jag skrev till. Det ledde till sist att jag fick tag i ett antal f.d. skolkamrater som blev mina kontaktpersoner och som fick i uppdrag att söka efter sina klasskamrater i sina egna klasser.

Detta skedde i februari samtidigt som jag kontaktade krogen ”Stora Örebro” vid Stortorget och bokade kvällen för preliminärt 50 personer den 19 maj – det var så många jag räknade med att vi skulle kunna samla som mest.

Jag bestämde tidigt att vi skulle kunna välja på en kötträtt, en fiskrätt och en vegetarisk rätt. Krogen hade sin sommarmeny klar i slutet av april och då kom jag överens med dom vad vi skulle äta och vad det skulle kosta. Vi fick såklart lite rabatt eftersom vi var så många.

Den hjälp kontaktpersonerna fick från mig var – förutom skolkatalogens klasslistor – listor över elevernas fullständiga namn med födelseort, födelsetid och födelsenummer. Dessa uppgifter hade jag fått från Örebro stadsarkiv. Jag hade också skickat dem brevmallar som dom kunde använda när de kontaktade sina kamrater.                                                                    

Kontaktpersonerna lyckades spåra i stort sett alla med hjälp av webbsidan birthday.se, ratsit.se och en äldre digital dödbok. Även Skatteverket hjälpte till med en del adressuppgifter m.m.                                

Av de 119 som tog studenten 1966 vid ÖHG var 26 avlidna, två bodde utomlands och av de 54 som inte kom hade de flesta hälsoproblem eller bodde för långt bort. Några få gick inte att nå eller svarade inte.      

Vid 17-tiden samlades vi 37 (och en ledsagare) för en liten välkomstdrink. Men innan hade alla försetts med var sin namnskylt.  Utan den hade vi inte känt igen varandra då vi såg helt  annorlunda ut nu än  när vi sågs senast. På sextio år hinner man förändras mycket.   

Därefter åt vi en  god middag med efterrätt – glass med jordgubbar – och kaffe. De flesta hade valt röding, som var fiskrätten och bara en hade valt den vegetariska haloumiburgaren men nio föredrog kötträtten pommes med högrevsburgare.

Några av klasserna hade inte setts på sextio år och för dem var återträffen extra intressant och nya kontakter knöts. Några tyckte att vi borde träffas igen om ett år.

Jag fick många spontana tack under kvällen. Även dagarna efter fick jag flera tack via mejl och även en blombukett, något som gladde mig mycket. Det visade att mitt jobb inte hade .varit förgäves, vilket kändes jättebra och jag hoppas att alla uppskattade återträfffen.      

                                                                                                                                                       

Dessa nånga tack delar jag med de kontaktpersoner – främst Jan Gunnarsson och Björn Janhagen – som lyckades nå de flesta, även dem som gift sig och bytt efternamn.

Tacket går även till Tomas och hans kollegor på Stora Örebro som utan knot ställde upp på mina krav och önskemål. Allt fungerade väldigt smidigt och bra, även för mig som var rullstolsburen under kvällen.

Fakta om ÖHG

För mer än 100 år sedan hade Örebro börjat bli en betydande handels- och industristad med behov av specialutbildade medarbetare.

Därför inrättades Örebro handelsgymnasium (ÖHG) 1914 som låg i Centralpalatset fram till sommaren 1954. Då flyttade man in i det nybyggda tullhuset vid Grev Rosengatan. Där låg det till 1968 då det gick samman med Karolinska aftonskolan och blev Örebro skola för vuxna.

Huvudmannaskapet var från början delat mellan staten, kommunen och landstinget men från 1959 var landstinget ensam huvudman.

För elever med realexamen var ÖHG tvåårigt till 1961 då det blev treårigt. För de med studentexamen fanns hela tiden även en ettårig linje.

Skolans siste rektor Sam André, född 1908 i Eslöv, kom 1944 som lärare till ÖHG där han blev rektor 1951. På denna tid hade läraryrket annan status och flera av dem var antingen lektorer eller adjunkter.

Den godkända betygsskalan gick från det högsta A via a, AB, Ba till B – som kunde kombineras med ett plus- eller minustecken. Underkänt var BC och C.

 

Jag har två registerade varumärken: "Bergslagflaggan" och "Joshua Gosh"

För 20 år sedan skapade jag Bergslagsflaggan, som jag registrerade hos Patent- och registreringsverket (PRV) som ett varumärke. För ungefär tio år sedan registrerade jag mitt alias - eller "artistnamn" - Joshua Gosh, som jag har jag använt i mer än 65 år.  Registreringen gäller i tio år.  

Varje gång det är dags att förnya registreringen får jag i god tid innan ett fakturaliknande erbjudande per post från en varumärkesbyrå.

Nu är det Johansson & Partners som vill ha 11 870 kr + moms för att förnya mitt varumärke. Från början blev jag irriterad eftersom jag såg det som ett sätt för dem att försöka lura mig och tjäna pengar men nu förstår jag varumärkesbyråerna.

De vill bara påminna om att det är dags att förnya registreringarna och erbjuda sina tjänster. De tar i regel cirka 6000-7000 kr för att skriva ett vanligt brev och då är det inte så konstigt att det kostar nästan det dubbla att få deras hjälp att förnya en registrering hos PRV.

Att göra det via PRV kostar bara ett par tusen och det brukar jag alltid göra själv. Så jag är tacksam att jag får en påminnelse så att jag kan ta itu med det på egen hand.

TILLÄGG  den 23 maj 2026

När jag skulle omregistrera mitt varumärke "Joshua Gosh" fick jag beskedet att det ska göras om ett år. Det såg jag också på papperet från varumärkesbyrån där det stod att det skulle ske från den första juli 2027 och inte 2026 som jag trodde. 

Sen såg jag att det kommer att kosta 2.700 kr med PRV´s e-tjänst och jag får beslutet dagen därpå. Om jag använder deras pappersblankett kostar det 2.900 kr och tar två veckor.

 

Jag har troligen inte Parkinson - utan Progressiv Supranukleär Pares (PSP) i stället

För tio år sedan började mitt ena ben att skaka helt oprovocerat. Min vårdcentral skickade mig till neurologen på Danderyds sjukhus (DS). Efter ett år fick jag diagnosen Parkinsons sjukdom (PS) och fick börja ta Levadopapiller flera gånger per dygn. Men nu har jag fått en ny diagnos ”Progressiv Supranukleär Pares” (PSP).

Det är en ovanlig ”släkting” till PS som bara ca 600 personer har i vårt land. Tyvärr finns ingen bot och inga piller man kan ta för att mildra symptomen eller fördröja förloppet. Tvärtom, ordet ”progressiv” betyder att man blir sämre och sämre.  

Det är en neurologisk sjukdom där hjärncellerna dör gradvis. Man inte kan se om man har PSP via blodprov eller hjärnröntgen. Det är först när man har dött och gör en obduktion av hjärnan då det går att se om man haft PSP.

Jag har alltid sagt att jag inte har haft Parkinson därför att jag inte har märkt någon skillnad om jag har tagit mina Levadopapiller eller ej. Jag har inte heller haft några så kallade dosglapp (det vill säga märkt skillnad mellan doserna – om det är för långt avstånd mellan pillren). Man har liten eller ingen effekt av Levadopa när man har PSP.

Sedan ramlar jag ofta baklänges vilket också är ett PSP-symptom liksom att man inte har tremor, dvs darrningar vilket jag inte har haft och att man blir dement. Ett annat symptom är vertikal blickpares – att jag inte kan titta nedåt – vilket tillsammans med försämrad finmotorik gör det svårt att skriva på datorn.

Sjukdomsförloppet är snabbare än vid vanlig Parkinson men utan plötsliga förändringar eller nya symptom. Allt detta stämmer in på mig.

Här är en utförligare beskrivning av sjukdomen                                som jag har fått via googles AI-funktion "Gemini"

Progressiv supranukleär paralys (PSP) är en sällsynt, fortskridande neurologisk sjukdom som påverkar hjärnans förmåga att kontrollera rörelser, balans, syn, tal och sväljning.

Eftersom symtomen till en början liknar Parkinsons sjukdom, kallas PSP ibland för en "atypisk parkinsonism" eller "Parkinson-plus-sjukdom". Den är dock en helt egen diagnos och utvecklas ofta något snabbare.

Här är en översikt över vad sjukdomen innebär:

Vanliga symtom

Sjukdomen smyger sig ofta på i 60-årsåldern och symtomen förvärras gradvis:

• Balansproblem och fall: Detta är ofta det allra första tecknet. Karaktäristiskt för PSP är att man tenderar att trilla bakåt utan förvarning.
• Syn- och ögonproblem: Det mest typiska tecknet för PSP (vilket också gett sjukdomen dess namn) är svårighet att styra ögonen, särskilt att titta nedåt eller uppåt. Det kan också bli svårt att blinka eller att öppna ögonlocken.
• Stelhet och långsamhet: Muskelstelhet i nacke och bål, vilket gör att man rör sig väldigt stelt och i "ett stycke". Till skillnad från Parkinsons sjukdom är skakningar (tremor) ovanligt.
• Tal- och sväljsvårigheter: Talet blir ofta sluddrigt, tyst eller monotont. Svårigheter att svälja (dysfagi) uppstår efter en tid och kan leda till att man sätter i halsen.
• Förändrat humör och kognition: Man kan drabbas av apati (likgiltighet), personlighetsförändringar, eller plötsliga känsloutbrott som att skratta eller gråta utan anledning. Långsamhet i tanken är också vanligt.

Vad orsakar PSP?

Orsaken är inte helt känd, men man vet vad som händer i hjärnan. Det sker en skadlig ansamling av ett protein som heter tau i hjärncellerna (särskilt i hjärnstammen). Proteinet klumpar ihop sig, vilket gör att nervcellerna bryts ner och dör. PSP är i de allra flesta fall en så kallad sporadisk sjukdom, vilket betyder att den uppstår slumpmässigt och är inte direkt ärftlig.

Diagnos och behandling

Det finns inget enskilt test eller blodprov som kan visa att man har PSP. Diagnosen ställs av en neurolog baserat på symtombilden, kroppsundersökningar och ibland en MR-skanning av hjärnan för att utesluta andra sjukdomar.

Det finns idag tyvärr inget botemedel mot PSP, och mediciner mot Parkinsons sjukdom (som levodopa) har oftast bara en begränsad eller tillfällig effekt. Behandlingen fokuserar istället på att lindra symtomen och höja livskvaliteten  (se längre ned i texten).

KAN MAN DÖ AV DEN?

 Nej, man dör inte direkt av själva sjukdomen PSP (Progressiv supranukleär paralys), men den förkortar livslängden. Det som händer är att de komplikationer som sjukdomen orsakar efter några år tyvärr blir livshotande.

Den vanligaste dödsorsaken vid PSP är lunginflammation (så kallad aspirationspneumoni), vilket beror på att sväljningssvårigheter gör att mat eller vätska hamnar i lungorna istället för i magen. Allvarliga fallolyckor är också en stor riskfaktor eftersom balansen påverkas tidigt och kraftigt.

---

Hur kan man lindra symtomen?

Det finns i dagsläget inget botemedel mot PSP, och vanliga Parkinson-mediciner (som L-dopa) har tyvärr ofta dålig eller ingen effekt. Däremot finns det mycket man kan göra för att lindra symtomen, öka livskvaliteten och göra vardagen säkrare.

Här är de viktigaste sätten att lindra och hantera sjukdomen:

1. Hjälp med sväljning och tal (Logoped)

Eftersom sväljningsproblem är den största risken är en logoped ovärderlig. De kan hjälpa till med:

• Konsistensanpassning: Att göra maten mer lättsvald (t.ex. puréer eller förtjockningsmedel i vätskor).

• Sväljtekniker: Hitta specifika sätt att hålla huvudet för att minska risken att sätta i halsen.

• Hjälpmedel för kommunikation: Om talet blir väldigt sluddrigt eller svagt kan kommunikationsappar eller bildkartor underlätta enormt.

2. Balans, rörlighet och säkerhet (Fysioterapeut & Arbetsterapeut)

PSP gör musklerna stela och balansen extremt osäker, och man tenderar att falla bakåt.

• Hjälpmedel: En specialanpassad rullator (ofta med tyngder framtill för att motverka fall bakåt) eller rullstol.

• Bostadsanpassning: Ta bort mattor, installera handtag på strategiska ställen och se till att det finns bra belysning.

• Sjukgymnastik: För att bibehålla så mycket muskelstyrka och rörlighet som möjligt samt förebygga att lederna stelnar helt.

3. Lindring av ögonsymtom

Ett klassiskt symtom på PSP är svårigheter att styra ögonrörelser, särskilt att titta neråt.

• Prismaglasögon: Kan ibland hjälpa personen att se neråt (t.ex. på tallriken eller marken) utan att behöva böja hela nacken.

• Ögondroppar: Eftersom man ofta blinkar mer sällan blir ögonen torra och irriterade. Fuktgivande droppar hjälper mot detta.

4. Medicinsk symtomlindring (Läkare)

Även om effekten kan vara begränsad, provar man ofta:

• Parkinsonmedicin (L-dopa): Kan ibland ge en viss, kortvarig förbättring av stelheten i början av sjukdomen.

• Muskelavslappnande: Mediciner eller Botox-injektioner kan hjälpa om muskelstelheten eller kramperna i ögonlocken (blefarospasm) blir mycket besvärande.

• Antidepressiva: PSP kan påverka humöret och orsaka både depression och plötsliga, okontrollerade skratt- eller gråtattacker (pseudobulbär affekt). Detta svarar ofta bra på medicinering.

---

Viktigt råd: Då PSP är en komplex sjukdom är det bäst att ha kontakt med ett specialiserat neurologteam och ett palliativt team tidigt i processen. De är experter på just symtomlindring och livskvalitet.

Om du Googlar på PSP får du först upp PlayStation Portable. Det finns fler betydelser av olika förkortningar. Riksskatteverket förkortades RSV, vilket militärerna tyckte var roligt eftersom det betyder Riktad SprängVerkan. Skatteverket förkortas SKV vilket också står för Svenska Kvinnors Vänsterförbund. 

Varför är det så få inlägg på min blogg nu?

Jag skrev 250 blogginlägg när jag startade bloggen för 16 år sedan. I år har det bara blivit ett inlägg per månad hittills.  Det beror på att jag har svårt att skriva på datorn p.g.a. min Parkinson sjukdom. Finmotoriken är dålig och fingrarna lyder mig inte. Det är jättejobbigt att skriva och sedan rätta alla felen.

Det är mycket jag skulle vilja skriva men jag kan inte. Det tar för lång tid och blir bara fel. Min fru har skrivit detta inlägg som jag har dikterat för henne.

Att nyttja de dikteringshjälpmedel som finns i datorn funkar inte då jag pratar för otydligt också. Det som kommer ut har för många fel så det tar tid att rätta även  det .

Sen har jag annat som tar min tid i anspråk, t.ex. arbetet med att  ta fram en skrift om Stråssaklockan och ersätta nuvarande informationsskyltar i trä mot metallskyltar. Skyltarna är placerade på olika intressanta platser i Stråssa. Se mitt blogginlägg den 31 dec. 2025.

Jag har även lovat prata om mina hjälpmedel för föreningen Parkinson Norrort. Det tar tid att sammanställa bilder m.m. och förbereda föredraget.

Jag tog studenten för 60 år sedan, vilket jag tycker ska firas. Jag ordnar inte bara en träff för de som gick i min klass utan jag har också sett till att alla sex avgångsklasser samlas i Örebro samtidigt. Det tar också mycket tid att organisera. 

Därför har jag prioriterat ner min blogg just nu.

Det finns ingen som kan ta över i Iran

Trump tror säkerligen att iranska folket ska resa sig och ta över styret i landet och att revolutionsgardet ska lägga ned vapnen och ställa upp på folkets sida. Men så blir det nog inte.

 Här nedan återger jag ett nyhetsbrev skrivit av författaren, TV-producenten m m Jan Bergman som har kontakter med mängder av journalister, politiker  och underrättelsefolk och kollar utländska radio- och TV-kanaler.  Här redogör han för hur svårt det är att få någon/några att ta över styret i Iran. 

Det är skrivit på engelska men är översatt till svenska via en Google mail-funktion. Det här är första gången jag tar in något som någon annan skrivit i min blogg. Innan jag publicerade inlägget kontaktade jag Bergman som  gav sitt ok till det.

Jag tycker det är viktigt att kunskapen sprids. 

USA:s och Israels krig mot Iran och dess konsekvenser:

USA DÖDADE DEN HÖGSTA RELIGIÖSA LEDAREN, OCH SHIA ÄR EN UTSPRIDD VÄRLDSRELIGION.

Det finns runt 92-93 miljoner människor som bor i Iran. Gud vet hur många som har varit i exil i årtionden. Diasporan är enorm i Amerika och i Europa. De flesta av dem kommer från de rika persiska samhällsskikten som hade råd att betala för deras flykt. De kommer från familjer av köpmän, handelsmän, basarägare eller läkare, tandläkare, universitetsprofessorer. Stadsbor. Välbärgade. De är väldigt annorlunda än den stora majoriteten av iranier – de 98 procent som inte kunde fly.

Social segregation är fortfarande mycket märkbar i Iran, och även inom den iranska exilmiljön. Värderingarna i exilkretsar är vanligtvis politiskt konservativa, men inte "religiösa" , det handlar om sekulära, modernistiska, "småborgerliga" samhällsskikt. Många påstår sig vara "monarkistiska" och ger sitt starka stöd till den "nya shahen" Reza Pahlavi J:r. Men diasporan är mycket splittrad mellan dem.

Uppdelningar består av "klaner" , regional tillhörighet, vilken stad du kommer ifrån, en del av den staden , och framför allt med tanke på " nationalitet" - är du ren "perser", eller "azerisk", kanske "pashtun", eller en "föraktlig kurd eller arab"?

Det enda som förenar den iranska diasporan är deras hat mot den religiösa regimen och Ayatollah Khamenei. Och även om de unga kan tala om ”frihet att festa och dricka alkohol”, är den viktigaste kritiken inriktad på regimernas ”bristning av respekt” för traditionella hierarkier och nedmonteringen av privilegierna för de traditionella rika skikten i samhället.

Det vill säga – köpmannakastens makt och privilegier och bevarandet av ett patriarkalt feodalt samhälle.

Det shiitiska prästerskapet visste detta, de utbildade och lyfte medvetet fram unga människor från samhällets allra nedersta skikt; de 98 procent som inte kunde, och inte ville fly landet.

Detta är den främsta anledningen till att prästerskapet kunde behålla makten – sedan 1979. Och detta är den främsta anledningen till att det kommer att bli så svårt att störta dem nu. Det finns INGEN – verklig och enad ”opposition” i Iran.

Rapporter inifrån Iran överdriver, de blåser upp önsketänkanden och ljuger också. Det finns mycket falsk information, falska bilder, falska och manipulerade videoklipp som nu översvämmar internet. Även mycket AI-genererat och manipulerat material.

”Gruelpropaganda” är vanligast idag.

Medan relativt ”seriösa” källor talar om ”3 000” döda och skadade under de senaste protesterna, alla i de västra kurdiska delarna , den sunnimuslimska arabiska södern och i det rika Teheran – blåstes dessa siffror snabbt upp till ”30 000”, eller till och med ”40 000”. Det finns ännu ingenting som stöder detta.

Någon enad inhemsk ”opposition” fanns – före attacken mellan USA och Israel – i princip obefintlig inom Iran.

Kurderna i väst stöds och triggas av Israel och strävar efter "självständighet" från centralmakten i Teheran.

De stöder INTE kronprinsen Reza Pahlavi, eftersom de minns hans fars skräckvälde – och shahens fruktade säkerhetspolis ”SAVAK” . Kurderna – vill ”ut”.

De sunnimuslimska araberna i söder vill också "ut". Deras provins, "Arabistan" eller "Khuzestan" , gränsar till Basra-deltat i södra Irak, där "shekarabierna" bor – " träskaraberna" . Men på den här sidan av gränsen är de sunnimuslimer och får stöd från Saudiarabien.

Många inhemska terrorister har dykt upp från denna del av Iran. Massskyttar, bombmän, våldsamma lönnmördare. Stödda, finansierade och utrustade av Saudiarabien – shiamuslimens främsta rival.

De sydliga sunniaraberna är inte väl sedda av den persiska eliten i Teheran, så de vill "ut".

De vill inte delta i någon "persisk stat" , och deras lojalitet ligger hos Riyadh.

Andra minoritetsnationaliteter inkluderar " azerier" i norr och "pashtuner " i öster, men konflikter med dessa har ansetts vara "hanterbara" av centralregeringen. Dessa grupper kommer dock INTE att samarbeta med kurderna eller shekarabierna.

En politisk opposition existerar fortfarande – om än mycket marginaliserad och isolerad. Det finns ”monarkister” i Teheran, men inte i någon märkbar form eller antal någon annanstans. Monarkister är också mycket socialt isolerade, på grund av deras ståndpunkter om sin egen överlägsenhet inom ett patriarkalt klass- och kastsamhälle.

Den en gång så inflytelserika "vänstern" krossades nästan helt under 1980-talet. De organiserades då i tre partier; " Tudeh" , det traditionella Moskva-lutande "kommunistpartiet" och två mer eller mindre "trotskistiska" partier; det mer demokratiska Hez b' Kargaron Socialist, HKS , och det mer "ultravänsterorienterade" Hez b' Kargaron Kommunist, HKE.

På 1980-talet greps de alla, arresterades, fängslades i det ökända Evin-fängelsekomplexet och slutligen – avrättades. Tusentals dödades, och den splittrade ”vänstern”enades på kyrkogården.

Såvitt jag vet är det bara en handfull gamla män som är "aktiva" under jorden i Teheran.

Den iranska oppositionen – är enad i exil och på kyrkogården.

Det "iranska folket" består av cirka 92-93 miljoner människor. De flesta av dem bor på landsbygden. De är fattiga bönder, lantarbetare och arbetarklassen. De är dåligt utbildade och de är religiösa. Många av dem är traditionellt konservativa på ett religiöst sätt. De håller fast vid en patriarkal "klankultur" - men detta gör dem INTE till "monarkister" . Tvärtom – minnet av den siste shahen, Reza Pahlavi, och hans väg till makten efter den USA-orkestrerade statskuppen 1953 – är fortfarande ett levande minne. De vill inte återvända till den tiden.

Det här är de 98 procenten av iranierna – som slutligen kommer att avgöra resultatet av detta krig.

Precis som i Vietnam, precis som i Afghanistan, kan Amerikas förenta stater inte vinna ett krig mot en enad befolkning. Och denna befolkning råkar vara mycket större än i Afghanistan.

Och de kommer säkerligen att "förenas" om Amerika skulle försöka invadera deras land med marktrupper.

Detta kommer dock förmodligen inte att hända. Även de avtryckarglada MAGA-folket förstår att ett sådant krig – det kan de inte vinna.

Amerika, liksom Israel och Ryssland, är bra på att orsaka enorm förstörelse och förödelse, men väldigt dåliga på att "vinna människors sinnen och hjärtan" och faktiskt vinna krig.

Om det återstående nuvarande ledarskapet i Teheran bara fokuserar på överlevnad – kommer de att överleva och fortsätta leda Iran in i framtiden. Allt prat om en "folkrevolution" som kastar ut dem, tar makten och bär den "nya shahen" till det (sönderbombade) kungliga palatset – är inget annat än önsketänkande och grundlösa förutsägelser. Det finns INGET trovärdigt, alternativt ledarskap i Iran idag.

De världsomfattande konsekvenserna.

Vi bör nu också fokusera på det faktum att det amerikanska utomrättsliga mordet på en suverän statschef var både onödigt och farligt.

Först och främst – Ali Khamenei var 86 år gammal, han var inte vid god hälsa och förväntade sig att dö av naturliga orsaker relativt snart. Om USA och Israel sett honom personligen som "ett hinder" – kunde de ha väntat – inte så länge – på att en ny man skulle ersätta honom.

Att döda honom på detta demonstrativa sätt – var helt onödigt och bara en barnslig och okunnig demonstration av ” makt” och ”styrka” . En ”macho” grej. Väldigt dumt!

USA inte bara retade och provocerade iranierna – de dödade den religiösa ledaren för en världsreligion; shiamuslimen.

Det var som att döda påven!

Dessa shiiter har HUNDRATALS MILJONER anhängare över hela världen, och redan på lördagen stormade shiiter det amerikanska konsulatet i pakistanska Karachi . Många skadades. Tio döda.

Denna protest kommer nu att följas av många fler. USA och Israel har släppt lös en våg av "terror" som kommer att drabba dem båda, och de som verkar stödja dem... mycket hårt.

Vi bör också komma ihåg att – överallt där det finns en grupp exiliranier – finns det även agenter från Teheranregimen som spionerar och övervakar dem. Dessa iranska regeringsagenter kan lätt aktiveras – för att föra tillbaka USA: s och Israels krig – till väst.

För om Iran nu berövas sin militära försvarsförmåga – kommer de att göra som alla andra i samma situation, precis som ”motståndskämparna” i Frankrike 1943, algerierna på 1950-talet, som vietnameserna 1965, som mujahedinerna i Afghanistan 1980 och 2001, och palestinierna – från 1948 och framåt...

De kommer att ta till terrorism.

Och det, mina kära läsare – är vad som kommer till oss.

Skrivet av Jan Bergman, 3 mars 2026. CET: 07.00

 

 

 

 

 

 

 

  

Det är svårt att svälja alla piller jag måste ta

Jag är en funktionsvarierad årsrik maskulin senior med flera inkurabla åkommor som dock inte direkt leder till min omedelbara färd hädan. Detta mycket tack vare diverse farmaceutiska preparat och andra hjälpmedel. Preparaten orsakar mig svår huvudbry då de är intrikata att inmundiga korrekt. 

Jo, jag är en handikappad gammal gubbe som har flera obotliga sjukdomar som jag inte direkt kommer att dö av. Mycket tack vare alla olika läkemedel som jag tyvärr har svårt att svälja.

Mina sjukdomar just nu är Parkinsons sjukdom, Menières sjukdom, Blefarit och nu – fast förhoppningsvis tillfälligt bara – urinvägsinfektion. 

 Här är de piller m.m som jag tar för närvarande för att kunna leva så normalt det nu går: 

 Kl. 06.00. Det börjar med Levadopa (Madopark), Betolvan(B 12), Folvidon (Folsyra) för Parkinson + Finasterid för Prostatan + Trombyl (Acetylsalicylsyra) för blodet. Det är fem varje morgon livet ut. 

Nu tar jag samtidigt Ciprofloxacin (Antibiotika) plus Alvedon Brus mot urinvägsinfektionen i två veckor.

 Kl. 08.30. Nästa gång är det Levadopa (Madopark), Neupro (rotigonplåster +tvättlappen Leukoplast) för Parkinson, Esomeprazol (osemeprazol) för magen mot reflux, Thealoz Duo (ögondroppar) för kronisk ögonlocksinflammation (Blefarit). 

Kl. 09.00 FRUKOST 

Kl. 12.00. Bara Levadopa (Madopark) för Parkinson. 

Kl. 13.00 LUNCH 

Kl. 15.00. Levadopa (Madopark) för Parkinson. Thealoz Duo (ögondroppar) för kronisk ögonlocksinflammation (Blefarit). 

Kl. 18.00. Levadopa (Madopark) för Parkinson. Thealoz Duo (ögondroppar) för kronisk ögonlocksinflammation (Blefarit) . Esomeprazol (osemeprazol) för magen mot reflux Ciprofloxacin (Antibiotika) plus Alvedon Brus mot urinvägsinfektionen i två veckor. 

Kl. 18.30. MIDDAG 

Kl. 22.00. Madopar Depot (Levadopa) för Parkinson, Thealoz Duo (ögondroppar) för kronisk ögonlocksinflammation (Blefarit). 

Dessutom sprayar jag näsborrarna morgon och kväll med Nasacort (nässpray) och sätter in en näsborreeutvidgare i mjukplast som heter Näsvid så jag kan andas genom näsan när jag sover. 

Lyckas inte de tar jag ett sugpiller som heter XyliMelts som sitter fast i gommen när jag sover. Fungerar bra. 

Morgon och kväll pudrar jag mig i ljumskarna med Dialom (kroppspuder) för att hålla fukt borta. Då slipper jag svamp som kräver två oilka kortisonsalvor i flera veckor.

Jag har alltid haft svårt att svälja piller. Vissa måste man svälja hela. När jag var liten hade jag mask i magen och tvingades äta ett nonstopliknande blått piller varje morgon. Jag var tvungen att tugga sönder det för att få i mig det.

Det var det jävligaste jag nånsin stoppat i mig. Smaken av anilin var fruktansvärd. Dessutom färgades hela min mun lila, både tänder, tunga och läppar. Färgen liksom smaken satt i ett helt dygn.

I två veckor såg jag grotesk ut, för det var så länge kuren varade   Läraren i skolan  undrade vad det var för fel på mig. Som tur var blev jag inte mobbad för mitt utseende.

Men att få i en katt ett piller är mycket svårare. Vi hade en katt som hade fått ett stort sår i huvudet. Veterinären skrev ut antibiotika i form av piller som vi skulle ge kattkraken.

Det var inte helt lätt. Vi rullade in katten hårt i en filt så bara nosen syntes. Jag höll honom medan frun försökte pressa in ett piller i hans mun. Det var dömt att misslyckas.  Han slingrade sig och högg frun i handen. Hon var tvungen att uppsöka läkare för att få en stelkrampsspruta.

Det visar att det finns andra som har ännu svårare än jag att svälja piller.

PS.  Jag har i alla fall ännu inte bitit min fru när hon kommer med mina piller.    

 

Jag önskar er alla en god forts. på (ödes)året 2026

Det nya året har inte börjat så bra med Trumps attack på Venezuela. Han fortsätter med Grönland. Då spricker NATO. Trump och Putin har delat världen mellan sig. Vi får se vad som händer 2026 och jag är inte positiv…   

Men nu struntar jag i det för här kommer lite statistik som handlar om min blogg.

Jag har gjort 1 388 inlägg, fler när jag började blogga. Första året var de 250 – nästan fem per vecka - och förra året fick jag ur mig bara 41 inlägg. Det är inte ens ett per vecka. 

Jag har haft över 112 000 besökare som tittat på 412 000 sidor. I snitt lite mer än tre sidor per besökare.

Det är ett inlägg som lockat otroligt många läsare, nämligen ”När jag skulle byta gasolflaska” från den18 december 2011. Det är nästan 7 400 som kollat det inlägget, vilket är rekord för min blogg.

Inlägget ”Det går att åka båt från Stockholm till Örebro” från den 24 juli 2010 kommer på andra plats med 3 370 besök och ”Netto billigast – Ica Maxi dyrast” med 1 920 besök från den 30 september 2013 kommer på bronsplats. Därefter kommer ”Elgiganten gav mig kompensation utan problem daterat den 30 januari 2021 som fick 1 50 besökare.

Det är dessa inlägg som haft mer än 1 000 besökare.

Sedan följer dessa inlägg: ”De fick en värdelös check från USA” 999 besökare; ”Jag har träffat han som stal muséets mynt” 980 besökare”; ”Mina sista fem år på Skatteverket” 743 besökare; ”När min eltandborste inte funkade” 698 besökare; ”Lenins svenska släktingar” 625 besökare; ”Att avliva en katt” 616 besökare.

Men det inlägg jag tycker är mest intressant att läsa är det jag skrev den 18 november 2022 som handlar om när dåvarande MUST-chefen generalmajor Lena Hallin invigde C-byråns minnesskyltar, vilka jag hade initierat.

Avslutningsvis något helt annat som inte handlar varken om Trump eller min blogg: att nyttja förkortningar i löptxt. Ett exempel är rubriken där Jag använt forts.  i stället för att skriva ut ordet i hälsningsfrasen God fortsättning.

Här är två andra exempel: ”Bonden sade: Jag ska gå ut osv.” (...gå ut och så vidare”, dvs. han fortsatte med sådden.) ”Fartyget gick pga att man hade ett felaktigt sjökort”.

Kommer du på fler likande ordtokerier med förkortningar så hör av dig till mig.

 

Kungapengar till Stråssa

Ni som känner mig vet att jag på olika sätt engagerat mig en liten by i Bergslagen som heter Stråssa. Det har lett till att jag efter ansökan fått pengar från ”Konung Gustav VI:s fond för svensk kultur” för att genomföra två av mina idéer.

Den ena är att jag vill byta ut de befintliga informationsskyltar av träskyltar mot hållbara dito i metall som sitter vid byns besöksmål. Den andra idén rör min kommande lilla ”bok” med titeln ”Stråssaklockan – från  gruvkyrka till klockstapel”, som fonden betalar tryckningen av. 

År  2022 när byföreningen deltog i "Bergslagens historiedagar" första gången premiärvisades den affischutställning jag hade gjort. Jag hade även lyckats locka min vän författaren och dokumentärfilmaren Jan Bergman till Stråssa där han visad sin film "De fyra elementen" som handlar om Bergslagens tusenåriga historia.

Inte nog med det. Vid de sevärdheter som  byn har satte byföreningen på mitt initiativ upp träskyltar  med informationstavlor som jag hade gjort. För att besökarna skulle hitta dit hade jag även gjort en liten folder med karta köranvisningar. På kartan  hade varje sevärdhet/besöksmål fått en egn symbol som t.ex. en färgad stjärna eller en triangel. 

För att göra det lätt att hitta rätt hade jag dessutom gjort hänvisningskyltar med pilar och symbolerna som visade vägen till de olika sevärda platserna.

Informationstavlorna har under de fyra år som gått utsatts för väder, vind och vandaler och några var helt borta. De behövde ersättas av mer beständiga skylttavlor i metall. Men de kostar pengar vilket är något som byföreningen saknar.

Av en granne i Sollentuna som arbetat vid hovet fick jag tips om gamle kungens kulturfond och sökte 27 000 kr för att kunna fixa besöksmålen och få upp infoskyltar i metall m.m.   

Strax före jul kom beslutet att jag fått pengar till skyltarna. I ett annat kuvert kom också beslutet att jag fått pengar till mitt andra projekt.

Det projektet handlar om att jag håller på att ta fram en liten ”bok” som handlar om  ”Stråssaklockan”,  den malmklocka som 1764 hängdes upp i gruvkyrkan; nästa anhalt för den var 1972-2009 då den  hängde i S:t Annas kyrka i Stråssa.

Nästa ställe där den ska hänga är den  klockstapel som Föreningen Bergslagsflaggan sedan  länge har planerat att sätta upp mitt i Stråssa. Det är överskottet från försäljningen av flaggan som bekostar stapeln plus sponsormedel m.m.

Sedan stapeln invigts av biskopen i Västerås (som redan lovat göra det) kan ”boken ” göras klar och gå till tryck, vilket förhoppningsvis kan ske under kommande år. Kungafonden bekostar tryckningen till vilken jag begärt och fått 9 000 kr.   

Till min ansökan var jag tvungen att bifoga ett intyg från någon betrodd person som  kunde betyga att projekten var seriösa. Jag fick två sådana intyg av Magnus Jerlström som är arkivarie vid Lindesbergs kulturhistoriska arkiv.

Jag bifogade även offerter på tillverkningen av metallskyltarna och trycket av boken.

Besluten var undertecknade av vår nuvarande kung Carl XVI Gustav. Jag tog först för givet att det var tryckta namnteckningar. När jag kollade dem mer noggrant såg jag att de inte var helt identiska. De var äkta!

För många år sedan frågade jag min hovanställde granne – som träffade kungen nästan  dagligen –  om han kunde fixa kungens autograf åt mig. Han stelnade  till, tittade på mig och sa i skarp ton : NEJ! 

Men nu har han gjort det, fast indirekt. Tack Bengt!

När ska man vänta med att sälja sina samlingar?

 I mitt blogginlägg jag skrev den 12 oktober 2012 berättade jag att jag hade lyckats bli av med bl.a. min samling av mynt och sedlar. Det var en hög svenska mynt med högre silverhalt. Sedan var det ett antal ocirkulerade äldre svenska sedlar samt många ovikta utländska sedlar. Då fick jag inte mycket för dem. Men idag hade jag fått tio gånger mer betalt. Sannolikt ännu mer.

Man ska inte gråta över spilld mjölk. Jag fick då var de var värda. För mina gamla sedlar fick jag inte ens det nominella värdet. En del av de ovikta var dessutom i nummerföljd, vilket idag är eftertraktat.

Nu finns facebook med olika grupper för allt möjligt du vill sälja. Hade de grupperna funnits då hade jag kunnat tjäna betydligt mer på min samling sedlar m.m.

De jubileumsmynt jag hade flera av tog banken hand om för det nominella värdet. Jag missade att en del hade högre silverhalt vilket hade gett några kronor mer hos en mynthandlare.

Hade jag sålt dem idag hade jag i vissa fall fått 10-15 gånger mer

När det är kris i världen ökar efterfrågan på ädla metaller som guld och silver. Därför  får man nu – tretton år senare – bra betalt för gamla silverbestick och omoderna guldsmycken som inga av våra yngre vill bära.

När jag hade avtjänat mina 30 år som statstjänsteperson fick jag utmärkelsen ”Nit och redlighet i Statens tjänst ” som förkortas NOR. Hade det skett 25 år tidigare kunde jag i stället kanske fått Nordstjärenorden, som då ordensväsendet fanns kvar delades ut till byråchefer och motsvarande.

Jag tog självklart NOR-medaljen i stället för en klocka eller glasskål.

Då guldet blivit dyrare gör staten sina NOR-medaljer i 14 karat sedan 2024. Tidigare var det 18 karat.  Min, som jag fick för mer än 25 år sedan, är av 95,8 % rent guld, dvs. 23 karat som idag kostar 1 192 kr per gram

Då medaljen väger 13-16 gram så tangerar den värdegränsen för skattefri jubileumsgåva som är 15 000 kr.

Att jag valde medaljen i stället för en skål i glas väger upp det jag förlorat på att avyttra mina mynt och sedlar på tok för tidigt. Alltid något.

En som valde bort medaljen var min farsa. Han hade fått den efter att ha jobbat större delen av sitt liv som gjutare och verkstadsarbetare på SJ:s Centralverkstäder i Örebro. Han vägrade av religiösa och principiella skäl att ta emot den.

Detta var nästan 70 år sedan. Då var den 23 karat och det fanns inget annat att välja i stället. Beslutet att tilldela någon NOR fattades av regeringen och inte som nu av respektive myndighetschef. Namnen på dem som fått NOR kungjordes i lokalpressen, vilket farsan inte kunde göra något åt. 

Då var det en större händelse än nu för tiden.                        

I mitt inlägg för 13 år sedan skrev jag att jag även hade en samling autografer jag ville bli av med. Det var kända politiker och författare m.fl. som t.ex. Francisco Franco, Josip Broz ”Tito”, Edouard Daladier, Eamon de Valera, Leopold III av Belgien, Tage Erlander, Olof Palme, Pearl Buck, Sigfrid Siewertz, Harry Martinsson m.fl. som jag skrivit till.

Men även några jag köpt i form, av ett autografblock från 1930- och 40-talen med Anders de Wahl, Zara Leander, Ernst Rolf, Karl Gerhard, Sven Hedin m.fl. dåtida kändisar.

Detta läste en autografsamlare från Skåne som, hörde av sig.

Han tog tåget och kom upp och köpte hela samlingen av ca 250 autografer – som jag ville ha 80 kr styck för, dvs. 20 000 – vilka han efter prutande fick betala 18 000 kr för. Det blev en vecka på Gran Canaria.

Han ifrågasatte om några var äkta och undrade om jag träffat Jurij Gagarin. Det hade jag inte. Han berättade att sovjetryska kändisars namnteckningar massframställdes av staten. Därav hans fråga.

På köpet fick han även alla mina dubbletter, vilka säkert var över 100 som han kunde sälja vidare och tjäna en bra slant på. Men tripletterna behöll jag.

De är ett 30-tal varav hälften inte är särskilt kända som t.ex. John Karefa Smart. Däremot är den andra halvan det: Willy Brandt, Jens Otto Krag, Rickard Sandler, William Somerset Maugham, Noël Coward, Ian Smith, Thor Heyerdahl, Harold Pinter m.fl.

Är du intresserad: hör av dig till mig.   

Sedan har jag en del ostämplade äldre svenska frimärken.  Men då inga ungar samlar frimärken kan man numera köpa dem under deras nominella värde och använda som brevporto.

Jag har även en flyttlåda full med äldre serietidningar, varav flera Kalle Ankor från 1950-talet i gott skick som jag ska försöka sälja till högstbjudande.

Eller kanske jag – vis av skadan – ska låta bli att göra det nu utan i stället fortsätta att spara dem så får barnbarnen göra det om 20 år?                                    

 

Skatteverket vägrade mig 90 000 kr i grönt avdrag när jag hade installerat ett batteri på släktgården

 Jag installerade solpaneler 2019 på vår släktgård Kalkåsen. Det gick snabbt, problemfritt och krävde inget av mig. Som ett komplement till solpanelerna skaffade jag i år ett batteri. Det tog tid, skapade problem och krävde mycket av mig. Hade jag vetat det hade avstått från batteriet.   

Det som lockade mig var ju att staten genom sitt 50 %-iga gröna avdrag stod för halva kostnaden; ett bidrag som skulle försvinna vid  årskiftet. Men sedan kom den stora chocken: Skatteverket ville inte godkänna det gröna avdraget på drygt 90 000 kr.

Vår släktgård i Stråssa, som ligger norr om Lindesberg, är taxerad som en jordbruksfastighet med en areal på ca 17 ha, mest skog . Den har varit i min svärmors släkt sedan mitten av 1700-talet men den nuvarande bebyggelsen är från mitten av 1800-talet. Det är ett bostadshus och en loge som båda byggts till i mitten av 1900-talet.

Sedan vi tog över gården har även vi byggt till bostadshuset samt fixat nytt kök och våtutrymme och lagt på nytt tak med solpaneler.

Logen har vi också fixat till. Stagat upp byggnaden, bytt till plåt över hela taket, tömt allt bråte, lagt nya golv överallt, förvandlat ladugården till ”gillestuga” med sovloft ovanför, stallet till ett  ”gårdsmuseum” och själva logdelen till en festlokal.

Det sista vi gjorde var att gräva ned en elkabel och ordna fast belysning m.m. i logens olika utrymmen.

Allt detta har kostat en hel del. Det har vi gjort för att våra barn och barnbarn ska kunna föra gården vidare i släktens ägo som ett fungerande fritidshus till en så låg kostnad som möjligt. För att ytterligare minska kostnaden för elen så skaffade jag ett batteri då det gällde ju att passa på medan man kunde få grönt avdrag.

Säljaren hos batteriföretaget sa flera gånger att jag självklart skulle få grönt avdrag på halva kostnaden, vilket var ca 90 000 kr.

Jag trodde att leverantören skulle ordna allt som krävdes. Och att jag bara behövde ha kontakt med en leverantör. Men så var det inte.

Då batteriet skulle stå ute vid husväggen så nära elskåpet som möjligt var jag tvungen att engagera min svåger som gjorde en plats att ställa batteriet på. Trots att det var vinter grävde han bort grästorv, fyllde på med sand och lade dit två  stora stenplattor att ställa det på. Sedan kom batteriet och det övriga som hörde till.

Det kördes ut av en åkare som kom från Karlstad, som sedan skulle vidare med ett batteri till en kund i Östergötland. Han visste inget om batteriföretaget utan var bara utkörare.

Sedan kom ytterligare en underleverantör som monterade batteriet på en dag. Han frågade om vi hade djur på gården. Nej, sa jag, inte på över 70 år, bortsett från en och annan mus

Då ringde säljaren och sa att jag måste betala ytterligare 25 000 kr för något som hette ”Säker gård”. Det var extra säkerhetsgrejor bara för att Kalkåsen var en jordbruksfastighet. Krav från försäkringsbolaget, sa säljaren.

Jag kollade runt och fann att ”Säker gård ” gällde aktiva jordbruk med boskap m.m.  Då måste man ha batteriet i ett särskilt hus plus mycket annat också. Det var inte aktuellt för oss.

På mitt försäkringsbolag kände man inte till ”Säker gård”. Efter mycket ringande fick jag till slut prata med en ”expert” som sa att det bara behövdes ett åskskydd och en jordfelsbrytare. Men det gällde alla fastigheter på landsbygden och var inget särskilt för jordbruksdito.

Nu började en ny resa när jag ville veta vad installatören hade satt in hos mig som kostade 25 000 kr. Nu förstod jag varför han hade frågat om vi hade djur på gården.

Batterileverantören sa att det som krävdes var det som mitt försäkringsbolag hade sagt plus kabelskydd m.m. mot gnagare samt ingen djurhållning närheten.

Jag började ringa och mejla installationsfirman för att få veta vad som kostat 25 000 kr att installera i skåpet de satte upp på ytterväggen vid mitt elskåp. Till slut fick jag ett besked att jag bara behövde betala 5 000 kr i stället för 25 000 kr. Men fortfarande vet jag inte vilka säkerhetsgrejor man installerat.

När jag köpte batteriet blev jag också tvungen att byta elleverantör. Det stod i avtalet men det sa inte säljaren något om.

Nu kom nästa stora problem för mig. Elleverantören krävde att jag skulle installera en realtidsmätare som jag skulle få per post om några veckor.

Då den skulle placeras i mitt mätarskåp var jag tvungen att kontakta EON som står för nätet och be dom öppna upp något i skåpet. Sedan när jag fått mätaren – som var en liten puck, stor som en gammal femkrona – skulle den monteras och startas. Det var inte lätt. Det blev många mejl med beskrivningar, som inte funkade för mig.

Jag lyckades inte att få den lilla pucken att fungera alls. Till slut sa elleverantörens experter att jag måste byta min router, vilket jag tyckte var märkligt. Då hänvisades jag till en konsult i Danmark som till slut fick i gång realtidsmätaren. Nu började batteriet och den app som hörde till att fungera.

Jag tyckte att det hade varit för mycket som jag måste fixa själv. Vilket jag framförde till batteriföretaget, som borde haft ett helhetsansvar. Dessutom borde jag bara haft en enda person att ”bråka” med i stället för de ”personer” – varav en del var AI-robotar – hos underleverantörerna och deras kundtjänster som jag haft kontakt med.

Hade jag vetat vilken tidsödande och jobbig process detta skulle bli hade jag nog avstått från batteriet.

Under tiden hade en skattehandläggare sett att Kalkåsen var klassat som jordbruksfastighet. Sedan hade hon grävt vidare och sett i uppgifterna från fastighetstaxeringen att vi hade en ekonomibyggnad, dvs. den vi kallade logen.

Hon hade bett batteriföretaget att komma med bilder som visade hur vår loge såg ut på ut- och insidan. Jag tog en massa bilder som visade vad vi hade gjort med ”logen”. Jag trodde i min enfald att det skulle vara positivt för vårt gröna avdrag. Det visade sig vara precis tvärtom.

Hon vägrade mig grönt avdrag. Skälet var följande.  För jordbruksfastigheter gäller – för att få grönt avdrag – att all el i princip ska gå till bostadshuset. Vi hade ju el även i vår loge, vilket jag tydligt hade visat på mina bilder. Det var uttag, lampor och lysrör i alla utrymmen på logen.

Om vi hade haft ett separat abonnemang för logen hade vi fått grönt avdrag. Men det hade kostat oss bortåt 20 000 kr per år i fasta nätavgifter m.m. Det var ju helt orimligt och dessutom för sent att göra det nu.  

Varför hade inte säljaren berättat det för mig?  För även om han inte vetat det från början borde polletten ramlat ned när han krävde mig på 25 000.     

Det kändes orättvist men jag skulle inte ge mig så lätt. Jag skrev att Kalkåsen var vår fritidsbostad där vi vistades max 100 dygn per år; vi deklarerade passiv näringsverksamhet och att det inte hade bedrivits något jordbruk eller djurhållning där på de senaste 70 åren.

Jag förklarade att vi använde bara en pytteliten del av de 12 000 kWh vi förbrukade under 2024 till logen då det mesta – ca 8 000 kWh – gick till att värma bostadshuset på vinterhalvåret då vi bara var där ett femtontal dygn.

Dessutom hade jag räknat ut – för varje utrymme på logen – hur många kWh vi förbrukat på logen de dagar vi varit där under 2024. Det blev bara drygt 5 kWh, dvs. inte ens en promille av all el. Och då hade jag inte snålat – utan tvärtom – tagit till i överkant.

Men skattehandläggaren struntade i min argumentation och stod fast vid sitt första beslut. Något annat kunde hon inte göra då hon måste följa de regler som gällde. Men jag tänkte inte ge upp så lätt. Min första tanke var spontant att driva ärendet vidare på olika sätt och i olika kanaler.

Först skulle jag skriva till berörda ministrar och kräva lagändringar då hela vitsen med avdraget var väl att få så många fastighetsägare som möjligt att skaffa solpaneler och batterier. (Mina solpaneler hade jag installerat redan 2019 och då gällde andra regler som var mer byråkratiska och mindre generösa.)

Utöver statsråden skulle jag ha kontaktat P1-programmet "Plånboken" och kanske även Svenska Dagbladets ledar- och debattsidor, sannolikt utan att det blev något. Men innan jag gjorde detta skulle jag givetvis överklaga Skatteverkets beslut så långt det bara gick.

Min överklagan var adresserad till Förvaltningsrätten men skickades till Skatteverket. Där avgjordes ärendet av handläggare på en helt annan enhet än där ärendet hade  handlagts först.

Jag hade letat på verkets hemsida och hittat ett exempel som sa att om man bara hade ett eluttag och en lampa i sin ekonomibyggnad så fick man grönt avdrag.

Mina bilder som handläggaren hade fått visade att jag hade betydligt fler uttag och lampor på logen. Hon hade bara följt de regler som gällde och kunde inte göra annat än en av vägra mig grönt avdrag.

Mitt huvudargument blev att man inte kunde avgöra hur mycket el man förbrukade genom att räkna antalet eluttag. I en bilaga redovisade jag tydligt för alla olika delar i vår ekonomibyggnad hur jag hade kommit fram till att vi bara använde ca 5-6 kWh på logen under det senaste året.  

Så här beskrev jag till exempel elförbrukningen i vedboden:

"Vi har i vedboden och loftet ovanför stallet 2 stycken ledlysrör på 40 Watt (0.08 kWh) som används mycket sällan. På sommaren knappast alls och inte heller på vintern då vi bara är där ca två veckor och vi får dagsljus genom den stora öppna dörren. Vi behöver inte hämta ved under vintern eftersom vi lagrar den då under tak på förstugukvisten. Vi förbrukar max 2 x 40 Watt en timme per år. Det blir 0.08 kWh”.

Den beslutande skattehandlägggare som avgjorde ärendet berättade bl.a. att de två små orden ”i princip” som gjorde det möjligt för mig att överhuvud taget försöka få grönt avdrag var ett påhitt av Skatteverket. Lagstiftaren, dvs. politikerna, ville inte ha någon ventil utan ”all el ska gå till bostadshuset”.

Du som läst detta långa inlägg undrar förstås hur det gick med min överklagan. Jo, hon gav mig rätt och min fru och våra två vuxna barn – som äger Kalkåsen – får sina gröna avdrag. 

Och jag – som enbart betalar – slipper punga ut med drygt 90 000 till företaget som sålde batteriet till mig.  

Hade det varit ett skatteärende hade allt varit klart nu. Men när det är fråga om gröna avdrag gäller förvaltningslagen. Då måste Förvaltningsrätten godkänna Skatteverkets slutliga beslut, vilket bara var en formsak enligt hon som slutligen beslutade.