Förr fick ungarna börja jobba tidigt

I bondesamhället var det naturligt att barnen sattes i arbete tidigt. Det var ett sätt att förbereda dem för vuxenlivet samtidigt som det min­ska­de behovet av inhyrda arbetare. Att barn sattes i arbete tidigt innebar även en inkomst som var viktig för familjens överlevnad. Det var inte ovanligt att fattiga torparbarn fick flytta hemifrån i sjuårsåldern för att bli drängar och pigor hos bönder i trakten.

Min fars första jobb fick han som trettonåring 1925 hos karamellkokare Öberg på Kristinagatan i hemstaden Örebro. Jobbet var springpojke och lönen en femma per vecka. '

Året  efter jobbade han som kärnmakarlärling (gjutarelev) hos en fabrikör i stan.  För det fick han 14.40 i veckan. Han var då 14 år, vägde 38 kilo och var 150 cm lång med ett bröstomfång på 74 cm. Läkaren som undersökt honom hade noterat ”må i arbete användas”

Hur 17 vet jag det, undrar ni? Jo, det framgår av hans arbetsbok, som alla minderåriga måste ha om de ville arbeta.

Min mor växte upp på landet och fick sitt första jobb också som trettonåring när hon slutat skolan. Hon var piga hos en familj i grannbyn Hon hade, som man sa, läshuvud och fick mycket bra betyg. Att fortsätta plugga, bortsett från den så kallade fortsättningsskolan, var det inte tal om. Hon var en torparunge och hade så småningom sju syskon.

När hon var femton var hon fortfarande piga men hos en bonde i Kumla. Han var änkling med fyra barn, två oxar och fyra kor. Hans nya fru var sjuk och sängliggande, Min mor fick träda in som husmor och sköta både hemmet och djuren.

När jag själv var barn på 1950- och 60-talen var det vanligt att man som grabb hade jobb efter skolans slut på eftermiddagen eller helgerna. Springschas och tidningsbud var vanliga sysslor. Och av det man tjänade fick man lämna hälften till morsan. Det var viktigt att lära sig att inget var gratis.

Alla långhelger och lov i realskolan, som åldersmässigt motsvarade dagens högstadium, jobbade jag som blombud i en blomsteraffär.

Sommarjobb skulle alla ha i alla fall när man började i gymnasiet. Så länge jag bodde hemma i köket hos min ensamstående mamma i hennes etta fick jag lämna halva nettolönen som ersättning för mat och husrum.

Att hon satte in pengarna på en sparbanksbok som jag sedan fick när jag blev myndig vid 21 års ålder visste jag inte då.

Snöskottningshjälp - en bra idé som försvann

Ingen har väl missat att vi har haft en riktig vinter. Med kyla och massor med snö. Då jag inte klarar av särskilt mycket av det jag gjorde innan min brittiske ovän mr Parkinson tog över mitt liv får min fru - förutom det hon alltid gjort - även ta över det jag brukat göra. Ett exempel är att skotta snö.

Men en  dag för en månad  sedan slapp hon det. På morronen var vår svåger - som var förkyld och hostig - ute och skottade vår uppfart. Det var nog främst för att han skulle åka hem till Västkusten och han ville kunna få ut bilen. Då slapp frugan skotta.

Men det fortsatte att snöa och precis senare på dan när hon tänkte ut för att skotta pinglade vår dörrklocka. Där ute stod två för kylan väl klädda ynglingar i nedre tonåren med en snöskovel.

"Vill ni ha skottat?" frågade de. Vår givna motfråga var "Vad ska ni ha för det?" Svaret kom blixtsnabbt. "Femtio spänn eller mer!" Det var säkert noga genomtänkt.

Vi sa självklart okej. De frågade artigt om det fick använda en av våra skovlar som stod bekvämt lutad mot väggen där vår utetrapp slutar (eller börjar, hur man nu ser det?).

De satte fart i ett rasande tempo. Det gick undan fort då den snö som föll var lätt att skovla bort. Efter en halvtimme var de klara. Utan att tidigare ha skottat hos mig - som är en gnällig gubbe som alltid ska allt gjort precis exakt på mitt sätt (enligt min fru) - så var det gjort till 99 % på mitt sätt!

Då det normalt bär mig emot att betala mer än vad som begärts för att utföra ett godtagbart mediokert jobb så tyckte jag att killarna skulle få mer än en femtiolapp. 

Min fru som tycker man alltid ska ge undomar mer än vad dom begär - oavsett om det dom utfört är bra eller inte - tyckte dom skulle få en hundring. (Det är därför hon blir mer omtyckt än jag?)

När våra halvstora barnbarn ska anlitas får dom 120 kr i timmen. Det är vad jag själv får från mitt försäkringsbolag i ersättning om jag till exempel städar upp själv efter att ha haft inbrott där boven stökat till det med krossat glas och annat elände. 

Det var tur jag hade kontanter hemma. Men om så inte varit fallet hade dom säkert tagit emot arvodet via swish.

Jag hämtade en av mina sedlar och gav dom den med Greta Garbo på. Killarna blev jättenöjda och försvann som en avlöning med bara sin egen snöskovel. Nja, man kan ju aldrig lita på nån nu för tiden. 

Både frun och jag hoppades att killarna skulle komma tillbaka efter nästa snöfall. Tänk vilken bra idé. Att besöka gamlingar, erbjuda sig att skotta. Och på hösten kunde man få hjälp med lövkrattning. Dom kunde ju gå vidare, starta ett miniföretag och anställa kompisar. Tjäna pengar utan att bli kriminell!

Men icke sa Nicke. Dom dök aldrig upp.

Dom kanske bara var ute efter att få ihop exakt till en hundring?  Och inget mer. Synd, tycker jag.