Snöskottningshjälp - en bra idé som försvann

Ingen har väl missat att vi har haft en riktig vinter. Med kyla och massor med snö. Då jag inte klarar av särskilt mycket av det jag gjorde innan min brittiske ovän mr Parkinson tog över mitt liv får min fru - förutom det hon alltid gjort - även ta över det jag brukat göra. Ett exempel är att skotta snö.

Men en  dag för en månad  sedan slapp hon det. På morronen var vår svåger - som var förkyld och hostig - ute och skottade vår uppfart. Det var nog främst för att han skulle åka hem till Västkusten och han ville kunna få ut bilen. Då slapp frugan skotta.

Men det fortsatte att snöa och precis senare på dan när hon tänkte ut för att skotta pinglade vår dörrklocka. Där ute stod två för kylan väl klädda ynglingar i nedre tonåren med en snöskovel.

"Vill ni ha skottat?" frågade de. Vår givna motfråga var "Vad ska ni ha för det?" Svaret kom blixtsnabbt. "Femtio spänn eller mer!" Det var säkert noga genomtänkt.

Vi sa självklart okej. De frågade artigt om det fick använda en av våra skovlar som stod bekvämt lutad mot väggen där vår utetrapp slutar (eller börjar, hur man nu ser det?).

De satte fart i ett rasande tempo. Det gick undan fort då den snö som föll var lätt att skovla bort. Efter en halvtimme var de klara. Utan att tidigare ha skottat hos mig - som är en gnällig gubbe som alltid ska allt gjort precis exakt på mitt sätt (enligt min fru) - så var det gjort till 99 % på mitt sätt!

Då det normalt bär mig emot att betala mer än vad som begärts för att utföra ett godtagbart mediokert jobb så tyckte jag att killarna skulle få mer än en femtiolapp. 

Min fru som tycker man alltid ska ge undomar mer än vad dom begär - oavsett om det dom utfört är bra eller inte - tyckte dom skulle få en hundring. (Det är därför hon blir mer omtyckt än jag?)

När våra halvstora barnbarn ska anlitas får dom 120 kr i timmen. Det är vad jag själv får från mitt försäkringsbolag i ersättning om jag till exempel städar upp själv efter att ha haft inbrott där boven stökat till det med krossat glas och annat elände. 

Det var tur jag hade kontanter hemma. Men om så inte varit fallet hade dom säkert tagit emot arvodet via swish.

Jag hämtade en av mina sedlar och gav dom den med Greta Garbo på. Killarna blev jättenöjda och försvann som en avlöning med bara sin egen snöskovel. Nja, man kan ju aldrig lita på nån nu för tiden. 

Både frun och jag hoppades att killarna skulle komma tillbaka efter nästa snöfall. Tänk vilken bra idé. Att besöka gamlingar, erbjuda sig att skotta. Och på hösten kunde man få hjälp med lövkrattning. Dom kunde ju gå vidare, starta ett miniföretag och anställa kompisar. Tjäna pengar utan att bli kriminell!

Men icke sa Nicke. Dom dök aldrig upp.

Dom kanske bara var ute efter att få ihop exakt till en hundring?  Och inget mer. Synd, tycker jag.