Hur ska Sollentunas kommunhus skyltas?

I min hemkommun Sollentuna har det blossat upp en stor strid om hur det nyrenoverade kommunhusets entréskylt ska se ut. Kommunledningen vill att det ska stå "Turebergshuset" och inte "Sollentuna kommun" vilket en fritidspolitiker tycker och därför överklagat kommunens beslut. 

När kåken byggdes stod det "Sollentuna kommun" ovanför entrén. Men i början av 1990-talet byttes skylten ut mot en annan där det stod  "Turebergshuset" i stället. Tureberg är namnet på den kommundel där Sollentunas centrum med bl.a. kommunhuset finns.

Anledningen var nog att det i kommunhuset hade flyttat in andra aktiviteter som inte var kommunala. Hur det har blivit nu vet jag inte. Om det bara finns kommunbyråkrater och politiker  huset så kanske det vore bäst att  det stod "Sollentuna kommun" ovanför entrén. 

Kommunledningen har bestämt sig, kåken ska heta "Turebergshuset". Beslut är fattat, utformningen följer de kommunala profilreglerna och man har beviljat sig själv bygglov.  Att få kommunen att ändra sig för att en sketen fritidspolitiker tycker annorlunda går bara inte. Prestigen sitter i vägen.

Så är det alltid när det gäller kommunen. Om du som vanlig medborgare föreslår något som rör kommunen är det lögn i helvitte att få dom att tycka att ditt förslag är bra och kanske vore något att ta till sig. Det gäller såväl tjänstemän som politiker. Dom vet alltid bäst.

Men trots det har jag skickat kommunstyrelsen nedanstående kompromissförslag. Jag återkommer och berättar hur skylten man till slut sätter upp kommer att se ut. 

 

Den mest omfattande enkät jag drabbats av

Häromdan fick jag ett tjockt C5-kuvert i brevlådan. Jag visste att det skulle komma då jag fått ett sms med en förvarning om dess ankomst. Avsändare vara Sifo. Det innehöll ett häfte med tusentals frågor om allt möjligt - från partisympatier till vilken duschkräm jag köpte senast och hur många minuter per dag jag lyssnar på radions P1. Jag hade inte bett att få bli respondent utan var slumpmässigt vald.

När jag jobbade som informationsdirektör på Riksskatteverket (föregångare till dagens Skatteverket) började jag redan på 1970-taletatt vi enkäter fråga svenska folket vad de tyckte om skattesystemet och skatteförvaltningen.

Svaren visade att vi som jobbade med skatter var mer omtyckta än själva skattesystemet, vilket var det jag ville ha svart på vitt på.

För att göra utfrågningen och analysen av svaren till så låg kostnad som möjligt kontaktade jag flera andra centrala statliga myndigheter om frågade om man ville vara med och ställa egna frågor. Jag tror det bara var Riksförsäkringverket (föregångare till dagens Försäkringskassan) som hängde på.

Jag frågade tillräckligt många så att svaren kunde delas upp länsvis för att se om det var skillnader mellan våra länsskattemyndigheter (som vi hade då).

Det vars  viktigt att få alla tillfrågade att svara så att bortfallet blev så litet som möjligt. På den här tiden blev svarsprocenten ganska hög. Nu är det svårare att få Svenne och  Irma (dvs. vanligt folk) att ställa upp och svar på enkäter.

Därför försöker jag alltid att svara på de enkäter jag drabbas av då jag vet att en hög svarsprocent är viktigt. Men om svarsalternativen saknar "Vej ej/Ingen åsikt" lägger jag av. Frågor som t.ex. "Gillar du Volvo?" och det bara finns två svarsalternativ, nämligen "Ja" eller "Nej" slutar jag att svara.

Vad skulle du själv svara det bara fanns "Ja" och "Nej" om jag frågade "Har du slutat att slå din fru?"

Det 44-sidiga frågeformuläret jag fått från Sifo är något i hästväg är det "värsta" jag drabbats av. Jag orkar bara ta några sidor i taget. 

Sen måste jag med kulspetspenna sätta ett litet snyggt kryss om inte får sticka ut utanför den pyttelilla kryssrutan. Det är viktigt då svaren läses av maskinellt. 

Då min Parkinsons sjukdom gjort att jag inte kan (skrsia aföar hadnb läbge och då hag skår be''' ned fel tangaeneter när jag skrive på daatoorn) skriva för hand längre och då jag slår ned fel tangenter när jag skriver på datorn så hamnar en del kryss utanför rutan.

Det tar en himla tid för mig att skriva på datorn. Detta inlägg tog fyra gånger längre tid skriva och rätta mot då jag inte kände mr Parkinson.

Nåja, jag fick iväg svaret. Sen fick jag en trisslott som tack, men det var givetvis en nit  utan vinst. Som alltid. Suck!