REKLAMAVBROTT: Benny i bitar

Lördag den 29 maj kl. 19:00
Söndag den 30 maj kl. 16:00

Kören Collage kommer att ha konsert på Boulevardteatern, Götgatan 73, Stockholm, och framföra låtar av Benny Andersson. Konserten är kallad "Benny i bitar" och har devisen: Välkänt. Okänt. Annorlunda. Biljetterna kostar 150 kr och bokas via ticnet.se.

PS. Dottern är med i kören.

Det är lätt att räkna fel

Grekland har "missräknat" sin ekonomi och lämnat fel siffror till EU i Bryssel, allt för att dölja sakernas tillstånd i landet. Det har uppdagats och landets medborgare har nu ett stålbad att se fram mot. Löner sänks, förmåner tas bort. Grekland liksom Spanien - också med dåliga siffror i nationalräkenskaperna - är sossestyrda. Sveriges borgerlige Borg har haft bättre koll på siffrorna.

När det gäller siffror så har Skatteverket dåliga sådana - med ett jättestort underskott. Försvarsmakten har under många år också haft dåliga siffror. Men nu har man plötsligt fått ett överskott på ett par miljarder! Fan, tro´t.

Försvarsmaktens högste siffernisse var i slutet av 90-talet ekonomidirektör på Skatteverket. Vid ett ledningsgruppsmöte kom han in med andan i halsen och ett excelark i handen. Uppgivet rapporterade han att verket saknade 100 miljoner kronor. Personaldirektören suckade och menade att verket måste börja varsla personal omedelbart.

Stämningen var dyster tills ekonomidirektörens företrädare - som nu hade en annan chefspost på verket - försynt frågade, efter att ingående ha granskat siffrorna i excelbladet: "Har du inte räknat fel på en nolla. Det ska väl vara tio miljoner?" "Å fan", sa ekonomidirektören.

Men en sådan högste siffernisse i försvaret undrar jag om uppgifterna om överskottet är korrekta.

Att avliva en katt

Vi hade en katt en gång. Han hette Sandor och är sedan länge i katthimlen. I dag gick vuxna dotterns åttaårige Sture till samma himmel. Han hade gjort sitt. Min fru och jag fick ombesörja det.

Att avliva en katt hos veterinären kostar 750 kr. Det går till så här:
1) Först betalar man.
2) Sen går man in i ett rum där katten placeras på ett bord.
3) Där försänks katten i sömn via en spruta i ryggen av en veterinärassistent.
4) När katten är i djup sömn rakas en bit på frambenet. Där placeras en kanyl.
5) Via kanylen sprutas en grönaktig vätska in i katten.
6) Katten dör.
7) En veterinär kommer och kollar att katten verkligen är död.
8) Vi åker hem.
9) Kattliket går till kremering nånstans.

Det låter grymt, kanske. Men vi fick ta den tid vi ville på oss. Vi kunde få tända ljus i rummet om vi ville det. Vi kunde gå ut och komma tillbaka under processen som vi ville. Vi fick papper att snyta oss i. Allt var värdigt och professionellt.

Att ha djur är dyrt - även om det handlar om små djur. En arbetskamrat till min fru har två småfåglar, typ undulater, en hane och en hona. Honan värper hela tiden en massa ägg, som dom får plocka bort. En dag fastnade ett ägg i honan. Det blev ilfart till veterinären där fågeln röntgades, undersöktes och fick bort ägget. Fakturan för det slutade på flera tusen kronor. "Vi kunde ha köpt tio nya fåglar för den summan", konstaterade arbetskamraten surt efteråt.

För att få honfågeln att lägga mindre antal ägg kan man ge den en spruta. En sådan besprutning kostar 500 kr och ska ges varannan månad. Arbetskamraten avböjde erbjudandet och fortsätter i stället plocka bort äggen.

Utöka OS-laget

Även jag har tittat på OS. Det är svårt att undvika. Runt våra aktiva i OS-laget finns en lång rad olika experter: läkare, massörer, meterologer, skidvallare, mentala tränare och gud vet vad. Men jag tycker man borde komplettera med en sångpedagog som kunde lära de aktiva vår nationella sång. De flesta som står på prispallen rör bara lite försiktigt på ena läppen, många inte alls.

Egentligen är det märkligt. Här har vi ungdomar i tonåren som är fanatiskt sportintresserade, tränar och tränar och har målet att bli världsbäst eller att vinna OS-guld i fokus efter tio hårda träningsår. Och de lyckas nå sitt mål. Men de klarar inte nationalsången. Det borde ingå i den mentala träningen att lära sig sjunga den med kraft.

Det är ungefär som att vara nödig, springa hem till bostaden, lyckas få upp nycklarna och öppna ytterdörren, av med kläderna, in på muggen: Äntligen i mål! Men inte lyckas få upp mugglocket.

Kärt barn har många namn

Skatteverkets jurister beskriver oss människor i Sverige som skattskyldiga. Så står det även i lagen. Jag försökte för drygt 20 år sedan - när större delen av skattelagstiftningen skrevs om - att föra in ordet skattebetalare i stället. Men det gick inte. Jag fick en juridisk förklaring varför det inte gick; en förklaring som jag inte begrep. Däremot kunde vår superjurist eventuellt tänka sig föra in begreppet skattebetalare i den kommande skattebetalningslagen. Men det blidde inget där heller.

Många myndigheter, bl.a. Försäkringskassan, kallar oss människor för kunder. Dåvarande Riksskatteverket valde att inte göra det. Däremot sades att vi anställda skulle se på våra medmänniskor ur ett kundperspektiv. Skatteverket beskriver sina skattebetalare som medborgare och företag och inte som kunder.

Men ordet medborgare stör en del. De hävdar att vi genom att använda det ordet utesluter alla med invandrarbakgrund som ännu inte blivit svenska medborgare. Den kommentaren förstår jag inte. Alla människor är väl medborgare nånstans? Även de papperslösa är väl i alla fall världsmedborgare?

Nu har jag sett dokument på verket där man verkar försöka införa begreppet kund. Det tycker jag är helt galet. Att vara kund förutsätter på något sätt att man har ett val; att man kan välja bland olika leverantörer. Men vi skattebetalare har inget val.

På Wikipedia har jag hittat en definition av kundbegreppet: "En kund är en fysisk eller juridisk person som köper eller hyr en produkt eller en tjänst från ett företag eller person".

Med den här definitionen är det fel att Skatteverket kallar landets medborgare och företag för kunder.

PS. Kan en medborgare anses vara en person som är med borgarna, dvs. som sympatiserar med Alliansen?

Värnpliktiga ska skotta snö

Flera hundra (frivilliga) värnpliktiga ska sättas in för att röja snö på rangerbangårdarna i Nässjö, Norrköping och Hallsberg. Jag förstår varför man engagerar värnpliktiga. Dom är förmodligen inte skotträdda. :-)

Vem vågar ge sig på polisen?

Häromdagen läste jag en annons om att Riksarkivet och Landsarkiven runt om i landet har lagts ihop till en enda myndighet - Riksarkivet. I stort sett alla tidigare flerfaldiga myndighetsorganisationer i landet är nu en enda myndighet: Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Skatteverket, Tullverket, Försvarsmakten... Ja, listan kan göras hur lång som helst. Men Polisen saknas trots att den är en av regeringen favoriserad organisation som fått miljardbelopp i extra pengar.

Landet är fortfarande begåvat med Rikspolisstyrelsen plus 21 polismyndigheter. Jag drabbades av denna inkompetenta organisation när jag skulle anmäla ett inbrott (se mitt fjärde inlägg den 1 januari). I dagens tidning (SvD) läser jag att polisen inte har någon nationell samordning av brottsanmälningar. Polisens anmälningssystem - som heter RAR - är inte tillgängligt över länsgränserna. Det beror på att man fortfarande är 21 olika myndigheter! De enda som tjänar på det här är de kriminella.

När ska någon justitieminister och rikspolischef våga ge sig på landets polischefer och polisfacket och lägga ihop allt till en enda myndighet? Jag är helt övertygad om att brottsbekämpningen skulle bli mycket effektivare liksom även servicen till oss medborgare.

När tanken är snabbare än förnuftet

Jag pratar ibland innan jag tänkt färdigt, vilket kan straffa sig. Jag är inte ensam om det.

Sonen till en av min kompisar var på fest där det även var personer som han inte träffat förut. Framåt kvällen kom sällskapet in på politik och kompissonen hade åsikter om socialdemokraten Thomas Östros. Bland annat hävdade han med emfas att Östros saknade utbildning.

Då sa killen som satt bredvid honom att Östros visst hade utbildning och hade akademisk examen i nationalekonomi. "Hur f-n vet du det? undrade kompissonen. "Jag är hans bror", svarade killen bredvid. Tablå och ridå.

Torpet har fått släktgårdsstatus

Har en gård varit i samma släkts ägo i minst 200 år kan den belönas med ett släktgårdsdiplom. Det är Jordbrukareungdomens Förbund (JUF)som tillsammans med en rad andra hembygds- och släktforskarföreningar m.fl. som delar ut diplomen. Senast det skedde var på 1930- och 40-talen då över tusen gårdar fick diplom.

Nu ska det ske igen, närmare bestämt 2018 för att fira att JUF fyller 100 år. Men redan nu delar man ut släktgårdsbevis. Vårt lilla släkttorp i Bergslagen har varit i min frus släkt sedan 1778 och har begåvats med ett bevis (se bilden).

Kändisar spelade när jag dansade

Igår kväll var det båtklubbsfest i Sollentuna. Vi har inte båt men medföljer på somrarna en sådan som en kompis har, vilket vi är mycket tacksamma för. I går hade båtklubben fest i en scoutlokal och vi var inbjudna. Det var både mat och dans. Ett gäng äldre herrar spelade. Gissa vilka? Jo, två av dem var Bengt-Arne Wallin (f. 1926) och Göte Wilhelmsson (f. 1929). De var still going strong. Fantastiskt! Ni som är unga och inte vet vilka kändisar de är kan läsa om dem på Wikipedia. (Bengt-Arne är medlem i båtklubben.)

Kungliga affärer

Klanen Kennedy i USA är nog det närmaste ett kungahus man kan komma i Nordamerika. Deras göranden och låtanden fortsätter att fascinera. Nu senast är det 1950-talsromansen som svenskan Gunilla von Post hade med dåvarande senatorn John F. Kennedy.

Kungligheter är ju annars kända för sina kvinnoaffärer vid sidan av den äktenskapliga. En av de mer kända kungliga kvinnokarlarna är Karl XV som - enligt guiden vid Rosersbergs slott - ville ha unga upplandstöser levererade till sig, vilket han också fick.

Borgerlig officiant vid min mors begravning 1998 var en man som till utseendet var en exakt kopia av Karl XV, något som jag var tvungen att kommentera. Han berättade då att han var släkt med kungen i rakt nedstigande led. Hans farfars farsfars mor (eller något åt det hållet) hade blivit kallad till kungen och sedan nedkommit med en son. Som tack för tillgängligheten fick hon en kvarn och kunde på så sätt få en hyfsad försörjning för sig och sitt barn.

Även mer nutida kungar har haft affärer vid sidan av. Den som besöker Erotikmuséet i Köpenhamn kan läsa om "gamle kungen" Gustav VI Adolf (1882-1973) - nuvarande kungens farfar. När Gustav Adolf var (gift) kronprins hade han enligt muséet en affär med dansösen och sångerskan Josephine Baker (1906-1975). Hon var i Stockholm några månader och var då inkvarterad i den kungliga järnvägsvagnen. Josephine har även skrivit om det i sina memoarer. Sant eller inte, vet inte. Men eftersom svenska hovet inte verkar ha protesterat får man förmoda att det är sant.

Att kungliga så ofta hade affärer vid sidan beror nog på att de kungliga äktenskapen förr var så kallade resonemangsäktenskap. Man var helt enkelt tvungen att gifta sig med någon passande partner. Därför känns det så skönt att Victoria får gifta sig med den hon själv vill.

Fellagt brev fick rygglagd kuse på fötter

Förra helgen var vi på torpet i Bergslagen för att kolla läget. Det var stopp i delar av avloppet - förmodligen en ispropp - annars var allt okej. Min devis "ju mer man har ju mer bekymmer får man" stämde den här gången. Jag är alltså inte pessimist utan realist (något jag för övrigt alltid har hävdat).

I brevlådan låg ett kuvert som inte var till oss utan till ett annat namn uppe i byn. Därför tog vi en promenad för att hitta rätt brevlåda. Det gjorde vi. Men i en liten hage mittemot brevlådan såg vi en liten svart häst som låg till synes helt livlös på rygg i snön (se bilden). Två hästkompisar stod stilla och kikade på honom. Den ryggliggande hästen verkade vara vid liv för den rörde lite på huvudet.

Jag och frun är inga hästmänniskor så vi ringde sonen som råkade ha en arbetskamrat som kan hästar. Hon menade att det inte var naturligt att hästen låg stilla på rygg i snön. Då ringde vi Ronnie, den enda hästägare i byn som vi kände (han får det hö vi slår på torpet). Det var inte hans hästar men han visste vems det var. Han tyckte inte heller att den stillaliggande hästen betedde sig normalt. Vi lämnade över ärendet till honom.

Dagen därpå gick vi förbi igen. Då var hästen på benen och käkade glatt det hö som ägaren lagt ut. Vi vet inte om hästen varit okej hela tiden eller om det varit något galet med den. Men, men. Vi tror vi gjorde en god gärning (såna ska man göra varje dag). Allt tack vare ett fellagt brev. Tack för det, brevbärar`n!

Dagisbarn fick testa id-brickor

Mitt under kalla kriget - i detta fall 1962 - bestämde staten att alla nyfödda barn skulle få en id-bricka i metall att ha runt halsen i händelse av krig. Det skulle då bli lättare att identifiera döda och skadade. Det var nog hotet från ett atombombskrig som var orsaken. Men från och med i år har staten bestämt att spola id-brickorna. De behövs tydligen inte. Kan det bero på att politikerna inte längre ser Putinland som ett hot mot Sverige?

Nåja, när id-brickorna togs fram 1962 använde man dagisbarn som testpiloter (det hette dock inte dagis då, utan barnkrubba). Under två veckor fick barnen bära dels id-brickan i kedja runt halsen, dels med en rem runt handleden. Efter testet konstaterades att inga barn hade strypts av kedjan runt halsen men att brickor med handlovsrem tenderade att ramla av. Alltså blev det en halskedja, som sedan bifogades id-brickan när den levererades till de nya medborgarna.

Att använda levande människor i livsfarliga tester är inte nytt. När en gångbro av järn på söder i Stockholm skulle testas vid förra sekelskiftet använde man värnpliktiga soldater. Gångbron fylldes med flera kompanier. Tack och lov höll bron. Men vad hade hänt om den inte gjort det?

Fräscha upp de gråa Malmvägshusen

Jag har tidigare skrivit om att Sollentuna centrum är delat - västra delen med Malmvägen domineras av trista gråa betonghus. Östra delen är piggare med mer färg och annan bebyggelse.

Malmvägshusen har man börjat att fräscha upp vid gatunivån. Men det går att göra mer. Varför inte låta olika konstnärer tävla om att utsmycka Malmvägshusen stora, gråa gavlar (se bilden). Och då menar jag i första hand inte bara lokala förmågor utan världskändisar. Min vision är att Malmvägshusen ska bli lika kända som Antoni Gaudis byggnader i Barcelona eller Friedensreich Hundertwassers i Wien. Det vore väl nå`t?

Nye skattechefen: Förvaltare eller förnyare?

Nu är han på plats - den nye chefen för Skatteverket. Som väntat blev det Ingemar Hansson (f. 1951) som lämnade posten som statssekreterare hos Borg på finansen för att efterträda Mats Sjöstrand.

I dag mötte han personalen på huvudkontoret och höll sitt installationstal. Han prisade verket och lovade fortsätta på den inslagna banan. Det var inga nya spännande löften han kom med, som t.ex. att fixa mera pengar till det konkursmässiga verket. Eller löften om att spola den interna "beställar-utförar-modellen" - det som jag kallar "leka affär" - en internbyråkratisk och kostsam konsultprodukt som ingen gillar.

Blir den nye generalen en förnyare? Eller en förvaltare? Vi får väl se. Han ska ju avtjäna sina sex år och mycket kan förstås hända.

Idrottsmuséet i Örebro är inte komplett

Örebro har ett idrottsmuseum. Det ligger i Länsmuseets undervåning vid Hamnplan i anslutning till Slottsparken, öster om det pampiga slottet.

Muséet handlar om riktiga storheter som Orvar Bergmark, Ronnie Pettersson och många andra lokala förmågor av olika slag. En saknas. Det är Olle Möller, som på 1930-talet vann SM i terränglöpning nio gånger. Löparkarriären började i IF Start i Örebro. Han finns inte alls med. Anledningen är nog att han dömts två gånger för mord.

Olle Möller är nog mest känd för några uppmärksammade mordrättegångar; den ena är Gerdmordet 1939 som han fick tio års straffarbete för. Det andra är Rut Lind-mordet 1959, som han också dömdes för. Båda gångerna enbart på indicier och mot sitt nekande. Han var även på tapeten i det s.k. Kerstin-mordet, som det sedan visade sig att en helt annan person begått.

Olle Möller avtjänade sina straff. Sina idrottsliga bedrifter utförde han innan mordfallen. Varför kan han inte platsa på idrottsmuseet?

PS. Jag har träffat Olle Möller. Det var sommaren 1955 vid en badplats öster om Örebro. Min far hade varit skolkamrat med Olle och vi var där när han kom dit och farsan pratade med honom, minns jag. Det var rätt märkligt. När Olle kom med sin hund vek alla badgäster undan och försvann, som om han vore pestsmittad.

Efter 30 tjänsteår borde man få gå före

Den som tilldelats Frankrikes finaste orden Hederslegionen, som Napoleon instiftade 1802, får gå före i alla köer i Frankrike. Den som fått denna orden kan till vardags bära en särskild ordensknapp. Hur lätt eller svårt det är att tränga sig först i en kö i Paris med ordensknappen på kavajen/blusen vet jag inte.

I Sverige får statstjänare som stått ut i 30 år utmärkelsen "för nit och redlighet i rikets tjänst (NOR)", som har anor från 1803. Man får välja på medalj i 23 karats guld i blågult band (pris 4 789 kr exkl. moms), eller en av två olika glasskålar (pris 4 200 kr exkl. moms) eller en 18 karats guldklocka (pris herr 3 200, dam 2 460 kr exkl. moms). Har du en medalj som du vill sälja som guldskrot får du bara 1 650 kr.

Jag tog givetvis guldmedaljen (se bilden), som fru Persson delade ut till mig 1997. Anledningen var att jag gillar medaljer, inte för att den var dyrast för verket.

Varför kan inte vi som fått NOR också få gå före i köer? Men då krävs att vi också får någon slags pin att sätta på kavajslaget. För att ha uppnått 30 tjänsteår är man ju till åren kommen så det vore ju bra med någon slags favör.

I vissa länder i Sydamerika, bl.a. Bolivia, får den som fyllt 60 år går före i alla bankköer. Det är lag på det och banklokalerna har anslag om det. Det är juste, tycker jag. I Mellanamerika får en statstjänare som jobbat 20 år i statens tjänst pension. Men medelålder är nog lägre och dessutom är pensionen inte så stor. Men i alla fall.

Vi 40-talister är nog den sista generationen som får NOR. Jag tror inte det blir så många 70- och 80-talister som orkar jobba 30 år i statens tjänst.

Afrika x 3

Afrika 1. Lejonen i Afrika bryr sig inte ett dugg om delat ansvar för hushållsarbetet. Och sannolikt inte heller om annan kvotering. Genusperspektiv och feminism verkar vara okända storheter.

Lejonhonorna jagar och fäller bytet. Hannen kan hjälpa till när bytet väl är fångat och ta livet av det (se bilden, som jag tog när jag var i Sydafrika i höstas). Honorna får ta sig en smakbit men sedan tar hannen bytet, drar i väg med det flera hundra meter bort från honorna och äter sig mätt. Om det blir något kvar får honorna det. Annars får de börja jaga ett nytt byte.

Afrika 2. Jag har tidigare i min bloggbok skrivit om att mimik och gester är viktiga för kommunikationen mellan människor - mycket, mycket viktigare än orden som sägs. Därför kan burkor och liknande plagg försvåra kommunikationen mellan människor.

I dagens tidning läser jag att somaliska kvinnor i Sverige får barn som riskerar att bli autistiska. Anledningen är bristen på D-vitamin, som solen ger oss. Deras beslöjade hud är alltså en hälsofara. Vi får kanske se riktlinjer om detta från Folkhälsoinstitutet?

Afrika 3. I dagens tidning berättas också om svenska elitsoldater som besökt bordell i Tyskland, när de var där för att öva med tyska kollegor. Eftersom det uppträtt som civilister ansåg försvarsmaktens jurist att det inte går att straffa dem då köpt kärlek är tillåten i Tyskland.

För många år sedan träffade jag en svensk biståndsarbetare, som bl.a. varit verksam i Afrika. En gång hade han ett uppdrag i en en avlägsen liten afrikansk stad. Sista kvällen var det stor avskedsföreställning för honom med borgmästaren/byäldsten i spetsen. Det blev både mat och dryck. Borgmästaren erbjöd honom även kvinnligt sällskap, vilket han artigt vid sittande bord tackade nej till.

Men när han framåt småtimmarna återkom till sitt hotell fann han en naken, vacker brunhyad kvinna i sin säng, en gåva från borgmästaren. "Vad gjorde du då?" undrade jag. "Vad tror du?" svarade han.

Bilbarnstolsexperten som prisade Skatteverket

En kollega till mig på Skatteverket som också har barnbarn åkte till sin billeverantör Toyota för att köpa en bilbarnstol. Där hade man tre olika modeller att välja på, men säljaren rekommenderade ingen av dem. I stället tipsade han min kollega om en specialbutik i Sollentuna.

Väl där hänvisades kollegan till en äldre gentleman, som var expert på bilbarnstolar. Han demonstrerade butikens hela sortiment av stolar men rekommenderade till slut den stol som han ansåg vara den bästa. Kollegan slog till och köpte den.

Bilbarnstolsexperten var mycket servicevillig, följde med ut till kollegans bil och hjälpte till att montera stolen. Samtidigt berättade han att han jobbat med bilbarnstolar hela sitt liv, bl.a. utomlands i USA och Kanada. Han avslöjade dessutom stolt att att den stol han nyss monterat i kollegans bil hade han själv konstruerat.

Det blev ett trevligt samtal och till slut undrade bilbarnstolsexperten av någon anledning var min kollega jobbade någonstans. Kollegan - som på den gamla goda tiden varit taxeringsnämndsordförande - dröjde med svaret någon sekund men avslöjade sedan att han jobbade på Skatteverket.

Bilbarnsexpertens ansikte klövs av ett brett leende och han brast ut i idel lovord över Skatteverket. De kontakter han haft med verket hade enbart varit positiva. Han sa att vi lämnade en enastående service - till skillnad mot våra västra broderländer.

Det kändes skönt att numera kunna berätta att man jobbar på Skatteverket utan att behöva riskera att bli utskälld, menade min kollega.

Och det finns ju många andra vittnesbörd om hur bilden av Skatteverket har förändrats till det bättre.

Offentliga toaletter

Jag tillhör den kategori som pinkar lite men ofta. Det kan vara problematiskt när jag är i främmande städer runt om i världen. Var finns närmaste offentliga toalett? Det är inte alltid så lätt att hitta dem.

Hittar jag ingen får jag gå in på en pub eller en bar, beställa in en öl, ta några klunkar och sen smitta in på muggen. När jag druckit upp ölen och lämnat baren tar det bara en kvart innan jag får börja om igen. Det blir dyrt med all öl. Det är ju inte alltid jag kan smita in på en krog utan att beställa något.

Även här hemma i Sverige kan det vara svårt att hitta en toalett. I köpcentrat Stinsen i Häggvik norr om Stockholm är det väl skyltat fram till muggen och dessutom gratis. I Kista i Stockholm är det dåligt skyltat ända fram, men gratis. På andra ställen krävs det en femkrona för att få komma in. När jag är inne i centrala Stockholm finns ju pissmojen vid Storkyrkan i Gamla stan (Slottsbacken) som en räddning i nöden.

Jag har funderat på att göra en guidebok som bara handlar om offentliga toaletter i städer runt om i världen; var de ligger, vilken standard de har etc. Det skulle kunna bli en uppskattad present till alla nyblivna pensionärer som gillar att resa.

Skatteverket har utmärkt sig igen

Ministern för jämställdhet Nyamko Sabuni skriver i dag på Brännpunkt i SvD att myndigheterna brister i etikarbetet. Det gäller här bristen på riktlinjer för hur medarbetarna ska uppträda när de är utomlands: att inte bo på hotell med porrfilm i tv:n, att inte porrsurfa, att inte ha allt för intimt umgänge med befolkningen etc. Bakgrunden är nog avslöjandena om att FN-utsänd personal burit sig illa åt, bl.a. i Afrika.

Av 105 kartlagda myndigheter är det bara ett fåtal som lyfts fram som goda exempel och har riktlinjer för det här: Försvarsmakten, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap samt Skatteverket. Ännu en gång ligger verket i topp! Man blir ju riktigt stolt.

Det är ju bra att det finns riktlinjer som vägleder de som skickas ut i till främmande länder. Skatteverket har ju sedan flera decennier tillbaka genomfört många utlandsuppdrag. Det är 100-tals medarbetare som deltagit längre eller kortare tid i utlandsarbetet.

När jag för många år sedan mer eller mindre mot min vilja skulle skickas till Vietnam fick jag ingen vägledning alls. Varken om klimatet, landets seder och bruk eller om landets historia. Jag köpte själv en bok om Vietnam, som jag med glädje lånade ut till andra Vietnamresenärer efter mig. Jag fick heller inga förhållningsorder om det som Nyamko Sabuni nu efterlyser. Men det behövdes inte. Det fanns ingen tv på hotellrummet och fritiden var minimal.

Men när vi tog emot en delegation från Vietnam här i Stockholm och en kollega skulle checka ut gänget från Hotell Malmen blev det problem. De hade en saftig nota för all porrfilm de njutit av på nätterna. Verket fick betala. Bistånd kallas det.

Min kollega hade undrat varför de varit så trötta på dagarna. Nu fick han förklaringen.

Elever ska få påverka lärarnas löner

I dagens tidning (SvD) finns en liten notis som förtäljer att eleverna i Sollentunas skolor ska få sätta betyg på sina lärare. Det var kommunens skolchef som väckte frågan och politikerna har bejakat förslaget.

För drygt 20 år sedan var jag engagerad i Hem och skola-föreningen i gossens skola. Vid ett möte med lärarna föreslog jag att eleverna och föräldrarna varje termin skulle få avge ett omdöme om lärarna. Men förslaget föll inte alls i god jord hos lärarna. De utgick från att de enbart skulle få negativ kritik. Min tanke bakom idén var att inte enbart några enstaka pratglada, kritiska föräldrar i en klass skulle kunna göra sin röst hörd utan även den "tysta majoriteten" - som kanske hade en annan åsikt än de pratglada.

Att betygsätta sina överordnade är en självklarhet i övriga arbetslivet. Det sker vanligtvis via klimatmätningar. Men det är inte självklart att en chef som får dåliga betyg drabbas av något negativt för det. I Sollentunas skolor är det tänkt att elevernas betyg på lärarna ska vara en grund för lärarens lön. Då blir det allvar av. Kommer lärarna våga be en elev att ta av sig kepsen eller stänga av mobilen?

När RRV gav mig praktiska tips

Den här historien är preskriberad. Den utspelade sig våren 1985. Bakgrunden var följande.

För många år sedan ritade jag de "roliga gubbarna" som illustrerade Skatteverkets broschyr "Dags att deklarera". Det var ett extraknäck, som jag fick några tusenlappar i arvode för varje år. Jag lämnade en offert till min chef, som gav okej och så ritade jag och levererade. Det här pågick under 1970- och 1980-talen.

Dåvarande Riksrevisionsverket (RRV) slog en dag till mot verket och granskade bl.a. verkets informationsverksamhet, som jag svarade för. De klagade på mina "upphandlingar" av reklambyråer men slog även ned på att jag ritade teckningarna till verkets deklarationsbroschyr.

Vid ett avslutande möte den 22 mars 1985 deltog min chef Nils, verkets ekonomichef Hans, ekonomihandläggaren Sigurd och Riksrevisionsverkets Mats W. - som förmodligen hade titeln revisionsdirektör. Denne Mats var bekymrad över mina teckningar, trots att han tyckte det var ett bra upplägg: effektivt, smart och billigt för verket. Han sa ungefär så här: "Det ser lite illa ut. Det ser ut som om du beställer teckningar av dig själv. Kan du inte låta fakturan gå via nån annan, t.ex. Allmänna förlaget (då ett statligt företag som skötte alla statens trycksaksinköp) eller via din fru?". Jag och alla som var närvarande häpnade. Hakorna på oss ramlade ned och ingen kom sig för att säga något.

Då försvann min respekt för Riksrevisionsverket. Men samtidigt var det ju ett praktiskt tips. Men... Nä, det passade inte att statens kontrollorgan fällde en sådan kommentar. Det var inte seriöst.

Året därpå var det sista året jag ritade gubbarna (och gummorna) i deklarationsbroschyren.

När punktskatterna flyttade till Ludvika

I dagens tidning berättas att utlokaliseringen av Riksantikvarieämbetet till Visby kostar pengar i resor. Över 2000 resor mellan Visby och Stockholm har gjorts. Det är tydligen en stor nyhet att utlokaliseringar kostar pengar.

Då och då har ju de socialdemokratiska regeringarna drabbats av utlokaliseringsiver. (Riks)Skatteverket var på tapeten - dock enbart ryktesvis - redan på 1970-talet, men klarade sig kvar i Solna.

Värre var det 1987 när finansminister Feldt plötsligt bestämde att Riksskatteverkets punkskatteverksamhet skulle till Ludvika och vara på plats den 1 juli 1988. Anledningen var att Feldt kandiderade till riksdagsvalet 1988 för Dalarna. Han ville ge dalmasarna ett fett köttben att tugga på.

Jag var med när dåvarande generaldirektören Nilsson skulle träffa kommunalrådet Granström (S) i Ludvika första gången. Besöket var tidssatt och inplanerat. När vi kom till kommunkontoret var det öde och tyst. Ingen mottagningskommitté alls. Vi fick själva leta oss upp i huset. Till slut hittade vi en dörr där det stod Granström. Vi klev in och hans sekreterare stoppade oss. Hon undrade vilka vi var och sa att vi fick vänta. Efter en kvart behagade kommunalrådet att ta emot oss.

Generaldirektören Nilsson var måttligt road av den här demonstrationen från Granströms sida. Kommunalrådet ville med överdriven tydlighet visa att Ludvika var hans rike och där var det han som bestämde.

Av hundra medarbetare i Solna var det bara en som flyttade med till Ludvika. Men trots det lyckades verket ha en punktskatteavdelning på plats till den 1 juli valåret 1988.

Det är märkligt att sådana här utlokaliseringer dyker upp med jämna mellanrum. När Riksantikvarieämbetet fick respass till Visby för några år sedan tvingades även Skatteverket flytta verksamhet. I stort sett hela vår utbildningsverksamhet hamnade i Östersund.

Det var herr Perssons regering som 2005 tog det senaste utlokaliseringsbeslutet. Om fruarna Sahlin och Wetterstrand får regera så ska vi nog inte helt utesluta risken för nya utflyttningar av statlig verksamhet från Storstockholmsområdet. Det känns tryggt att snart vara pensionär.

Om Spykersaaben går i putten om två år och de rödgröna bestämmer i landet kan jag mycket väl tänka mig att Trollhättan begåvas med en eller par statliga myndigheter som i dag finns i Stockholm. Det är ju så det brukar gå till.

Våran kåk på bokomslaget

En nyutkommen bok som heter "Jag ska fånga en ängel" av författaren Håkan Östlundh har vår kåk i Sollentuna som illustration på omslagets första sida (se bilden). Den här boken handlar om Sollentuna där författaren (född 1962) växte upp. En av bokens huvudpersoner är polis i Sollentuna. Håkan Östlundh har tidigare skrivit flera deckare, som utspelar sig på Gotland.

Bilden på vårt hus togs 1996 när Aftonbladet gjorde reportage om vår katt och skrev "Huskatten höjde fastighetsskatten" - men det är en helt annan historia. Jag minns att man tog flera bilder på vårt hus då, bilder som sedan hamnade i deras fotoarkiv där bokomslagskreatören har hittat bilden.

Att vår kåk figurerar på ett bokomslag är ju en kul grej. Om vår kåk dessutom figurerar i boken vet jag inte, då jag ännu inte har läst den. Jag återkommer i den frågan.

Tillägg den 18 februari. Nu har jag läst boken. Vår kåk figurerar inte i den.