Regeringsbeslut får inte ifrågasättas?

Det är regeringen som beslutat att Försäkringskassan och Svenska kraftnät ska ordna utbetalningen av det försenade elstödet i februari till de ca 4 miljoner privata elkunder som finns i elområde 3 och 4. Hur det blir med företagen är inte klart. 

Det är många som är upprörda (=jävligt förbannade) då regeringen lovade före valet att alla, även företag, skull få sitt elstödsbidrag redan i  november. 

Då jag tyckte det är bättre att Skatteverket skulle få sköta utbetalningen genom att använda de 7,5  miljoner  deklaranters bankkonton, som verket har registrerade i sitt skattekontosystem mejlade, jag till Ebba Busch och föreslog henne det. Som energiminister är hon ansvarig.

Det var för drygt en vecka sedan. Givetvis inget svar. 

Då jag ville veta om Skatteverket varit involverat och tillfrågats om detta mejlade jag till Katrin Westling Palm, som är verkets generaldirektör (kallad KWP, som uttalas som barnens antibiotika Kåvepenin utan sista stavelsen). 

Hon var avdelningschef på verket och sedan även överdirektör när jag jobbade där. Hon lämnade verket 2009 och blev chef för den då nyinrättade Pensionsmyndigheten fram till 2017 då hon återvände som chef för Skatteverket.

Hennes svar på min fråga var mycket försiktigt och löd så här: "Som Du vet är det inte möjligt för mig att berätta något från de underhandsdelningar/beredningar som vi myndigheter har med regeringen. De remissvar som vi lämnat i frågan om elstödet har handlat om stödets konstruktion inte vilken myndighet som ska hantera stödet."

Jag ställde då två hypotetiska följdfrågor: Om regeringen bad dig lämna över en fil med uppgifter om kontonummer till Försäkringskassan, vad skulle du svara då? Vad hindrar dig att på eget initiativ erbjuda kassan uppgifter om kontona?

Givetvis svarade hon inte. Elstödet är ju politiskt känsligt. Som lydig myndighetschef skulle hon aldrig kritisera regeringen och sätta dom på pottkanten om hon vill ha jobbet kvar. 

Dessutom vet hon mycket väl vilken filur jag är, som bloggar, skriver till tidningar m.m. 

Jag kontaktade även Svenska kraftnät och frågade varför man inte såg till att Skatteverket fick uppdraget att sköta utbetalningen? Jag fick ett liknande svar som gick ut  på att det var regeringen som beslutat och att man inte kan styra regeringen.

Men hur rimmar det med "självständiga myndigheter" som ska ha medborgarnas bästa för ögonen?

Jag har inte hört någon vettig människa som inte tyckt att Skatteverket borde få sköta utbetalningen via sina kontouppgifter. 

Om jag ska bli riktigt konspiratorisk är det kanske så att man inte vill hjälpa regeringen utan hoppas att det ska gå åt pipan med utbetalningen? (Nej, det tror jag inte.)

PS. Vet du vad KWP och Magdalena Andersson har gemensamt? Jo, båda har varit överdirektörer på Skatteverket. Magda efterträdde KWP när hon blev chef för Pensionsmyndigheten. Dessutom tycker ingen av dem att  det är viktigt se bakåt och fira det som varit. 

När Skatteverket fyllde 40 år sa jag till Magda att det borde firas. "Varför då?" blev hennes svar. När verket hade funnits i 50 år skrev jag till KWP som var verkets chef och föreslog att det skulle firas. Hon svarade inte alls.

Det kanske är typiskt kvinnligt att strunta i sin historia? När verket hade män som chefer firades det både när verket fyllde 25 och 30 år. 

Tiderna förändras. I detta avseende var det bättre förr.

 

Nu har min fjärde bok kommit!

Nu har jag lyckats få ur mig fyra "böcker". Den senaste handlar om gruvan i Stråssa. Den är ett särtryck av de 40 affischer som är en utställning i byföreningens lokal "Navet" i Stråssa. Den består av text och bilder som handlar om bergsbruk och järnframställning i allmänhet och om Stråssa gruva i synnerhet.

Den första boken handlar om min farsfars farfar som var den i vår släkt som tog sig namnet Thärnström. Han blev mördad i december 1865 vid Spånga kyrka.

Det är en släktkrönika på 82 sidor i A4 som kom ut 1982.

Där kan man även läsa om hans morfar, soldaten Måns Holm, som 1789-1791 var i rysk fångenskap vid Svarta havet. 

Nästa bok som är på 238 sidor i A5-format innehåller de "krönikor" jag skrev i Skatteverkets tidning 1986-2005. Den kom ut 2008 och går att beställa som book-on-demand.

Den tredje heter "Blåbärs-Pelle" och handlar om min egen morfar och hans förfäder tillbaka till 1500-talet i Schweiz. Även alla hans ättlingar - totalt ca 500 personer med sambos och ingifta -  redovisas med födelsetid, namn och adress. 

Den kom ut 2021 och är på 90 sidor i A5. Den är utsåld (upplagan var bara 100 ex) och det finns inga ex kvar men den går låna på biblioteken i Fjugesta, Karlskoga och Örebro.

Dessa böcker finns redovisade under mitt namn i Kungl. bibliotekets system "Libris" som innehåller de böcker som biblioteken har. (LIBRIS - sökning: Björn Thärnström(kb.se) Där redovisar man även andra bidrag jag lämnat i form av artiklar, recensioner och teckningar i andra alster.

Min fjärde och senaste bok hämtade jag igår på tryckeriet. Den är också i A5 men bara på 56 sidor. Upplagan är 250 ex och är en sammanställning/ett särtryck av de 40 affischer som utgör den utställning om Stråssa gruva som finns i byföreningens hus "Navet" i Stråssa.

Den kommer bara att finnas i utställningslokalen och kan bara köpas där.

Jag håller på att avsluta min kommande och femte bok. Den handlar också om Stråssa gruva, bergsbruk och järnframställning. Den blir på minst 120 sidor och finns nog klar i början av nästa år. Den är alltså utförligare och mer innehållsrik än min fjärde bok, redovisad ovan.

Min sjätte bok blir nog aldrig klar. Det är en roman där jag skrivit 100 sidor hittills. Den har arbetsnamnet "I själva verket" och handlar om en fiktiv myndighet.  

Bara positiv respons på min "ledare" i SvD

 Mitt blogginlägg om elstödet hyfsade jag till och och skickade till Svenska Dagbladet, som man tog in som en "ledare". Då min mejladress fanns med kunde jag befara massor av mejl med olika innehåll. Men jag fick  bara tre - alla höll med mig.

I mitt mejl till dagbladet skrev jag att ni kan ta min text till ledar- eller debattsidorna, som en insändare eller ett bidrag till papperskorgen.

Att man valde ledarsidan tolkar jag som att tidningen ställer sig bakom mitt förslag.

Jag är inte den ende som tycker att Skatteverket borde sköta utbetalningen av elstödet. Även bloggaren Cornucopia förde fram samma tankar dan innan jag lade ut mitt inlägg. Mitt inlägg på fejsbok fick också bara positiva kommentarer. 

Allt detta tyder på att jag inte är ensam att tycka detsamma.

Den enda som inte håller med mig är en ledamotskollega i en föreningsstyrelse. Hon menar att jag är dum i huvudet som inte fattat att regeringen kollat med många myndigheter och därefter lagt uppdraget på kassan. 

Hon menar att Skatteverket har mycket annat att syssla med i februari och att kassan kommer att sköta utbetalningen mycket bra.

När jag kollar kassans webbplats m.m. så får jag följande bild hur experterna hos Försäkringskassan tänkt sig utbetalningen. 

1) Upphandlad bank får i uppdrag att hantera betalningarna. Bankens kunder får elstödet direkt in på sina konton i banken.

2) Övriga får en avi som man kan lösa in utan kostnad där man tar emot såna avier. Man kan även med sitt bank-ID från sin hemdator se till själv att stödet sätts in på sitt egen konto, oavsett bank.

Försäkringskassan betalar varje år ut ca 600 miljarder kr till olika bidragstagare i landet. Detta var nog det som fick regeringen att välja kassan som utbetalare. Ingen tänkte på Skatteverket. 

Av de 8,2 miljoner som skulle deklarera i år var det bara 722 000 som inte hade anmält ett bankkonto.

Försäkringskassans förslag kommer säkert att fungera hyfsat men det finns risker med det. Hur många avier kommer inte fram på grund av slarv från Postnord eller stöld? Hur många har bank-ID?

En märklighet i kassans förslag är att alla de bankkonton som man har i sina egna system inte ska användas. Det är säkert några miljoner konton. 

Därför är det ingen idé att du själv nu går in på kassans sajt under "mina sidor" och lägger in ditt bankkontonummer. Du kommer i alla få en avi i brevlådan.

Den bank som ska sköta detta gör det inte gratis. Hela kalaset kommer kosta många tiotals miljoner (helt i onödan).

Det borde "slöseriombudsmannen" hos Skattebetalarnas förening ta en titt på...

Skattverket borde få betala ut "elbidraget"?

Före valet lovade Ulf Kristersson att elkunderna i södra och mellersta Sverige skulle få kompensation för de höga elpriserna. De 55 miljarder som Svenska kraftnät tjänat – helt utan ansträngning - på grund av att elkunderna betalat så dyrt för sina kilowatt skulle betalas tillbaka i november.      Men det sket sig. I bästa fall kommer pengarna i februari, säger nu energiminister Ebba Busch. 

Detta löftesbrott har fått Magdalena Andersson - så fort hon får tillfälle - att kritisera Kristersson & Co. Ett löfte, som gjorde att han vann valet, har inte infriats. Så låter det från vänsteralliansen.

Regeringen gjorde ett stort misstag när man valde Försäkringskassan till den myndighet som  ska fixa utbetalningarna tillsammans med Svenska kraftnät.

Kassan är en av Sveriges sämsta och minst uppskattade myndigheter när folket och företagen sätter betyg på dem alla. Och detta inte helt utan orsak. Skandalerna har varit många och cheferna likaså.

Nu har denna illa omtyckta myndighet åter kommit med ett förslag som inte är särskilt kundvänligt. Snarare idiotiskt.

Att pengarna inte kan betalas ut förrän i februari beror på att man måste upphandla en bank, som kan betala ut dem. Kassans idé är att de kunder som banken har ska få elbidraget direkt insatt på sitt konto där.

Alla som inte är kunder ska i stället få en utbetalningsavi som dessutom kostar för att lösa in. Då den bank med flest kunder bara har knappt tjugo procent av folket som kunder innebär det  att ett par miljoner elkunder får en avi.

Då det är bråttom kommer säkert avierna att skickas ut samtidigt under en vecka i februari. Bedragarbranschen gnuggar händerna och ligger i startgroparna för att sno avierna ur folks brevlådor eller att råna dem när de besökt något av de få bankkontor som har öppet.

Jag kan bara beklaga att regeringen varit så tafflig vid valet av exekutiv myndighet.

Man borde självklart valt den myndighet som folket i de flesta mätningar klassat som landet mest omtyckta myndighet: Skatteverket!

Skatteverket har i sitt system för skattekontot miljoner uppgifter om skattebetalarnas bankkonton. De har själva helt frivilligt lämnat uppgiften till verket för att få ut sin överskjutande skatt tidigare än andra som inte valt konto.

Skattekontot  - och även Skatteverket - har funnits länge och fungerar perfekt.

Om verket fått uppdraget hade man kopierat kontona med person- och organisationsnumren på kontohavarna och lagt upp ett tillfälligt utbetalningsregister. Sen hade man samkört registeruppgifterna med de register som andra utbetalande myndigheter m.fl. har.

Det finns flera sådana myndigheter, som t.ex. Pensionsmyndigheten, SPV, Arbetsförmedlingen, Jordbruksverket, Försäkringskassan, CSN m.fl.

Då har man fångat upp de få som inte redan anmält sitt bankkonto till Skatteverket.

Slutligen hade det blivit en körning till med de uppgifter som Svenska kraftnät samlat in från landets elleverantörer om elkundernas kilowattförbrukning.

Det är trots allt inga stora datamängder det handlar om; bara personnummer, kontonummer och kilowattimmar.

Om Kristersson & Co redan före valdagen satt några vettiga, kunniga och kreativa personer att fundera på hur deras löfte rent praktiskt skulle kunna genomföras och kollat med Svenska kraftnät och Skatteverket så hade pengarna säkert kunnat betalas ut i november. (Sådana personer finns det gott om i Skatteverkets veteranförening.)

Jag brukar säga att allt tekniskt krångligt är skapat av fundamentalistingenjörer och det som är administrativt krångligt av dito jurister. Och de som får reda ut allt krångligt är vi som är humanister.

Att samköra dessa register kräver sannolikt lagändringar. Men om viljan finns så kan det fixas på kort tid. Såvida inte EU lägger hinder i vägen.

Sveriges regeringar har tidigare visat att det går att ta fram ny lag snabbt. Lagen om gravfrid vid Estoniavraket togs fram på några veckor.

Om man valt att använda skattekontots registrerade bankkonton – utan samkörning med andra register – hade man utan tvekan nått betydligt fler elkunder än med Försäkringskassans förslag.

 Om det nu blir av. Kassan har ju gjort bort sig förr...

C-byråns skyltar äntligen invigda!

Under andra världskriget rekryterade den svenska krigsmakten via C-byrån unga kvinnor som spioner i Stockholm. De råkade illa ut: en blev avrättad på falska grunder, flera fick men för livet, en tvingades lämna landet. Ingen av dem bildade familj och de fick ingen upprättelse efter krigets slut.

Först nu har deras gärningar officiellt hedrats. Chefen för MUST generalmajor Lena Hallin invigde i oktober minnesplaketter på de fastigheter där C-byrån höll till. Äntligen är mitt ”projekt” som jag startade i mars 2018 avslutat.

Chefen för Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (MUST) generalmajorLena Hallin, författaren Jan Bergman, jag och överdirektör Charlotta Gustavsson vid Försvarets radioanstalt (FRA). FOTO: Försvarsmakten.

STADSBYGGNADSNÄMNDENS NAMNBEREDNING

Våren 2018 skickade jag ett brev till Stadsbyggnadsnämnden i Stockholm och föreslog att man skulle uppkalla en gata efter Jane Horney som arbetade åt C-byrån, som var den svenska hemliga militära underrättelsetjänsten under krigsåren.

Jane Horney hade anklagats för att vara tysk spion och avrättades av den danska motståndsrörelsen. I mitten av 1950-talet gjordes en omfattande svensk polisundersökning som friade henne från alla misstankar. Trots det har mytbildningen fortsatt och anklagelserna levt kvar.

Flera böcker har skrivits om Jane – delvis osanna – och på 1980-talet visade Sveriges Television en tv-serie om henne.

Det blev givetvis nobben. I beslutet skyllde nämndens namnberedning på att hon inte var känd för gemene man och att namnet var svårt att uttala. Men jag gav inte upp.

Jag gick igenom den drygt 700 sidor tjocka boken som beskriver Stockholms alla gatunamn. Jag listade 260 gator etc. som fått namn efter en person. Av dessa hade 125 namn som sannolikt var helt okända för ”gemene man”. Och ett 30-tal av dem var nog även svåra att uttala korrekt, som t.ex. Creutz, de Besche, Stobaeus, Tacius, Ura Kaipa m.fl.

I min nya framställning utökade jag kretsen av C-byråkvinnor som borde hedras med en egen gata. Utöver Jane Horney (1918-1945) lyfte jag fram Sonja Wigert (1913-1980), Karin Lannby (1916-2007) och Erika Wendt, f. Schwarze (1912-2003).

Om nu namnberedningen hävdade att även deras namn var konstiga föreslog jag som ett alternativ att gatorna i stället kunde namnges efter deras agentnamn, dvs. ”Eskimå”, ”Bill”, ”Annette” och ”Onkel”.

Inte det heller föll beredningen i smaken utan det blev givetvis nobben igen. I bakgrunden i Stadshuset fanns en S-märkt politiker, tillika ”Stay-behindare” som inte ville få uppmärksamhet av saker som hände under krigsåren.

Därför skrev jag även till borgarrådet Joakim Larsson (M) där hans sekreterare skrev ett vänligt svar. Det var ett sidospår som inte gav något

Att få gator eller motsvarande namngivna för att hedra dessa kvinnor var alltså helt kört och jag hade förmodligen blivit ”persona non grata” i Stockholms stadshus.

Jag skrev även till riksdagsledamoten Allan Widman (L), som var ordförande i Riksdagens försvarsutskott men fick inget svar alls från honom. Ytterligare ett resultatlöst sidospår.

Att detta med Jane Horney och C-byråns kvinnor var så känsligt kunde jag aldrig tro.

DEN FEMINISTISKA S-REGERINGEN

Nu blev i stället den feministiska regeringen min måltavla.

I mars 2018 skrev jag alltså även till dåvarande utrikesministern Margot Wallström och dito försvarsministern Peter Hultqvist.

Jag hänvisade inledningsvis till internationella kvinnodagen den 8 mars och den helsidesannons som Försvarsmakten hade i dagspressen. Den upptogs av en kvinnlig svensk amfibiesoldat med budskapet att försvaret är jämställt men har för få kvinnor.

Jag kopplade det till andra världskrigets C-byråkvinnor och ansåg att den feministiska regeringen postumt borde hedra dem.

Till Margot skrev jag dessutom särskilt om Jane Horney som mördats av danskarna. Därför borde hon kontakta sin danska kollega och be dem också ställa sig bakom ett hedrande och göra upp med sitt förflutna.

Till Peter skrev jag att han borde se till att man gjorde en minnesplats vid veteranmonumentet utanför Sjöhistoriska muséet och tilldelade dem Försvarsmaktens förtjänstmedalj postumt.

I maj 2018 kom ett kort svar från handläggningskvinnan A vid Försvarsdepartementet. Sverige har inte den traditionen att upprätta sådana monument och framförallt inte de med koppling till underrättelseverksamhet, skrev hon bland annat.

Jag godtog givetvis inte det svaret utan skrev i slutet av maj ett långt brev till Försvarsdepartementet där jag förde fram bl.a.                                                                  

1) att Armémuseum har en tavla med namn på de svenskar som stupade under finska vinterkriget,                                                                                                                                            

 2) att vid Katarinavägen i Stockholm finns ett stort monument som hedrar de svenskar som dog i spanska inbördeskriget,                                                                                                     

3) att på Galärvarvskyrkogården  finns en obelisk med namnen på de som omkom när DC3a:n sköts ned 1952 samt                                                                                                                       

4) att C-byråns halvchef Helmuth Ternberg har en minnessten på samma kyrkogård och        

5) att Raoul Wallenberg har hedrats med flera monument.

Jag påpekade särskilt att de tre sistnämnda var underrättelsetjänstemän.

Då alla dessa hedrade var män fick den feministiske utrikesministern Margot Wallström kopia på mitt brev till försvarsdepartementet där jag bad henne att koppla armkrok med Hultqvist och verkligen visa att hennes regering var feministisk!

I efterhand har jag förstått att detta skapat viss irritation hos regeringskansliet (viss irritation = jävligt förbannade) och jag fick inget svar på denna framstöt.

Men jag gav givetvis inte upp för det. I maj 2019 lyssnade jag på Peter Hultqvist när han höll ett föredrag livs levande för sällskapet Svenska Atlantkommittén (som vill att vi går med i Nato).

När han pratat klart och var på väg ut stack jag till honom ett kuvert och sa ”Hej Peter! Läs det här. Det handlar om kvinnor och försvaret.” Förvånad sa han tack och tog emot det. I det skrev jag att han skulle plocka fram handlingarna i ärendet som mina skrivelser gett upphov till och läsa dem, då jag antog att han inte sett dem personligen innan.

Jag fick i slutet av maj 2019 ett svar från handläggaren A som berättade att försvarsministern läst mina brev och tackade för mitt engagemang men att det inte föranledde någon åtgärd då ärendet numera låg hos Försvarsmakten – se kommande redogörelse nedan.

ÖVERBEFÄLHAVAREN OCH MUST

Jag var våren 2018 en flitig brevskrivare och i maj fick även Försvarsmakten brev från mig, ställt till överbefälhavaren Micael Bydén.

Jag hänvisade på nytt till deras annons och internationella kvinnodagen och bad honom att postumt tilldela C-byråkvinnorna försvarets förtjänstmedalj i guld. Den kunde delas ut på veterandagen i slutet av maj. Jag lyfte särskilt fram Jane Horney då det var 100 år sedan hon föddes. Det borde inte vara så svårt att hitta några släktingar som kunde närvara och ta emot medaljerna.

Jag fick ett kort svar från Högkvarterets ledningsstab att jag skulle så snart som möjligt få svar.

Innan det svaret kom, fick Bydén i juni ett brev till från mig där jag föreslog att man skulle kunna ordna en minnessten på Galärvarvskyrkogården såvida det inte gick att dela ut medaljerna.

Då jag i mitten av juni ännu inte fått svar skickade jag ett mejl till ledningsstaben hos ÖB och påminde. Svaret jag fick då vars att ärendet var överlämnat till stabschefen på MUST.

Men innan man hörde av sig därifrån fick jag i början av juli ett långt uttömmande brev från Medaljberedningen vid Försvarsmaktens Veterancentrum.

Där beskrev man reglerna för utdelning av medaljer och berättade att man sedan 2008 inte längre delar ut nedaljer postumt. I slutet av svaret skrev man att mitt förslag om minnessten på Galärvarvskyrkogården var intressant men att det krävde fortsatt beredning som inte var möjlig på grund av rådande semestertider.

Man lovade att återkomma i ärendet under hösten, vilket man givetvis inte gjorde.

Därför fick ÖB Bydén ett nytt brev från mig i februari 2019 där jag föreslog en minnessten  på Galärvarvskyrkogården.

Jag hade varit där med goda vänner och rekognoserat och tillsammans med dem skrivit ett förslag till text: ”Till MINNE av de kvinnor på underrättelsetjänstens C-byrå som 1939-45 i det tysta gjorde stora insatser för Sverige. De tvingades alla till stora uppoffringar – Jane Horney fick plikta med sitt liv. Vi hedrar deras minne.”

Jag bifogade även en bild som visade var på kyrkogården den kunde placeras. Jag föreslog att man skulle ta en vanlig natursten och sätta en metallplatta på den med den föreslagna texten.

För att få stöd för min sak gick jag även med i Fredrika Bremerförbundet och skrev en artikel i deras interna medlemsblad. Det stöd jag hade förväntat mig och delvis utlovats uteblev dock, delvis på grund av att man bytte ordförande.

Ärendet låg nu hos det allra hemligaste Sveriges försvar har, nämligen den Militära underrättelse och säkerhetstjänsten (MUST).

En vårdag i bilen på väg till släktgården i Bergslagen fick jag ett samtal från stabschefen hos MUST. Hon berättade kort och militäriskt att jag inom snart skulle bli kontaktad av en kapten C från MUST som skulle prata minnesplaketter med mig.

En tid därefter träffades kapten C och jag på ett av Thelins två kaféer i Garnisonen på Östermalm. Jag lyckades gå till det där han stod med en röd keps med reklamtext, vilket var hans kännetecken som jag skulle hålla utkik efter.

Jag var mycket konfunderad och misstänksam och undrade för mig själv vilken kontroll av mig man hade gjort och vilken bakgrundsinformation man hämtat in om mig. Min dotter som skjutsade dit mig satt några bord bort. I hemlighet tog hon några bilder på kaptenen och mig.

Kapten C visade sig vara en trevlig prick som berättade att han fått i uppdrag att se till att minnesplaketter sattes upp på de fastigheter där C-byrån haft sina lokaler under kriget. Han visade mig hur de skulle se ut och vad det skulle stå på dem.

Både kvinnor och män i C-byrån hedrades och inga namn nämndes. Det gjorde mig lite besviken då jag fortfarande hängde fast vid att Jane Horney krävde särskild uppmärksamhet.

Kaptenen berättade att han förhandlade med fastighetsägarna om att få sätta upp skyltarna, vilket i ett fall gick mycket trögt. Hans uppdrag var också att ordna en invigning för vilket han hade uppfattat att han fått fria händer.

Därför beskrev han hur han ville ha invigningen. En rote Jas-plan skulle flyga över på låg höjd, den ridande högvaktsmusiken skulle spela, tal skulle hållas m.m. Pampigt värre, med andra ord. Sånt gillade jag!

Han berättade att MUST fått uppdraget därför att man är traditionsbärare av C-byrån vilket innebär att man har som uppgift att ta hand om sin historia bakåt i tiden. Vidare sa han att Försvarsmaktens traditionsnämnd skulle tycka till.

Det är en märklig ”myndighet” då den lyder under Kulturdepartementet och inte Försvarsmakten. I den sitter statsheraldikern, som jag har haft en juridisk kontrovers med när jag skulle registrera bergslagsflaggan som ett varumärke.

Jag var rädd att han skulle reagera negativt när han såg mitt namn på nytt och ”straffa” mig för att jag vann över honom i varumärkesstriden.

Han gjorde inte det. Som vanligt hade jag oroat mig i onödan.

I mitten av juni 2019 kom det formella beslutet från Försvarsmakten, undertecknat av generalmajor Lena Hallin chef för MUST (Dnr FM2019-14518:1). I det slås också fast att invigningen ska ske våren 2020 i samverkan med Armémuseums projekt ”I rikets hemliga tjänst” som är en separat utställning om C-byråns kvinnor, bl.a. Jane Horney m.fl.

I september 2019 skrev jag till chefen för MUST och tackade henne för beslutet om minnesplaketterna men jag tyckte att kvinnorna skulle framhävas tydligare och att invigningen borde ske i samband med Veterandagen i slutet av maj 2020 m.m.

Sen drabbades Sverige och världen av pandemin.

MUST OCH INVIGNINGEN

Kapten C gick i pension och vid ett möte i början av februari 2020 hos Bilkåristernas högkvarter i en flygeldel i Centralstationen lämnade han över uppdraget till MUST-kollegan P, som även var verksam vid Försvarshögskolan.

Vid mötet fick jag uppdraget att skriva en artikel om C-byråns kvinnor, vilket jag också gjorde. (Se ”Bilkåristen” nr 2 2020 sid 20-22).

Sedan gick även P i pension och i somras fick jag beskedet att ärendet tagits över av stf stabschefen M vid MUST som sedan lämnat över till en annan M vid MUST som såg till att invigningen till slut blev av den 19 oktober i år.

Äntligen såg jag slutet på mitt ”projekt” som jag startade i mars 2018 och där jag skapat merarbete överallt i stads- och statsförvaltningarna, rört upp känslor och stökat till det för många.

Invigningsdagen var kylig och blåsig. Samling skedde vid Armémuseum på morgonen strax efter nio. Vi som var inbjudna gäster, bl.a. Jan Bergman, jag och min fru samt min kompis A och hennes man J möttes av ett stort sällskap där förmodligen många var ”hemliga”.

Där var MUST-chefen generalmajor Lena Hallin, FRA:s överdirektör Charlotta Gustavsson samt även mina kontaktpersoner kapten C, hans kollegor P och M. General Hallin höll ett litet tal där hon bl.a. nämnde mig vid namn

Då jag berättat för min kontaktperson att jag hade svårt att gå hade MUST hyrt en minibuss med chaufför. I den åkte jag och min fru plus några till.

Vi var tillsagda att inte fotografera. Försvarsmakten hade två egna fotografer som tog bilder hela tiden. Vi fick inte heller yppa något om förberedelserna inför invigningen som när, var och hur. 

Första anhalt var Sibyllegatan 49 där C-byrån hållit till i en stor lägenhet i slutet av kriget.

Nästa anhalt var Valhallavägen 132 där byrån höll till innan.   

FOTON: Försvarsmakten

Avslutningen skedde vid Karlaplan 4. På den adressen hade FRA startat sin verksamhet och plakettinvigningen gjorde överdirektören Gustavsson.

Vid alla tre invigningarna hade en man och en kvinna iförda uniformer modell Ä stått i stram givakt och mellan sig haft ett brett blågult sidenband. Med en guldfärgad sax som burits fram liggande på en  blå sidenkudde hade generalen och sedan överdirektören klippt av bandet, som rullats ihop och tagits om hand. Därefter blåste en trumpetare iförd Livgardets paraduniform en fanfar. Allt var lagom pampigt.

Vid Karlaplan hade en kvinna kommit cyklande, hoppat av och gått leende fram till mig, handhälsat och sagt att vi hat haft mejlkontakt. Då jag såg undrande ut sa hon att var A som svarat på mina brev till försvarsminister Peter Hultqvist.

Sedan kom en man i sällskapet fram och sa sitt namn och berättade att han jobbade på Försvarsdepartementet och hade läst akten med alla mina skrivelser och då upptäckt att vi nästan var grannar. Det var bara två hus mellan hans och vårt.

Därefter kom en kvinna i sällskapet fram och tog i hand och presenterade sig som chef för alla muséer med koppling till försvaret.

Detta visade trots allt att jag satt mig i viss respekt lite varstans.

SÅ HÄR BÖRJADE ALLTIHOPA

Jag hade köpt Jan Bergmans bok ”Sekreterarklubben” och i slutet av den upptäckte jag att han skrivit om en C-byråkvinna som varit anställd vid svenska legationen i Budapest och varit länk mellan byrån och Raoul Wallenberg.

Hon hette Margareta Bauer. Namnet lät bekant och det visade sig snabbt att hon var moster till A, som var en av mina närmaste vänner.

A hade ingen aning om att mostern hade haft ett hemligt liv men förstod nu varför hon innan hon gick bort hade skaffat sig en dokumentförstörare.

A och jag träffade Jan Bergman som hade mycket intressant och spännande att berätta, bl.a. om Jane Horney, vars öde fascinerat mig sedan 1980-talet då jag såg tv-serien.

Jan Bergman ordnade ett möte med Janes brorsdotter Eva och vi träffades på Riksarkivet där hon visade oss släkten Horneys arkiv som inte är tillgängligt för vem som helst. Jag fick se foton och dokument som handlade om Jane.

Det jag fått veta av Jan Bergman och Eva och det jag läst mig till, fick mig att tända till och starta den fleråriga kamp som ledde fram till att skyltarna invigdes i oktober i år.

Eva som gjort allt hon kan för stoppa alla falska och felaktiga beskrivningar av hennes faster förstod mitt ärliga uppsåt att få upprättelse för C-byråns kvinnor.

Därför blev min kompis A och jag och våra respektive inbjudna till Uppland i juli 2018 då Eva och hennes närmaste hade en högtid vid släktens grav för att hedra Janes 100-årsdag. Sedan dess har vi sporadisk kontakt, främst via Facebook.

Jan Bergman och jag fortsatte vår kontakt och vi har utvecklat en slags vänskap då vi fann att vi hade en hel del gemensamma upplevelser och även intressen..

Ä "loosern" Trump på väg ut ?

Den förre USA-presidenten Donald Trump är inte känd för att vara en läsande person. Men den enda tidning han läser är New York Post för att den alltid stöttat honom. Efter mellanårsvalet till kongressen framställer tidningen honom som en förlorare ("looser"). Det har fått den narcissistiske psykopaten Trump att bli rasande.

Anledningen att tidningen tagit sin hand från honom är att flera av de kandidater som var trumpister förlorade. De skyller sin förlust på Trump.

Guvernören Ron De Santis i Florida, som varit en trumpist och vann stort har antytt att han tänker ställa upp som presidentkandidat 2024, vilket även Trump har gjort. 

Det har fått Trump att vräka okvädingsord över De Santis, den tidigare lydige följaren. Även andra tongivande republikaner har vågat rikta kritik mot Trump

Det här känns bra. Om De Santis får de "normala" republikanerna med sig och om Trump bildar ett eget parti så kan kanske demokraterna vinna 2024, oavsett om Biden eller nån yngre förmåga blir deras slutliga kandidat.

Även Trumps vicepresident Mike Pence har uttalat sig kritisk mot sin förre chef Donald. En del tror att han kanske ställer upp som en av kandidaterna för republikanerna inför presidentvalet om två år.

Alla generationer har haft något att oroa sig för

Ibland är det skönt att man är så gammal som man är och bara har ett fåtal år kvar att leva. I alla fall statistiskt sett. Men man vet ju inte. Man kanske hålls vid liv ett par decennier eller mer? Trump, Putin, klimatet, pandemier och den egna hälsan är sånt som oroar nu för tiden. Alla generationer före oss har också haft sina "orosmoln". Ingen slipper undan. Var tid har sin plåga.

Tidigare generationer har haft svält, missväxt, pest, kolera, TBC, dö i krig, häxprocess, godtycklig rättskipning, religiöst förtryck, vidskepelse, arbetslöshet m.m. att oroa sig för. 

Plus mycket annat. "Orosmolnen" varierar under hela livet dessutom.

När jag var tonåring oroade jag mig för om jag skulle få nån tjej, hur det skulle bli att göra lumpen plus mycket annat. Jag tog ut allt elände i förskott. Sen visade det sig att jag nästan alltid oroat mig i onödan. 

Några år senare var det hotet från Sovjetunionen och om det skulle bli kärnvapenkrig som hängde över mig  som "orosmoln". (Min dotter har förbjudit mig att prata om dagens hot så hennes barn, dvs. mina barnbarn, hör det. Hon har ännu inte förlåtit mig att jag med mitt prat om Sovjet och krig förmörkade hennes barndom.)

Det finns mycket att oroa sig för just nu. Vad händer i USA om republikanerna tar makten i både senaten och representanthuset? Och när Trump väljs till president igen om två år?

Dåren Donald sätter sig själv främst och därefter kanske USA. Han struntar i att stötta Ukraina, han inleder rättsprocess mot Biden och andra demokrater, han tar USA ur Nato. 

Han säljer kärnvapenteknik till prinsen i Saudiarabien och får personligen miljarder under bordet. Plus mycket annat elände.

Psykopaten Putin då? Tack vare uteblivet stöd till Ukraina - inte bara från USA utan även Tyskland m.fl. som inte vill frysa i vinter - så sluts "fred" med Trump som medlare. Halva Ukraina blir en del av Putinland.

Putin blir hjälte hemmavid och riktar om något år blicken (och kanonerna) mot Baltikum och Finland och kanske Polen.

Klimatförändringen rullar vidare. 1,5-procentsmålet når vi inte. Isar smälter, haven stiger, naturkatastroferna blir legio. Kallt eller varmt, torrt eller vått. Skogsbränder året runt. Permafrosten smälter.

Måste det bli så här? Om jag blir positiv (dvs. naiv) kan det i stället bli så här. Vi kan börja med USA. 

Demokraterna lyckas behålla makten i kongressen, i alla fall i ena delen. Inför presidentvalet 2024 har republikanen Liz Cheney startat ett "republikanskt" parti och lyckats få ett par procent av rösterna.

Biden ställer inte upp utan demokraterna har lyft fram en hittills tämligen okänd senator som sin kandidat. Tack vare honom och Cheneys procent så vinner demokraterna med så stor majoritet att inte ens Trump kan påstå att valet är fusk.

Putins krig har fått honom att inse att han inte kan vinna i Ukraina. Han popularitet har nått botten hos Ivan och Olga. Allt fler ryssar vill ha slut på kriget och Putin är inte sämre psykopat än att han inser att han kan bli poppis igen om han avslutar sin "militära operation". 

Han gör det och framstår som en "fredsfurste" och får (nästan) Nobels fredspris.

Klimatet då? Tja, där kan vi bara hoppas att domedagsprofeterna har haft fel i sina profetior. Klimatet har alltid förändrats över jorden och den förändring som väntar får inte de konsekvenser som förutspåtts.

Vad tror du själv? Om Trump, Putin och klimatet. Är min oro obefogad?

Många gnäller över regimskiftet

Vi kommer få en regering med stort inflytande från SD. Det har som väntat fått sossar, miljömuppar och andra på vänsterkanten att spy galla. Men även rader av intresseorganisationer att peka på eländet som drabbar svältande barn i u-länder därför att biståndet ändras och att miljön går snabbare åt fanders då vi får kärnkraft och minskad halt av biobränsle när vi tankar bilen.

Hade vänstern vunnit och lovat höjda skatter och bidrag och fler utländska analfabeter att försörja livet ut hade vi självklart fått höra liknande gnäll från SD & Co på den högra kanten. Organisationer på högerkanten hade också gnällt över minskat inflytande.

Så är det i Sverige. Där har de medborgare som har rösträtt och nyttjat den gjort sitt val. Det kallas demokrati och majoritetens val är det som gäller. 

Visst, den kan ha sina brister, demokratin. Men vad är alternativet?

Priset på solpaneler har fördubblats

På grund av de höga elpriserna har efterfrågan på solpaneler ökat. Sedan i våras har kostnaden för att installera dem fördubblats. Om det beror på att tillverkarna i Asien, Tyskland m.fl. ställen har höjt sina priser vet jag inte. Det kan ju även vara installatörerna i Sverige som tagit chansen. Men det är ju så i en marknadsekonomi att priserna stiger när efterfrågan på en bristvara ökar.

När det gäller fonder, aktier och att placera sina sparslantar för att maximera avkastningen har jag alltid haft otur. 

För många år sen köpte jag 1 000 aktier à 25 kr styck i Fjällräven när det företaget gick in på börsen. Jag hade dem några år, sålde dem för 30 kr och köpte en cykel för det som blev kvar efter skatt.

Nu har Fjällräven sedan länge omvandlats till Fenix Outdoor och kursen stod för ett år sen i ca 1 450 kr och idag är den 1 028 kr (91 USD x 11,30 SEK). Idag hade jag fått över en mille före skatt för dem.

Detta är bara ett exempel på dåliga affärer jag gjort. Min satsning på att investera i västtyska bostadsbolag tänker jag inte berätta om. Det blir alldeles för skämmigt. 

Ska man hålla på med aktier och sånt måste man vara intresserad och kunnig själv eller ha en kompis som är det och få tips. 

Men nu verkar oturen svängt om, i alla fall tillfälligt. I våras installerade jag solpaneler på kåken i Sollentuna där jag är folkbokförd. Vi hade en slant på ett räntelöst bankkonto som vi betalade de 22 tyska solpanelerna med. Vi pungade ut med 118 987 kr (efter grönt avdrag på 20 260 kr). 

En kompis tog nu i oktober in offert från samma företag för att få 26 paneler på sitt tak. Det skulle kosta honom 240 000 kr efter grönt avdrag och diverse rabatter. Utan dessa avdrag var kostnaden ca 300 000 kr.

Dubbelt så dyrt som för mig ett halvår tidigare. Visserligen fyra paneler mer, men ändå...! Kompisen tackade nej och då sa säljaren "om ett år kommer det kosta minst 30 % mer!" Det var nog bara ett oblygt försök att få kompisen att ändra sig men man vet ju inte...

Jag hade tur som fixade mina paneler i våras och inte nu.

Men jag hade tur även när det gäller mitt elabonnemang. Jag fick besök av en nasare från Vattenfall i mitten av februari i år. Han såg trevlig ut och var pratglad så jag släppte in honom. 

För att bli av med honom skrev jag på ett byte av mitt rörliga avtal hos mitt kommunala bolag till ett fast dito för 66 öre kilowatten hos Vattenfall.

Min tanke var att säga upp det inom fristen två veckor som man har vid såna här inköp. Men veckan efter hans besök invaderade Putin sin granne och elpriset steg i höjden.

Jag har behållit det fasta abonnemanget, såklart. De fakturor från Vattenfall jag hittills fått ser ut så här:

April (inte hela månaden): Inmatning 317 kWh som gett + 332,47 kr. Betalat netto 523,18 kr.

Maj-juni: Inmatning 1 523 kWh som gett + 2 041,09 kr (1,34 kr per kWh). Fått tillbaka 1 933,73 kr.

Juli-augusti: Inmatning 1 498 kWh som gett + 3 351, 96 kr (2,24 kr per kWh). Fått tillbaka 2 908,75 kr. 

För att se hela min "vinst" så får jag på plussidan lägga till 0,60 kr i skattereduktion (som redovisas i inkomstdeklarationen) per kWh samt kostnaden för den solel jag förbrukat.

Oavsett hur stor "vinsten" blir - dessutom skattefri - så är det i alla fall bättre än att ha 119 000 på banken utan ränta. 

Och mycket bättre än att jag skulle lagt de pengarna på en resa i stället. Kostnaden för solpanelerna hade kanske räckt till en kryssning Karibien-Panama-Kalifornien för frugan och mig. Med sviktande minne hade det varit helt bortkastat. Sic!

PS: Utöver kostnaden för elen så har jag ju även kostnaden för nätavgiften, skatter, årsavgift m.m. att betala.

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                 

Kina större hot än Ryssland

Jag hade ingen aning om att Ukraina och Ryssland svarade för så stor del av världens behov av spannmål och andra råvaror,  bl.a. gödningsmedel. Att den ryska gasen var viktig för tyskarna var ju däremot väl känt. Följderna av Putins krig i Ukraina blev ett obehagligt uppvaknande för många länder. 

Kinas krigshot mot Taiwan kan bli ett större dilemma för övriga världen om Kina gör allvar av det. 

Halvledare som används i nästan varenda elektronisk produkt och i alla bilar tillverkas i Asien, där ett enda bolag i Taiwan svarar för halva världsproduktionen. Landet svarar tillsammans med Sydkorea för över 80 % av alla halvledare och Kina för bara 6 %.

Kina ser ju Taiwan som sitt, ungefär som Putin ser Ukraina m.fl. länder som tidigare var ockuperade av Sovjetunionen.

Litium, kobolt och grafit är några ämnen som behövs om vi klara att ställa om vårt samhälle för att klara hoten mot miljön - och på sikt vår överlevnad.

Litium  är ett grundämne som bl.a. används i datorer och till batterier och finns i flera mineraler. Kina, Chile och Argentina svarade för 95 % av världsproduktionen. På 3 700 meters höjd i Bolivias saltöknar finns hälften av världens litium men man bryter (än så länge) bara lite av det.

I finska Österbotten finns Europas största tillgångar. Litium finns även i Sverige men de provborrningar som skett utanför Sundsvall stoppades då bolaget inte informerat markägarna på rätt sätt. 

Ett annat grundämne som också behövs för att göra bilbatterier är kobolt. Det har brutits tidigare, redan på 1700-talet, på olika ställen i Sverige, bl.a. i Hälsingland, södra Närke och Västmanland (Håkansboda, Riddarhyttan). Det finns kobolt kvar där. I Norrland finns också kobolt men någon brytning förekommer inte än i alla fall. 

Grafit finns i miljoner ton i norra Sverige och används främst som smörjmedel. Upphettat och blandat med lera får man blyerts.

Sådana ämnen samt många andra så kallade jordartsmineraler som behövs i vår allt mer tekniskt komplicerade värld finns också i Kina som svarar för 95 % av dem.

Tänk tanken om Kina stänger av den exporten ifall USA, EU och andra civiliserade länder skulle försöka straffa Kina om de lade beslag på Taiwan. 

Huamig, då skulle tyskarnas problem att hålla värmen i vinter vara en nulllitet i jämförelse. Hela världsekonomin skulle drabbas av en härdsmälta med ekonomiskt kaos och miljarder utan jobb.

Tänk om länder som skurkstaten Ryssland och kommunistländer som Kina, Nordkorea, Kuba, Nicaragua och Venezuela kunde vara som vi i Norden. Då skulle världen se något bättre ut. 

Om sedan Iran, Syrien, Afghanistan, Saudiarabien och även Turkiet styrdes på ett demokratiskt sätt skulle vi ha en ännu bättre värld. Då hade vi sen bara Polen, Ungern och en hoper afrikanska länder kvar att omvända innan paradiset var upprättat på jorden.

Drömma går ju.

PS. För att återgå till de sällsynta metallerna. För att fixa klimatet måste vi ställa om mycket och då behövs dessa metaller varav en del finns i riklig mängd även i vårt land. 

Men att starta en gruva här stoppas av miljömuppar som ser en vattensalamander i en pöl eller ett fågelbo i en tall som viktigare. Jag fattar inte hur mupparna får ekvationen att gå ihop.

För att rädda oss från en miljökatastrof får nog ett och annan kryp - som totalt sett finns i tusentals och fler exemplar på annat håll - offras.

Plastpåseskatten - en meningslös symbolåtgärd

I en av partiledarutfrågningarna för en vecka sedan framkom att  Bolund (MP) och Andersson (S) vill ha kvar skatten på bärkassar av plast. Syftet, enligt Bolund, var att skatten skulle minska nedskräpningen, framför allt i haven. 

Det är nog inte många plastkassar från ICA som har påverkat miljön i Indiska oceanen och Stilla havet där plasten finns. Man har konstaterat att det är plast från Indien, Kina, Japan och andra länder långt från oss samt fisknät och andra fångstredskap som byggt upp dessa flytande "öar". 

Nä, skatten på bärkassar i plast infördes som en ren symbolåtgärd och för att staten skulle få in mer pengar. 

Samtidigt fick det miljömedvetna kunder hos ICA, Coopet och andra butiker att känna att de gjorde en insats för klimatet och mot klimatförändringen.

För mig personligen har den inte haft någon effekt då jag sedan många år alltid haft egna stora tygväskor, typ militärbagar inköpta för en spottstyver hos det gamla Överskottsbolaget, när jag storhandlat.  

När vi (innan plastpåseskatten var införd) rensade vägdiket utanför vår gård i  Bergslagen hittade vi inga plastkassar men däremot aluminiumburkar, plastmuggar, frigolit plus en del annat, bl.a. en madrass och ett par kängor. Men också rester av olika andra plastförpackningar.

Det är otroligt hur mycket plast det blir i min återvinningslåda. Det beror på att varenda pryl du köper är inkapslad i hårdplast. Det är ett h-lv-te att öppna dessa förpackningar. 

Varje gång jag köpt nåt plastinkapslat svär jag och lovar mig själv att nästa gång ska jag be kassörskan att öppna det jag köpt. Butiken får då ta hand om emballaget och jag slipper bli förbannad.

Varför måste t.ex. ett hänglås  med  kodlås vara så djävulskt förpackat? Det hade varit bättre om det legat i en pappförpackning. Eller haft en liten bricka i plast (?) hängande vid låset med beskrivningen hur man ändrar koden.

För att avsluta med det jag började med: plastkassar; så kan jag berätta att det som Systembolaget hade störst avans på var deras plastpåsar. Och det var innan skatten infördes.

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                               positiva till

Läsbarheten varierar hos valets affischer (2)

Ni som läser mina blogginlägg minns säkert att jag brukar gnälla över att en del annonser - oftast dyra helsidor - har svårläst text. Ofta är rubrikerna VERSALA VILKET GÖR DOM mindre lättlästa. Samma sak med svaga texter på mörka tonplattor eller längre texter i kursiv stil eller typsnitt utan hakar eller fötter.

Valkampen började på allvar häromdan när partiernas gräsrotsmedarbetare satte upp valaffischerna. För partierna  gäller inte något affischeringsförbud någonstans.  Dom kan sätta dom på allmän plats överallt bara dom inte är en trafikfara eller liknande, har jag förstått.

Kreativt och utseendemässigt ser dom ut som vanligt. Retuscheradse bilder på leende partiledare och andra koryféer samt några floskelord som kan passa vilket parti som helst. Budskapen är alltid vad man vill ha gjort men aldrig hur.

Från läsbarhetssynpunkt skiljer dom sig åt markant.

Se här där skillnaden mellan M och S syns tydligt, en med versaler och en med gemener. Vilka tycker du är lättast att läsa på lite avstånd?

Här har sossarnas reklambyrå klantat sig rejält; dels stora bokstäver i negativt, dvs vitt, mot en orolig bakgrund som delvis är ljus vilket gör att texten nästan försvinner, som på de yttre bilderna.

KD har också versaler och negativ (vit) text men har lagt en färgplatta bakom bokstäverna. Texten störs inte av bakgrundsbilden som på sossarnas affischer ovan.

Kommunisterna (som kallar sig Vänsterpartiet) vill verkligen knyta an med sitt förflutna. De har valt att plagiera en sovjetrysk affischtyp, vanlig på terrorns trettiotal med porträtt på Stalin blickande snett in i framtiden, precis som Nooshi. Nog om det.

Hyfsat läsbar, trots versaler. Rött på vitt, ren bakgrund.

  

Miljömupparnas affisch har en bild på ena talröret som bakgrund till negativ vit text. Det gör den svårläst. Lika bra det. Men plus för gemener (och inte versaler som övriga kompisar på vänsterkanten).

 

Liberalerna får okej. Gemena bokstäver i negativt på en blå platta.                

Negativa versaler varav några är kursiva. Det är inte bra, speciellt inte mot en orolig bakgrund som bilden på Annie.

SD:s vänstra affisch är en katastrof med tanke på läsbarhet. Negativ text på en diffus och orolig bakgrund inte bra. Orange text på gul bakgrund upptill och nedtill bidrar till katastrofen.

Den högra affischens budskap syns tydligt, men avsändarbe-teckningen nedtill får icke godkänt.

Dessa två exempel visar att de partier som hade olika utformade affischer kan råka ha gjort rätt delvis ibland.

Sammanfattningsvis så anser jag att sossarna - som kört med negativa versaler överallt och ofta mot en orolig bakgrund - haft de som varit sämst i fråga om läsbarhet. 

De har kört genomgående med negativa versalen i allt sitt material, även banderoller, oh-bilder m.m. Det var ju bra i sig. Men ännu bättre om man haft texten läsbar på de produkter där man la den över foton. 

Ansvaret vilar på deras byrå men i lika hög grad den som godkänt alstren. Kanske Magda själv?

Jag är så trött på "service"via nätet

När jag vill kontakta en myndighet - men framför allt ett företag där jag är kund - måste jag antingen ringa eller gå in på deras webbplats. Båda vägarna fungerar dåligt. Ringer jag möts jag av en massa val och hamnar sen i kö väldigt länge. På deras webb får jag leta mig förbi en massa marknadsföring som jag inte är intresserad av då jag redan är kund hos dem. Där hittar jag till slut ordet KONTAKT. Men att pusta ut är alldeles för tidigt.

Vid kontaktordet får jag först hänvisning till webbens alla påhittade "kundfrågor" med deras svar. Det är sällan då någon av mina frågeställningar finns där. Sannolikt har några konsulter hjälpt företaget med formuleringar utan att fråga deras kunder. 

Nästa hänvisning är till deras telefon med ofta generöst utlovade öppettider. Men lika ofta snåla tider  med mer sällan öppet. Det som är genomgående hos all telefonservice är den bristfälliga bemanningen ofta belägen utomlands och ibland även okunnig även om det är sällan.

När jag sedan knappar in numret på min knapptelefon får jag en massa val att göra. Plus långa erbjudanden att delta i en kundenkät efter samtalet. Dessa enkäter väljer jag numera bort, både de via telefon och nätet.

De är ofta så dåligt gjorda och saknar svarsalterativet "Vet ej" eller "Ingen åsikt". Att svara "Ja" eller "Nej" är omöjligt. (Vad svarar du på frågan "Har du slutat att slå din fru?)

När jag jobbade lät jag göra egna enkäter och vet därför hur viktigt det är med en hög svarsprocent för att få statistiskt säkra svar. Därför svarar jag ofta på seriösa enkäter. Dåliga svarsalternativ, då avslutar jag direkt att svara och skriver ibland och talar om varför.

När man inte hittat något passande val hamnar man i sumpen "Dröj kvar. Du få snart svar" som därefter följs av lite hissmusik och "Du har plats 35 i kön. Väntetiden beräknas vara 45 minuter".

Ibland erbjuds man bli uppringd i stället. Det skippar jag då jag har annat att göra under dagen. Jag sätter på högtalaren i mobilen och gör annat under väntans tider. Än så länge har ja inte mötts av "Du är numer 40 i kön" men det kommer nog snart...

Enstaka gånger kan man få service via telefon, som när Telia häromdan  hjälpte mig att fabriksåterställa min nya router som lagt av. (Lägg märke till att jag är positiv här!)

Förutom frågor och svar och telefon finns ofta en chat där man tror att man kan få "prata" via korta mejl med en levande varelse. Nej, ofta är det en programmerad robot som svarar "Jag förstår inte vad du menar." 

Den men meningen verkar vara den enda som är inlagd.

Man kan ibland även "röstprata" med chatten och trots att man artikulerar, talar tydligt och formulerar om sin fråga flera gånger så möts man av samma svar att den man pratar med inte förstår. Det leder till mindervärdeskänslor och att du inte kan tala så folk förstår.

De har ofta kvinnonamn som är tvåstaviga och omhuldas och marknadsförs som "dygnetruntservice" och "vi svarar alltid". Men inte alltid rätt svar.

Jag har ett bensinkort hos norska Circle K. När jag försökte kolla mitt konto kom jag inte in på deras webb. Jag skulle ange mitt mobilnummer, max åtta siffror. Mitt har tio siffror, utan landsprefix. 

Man kanske bara har åttasiffriga mobilnummer i Norge? Förmodligen klarar man inte att hålla fler siffror i minnet.

Idag skulle jag försöka gå in hos Vattenfall där jag är ny kund och kolla min elförbrukning och dito försäljning då jag har solpaneler på taket.

Tro det eller ej, men vattenfallet sa att mitt BankID inte fanns. Trots att jag precis innan nyttjat det när jag var inne hos Nordeas nätbank och gjorde mig oskyldig, dvs. betalade räkningar.

Suck, Nordeas kundovänliga nätbank är ett elände som behöver berättas...

Då min fru jobbat hos Nordea och deras föregångare livet ut har vi även livstid med den banken. Det har sina små fördelar som t.ex. lägre ränta (om vi hade några lån).

Nordea har en ny nätbank som jag försöker nyttja. Den gamla som jag kunde och tyckte var helt ok kommer säkert att tas bort så därför plågar jag mig med den nya. 

Så här går det till att betala en räkning, vilket jag gissar är det vanligaste som bankens kunder nyttjar deras nätservice för att göra.

1. Jag måste välja "Frånkonto", dvs. vilket konto betalningen ska dras från. Jag har tre konton och från två av dem kan jag göra betalningar. Vilket konto tror ni ligger permanent i rutan "Frånkonto"? Jo, givetvis det jag inte kan nyttja för betalningar. Det går inte att permanent välja ett annat konto. Inför varje betalning måste jag alltså gå in och knappa in ett annat av mina konton.

(2. Då jag vill betala alla räkningar samma dag så vore det bra om det gick att "låsa" datumet så jag slipper ändra dagens datum för varje betalning.)

3. På slutet kommer alltid rutan "Överföring" upp. Då mina räkningar har olika belopp måste jag vid varje betalning gå in och välja "Enstaka betalning". Detta går inte att ändra permanent.

Nordea har många vanliga kunder men jag tror inte man kollat med några vanliga räkningsbetalare hur dom tycker om deras nya nätbank. Hur ett stort seriöst företag kan bygga en sådan viktig tjänst så himla kundovänligt fattar jag inte.

Jämför hur det förr så hatade och avskydda Skatteverket skapat sin service via nätet och med tjänster som är mer komplicerade än att betala en räkning.

Nä, hade inte frun varit livegen nos Nordea hade jag bytt bank för länge sedan... Då jag inte vill byta fru får jag dras med Nordea. 

(Lägg märke till att jag är positiv här. Säg inte alltid att jag är så jävla negativ. Jag är istället realistisk!.)