Artificiell intelligens (AI) kan göra mycket men det kräver el som kan användas till annat nyttigare

Artificiell intelligens (AI) har kommit för att stanna. Den används för att ställa sjukdomsdiagnoser och för att fatta myndighetsbeslut, t.ex. om du ha rätt att få vissa bidrag. En del forskare varnar får att tekniken kan komma att ersätta den mänskliga hjärnan och fatta egna beslut. Det skulle innebära civilisationens undergång.

Men där är vi inte än. Andra varnar för att AI-tekniken inte går att lita på. När den inte har det rätta svaret på din fråga ger den dig ett trovärdigt men inte helt korrekt svar. Vad kan man då lita på? Inte något eller någon.

Wikipedia? Troligen litar du på de fakta som finns där trots att i princip vem som helst kan lägga in text där.

 Men  NE – vår eget en gång så dyra nationella uppslagsverk som ingen vill ha, inte ens man skänker bort det  – är väl helt felfritt?  Nä, jag har själv hittat faktafel i det.

Men det stora  problemet med AI är att den slukar så mycket elenergi som krävs för att göra de beräkningar som måste till för att få fram det som efterfrågas. Dessa beräkningar sker i jättestora  serverhallar som måste kylas ned, vilket kräver enorma mängder elektricitet.

Utvecklingen går snabbt på tech-området. För 70 år sedan fyllde datorn Besk ned sina radiorör ett helt rum. Nu finns samma grej i vår mobiltelefon plus en tjockteve och en radioapparat m.m.

När Japan på 1970-talet skickade sina splitternya minräknare till Europa fick man sluta med båtfrakt. De tog några veckor.

Det var alldeles för lång tid då de hade hunnit bli omoderna under tiden. Det visar hur snabbt utvecklingen gick.

Jag tror att det kommer att gå snabbt med serverhallarna och deras AI. Jämför med Besk och mobilen.  Det tog flera decennier men nu går allt mycket snabbare.

Det blir inte I USA man kommer på lösningen. Trump & Co har tvingat sin världsledande forskning att tappa all framtidstro genom sina påbud. Doktorander och utländska forskare flyr landet då de ser ingen möjlighet att fortsätta sina projekt.

Harvard och andra topprankade universitet förlorar i status.  Den akademiska friheten som betyder allt för forskningen är redan borta.

Det blir ont om amerikanska nobelpristagare framöver. Det blir kanske Europa om tar över. I bästa fall, men troligare Kina eller något annat land i Asien.

AI finns redan etablerat överallt och det går inte att vrida uret tillbaka; sjukvården får sina diagnoser  och socialtjänsten sina bidragsbeslut från serverhallarna.

Vi vanliga människor har tillgång till gratis-AI via appen chatGPT och Googles tjänst  Gemini oavsett ur mycket elenergi de förbrukar .

Jag har använt chatGPT några gånger. Första  gången var för att få fram en dikt om Bergslagen och häromdan testade jag att med ett foto av mig som grund få fram tre olika ”målningar” – se nedan. 

Jag ville att chatGPT tog  fram min nuna  som en oljemålning à la Rembrandt, en akvarell och en blyertsteckning. Det gjorde den utan att bråka eller banna mig. Det tog bara ett par minuter per bild. 

Både dikten och porträtten var ju helt onödigt att göra med AI. I alla fall jämfört md en korrekt sjukdomsdiagnos där det är mer befogat.

Några mig närstående kvinnor har uppmanat mig att absolut inte nyttja – den i mitt tycke fantastiska – teknik som AI innebär. ” Tänk på miljön”, säger de. Men det gör jag ju!

Till mitt försvar måste jag säga att jag har investerat bortåt mer än en halv miljon kronor i energisnåla bilar och solpaneler m.m.

Bara de 63 000 kWh som panelerna på gården i Bergslagen levererat hittills torde täcka den el som chatGTP-servrarna förbrukat till min dikt och mina bilder. Lägg även till ytterligare ca 8-9 000 kWh, vilket är det som panelerna - jag satte upp på den kåk jag ägde förut - ger varje år. 

 Plus att jag köpt två nya hybridbilar, varav sonen övertagit den äldre. Den nyare har jag själv och av de 1 500 årliga mil jag kör så drivs ca av 500 egenproducerad el. De är alltså inte laddbara, utan tillverkar sin egen el vilken inte kostar något att producera.

Det känns lite orättvist att påstå att jag inte bryr mig om miljön, trots att det inte var den enda anledningen. Jag ville ju även minska mina direkta energikostnader. Men det kommer dröja många decennier innan det jag lagt ned blir återbetalt - om det ens blir det?  

PS.  I en app som är kopplad till mina paneler ser jag hur mycket mina kilowatt blir omräknat till planterade träd respektive sparade CO2-utsläpp: 737 och 25 ton.

På samma sätt fast tvärtom borde man få veta vad som krävs i kilowatt när man ber t.ex. chatGPT om ett svar. Då kan man lättare avstå från att fråga.                                               

Kina större hot än Ryssland

Jag hade ingen aning om att Ukraina och Ryssland svarade för så stor del av världens behov av spannmål och andra råvaror,  bl.a. gödningsmedel. Att den ryska gasen var viktig för tyskarna var ju däremot väl känt. Följderna av Putins krig i Ukraina blev ett obehagligt uppvaknande för många länder. 

Kinas krigshot mot Taiwan kan bli ett större dilemma för övriga världen om Kina gör allvar av det. 

Halvledare som används i nästan varenda elektronisk produkt och i alla bilar tillverkas i Asien, där ett enda bolag i Taiwan svarar för halva världsproduktionen. Landet svarar tillsammans med Sydkorea för över 80 % av alla halvledare och Kina för bara 6 %.

Kina ser ju Taiwan som sitt, ungefär som Putin ser Ukraina m.fl. länder som tidigare var ockuperade av Sovjetunionen.

Litium, kobolt och grafit är några ämnen som behövs om vi klara att ställa om vårt samhälle för att klara hoten mot miljön - och på sikt vår överlevnad.

Litium  är ett grundämne som bl.a. används i datorer och till batterier och finns i flera mineraler. Kina, Chile och Argentina svarade för 95 % av världsproduktionen. På 3 700 meters höjd i Bolivias saltöknar finns hälften av världens litium men man bryter (än så länge) bara lite av det.

I finska Österbotten finns Europas största tillgångar. Litium finns även i Sverige men de provborrningar som skett utanför Sundsvall stoppades då bolaget inte informerat markägarna på rätt sätt. 

Ett annat grundämne som också behövs för att göra bilbatterier är kobolt. Det har brutits tidigare, redan på 1700-talet, på olika ställen i Sverige, bl.a. i Hälsingland, södra Närke och Västmanland (Håkansboda, Riddarhyttan). Det finns kobolt kvar där. I Norrland finns också kobolt men någon brytning förekommer inte än i alla fall. 

Grafit finns i miljoner ton i norra Sverige och används främst som smörjmedel. Upphettat och blandat med lera får man blyerts.

Sådana ämnen samt många andra så kallade jordartsmineraler som behövs i vår allt mer tekniskt komplicerade värld finns också i Kina som svarar för 95 % av dem.

Tänk tanken om Kina stänger av den exporten ifall USA, EU och andra civiliserade länder skulle försöka straffa Kina om de lade beslag på Taiwan. 

Huamig, då skulle tyskarnas problem att hålla värmen i vinter vara en nulllitet i jämförelse. Hela världsekonomin skulle drabbas av en härdsmälta med ekonomiskt kaos och miljarder utan jobb.

Tänk om länder som skurkstaten Ryssland och kommunistländer som Kina, Nordkorea, Kuba, Nicaragua och Venezuela kunde vara som vi i Norden. Då skulle världen se något bättre ut. 

Om sedan Iran, Syrien, Afghanistan, Saudiarabien och även Turkiet styrdes på ett demokratiskt sätt skulle vi ha en ännu bättre värld. Då hade vi sen bara Polen, Ungern och en hoper afrikanska länder kvar att omvända innan paradiset var upprättat på jorden.

Drömma går ju.

PS. För att återgå till de sällsynta metallerna. För att fixa klimatet måste vi ställa om mycket och då behövs dessa metaller varav en del finns i riklig mängd även i vårt land. 

Men att starta en gruva här stoppas av miljömuppar som ser en vattensalamander i en pöl eller ett fågelbo i en tall som viktigare. Jag fattar inte hur mupparna får ekvationen att gå ihop.

För att rädda oss från en miljökatastrof får nog ett och annan kryp - som totalt sett finns i tusentals och fler exemplar på annat håll - offras.

Plastpåseskatten - en meningslös symbolåtgärd

I en av partiledarutfrågningarna för en vecka sedan framkom att  Bolund (MP) och Andersson (S) vill ha kvar skatten på bärkassar av plast. Syftet, enligt Bolund, var att skatten skulle minska nedskräpningen, framför allt i haven. 

Det är nog inte många plastkassar från ICA som har påverkat miljön i Indiska oceanen och Stilla havet där plasten finns. Man har konstaterat att det är plast från Indien, Kina, Japan och andra länder långt från oss samt fisknät och andra fångstredskap som byggt upp dessa flytande "öar". 

Nä, skatten på bärkassar i plast infördes som en ren symbolåtgärd och för att staten skulle få in mer pengar. 

Samtidigt fick det miljömedvetna kunder hos ICA, Coopet och andra butiker att känna att de gjorde en insats för klimatet och mot klimatförändringen.

För mig personligen har den inte haft någon effekt då jag sedan många år alltid haft egna stora tygväskor, typ militärbagar inköpta för en spottstyver hos det gamla Överskottsbolaget, när jag storhandlat.  

När vi (innan plastpåseskatten var införd) rensade vägdiket utanför vår gård i  Bergslagen hittade vi inga plastkassar men däremot aluminiumburkar, plastmuggar, frigolit plus en del annat, bl.a. en madrass och ett par kängor. Men också rester av olika andra plastförpackningar.

Det är otroligt hur mycket plast det blir i min återvinningslåda. Det beror på att varenda pryl du köper är inkapslad i hårdplast. Det är ett h-lv-te att öppna dessa förpackningar. 

Varje gång jag köpt nåt plastinkapslat svär jag och lovar mig själv att nästa gång ska jag be kassörskan att öppna det jag köpt. Butiken får då ta hand om emballaget och jag slipper bli förbannad.

Varför måste t.ex. ett hänglås  med  kodlås vara så djävulskt förpackat? Det hade varit bättre om det legat i en pappförpackning. Eller haft en liten bricka i plast (?) hängande vid låset med beskrivningen hur man ändrar koden.

För att avsluta med det jag började med: plastkassar; så kan jag berätta att det som Systembolaget hade störst avans på var deras plastpåsar. Och det var innan skatten infördes.

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                               positiva till

Gruva på din mark gör dig inte förmögen

Det behövs stora mängder av sällsynta metaller för att tillverka de batterier som behövs när fordonsflottan i hela världen ska elektrifieras. Kina sitter på det mesta av dessa metaller, dels de som finns i Kina men även de som finns i Afrika då kineserna tagit tabbe på länderna där. Men metaller som är intressanta finns även i Sverige.

Att öppna en gruva i Sverige är intressant då det är fritt fram för vem som helst att muta in en fyndighet på annans mark. Dessutom är det i stort sett gratis då markägaren inte får många kronor i ersättning, Gruvbolaget tar vinsten självt.

Dessutom tar gruvlagarna över naturvårdslagarna. Även om din mark är klassad som en nyckelbiotop kan ett gruvbolag starta en gruva där. Det visar hur viktig gruvnäringen är. På papperet, men inte i praktiken.

Men att öppna en gruva är inte gjort i en handvändning. Det kan ta mer än tio år. Det beror på att alla ansökningar och beslut överklagas av enskilda miljömuppar och även av deras organisationer. Det är likadant när försvaret vill utöka något av sina skjutfält. Eller när vindkraftverk ska sättas upp.

Vi behöver ett större och vassare försvar. Vi behöver batterier. Vi behöver mer elektricitet.

Miljönissarna skiter i försvaret. Men inte när det gäller den globala uppvärmingen. Att de då är emot att det öppnas gruvor och monteras vindsnurror i de trakter där de bor går inte ihop med deras intresse att lösa klimatkrisen. Nog gnällt om det. Åter till gruvorna.

Ersättningen till markägarna när det öppnats en gruva  på deras mark motsvarar två promille av det beräknade värdet av de mineral som tagits upp. De berörda markägarna får 75 % och staten 25 % av ersättningen. 

Två promille på en miljon är 2 000 kr varav staten ska ha 500 kr. Kvar till alla berörda markägare blir 1.500 kr som ska beskattas som inkomst.

Du äger alltså bara grästorvorna och blåbärsriset, inte det som ligger därunder. Sverige är fantastiskt!

Nu blir det julafton i 20 år för länens miljöbyråkrater och andra miljömuppar

 Nu måste 1 800 vattenkraftverk och 600 dammar i Sverige miljöprövas och söka nya tillstånd för att få finnas kvar. Anledningen är en ny miljöbalk i vår lagstiftning, EU:s miljödirektiv och Natura 2000. De flesta anläggningar har beslut, men de grundar sig på en lag från 1919. Ett enormt jobb väntar för de fem länsstyrelser som har hand om var sitt vattenområde. Extra personal har anställts.

Syftet med EU:s vattendirektiv är att skydda ländernas vattentillgångar för kommande generationer, vilket är gott. Att förhindra att det förorenas är helt okej, men jag tror Sverige (som vanligt när det gäller påhitt från Bryssel) övertolkat det hela.

Nu ska ska allt som människorna gjort och som förändrat våra rinnande vattendrag  miljöprövas. Det innebär att övergivna hyttdammar från 1200-talet kan behöva rivas. Att kvarndammar från 1500-talet också måste bort samt massor med små vattenkraftverk som försörjer tusentals abonnenter runt om i landet med elektricitet.

River man en damm från medeltiden som är en viktig vattenspegel i byn förändras helt byns karaktär. Dessutom kan bäcken som förser dammen försvinna vissa tider på året och bli ett fult sår i landskapsmiljön.

När det gäller vattenkraftverken - både stora och små - som ger oss 65 terawattimmar om året räknar man med (teoretiskt) att 1,5 terawatt kommer att försvinna. Detta är bara ett antagande, det kan bli mycket mer.

Oron är stor hos de många som äger de små vattenkraftverken. Det ser framför sig många år med domstolsprocesser och advokatkostnader. Flera tänker lägga ned sina fossilfria elproducerande anläggningar.

Jag blir allt oftare inte klok på Sverige och dess politiker och byråkrater som för landet i en helt galen riktning. Hur i helv-e kan man ta bort fungerande vattenkraft, lägga ned kärnkraft och satsa på att sol och vind ska förse våra elbilar och nya miljövänliga elkrävande industrier med elektricitet?

Skönt att miljömupparnas parti åker ur regering och riksdag. De har förstört mycket i vårt land. Men de finns kvar som miljöbyråkratar på de myndigheter som ska fatta besluten om de små vattenkraftverken m.m.

Hos länsstyrelsen på Gotland var det två miljöhandläggare som drev igenom beslutet att inte tillåta utökad kalkbrytning. De är gifta med varandra och mycket aktiva politiker för Miljöpartiet. De borde ha ansetts vara jäviga.

Sannolikt är det likadana miljöfanatiker som befolkar de övriga länsstyrelserna och som givetvis även tagit in sina kompisar att hjälpa till med att stjälpa vattenkraften.

Makt korrumperar, det vet jag av egen erfarenhet. Att som byråkrat ha makt över andra människor, företag, organisationer etc. är en skön känsla. 

När jag som drygt 20-åring jobbade på civilförsvaret vid länsstyrelsen i Örebro och bestämde om 47-åriga gubbar som lämnat värnpliktsåldern skulle hamna som bårbärare hos civilförsvaret eller som motorsågskörare i byggnadsberedskapstjänsten kände jag makt. 

Samma sköna egoistiska känsla kände jag när jag skickade ut krav till barnstugor i kommunen att snarast inkomma med årsberättelser och redogöra för hur de använt de tusenlappar det fått i bidrag från Allmänna arvsfonden som de köpt leksaker för.

Jag tror att länsstyrelsens miljömuppar och miljödomstolarnas miljömuppar till jurister kommer trivas bra de kommande decennierna.

Vad som är bäst för Sverige struntar man i. Jag fattar ingenting.

PS. Nu tycker du kanske att jag tagit i för mycket? Kanske det, men ibland blir jag arg.

Varför gillar en del miljömuppar inte vindkraft?

Landets miljöpartimuppar med Bolund i spetsen pratar sig hesa om att vindkraften ska frälsa oss från kärnkraft och även allt som är fossilt. Med fler vindsnurror (och förstås även solpaneler) ska vi få el till Norrlands serverhallar, batterifabriker och fossilfria järnbruk samt även till alla andra fabriker - i hela landet. Men när en vindsnurra ska placeras ut blir det genast protester.

Om vindsnurror placeras i Norrlands fjällnära natur protesterar samerna. Renarna blir störda. När de ska sättas ut i haven utanför våra kuster protesterar Försvarsmakten. Våra stridsflyg hindras att lågflyga.

Alla verkar gilla vindkraft, så länge snurrorna inte sätts ut där jag bor.

Nu planeras massvis med snurror i Bergslagens skogar, från Kloten ned till Gusselby. Kolla kartan så får du se var nånstans. Beslut är inte fattat men processen är i gång och Svenska kyrkan via biskopen i Västerås ställer gärna sin mark till förfogande och får in många sköna miljoner i arrende. Proteströrelsen är i full gång. Man skriver mångordiga inlagor och försöker stoppa det. 

Jag kan förstå att det inte är så kul att se massor med flera hundra vindkraftverk med sina långsamtgående stora vingar röra sig vid horisonten så fort man dragit i rullgardinstofsen.

Men miljömuppar med olika intressen protesterar också. De som gillar att kika på stora flygfän, typ örnar och liknande, gillar inte vindsnurror. Fåglarna flyger in i vingbladen och dör. Att en och annan stor rovfågel stryker med är väl ok då vi måste ha snurror; det verkar miljöpartimupperiet acceptera.

Andra muppar som är inriktade på de mer globala miljöproblemen, t.ex. avskogningen i Amazonas, gillar inte heller vindsnurror. Det är de hundra meter långa vingbladen det handlar om. De är till stor del byggda av balsaträ som växer i Amazonas regnskogar.

Och tillverkningen, främst i Kina, av solpaneler är tydligen inte heller vänlig mot miljön. Och vattenkraften gillas inte heller då den hindrar fiskar att vandra och har förstört den ursprungliga naturen.

Suck! Det verkar inte finnas något sätt att producera elektricitet som inte skapar miljöproblem. Frågan är bara: Vilka miljömässiga konsekvenser kan vi acceptera?

Inte alltid det lönar sig att byta en droppande kran

En kran som droppar är inte bra. Vi ska vara rädda om vårt sötvatten. Av allt vatten på vår planet är det bara några få procent som är det. Resten är salt havsvatten som i och för sig går att rena men det kostar energi. Har man en kran som droppar bör den åtgärdas. Antingen lagas eller bytas ut. I normalfallet krävs en utbildad sanitetstekniker, dvs. en rörmokare, för det.

Av en ren tillfällighet upptäckte jag att en kran droppade. Den sitter i handfatet på vår gästtoalett på bottenvåningen. Ojdå, det är inte bra, tänkte jag och var beredd att ringa vår rörmokande kompis.

Men jag gjorde inte det. Först kollade jag hur mycket vatten dropparna gav upphov till under en timme. Det var ca en halv deciliter, dvs. 12 liter på ett dygn. På ett år blir det 4 380 liter eller ca 4,4 kubikmeter. I min hemkommun Sollentuna får jag betala 10 kr för en kubikmeter vatten.

Dropparna kostar mig alltså 44 kr om året.

Att köpa en billig ny kran kostar 500 kr. En rörmokare (i detta fall en från Bauhaus) tar 1 500 kr med ROT-avdrag för att göra jobbet. Summa sumarum två tusen pix. Slår jag ut kostnaden för vattnet som droppar bort så dröjer det 45 år innan bytet har betalat sig.

Alltså får den droppande kranen sitta kvar. Men det är bäst att ha koll på den. Dropparna kan ju börja falla snabbare.

Av allt vatten på jorden är det bara ca 2,5 % som är sötvatten och det mesta är bundet som is eller grundvatten. Dessutom är det inte säkert att allt sötvatten är drickbart. 

Vi använder säkert mer drickbart sötvatten i våra toaletter än vad vi får i oss via munnen.

Vi behöver både kärnkraft och Bromma

Bromma flygplats är hotad igen. Stockholms miljöpartiklar med borgarrådet Helldén i spetsen vill åt marken för att bygga 30 - 50 000 nya lägenheter. Anledningen till att han är på hugget igen beror på att flygbolaget BRA - som är Brommas största kund - vill flytta sitt inrikesflyg från Bromma till Arlanda. Bromma behövs inte, menar miljömupparna. Det är ett mycket kortsiktigt tänkande.

Bromma flygplats invigdes i maj 1936 av Gustav V och är landets tredje största flygplats, trots att Arlanda tillkommit och tagit över en stor del av inrikesflyget. Bromma är även en internationellt klassad flygplats. Under ett normalt år har man mer än 2,5 miljon passagerare.

Swedavia äger själva flygstationen och får enligt avtal nyttja marken - som ägs av Stockholms stad - till 2038.

Det är många som vill lägga ned Bromma. Stockholms miljöpartiklar m.fl. vill åt marken för att bygga bostäder. Dessutom är de emot allt som drivs av fossila bränslen.

De 80 000 personer som bor nära klagar över buller och avgaser, trots att de borde varit medvetna om nackdelarna när de valde att bosätta sig nära flyget. Det kan inte vara många som bott där sedan tiden före 1937. 

Stockholms handelskammare vill ha Bromma kvar med tanke på affärsflyget. Flera sportflygare har Bromma som hemmabas.

Åsikterna går isär när det gäller Brommas framtid. De som vill lägga ned borde vidga sina vyer och titta framåt i stället för fokusera på dagens problem.

Det kan inte vara obekant för miljömupparna att det redan finns flygplan som drivs med elektricitet via batterier. Än så länge är det små sportflygplan. 

Men utveckling av större plan pågår för fullt runt om i världen. Även i Sverige, där Chalmers i Göteborg tillsammans med bl.a Luftfartsverket har ett projekt i gång. Man skissar på halvstora maskiner som kan ta ett 20-tal passagerare och med en räckvidd på bortåt 40 mil.

När de planen rullar ut ur sin fabrikshangar om kanske tio år behövs Bromma. Miljövänliga och tysta maskiner som kan bli en viktig del av det nära inrikesflyget. 

Inom en radie på 40 mil från Bromma når du hela Mellansverige med städer som Örebro, Västerås, Linköping/Norrköping, Falun, Gävle, Karlstad m.fl.

Ännu större maskiner är också på gång. Easyjet och Wright Electric har planer på ett elektriskt drivet plan med plats för 220 passagerare och en räckvidd på 54 mil.

Men allt som ska drivas tyst och miljövänligt kräver massor av elektricitet. Förutom järnvägar och personbilar - och miljömupparnas favorit: elcyklar - är även lastbilar, fraktfartyg och trafikflygplan på gång. Behovet av el bara ökar. Och det i snabb takt.

Att tro att solpaneler och vindsnurror ska fixa vår kommande elektrifiering är naivt. När det är kallt, mulet och vindstilla behöver vi kärnkraften. Den avvecklas och i stället får vi importera kolkraft från Europa. När Sveriges hela stålproduktion i en nära framtid ska drivas enbart av el ökar behovet ännu mer. 

Redan nu varnas för elbrist vintertid i vissa delar av landet. Hur  ska vi klara det när vi får fler och fler eldrivna transportmedel och en ökad befolkning? Samtidigt är miljöfascisterna mot kärnkraft, tillväxt och utveckling över huvud taget. Även om jag anstränger mig för att förstå dom så lyckas jag inte.

Utan utveckling klarar vi inte klimatförändringen och allt annat som hotar vår miljö. Behåll Bromma och bygg ut kärnkraften.

 

Missbruk av återvinningsstationer måste stoppas

Överallt i landet står det gröna baljor där vi ska slänga återvinningsbara sopor. Det är förpackningar av plast, papper och metall samt tomglas och tidningar det handlar om. Det är Förpacknings- och tidningsinsamlingen AB (FTI AB) som tar hand om soporna. I uppdraget ingår även att städa, vilket sker ofta. Trots det blir det snabbt berg av nya sopor som stjälpts av runt de gröna baljorna. Dessa sopor är inte återvinningsbara och borde lämnats till en riktig soptipp som tar emot allt.

Vi som är vanliga medborgare får lämna i stort sett hur mycket skräp och sopor av allehanda slag till en stor soptipp. Där har man baljor för trä, brännbart, wellpapp m.m. samt avställningsplatser för elektronik, däck, vitvaror m.m. Och det kostar inget. 

Däremot är  det inte gratis att lämna vanliga hushållssopor där, dvs. de sopor som normalt hämtas vid bostaden en gång i veckan. Den sophanteringen får vi betala för.

Men en företagare får även betala för att bli av med allt sitt avfall på tippen. Det är säkert därför en del småföretagare typ hantverkare, pizzabagare etc. i stället lämpar av sitt avfall på de återvinningsstationer som är avsedda för hushållens gamla förpackningar.

I min hemkommun Sollentuna såg det ut så här - se ovan och klicka på bilden så blir den större - på återvinningen vid parkeringen ovanför Sollentunavallen torsdagen den 29 oktober. Enligt uppgift på FTI:s webbplats var man där och städade dagen därefter, alltså den 30 oktober.

Idag den 1 november var jag där igen och då såg det ut så här, se nedan. Enligt FTI så ska man städa igen i morgon.

Trots att man är där och städar ett par gånger i veckan så hjälper det inte att få det snyggt och rent kring baljorna. Hur ska man då göra för att få slut på eländet med sopor som inte hör hemma där? 

Jo, man måste nog - i alla fall på en del platser - städa varje dag. Eller också sätta upp diskreta kameror så kan man ha koll på när det är dags att städa. Via kameran kanske man även kan se vilka det är som lastar av det otillåtna skräpet, Det kan vara spisar, sängar, madrasser, kläder m.m. 

Sen borde FTI ha några "detektiver" som skulle kunna kolla soporna och se om man kan hitta några ledtrådar och på det sättet hitta dem som skräpar ned.

Det slängs även vanliga hushållssopor  med matrester vid återvinningsbaljorna. Det blir mumsmums för skator, råttor m.fl. I dessa sopor går det säkert att hitta spår som kan leda till den som slängt dem där.

Hushållssopor kan man ofta hitta nedtryckta i vanliga papperskorgar i t.ex. parker. Det gäller även kassar med ruttna äpplen. Baljorna för återvinning av tidningar är också en populär plats för hushållssopor. Det är ett jävla sätt av dom jävla idioter som gör så!

De borgerliga politiker som sitter i Sollentuna kommuns natur- och tekniknämnd har bröstat upp sig och sagt att man ska bli en av Sveriges renaste kommuner. Lycka till. säger jag bara!

Börja med att ta en diskussion med FTI hur man ska kunna förbättra renhållningen vid återvinnings-stationerna och tidningsbaljorna. Sen förväntar jag mig även en kraftig insats för att få bort allt ogräs som fått breda ut sig helt fritt överallt i kommunen.

Glöm heller inte blomsterlupinen som är ett invasivt skadligt ogräs, trots att den är vacker i enstaka exemplar när den blommar.

Stoppa den farliga blomsterlupinen!

Blomsterlupinen (Lupinus polyphyllus) är en vacker trädgårdsväxt som fördes in i Sverige i början av 1800-talet. År 1870 upptäckte man den förvildad. Nu är blomsterlupinen spridd i stora bestånd i landet, inte minst i Bergslagen där den täcker kilometer efter kilometer längs vägar och järnvägar. Men det går att få stopp på den. 

Den är vacker när den blommar. Många värnar den utan att veta att den slår ut våra inhemska ängsblommor som prästkragar, mandelblom, kattfot och blå viol m.fl. Lupinen alstrar kväve som våra vanliga ängsblommor inte tål. De vill ha mager jordmån, lägger av och dör. På en meter vägren kan finnas 100 olika örter. När lupinen spritt sig där finns bara en handfull kvar.

Jordbrukets förändring har gjort att våra ängsmarker nästan försvunnit. Ängens blomstermångfald finns nu i ställer längs våra vägrenar. Där kommer de också att försvinna om vi inte stoppar blomsterlupinen

Blomsterlupinen är vacker på försommaren. När den satt frö är den anskrämligt ful. Fröskidor och blad är dödligt giftiga för oss människor. Fröna kan leva i mer än 50 år. Den är en artfrämmande och skadlig (invasiv) ört, liksom även jättelokan som kan ge brännskador.

Båda växterna är så giftiga att de enligt Naturvårdsverket måste brännas. De får inte läggas på kompost eller tillsammans med annat trädgårdsavfall.
Blomsterlupinen bör tas bort innan den bildar frö och helst grävas upp med rötterna. Det är inte lätt att bli av med skräpet eftersom det måste brännas. Återvinningsstationerna ska numera ta mot invasiva växter som blomsterlupiner i plastsäckar, där de läggs bland annat brännbart avfall. 

Att helt utrota blomsterlupinen går inte. Men det går att hejda den där den inte brett ut sig utan bara finns i enstaka bestånd längs våra vägrenar, bl.a. i Bergslagen. 

För bara ett par år sedan fanns inte dessa bestånd av lupiner. Om inget görs kommer snart vägrenarna enbart bestå av den invasiva och giftiga blomsterlupinen.

Att göra något i år för att stoppa lupinen är nog för sent. Den står nu i praktfull blom, som snart övergår i fula och giftiga fröställningar. Fröna kommer att spridas när väghållaren kommer med sitt slåtteraggregat och röjer diken och vägrenar.

Förslag inför nästa vår och försommar 

Så här kan man göra i varje län som är drabbat av lupinen:

1) Länsstyrelsen bildar med andra intressenter, som hembygds-, naturskydds-, fågelskådar- och andra naturintresserade föreningar en aktionsgrupp kallad ”Stoppa lupinen!”. 

2) Gruppen bjuder in föreningarnas medlemmar, dvs. i stort sett hela befolkningen till en ”Lupinutrotningshelg” strax före midsommar när lupinen står i blom.

3) Den helgen går alla ut med liar, spadar, sekatörer, sopsäckar (och fika) och avlägsnar alla blommande blomsterlupiner längs vägarna i länet, framför allt alla enstaka bestånd.

4) De som deltar i utrotningen får en lott för varje full sopsäck som lämnas till de uppsamlingsställen som länsstyrelsen i samråd med Trafikverket ordnat i länet.

5)  Helgen avslutas med att de olika lokala föreningarna ordnar olika jippon, t.ex. korvgrillning m.m.

6) På länsstyrelsens hemsida kan man veckan efter se vilka lottnummer som vunnit någon av de vinster som olika företag skänkt. Vinsterna hämtas hos länsstyrelsen.

7) Sopsäckarna med lupiner förs under veckan genom respektive kommuns försorg till avfallsanläggning för bränning.

Detta upprepas varje år tills blomsterlupinen gett upp och lämnat länet för gott. 

Resultat: Vägrenarna kommer att vara fulla med vackra ängsblommor där våra pollinerande insekter trivs och ger oss fortsatt biologisk mångfald.

Görs inget får vi en biologisk enfald.

Torpets solceller har gett 6 283 kr i vinst

Förra året installerades solceller på vårt torptak i Bergslagen. Den el vi inte nyttjat såldes vidare till EON, vilket gav oss totalt 6 283 kr i vinst, eller inkomst. Inte särskilt mycket när installationen kostade brutto ca 161 000 kr. Från den summan ska dras det som vi - till slut - fick av skattebetalarna via staten som bidrag i form av solcellsstöd.

I mars 2019 installerade SVEA Renewable Solar AB 34 solpaneler av märket Hyundai på taket till vårt torp i Bergslagen. Installationen gjordes på ett par dagar och anläggningen togs i bruk i mitten av april.

Kalaset kostade brutto 161 00 kr men då vi fick ROT-avdrag blev det ca 15 000 kr billigare, alltså ca 146 00 kr.

Men vi sökte samtidigt solcellsbidraget, som staten erbjöd. Men det var inte alls säkert att vi skulle få något. Den årliga pott pengar som staten avsätter fördelas ut på landets alla län. Är det många som söker i ett län räcker kanske inte pengarna och flera kan bli utan.

Vi hade tur och fick besked i slutet av förra året att vi beviljats bidrag. För att få det utbetalt var vi tvungna att skicka in massor med blanketter och olika intyg och dessutom omedelbart betala tillbaka ROT-avdraget som vi fått.

Byråkratin runt solcellsbidraget är ganska omfattande då det är tre olika myndigheter inblandade: Boverket där man kan ansöka om stödet elektroniskt och som  administrerar själva utbetalningen; Energimyndigheten som har huvudansvaret, tar fram föreskrifter och blanketter m.m. samt länsstyrelserna där man också kan ansöka och som beslutar om stödet och om utbetalningen.

Vi ansökte om utbetalning i januari i år och jag kontaktade länsstyrelsen i Örebro och frågade när vi kunde räkna med att få pengarna. "Under mars månad" blev svaret. Då månaderna gick och inget hände ringde jag den 1 april.

Mitt ärende hade då flyttats från Örebro till länsstyrelsen i Karlstad, som ställt upp och hjälpt örebrolänet. Då plockade man fram min ansökan och satte snurr på byråkratin och pengarna ska komma före påsk. Hade jag inte stött på hade det förmodligen dröjt ännu längre. Ju fler kockar, ju sämre soppa. Så sant, så sant.

Solcellsbidragsstödet är för vår del ca 32 000 kr vilket gör att installationen kostade oss knappt 130 000 kr. Firman som installerade hade beräknat att vår anläggning skulle kunna ge totalt ca 9 000 kWh per år. Hittills har den levererat drygt 8 000 kWh men det blir nog mer då det är en månad kvar innan det gått ett år sedan cellerna togs i bruk.

Förra året - från mitten av april till året slut - levererade cellerna 6 753 kWh av dessa sålde vi till EON 5 397 kWh. För dessa fick vi 2 015 kr av EON, vilket drogs av direkt på vår elräkning. Spotpriset de betalade varierade mellan 26,38 öre och 46, 08 öre per kWh.

Av staten fick vi i form av skattereduktion på energiskatten 3 268 kr, vilket är 60 öre per kWh. Sammantaget blev "inkomsten" av såld el förra året 6 283 kr. På ett helt år kanske den kan bli bortåt 7 000 kr om solen skiner ordentligt men med tanke på att installationen kostade netto 130 000 kr dröjer det dock många år innan den är betald. Suck!

Ett tidigare normalår har det vi betalat till EON för el, skatter, nätavgifter m.m. varit ca 14 000 kr. Solcellerna har halverat den summan! Trots allt inte så tokigt.

Till detta ska även läggas miljöeffekten: ca 3 500 kg minskade koldioxidutsläpp!

Bara 3 % av allt vatten är drickbart

Det finns mycket vatten på vår jord men det mesta är saltvatten och därmed odrickbart. Bara så lite som tre procent är dricksvatten.  Vi tar vårt dricksvatten för givet men de senaste åren har det uppstått brist på det - även i Sverige. Grundvattennivåerna har sjunkit. Vi måste hitta sätt att minska förbrukningen av dricksvatten. Men hur?

Två tredjedelar av sötvattnet är ytvatten som finns i glaciärer samt sjöar och  vattendrag. En tredjedel är grundvatten som bildas genom att vatten rinner ned genom jordlagren. I Sverige används båda till dricksvatten.

Dricksvattnet är billigt. Det kostar bara ca 4 öre litern. Våra kommunala vattenverk producerar 900 miljarder liter om året och per person förbrukar vi i snitt 140 per person och dygn. Av dessa liter går 30 varje dygn till att spola toaletten. 

Det känns som ett slöseri, att ha bristvaran - sett i ett världsligt perspektiv - dricksvatten för att spola ned vårt kiss och bajs. Det borde finnas ett annat sätt.

Att återinföra utedass i stället är nog inte gångbart. Däremot kan vi använda annat vatten för att spola toaletterna, t.ex. regnvatten eller begagnat dricksvatten från våra duschar och handfat. Se skissen här nedan. 

Rent tekniskt borde det vara lätt att ordna det! Vem blir först att ta patent på idén? 

Slocknad reflexledlampa: Batteribyte? Köpa ny?

För att synas ute när det är mörkt har jag reflexer av olika typer. En sort är de där små batteridrivna ledlamporna av fabrikat Asaklitt som bl.a. finns att köpa hos Clas Ohlson. 
De innehåller två små 3-voltsbatterier. Det går att skruva loss en liten platta och ta ut batterierna. Men då krävs en mycket liten stjärnskruvmejsel.

Eftersom jag har en sådan pytteliten skruvmejsel skruvade jag loss plattan och tog ut de två små knappbatterierna på några av dessa små lysande reflexlampor som slutat lysa. Det är dock ett finmekaniskt pyssel att göra det då skruvarna bara är ett par millimeter stora.

          Att köpa två nya sådana ledlampor hos Classe kostar knappt 30 kronor. Att köpa de fyra små 3-volts knappbatterier som krävs för att få två begagnade slocknade lampor att lysa igen kostar dubbelt så mycket. Man får fem små batteriet för knappt 70 kronor.
           Det är alltså billigare att slänga de som slutat fungera ock köpa nya än att byta batterierna. Det känns inte så där fullständigt miljövänligt.
           Men det är dock en fördel med att byta ut batterierna. Nya batterier har längre driftlängd än de som följer med lamporna från början. Så trots allt kanske det lönar sig att byta i stället för att köpa helt nya lampor.
          Bättre för miljön är det nog också. För jag tror ingen plockar ur de uttjänta batterierna innan man slänger de lampor som slocknat i soppåsen.

Solcellerna har sparat in 1,6 ton koldioxid på tre månader

Intresset för att montera solceller på sitt hustak är stort och har ökat de senaste åren. Staten lockar med ett bidrag på 20 %, men alla kan inte dock få det. Men man får i alla fall ROT-avdrag på arbetskostnaden. Våra solceller på torpet i Bergslagen har varit i drift utan problem i tre månader och sparat in 1,6 ton koldioxid.

Våra 34 solceller på taket till vårt torp Kalkåsen togs i drift den 17 april och har alltså levererats elektrisk ström i tre månader. De ligger mot söder och skuggas inte av några träd, vilket är ett plus.

Dessutom var det så turligt att de fyller i stort sett ut hela taket som på håll ser helt svart ut. De röda takpannorna syns knappast alls. Se bilden ovan.

På de här tre (mest soliga) månaderna har de levererat 4 120 kWh, varav vi har sålt 2 671 kWh. Produktionen har inneburit att utsläppet av koldioxid minskat med drygt 1,6 ton, vilket motsvarar 5,4 träd.

Vår nät- och elleverantör EON köper överskottselen till rådande spotpris som nu senast var drygt 26 öre. Månaden tidigare var det tio öre högre. Spotpriset varierar över året beroende på efterfrågan på el. 

Även tillbaka på skatten

Utöver den betalningen får vi tillbaka 60 öre per kWh på energiskatten som en skattereduktion i inkomstdeklarationen. Så i princip får vi ca en krona för varje såld kilowattimme.

Junifakturan (mest nätavgifter m.m.) från ELON var i år på 124 kr. Förra årets junifaktura var på 678 kr. Alltså tämligen påtagligt att kostnaderna minskat.

Installationen kostade utan bidrag 146 000 kr och kommer att vara betald om 10-12 år. Livslängden är trettio år. En investering för framtiden. Får vi bidrag får vi betala tillbaka ROT-avdraget och då slutar installationskostnaden på 130 000 kr. Ungefär som en halvbra begagnad bil.

Sugrörsförbudet - bara en symbolhandling

Sverige ska bli världsbäst på att rädda miljön och detta trots att vi bara står för en bråkdel av koldioxidutsläppen. Tanken är att vi ska bli ett föredöme och att andra länder ska ta efter oss. Våra smarta tekniska lösningar kan bli exportframgångar. Jag skulle dock vilja se den dag när Kina, USA, Indien, Japan och andra länder med stora utsläpp - totalt sett - följer efter Sverige.

Koldioxid - även kallad växthusgas - finns i atmosfären och är livsnödvändig. Men våra utsläpp har ökat andelen koldioxid, vilket skyndar på växthuseffekten och förändrar klimatet på jorden. Därför vill man reducera utsläppet av just koldioxid.

De ökade utsläppen beror främst på förbränning av kol, olja och gas samt från skogsavverkning i stor skala utan återplantering.

Plasten är en miljöskurk

Plast i olika former är klassat som en stor miljöbov. Plastsopor flyter omkring på diverse världshav som enorma stora öar. Fisk, sköldpaddor och andra vattenlevande djur käkar plast och dör i förtid.

Plasten i haven kommer från länder som använder sina floder, som mynnar i haven, som en transportled för sopor. Enkelt men miljöfientligt.

Plastsopor finns även till lands. När jag rensade landsvägsdiket vid torpet i Bergslagen var en majoritet av skräpet plast i många olika former, mest f.d. förpackningar.

Djävulska plastförpackningar

Det är bara eländes elände med plast. Därför ska vi miljömedvetna svenskar sluta att använda plast.

Vi använder plast till nästan allt, framför allt i förpackningar. Varför måste nästan varenda pryl jag köper var inkapslad i hård plast som det är ett helvete att få bort? Varenda gång jag handlat något på t.ex. Clas Ohlson så får jag slita som sjutton för att kunna få bort den. Här borde tillverkarna göra något rejält annorlunda.

När jag sliter med plasten och svär (vilket också kan vara ett miljöproblem) säger jag  för mig själv, fast menat till företaget från Insjön: "Nädu Classe, nästa gång jag handlar av dig ska du banne mig själv få ta bort plasten när jag betalar i kassan!"

Men inte f-n kommer jag ihåg det nästa gång jag är där och handlar (något som jag inte har behov av).

Plastkassar kostar skjortan

Plastpåsen som Systembolaget tillhandahåller mot betalning är den vara som bolaget har störst avans på då den bara kostar en tioöring i inköp.

Numera tar nästan alla butiker betalt för sina kassar - även de som inte är av plast. Det är en extra inkomstkälla för dem.

För att rädda jorden från en miljökatastrof ska vi sluta att bära hem våra varor i plastkassar. Ta heller en papperskasse! Eller allra helst: ha med en väska hemifrån. Men då ska du använda en väska, tygkasse eller liknande som du redan har sedan länge.

Att köpa en ny tygkasse är nämligen inte bra från miljösynpunkt då den kostat en massa "miljö" - bl. annat i form av stora mänger vatten - när den tillverkades.

Lär ungarna dricka i stället

Vi ska sluta använda engångsmuggar och dito bestick. Vi ska även sluta att använda sugrör av plast. Våra ungar ska vi lära att dricka som folk, även när det är kalas, i stället för att sörpla upp drycken via ett rör av plast. Det är numera skämstämpel på den som ordnar ett barnkalas med sugrör i plast.

Det här med sugrörsförbud är väl att ta i ordentligt för att rädda jorden? Nä, det tycker inte jag. Det är bara löjligt. De stora flytande sopöarna i t.ex. Indiska oceanen, består inte av begagnade sugrör från svenska barnkalas i Norrlands inland. Det är sopor från en miljard indier!

Sugrörsbannlysningen är en typisk svensk symbolhandling. Jag får säga som studenten på flaket: "Fy fan va vi ä bra!"

Nu har solpanelerna jobbat i en månad

För en månade sedan startade vi våra solpaneler på torpet i Bergslagen. Hittills har de producerat 1 470 kilowattimmar, eller 1,47 MWh. Det motsvarar 575,87 kg minskat koldioxidutsläpp eller omräknat i träd, nästan två stycken. Via en app i mobilen kan jag följa elproduktionen när jag vill. Jag kan även se hur mycket var och en av de 34 panelerna ger ifrån sig i form av kilowatt.

Jag är ingen miljömupp men jag har av olika skäl dragit mina strån till stacken, dvs. försökt göra något när det gäller den hotande miljökatastrofen.

Jag sorterar mina sopor och har elva olika sorteringar; jag har minskat min konsumtion av rött kött; jag kör en bil som delvis går på elektricitet och jag har nu solpaneler på torptaket.

Enbart en pengafråga

Varför allt detta om jag inte är miljömupp? Jo, sorteringen är för att minska den mängd sopor som jag får betala för att bli av med då soporna vägs och är underlag för sopfakturan. Rött kött har blivit dyrt och är oftast segt. Bil med en elmotor som går igång ibland ger mig lägre drivmedelskostnad,

Man solpanelerna då? Jo, det är enbart för att minska våra kostnader för elen, som är den stora utgiften då vi måste ha värmen på året runt.

Så det är inte för miljön jag har skaffat solpanelerna, utan för plånboken. Hjälpen till miljön är en bieffekt.

Intjänad på tolv år

Att låta anlägga solpanelerna m.m. har kostat - med rotavdrag - 146 000 kr. Enligt leverantörens offert ska den summan vara intjänad om cirka tolv år. Sen blir det bara plus i två decennier för panelernas livslängd är beräknad till trettio år.

Jag har ansökt om bidrag från staten, men det är osäkert om vi får det. Det hela beror på om det finns några pengar kvar. Jag står på kö hos Länsstyrelsen i Örebro och har plats nummer 377. Det innebär att det är 376 länsbor som står före mig i kön.

Då bidraget nyligen minskat från 30 % till 20 % av installationskostnaden blir det bara knappt 30 000 kr och sen får jag då betala tillbaka rotadraget på ca 15 000 kr. Beviljas jag bidrag så blir min installationskostnad drygt 130 000 kr.

Överskottet ger en krona per kWh

Av de hittills levererade watten har jag sålt 1 320 kWh till mitt elbolag EON, som betalar mig 40 öre per kilowatt, vilket dras av direkt på min elräkning som kommer varje månad. Sen får jag ytterligare 60 öre per kilowattimme i energiskattereduktion, vilket kommer att synas på min årliga självdeklaration.

Min beräknade elförbrukning på torpet är ca 10 000 kWh och solpanelerna beräknas leverera något mindre. Om panelerna skulle producera mer än jag förbrukat får jag ingen skattereduktion på de överskjutande kilowatten.

Även på vintern

Panelerna och den övriga utrustningen monterades på drygt två dagar, dessutom mitt i den snöiga vintern. Panelerna levererar ström även på vintern och även om de är snötäckta, fast givetvis inte så mycket som en solig vårdag.

Om solen skiner för mycket, t.ex. mitt i sommaren, levereras mindre el då panelerna inte funkar så bra om de blir för varma.

Tog in tre offerter

Hur hittade jag leverantören? Via en länk från ett facebookinlägg hittade jag tre leverantörer som lämnade offerter. Det var inga större skillnader mellan dem; prisskillnaden var ett par tusenlappar.

EON skippade jag direkt. Deras "offert" var ett färdigt avtal, som jag skulle skriva på och skicka in inom två veckor. Det verkade bondfångeri och jag gillade inte deras upplägg. De två övriga hade jag mejldialog med och fick svar på de frågor jag hade.

Slutligen valde jag det företag som verkade gedignast (och dessutom hade sitt huvudkontor i min hemkommun Sollentuna). Installationen gjordes sedan med folk från deras kontor i Örebro, två unga killar, som verkade kunna sitt jobb.

Krävdes inget bygglov

Normalt krävs inte bygglov, men för att vara helt säker kontaktade jag Lindesbergs kommun (där torpet ligger). Det krävdes några mejl för att till slut få ett vettigt och tydligt besked. Jag behövde alltså inte bygglov, och slapp den kostnaden.

Jag ansökte om statsbidrag tidigt i processen och fick hjälp från leverantören med de tekniska uppgifter jag måste lämna. Sen hade jag kontakt med länsstyrelsen för att få veta hur jag låg till i köandet.

Totalt sett var det tämligen enkelt att skaffa solpaneler och jag fick all hjälp och de frågesvar jag behövde.

Jag kan inget annat än att rekommendera solpaneler.

PS. Jag hade tur och fick ett fint svart extratak på mina nylagda betongpannor - se bilden nedan.
En del solpanelade tak blir fula om det finns stegar, takfönster, skorstenar, ventiler m.m. som gör panelytan oregelbunden. Dessutom är mitt paneltak riktat direkt mot söder och har inga skuggande träd eller byggnader.

Var ska jag lämna värmeljuskopparna?

Jag sorterar alla förpackningar och lämnar dem till återvinning. När det gäller pappkartonger, plastpåsar m.m. är det enkelt. Vid återvinningsstationen finns det gröna baljor för olika sorters begagnade förpackningar samt för tidningar. Men hur ska jag göra med mina utbrunna värmeljus? De klassas nämligen inte som förpackningar.

När det gäller förpackningar är det producenterna av varorna som ska organisera och betala insamlingen av dem. Det kallas producentansvar. 

För att ta hand om förpackningar  finns det stationer för återvinning. Stationerna finns det normalt flera av i varje kommun. Där finns de stora gröna baljorna för insamling av förpackningar av papper, plast, metall samt färgat och ofärgat glas plus tidningar.

För återvinning av aluminiumburkar och petflaskor har livsmedelsbutikerna automater för dessa. Där får du ett pantkvitto. Panten kan du använda som betalning i affären eller skänka till någon ideell välgörande organisation.

Hushållsavfall är kommunens ansvar

Hushållsavfall, även kallat sopor, är det kommunernas sak att ta hand om. För det har man bildat ett övergripande samordningsorgan som heter "Avfall Sverige". Vardagssopor och matavfall hämtas normalt vid tomtgränsen/flerbostadshuset en gång i veckan.

Övriga sopor som t.ex. uttjänta vitvaror, elektronik, färgrester, trä, möbler, batterier, glödlampor m.m. kan man lämna vid anläggningar för återvinning. Det finns nästan en sådan i varje kommun. Men där kan man även lämna förpackningar.

Var ska jag lämna värmeljuskopparna?

Värmeljuskopparna av aluminium klassas inte som förpackning utan är en sopa och kommunens ansvar rent juridiskt. När det gäller återvinningen av dem är det inget problem då de kan lämnas bland annan metall vid en återvinningsanläggning eller i metallbaljan vid återvinningsstationen - detta trots att de inte är förpackningar.

På båda ställena blandas olika sorters metall huller om buller. Det kan vara prylar av järn, koppar, aluminium, brons m.m. Metallskrot är värdefullt och betingar höga priser. Det går ganska lätt att sortera genom olika processer hos t.ex. Stena eller Kuusakoski och man ser till att återvinna nästan allt.

Ljuskoppar i en öl- eller läskburk

Värmeljusens aluminiumkoppar är små och kan komma in i andra metallprodukter när de blandas i en stor container. Det kan ställa till det även om metallen fragmenteras innan återvinning.

Därför gör jag så här:

1) Jag petar loss den lilla järnpiggen i koppens botten som sedan går till metallåtervinning tillsammans med konservburkar, flasklock m.m. (A)

2) Aluminiumkoppen knycklar jag ihop och...  

3) ...petar in i en tom läsk- eller ölburk... 

4) ...som jag lämnar in i livsmedelsbutikens  (B)återvinningsapparat och får pant för.

Poängen med detta är jag har koncentrerat materialet. Aluminium är mer värdefullt är järn och är dessutom extremt energikrävande att producera.

PS. Enligt organisationen "Avfall Sverige" är det helt ok att göra så här med värmeljuskopparna.

Fiskars fortplantning viktigare än kulturarv

För något år sedan besökte jag en hembygdsförening och en herrgård i Sörmland. Där har man ett litet lokalt elverk som nyttjar kraften från ett fall i en mindre å. Det stora problemet var inte själva kraftverksbygget utan det miljötillstånd som krävdes. Det var en process som tog flera år eftersom miljöfundamentalister hävdade att diverse fiskar måste fritt kunna simma uppströms till sjön ovanför kraftverket.

Nu löste sig problemet genom att hembygdsföreningen fick bygga en trappa vid sidan av, som fisken kunde använda för att komma förbi kraftverket. Men fiskarnas behov - läs miljömupparnas - höll på att stjälpa hela projektet.

Att vi nyttjar vattenkraft borde miljömuppar gilla, men tydligen inte om det kolliderar med en fisks förflyttning. Motorvägsbyggen har fått göra omvägar bara för att någon mupp hittat en sällsynt ödla i området. Skogsägare har förbjudits att avverka sin skog för att en fundmentalistisk mupp hittat en rar svamp där.

Små kraftverk hotas

Vi har massor med små kraftverk runt om i landet som bidrar till miljön, genom att tillverka el som inte är fossil- eller uranberoende. Det - om något - borde väl famnas och uppmuntras av alla röda och gröna miljöaktivister. Icke sa Nicke.

I mars i år lägger den rödgröna regeringen en proposition om vattenförvaltning. Bakgrunden är ett EU-direktiv (det är alltid bra att skylla på EU) och den kohandel om energin mellan regeringen och M, C och KD för två år sedan som ledde fram till en överenskommelse.

Förslaget innebär att vattenkraftsbolagen måste lägga ut flera miljoner per anläggning för att bl.a. bygga fiskvägar och vidta andra åtgärder vid de dammar som används för elproduktion. I många fall blir det omöjlig för det småskaliga kraftbolagen att fixa det. Då återstår att riva kraftverket.

Vårt kulturarv utarmas

Det kommer i sin tur innebära att dammar och anläggningar som funnits på platsen i flera hundra år försvinner. Dammar torrläggs och landskapet förändras till oigenkännlighet. Innan det låg ett kraftverk vid dammen och fallet låg det i många fall i stället en kvarn, en såg eller en annan anläggning med rötter kanske från 1500-talet.

De små kraftverken, dammarna och miljön runt dem har ett mycket stort kulturhistoriskt värde som riskerar att försvinna för gott. Tusentals andra dammar - utan kraftverk - riskerar också att försvinna.

Men är det inte synd om fisken? Jo, men om fiskarna klarat sig utan speciella anordningar i en del fall i flera hundra år i det berörda vattendragen borde de klara sig även i fortsättningen. 

Först städerna, nu landsbygden

Detta är en fortsättning - fast på landsbygden - som kan jämföras med rivningen av städernas innerkärnor på 1950- och 60-talen då gedigna kvarter med hus från 1600-talet och framåt försvann för gott. I stället byggdes p-hus och Domusvaruhus.

Sverige är fantastiskt!

Om - eller när? - kriget kommer?

För 57 år sedan kom den här broschyren neddippande på vårt hallgolv via brevinkastet. Då var det kallt krig. Atombomshotet låg som en våt filt över oss. Nu är det dags igen för en liknande broschyr. Längre fram i vår får alla hushåll den. Vi uppmanas också att klara oss en vecka på egen hand med mat, värme m.m. om krisen kommer.

Min barndom var präglad av hotet från Ryssland, som då hette Sovjetunionen.

Det fanns skyddsrum, gasmasker till alla och ett civilt försvar - och naturligtvis ett militärt dito. Det kunde mobilisera 600 000 man och många hundra flygplan och fartyg.

Vi var starkt rustade. Dessutom var vi i hemlighet lierade med USA och Storbritannien, vilket alla - inklusive ryssen - kände till. Alla utom svenska folket och detta med såssarnas goda minne.

När Sovjetunionen kollapsade och länderna i Östeuropa kastade av sig det kommunistiska oket skulle det bli evig fred. Persson och Reinfeldt lade ned det mesta av vårt försvar, både det militära och civila. Vaktparaden blev i alla fall var kvar. Alltid något.

Regeringen osams om hotets allvar

Nu är det annorlunda. Nu bråkar regeringen om det är "osannolikt" att vi kan råka ut för krig eller om "det inte kan uteslutas". Det är osämja mellan fru Wallström på UD och dalmasen Hultkvist som är vår krigsminister (ja, det hette så förr). Kassören Magdalena hejar på Wallström för hon vill inte ger Hultis mer pengar till försvaret. Putin skrattar så han kissar i byxorna.

Nu ska man i alla fall börja att bygga upp ett civilt försvar igen, vilket kommer att ta lång tid - och kosta pengar. Som ett led i det arbetet kommer broschyren "Om kriget kommer" ges ut på nytt i samband med "Kriseredskapsveckan" längre fram i vår (den 28 maj - 3 juni). Under kalla kriget kom den ut ett par gånger till alla hushåll. Frågan är om den inte borde heta "När kriget kommer"? Försvarsberedningen utesluter inte det.

Vi ska klara oss själva en vecka

Som ett led i det civila försvaret uppmanas nu vi medborgare att ha vevradio, vatten, mat, sovsäckar, ljus och tändstickor m.m. så vi klarar oss en vecka utan hjälp från samhället. Tidigare var tidsgränsen tre dagar. Läget är alltså allvarligare nu.

Att det bara är en vecka stämmer ju överens med "enveckasförsvaret" som dåvarande ÖB frispråkade om för några år sedan. För det uttalandet fick han smäll på fingrarna och hotades med åtal. Han gick i stället i väggen och blev sjukskriven.

Vi ska alltså klara oss en vecka. För att få värme och kunna laga mat är det bra att ha en vedspis. Men det kommer inte att bli lätt.

Vedeldade spisar och pannor olagliga

Den 1 juli förbjuder nämligen Boverket nyinstallation av kaminer, vedpannor och vedspisar - även dem som eldas med pellets.

Förbudet gäller fastbränsleeldade pannor, braskaminer, pelletseldade kaminer, spisinsatser, kökspisar och kökspannor. Öppen spis är undantaget, trots att det är det smutsigaste sättet att elda och kakelugnar är undantagna av kulturhistoriska skäl.

Befintliga kaminer, spisar och pannor får användas tills vidare. Än så länge. Räkna med ett förbud mot dem längre fram.

Vår vedeldning sjunger på sista versen

Vårt torp i Bergslagen har en vedeldad panna i köket som är kopplad till det vattenburna radiatorerna som värmer upp hela kåken. I vedboden har vi fler kubikmeter torr och huggen ved som räcker i flera år. Det kanske snart blir förbjudet om Boverket och miljömupparna får hålla på. Om kökspannan går sönder om ett halvår får jag inte installera en ny.

Hemma i Sollentuna har jag en braskamin i vardagsrummet och en vanlig kamin i TV-rummet en trappa upp. I förrådet har jag ett par kubikmeter självhuggen ved. Redan nu har kommunen begränsat mitt eldande till två mysbrasor per vecka.

Jag hade tänkt använda kaminerna som värmekällor när strömmen försvinner. När den dagen kommer skiter jag i ett  eventuellt totalförbud och kommer att elda tills veden tar slut.

Myndigheter med olika budskap

Är det inte märkligt: Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) säger en sak, nämligen att du ska klara dig själv en vecka med bl.a. mat och värme. Boverket säger en annan sak: Du får inte installera en vedspis för att få värme och kunna laga mat.

Det här borde regeringen ta tag i. Hultkvist, du verkar stundtals i alla fall någorlunda vettig. Tänker du göra något?

Sen kan man undra när Boverket förbjuder utomhusgrillar? Eller stearinljus, som osar när man blåser ut dem? Det blir väl nästa steg. Suck!

Klimatförändringen kräver krisberedskap

Den globala uppvärmningen kan vi inte förhindra, oavsett om vi slutar köra bil, flyga, äta kött m.m. Det råder delade meningar om det verkligen är vårt moderna levnadssätt som är orsak. Ett fåtal forskare hävdar att det enbart är naturliga klimatförändringar. Men en majoritet står för att det är vi människor och våra utsläpp som förändrar klimatet. Oavsett orsak borde vi fokusera mer på vad vi kan göra för att klara av förändringarna som garanterat kommer.

Miljömuppar och andra menar att vi kan stoppa klimatföränd-ringarna bara vi ställer om vårt sätt att leva. Därför höjer man skatten på drivmedel, flygresor och annat. Det kommer inte att förändra något när det gäller det globala klimatet utan är bara ett spel för gallerierna och ett sätt att visa handlingskraft. Vi måste fortsätta att kunna köra bil och flyga.

Andra, bl.a. en del forskare, hävdar att klimatet alltid har ändrats. Genom att studera borrkärnor av is från Antarktis har man bl.a. sett hur temperaturen på jorden under fler miljoner år har förändrats då och då. Vart tiotusende år har vi haft kallt respektive varmt. Istider har kommit och gått utan att det varit vi människor och vårt sätt att leva som varit orsak till dem.

Börja förbereda för krisen redan nu

I stället för att enbart satsa tid och resurser på att hejda jordens temperaturökning borde vi  - eller i alla fall också - satsa på att förbereda världen och dess befolkning på konsekvenserna.

Isarna smälter av ökad värme och höjer havsnivån. Det har en del små östater redan börjat förbereda sig för. Den dag då deras låga länder ligger helt under vatten har man redan flyttat sin befolkning till andra delar av världen. Det är därför som man köpt upp stora landområden i Australien.

Fler åtgärder i den riktningen borde vidtas nu. Hur ska världen kunna ta emot de stora skaror av miljöflyktingar som kommer när öknar breder ut sig mer och mer? Hur ska vi i norra Europa ta hand om de som lämnar Medelhavsområdet på grunda av ökad värme? Hur ska vi göra med de stadsdelar i Göteborg och andra städer som kommer att ligga under vatten?

Det som krävs är en långsiktig krisberedskap och pengar. Båda saknas.

PS. Om jag ska vara cynisk (vilket jag ofta är) så skiter jag i klimatförändringarna. Mest därför att jag kan inte göra något åt dem. Jag är 70+ och lever inte när Sverige är överbefolkat av klimatflyktingar eller när låga partier av våra kustnära städer ligger under vatten. Däremot gör mina efterkommande det, mina barns barnbarn.

        Jag gör idag det jag kan och vill göra: sorterar mina sopor och kör bensinsnål elhybridbil. Även det ett symboliskt spel för gallerierna.