Gruva på din mark gör dig inte förmögen

Det behövs stora mängder av sällsynta metaller för att tillverka de batterier som behövs när fordonsflottan i hela världen ska elektrifieras. Kina sitter på det mesta av dessa metaller, dels de som finns i Kina men även de som finns i Afrika då kineserna tagit tabbe på länderna där. Men metaller som är intressanta finns även i Sverige.

Att öppna en gruva i Sverige är intressant då det är fritt fram för vem som helst att muta in en fyndighet på annans mark. Dessutom är det i stort sett gratis då markägaren inte får många kronor i ersättning, Gruvbolaget tar vinsten självt.

Dessutom tar gruvlagarna över naturvårdslagarna. Även om din mark är klassad som en nyckelbiotop kan ett gruvbolag starta en gruva där. Det visar hur viktig gruvnäringen är. På papperet, men inte i praktiken.

Men att öppna en gruva är inte gjort i en handvändning. Det kan ta mer än tio år. Det beror på att alla ansökningar och beslut överklagas av enskilda miljömuppar och även av deras organisationer. Det är likadant när försvaret vill utöka något av sina skjutfält. Eller när vindkraftverk ska sättas upp.

Vi behöver ett större och vassare försvar. Vi behöver batterier. Vi behöver mer elektricitet.

Miljönissarna skiter i försvaret. Men inte när det gäller den globala uppvärmingen. Att de då är emot att det öppnas gruvor och monteras vindsnurror i de trakter där de bor går inte ihop med deras intresse att lösa klimatkrisen. Nog gnällt om det. Åter till gruvorna.

Ersättningen till markägarna när det öppnats en gruva  på deras mark motsvarar två promille av det beräknade värdet av de mineral som tagits upp. De berörda markägarna får 75 % och staten 25 % av ersättningen. 

Två promille på en miljon är 2 000 kr varav staten ska ha 500 kr. Kvar till alla berörda markägare blir 1.500 kr som ska beskattas som inkomst.

Du äger alltså bara grästorvorna och blåbärsriset, inte det som ligger därunder. Sverige är fantastiskt!

Självscanning gör kassapersonalen arbetslös

Systembolaget har utvecklats rejält under de senaste sjuttio åren. Från motbok och långa köer till en butik med självplock - och nu även självscanning (fast bara på försök än så länge)! När det gäller det sistnämnda är jag kluven. Att scanna sin vara själv är ok för mig i vissa butiker - men inte när jag köper livsmedel.

När jag är hos ICA eller Coopet så plockar jag mina varor utan att scanna dom. Jag väger inte ens upp frukt och grönt och sätter en etikett på påsen. Det tar för lång tid.

"Men vaddå?," påpekar nu vän av ordning. "Du slipper ju stå i kö vid kassan!" Jovisst, men jag handlar ofta då det är lite folk i butiken och det är inte många i kö före mig.

Jag ger mig tusan på att det inte går snabbare att väga och scanna sina varor än att skippa det och i stället  plocka som vanligt och betala hos en kassör/ska.

Jag har alltså konsekvent vägrat att scanna och även väga när jag handlar livsmedel. Däremot brukar jag scanna hos Bauhaus, Biltema  och liknande butiker. Där går det enkelt att scanna och betala utan hjälp. Dessutom är det bara en eller ett par prylar jag ska betala. Däremot tycker jag det är lite krångligare hos IKEA.

Mitt främsta skäl till att inte scanna hos ICA mf.l. är att jag vill att kassapersonalen ska kunna ha sina jobb kvar.

PS. Men om jag ska vara riktigt ärlig så är det främsta skälet att jag inte vet hur man gör. Och det skulle kännas skämmigt att fråga hur man ska göra, framför allt när man handlar frukt och grönt och annat i lösvkt eller styckevis.

Det var likadant när jag i min ungdom sa "Jag kommer aldrig att flytta till Stockholm. Det  är ju så jäktigt och stressigt där." Men anledningen var att jag inte visste hur man åkte tunnelbana.

Jag är nog inte ensam att ha en banal ursäkt som anledning för att inte göra (eller för att göra) något utan i stället framhåller något helt annat som låter mer förståndigt och politiskt korrekt.

Dålig information från EON om utbetalning av tillgodohavande för försåld elektricitet

 Jag har låtit montera solpaneler på taket till vår släktgård Kalkåsen i Bergslagen. De funkar bra och levererar ca 10 000 kWh per år, ungefär vad vi förbrukar. Men då el nyttjas mest under vintern då solen inte skiner särskilt mycket så får vi köpa el. Under sommaren kan det bli ett större överskott som vi säljer till vår elleverantör, i detta fall EON.

De senaste elräkningarna i sommar har varit trevliga eftersom solen skinit. Räkningen avseende maj månad var på bara 295 kr att betala och den för juni var på 245 kr plus! Alltså oss tillgodo. För juni månad då solen skinit igen är tillgodot 437 kr. Inte illa!

Jag trodde då att vårt tillgodohavande skulle stanna hos EON och dras av från en faktura längre fram då vi inte hade något tillgodo utan måste betala. Men så var det inte.

Häromdan kom ett kuvert från EON med en värdeavi från Bankgirot på 245 kr som kan användas för betalning i flera vanliga butikskedjor som Coop, ICA, Hemköp m.fl. Den kan även lösas in på banken. Men det kostar 49 kr att nyttja avin!

När jag vid installationen av solpanelerna träffade avtal med EON om att sälja överskottsel dit borde man ha begärt ett kontonummer av mig. Det gjorde man inte. Jag fick överhuvud taget ingen information alls om utbetalning av ev. tillgodo på grund av levererad överskottsel.

Visserligen står det med liten stil längst ned på fakturorna med tillgodo för mig att jag i stället för en avi kan välja att få tillgodot insatt på ett konto. 

Jag är nog inte ensam om att ha missat den texten - se bilden nedan. Varför inte skriva den texten med större bokstäver? Det finns ju utrymme så det räcker.

Men det smartaste för EON hade varit att behålla tillgodobeloppen och kvitta det mot kommande räkningar som ska betalas. 

Hur som helst så tycker jag det är dåligt av EON 1) att inte kräva kunden på ett konto där tillgodohavanden kan sättas in och 2) att inte ha tydligare information på fakturor med tillgodo för kunden.

Jag har mejlat EON om detta och även meddelat mitt kontonummer, Ska bli intressant att se om det kommer att funka och om de ändrar sina rutiner. Tror inte det. 

(Nu säger du som läser detta och känner mig "Typiskt Björn, alltid så j-a negativ!" Nä, jag är inte negativ, bara realistisk. Så det så!)

PS. Tillägg den 13 augusti. Som vanligt var jag för negativ. Igår fick jag per mejl en blankett för att anmäla konto, vilket jag gjorde direkt. Efter en stund fick jag bekräftat av EON att mitt konto var noterat. 

Jag fick även ett till mejl från Kundservice. I det berättade man att jag skulle få avibeloppet insatt på mitt konto och jag skickade tillbaka avin. Det gjorde jag idag.

Men fortfarande återstår att se om man ändrar sitt sätt att informera om detta med kontoanmälan vid tillgodohavande.

Nya problem med Elgigantens leverans

Den 30 januari skrev jag ett inlägg och berömde Elgiganten för en bra hantering av en missnöjd kund, dvs. jag. Inlägget handlade om den spishäll jag köpte och betalade den 8 januari med leverans en vecka senare. Sen förlängdes leveranstiden ytterligare en månad. Jag blev lovad leverans av spishällen idag tillsammans med vidhängande elektrisk installatör innan kl. 13. När klockan var 16 åkte jag till Elgiganten för att berätta att jag fortfarande inte fått min spishäll.

Per bil forslade jag mig till Elgiganten i Häggvik, regelmässigt försedd med föreskrivet munskydd och nyspritade händer, klev jag in hos Elgiganten i Häggvik och fick fatt i en ung anställd. Jag var helt lugn och undrade försynt när jag skulle kunna få spishällen jag beställde i början av året.

Han berättade att man ringt mig utan att få svar och att man skickat ett SMS och uppmanat mig att ringa dom. SMS:et hittade jag långt bort i mobilen i en lång tråd med flera tidigare SMS från företaget. 

"Jag ringde er idag och blev nummer 54 i kön", sa jag. "Helt meningslöst att vänta på att få svar". Han förstod det och berättade att han inte visste när jag kunde få leverans. Jag kunde häva köpet eller köpa en häll av annat fabrikat.

"Då får du vissa några andra hällar i samma format och prisklass!" Någon i samma prisklass fanns inte. Jag bestämde mig för en av märket AEG i stället för den Elecroluxhäll jag hade köpt från början.

AEG-hällen var nästan dubbelt så dyr, ca 10 000 kr, men nedsatt till ca 7 500 kr. Någon rabatt på det redan nedsatta priset kunde han inte fixa. Jag fick punga ut med 1 500 kr till, men varken han eller jag sa något om att jag fått en tidigare "förseningsrabatt" i form av ett presentkort på 1 200 kr, Sannolikt var det inte noterat i hans dator.

Jag utlovades leverans och installation redan på fredag denna vecka, alltså den 26 februari. Fan tro´t. Ska bli intressant att se om det händer nåt på fredag.

Tillägg den 26 februari: Sådärja, nu är den nya hällen på plats. Två elektriska montörer var här ca tio minuter och monterade in den. Och den funkar! Halleluja!

Elgiganten gav kompensation utan problem

 Jag är konflikträdd, skriver hellre än slänger käft och tar alltid ut allt negativt tre gånger om i  förväg. Men tack och lov så infrias mina farhågor nästan aldrig, snarare tvärtom, då jag oftast oroat mig i onödan. Så var det när jag var kund hos Elgiganten och blev förbannad för en förlängd leveranstid på en vara jag köpt. Det ville jag ha kompensation för och förberedde mig på strid...

Vår spishäll slutade en dag att fungera och vi tillkallade en reparatör som kom efter några dagar. Det var lång tid, då en spis är nog en av de mest nödvändiga prylarna i ett hem.

Nåja, reparatören kom och konstaterade att ett kretskort var slut i den elvaåriga hällen av fabrikat Electrolux. "Tyvärr är hällen så gammal att det inte längre finns några passande kretskort", sa han, åkte hem och skrev en faktura på 1 500 spänn.

Det var bara att ta tag i det sura äpplet, ta på sig munskyddet och ta sig per bil till närmaste Elgigant. Där beställde jag och betalade för en häll, som enligt expediten skulle passa i samma hål i min stenköksbänk som där den ofungerande hällen satt sysslolös och glodde hånflinande på mig. (Så upplevde jag det.)

Detta var den 8 januari men tyvärr hade deras elektriker mycket att göra och kunde inte komma och koppla in den nya hällen för den 15, en vecka senare. Det var bara att ta en tugga till av det sura äpplet, se glad ut och och åka hem och laga mat utan spis. Stort tack till dom som uppfann micron och vattenkokaren!

Tre dagar senare fick jag ett SMS från Elgiganten där man berättade att leveransen av den spishäll jag köpt och betalat inte kan levereras till mig med vidhängande elektriker förrän den 23.

Ytterligare en vecka utan spis! Hur kul är det? Det sura äpplet var nu nästan helt upptuggat. 

Den 23 januari kom och gick utan elektriker med vidhängande spis. Jag plockade fram SMS-et som jag fått  den 11 januari och såg att det stod "leverans den 23 februari" - och inte januari. Då blev jag riktigt förbannad och svor över El Gigante! En månad till utan spis! Fy f-n!

Igår tog jag mod till mig och med munskyddet i högsta hugg tog jag mig åter till Elgiganten och träffade en ung anställd vid namn Daniel. Jag tog det lugnt och angrepp honom inte då jag visste att han inte var orsak till dröjsmålet med leveransen.

Jag förklarade vuxet men ändå lite stramt och uppfordrande vad som hänt. Han lyssnade och knappade febrilt på sin dator och förklarade sedan att det var problem med komponenter hos fabriken i Italien där det svenska företaget tillverkade sina spishällar.

När han knappat klart vände han sig mot mig och frågade "Vilken kompensation har du tänkt dig?"

Då jag redan funderat ut det svarade jag snabbt "Jag tycker ni kan bjuda på kostnaden för hemleverans och installation" fick jag ur mig. "Jag kan ta ett tillgodokvitto" tillade jag.

Daniel protesterade inte utan tog med mig till en annan datorterminal där han fixade ett presentkort på den kostnaden, dvs. 1 198 kronor.

Tack för det Elgiganten!  Åter hade jag hetsat upp mig i onödan.

Detta var helt korrekt handlat av företaget; att låta deras expediter hantera klagomål och ge kompensation till missnöjda kunder utan tjafs. 

Och ett presentkort innebär ju att pengarna så småningom kommer tillbaka till företaget. Ingen stor kostnad för att få ha mig kvar som kund.

Det kan löna sig att byta bilförsäkring

 Jag brukar sällan eller aldrig kolla kostnader för försäkringar, elektricitet etc. Jag är för lat för att göra det. Att jämföra olika bolags erbjudanden är bara jobbigt. I slutändan brukar det inte bli någon större skillnad. När jag kollade ett elbolag så blev kostnaden för villan några tior billigare per år och när jag kollade fritidshuset blev det några tior dyrare. Det fanns alltså ingen anledning att byta leverantör. Så är det oftast.

Men när jag mot min vana bytte bilförsäkringsbolag blev skillnaden helt annorlunda. Sänkt kostnad med drygt 5 000 kr och dessutom en förmånligare försäkring. 

Så här ligger det till när jag jämför mellan de olika bolagen. Jag brukar dock inte göra reklam för olika företag på min blogg. Därför kallar jag det ena bolaget A och det andra B. 

Bolag A. Mitt gamla bolag A tog 11 544 kr per år för att helförsäkra min tre år gamla riskokare (Toyota). Då hade jag ändå fått 15 % rabatt för att jag är medlem i ett pensionärsförbund. Så egentligen skulle försäkringen kosta ännu mer.

Körsträckan var 1 500 - 2 000 km per år och självrisken vid vagnskada 4 500 kr. Rättsskydd (hur ofta nyttjar man det?) har självrisken 25 % lägst 1 500 kr. Ingen självrisk vid trafikskada på annans egendom.

Bolag B. Mitt nya bolag B tar 6 309 kr för i princip samma försäkring, dock med några skillnader. Här har jag ökat körsträckan till 2 000 - 2 500 kr men sänkt självrisken vid vagnskada med en tusenlapp till 3 500 kr. Självriskprocenten vid rättskydd är 20 % - inte 25 % som hos bolag A. 

Vid trafikskada på annans egendom är självrisken inte noll utan 1 000 kr. Det är den enda minusskillnaden som jag kunnat hitta. I övrigt bara plus eller lika villkor.

Stor skillnad. Prisskillnaden är ganska stor: 5 235 kr. Och då får jag lägre självrisk vid vagnskada och dessutom längre körsträcka. Kostnadsskillnaden skulle givetvis bli ännu större till min fördel om självrisk och körsträcka var lika.

PS. Du som undrar vilka bolag jag jämfört? Svaret hittar du på ett annat inlägg på min blogg.

Inte bara Amazon - även ICA Försäkring har låtit en maskin översätta. Resultat: en urdålig text

Den amerikanska näthandelsjätten Amazon som nyligen öppnat en filial i Sverige fick skoningslös kritik för sin språkligt urusla hemsida. Men man är i gott sällskap. ICA Försäkring har också en delvis urusel hemsida vad beträffar språket. Det blir inte bra när man låter maskinöversätta en engelsk text utan att kolla resultatet och rätta till det som blir fel.

Att jag kom att hamna på ICA Försäkrings hemsida berodde på att valde att försäkra min bil hos dem. Att byta från if till ICA medförde en sänkt kostnad med drygt 5 000 kr per år - för i princip samma innehåll i  försäkringen. 

Att Amazon plankar sin engelskspråkiga hemsida och låter en maskin översätta till svenska kan jag ha viss pytteliten förståelse för. Det är ju trots allt ett amerikanskt företag.

Men att svenska ICA gör samma sak är inte ursäktligt. Hur kom det sig, kan man undra?

Jo, ICA Försäkring har egentligen inga egna försäkringar utan man har återförsäkrat sig hos ett utländskt bolag där deras försäkringar i grunden finns. Sen har man tagit delar av det utländska bolagets hemsida och låtit en maskin översätta - utan att ha kvalitetsgranskat resultatet. 

Här i bilderna kan du se en del av de tokigheter som blev resultatet, bl.a. har svenska "dig" blivit "gräva".

Jag har via mejl påpekat det tokiga i detta till ICA. Av svaret jag fick så verkade man inte tro mig utan bad mig skicka några bilder. Det har jag gjort och ställde några följdfrågor. Ska bli intressant att se när man rättar texterna.

Det är i grunden urdåligt, såväl av Amazon som ICA att inte rätta sådana här enkla saker innan man lägger ut det på nätet.

TILLÄGG DEN 6 NOVEMBER (för övrigt Gustaf Adolfsdagen): Jag tyckte nog att det här med ICA och deras språk på webben var märkligt. Jag fick rätt idag. Jag blev kontaktad av Tobias S som är marknadschef på ICA Försäkring. Hans it-avdelning trodde att min webbläsare (i detta fall Explorer Edge) hade nån slags manick som översatte fram och tillbaka de texter jag googlade fram. Därför fick jag upp nedanstående märkliga texter. Han bad mig testa och byta till en annan webbläsare, vilket jag gjorde. Och, se där! Då försvann de konstiga formuleringarna och texten på deras sajt blev helt korrekt svenska. Tänk så det kan bli! Tack Tobias, och jag bugat digitalt och ber om överseende.

Fazers "Rund & God" är mitt favoritfrukostbröd

Får man en vara som har fel ska man alltid klaga. Det är självklart när man köpt en pryl som inte funkat men det gäller i lika hög grad det vi äter. Tre gånger har jag fått mat med "fel". Nu senast med mitt frukostbröd. Jag är en vanemänniska och käkar likadan frukost i stort sett varje dag och i den ingår det mjuka brödet "Rund &God".                                                      

Två gånger har det varit fel med min "Rund & God". Båda gångerna har jag hört av mig brevledes till Fazer och klagat. 

Men det har inte varit enda gången jag klagat på livsmedel med defekter.

Första gången var nån gång i mitten av 1960-talet när jag hittade glasbitar i en grillkorv från Lithells.

Då gick jag tillbaka till affären där jag köpt korven och fick en lam ursäkt och ett nytt paket korv.

Om jag hade kontaktat Lithells korvfabrik så hade säkert kompensationen blivit annorlunda. Speciellt om jag hade hotat med att även kontakta hälsovårdsnämnden.

Nu åter till mina runda och goda brödskivor från Fazer. För några år sedan föll mina brödskivor sönder i småbitar. Även redan i det oöppnade paketet var skivorna trasiga.

Jag klagade brevledes till Fazer och fick en förklaring. Man hade misslyckats med några bak, vilket ledde till att brödet föll sönder. Som kompensation fick jag en pengacheck, som jag kunde lösa in i närmaste matbutik. Samtidigt tackade man mig för att jag hade hört av mig.

För några veckor sedan hittade jag en liten hård "sten" i den brödskiva jag just höll på att sätta i mig. Jag skickade "stenen" och påsen brödet legat i till Fazer i Lidköping med ett vänligt men korrekt skrivet följebrev.

Sedan hände inget. Men för nån dag sedan fick jag ett mejl där man tackade mig och berättade att man analyserat "stenen" och funnit att det förmodligen var en benbit. Men hur den kommit in i bageriet och i brödet visste man inte. Man antog att den kommit med råvaran, dvs. mjölet men var inte säker.

Som kompensation fick jag som ett SMS en värdecheck på 70 kr som jag kunde använda - men bara i vissa butiker - för att köpa Fazerprodukter. Den gick inte att nyttja hos ICA men däremot hos Coop, som jag besökte igår.

Jag har kompisar som tycker jag är löjlig som håller på och trakasserar företag och myndigheter med struntsaker, som det här med Fazers brödskivor.

Men man ska inte dra sig för att "klaga" på varor med fel och brister. Min uppfattning är att tillverkaren ser positivt på den information man får vilket kan leda till förbättringar och ändrade rutiner.

Det gagnar i förlängningen alla deras kunder och alltså även mina kritiska kompisar.

Vanskligt att handla på nätet

Jag har handlat en del på "nätet". Det har dels varit varor som inte finns i Sverige och dels sådant som verkar intressant och billigt - i dubbel bemärkelse. Det har oftast fungerat bra men inte alltid. En del grejor har jag aldrig fått och i en del fall har jag fått något helt annat än jag beställt. Det är alltså vanskligt att handla på nätet.

Jag har ju numera en kilt med tillbehör. Flera av prylarna som hör till min skotska höglandsdräkt har jag köpt via nätet från USA, Storbritannien och Pakistan. Men alla köp har inte funkat.

I ett blogginlägg den 21 juli i år berättade jag om paketet från USA som jag aldrig fick och som kostat mig flera hundra kronor. Jag hade beställt och betalat ett bälte till min kiltdräkt som gick i retur, till stor del på grund av Postnord.

Från ett företag i England beställde och betalade jag för en speciell gillieskjorta till min kilt. Det kom ett paket från England men det innehöll inte den skjorta jag beställt. I stället fick jag ett par stora kraghandskar i skinn. Helt obegripligt. Jag klagade givetvis, men fick ingen respons alls.

Däremot funkade allt perfekt när jag fick de två sporrans (magväskor) till min kilt som jag köpte via nätet hos en firma i Pakistan.

Ofta fel i leveransen

Jag har även köpt diverse andra - ofta helt onödiga - prylar från några av de sajter som erbjuder massor av saker för en billig penning. Ibland är grejorna - som kommer från Kina - gratis men frakten får man betala. .

Här har det också gått troll i leveranserna. Jag har fått fel varor. I stället för en grej till min borrmaskin fick jag en fickkniv. I stället för en blå livrem fick jag en svart. Och i ett annat fall fick jag inget alls. Att klaga är totalt meningslöst, då jag inte får något svar.

Ibland har jag dessutom - förutom varans pris och portokostnad - drabbats av svensk moms m.m. Men det är inte alltid jag behövt betala moms, tull m.m. Det är också märkligt.

PS. Effekt av mina piller?  Jag har diagnosen Parkinsons sjukdom som jag håller i schack genom de piller jag äter. Men som all medicin har de biverkningar.

När man läser de bipacksedlar som beskriver alla biverkningar man kan drabbas av blir man mörkrädd. I mitt fall är bl.a. ökat spelberoende eller ett ökat köpbehov några av de följder man kan drabbas av när man äter pillren jag tar.

Jag är inte spelberoende. Senast jag "spelade" var på 1960-talet då jag hade en några stående rader på stryktipset. Om mitt köpbeteende ändrats så att jag blivit mer "inköpsberoende" tvivlar jag på.

Jag får mitt köpbehov normalt tillfredsställt när jag är på ICA. Det är nämligen jag som under alla år alltid har handlat mat och andra dagligvaror till vårt hushåll.

XXL är en kundorienterad firma

Jag har vid två skilda tillfällen haft annorlunda kontakter med sport- och fritidsföretaget XXL och deras stora butik i Barkarby, norr om Stockholm. Det första gällde ett par byxor som annonserats för ett lägre pris än jag fick betala. Det andra när jag bytte en vara jag köpt. Vid båda tillfällena var bemötandet och servicen utmärkt.

Jag hade länge funderat på att skaffa ytterligare ett par tunna långbyxor av fritidsmodell och med avtagbara ben. Bra att ha på sig när man reser till sydliga nejder. De är mycket praktiska och har många fickor.

Jag rev ur ett par annonser, som jag sparade. En var från XXL där priset var nedsatt från 800 kr till 500 kr.

Några dagar senare passerade jag XXL i Barkarby och mindes mitt långbyxbehov, men kom inte riktigt ihåg vad det stod i deras annons. (Mitt minne är inte vad det varit.) Svängde in till butiken, hittade mina byxor, betalade och åkte hem.

Väl hemma hittade jag den utrivna annonsen i papperskorgen, med priset 500 kr. "Shit", tänkte jag.

Jag är konflikträdd

Jag gillar inte konflikter, framför allt inte muntliga sådana. Så i stället för att ringa XXL skrev jag ett brev och berättade att jag - enligt mitt sätt att se saken - hade fått betala 300 kr för mycket. Priset i annonsen stämde inte med vad jag fick betala. Jag bifogade kopior på kvittot och annonsen. Sen åkte jag till torpet i Bergslagen och glömde det hela.

Några dagar senare ringde en trevlig kille från XXL. "Sorry, våra annonser gäller bara en vecka i taget", förklarade han. "Du var hos oss en måndag och vår annons gällde bara till och med söndagen  så du kan inte få tillbaka några pengar. Däremot kan du få ett tillgodokvitto på 300 kr".

Tack och bock! När jag var åter på hemorten åkte jag till XXL i Barkarby, träffade den trevliga killen och fick mitt tillgodokvitto.

Skaffade en luftpistol

Då jag sedan länge funderat på att skaffa en luftpistol, som komplement till det två luftgevär vi har på torpet, passade jag på nu när jag var hos XXL. Den pistol jag köpte var ett demonstrationsex och det sista de hade.

När jag kom hem upptäckte jag att en del av pistolen saknades. "Shit, ett återbesök och ny konflikt", tänkte jag, som inte gillar att slänga käft och klaga.

Dan därpå återvände jag till butiken och var beredd på tjafs och diskussion om att jag var orsak till att den saknade grejen var borta. Som vanligt besannades inte mina förutfattade farhågor.

Åter möttes jag av en trevlig manlig expedit. "No problems", sa han och gick ut på lagret för att hämta en ny pistol. "Tyvärr, finns inte den här modellen kvar", sa han när han kom tillbaka och la i stället upp en annan, men liknande pistol på disken.

Fick samma pris

"Oj då", sa jag. "Men den här är väl dyrare?" "Jo, den är lite dyrare, men mycket bättre", sa killen hos XXL. "Men du får den för samma pris som den tidigare". Tack och bock igen! (Prisskillnaden visade sig vara 30 kr.)

Den nya pistolen är lätt att ladda och hantera. Dessutom skjuter man med samma kulor som till de luftgevär jag redan har. Till den pistol jag köpte först måste man ha andra kulor, s.k. rundkulor.

Alltså: XXL är en kundvänlig och serviceinriktad butik. I alla fall den i Barkarby.

PS. Detta inlägg visar att jag inte alltid är negativ och gnällig.

Jag saknar inte "gamla" Postens kontor

När den "gamla" posten med alla sina postkontor skulle läggas ned var jag inte alls glad. Jag trodde inte den nya organisationen, dvs. den vi har idag med postombud lite varstans, skulle fungera lika bra. Jag var helt övertygad om det. Men ack så fel jag fick! Dagens postorganisation har många fördelar, jämför med den gamla med sin postkontor och postfröknar. 

Mitt första postminne är när jag följde med min mor till vårt postkontor på Norr i hemstaden Örebro. Där var hela ena långväggen upptagen av en lika lång disk som var för hög för mig att nå upp. Vad fanns där, undrade jag nyfiket.

Modern lyfte alltid upp mig så jag fick se vad som fanns där; en glasvägg på disken, bistra damer i glasögon, skrivbord, säckar, brevbärare och allt möjligt i en salig röra bakom disken. En spännande värld som försvann så fort jag åter var nedsatt på golvet framför disken.

Den vanligaste banken

På den tiden köpte man sina frimärken där; man hämtade och lämnade paket; man satte in kontanter på sin postsparbanksbok och fick färgglada "frimärken" inklistrade i sin grågröna bankbok med riksvapnet på omslagets framsida. Beloppen skrevs in för hand av den bistra postfröken med glasögon.

Det var tider det! Tänk så bra det fungerade, trots ett ofta långt köande för att få sitt ärende uträttat. Öppettiderna var inte något att skryta med. Brevbärare var ett fint yrke med trygghet som gav motion och frisk luft.

Två sorters brevutbärare

Hur ser det ut nu? Jo, vi har två företag som delar ut posten, Postnord och Bring (Citymail). Det innebär att jag kan få räkningar och annat vid två tillfällen på vardagarnas eftermiddagar i min brevlåda.

Frimärken kan jag köpa i min ICA-butik, som även är postombud. Hos postombudet får jag hämta det varor jag handlat via nätet. Och där kan jag lämna in paket som jag vill skicka själv. Ombudet har öppet samma tid som ICA-butiken, normalt kl. 8 - 22. Betydligt bättre än de gamla postkontoren.

Olika hämtställen

Varor jag köpt på distans kan jag få hämta inte bara på ICA utan på flera andra ställen: Pauls Kiosk, Spelbutiken i Helenelund, box i Sollentuna Centrum eller hos Netto. Var jag får hämta paketer beror på vilken distributör leverantören har anlitat.

Men man kör även ut mina varor. Då gäller det att vara hemma, annars får man åka till distrubutörens terminal och hämta själv.

Precis som de flesta andra i min ålder käkar jag ett antal olika piller, såväl morgon som kväll. Dessa har jag hittills hämtat ut på ett av de många apotek som nu finns sedan monopolet försvann.

Inte vänligt för miljön

Häromdan testade jag att beställa en pillersort via nätet. Det var enkelt och de levererades med bilburet bud hem till dörren på kvällen samma dag - utan extra kostnad! Fantastiskt bra service, men inte alls miljövänligt.

Över huvud taget är alla dessa bilburna budleveranser av det som folk beställt på nätet inte helt miljövänligt.

För att återgå till min inledning: jag saknar inte mitt gamla postkontor.

Ett företag till med bra service

För några veckor sedan köpte jag en motorsåg som drivs med en bensinmotor. Den var inte helt färdigmonterad. Svärdet och kedjan var i lös vikt och måste sättas dit. Jag gillar inte tekniska prylar som måste sättas ihop men kände att jag kanske ska göra ett försök på egen hand. Sånt här tekniskt avskyr jag och vill inte ens försöka.

Min tekniskt mångkunnige svåger som är en Chalmerskt utbildad civilingenjör fanns inte i landet. Så han fick vara ifred den här gången. Jag bestämde mig för att försöka få dit svärdet och kedjan på egen hand.

Jag lyckades med det. Kors i taket. Jag provstartade och den gick igång direkt.

Svärdet lossnade

Nån vecka senare var jag på torpet i Bergslagen och tänkte försöka  skogsarbeta med den nya motorsågen

Den startade snabbt och jag gick till en medelstor grön och grann gran och började kapa de lågt sittande grenarna. Plötsligt small det till och sågen stannade. Svärdet hade lossnat och kedjan hade hoppat av.

När jag försökte sätta fast svärdet och kedjan såg jag att en av de två muttrar som håller svärdet på plats hade försvunnit. Fan, tänkte jag. Hade jag slarvat och inte dragit fast muttrarna ordentligt?

Sånt här händer alltid mig. Jag blev alltså inte förvånad.

Fantastisk fin service

Jag behövde en ny mutter och googlade fram Stiga i Tranås (då det stod Stiga på den gula motorsågen, tillverkad i People's Republic of China). Ett mejl avsändes där jag berättade om min sorgliga belägenhet och undrade om man kunde skicka en mutter plus faktura.

Svar kom snabbt. Stiga i Tranås har ingen service utan jag hänvisades till närmaste serviceverkstad. Men, skrev Stigakillen, jag har några såna muttrar ock jag skickar dem till dig.

Fantastiskt bra service! Stort tack.

Detta kallar jag utmärkt service!

Varje gång jag kontaktar ett företags kundtjänst är jag inställd på att inte få det som jag vill, vad det nu kan vara. Skicka en vara i retur? Klaga på en felaktig faktura? En leverans som inte skett med rätt produkt? Jag tar ut allt negativt i förväg, målar fan på väggen, finslipar mina argument etc. Men oftast hetsar jag upp mig i onödan. 

Min färgskrivare ville inte hänga med längre. I fönstret fick jag ett meddelande som löd ungefär så här: "Använd inte skrivaren, dra ut kontakten och kontakta närmaste serviceverkstad". Skit också! En skrivare borde väl ha en livslängd på mer än 2-3 år? Förmodligen är dom tillverkade att bara hålla en viss tid.

En ny billigare än att laga

Att lämna in den på en verkstad för felsökning och sedan eventuell åtgärd, byte av delar m.m. skulle säkert kosta mer än att köpa en ny skrivare. Alltså uteslöt jag det alternativet. Men det fanns ett stort aber: jag hade nyss köpt två uppsättningar färgpatroner, en utgift på bortåt femtonhundra spänn! Kanske bästa att hitta en liknande skrivare som behöver samma färgpatroner.

Därför kontaktade jag Canon, som tillverkat skrivaren. Jag kom fram direkt och fick prata med en trevlig kille som efter visst digitalt letande hittade en skrivare som använde samma sorts färgpatroner. Om jag köpte den via Canons webbshop skulle jag få 20 % rabatt. Det lät ju lockande. Men denna skrivare hade inte kopierings- och skanningsfunktioner, något som jag absolut ville ha.

Fri retur och tillgodo

Jag fick väl bita i det sura äpplet och inse att mina färgpatroner inte gick att använda. Kanske kunde jag sälja dem på Blocket, tänkte jag. Men så fick jag en idé: ska kolla om inkClub tar tillbaka patronerna och ger mig ett tillgodohavande? Jag kan ju alltid fråga.

Sagt och gjort. Ett elektroniskt brev avsändes till inkClub i Uppsala. Ett svar kom ganska omgående. Jodå, det gick bra att returnera patronerna och jag skulle få ett tillgodohavande. Dessutom gav dom mig en frisvarskod så jag kunde skicka tillbaka dem portofritt! Ganska fantastiskt.

Än en gång besannades inte mina inledande negativa farhågor. 

En smart pillernasare på apoteket

Hur gör man när den medicin man ska hämta ut inte finns i rätt mängd på apoteket? Går till ett annat apotek. Sedan ytterligare ett annat. Slut överallt.  Sen då? Jo, träffar en smart och serviceinriktad receptarie som har en lösning.

Min doktor hade skrivit ut Betapred-piller som jag ska ta om en uppretad geting angriper mig med sin gadd. Jag är överkänslig när det gäller getingstick. Receptet var på trettio piller. Men just den dosen var slut på mitt apotek i Sollentuna.
 
Jag gick till ett annat apotek. Slut även där. "Be din läkare skriva ut en burk med 100 piller. Dom har vi i lager men inte förpackningar med bara 30 piller" var beskedet jag fick.

En smart receptarie

När jag var i Bergslagen passade jag på att besöka apoteket i Lindesberg. Där hade man inte heller 30-pillerburkar. Men receptarien var smart och fann på råd. Hur gjorde han då?

Jo, han tog fram en burk med 100 piller, hällde ut pillren på ett A4-ark och räknade fram 30 piller som han hällde tillbaka i burken och lade undan de övriga 70. Vips hade jag fått min rätta förpackningsstorlek. Smart.

Jag fick givetvis betala för alla 100 pillren.

Metaller i Bergslagen ska kartläggas

Bergslagen var från 1500-talet och fram till mitten av 1800-talet det område som till stor del svarade för Sveriges välstånd tack vare malmen och skogen. Kvar av detta är vattenfyllda gruvhål och hyttruiner. Men nu kanske hoppet tänds igen. Efterfrågan på innovationskritiska metaller som krävs för t.ex. mobiler och elbilsbatterier har ökat. Regeringen satsar flera miljoner för att kartlägga dessa metaller i Bergslagen.

Bergslagen hade sin storhetstid för flera hundra år sedan. Vid varenda å och bäck låg en hytta där man framställde järn eller koppar. Skogen gav ved till tillmakningen i gruvorna och till träkol som användes i hyttorna. Gruvor fanns överallt.

Järn var en av landets största exportvaror i flera hundra år. Bergsmännen slapp krigstjänst. Därför finns det inga soldattorp i Bergslagen. I slutet av 1700-talet började utförsbacken då många gruvor och hyttor inte längre var lönsamma utan lades ned. Dödsstöten kom i mitten av 1800-talet då nya stordriftsmetoder för järnframställning såg dagens ljus.

Ensamrätten upphävdes 1859

Bergsmännen hade i flera hundra år haft ensamrätt på bergsbruk och järnframställning. Dessa privilegier upphörde 1859. De nya tillverkningsmetoderna krävde stordrift och kapital. Då uppstod bruken runt om i Bergslagen t.ex. Bofors, Hällefors. Många av dessa är numera också nedlagda eller har annan tillverkning. Vedevågs bruk var på slutet mer känt för tillverkning av spadar och målarfärg.

Bergslagens storhetstid är ett minne blott. Även stora och kända gruvor som t.ex. de i Grängesberg och Stråssa är vattenfyllda sedan länge. I Bergslagen finns nu bara två gruvor i drift, gruvan i Garpenberg i Dalarna och Lovisagruvan strax söder om Stråssa.

Udda metaller eftertraktade

Teknikutvecklingen har ökat suget efter så kallade innovationskritiska metaller som t.ex. litium, grafit och molybden som bl.a. finns i mobiltelefoner och elbilsbatterier. Därför fick Sveriges geologiska undersökning (SGU) flera miljoner 2016 för att kartlägga och inventera de tillgångar som kan finnas i befintligt gruvavfall.

Metaller finns det gott om i Sverige. Häromdan beslutade därför regeringen att ge SGU förnyat uppdrag och ytterligare ett tiotal miljoner för att kartlägga Bergslagen, där det även finns sällsynta jordartsmetaller som volfram, gallium, germanium, indium, mangan och kobolt.

Det kan alltså hända att Bergslagen går mot en ny storhetstid.

Markägaren tjänar ingenting

De svenska regelverket kring bergsbruk och mineralbrytning är mycket generöst mot gruvbolagen, vilket lockar utländska företag. Men generositeten mot markägarna är lika med noll. Det är nämligen så att berörda markägare bara får en symbolisk ersättning för intrånget som gruvdriften medför. Sverige skänker bort sina tillgångar!

Ynka två promille av värdet på malmen som bolaget tar upp går till markägarna och staten. För varje miljon kronor får markägarna dela på 1 500 kr och staten får en femhundring. Det är skandal! Det borde vara minst 10 % - helst mer.

Så här står det i minerallagens 7 §:

Vid bearbetning skall koncessionshavaren för varje kalenderår betala en mineralersättning. Ersättningen skall motsvara två promille av det beräknade värdet av de mineral som omfattas av koncessionen och som har brutits och uppfordrats inom koncessionsområdet under året. Beräkningen skall ske på grundval av mängden uppfordrad malm, malmens halt av koncessionsmineral och genomsnittspriset för mineralet under året eller ett motsvarande värde. Av ersättningen skall tre fjärdedelar tillfalla fastighetsägare inom koncessionsområdet och en fjärdedel staten. Om det finns flera fastigheter inom koncessionsområdet, skall ersättningen till fastighetsägare bestämmas efter varje fastighets del i området. Ersättningen skall fastställas efter förhållandena den 31 december det år ersättningen avser. Koncessionshavaren skall i ett ärende om fastställelse av ersättning lämna de uppgifter som behövs för att ersättningen skall kunna bestämmas. Lag (2005:161)

Det kom ett brev från Konsumentverket

Det kom ett brev från Konsumentverket häromdan. Det var ställt till min fru som står som ägare av vårt torp i Berg-slagen, som är en liten jordbruksfastighet. Brevet var en varning för oseriösa telefonförsäljare. Ett bra initiativ av en statlig myndighet!

Brevet som inleds med ett hurtigt "Hej" är undertecknat av generaldirektören för verket, tillika Konsumentombudsman.

Det innehåller viktig konsumentupplysning och handlar om oseriösa säljare som försöker lura på den som äger skog, jord eller ett företag t.ex. ett telefonabonnemang.

Den här målgruppen är särskilt intressant för skojarförsäljare då den enligt lag inte har ångerrätt. Om man har beställt ett abonnemang som ska användas i företaget går det nämligen inte att ångra avtalet, vilket vi vanliga konsumenter har rätt att göra.

Tips, råd och vägledning

Brevet innehåller tips och praktiska råd hur man ska bete sig om man blir kontaktad av sådana här säljare och sedan får en faktura på något man inte beställt. Verket ger också vägledning om vart man kan vända sig, t.ex. till "Hallå konsument" (tfn 0771-525 525)

Det avslutas med en uppmaning att höra av sig till Konsumentverket om man råkat ut för sådana här skojarförsäljare. Det hjälper verket att få bättre koll på den här delen av marknaden.

Ett bra initiativ av Konsumentverket! Heders.

Tillåt "konsultarvoden" eller lägg ned

Sverige har en försvarsindustri. Anledningen var från början att vi skulle kunna förse vårt eget försvar med materiel. Nu handlar det lika mycket om exportmöjligheter. Det är nödvändigt då Sverige inte ensamt klarar utvecklingskostnaderna. Konkurrensen är dock stenhård. Utan mutor i form av "konsultarvoden" går det knappast att få en order. Dessutom får man inte sälja till länder som ligger i krig - eller som är diktaturer. 

Försvarsindustrin är viktigt för Sverige. Den ger sysselsättning åt tusentals personer och medför miljarder i exportinkomster. Men det är inte alltid lätt att kunna sälja Boforskanoner och JAS-plan. Den internationella konkurrensen är stenhård.

Våra politiker - från statsministrar och nedåt - brukar engagera sig i affärerna och gör säljfrämjande besök i presumtiva köparländer. När en affär, efter år av förhandlingar, äntligen är i hamn, har motaffärer för flera miljarder skakats fram. Hur många av dem som sedan blir av är tveksamt.

Vanligt med mutanklagelser

Med jämna mellanrum drabbas våra stora försvarsindustriföretag av mutanklagelser. Bofors låg risigt till för många år sedan efter att ha sålt kanoner till Indien där mutor figurerat. Efterdyningarna ledde till politiska förvecklingar på hög nivå i Indien.

Bofors anklagades på 1980-talet också för smuggling av krigsmateriel till länder vid Persiska viken. Det blev stor uppmärksamhet kring dessa affärer. Krigsmaterielinspektören Algernon omkom under mystiska omständigheter i Stockholms tunnelbana. Mord, självmord eller olycka? Samma dag hade han träffat Boforschefen. Konspirationsteorierna är många.

Nu i dagarna är det SAAB som är i hetluften då man betalat ut flera miljoner i "konsultarvode" till en mellanhand i Sydafrika, som köpt JAS-plan av SAAB. Mutanklagelser verkar vara legio i samband med såna här affärer i miljardklassen.

Svårt sälja om alla lagar ska följas

Det är bara att konstatera att det inte går att sälja krigsmateriel för flersiffriga miljardbelopp utan att muta viktiga beslutsfattare och andra nyckelpersoner i köparländerna. Det är tydligen bara så. Ska Sverige hävda sig i konkurrensen måste företagen kunna få betala "konsultarvoden" för några miljoner till vissa nyckelpersoner som kan påverka affären åt rätt håll. Man får se det som marknadsföringskostnader. Andra länder är inte så nogräknade. 

Ska Sverige vara bäst i klassen när det gäller att hålla sig från mutor i olika former i de här sammanhangen är det lika bra att lägga ned vår försvarsindustri. Den vänstervänliga så kallade fredsrörelsen skulle jubla. Det är ofta den som anklagar företagen för mutbrott.

Allt görs för att kringgå säljförbudet

Sen har vi det där med försäljningsförbud till diktaturer och länder i krig. För en tid sedan var det Saudiarabien som var på tapeten. Enligt gängse språkbruk är landet en diktatur, som dessutom stödjer krigförande parter i andra länder. Sverige gjorde affärer med saudierna. Om jag minns rätt handlade det om utbildning.

Vår S-märka utrikesminister slog nästan knut på sig för att försöka bortförklara att landet inte var en diktatur. Saudierna blev sura över hennes tvetydiga uttalanden. Kungen fick gripa in med ett brev till sin saudiske motsvarighet och släta över kritiken.

Sånt här drar bara ett löjets skimmer över affärerna. Vi vill gärna exportera så mycket som möjligt, även till tvivelaktiga köparländer, vilket skapar problem för politikerna. Blir det inga affärer hotas jobben i Karlskoga, Linköping och många andra orter som är beroende av försvarsindustrin.

Det finns tre alternativ

Nä, livet skulle bli enklare för försvarsföretagen och politikerna om Sverige inte alls sålde några kanoner m.m. till andra länder. Men, som sagt, jobben och exportinkomsterna är viktiga. Det finns bara dessa alternativ:

1) Fortsätta som hittills med exportaffärerna, dvs. att trixa och mygla för att kringgå regelverket och kanske hamna i hetluften. 

2) Förbjud export av krigsmaterial, vilket medför en nedläggning av vår svenska försvarsindustri. Att behålla den enbart för svenska behov är inte möjligt .

3) Ändra regelverket och tillåt "konsultarvoden" i samband med export av försvarsmateriel och tillåt försäljning till alla länder som vill köpa.

Personnamn på gator, skolor m.m.

Det är många vägar, gator, skolor, parker, arenor och andra liknande ställen och byggnader som fått namn från personer - levande eller döda. Själv bor jag på Love Almqvists väg och vem författaren Almqvist var känner jag till. Min hemstad Örebros arena Eyravallen heter nu Behrns Arena. Det beror förmodligen på att stadens stora fastighetsägare sponsrat den.

Astrid Lindgren, drottningarna Sophie och Silvia har gett namn åt bl.a. sjukhus och liknande inrättningar. Dag Hammarskiöld har fått ge namn åt en gata i Uppsala. När det är allmänt kända personer är det lätt att fatta kopplingen.

Men när det är mindre kända personer som fått stoltsera med sina namn blir sammanhanget svårare. I min hemstad finns gator med prefixen Broms, Toring, Schantz, Hertig Karl och en skola med Gumaelius som förled. I Sollentuna har Gösta Tamm fått lämna sitt namn till en väg och vid Karlbergs station i Stockholm finns Robert Almströmsgatan. Vilka var dessa personer, kan man undra.

Svar finns i "Stockholms gatunamn"

När det gäller Broms så var han en känd och förmögen örebroare på 1700-talet. Vem Toring var har jag ingen aning om. J.L. von Schantz var vice landshövding i Örebro på 1700-talet och hertigen Karl var förmodligen den blivande Karl IX. Robert Almström var chef vid porslinsfabriken Rörstrand, som tidigare låg nära Karlberg.

När det gäller Stockholm finns den förträffliga tjocka boken "Stockholms gatunamn" som staden gett ut. Den är en fantastisk källa för den som vill veta varför stadens gator heter det de gör.

Varför Gösta Tamm fått namnge en väg i Sollentuna är fortfarande dolt i mörker för mig.

Reklambyrån Gumaelius

När det gäller Gumaelius så har jag känt till att hon som startade landets första reklambyrå på 1800-talet hette så. Själv jobbade jag ett tag på 1970-talet vid en av den reklamkoncernens byråer som hette Gumaelius Åtta och låg vid Kungsgatan i Stockholms city. Men vilken koppling tanten Gumaelius har till Örebro har jag inte haft den blekaste aning om.

Min realskola i stadsdelen Väster i Örebro bytte namn från Örebro Praktiska Realskola till Gumaeliusskolan när realen försvann och skolan blev en vanlig högstadieskola i början av 1960-talet. På stadsdelen Norr i Örebro fanns Gumaeliusplan, som nu har fått ett annat namn. Det berodde på att många trodde att skolan som låg där (Olaus Petriskolan) var Gumaeliusskolan.

Hon var född i Örebro

Nu vet jag vilken koppling Gumaelius har med Örebro. Häromdagen var det en stor artikel i Svenska Dagbladet som handlade om Sofia Gumaelius ("Hon tog Stockholm med storm - grundade reklambranschen"). Sofia var nämligen född i Örebro och dotter till Otto Joel Gumaelius som var rektor för Karolinska läroverket i stan och grundare av Nerikes Allehanda.

Inte så konstigt att släkten Gumaelius fått ge namn åt en skola i min hemstad.

PS. Jag har hittat en Gösta Tamm på nätet. Han levde 1866-1931, var friherre, officer och frisinnad/liberal riksdagsman. Men vilken anknytning till Sollentuna han hade vet jag fortfarande inte. Han kanske bodde här?

Svenska bolag också mutkolvar

Det verkar som det är omöjligt för svenska företag att exportera till länder i Asien och Latinamerika utan att muta beslutsfattarna där. Företag som Bofors, Telia, Saab och Ericsson har under åren anklagats för mutor via bulvaner till politiker m.fl. i en rad länder.

Nu senast är det Ericsson igen som misstänks för att vid senaste sekelskiftet ha mutat Costa Ricas president. Belopp i flermiljon-klassen har nämnts och USA:s justitiedepartement och Finans-inspektion utreder sedan en f.d. Ericssonanställd blåst i visselpipan.

Häromdan fick jag höra en annan intressant Ericssonhistoria med mutinslag.

När Bill Clinton hade avgått som president bjöd Ericsson honom till Sverige för att hålla ett föredrag. Arvodet var 800 000 kronor. Samtidigt var hans fru Hillary USA:s utrikesminister. Som av en märklig tillfällighet öppnade hon i samma veva en lucka i sanktionerna mot Iran.

Genom den luckan kunde Ericsson exportera störningsutrustning för militära flygplan. Utrustningen var egentligen avsedd för Irans flygvapen så att planen vid flygning skulle kunna störa ut mark-baserad fientlig radar.

Men så användes inte utrustningen. Den placerades på marken för att hindra landets befolkning från att ta in utländska tv-kanaler. Den strålning den gav upphov till sägs ha lett till massor med cancerfall bland befolkningen.

Sant eller falskt? Jag vet inte. Men en bra historia är det.

Varför inte sälja till dem som behöver?

Sverige har sedan gammalt en inhemsk vapenindustri. Bofors i Karlskoga har gjort kanoner i många decennier. SAAB har gjort krigsflygplan lika länge. Flera andra industrier, bl.a. Ericsson, tillverkar sånt om kan användas i krig. Nu senast är ett radarsystem från SAAB på gång till Förenade Arabemiraten, som deltar i kriget i Jemen. Usch, vi kan ju inte sälja till köpare som är i krig.

Den svenska vapenindustrin tillkom för att leverera vapen till det svenska försvaret. Vi skulle klara oss själva. Men industrin funkar inte med bara Sverige som köpare. Därför måste andra länder också vara våra kunder.

Men våra politiker har bestämt att den svenska vapenindustrin bara får sälja till länder som inte är i krig. Det är ju för 17 de länder som behöver vapen! Andra vapenproducerande länder som Ryssland, Kina och USA säljer ju till dem som behöver vapen. Våra svenska vapen säljs också till dem som behöver dem, men i smyg via mellanhänder. Allt är bara hyckleri.

Det är som om Volvo och Scania bara fick sälja bilar till dem som inte har körkort.