Folkstorm är sällan en storm

Någon gång in på 1970-talet viftade dåvarande generaldirektören för Skatteverket med en "Dags att deklarera"-broschyr inför ledningsgruppen. I exemplaret i fråga - som generalen fått via post från en vanlig skattebetalare - var alla "du" och "dig" överstrukna och ersatta med "Ni" och "Er". Personen gillade alltså inte att bli "duad". Detta tog generaldirektören som intäkt för att "svenska folket" inte ville bli duat och därför skulle vi som gjorde verkets information gå över till att "nia" skattebetalarna i de alster vi tog fram.

Jag blev skogstokig. Detta kunde bara inte vara sant. Men vad kunde en enkel handläggare göra?

För att mot Olle i grind och försöka bevisa att generaldirektörens tolkning av budskapet var fel såg jag till att verket frågade ut ett representativt urval av befolkningen. Vill ni bli duade eller niade? Vi lät ett frågeinstitut göra undersökningen åt oss.

Svaren blev som jag trodde. En övervägande majoritet föredrog att bli "duade". Och med det svaret redovisat för generaldirektören dog frågan. För den gången.

Men några decennier senare var det dags igen. Då hade "niandet" börja sprida sig, framför allt i yngre åldergrupper. Verkets chefsjurist lyfte frågan i ledningsgruppen. Jag tvingades att göra en ny enkät och svaret blev som förut. Majoriteten vill bli "duad".

Det är väldigt lätt att åberopa "svenska folket" när man fått viljeyttringar via brev eller e-post från några skattebetalare - speciellt när viljeyttringen stämmer med vad man själv vill eller tycker. Nu har "folk" hört av sig igen och klagat över att de får en deklarationsblankett på papper, trots att de deklarerar elektroniskt.

Det anger verkets nuvarande ledning i en debattartikel på ett sofistikerat sätt som ett skäl för att börja sluta skicka ut blanketten till alla. Man nämner det bara i förbigående, men avsikten är givetvis att vi läsare ska tro att det är en folkstorm det handlar om. Ett annat lika sofistikerat skäl som lyfts fram är miljöaspekten. Den är ju alltid gångbar.

Innan man åberopar dessa skäl tycker jag att man ska ha lite mer på fötterna. Jag är helt övertygad om att det finns många skattebetalare som inte vill ha pappersblanketten. Men jag vet inte hur många. Är det en majoritet? Nä, knappast. Och jag vet inte heller hur stor påverkan pappersblanketten har på miljön.

Om man frågar ut "folket" på ett statistiskt någorlunda säkert sätt får man veta mera. I fråga om miljöaspekten kanske man ska prata med någon som vet. Allt vi människor gör påverkar säkert miljön på det ena eller andra sättet.

När det gäller själva sakfrågan - pappersblanketten - så tycker jag det är helt okej att den som vill slippa få hem den i brevlådan kan göra en dokumenterad viljeyttring och tacka nej till den. Men att gå längre - och t.ex. med automatik inte skicka den till alla som deklarerat elektroniskt året innan - tycker jag är fel. Om nu någon tänkt den tanken...

Egenintresset styr Skatteverket

Redan nästa år vill Skatteverket införa möjligheten - för den som vill - att slippa få en deklarationsblankett på papper. I dag säger lagen att alla måste ha en blankett hem i brevlådan. Men en ny lag är på gång, som gör det möjligt att välja. Detta är något som verket längtat efter länge.

Verket framhåller gärna att e-tjänsterna förenklar för skattebetalarna och att de skonar miljön. Men det viktigaste skälet för verket är att förenkla för verket självt och för att spara verkets pengar. (Att spara pengar är ju av godo då det är skattebetalarnas kulor det handlar om, men oftast går sparade pengar till konsulttunga it-projekt, som sedan havererar).

Under alla mina drygt 40 år på Skatteverket så har man bara genomfört en enda förändring som enbart gynnat skattebetalarna. Allt annat man gjort har i första hand gjorts för att spara pengar och göra det enklare för verket (men har i flera fall även haft positiva bieffekter, vilket uppskattats av skattebetalarna och gett verket goodwill).

Om slopat utskick av pappersblanketter skulle innebära merarbete eller ökade kostnader för verket så skulle man aldrig ha föreslagit det - även om det förenklat för folket och gynnat miljön.

Det förenklingsförslag som enbart gynnat folket är den förenklade skattedeklarationen. Bakgrunden var den här.

LO-ekonomen P-O Edin var ledamot av verkets styrelse. Under en sommar hade han låtit en privatperson lägga om taket på sitt fritidshus. Eftersom han satt i verkets styrelse och var kändis kunde han ju inte låta göra jobbet svart. Han var tvungen att registrera sig som arbetsgivare m.m. för att kunna betala vitt. Det tyckte han var krångligt och menade att verket borde göra något åt det.

Verket gjorde inget. I stället kom så småningom ett regeringsuppdrag från Finansdepartementet, som verket i det längsta försökte negligera. När uppdraget skulle redovisas tvingades man ta fram ett förslag; det som sedan blev den förenklade skattedeklarationen (som inte förenklar för verket och inte ger någon besparing - utan tvärtom). Men den förenklar och underlättar för vanliga skattebetalare, som vill göra rätt för sig.

PS. Om deklaranterna nästa år kan välja bort pappersblanketten så borde de samtidigt kunna välja bort "Dags att deklarera" och övriga broschyrer, som skickas ut tillsammans med blanketten. Det ska bli intressant att se vilken lösning skattekamraterna på verket tänker föreslå.

Krysset har verkligen fastnat

I dag på förmiddagen lyssnade jag på programmet "Plånboken" i P 1 där bl.a. Skatteverkets Björne Sjökvist medverkade och svarade på lyssnarfrågor om deklarationen. Programmet inleddes med en liten historik där programledaren sa ungefär så här: "Nu är det enkelt att deklarera. Bara att sätta ett kryss. Eller att skicka ett sms."

Det är väl märkligt vad det där krysset har fastnat i folks medvetande! Krysset kom med den första förenklade deklarationsblanketten 1987 och försvann när dagens förenklade blankett kom 1995. Krysset försvann alltså för sexton år sedan men lever ännu kvar i medvetandet hos många skattebetalare - inte minst journalister, tydligen.

Det var jag som "uppfann" krysset. Det var nämligen så 1987 att man genom att enbart skriva under sin blankett samtidigt intygade att de kontrolluppgifter man fått var korrekta. Men jag menade att deklaranten måste få göra något mer aktivt - utöver underskriften, t.ex. att sätta kryss i en ruta - även om det inte var nödvändigt enligt blankettens upphovsmän.

Så blev det också. Det onödiga krysset kom. Och lever kvar än i dag i folkmedvetandet.

Kungsan blommar nu!

Just nu är Kungsträdgården i centrala Stockholm som vackrast! Körsbärsträden står i full blom och den blomningen varar tyvärr allt för kort tid. Passa på nu att gå dit och njut!

Ryssar i stan

Ryska turister är vanliga i Stockholm. I stora överviktiga och bredbenta horder drar de fram i Gamla stans gränder så man får hoppa åt sidan för att inte bli nedtrampad. Turister - oavsett nationalitet - är bra för de spenderar pengar när de är här.

När jag härförleden var hos min tandläkare på mitt årliga besök mötte jag en ryss i väntrummet. Det var Boris Pankin, som var Sovjets ambassadör i Sverige åren 1982-90 och som under några månader 1991 även var rysk utrikesminister. Jag kunde inte låta bli att tilltala honom (dock inte på ryska) och fick veta att han bor växelvis i Moskva och Stockholm (Bromma).

I går mötte jag en annan ryss i stan. Det var Vladimir Antonov (kan det vara Valdemar Antonsson på svenska?) som var här för att prata med Bo Lundgren på Riksgälden om Saab. Jag och frun gick Vasagatan fram då två välklädda män hoppade ur en mycket lyxig Saab 9-5 med tonade rutor och ställde sig utanför en port, där den ene tände en cigarett. Den andre var bankdirektören Antonov. De verkade inte ha för avsikt att gå in porten. De kanske bara inte fick röka i den fina bilen?

Akelius berömmer Skatteverket?

Skatteverkets presstjänst hade i DN nu i påsk fått in en debatt-artikel, undertecknad av verksledningen. Den handlade om pappersdeklarationen som verket hoppas kunna börja slippa skicka ut redan nästa år.

En av kommentarerna till debattartikeln i DN kom (om man nu får tro det) från finansmannen Roger Akelius:

"Skatteverket är unikt duktiga. En stor eloge. 1985 var mitt bolag Akelius Skatt först i världen med deklaration via dator. Vår affärsidé var även förenklad lättläst svenska. Skatteverket är nu världsledande. Jag beundrar er administration med hänsyn till de skatteregler som finns. Grattis! Roger Akelius."

Om det nu verkligen är Akelius själv som knappat på tangenterna så är det bara för verket att slicka i sig.

Ingen är nog mer puckad än jag

Jag är ibland ovanligt puckad och gör saker som en normal människa skulle hålla tyst om. Ett exempel var när jag körde in för tidigt i en biltvätt och kvaddade hela anläggningen. Inte ens Mr Bean skulle komma på den tanken. Nu har det hänt igen. Ingen kvaddad biltvätt utan en annan historia med bilanknytning. Hjulbyte.

Häromdan skiftade jag till sommarhjul. Funderade på om det var olika muttrar till sommar- respektive vinterhjul. Bestämde mig för att det inte var det eftersom jag inte hittade några sommarmuttrar i min bil eller i garaget.

Jag skruvade glatt fast sommarhjulen med vintermuttrarna, trots att jag tyckte det såg lite märkligt ut. Dagen efter funderade jag igen på muttrarna och tänkte att det är nog bäst att kolla om det är olika muttrar till de olika hjulen. Därför åkte jag till närmaste Toyotafirma eftersom min bil numera är en Toyota. (Det står Toyota på den, i alla fall). Det var inte samma muttrar. För att vara helt säker gick jag till reservdelsdisken och frågade

Eftersom det fanns olika sommarhjulsmuttrar följde reservdelsmannen ut till min bil och kollade. "Du har satt på muttrarna bak-och-fram", sa han. "Du måste byta. Gör det nu, annars kan hjulen lossna".

Mina nyinköpta sommarmuttrar av rätt sort kostade 950 kr. Jag fick hissa upp bilen på parkeringen, hjul för hjul, och bytte muttrar. Sedan körde jag muttrande hem. Väl hemma öppnade jag bakluckan och rotade runt lite extra och djupare vid reservhjulet. Vad fann jag där? Jo, en lite plastpåse med glänsande sommarmuttrar!

Eftersom jag är smart så tänkte jag: "Jag skruvar av de nyinköpta muttrarna och lämnar tillbaka dem". När jag skulle lossa hjulmuttrarna igen hittade jag inte mutternyckeln. "Skit också", tänkte jag. "Jag måste ha glömt den på parkeringen vid bilfirman". Därför blev det avfärd till närmaste Jula-butik för att inhandla ett nytt mutterdragarverktyg.

Men när jag körde in på parkeringen vid Jula tyckte jag det skramlade till i bakre delen av bilen. Jag öppnade bakluckan och vad fann jag där? Jo, min mutterdragarnyckel. Den hade "gömt" sig under en hopvikt filt men skuttat fram när jag skuttade in på parkeringen.

Åter hemma kunde jag konstatera att de nyinköpta muttrarna hade blivit aningen repade och inte skulle gå att lämna tillbaka som obegagnade. Det var alltså bara att bita i det sura äpplet och känna mig blåst på en tusenlapp. Men det var ju helt och hållet självförvållat och jag hade ingen annan att skylla på.

Hur dum får man vara egentligen? Är det åldern eller en begynnande demens? Tills viss del beror det nog på mitt bristande intresse för allt vad teknik, mekanik, motorer och bilar heter. En kompis frågade härförleden hur många hästkrafter min bil hade. "Ingen aning", svarade jag, men sedan letade jag med viss möda upp uppgiften i bilens manual. Men nu har glömt hur många det är. Suck! Jag undrar hur länge jag får ha mitt körkort kvar...

Kassaförtroendet ska öka - lär av Skatteverket

Försäkringskassan ska få ny generaldirektör, vars viktigaste uppdrag från regeringen blir att öka medborgarnas förtroende för myndigheten. Grattis, säger jag bara.

Moderatminister Kristersson kommer med diverse förändringsförslag som han tror ska hjälpa: ökad medicinsk kompetens hos myndigheten, utredning om möjligheten att överpröva myndighetens beslut. Det är väl ok för det kan nog inte blir sämre med dessa förändringar.

Att förändra kassans dåliga image hos medborgarna tar nog lång tid. Att kalla medborgarna för "kunder" har i alla fall inte hjälpt hittills. Det krävs en rejäl kulturförändring inom kassan. Sedan måste man även skilja på sjukförsäkringssystemet - som är politikernas påhitt - och själva Försäkringskassan. Det är inte minst viktigt när man frågar ut medborgarna om vad de tycker.

År 1986 började jag fråga ut folket vad de tycker om Skatteverket - en utfrågning som fortsatt och numera utökats och sysselsätter en hel hop med experter på huvudkontoret. Jag ställde frågor dels om själva skattesystemet och dels om skatteförvaltningen. Svaren var olika. Man tyckte bättre om förvaltningen än om systemet. Samtidigt fick medarbetarna runt om i landet klart för sig att de inte behövde försvara skattesystemet i sina kontakter med medborgarna.

Skatteverkets resa från 1970-talet - då myndigheten inte var särskilt omtyckt - till i dag då den är en av landets mest populära myndigheter har tagit lång tid. Försäkringskassans nye generaldirektör ska inte tror att det går att göra en "quick fix" för att få bättre respons hos medborgarna. Det krävs många olika åtgärder, uthållighet och tålamod. Lycka till!

Veteraner i krigiskt arkiv

I går var en grupp veteraner från Skatteverkets huvudkontor på Krigsarkivet. Arkivarien Ingrid Karlsson visade upp delar av arkivets godbitar, bl.a. dokument från 1500-talet och framåt samt detaljrika och konstnärligt ritade kartor från olika delar av världen.

Man fick bl.a. se general von Döbelns egenhändigt skrivna redogörelse för sin skottskada i pannan, Tage Erlanders värnpliktskort (som visade att han suttit i buren), teckningar som den blivande krigarkungen Karl XII gjorde när han var nio år, gamla kartor över Afrika och mycket annat.

Besöket var en av de många aktiviteter som pensionärsföreningen RSV-Veteranerna genomför varje år.

PS. För övrigt kan man undra varför Krigsarkivet fortfarande har prefixet "krigs"? Allt som har med krig att göra heter ju numera något med "försvars" i stället. Så varför inte "Försvarsarkivet"?

Kan man lita på experterna?

När politikerna lägger fram sina olika förslag till förändringar så brukar medierna alltid låta någon expert tycka till om förslagen. Nu senast har regeringens budgetförslag kommenterats i medierna av diverse professorer, som givetvis är kritiska. Journalister vill gärna ha motsättningar, det är ju det som skapar spänning och intresse.

Men kan man lita på professorerna? Om borgarna lämnar förslag så ger jag mig sjutton på att medierna kontaktar vänsterkrökta experter och när sossarna lägger förslag gör man tvärtom. De akademiska discipliner det handlar om, främst ekonomi på olika plan, består inte enbart av vetenskap utan också av rejäla doser tro, tyckande och ideologi.

Därför kanske professorerna som konsumentupplysning borde märkas med (s), (m) eller vilken ideologisk känd grund de nu kan ha?

Värmande kommentarer

Pensionärsorganisationerna har höjt rösten och bl.a. krävt ändrade pensionsregler och höjd pension. Men moderatminister Kristersson är kallsinnig. "Jobba längre i stället så får ni bättre pension" var hans svar. (Jaja, han blir väl själv pensionär nångång...)

Jobba längre är väl ok bara man har något vettigt att göra. Det är inte alla förunnat. Det är inte helt ovanligt att gamla trotjänare - varav många varit i chefsställning - anses förbrukade i 60-årsåldern och hamnar i kylan på sin arbetsplats. De blir sittande med meningslösa uppgifter eller helt utan uppgifter. Jag vet av egen erfarenhet. Och jag har sett fler exempel på min gamla arbetsplats Skatteverket.

Om jag hade fått fortsätta att jobba med det jag var bra på och gillade så hade jag säkert jobbat än i dag. Jag träffar då och då arbetskamrater som fortfarande jobbar på verket. Bara den här veckan har jag fått två positiva kommentarer, typ "Vi saknar dig, Tänk om du jobbat kvar!" Sånt värmer.

Två jubileum i dag

I dag den 12 april är det 50 år sedan ryske kosmonauten Jurij Gagarin (1934-68) som första människa var ute och flög i rymden. Hur han skrev sitt namn ser du här ovan. Autografen är värderad till 277 USD.

I dag är det också 150 år sedan inbördeskriget i USA började. (Se min blogg den 21 mars.)

Oempatiskt kommunalt VA-bolag

Under vintern har vi haft vattnet avstängt till vårt släkttorp i Bergslagen. Nu när snön var borta - och även minusgraderna - åkte vi dit för att skruva på vattnet. Men si, det kom inget vatten. Mycket märkligt. Svartmålare som jag är (sedan födseln) svor jag en ramsa. Fan också! Bara problem och elände med gamla kåkar.

Dagen efter fick jag av en slump via grannen veta att kommunens VA-bolag för någon vecka sedan varit och grävt upp i vägen utanför. Man hade lagat en vattenläcka vid servispunkten för vår ledning in till kåken. Jag är även konspiratorisk lagd. Därför gissade jag att kommunens gubbar förmodligen glömt att släppa på vattnet till vår fastighet. Men samtidigt tänkte jag att så dumma kan dom väl inte vara? Det är säkert något mycket värre fel.

Jag ringde det kommunala VA-bolaget. Där lovade man kolla saken och återkomma. Inte återkom man. I stället upptäckte jag efter någon timme - också av en slump - en mindre lastbil med vidhängande kommunal gubbe ute vid vägen. Jag skyndade ut.

Jodå, gubben (som för övrigt var en yngre man) kunde bekräfta att vattnet inte var påsläppt till vår fastighet. När han skruvat några varv med sin långa vev vid servispunkten kom vårt vatten.

Är det inte märkligt? Först gräver man upp för att fixa en läcka. Och stänger av vårt vatten. Sedan åker man därifrån utan att meddela oss som fastighetsägare vad som skett. Dessutom släpper man inte på vattnet innan man drar därifrån.

Om jag inte hade träffat grannen hade jag inte haft en aning om vad som skett. Jag hade givetvis trott att det varit något fel på vår ledning in och anlitat grävmaskinister, rörmokare m.fl. för att kolla varför vi inte fick något vatten.

Det är inte bra när slumpen får styra vardagens vedermödor. Men det är väl det som även kallas tur?

Pensionen: Först högre, sedan lägre

Pensionsmyndigheten har via pressmeddelande berättat om pensionsprognosen för åren 2012 och 2013 - en positiv prognos med höjd pension. Men prognosen för 2014 och 2015 har man inte pratat särskilt högt om för den är mer dyster och förutspår lägre pension.

När myndigheten fick kritik för att att man tigit om den dystra prognosen för 2014 och 2015 svarade man att prognoser är osäkra så därför ville man ligga lågt. Men är den positiva prognosen för 2012 och 2013 mer säker? Det är nog snarare så att man vill tiga om de dåliga nyheterna.

Det får mig att tänka på Riksskatteverket i början av 1970-talet som i sin broschyr "Dags att deklarera" bara berättade om möjligheten att göra fyllnadsinbetalning om man betalat in för litet skatt. Men möjligheten att under vissa förutsättningar kunna få förtidsåterbetalning om man betalat in för mycket skatt skrev man inget om. På den tiden lyfte man gärna fram skattebetalarnas skyldigheter och teg om deras rättigheter. Det fick jag ändring på.

Ett annat exempel - när gåvoskatten fanns kvar - var att gåvoskatten blev lägre om man gav bort en jordbruksfastighet som gåva och om gåvomottagaren lovade behålla gåvan i minst fem år. Det stod inte en rad om det i verkets broschyrer. Även det fick jag ändring på.

Jag tycker det är viktigt att myndigheter berättar om både bra och dåliga nyheter och även om rättigheter och inte bara skyldigheter.

Var det bättre förr?

Jag flög nyligen från Arlanda. Nu var det självbetjäning för hela slanten med en lång kö till maskinen där jag fick knappa in diverse koder för att få ut mitt ombordstigningskort (boarding card). Ganska stressande för en gammal och oteknisk pensionär som jag.

Sedan var det en ny och ännu längre kö för att bli av med bagaget. Nästa kontrollpunkt var disken där jag fick visa mitt ombordstig-ningskort för att kunna gå vidare in i Arlandas labyrint. Men där var det dock ingen kö.

Efter ett tiotal meter blev det ny kö. Av med ytterkläder, livrem och innehållet i fickorna. Både detta, mitt handbagage och jag själv blev "röntgat". Sedan var det bara en kontrollpunkt till innan jag fick gå ombord på planet, dvs. vid grinden (eller "gejten" på svenska).

Alltså totalt fem olika kontrollpunkter för att kunna flyga. Och köer vid fyra av dem. Så är det i ett högt utvecklat land år 2011. Måste det verkligen vara på detta viset?

Det börjar bli mycket självbetjäning. Det är inte bara Arlandas incheckning som du ska klara på egen hand. Du har det även i ICA-butiken - även om det än så länge är frivilligt att själv väga frukt och grönt och läsa in priskoderna på alla varor. Ringer du ett företag eller en myndighet får du själv knappa dig fram såvida du inte bara hänvisas till en webbplats för självbetjäning. I vissa kyrkor finns redan kortautomat för kollekten.

Skatteverket (och även Försäkringskassan och andra myndigheter) vill helst att du ska fixa alla ärenden via webben. Snart kan du nog även ingå äktenskap på Skatteverkets webbplats: Logga in med era e-leg, fyll i de aktuella personnumren, klicka på ja-knappen och så är ni folkbokförda som gifta. Vill ni ha ett vigselbevis så får ni printa ut det på er hemmaskrivare. Vill ni skiljas så gör ni likadant men trycker i stället på nej-knappen.

Nä, det var nog bättre förr. Nye sossechefen Juholt längtar också tillbaka till flydda tider då sossarna styrde enpartistaten Sverige år ut och år in. Då Telia hette Televerket och ägde alla telefoner, då killar fick göra lumpen, då vi hade Hylands hörna i en enda och svartvit TV-kanal och bara ett tågbolag som dessutom ägde rälsen och då Coopet hette Konsum. Och då vi fick bilen tankad av mackkillen, som också kollade oljan och putsade vindrutan. Jag hoppas Juholt - om han vinner nästa val - även återinför den gamla hederliga flygbiljetten; den där avlånga med flera blad. Lovar han att göra det ska jag nog rösta på sossarna nästa gång. :-)

Var det bättre förr? Nä, naturligtvis var det inte det.

Ryssar ligger sämre till än tyskar

Polen är ett land som farit illa under århundradena. Svenska soldater har varit där och krigat, härjat, plundrat och våldtagit i flera omgångar, men det är det ingen som minns längre i Polen. Man talar i alla fall inte om det. I Tyskland, som också utsatts för svenskarnas krigiska härjningar, talar man fortfarande om att sitta ”hinter Schwedische Gardinen” (” bakom svenska gardiner”) vilket är en förskönande omskrivning för att sitta i fängelse.

Polen har ibland varit stort till ytan och ibland litet. Under mer än hundra år fanns inte landet ens, då det var delat mellan grannländerna. Efter första världskriget uppstod Polen igen som ett självständigt land.

Men 1939 kom Hitler och nazisterna och delade landet tillsammans med Stalin och kommunisterna. Stalin passade samtidigt på att 1940 med nackskott mörda 25 000 polska officerare i Katynskogen (se fotnot allra sist). Efter angreppet på Sovjet 1941 hade Hitler snabbt ockuperat hela Polen och började utrota befolkningen – inte bara judar utan även ”vanliga” polacker; så många som tre miljoner uppger vissa källor.

När andra världskriget var slut 1945 var Stalin och kommunisterna tillbaka och ockuperade hela Polen – en ockupation som varade till 1989 då landet på nytt blev självständigt. Polen är nu med i både Nato och EU.

Man skulle kunna tro att polackernas hat är störst mot tyskarna, som med sina koncentrations- och utrotningsläger - som t.ex. Auschwitz - begick fasanfulla brott. Andra världskriget börjar ligga långt bort i tiden och många av dagens polacker har inga minnen av det. Däremot är det fler som minns den sovjetiska ockupationen, så därför är hatet i dag större mot ryssar än mot tyskar.

Tiden läker alla sår, sägs det. Tiden som går göder glömskan. Ingen minns svenskarnas härjningar för flera hundra år sedan. Men det som hände under andra världskriget får inte glömmas. Därför är det viktigt att minnesmärken, som t.ex. dödslägret Auschwitz (se nedan), hur fasansfulla de än är, finns kvar.

Fotnot: Siffran 25 000 avrättade polska officerare fick jag av en guide i Polen. Det förekommer i olika källor flera uppgifter om antalet dödade officerare: 3 000, 4 200, 11 000, 13-15 000, 10 000. Enligt Wikipedia var antalet 4 421 avrättade officerare men det var även civila polacker som avrättades med nackskott av Sovjetunionen. Sammantaget anger Wikipedia att det var 21 857, officerarna inräknade. Det är nog därför guiden angav siffran 25 000.

En fotnot till: Ytterligare ett skäl för att hata Ryssland är att den halva del av Polen som Stalin tog 1939 inte lämnats tillbaka till Polen utan är en del av nuvarande Ryssland och har varit det sedan andra världskriget slut. Den del som Hitler tog 1939 ingår i nuvarande Polen, plus delar av det förkrigstida östra Tyskland.