Bra skolbetyg inte nödvändigt för framgång

Under senaste tiden har man pratat om hur den socioekonomiska grupp man tillhör påverkar det mesta, bl.a. skolbetyg. Fattiga ungar får sämre betyg, så enkelt är det. Den som har dåliga betyg går det sämre för, menar man. Är det sant? Har det alltid varit så? Nja, jag är tveksam om det är så. 

Jag kommer från arbetarklass. Farsan (1912-77) var verkstadsarbetare med folkskola i botten. Morsan (1908-98) var torpardotter, hemmafru och senare affärsbiträde med sex års folkskola och några sommarveckor i fortsättningsskola. Hon hade dock mycket bra betyg, med topp i de flesta ämnen.

Hon ville bli lärarinna men fick i stället börja jobba som piga när hon var tolv och fick barn när hon var 17. För henne var det, trots bra betyg, omöjligt att studera vidare och det berodde på hennes föräldrars socioekonomiska situation; de var helt enkelt för fattiga och hade många munnar att mätta.

Hemmafru med toppbetyg

Min svärmor (1912-2004) var hemmafru hela livet. Hon hade toppbetyg i alla ämnen i folkskolan. För henne var det självklart att bo kvar på den lilla gården, ta hand om djuren och sina närmaste. Att skaffa sig vidareutbildning var inte att tänka på. Även här spelade den socioekonomiska bakgrunden roll. Familjen var för fattig.

Men ungar med välbeställda föräldrar med borgerliga yrken kunde - trots urusla skolbetyg - komma vidare i livet och bli "något" vilket var liktydigt med att få ett välbetalt jobb med status.

Både min bror och jag med arbetarklassbakgrund fick mycket bra skolbetyg  Min bror var den förste i vår släkt som tog studenten. Med dagens mått så skulle varken eller han eller jag lyckats i skolan. Vi gjorde det ändå, trots vår socioekonomiska bakgrund.

Betygen spelar inte så stor roll

Är bra skolbetyg vägen till framgång i livet? Knappast. Jag har sett många exempel på ungar som varit urdåliga i skolan, fått gått om flera klasser men trots det lyckats i livet och blivit framgångsrika.

P.G. Gyllenhammars studentbetyg var inte särskilt lysande. Ändå blev han stor företagsledare. En folkskolekamrat som gick i särklass blev kommunalråd. En  klasskamrat som inte klarade realen ens blev VD i flera kända företag i landet.

Men bra betyg är absolut inte något hinder för framgång och karriär. Se bara på centerledaren Annie Lööf: hon hade högsta betyg i alla ämnen i skolan.

Fattigdom - inte dåliga betyg - hinder för framgång

Vad vill jag säga med det här då? Jo, förr i tiden hände det att arbetarungar trots sina fattiga familjeförhållanden fick bra skolbetyg. De var de som kallade begåvningsreserven.

De kom ingenstans trots sina fina betyg medan andra utan bra betyg men med burgna hem kom vidare i livet.

Så var det i alla fall förr i tiden.

När våren kom till Örebro 1963

Våren kommer varje år. Det gjorde den även för 55 år sedan då jag skulle ta min realexamen. I det skriftliga uppsatsprovet valde jag - som alltid - det fria ämnet. Denna gång var det "Våren kommer till Örebro". Jag har med välvilligt bistånd från Stadsarkivet i Örebro fått en kopia på uppsatsen. När jag nu, så här långt senare,  läser den fattar jag inte hur jag som 16-åring kunde skriva så här bra. Min svenskafröken ansåg att jag var ett författarämne. Hon hade kanske rätt. Då.

Svenska - och teckning - var alltid mina bästa ämnen i skolan. Jag gillade bokstäver bättre än siffor. De sämsta betygen hade jag i ämnen med siffror som matematik och redovisning (bokföring) samt sång och gymnastik.

Nu på ålderns höst har jag börjat ägna mig åt nostalgi. Häromdan kom jag att fundera över min realexamen och frågade mig själv vad jag valde för ämne när jag skrev min uppsats. "Undrar om den finns kvar i nåt arkiv nånstans" tänkte jag.

Jag googlade på min uppväxt- och skolkommun Örebro och fann att man hade ett stadsarkiv. Där hittade jag en arkivförteckning och såg att min gamla realskola fanns med och att det fanns en rubrik "Examensuppsatser".

Jag mejlade arkivet och bad dem försöka hitta min uppsats och gav dem mitt namn, klass och årtal. Dagen därpå fick jag ett mejl med en bilaga från en hjälpsam arkivtjänstemänniska. Bilagan innehöll en kopia av min uppsats. Det var en mycket bra service - som dessutom var gratis! Heders.

Språkliga krumbukter och ålderdomliga ord

När jag läste uppsatsen undrade jag om det verkligen var jag som skrivit den. Jag var ju bara drygt 16 år den här tiden. Rättande lärare hade bara gjort ett par bagatellartade ändringar.

Det som slog mig var två saker. Jag hade en del ordvändningar som jag tyckte var kluriga och bitvis åt det poetiska håller samt vissa ord, som jag idag inte skulle använda då jag ser dem som ålderdomliga och lite tungrodda. Men, men. Det var ju 55 år sedan jag skrev den här texten.

Här är några språkliga krumbukter som jag är imponerad av:

"...några små molntappar som kappseglade på himlen."

"...antennen (som blivit fri från sin is) kunde räta ut sig i solskenet,,,"

".., med stilla dold glädje.." (här hade jag ändrat från det vanliga "illa" till "stilla")

"En sådan här dag skulle tiden stanna till en stund; eller åtminstone ta det litet lugnare" (lägg märke till att jag slängt in ett semikolon. Det var avancerat för en 16-åring.)

",,, stället för att solbränna sig var..." (här hade jag tagit ett substantiv och använt det som ett verb. Innovativt.)

"Gräsmattan var mjuk som marmelad" (kul liknelse, avancerat).

",,.fann jag små, men ändå knoppar som vittnade om att vi får kratta löv även i höst"  (kopplade våren till hösten).

"Jag kände nästan hur snön smälte".

"... jag kan nästan svära på att de växte en bit medan jag var där... (om tulpaner på väg upp).

"...blåsten slog mig i ansiktet..." 

"... fiskmåsar letade småkryp i den blottade åkern..."

Jag var förmodligen präglad av min tid och använde därför en del - i mitt tycke idag - ålderdomliga uttryck: "smalt" (smälte), "innehavare av" (ägare, ägde), "framtagen" (framme), "såsom" (som), "framkom" (fick jag), "ånyo" (åter), "kulspelandet" (att spela kula), "fortfor" (fortsatte), "fara ut till" (åka till).

Fick högsta betyget

Tja, vad fick jag för betyg på uppsatsen? Jo, det högsta, som på den här tiden var "A" som i skrift blev "Berömlig". Samma betyg fick jag i själva ämnet, skriftlig svenska.

PS. Vad vill jag säga med det här inlägget - förutom att skryta med mitt betyg i svenska? Jo, jag vill lyfta fram den fantastisks service som stadsarkivet i Örebro har! Och att det är mycket som arkiveras, som man kanske inte tänker på.

Hur krisberedd måste man vara?

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) vill att vi ska vara självförsörjande med mat, vatten och värme i en vecka vid t.ex. strömavbrott eller annan kris. Tidigare räckte det med tre dagar. Anledningen är väl en ökad hotbild från Ryssland, naturkatastrofer och terrorister. En del struntar i rekommendationen och fnyser åt detta. Andra tar det på stort allvar och blir en så kallad "prepper". Jag ligger någonstans mittemellan.

Jag har ved i garaget och kaminer i kåken jag bor i. Jag har stora plastdunkar att lagra vatten i. Jag har sovsäckar och både ett Trangiakök och ett gasolkök. Dessutom ett elverk och en fotogenkamin.

Jag har även dunkar med bensin och fotogen och i matkällaren lite konserver m.m. Jag har även lite kontanter hemma för vid ett strömavbrott funkar inte kortbetalning.

 Om jag inte i "fredstid" hade gjort dessa små förberedelser skulle jag djupt ångra det när krisen verkligen är ett faktum.

En del av mina kompisar skakar på huvudet och tycker jag är underlig. Men jag tänker så här: den dan vi får ett längre strömavbrott en vinter på grund av att en rysk hackare slagit ut några ställverk kanske de vill komma och dela det jag har. Hur gör jag då? Får de stanna utanför eller släpper jag in dem? Det återstår att se.

Regler försvårar krisen

Men om SMB vill att vi ska en beredskap gör andra myndigheter allt för att göra det svårt. Min kommun tillåter bara att jag myseldar i mina kaminer två gånger i veckan. Jag får bara ha max 100 liter brännbara vätskor. Då räknas även målarfärg, terpentin, lacknafta in. Det blir inte många liter bensin och fotogen som ryms i den kvoten. Jag får bara ha två gasolflaskor. Etc. etc.

Boverket har gått ut med nya regler för vedeldning och vedpannor som gör det i princip omöjligt att installera en kamin utan att samtidigt skaffa en rökgasrenare för många tusenlappar. 

Stort allvar för en del

Jag är med i en grupp på Facebook för preppers, som heter "Preppers Sverige - Krisberedskap - Överlevnad - Förberedelse - Säkerhet".  Det är Sveriges och Europas största grupp om prepping och krisberedskap.

Diskussionens vågor går höga. Det handlar om allt, från hur mycket kondomer och ögonlinser du behöver lagra till hur du bäst beväpnar dig för att inte bli rånad på allt du gömt undan. Många tar det här med prepping på största allvar.

Lagom är nog bäst

De har flyttat uti skogen, jagar, odlar och är i stort sett självförsörjande. De har planerade flyktvägar och lagrat mat och andra förnödenheter på olika platser. De har övat hela familjen och delat ut olika ansvarsområden och roller.

En diskussion handlade om till vilka länder man skulle fly. Andra menade att man skulle stanna kvar och kämpa till sista blodsdroppen.

Dessa diskussioner känns överdrivna för mig. Skiter det sig på riktigt går allt i alla fall åt helvete. Krisberedskap in absurdum försenar bara undergången en viss tid.

Men att vara förberedd på ett strömavbrott och klara sig några veckor tycker jag är vettigt. Fler borde göra det.