När våren kom till Örebro 1963

Våren kommer varje år. Det gjorde den även för 55 år sedan då jag skulle ta min realexamen. I det skriftliga uppsatsprovet valde jag - som alltid - det fria ämnet. Denna gång var det "Våren kommer till Örebro". Jag har med välvilligt bistånd från Stadsarkivet i Örebro fått en kopia på uppsatsen. När jag nu, så här långt senare,  läser den fattar jag inte hur jag som 16-åring kunde skriva så här bra. Min svenskafröken ansåg att jag var ett författarämne. Hon hade kanske rätt. Då.

Svenska - och teckning - var alltid mina bästa ämnen i skolan. Jag gillade bokstäver bättre än siffor. De sämsta betygen hade jag i ämnen med siffror som matematik och redovisning (bokföring) samt sång och gymnastik.

Nu på ålderns höst har jag börjat ägna mig åt nostalgi. Häromdan kom jag att fundera över min realexamen och frågade mig själv vad jag valde för ämne när jag skrev min uppsats. "Undrar om den finns kvar i nåt arkiv nånstans" tänkte jag.

Jag googlade på min uppväxt- och skolkommun Örebro och fann att man hade ett stadsarkiv. Där hittade jag en arkivförteckning och såg att min gamla realskola fanns med och att det fanns en rubrik "Examensuppsatser".

Jag mejlade arkivet och bad dem försöka hitta min uppsats och gav dem mitt namn, klass och årtal. Dagen därpå fick jag ett mejl med en bilaga från en hjälpsam arkivtjänstemänniska. Bilagan innehöll en kopia av min uppsats. Det var en mycket bra service - som dessutom var gratis! Heders.

Språkliga krumbukter och ålderdomliga ord

När jag läste uppsatsen undrade jag om det verkligen var jag som skrivit den. Jag var ju bara drygt 16 år den här tiden. Rättande lärare hade bara gjort ett par bagatellartade ändringar.

Det som slog mig var två saker. Jag hade en del ordvändningar som jag tyckte var kluriga och bitvis åt det poetiska håller samt vissa ord, som jag idag inte skulle använda då jag ser dem som ålderdomliga och lite tungrodda. Men, men. Det var ju 55 år sedan jag skrev den här texten.

Här är några språkliga krumbukter som jag är imponerad av:

"...några små molntappar som kappseglade på himlen."

"...antennen (som blivit fri från sin is) kunde räta ut sig i solskenet,,,"

".., med stilla dold glädje.." (här hade jag ändrat från det vanliga "illa" till "stilla")

"En sådan här dag skulle tiden stanna till en stund; eller åtminstone ta det litet lugnare" (lägg märke till att jag slängt in ett semikolon. Det var avancerat för en 16-åring.)

",,, stället för att solbränna sig var..." (här hade jag tagit ett substantiv och använt det som ett verb. Innovativt.)

"Gräsmattan var mjuk som marmelad" (kul liknelse, avancerat).

",,.fann jag små, men ändå knoppar som vittnade om att vi får kratta löv även i höst"  (kopplade våren till hösten).

"Jag kände nästan hur snön smälte".

"... jag kan nästan svära på att de växte en bit medan jag var där... (om tulpaner på väg upp).

"...blåsten slog mig i ansiktet..." 

"... fiskmåsar letade småkryp i den blottade åkern..."

Jag var förmodligen präglad av min tid och använde därför en del - i mitt tycke idag - ålderdomliga uttryck: "smalt" (smälte), "innehavare av" (ägare, ägde), "framtagen" (framme), "såsom" (som), "framkom" (fick jag), "ånyo" (åter), "kulspelandet" (att spela kula), "fortfor" (fortsatte), "fara ut till" (åka till).

Fick högsta betyget

Tja, vad fick jag för betyg på uppsatsen? Jo, det högsta, som på den här tiden var "A" som i skrift blev "Berömlig". Samma betyg fick jag i själva ämnet, skriftlig svenska.

PS. Vad vill jag säga med det här inlägget - förutom att skryta med mitt betyg i svenska? Jo, jag vill lyfta fram den fantastisks service som stadsarkivet i Örebro har! Och att det är mycket som arkiveras, som man kanske inte tänker på.