Gott Nytt År!

Nu har jag bloggat i sex år. Det har blivit 835 inlägg om allt möjligt som resulterat i 381 kommentarer och nästan 143 000 sidvisningar. Besöksantalet har snart nått 50 000. Första året presterade jag nästan 250 inlägg men nu är det ca 100 per år. Det är i alla fall i snitt två i veckan. Inte illa.

Jag ska fortsätta skriva inlägg även nästa år.

GOTT NYTT BLOGGÅR!

Snart kommer nog de enkla jobben

Jag har i tidigare inlägg här min blogg propagerat för enkla jobb. De behövs för att få våra nysvenskar i arbete då en stor del av dem saknar utbildning. Ett enkelt jobb brukar normalt leda till ett annat, mer kvalificerat. Den nysvensk som jobbar träffar svennar, vilket utvecklar svenskkunskaperna.

Arbetslösheten i slutet av november bland svenskfödda var 4,6 % och bland utrikesfödda 21,8 %. Det tar i snitt åtta år för en nysvensk att komma i arbete. Så varför väntar man med de enkla jobben? Jo, sossarna och LO vill inte ha dem. De tror att det leder till en generell lönesänkning. Deras recept är i stället utbildning. Vi behöver både enkla jobb och utbildning; det finns ingen målkonflikt här. LO värnar dessutom bara dem som redan har jobb och är med i facket.

Men nu har det hänt en del. Finanspolitiska rådet med professor John Hassler vill ha en "flyktingkommission" och vill se fler enkla lågbetalda arbeten. Han får medhåll av en annan professor, nämligen Lars Calmfors. (Vilken partifärg de har vet jag inte, sannolikt inte sossar.)

Finansminister Andersson har mjuknat lite i frågan, men befarar att EU-migranter skulle komma hit i tiotusentals och ta de enkla jobben från våra nysvenskar. Det går att lösa genom att göra de enkla jobben individuella och knyta ev. lönebidrag till individen.

Men vilka jobb handlar det om? Det måste vara jobb, eller arbetsuppgifter, som kan utföras av den som saknar utbildning och inte kan svenska. Här är några förslag:

- Torka rutor och lyktor på bilar på mackarna.
- Väga frukt och grönt och sätta på prislapp åt kunder i livsmedelsbutiker.
- Plocka ned varor i kassar i livsmedelsbutiker m.fl.
- Köra varuvagn från butik till parkering och tillbaka.
- Rensa skräp efter kuster och vägrenar.
- Röja sly i våra milsvida skogar.
- Rensa ogräs i stadsmiljöer, t.ex. från refuger, trottoarkanter, plattgångar, runt stolpar och träd m.m.
- Skotta snö vid infarter och i trappor.
- Kratta löv åt villaägare m.fl.
- Gå ut med äldreboende personer som inte kommer ut.
- Tömma offentliga papperskorgar.
- Hjälpa båtklubbmedlemmar med båtrengöring m.m.

Svensk Handel med ICA, Coop m.fl. i spetsen borde kunna gå i bräschen, liksom även kommuner och bensinhandlarnas riksförbund (om det finns något).

Listan över enkla jobb kan säkert göras hur lång som helst. Det är inte arbetsuppgifter som saknas. Det är politisk vilja som krävs. Sossarna kommer nog att få krypa till korset. Det har man gjort förr. De var hårdnackat emot både reklam i TV och medlemskap i EU och - för att ta ett färskt exempel - också mot minskat flyktingmottagande.

Det finns många sorters feminister

För mig har orden jämställdhet och jämlikhet i stort sett varit synonymer. Men nu har jag lärt mig skillnaden. Jämställdhet handlar bara om jämlikhet mellan kvinnor och män. Jämlikhet kan vara likhet mellan unga och gamla, mellan stora och små, mellan fattiga och rika osv. i all oändlighet.

Jag tycker att män och kvinnor ska ha samma lön för samma arbete. Det är en självklarhet. "Ja men, då är du feminist!" utbrast min kvinnliga f.d. arbetskamrat som själv kategoriserar sig som rojalistfeminist då hon dessutom är en stor vän av kungahuset.

Jag har dock aldrig sett mig som feminist eller kallat mig det. Och gör det inte nu heller, trots att jag är för jämställdhet mellan kvinnor och män.

Feminism är för mig förknippat med den politiska vänstern. Vår rödgröna vänsterregering säger sig vara feministisk och ska driva en feministiskt politik. Schyman & Co med sitt Fi-parti har rejäla vänsterrötter, ända långt ner i kommunismen. Men trots det så finns det liberaler som säger sig vara feminister.

När jag googlade på ordet feminist blev bilden mer komplicerad. Feminismen har sina rötter långt tillbaka, i värsta fall ända till 1600-talet, men helt klart från 1700-talet. Det är alltså inget nytt påfund.
Dessutom har rörelsen tolv olika avarter: särartsfeminism, likhetsfeminism, anarkofeminism, liberalfeminism, radikalfeminism, socialistisk feminism, queerfeminism, ekofeminism, analytisk feminism, kontinental feminism, pragmatisk feminism och postkolonial feminism. Till detta kan vi även lägga min f.d. arbetskamrats rojalistfeminism.

Jag vet inte vilken sorts feminist jag skulle vara? Alltså avstår jag från att kalla mig feminist.

Inte mycket till försvarsförmåga

Sveriges försvarspolitik à la sossarna och övriga vänstern går ut på att vi ställer upp (militärt?) och hjälper andra länder mot att vi förväntar oss motsvarande hjälp tillbaka i ett skarpt läge. Det är en tunn vattvälling då det inte finns några garantier om returhjälp. Borgarnas mer bastanta måltid är i stället ett fullvärdigt medlemskap i Nato.

Frankrike har bett Sverige - och övriga EU-länder - om hjälp i kampen mot IS. Borgarna vill att vi ställer upp med Jas-plan, vilket vi gjorde 2011 i Libyen. Regeringen har dröjt med svaret, men nu har det kommit: militära flygtransporter och kanske även försvarsmateriel som hjälp till Frankrikes insatser i Afrika.

En av de tyngre politikerna i Baltikum ifrågasatte för en tid sedan den svenska doktrinen om hjälp: "Det kan ju ske i form av några tusen olivoljeflaskor". Han gav alltså inte mycket för den svenska hjälp-hjälpdoktrinen utan skulle givetvis hellre se ett svenskt Nato-medlemskap. Då skulle våra baltiska vänner sova tryggare om nätterna.

Jag kan dock förstå att regeringen inte vill skicka iväg Jas-plan. Nu säger man sig prioritera försvaret av Sverige. Men frågan är vilken minister som bestämt den nu aktuell hjälpen? Mycket talar för att det är utrikesministern i samråd med finansministern och inte försvarsministern.

Även om vi teoretiskt har ett 80-tal Jas-plan på våra fyra divisioner så är det normalt bara ett 20-tal som är startklara. Dessutom har vi ont om personal. Ett plan behöver flera piloter i skift plus ett antal tekniker på marken. Om vi skulle skicka iväg en division Jas-plan till Syrien skulle vår incidentberedskap bli lidande. Så knackig är vår försvarsförmåga.

Vi har alltså inte mycket hjälp att erbjuda. Då kan vi inte heller räkna med särskilt mycket i retur när den dagen kommer. Den svenska solidaritetsdoktrinen är inte mycket värd.

Vi behöver en "sunt förnuft-paragraf"

De senaste dagarna har medierna berättat att en nysvensk urmakare i Uppsala ska utvisas. Han kom hit som arbetskraftsinvandrare från Iran för fyra år sedan. Enligt regelverket måste han ha lön enligt kollektivavtalet. Det har han fått - med råge dessutom - utom under några månader då hans månadslön var 180 kr för låg; ett beklagligt fel som dock rättades till retroaktivt.

Men det räcker inte för att han ska få stanna. Han och hela hans familj, som rotat sig här, ska utvisas på grund av lönefelet. På sociala medier är upprördheten stor över detta beslut. Statliga tjänstemän framstår som själlösa juristbyråkrater utan sunt förnuft. Beslutet lär ha överklagats så sista ordet är ännu inte sagt.

Det medierna berättar måste man alltid fundera över. Är det hela bilden som redovisas? Det kan finnas sekretessbelagd information som inte kommer fram. Från min tid på en länsstyrelse där enskilda personers ärenden handlades och från min tid som pressansvarig på Skatteverket vet jag att det händer ibland att det bara är en del av sanningen som presenteras.

(Varning: Här kommer en spekulation från min sida:) Tänk om Säpo har indikationer på att urmakaren är agent för den Iranska säkerhetstjänsten med uppdrag att spionera på landsmän i Sverige? Då är i så fall lönefelet ett utmärkt sätt att hänga upp ett utvisningsbeslut på utan att avslöja för mycket.

Dessutom pratade inte urmakaren svenska när han intervjuades i TV, vilket kan tyckas märkligt efter fyra år i landet i ett serviceyrke med möjlighet till många kontakter med svensktalande. Däremot talade en av hans söner utmärkt svenska i intervjun. Om urmakaren verkligen vill bli kvar i Sverige så borde han vid det här laget lärt sig hyfsad svenska.

Nu tror jag dock inte att han är iransk spion, utan det är, som sagt, enbart spekulationer från min sida.

Åter till grundproblemet: Att utvisa en familj som rotat sig i landet på grund av ett bagatellfel. Juristerna hävdar självklart att lagen är glasklar och att det inte finns utrymme för godtycke eller så kallat "sunt förnuft".

Liknande märkliga händelser har hänt förr. Själv minns jag ett fall från 1980-talet.

Bakgrunden var att kronofogden i en mellansvensk stad skulle driva in ett utdömt vite hos en kvinna som vägrat exmaken umgängesrätt med deras gemensamma barn. Kvinnan var orolig över att exmaken skulle skada barnet. Exmaken mördade barnet. Men vitet kvarstod och kronofogden skulle driva in det.

Medierna hängde på och även här efterlyste man "sunt förnuft". Skatteverkets dåvarande generaldirektör ingrep (verket var då chefsmyndighet för kronofogdarna) och avskrev vitet. (Ansvarig minister gick sedan ut medierna och tog åt sig äran av beslutet och plockade alla poäng hos allmänheten.)

Det är klart att våra lagar är trubbiga ibland. Men sunt förnuft och juridik är två oförenliga storheter. I fallet med den iranske urmakaren är det uppenbart att straffet/utvisning inte står i proportion med brottet/ett bagatellartat lönefel som arbetsgivaren gjort och som dessutom rättats till.

I någon övergripande lag borde det finnas en paragraf som gör det möjligt att luta sig mot "sunt förnuft" så att sådana här pinsamheter kan undvikas. Sedan blir det upp till domstolarna att avgöra om paragrafen kan åberopas och skapa prejudikat.

Skogen - tre flugor i en smäll

Sverige är ett skogrikt land. När man åker från norra Svealand och uppåt är det i stort sett bara skog. Mil efter mil. Dessutom är den tät till tusen. Det är en enorm naturresurs som skulle kunna nyttjas mycket bättre.

För att hindra den globala uppvärmningen måste ökningen av medeltemperaturen förhindras så mycket det går. Orsaken till värmen är den utsläppta koldioxiden. Görs inget räknar SMHI med att temperaturen i Norrland kommer att stiga med 5-6 grader till nästa sekelskifte. Det skulle innebära att de flesta skidanläggningar norröver fick slå igen. Trädgränsen flyttas uppåt fjällen. Faunan och floran förändras. Med mera, med mera.

Vi behöver energi. Eftersom användningen av fossila bränslen som olja och kol är den stora boven till den ökande koldioxiden måste vi få andra energikällor. Kärnkraften vill många ha bort. Vattenkraften kan inte byggas ut. De stora outbyggda älvar vi har vill man ha orörda. Små vattenkraftverk brukar hota några rara vattensalamandrar och får miljömupparna att gå i spinn. Sol- och vindkraftverk då? Jovisst, men de är dyra att bygga. Och ofta är det mulet och vindstilla. Kvar är biobränslet, dvs. vår skogsråvara, som finns i massor och är förnybar. Här har vi den första "flugan".

Skog som växer tar upp koldioxid. Skog som slutat växa gör det inte. Alltså är det bra från miljösynpunkt att avverka skog och låta ny växa upp. Här kommer den andra "flugan".

Vi har brist på sysselsättning för våra nya svenskar som i tiotusentals sitter sysslolösa på boenden i skogrik glesbygd. De behöver enkla jobb som man kan utföra utan djupa svenskkunskaper och högskoleutbildning. Ge dem en såg och yxa och skicka ut dem i skogen. Fysisk aktivitet och frisk luft. Kan det bli bättre? Här är den tredje "flugan".

Vad väntar våra beslutsfattare på?

Det finns lediga sängplatser?

Antalet flyende till Sverige har minskat den sista tiden. En del menar att det beror på de skärpta reglerna med bl.a. ID-kontroll. Andra menar att det är den lägre vattentemperaturen i Medelhavet som gjort att färre vill åka i en överlastad gummibåt från Turkland till Grekland.

Här hemma är det problem med bl.a. sängplatser till våra nya invånare. Det har talats om att ta husvagnar i anspråk. De står ju i alla fall tomma under vinterhalvåret. Varför inte gå längre? Det finns ju tusentals tomma fritidshus, varav många är vinterbonade. Sen har vi alla vinteruppställda fritidsbåtar som också kunde nyttjas.

Apropå sommarstugor. I Bergslagen har EU-medborgare från Rumänien lagt beslag på stugor som företrädesvis ägs av holländare och bosatt sig där. Anledningen är förstås att ägarna är långt borta. Polisen lär inte kunna göra mycket åt det, vilket är märkligt. Inbrott borde kunna beivras.

Men ännu värre är att Kronofogden inte kan avhysa rumänerna, eftersom det inte går att fastställa deras identitet. Våra lagar om avhysning är gjorda för oss vanliga svenskar med personnummer och som bor i hyresrätt. När hyresgäster inte betalar hyran i tid kan fogden komma och flytta ut dem.
Men en rumän som inte har ID-kort går inte att flytta på.

Det behövs lagändring.

Nyanländ kvinnodiskriminering

Häromdan när frugan, åtföljd av mig, hade ett ärende till en butik som drivs av nysvenskar blev jag förbannad. Trots att det var min fru som inledde konversationen vände sig den manlige nysvensken hela tiden till mig. Han ignorerade min fru helt och hållet.

Jag bet ihop, men gjorde inget åt det. Det ångrar jag. Jag skulle ha skällt ut honom efter noter. Nästa gång jag råkar ut för något liknande ska jag göra det.

Ett boende i södra Sverige för ensamkommande flyktingbarn har en kvinna som chef. En del av ungdomarna vägrar att ta order från henne, därför att hon är kvinna.

Vill man stanna i vårt land - och får det - anser jag att integrationen inte bara handlar om rättigheter utan även skyldigheter, t.ex. att anpassa sig till vår kultur. Det talas sällan om det.

Det finns nysvenskar som har svårt att göra det.  Eller inte vill?

Det är blåsigt högre upp

Vi har många stora myndigheter i Sverige som har hela landet som sitt verksamhetsområde. Det har varit en trend i många år att göra flera mindre likadana myndigheter till bara en enda. Skatteverket är ett exempel i mängden.

När en annan stor statlig verksamhet i landet som bestod av många mindre myndigheter skulle läggas samman till en enda rikstäckande tillsattes som brukligt en kommission, som fick i uppdrag att ordna allt praktiskt. Kommissionen hade en ordförande som slet hårt för att få allt att funka. Alla trodde att ordföranden skulle bli den nya myndighetens chef, eftersom det har varit brukligt tidigare.

Dagen innan regeringen en torsdag skulle fatta beslut om vem som skulle bli nya myndighetens chef blev kommissionens ordförande uppringd av ansvarigt statsråd som sa: "I morgon tar vi beslut om vem som ska bli chef. Och det blir inte du." Klick, sa det sedan när ministern avslutade telefonsamtalet. Kort och koncis information, inget socialt småprat och inga förklaringar.

Regeringen utsåg en chef för en annan myndighet (med rätt partifärg?)  som chef för den nya myndigheten. Så kan det gå till. Ju högre upp man är, desto tuffare och blåsigare är det.

Ingen hade gjort fel

Min fru har en klänning som fått fläckar. Hon tänkte först tvätta den försiktigt på egen hand. Men när hon studerade den lilla fastsydda bruksanvisningen i klänningen framgick det att tillverkaren rekommenderade professionell kemtvätt. Alltså gick hon till den närmaste kemtvätten, den som vi alltid anlitat.

Den tvätten var tidigare en gammal känd Sollentunafirma som ägts och drivits av samma familj i minst två generationer. Nu var det en ny regim med nya ägare. Klänningen var en finklänning, som hade två glimrande band med paljetter. "Går det bra att kemtvätta den med de här paljetterna", frågade hon tvättkillen. "Det är inga problem", svarade han. Alltså lämnades klänningen tryggt in för kemtvätt.

När hon hämtade ut klänningen var den förpackad i en plastpåse. Först när hon kom hem och tog fram klänningen ur plasten upptäckte hon att paljetterna var missfärgade. Klänningen hade dessutom fått nya fläckar och en av de ursprungliga fläckarna var fortfarande kvar och hela klänningen var skrynkligare nu än när den lämnades in. Klänningen var med andra ord förstörd.

Åter till tvätten hävdade tvättkillen att han kemtvättat den enligt konstens alla regler. Han hade inte gjort något fel. Han menade att klänningen var felmärkt. Den skulle inte ha kemtvättats alls och han hade ingen skuld i det som skett. Han lovade skriva ett intyg på att han gjort helt rätt, ett intyg som han skulle mejla till min fru.

Frun gick då till butiken i Sollentuna centrum där hon köpt klänningen. Där hävdade man att tvätten gjort fel. "Man har haft för varmt när man kemtvättade klänningen så att paljetterna förstörts", var deras förklaring. Klädbutiken kontaktade också tillverkaren, som meddelade att man inte fått några klagomål på den här typen av klänning. De menade att den ska klara en korrekt kemtvätt.

Alltså: Ingen hade gjort något fel. Klänningen var korrekt märkt enligt tillverkaren och säljaren. Tvätteriet hävdade att den var felmärkt och att de kemtvättat den på korrekt sätt. Tvätteriet betalade dock tillbaka 190 kr som de tagit betalt för den misslyckade kemtvätten. Fattas bara annat!  Klädbutiken som sålt klänningen var hygglig och lämnade ett tillgodokvitto på samma belopp som klänningen kostat. Det var juste gjort!

Vår uppfattning är att tvätteriet är syndabocken. Tvättkillen var mycket väl medveten om att klänningen var skadad när frun kom tillbaka med den och klagade. Han borde ha erkänt det redan när klänningen lämnades ut och han tog betalt. Dessutom skickade han aldrig något intyg, vilket han lovat.

Nä, vi kommer att anlita ett annat tvätteri i framtiden. Det finns fler att välja bland i Sollentuna.