Häromdan när frugan, åtföljd av mig, hade ett ärende till en butik som drivs av nysvenskar blev jag förbannad. Trots att det var min fru som inledde konversationen vände sig den manlige nysvensken hela tiden till mig. Han ignorerade min fru helt och hållet.
Jag bet ihop, men gjorde inget åt det. Det ångrar jag. Jag skulle ha skällt ut honom efter noter. Nästa gång jag råkar ut för något liknande ska jag göra det.
Ett boende i södra Sverige för ensamkommande flyktingbarn har en kvinna som chef. En del av ungdomarna vägrar att ta order från henne, därför att hon är kvinna.
Vill man stanna i vårt land - och får det - anser jag att integrationen inte bara handlar om rättigheter utan även skyldigheter, t.ex. att anpassa sig till vår kultur. Det talas sällan om det.
Det finns nysvenskar som har svårt att göra det. Eller inte vill?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar