Jag behöver hjälp för att komma igång att gå

Jag har sedan åtta år diagnosen Parkinsons sjukdom(ar). Symptomen varierar så mycket från individ till individ därför är det befogat att skriva i plural. Jag upptäckte min PS därför att jag skakade i högra benet. Det gjorde jag för nio år sedan. Det tog alltså ett år att fastställa att jag hade PS. När jag fick piller mot PS slutade benet att skaka. Då visste min neurolog at det var PS jag hade fått.

De flesta med PS skakar i händerna eller få ofrivilliga ryckningar i huvudet eller överkroppen, men det har inte jag. Jag har inte heller hallucinationer eller är deppigare än vanligt. 

Men jag har svårt att svälja vätska, kan inte skriva för hand - inte en enda bokstav eller siffra alls - "och jag skirve bara fde l p ådsat orn" dvs. jag skriver bara fel på datorn. (Detta inlägg "tig felra timmamr astt  asrov  aocvhn rätta" tog flera timmar att skriva och rätta.) 

Dessutom är jag trög i magen, vilket är bättre än att skita på sig eller att ha ständig värk i hela kroppen, som kan drabba en del med PS.

Men det jobbigaste är att jag nästan inte kan gå alls. Jag har det som kallas "freezing feet" - eller "frysta fötter" på svenska. Det innebär att fötterna fastnar i golvet. Det går inte att lyfta dom för att börja gå Det är inte fel på mina muskler eller mina ben. Det är min sjuka PS-hjärna som styr detta.

Vi är ca 25 000 som har PS i vårt land. Av dessa har ca 40-60 % "frysta fötter";  alltså ungefär hälften.

Det finns olika strategier för att lura hjärnan så man kan komma igång att gå. Det kan t.ex. vara att sjunga en snutt - t.ex. "Vi gå över daggstänkta berg osv." - eller räkna högt "1, 2, 3 osv". Eller att stilla vagga sidledes fram och tillbaka och klappa sig på låren. Inget av detta funkar för mig.

Det enda som funkar för  mig är att jag får en fot att kliva över. När fötterna fastnar måster jag ofta be någon annan person att hjälpa mig. 

Ibland när jag står och stampar och inte kan komma igång att gå händer det att en förbipasserande stannar upp och undrar om jag behöver hjälp. Ja tack, säger jag och förklarar att jag har PS och behöver en fot att kliva över. 

 

Dessa spontanhjälpare är så gott som alltid en person med utländsk bakgrund. Varför? Det beror nog på kulturskillnader och hur man ser på oss äldre.

Jag ska ge några exempel. Häromdan när jag var på Östermalm och hade stannat med min rullator mötte jag två kvinnliga p-vakter. Den ena gick förbi men den andra - med typiskt invandrarutseende - stannade  och frågade  om jag behövde hjälp. 

Det fick jag med råge. Ofta när jag är trött går jag bara ett tiotal steg innan det blir stopp igen. Trots att p-vakten gått förbi mig hade hon koll på mig. Tre gånger kom hon springande tillbaka för att med sin fot få fart på mig igen.

När jag var på Rusta och hade lagt några tavelramar på rullatorn som givetvis inte låg kvar utan ramlade av fick jag spontan hjälp av kvinna. Hon avbröt sitt eget handlande och följde med till kassan. Men hon fortsatte och såg till att jag fick in både rullatorn och ramarna i bilen. Hon var turkiska.

En söndag när jag utan problem tog mig med rullatorn två kilometer till Sollentuna C fick jag stopp när jag hade kommit halvvägs hem. Det var förmiddag och få var ute. Då mötte jag en ung utländsk kille som bar på ett par matkassar.

Han visade sig vara indier och jobbade som ít-konsult i Kista. Efter att ha gått hem med sina kassar kom han tillbaka. Trots att jag sa att han inte behövde det insisterade han och följde mig ända hem och jag fick öva min rostiga engelska.

Jag har fler liknande kontakter jag haft med vänliga och hjälpsamma invandrare som aldrig tvekat att stötta mig.

Det är skamligt att det finns politiker som vill kasta ut dessa personer ur landet. De får sina permanenta uppehållstillstånd omvandlade till tillfälliga och riskerar att  skickas ut ur landet. 

Låt de som jobbar och sköter sig utan att ligga samhället till last få stanna. Vi behöver dem!

Utlandsfödda - oavsett om de är invandrade eller tillfälliga turister - är mer hjälpsamma än svenskar

Jag har vid flera tillfällen den senaste tiden fått spontan hjälp av utlandsfödda. Dels när jag handlat och fått problem med mina otympliga varor och dels när jag ramlat. I  samtliga dessa fall har svenskar gått förbi utan att vissa en tillstymmelse till empati och vilja att hjälpa mig.

I ett inlägg här i slutet av augusti så berättade jag om min sjukdom och mitt behov av hjälp.

Jag avslutade med att hävda att invandrade personer är mer hjälpsamma än svennar är. Det är så sant, så sant, vilket jag erfarit den senaste tiden.

Häromkvällen var jag på Rusta i Upplands Väsby för att köpa några halvstora fotoramar. Eftersom det var den så kallade ”Svarta veckan” hade Rusta satt ned priset med 50 %.

Jag plockade upp åtta ramar som jag lade på min rullator och gick vidare mot kassan. Efter att mödosamt ha gått ett par meter ramlade alla ramarna av rullatorn och ned på golvet.

Samtidigt spärrade jag gångvägen. Flera kunder trängde sig förbi eller tog en omväg när jag med visst problem försökte plocka upp mina nedfallna ramar. Jag tittade hjälplöst vädjande på några typiska svenska kvinnor som trängde sig förbi utan att reagera.

Jag funderade på att be någon av dem om hjälp men hann inte då en röst bredvid mig frågade om jag behövde hjälp. Det var en invandrarkvinna i 50-årsåldern som ställde frågan på perfekt svenska men med viss brytning. Jag tackade givetvis JA.

Hon frågade om jag skulle till kassan. Jag dröjde med att svara då jag tittade  på de få varorna i hennes varuvagn och tänkte jag att hon inte behövde hjälpa mig då hon säkert hade en  hel mer att handla.

Men hon förekom mig och sa att hon hade all tid i världen och log mot mig och lyfte av mina ramar från rullatorn och la dom i sin varuvagn.

Då mina fötter fastnar i golvet på grund av min Parkinson när jag är i trånga utrymmen som i en butik kom jag inte iväg mot kassan. Är jag dessutom stressad – vilket jag var nu – blir det ännu svårare att gå

Men jag har ett trick att lura hjärnan så jag kan ta några steg. Det är att få någon att sätt fram sin fot så jag får något satt kliva över. Jag bad min lite förvånade men hjälpsamma invandrarkvinna att göra det.

På detta sätt kom vi till slut till kassan. Men det slutade inte där. På eget initiativ fortsatte hon ända ut till bilen och såg till att mina ramar, jag själv och min rullator kom in i bilen och jag tryggt kunde fara iväg.

Det var en fantastisk kvinna som hjälpte mig. Jag frågade var hon kom ifrån och om jag fick ge henne en kram som tack.

Med tårar i ögonen av tacksamhet gav jag den turkiskfödda kvinnan en stor björnkram innan hon tog sin varuvagn och återvände till butiken för att fortsätta sitt avbrutna handlande.

PS. För några veckor sedan fick jag ungefär samma hjälp till kassan när jag med käpp fumlade fram med två hopfällda flyttkartonger i ena handen i Julabutiken i Häggvik. Även denna gång var det en medelålders invandrarkvinna som tog hand om mig.

Förra helgen när frun och jag var inne i stan ramlade jag handlöst framåt över rullatorn i halkan på Slottsbackens kullerstenar. Då jag är tämligen tung numera är det svårt för min fru att få upp mig.

Mitt fall uppmärksammades av en engelsktalande man som kom springande och fick upp mig på fötter och ledde mig till bilen som stod längre ned mot Skeppsbron. Frun kom efter med min rullator.

Varför är det inga svenskar som hjälper mig? 

Hur ser en typisk svensk manlig panschis ut?

Inte som mannen på bilden i alla fall. Jag skull tro att en svenskfödd gubbe en bit in i pensionärslivet kan se ut som jag, dvs. vit kaukasier, lite lönnfet med kulmage, dåligt med hår på skallen, lätt kutryggig och klädd i jeans och t-shirt. Killen på bilden ser inte ut så, trots att annonsen - en helsida i dagens SvD - har som målgrupp pensionärer i Sverige som sitter i ett obelånat småhus. 

Varför har man då valt en bild på en farbror med osvenskt utseende och klädd i fritidskläder som definitivt inte är typiskt svenska för äldre män? 

Och dessutom placerad i en skog som ser ut att ligga nånstans i Latinamerika.

Tanken är givetvis att han föreställer en vanlig svensk panschis som tagit ett så kallat pensionärslån med sin obelånade villa som säkerhet för framtida betalning av lånet.

För pengarna har han åkt till Costa Rica för att sportfiska. Han har varit där väldigt länge i solen så därför ser han så mörk ut i nian. 

De exklusiva fritidskläderna har han kunnat kosta på sig, tack vare lånet.

Nä, jag tror inte det är tanken. Reklambyrån har fallit för det politiskt korrekta när det gäller bilder på människor i annonser. 

Det måste vara minst en, helst flera personer med typisk utländsk bakgrund. Allt för att visa att kunden/avsändaren absolut inte har något emot invandrare utan tvärtom.

Detta för att inte någon invandrarkramare på vänsterkanten ska anmäla annonsen för diskriminering. Men risken finns att någon feminist på samma kant gör det för att det inte finns någon kvinna i bilden. Det finns ju även kvinnor som är pensionerade och bor i obelånade småhus är argumentet.

För många år sedan ritade jag de så kallade roliga gubbarna i Riksskatteverkets (då i alla fall) populära broschyr "Dags att deklarera". Mina figurer nagelfors varje år och kritiserades. "Varför sitter kvinnan sysslolös när mannen deklarerar?" "Varför är alla ljushåriga?" Suck!

Jag tog till mig av kritiken och året efter var kvinnan mer sysselsatt än mannen, som nu var svarthårig. Så jag kan ha en viss förståelse när personer med utländskt utseende förekommer i annonser nu för tiden.

Men jag tycker det börjar gå till överdrift och annonsen ovan borde ha haft en typisk svenne. De är trots allt fortfarande i majoritet i målgruppen pensionärer i vårt land.

Längst ned i annonsen med pytteliten  text har man ett exempel på ett sånt här pensionärslån. Lånar du idag 600 000 kr för att ha kul för så får du när du femton år senare säljer din obelånade kåk betala nästan 1,1 miljoner!

Det är inte precis välgörenhet dessa banker sysslar med.

Det behövs mer pengar till äldrevården

Pandemin har skördat många offer inom äldrevården där svaga och gamla drabbats. En anledning till det stora man- (och kvinno)fallet är att personalen gått till jobbet trots att de varit sjuka och smittat sina "kunder". Att de gått dit ändå beror på att de är timanställda och inte vill förlora sin inkomst. Det är billigare med timanställda än att ha fast anställda med månadslön.

Dessutom har många som jobbar inom äldrevården utländsk bakgrund, vilket kan vara en orsak till den låga vaccinationsgraden hos personalen. 

Vaccinationsgraden generellt sett är lägst i utsatta områden i kommuner med stor andel invandrare.

Dödstalen i covid 19 bland invandrare med bakgrund från länder som är långt från Sverige vad gäller språk, kultur, religion m.m. är också större än för vanliga svennar. 

De förstår inte svenska och litar inte på myndigheter och vad de berättar. De nås av och tar däremot till sig desinformation av olika slag som handlar om vaccinet.

Den som tar vaccinet blir förvandlad till ett djur, vaccinet innehåller ett mikroskopiskt litet chip som gör att staten får full kontroll över dig är bara några av tokigheterna som förekommer.

Många anställda inom äldrevården har den här bakgrunden med låg timlön. De som driver äldreboendena, oavsett om det är privata eller kommunala utförare, vill ha så låga kostnader som möjligt. 

Det blir billigare att plocka lågutbildade invandrare i stort sett direkt från gatan än att anställa utbildade svensktalande sjukvårdsbiträden och undersköterskor.

Äldrevård får inte kosta. Det är också tydligt när det gäller hemtjänsten, jämfört med äldreboende.

Oavsett hur dålig du är måste du först ha maximal hemtjänst innan kommunens biståndshandläggare kan godkänna att du kan få en plats på ett äldreboende. Pengarna styr även här.

När din hemtjänst kostar mer än en plats på ett äldreboende kan du komma ifråga för en flytt. Men då är du i så dåligt skick att du inte har lång tid kvar i livet.

Det är därför märkligt när nybyggda äldreboenden marknadsför sig med olika aktiviteter som en majoritet av deras "kunder" är för dåliga att delta i på grund av sjukdom, demens och annat handikapp.

Det är alltså inte den enskildes behov och önskemål som styr utan det är pengarna. De gamla som slitit ett helt liv och byggt upp landet får inte den kvalitet i sin äldrevård de är värda. 

Och värre blir det för oss i "Proppen Orvar", dvs. vi som är födda på 1940-talet, när vi inte kan klara oss utan hjälp.

1) Politikerna måste se till att vårdpersonalen har bra betalt så de kan vara hemma när de är sjuka i stället för att gå till jobbet och smitta ned de vårdbehövande.

2) Politikerna måste se till att all personal som vårdar gamla är fullvaccinerade. Att som ursäkt hävda att man inte kan tvinga någon att ta vaccinsprutorna är skitsnack. De är ju en smittorisk. När någon t.ex. har salmonella och riskerar att smitta andra så förbjuds vederbörande att vara på jobbet utan måste isolera sig i hemmet.

3) Politikerna måste låta den som vill och har behov få en plats på ett äldreboende även om det kostar mer än hemtjänsten. Om detta inte är möjligt, låt den som vill och kan, betala mellanskillnaden ur egen portmonnä. Räkna i kostnaden för hemtjänsten -  vid jämförelsen med äldreboendet - även in den tid som närstående lägger ned. 

Detta kostar pengar och de finns. Det är bara en fråga om prioritering. Vår blivande statsminister fru Andersson har ju sagt att det finns 74 miljarder att spendera på reformer. 

Jag tycker det är bättre att satsa på äldrevården än att t.ex. genomföra den så kallade familjeveckan för föräldrar med barn.

Men det handlar cyniskt om röster och val. De äldre har inte så många val kvar att rösta i, vilket däremot unga barnfamiljer har.

Utan BankID och ID-kort så finns du inte

För svenskar är det lätt att få ID-kort, bankkonto och BankID.  Men för en utlänning som kommit hit som flykting och lämnat allt efter sig i det gamla hemlandet - och dessutom är analfabet - är det inte lätt. Utan hjälp från andra flyktingar som etablerat sig här eller hjälpsamma svenskar är det svårt, nästan omöjligt. Den svenska byråkratin brukar ofta framhållas som enkel - i alla fall i jämförelse med andra länder.  Tyvärr stämmer det inte alltid.

Den här berättelsen handlar om en familj; Adam och Eva och deras dotter Maria (fingerade namn) som bor i Västsverige. De kom hit som flyktingar 2015 och har alltså väntat på besked om uppehållstillstånd i många år.

Utan uppehållstillstånd har de inte heller kunnat få undervisning i svenska via SFI. Trots det har dottern - som var barn när de kom hit men nu är ca 20 år och går på en folkhögskola - lyckats lära sig svenska och kan göra sig förstådd.

Nu har familjen fått tillfälligt uppehållstillstånd och även svenskt personnummer. Eva och Maria har även lyckats skaffa sig svenskt ID-kort hos Skatteverket. Men för pappa Adam har det inte gått. Varför inte då, undrar ni?

Jo, det beror på att hans efternamn på Migrationsverkets handling med beslutet om uppehållstillståndet har en bokstav som skiljer från övriga familjens dito. En bokstav som dessutom inte uttalas. Det kan jämföras med många svenska namn som har en stum bokstav (Tärnström/Thärnström, Spjut/Spjuth).

I den svenska folkbokföringen har allas efternamn stavats lika. Trots det har ärendet nu skickats till ID-kontrollsektionen hos Skatteverket i Stockholm.

Hur namnet stavats hos Migrationsverket har säkert berott på att olika handläggare varit inkopplade på deras ärende när de kom och sökte asyl. Slumpen har alltså avgjort hur man stavat Adams namn.

Svenska myndigheter som betalar ut pension och olika bidrag kräver att mottagaren har ett bankkonto. Det gäller för alla oavsett nationalitet. För att kunna öppna ett bankkonto måste man kunna visa en giltig legitimation. Ett av Skatteverket utfärdat ID-kort är en giltig legitimation, däremot är inte alla pass utfärdade av andra länder det.

Detta är alltså Adams dilemma. Utan bankkonto kan han inte ta emot de bidrag han får. Utan ID-kort kan han inte öppna bankkonto. Med ett bankkonto kan man också få ett BankID som också är nödvändigt för att klara sig i vårt land.

Men går det inte att prata med Skatteverket som ska vara så serviceinriktat och har "medborgaren i centrum" och ett "utifrån-och-in-perspektiv" på sin verksamhet?

Nä, det är för sent. Adams ärende är flyttat till Skatteverket i Stockholm och där dröjer det minst åtta veckor innan någon handläggare börjar kika på hans ärende och dit kan man inte ringa. Det verkar över huvud taget inte gå att göra något alls för att påskynda detta enkla ärende.

I andra länder hade det här gått att fixa med lite pengar under bordet till en mutbar handläggare. Tack och lov går det (normalt) inte i Sverige. Det ska vi alla vara tacksamma för.

För mig som har jobbat i stort sett hela mitt liv på Skatteverket och enbart med att få det förvandlat från en rigid kontrollmyndighet till en servicemyndighet i medborgarnas tjänst känns det inte kul att få del av Adams ärende.

Jag kan förstå att man har mycket att göra på verket. Men det hade man även på min tid där. Ska det verkligen ta åtta veckor innan Adams, förlåt uttrycket, skitärende får en handläggare?

När jag på 1960-talet jobbade på en länsstyrelse i Mellansverige sa man så här när ett ärende, som var helt klart för beslut och kunde beslutas och expedieras inom tio minuter: "Nä, säg att dom får komma tillbaka om två veckor. Då är det klart!"

När jag undrade varför, blev svaret: "Ärendet måste ligga till sig!" Tablå och ridå. Ni kan förstå att jag slutade där.

Jag hoppas verkligen att Skatteverket, som jag gett all min vakna tid i många decennier, inte retarderat och hamnat tillbaka i 1960-talets verklighet?

PS. Är du en så kallad "Vän av ordning" undrar du säkert hur Adams familj fick ut det matbidrag de fick från Migrationsverket under de år då de hade ett boende som verket ordnat och väntade på sitt uppehållstillstånd? Cash? Nä, de fick pengen insatt på det ICA-kort de fick av Migrationsverket när de kom hit.

 

 

 

 

 

Är jag en homofob rasist?

När jag läser morgontidningen eller när jag ser på TV händer det ofta att jag fäller en kommentar som får min kära fru att reagera negativt. Hon nästan skäller på mig och säger "Hur kan du veta det? Det är såna här kommentarer som föder rasism!"  Eller också säger hon att jag har bögnoja.

Vad är det då jag kommenterar? Och vad säger jag?

Jo, när jag läser om en grov gruppvåldtäkt eller en rånad och trakasserad ung kille så fäller jag kanske kommentaren "Det är nog invandrare som gjort det". Frun tänder direkt och nästan skriker åt mig "Hur kan du veta det? Det är såna här kommentarer som spär på rasismen! Sluta!"

Ofta visar det sig att jag haft rätt. Häromdan var det två unga svennar som blev misshandlade och våldtagna i timmar på Solna kyrkogård. Jag kommenterade det. Det visade sig att jag hade rätt.

Men jag fäller ju min kommentar i hemmets lugna vrå - inte offentligt.  Är det så farligt? Jag tycker inte det. Jag vägrar att vara "politiskt korrekt" mellan hemmets fyra väggar.

Men frun har kanske rätt? Jag är nog rasist.

I nästan alla program som visas i statstelevisionen - och även i TV 4 - så ska det vara med en homosexuell - eller två. Jag tänker då inte i första hand på Gardell eller Mark Levengoood. Dom ser ju ut som vanligt folk, liksom även Christer Björkman, han med schlagertävlingen.

Men den där operasångaren, som gått ned i vikt, och som är utstuderad sminkad. Han är ju extrem. Det är även den där ljushåriga tjocka killen med pipiga rösten som var med i "Bäst i test" i ettan häromkvällen. Jag minns inte vad dom heter.

I fyrans "Bonde söker fru" är det alltid med ett homopar, antingen killar eller tjejer, liksom även i andra program i TV där det är par som medverkar.  

Bögar stör mig inte. Jag har haft arbetskamrater och medarbetare som varit det. När jag träffar mina kompisar i kilt är flera av dem det. Det som stör mig i TV-programmen är att det är så utstuderat och medvetet gjort.

Det är likadant i reklamen nuförtiden. Det ska alltid vara med nån som är svart eller typisk invandrare. Min hemkommun hade för något år sedan en platsannons där man hade tre personer i bild som illustration. Alla var typiska utlandsfödda trots att man inte sökte utlandsfödda. Det är att gå till överdrift i politiskt korrekthet, tycker jag.

Att det är så beror nog på att det finns en rädsla att få kritik och göra bort sig om man inte har med folk som är homosexuella, svarta eller invandrare.

När jag jobbade på Skatteverket och ritade så kallade roliga gubbar så fick jag kritik. (Roliga gubbar är ok, men absolut inte roliga kärringar. Då hugger genusextremerna direkt. "Kvinnoförnedring!")

Mina tecknade figurer fick kritik bl.a. för att dom var ljushåriga; för att det i en företagarbroschyr bara var just gubbar: "Det finns även kvinnliga företagare!"; för att kvinnan i bild var för passiv, jämfört med den deklarerande mannen.

Nä, ska det vara på det här viset finns det andra minoriteter som bör lyftas fram och visas upp. Jag tänker då inte bara på personer med funktionsvariation utan även vänsterhänta, flintskalliga, tjockmagade eller gråskäggiga figurer.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

,

 

 

 

Straffa arbetsgivarna i stället!

Det är ofta jag läser om att en högutbildad invandrare som trots fast jobb, varit här flera år, skött sig, betalat skatt och inte legat samhället till last ska utvisas. Anledningen är ofta att  arbetsgivaren - nuvarande eller tidigare spelar ingen roll - har missat någon liten detalj i kollektivavtalet. Det kan vara en missad semesterersättning eller försäkringsavgift. Trots att felet rättats till i efterhand så gäller utvisningen.

Ofta är det en nyckelperson i företaget som tvingas lämna landet. Detta är helt befängt. Det tycker nog alla och det strider mot det sunda förnuftet.

Medierna har skrivit om sådana här fall många gånger. De flesta politiker säger att "så här kan vi inte ha det". Men inget händer. Migrationsverket som beslutar får skit. Men verkets händer är bakbundna och kan inget göra.

Lagarna och diverse domstolsutslag i högsta instans säger att så här är regelverket. Inget att göra, även om det kan uppfattas beklagligt. Visst, Migrationsverket kan lägga sådana är ärenden underst i högen. Det hjälper bara ett litet tag.

Regeringen hänvisar till en pågående utredning. Det är det gamla vanliga tricket när man inte vill ta ansvar. Man vill inte stöta sig med facket, framför allt LO.

Kollektivavtalet är för LO vad koranen är en för en djupt troende muslin. Heligt. Får inte ändras. Måste följas och ve den arbetsgivare som inte gör det! Tyvärr är det facket som styr en hel del när det gäller vilka invandrare som ska få stanna i Sverige. Svenska jobb ska i första hand gå till infödda svenskar.Och Migrationsverket har bara att lyda.

För det första borde det vara självklart att en behövd medarbetare som kommit från ett annat land som jobbar och är viktig för företaget och skött sig ska få stanna.

Och för det andra. Har arbetsgivaren gjort fel så är det väl för sjuttsingen han som ska straffas! Inte invandraren. Gör om. Gör rätt. Hur svårt kan det var?

Jo, säger regeringen. Först måste det utredas, skickas på remiss och tas i riksdagen. Sånt tar tid.

Skitsnack, säger jag. I samband med pandemin så tog regeringen mängder med beslut utan utredning. Då gick det snabbt.

Skötsamma invandare som inte ligger samhället till last - utan tvärtom - bidrar och betalar skatt ska utvisas. Andra som våldtar och mördar får stanna. Dem är det synd om. De kan ju råka illa ut i sitt hemland om de tvingas åka tillbaka dit.

Har de begått grova brott får de väl för sjudtton ta konsekvenserna av vad de gjort.

Sverige är ett märkligt land ibland.

Han kan stoppa kriget i Syrien - men vill inte

Den arabiska våren hoppades många skulle medföra positiva förändringar i flera länder. Men det blev inte så positivt - i alla fall inte i Syrien med miljoner flyktingar, tiotusentals döda, förstörda städer och allt annat elände som krig för med sig. President Assad sitter kvar vid makten enbart tack vare Valdemar Putin.

Vladimir (dvs. Valdemar på svenska) Putin stöttar Assad av flera skäl. Putinland har en flottbas i Syrien och finns alltså med sin flotta i Medelhavet. Man har tack vare kriget fått möjlighet att testa olika vapensystem i skarpt läge och tusentals ryska militärer har fått träning.

Det ryska flygvapnet har också fått massor med flygtimmar och kunnat testa sina bomber m.m.

Kriget i Syrien har skapat stora flyktingströmmar som stressat framför allt länderna i Västeuropa med Sverige och Tyskland i spetsen. Inrikes har det skapat grogrund för rysslandsvänliga nationalistpartier med bruna rötter, som t.ex. Sverigedemokaterna hos oss.

Den stora flyktingströmmen har sått split mellan länderna i EU och indirekt även lett till att Storbritannien lämnat gemenskapen.

Allt detta gynnar Ryssland och Putin vill därför att kriget i Syrien ska fortsätta och skapa nya stora flyktingströmmar till länderna i väst. På sikt vill han att både EU och Nato ska falla sönder. Erdogans hot att öppna gränsen och låta 3-4 miljoner syriska flyktingar lämna Turkiet gynnar enbart Putin.

Därför är det meningslöst för EU att erbjuda Erdogan i Turkiet ännu mer pengar för att hålls sin gräns stängd för att slippa fler flyktingar. EU borde i stället satsa allt på att helt och hållet isolera Ryssland för att knäcka landets ekonomi och få Putin att ge upp stödet till Assad-regimen.

Då skulle det kunna bli slut på kriget i Syrien och de miljontals flyktingarna skulle kunna återvända. Men samtidigt uppstår följdfrågan: vad kommer då i stället för Assad i Syrien? EU skulle nog tvingas gå in med militär för att upprätthålla nån slags fred där

Men det är inte möjligt då stora delar av EU, inte minst Tyskland, är helt beroende av gas- och olja från Ryssland. Även vårt land får en stor del av sin råolja från ryssen. Putin har helt tagit tabbe på Västeuropa med sina gasledningar och leveranser av olja.

Men USA och Trump då? Han struntar i Europa och EU. Han sätter ju sitt land i första rummet och har ansiktet vänt mot Kina - inte mot oss i Europa.

Risken är stor att vi kommer tvingas ta emot fler flyktingar. Putin fortsätter att le, bekvämt tillbakalutad och se på hur EU:s fogar börjar knaka mer och mer. Orsaken är missämja länderna emellan på grund av flyktingfrågan.

Ok, det finns partier i Sverige - främst kommunisterna och miljömupparna samt även delar av centern och sossarna som fortfarande tycker det är ok att vi "ska öppna våra hjärtan".

Om vi nu ska öppna våra hjärtan och gränser så måste vi även öppna våra plånböcker. Det nämns inte i debatten.

Muslimskt parti i riksdagen 2022?

Sunnimuslimer i Sverige har bildat ett eget politiskt parti som heter Nyans. På kravlistan står att islamofobi ska bli en egen brottsrubricering och att muslimer ska få minoritetsgruppstatus i grundlagen. Han som startade partiet var tidigare centerpartist och man skulle gärna se Mehmet Kaplan, f.d. miljöpartist, som partiledare.

För några år sedan skrev jag i ett inlägg här på min blogg att jag inte skulle bli förvånad om muslimer i Sverige bildade ett eget parti. Nu har det skett.

Tanken är att det nya muslimpartiet Nyans 2022 ska komma in i kommunfullmäktige i en rad städer bl.a. Stockholm, Göteborg, Malmö, Örebro, Växjö. Målet är även att komma in i riksdagen.

När nu sunni har bildat ett parti kommer säkert även shiamuslimerna att göra det. Jag skulle inte bli  förvånad om inte även somalierna gör det. De räknar alla med att plocka röster i de invandratäta förorterna varav många är s.k. utanförskapsområden. De som i så fall kommer att förlora röster är nog i första hand de på vänsterkanten, dvs. V, MP, S och kanske även C.

Om man räknar de invandrare vi har och ser till vilka länder de kommer från så är drygt 10 % av befolkningen muslimer vilket i så fall är ca en miljon. Det finns alltså en stor väljarpotential.

Antag att ett eller flera muslimska partier kommer in i riksdagen och blir tungan på vågen och får ett avgörande inflytande i vårt land. Vad kan hända då? Sharialagar? Slöjor på alla?

Nu är ju inte alla muslimer fundamentalister men man vet ju inte vilka som får inflytande över partierna. Och inte heller vilka andra länder som i bakgrunden vill styra och ställa genom att t.ex. bidra med pengar.

Hur som helst ska valet i Sverige om drygt två år bli spännande.

Nu är vi svenskfödda bara 80 %

Vi som är födda i Sverige är nu bara åttio procent, dvs. åtta av tio invånare. Vi är totalt 10,3 miljoner invånare och av dessa är två miljoner födda utanför Sverige. Den största gruppen utlandsfödda var länge finländare men nu är det syrier som tagit över förstaplatsen. Att vi har många från andra länder märks överallt. Det har påverkat vårt land och kommer att göra det ännu mer framöver.

Att ha synpunkter som kan uppfattas som kritiska på den invandring som skett de senaste åren ska man akta sig för. Man får lätt epitetet "rasist". 

Det är ett märkligt ord. 

Ordet "ras" har nämligen den här betydelsen:  "Ras är en underart inom en djurart, främst husdjur, som är kännetecknade av vissa gemensamma ärftliga egenskaper. Det betyder också "skred" och i bildlig betydelse "stil, skönhet, kvalitet". Det är meningslöst att tala om ras när det gäller människor då skillnaderna, t.ex. hudfärg och dylikt, är för obetydliga genetiskt sett."

Oavsett hudfärg så är vi människor lika. Men det hindrar inte att vi använt ordet "ras" för att skilja oss åt via färgen. Det har blivit "den vita rasen (kaukasier), "den svarta rasen (n-gr-r)" och "den gula rasen (kineser)". Det har ursprungligen inget att göra med nationalitet.

Ordet "rasist" har numera fått den här betydelsen: "Det är en person som tänker eller handlar som en rashatare, rashetsare, antisemit, nazist, nynazist eller fascist".

Ordet "rasist" har egentligen inget med ras att göra. Men då vi trots allt har delat mänskligheten i en vit, svart och gul ras så är man "rasist" om man hatar t.ex. kineser. Idag är man också rasist om man inte gillar muslimer - och det oavsett vilken hudfärg de har. Eller om man bara har synpunkter på integration och invandring.

Med risk för att betraktas som "rasist" ska jag kommentera att vi nu har 2 000 000 invånare som inte är födda i vårt land. Den ena av dessa två miljoner har kommit hit de senaste tio åren.

Att så många utlandsfödda påverkar vårt land är självklart. De som tycker att vi ska öppna såväl våra gränser som våra hjärtan ser inget negativt med den stora andelen utlandsfödda. "Vi har ju plats. Vi är ju ett rikt land, Vi behöver folk i vården".

När Reinfelt fällde sin bevingade ord om öppnade hjärtan borde han ha tillagt "Öppna även era plånböcker". Den massiva invandring som Sverige drabbats av kostar nämligen mycket pengar. Det handlar om många, många miljarder.  Inte bara idag utan även kommande år.

Redan nu har flera kommuner aviserat skattehöjningar nästa år. En anledning de lyfter fram är att staten inte längre försörjer de utlandsfödda som kom hit 2015-16. Kommunerna får ta över och utgifterna för försörjningsstödet ökar drastiskt.

Vi har varken bostäder eller jobb till dem. Påfrestningarna på vår välfärd ökar. Våra sociala välfärds- och bidragssystem är inte konstruerade för att klara av en så stor mängd främmande människor.

Ensamkommande unga (under 18 år) som uppger att de förlorat en eller två föräldrar får svensk efterlevandepension, dessutom retroaktivt. De som nått pensionsåldern eller som är sjuka får del av svenska pensions- och sjukvårdsförmåner utan att ha betalat en krona i skatt.

Andelen utlandsfödda är i majoritet i brottsstatistiken och vänsternissarna hos Brottsförebyggande rådet (BRÅ) slår knut på sig själva för att hitta bortförklaringar.

Det är kris i rättsväsendet. Polisen måste förstärkas med tusentals medarbetare. Domstolarna knäar, liksom även Kriminalvården vars fängelser är överbelagda och inte kan ta emot fler "klienter". Två i varje cell och fotbojor är nödutvägar som redan är en realitet. Att hyra fängelser utomlands har diskuterats.

Det finns skolor som i stort sett bara har utlandsfödda elever. En stor del av dem lär sig inte tillräckligt och får inte behörighet till gymnasiet.

De som ännu inte blivit svenska medborgare och begår grova brott får stanna om de kan råka illa ut i landet de ska utvisas till.

Efter nio år i Sverige är det fortfarande hälften som inte har något jobb utan fortsätter att leva på bidrag, sannolikt tills de får svensk pension i stället.

De kriminella gängen som skjuter ihjäl varandra, kastar granater och spränger lite överallt består till största delen av utlandsfödda eller sådan som har utlandsfödda föräldrar.

Det finns utlandsfödda som varit här i decennier men som fortfarande inte kan svenska.

Redan 2015 blev antalet män i Sverige fler än antalet kvinnor. Det är fler män än kvinnor som är utlandsfödda. Det är fler ensamkommande unga män än dito kvinnor. Det skapar också problem och fler våldsbrott som t.ex. gruppvåldtäkter.

Ja, listan över allt negativt som den stora invandringen fört med sig kan säkert göra ännu längre.

Det förekommer många olika uppgifter och fakta om invandringen, men kan man lita på dem? Det som våra politiker av olika kulör säger är det korrekt? Det som våra vetenskapsmän och myndigheter tar fram, är det korrekt?

Analys och tolkning av fakta påverkas alltid av den som torgför det. En professor som är vänstervriden och anser att vi ska ha öppna gränser, är han/hon objektiv? En myndighetschef som är högervriden och vill begränsa invandringen, är han/hon objektiv? (Lägg märke till att jag inte använder nyordet "hen". Jag gillar det inte.)

Men finns det inget positivt med den stora andelen utlandsfödda! Jo, det gör det säkert. Var tredje läkare lär vara utlandsfödd. Av de som jobbar i lång- och äldrevården är nästan 17 % utlandsfödda, alltså ungefär lika stor andel som de är av hela befolkningen.

Flera invandrare har blivit "svenskar", försörjer sig, betalar skatt och ligger inte samhället till last. De är dock inte i majoritet.

Nu ska ju våra politiker försöka enas om hur invandringen och integrationen ska gå till framöver. Jag tvivlar på att man kan komma överens. Det gick ju inte ens när det gällde krafttagen mot de kriminella gängen. Så här tycker jag:

•  Begränsa invandringen. Det sägs ju alltid att det inte går då vi skrivit på olika internationella konventioner. Men kan våra grannländer tillåta lägre invandring så borde även vi kunna göra det.
•  Ändra vårt sociala skyddsnät. Det är inte rimligt att en pensionär som jobbat i Sverige hela livet och betalat skatt och en nyanländ utlandsfödd som inte betalat ett öre i skatt har samma förmåner.
•  Kunskapskrav för medborgarskap. Den som vill bli svensk medborgare ska kunna tala, läsa och skriva begriplig svenska samt ha grundläggande kunskaper om det svenska samhället. (På 1960-talet var svenska ett krav för medborgarskap. Varför och när det togs bort, vet jag inte.)
•  Skapa fler enkla jobb. En stor del av de utlandsfödda är analfabeter eller har bristfällig utbildning. De kan inte ta kvalificerade jobb.
•  Låt de etablerade stanna. Den som - trots avsaknad av asylskäl - rotad sig här, har jobb och bostad och inte ligger samhället till last och inte begått brott ska självklart få stanna.
•  Begränsa anhöriginvandringen. De släktingar som kommer hit måste kunna försörja sig själva.
•  Arbetskraftsinvandring bara för vissa.  Vi behöver inte fler analfabeter som kommer hit som arbetskraftsinvandrare för att jobba som städare eller diskplockare. Däremot behöver vi ingenjörer och it-nissar.

Usch, så jag låter. Ok, är jag rasist nu? Eller sverigedemokrat? Nä, Sverige har redan tagit sitt stora ansvar och nu måste vi strama åt och ta hand om de som redan kommit hit. Det kommer att kräva mycket och ska vi ha kvar en hyfsad välfärd åt alla så kan vi inte bli fler utlandsfödda.

Görs inga rejäla förändringar får SD fler sympatisörer för varje mätning som görs. Jag blir inte förvånad om SD i valet 2022 blir största parti. Nu ligger man hack häl på sossarna och bara några få procent skiljer. 

Erdogan i Turkiet kan göra allvar av sitt hot att släppa iväg 3,6 miljoner flyktingar till Europa, varav säkert flera hundratusen tas emot med öppna armar i Sverige. Hur mycket måste skatterna höjas för att klara av detta? Hur mycket sämre blir den samlade välfärden för oss som bott här sedan vi föddes? Hur många fler laglösa förortsområden får vi?

I ett sådant läge kommer SD säkert att att få egen majoritet vid valet 2026. Kan du tänka dig herr Åkesson som statsminister? Och vilket Sverige får vi då?

Idiotiska regler hindrar integrationen

Vi har fått hundratusentals nya invånare som inget hellre vill än att få ett jobb och göra rätt för sig i sitt nya land. Jag tänker givetvis på de flyktingar som kommit hit av olika skäl. En del av dem har utbildning och erfarenhet och är eftertraktade av flera arbetsgivare. Men om arbetsgivaren missar någon liten detalj i kollektivavtalet åker dom ut direkt trots att dom rotat sig här och inte ligger samhället till last. Exemplen är många.

Det räcker att ha tagit ut några semesterdagar för litet för att de ska utvisas. Eller fått några kronor för litet i lön trots att det rättats till efterhand. De åker ut i alla fall.

För LO är kollektivavtalen heliga. Eftersom det finns bortåt 700 olika avtal är det lätt att en arbetsgivare kan missa någon detalj.

Sunt förnuft saknas

Våra politiker låter det här vansinnet pågå. Sunft förnuft och vanligt bondförstånd finns inte, varken hos Migrationsverket, facken eller de politiker vi valt och som omedelbart borde kunna ändra reglerna. Först måste det utredas och dras i flera långbänkar.

Men om det är regler som skulle gynna dem själva går det ofta fort att få dem ändrade. Sic!

Det är inte bara högutbildade och självförsörjande invandrare som råkar illa ut på grund av rigida regler. Här är ett exempel.

Lärt sig svenska

A som är 28 år kom hit från Afghanistan tillsammans med sin man och lille son i den stora flyktingvågen 2015. De väntar sedan dess på permanent uppehållstillstånd (PUT). Båda har arbetstillstånd och maken har jobb och avtalsenlig lön. Sonen går på förskola. A har inget jobb men vill inget hellre än att jobba.

Eftersom de saknar PUT kan de inte får lära sig svenska via "svenska för invandrare (SFI). Men de har på egen hand lyckats lära sig att tala  begriplig svenska. Bara det är ett "under".

"Moment 22"

A är inskriven hos Arbetsförmedlingen (AF) men kan inte få hjälp därifrån för att få ett arbete. Hon saknar nämligen "de fyra sista siffrorna", dvs. ett samordningsnummer. Skatteverket kan inte ge henne det då hon saknar arbete. Snacka om "Moment 22"!

Då hon har bristfällig utbildning och aldrig förut haft ett jobb är det jättesvårt för henne att skaffa ett på egen hand. Däremot har hon lyckats få en obetald praktikplats på ett kommunalt äldreboende. En praktikplats är ett första stort och viktigt steg mot ett riktigt avlönad jobb. Men tyvärr är den vägen stängd för henne.

Arbetsgivaren vill ha besked om att "någon står bakom henne ifall något skulle hända", som t.ex. att hon skadar sig i jobbet på sin praktikplats.

Får hon stanna?

Hon är visserligen inskriven hos AF som har program för arbetssökande där praktikplats ingår. De som har en sådan praktikplats får via AF det stöd som arbetsgivaren efterfrågar. Men då hon skaffat sig sin plats på egen hand får hon inte det stödet från AF. För mig är det helt obegripligt att AF inte kan stötta henne, trots att hon är inskriven där.

Men även om hon till slut skulle lyckas få ett jobb så är de inte säkert att familjen får stanna i Sverige.  Det finns många exempel på skötsamma duktiga invandrarfamiljer som blivit "nysvenskar" men som trots det har utvisats och ofta till ett land de aldrig bott i. Sverige är fantastiskt!

Så här borde det vara

Jag tycker att de invandrare som

• rotat sig här, 
• lärt sig svenska, 
• har jobb och försörjer sig själv 
• och inte ligger samhället till last 

med automatik borde få permanent uppehållstillstånd.

PS. Däremot finns det exempel på invandrade som begått grova brott men som fått stanna. Anledningen har varit att de kan råka illa ut i sitt hemland om de skickas tillbaka. So what?

Använd rätt ord för eländet IS!

Svenska medier och politiker är fega och mycket politiskt korrekta när det gäller integration, invandring m.m. och tyvärr även när det gäller mördarsekten IS. De använder förskönande omskrivningar, så kallade eufemismer,  i stället för att tala klarspråk. 

Här är några exempel. "Illegala immigranter" kallas mycket förmildrande för "papperslösa". De har inte tappat några papper. Sina pass och id-handlingar kastade de överbord för länge sen för att slippa visa sin rätta identitet och ålder när de anlände till Sverige.

Tiostusentals av dem är utvisade men håller sig kvar i landet, jobbar svart och får delvis del av den svenska välfärden.

Hemvändande mördare och terrorister

De "svenska" IS-mördare och dito terrorister som överlevt våldet i Syrien vill nu komma hem igen. Många har redan kommit men det finns många som inte gjort det. Än.

De åkte fullt medvetet från Vivalla i Örebro (där jag bodde för 50 år sen) eller från andra liknande "utanförskapsområden" i Stockholm, Göteborg och Malmö till IS i Syrien.  Det är märkligt att alla bara har "kört ambulans" eller "varit sjukvårdare, kockar eller haft liknande civila sysslor". Våldsdåd har de bara hört talas om.

Det är synd om dem, så oskyldiga som de framställer sig. Såväl medierna som politikerna kallar dem för "återvändare" eller "resenärer". Snacka om förskönande!

"Utanförskapsområde" är också en eufemism för "terroristnäste" eller "laglös förort" eller något annat i den stilen.

Barnamord har inget med heder att göra

Sen har vi "hedersmord". Det får mig att tänka på något fint som i högsta grad kan vara försvarbart. Ungefär som när man förr i tiden drabbats av en oförrätt och inbjöd till duell med pistol eller svärd.  För att det skulle gå rätt till hade duellanterna varsin kompis med som sekundant. Oftast dog en av duellanterna.

De svenska "hedersmorden" är bland det värsta i mordväg jag vet. En förälder eller en bror som medvetet tar livet av sitt dotter respektive syster som bara försökt leva ett normalt liv i vårt land.

Det handlar inte om "heder" för mig. Att använda det ordet är att ursäkta handlingen. "Släktmord", "barnamord" eller "syskonmord" vore bättre begrepp, helst något mer brutalt och talande men jag kommer inte på något.

Det finns säkert fler sådana här försköningar när det gäller den svenska snällismen som visas de som kommit hit och "misskött" sig på olika sätt.

Hoppas de inte kommer tillbaka

Jag håller med om att det är knepigt hur vi ska behandla de IS-terrorister som kommer tillbaka och även har med sig sina kvinnor och ungar. Ska de avprogrammeras, få bostad, bidrag och professionell hjälp av psykiatriker, socialassistenter, kuratorer och läkare? Är det synd om dem?

De som begått illgärningar ska givetvis utredas, dömas och straffas. Men det blir svårt med bevisen. Jag har ingen lösning. Jag bara vet att jag inte vill ha hit dem.

PS. En brasklapp: Jag vill påpeka att alla som kommit till vårt land inte är våldtäktsmän, barnamördare, terrorister eller brottslingar i största allmänhet. Tvärtom, en majoritet är helt vanliga och skötsamma.

Nu har jag gått runt i stan iförd min Bergslagskilt

I dag  (en dag för tidigt) firade irländarna i Stockholm S:t Patricks Day med en parad genom City och Östermalm. Start och mål var Kungsträdgården och i täten gick en orkester iförd kilt och säckpipor m.m. Svenska Kiltsällskapet deltog i paraden med en handfull medlemmar, däribland jag.

Saint Patrick’s Day är Irlands nationaldag som firas den 17 mars.  till minne av landets skyddshelgon Patrick. I bland annat USA, Kanada, Storbritannien och Irland är det tradition att ha gröna kläder på sig. Sankt Patrick är även känd som den person som införde kristendomen på Irland. Klöverblad symboliserar också Saint Patrick's day på grund av att Sankt Patrick, enligt legenden, använde blad av treklöver som en liknelse för att förklara treenigheten. 



Paraden leddes av en orkester med kiltar och säckpipor. Efter gick ett långt tåg som säkert bestod flera tusen personer, de flesta irländare. 

För mig var det första gången jag gick med i ett sådant här "demonstrationståg". Dessutom var det första gången jag visade mig offentligt i min kilt. Det gick utmärkt och jag blev inte alls trakasserad eller antastad (vilket jag för övrigt inte hade väntat mig).

Mina kamrater i Svenska Kiltsällskapet, som var med i paraden, var alla betydligt yngre (och större) än jag. De kallade mig "gubben". Men de gillade min kilt med Bergslagsflaggans färger!

Här är två av "killarna" i kiltsällskapet, den ene reglementsenligt klädd i kilt, den andre sittandes på en liten irländsk "dvärg".

Det går sämre för muslimer

År 2050 kommer 20 % av Sveriges invånare ha sitt ursprung från muslimska länder, vilket i antal är mer än 2 miljoner. Bra eller dåligt? Vet inte. Men sannolikt har det lett till många förändringar i vårt land. Tänk om det då finns ett muslimskt parti i riksdagen eller att vi har sharialagar i delar av landet?

Länder med en muslimsk majoritetsbefolkning är fattigare än övriga länder, i synnerhet när man jämför med OECD-länderna, som t.ex. Sverige. De ligger även efter när det gäller läskunnighet och förväntad livslängd.

På regional nivå, t.ex. i Balkan och i den ickearabiska delen av Afrika och även inom stater, som Indien, har muslimer kommit på efterkälken.

Sämre utveckling och mindre tillit

Det finns historiska förklaringar, som t.ex. månggifte som splittrar förmögenheter och arvsregler som försvårar förmögenhetsbildning. Förbudet mot ränta har hindrat företagsamheten.

Det Osmanska riket, som försvann vid första världskrigets slut, bestod av många länder i sydöstra Europa. Att ha haft osmanskt styre innebär tio procents lägre ekonomisk utveckling när man mätt innehav av bankkonton och kreditkort.

Generell tillit mellan människor anses vara ett smörjmedel för ekonomin. I protestantiska länder litar 46 % på varandra. Motsvarande siffra för muslimska länder är bara 28 %.

Fasta vid graviditet skadligt

Längre perioder av fasta, som t.ex. ramadan, minskar produktiviteten och tillväxten. Studier visar också att fostrens utveckling, fysik, utbildningsnivå, inkomst och livslända påverkas negativt hos dem vars mammor fastat under graviditeten.

Det foster som utsatts för fasta arbetar som vuxen människa 4,5 timmar mindre per vecka än andra. Dessutom anses så mycket som 15 % av all psykisk sjukdom bland muslimer kunna härledas till detta fenomen.

Dessutom finns forskning som visar att även strukturella hinder i den islamska världen ligger i vägen för ekonomisk framgång. Det är alltså möjligt att muslimska länder aldrigt kommer i kapp i utvecklingen.

Bara SD-propaganda?

Jaha, säger du som läser detta. Ytterligare ett sverigedemokratiskt och rasistiskt inlägg vars syfte bara är att förtala muslimer.

Min källa är Svenska Dagbladet den 5 januari i år. Tidningens källor i sin tur är flera bl.a. "Journal of Economic Litterature".

Som sagt, sant eller falskt? Det bygger enligt på tidningen på flera vetenskapliga verk så jag lutar åt att det finns sanning i det. Vad kommer det att betyda för Sverige om ett par decennier?

Tack och lov är jag inte med längre då.

Nu är han utvisad!

I början av året hade vi vårt sjätte inbrott på torpet i Bergslagen. Denna gången åkte förövaren fast. Det berättade jag här i ett inlägg den 16 februari i år. Nu är ärendet avslutat. Boven är utvisad.

Gärningspersonen - en asylsökande från Palestina - hade gjort ytterligare fem inbrott och dömdes av Tingsrätten i Örebro för grov stöld m.m. till fängelse i ett år och tre månader samt utvisning i fem år.

När han avtjänat nio månader släpptes han ur fängelset. Han vistelse där kostade Kriminalvården 2 500 kr per dygn. Grovt räknat blev prislappen för den kost och logi m.m. han fick på anstalten Fosie utanför Malmö ca 675 000 kr. Hade han suttit tiden ut hade det blivit drygt 1,1 milj. kr. Det hade blivit billigare för oss skattebetalare om han utvisats direkt.

Samma dag som han släpptes - den 13 december - stod Gränspolisen redo och förpassade honom ur riket. Han är återbördad till sin hembygd där fru och barn väntade på honom. Om fem år är han välkommen tillbaka till Sverige, dock inte av mig.

Jag hoppas han stannar i Palestina.

Dålig kunskap efter 22 år i Sverige

Invandring och integration är ett ämne som vållar känslor. Det är dessutom politiskt laddat. Starkt förenklat är det så här: Vänsterut (Fi, V, MP) är det inga problem med invandring, hederskultur m.m. Högerut (främst SD) är det roten till allt ont och alla problem. Övriga är mittemellan. Nu har fler och fler fattat att svenska språket och kunskap om hur Sverige fungerar är nyckeln till en fungerande integration.

Diverse borgerliga politiker föreslog för några år sedan krav på svenskkunskaper för att få svenskt medborgarskap och tak för hur många invandrare vi kunde ta emot samt könsundersökning av unga muslimtjejer. Då blev det ett himla liv och beskyllningar om rasism m.m. Locket lades på av kulturmaffian och vänsterjournalister som styr medierna.

(På 1960-talet var det länsstyrelserna som beslutade om svenskt medborgaskap. Då krävdes intyg på att man kunde tala, läsa, skriva och förstå svenska för att bli svenne på riktig. Varför det kravet togs bort vet jag tyvärr inte.)

Nu har mittenpartierna vaknat till och börjat ändra sin integrationspolitik. Man har - dock allt för sent - förstått att svenska och kunskap om Sverige är nödvändigt för att få våra nya svenskar i bl.a. arbete. Att prata högt om detta är inte längre rasistiskt även om det ännu inte är helt salongsfähigt.

Var svensk medborgare

Häromdan åkte jag taxi. Chauffören var invandrad från Kongo Kinshasa, men svensk medborgare, och vi kom att prata om det förestående valet. Han visste inte vad han skulle rösta på. Han funderade på att rösta blankt. Jag föreslog att han skulle välja parti efter vilken ideologi han sympatiserade med, dvs. om han var kommunist, socialist, liberal, konservativ eller nazist - förenklat sett.

Eller om han hade åsikter om detaljfrågor så kunde han gå in på "Valkompassen" och få se vilket parti hans åsikter stämde med.

"Ja, man måste ju rösta", sa han. "Om du inte vill rösta så behöver du inte det", svarade jag. Något förvånad blev han då. Han trodde nämligen att man var tvungen att rösta i Sverige. Då blev jag förvånad och frågade hur länge han varit i Sverige. "Tjugotvå år", blev svaret.

Bristande kunskaper

Han hade alltså varit i Sverige i mer än två decennier, pratade halvbra svenska och visste inte hur svenska valet fungerade. Trots att han var taxichaufför visste han inte helt säkert hur han körde från Sundbyberg till Sollentuna.

Men han var svensk medborgare. Sic!

Foderbristen går att övervinna

Många av oss som inte är bönder gläds kanske åt den idoga sommarvärmen. Men för bönderna är det värre. Bristen på regn försämrar skördarna och det blir varken säd eller foder till djuren i tillräcklig mängd. Det är foderbrist, djur får nödslaktas eller avyttras på annat sätt. Det finns dock gräs, överallt, som skull kunna tas till vara och bli till djurfoder. 

På vårt torp i Bergslagen har vi en liten äng som vi varje sommar slår med lie. Gräset får torka till hö på en gammaldags hässsjeställning. Höet har sedan under all år tagits om hand av en hästägare i byn som har haft tre nordsvenskar.

Men i år gick höet till en hästgård utanför Lindesberg, då hästägaren i byn inte längre har kvar sina nordsvenskar.

Det finns fortfarande "ängar" och marker på vårt lilla torp som skulle kunna slås och bli till nya höhässjor. Det är markbitar som är för små för att stora slåttermaskiner kan komma dit. De kan bara slås för hand med lie.

Så är det över hela landet.

Tiotusentals sysslolösa

Vi har tiotusentals friska unga människor som lever på bidrag och går utan sysselsättning. Samla ihop dem kommunvis, ge dem varsin lie (och bryne) och låt dem slå de gräsplättar som ingen bryr sig om.

Gräset kan sedan hässjas på traditionellt sätt och bli till foder åt hästar och boskap i landet. I det soliga, varma och lite blåsiga vädret torkar hässjorna på några få dagar. Arbetet kräver inga teoretiska förkunskaper eller att man pratar felfri svenska.

Nu hävdar säkert vän av ordning att "det är ju så svårt att slå med lie". Skitsnack! Har jag kunnat göra det kan vem som helst också det.

Omöjligt att genomföra

Detta är naturligtvis omöjligt att genomföra. Facket och politikerna kommer att kräva lantarbetarlön, semester- och reseersättning m.m. samt minst ett års grundutbildning från en lantbruksskola. Lägg till alla föreskrifter om arbetarskydd m.m. som måste vara uppfyllda.

Suck, säger jag bara.

En målsägande får mycket papper

I början av året hade vi inbrott på vårt torp i Bergslagen. Boven greps och dömdes till fängelse och utvisning. Vi blev instämda till tinget i egenskap av målsägande. Det var en ny upplevelse, att få vara med vid en rättegång. Totalt var det en process som pågick i flera månader, från polisanmälan till tingsrätt, kronofogde och kriminalvård. Vi fick många brev med dokument, blanketter och information. Jag tror att detta kunde effektiviseras genom utökad samarbete mellan de olika myndigheterna. En satsning på språkvård här och var skulle inte skada.

Det började med att vi gjorde en polisanmälan. Den resulterade i sex sidor för anmälan plus fem sidor med information från polisregion Bergslagen, med huvudkontor i Örebro.

 

Nästa gång vi fick brev var innan rättegången. Vi skulle redovisa krav på skadestånd vi hade. Det var ett brev, en blankett - som vi skulle fylla i och skicka in - och två sidor med information.

Sen kom själva kallelsen till rättegången. Vi fick den en måndag och på fredagen skulle vi inställa oss hos Tingsrätten i Örebro. Det var kort varsel. Uteblev vi hotade polishämtning eller 4 000 kr i böter. Kallelsen var på två sidor plus bifogad information på sammanlagt fyra sidor. Därtill även ett mottagningsbevis som vi skulle fylla i och skicka tillbaka.

När rättegången var över kom domen. Den skickades till alla som var målsägande. Boven hade gjort sex inbrott och antalet målsägande var 12 personer.

Eftersom vi hade begärt ideellt skadestånd (som vi inte fick) för alla som nyttjar vårt torp, dvs. bl.a. våra barn och barnbarn, var även de målsägande. 

Alla målsägande fick varsitt exemplar av domen med post, även våra minderåriga barnbarn.

Domen var på 13 sidor och bilagorna på 17 sidor plus information på ytterligare tre sidor. Totalt 33 sidor.

När domen vunnit laga kraft kom ett brev från Kronofogden till de målsägande som tilldömts skadestånd. 

Det kuvertet innehöll ett brev, en blankett och tre sidor information. Fogden erbjöd sig att hjälpa oss att få ut våra skadestånd genom att driva in pengarna från boven.

Vi brydde oss inte eftersom den stackars asylsökande boven från Palestina saknade utmätningsbara tillgångar. Hans skattefria bidrag på 8 000 kr (plus fri bostad) skulle inte räcka och ingick i hans beneficium (dvs. det som han måste ha för sitt uppehälle). 

Brevet från fogden kom i ett tjänstekuvert med synlig avsändare.

Vi trodde att nu var det slut på myndighetsbreven med anledning av inbrottet och rättegången. Men så var det inte.

Efter några veckor kom ett anonymt brev med handskriven adress. Avsändade var C. Lööf, som hade en boxadress i Malmö. Vem kunde det vara, undrade vi.

Det var ett brev från Kriminalvården, närmare bestämt fängelset i Fosie utanför Malmö. Där hade boven hamnat för att avtjäna sitt år och tre månader (minus tid för gott uppförande m.m.) som han dömts till. Vad ville då Kriminalvården oss målsägande?

Jo, vi fick ett byråkratiskt brev med citerad lagtext plus en blankett. Man ville veta om vi vill få veta vilken anstalt han sitter på, om han rymmer eller fritas, får permission, när han släpps m.m. Vi fick också svarskuvert som var frankerade med julfrimärken (!) samt adresserade till den anonyme C. Lööf i Malmö.

Det blev en hel del papper, det här. 

Lägg sedan till förundersökningen på totalt 450 sidor, som vi dock inte fick med automatik. Om vi hade begärt ut den på papper hade det kostat oss en tusenlapp i exeditionskostnad. Vi gjorde inte det utan lyckades flirta med en vaktmästare på tingsrätten och fick den nedladdad på en cd-skiva.  Alltid något.

Jag är övertygad om att denna process skulle gå att förenkla och förbilliga. Men det skulle kräva att polisen, tingsrätten, kronfogden och kriminalvården samarbetade om enklare rutiner. I det arbetet skulle en språkkonsult få häcken full. En del texter var acceptabla, men andra var inte det.

Sen har vi skadestånden. En stor del av rättegången upptogs av att presentera och diskutera skadestånden. Eftersom både vi och rätten visste att boven saknade tillgångar var dessa diskussioner i stort sett onödiga. 

Ett förenklat skadeståndsförfarande borde tillämpas då man redan i förundersökningen kan konstatera att boven inte äger något utmätningsbart. 

PS. Tillägg den 1 juni 2018

 I dag fick jag mejl från Fosieanstalten utanför Malmö där boven sitter inne. Man meddelade mig att han blir villkorligt frigiven i mitten av december i år, alltså efter bara ca nio månader i fängelse.Det blir en rejäl rabatt. Han fick ett år och tre månader och utvisning med förbud att återvända före 2023. När han släpps ur fängelset tar gränspolisen hand om honom och ser till att han förpassas till sitt hemland Palestina. Kan man inte göra det direkt sätts i han i förvar tills det blir dags att ge sig av. Kedjan är lång: vanliga polisen, tingsrätten, fogden, kriminalvården och gränspolisen.

Olika ursprung, olika sätt att vara

Jag har precis kommit hem efter ett dygns sjukhusvistelse. Under de dryga 24 timmarna mötte jag säkert ett 20-tal olika vårdpersoner, främst kvinnor i form av sjuk- och undersköterskor. De tog hand om mig på ett professionellt och empatiskt sätt - men lite olika i alla fall. En handfull av dem hade utländsk bakgrund.

Den första kvinnan jag pratade med tog emot mig på inskriv-ningsavdelningen, satte på mig ett plastarmband och tog hand om min medförda lilla väska. Hon var stel, korrekt och gick inte att skämta med och var i 30-årsåldern. Hon såg kall ut, log inte och sa inget onödigt, svarade kortfattat på mina frågor. Perfekt svenska. 

Av namnet framgick att hon hade sina rötter i östra delen av Europa. Hennes sätt stämde överens med den schablonbild jag har av folk från de f.d. sovjetockuperade länderna. Ingen direkt service, kall, korrekt, nästan nedlåtande.

Hon var helt annorlunda

Den sista kvinna jag hade kontakt med innan jag lämnade sjukhuset var helt annorlunda. Hon var glad, skrattade mycket, talade en sämre svenska med ibland engelska ord. Hon var från Honduras, ett land i Latinamerika och hade tidigare även bott i USA.

Vi kom bra överens och pratade "small talk". Hon tog även på mig när hon pratade för att förstärka sin verbala omtanke. Hon var raka motsatsen till den första kvinnan jag mötte.

Det är en enorm kulturskillnad mellan Östeuropa och Latinamerika.

Statliga bordeller i Sverige?

Att sälja sex och sin kropp har kallats "världens äldsta yrke" och är fullt lagligt i bl.a. Tyskland och Nederländerna. I Sverige är det inte direkt förbjudet, men indirekt. Här är det förbjudet att utnyttja en prostituerad, men inte av vara det. Uppenbarligen finns det ett behov för prostitutionen finns även här och är kopplad till droger, trafficking och annan brottslighet.

För drygt femtio år sedan var jag i Hamburg och tittade på damerna som satt i skyltfönstren på Herbertstrasse. Jag har sedan vid andra besök i Tyskland utifrån sett flera horhus i andra städer. Ett av dem var ett trevåningshus längs en järnvägslinje där kvinnorna exponerade sig i fönstren för dem som satt i de förbipasserande tågen.

Amsterdam är känt för två saker. Tulpaner och "Red Light District" där flera hundra unga tjejer säljer sex helt lagligt och under kontrollerade former. Ett tittbesök i horkvarteren mitt i centrala Amsterdam är ett måste för alla turister. Jag var nyligen där (och tittade).

Ensamma sjömanshustrur med röda lyktor

Att området heter "Red Light District" har följande förklaring, enligt den guide som visade oss stadens kanaler. Nederländerna var en stor sjöfararnation under tidigare århundranden och sjömännen var borta länge, kanske flera år. Många av dem kom aldrig tillbaka.

Kvar hemma var deras kvinnor som måste hitta ett sätt att försörja sig. Det blev för många att sälja sin kropp. För att visa att de var ensamma och villiga kvinnor satte de upp en röd lykta i fönstret, som signal till de presumtiva kunderna.

Sant eller falkt, vet inte. Det finns horområden i andra städer som också kallas "Red Light District".

Uppmärksammat prästförslag

En f.d. arbetskamrat till mig som även var präst i Svenska kyrkan skrev för många år sedan en  debattartikel i en av kvällstidningarna. Han föreslog nämligen att Sverige borde ha statliga bordeller. Den väckte enormt stor uppmärksamhet. Hur fasicken kunde en präst föreslå något sådant?

När jag träffade honom för ett tag sedan frågade jag varför han skrev artikeln. Han berättade då att hans fru hade jobbat med funktionshindrade personer och sett hur deras otillfredsställda helt naturliga sexuella behov var ett stort problem för dem.

Därför föreslog han att staten borde ordna bordeller under kontrollerade former för att bl.a. hjälpa dem.

Ensamma unga afrikanska män

Det finns numera även andra som har svårt att få naturligt utlopp för sin sexuella frustration. Jag tänker då på de många unga män som kommit till vårt land som asylsökande av olika skäl, oftast från länder utanför Europa. De kommer från en kultur, helt annorlunda än vår och har en annan syn på kvinnor.

Om även vi - likt Tyskland och Nederländerna - hade bordeller under kontrollerade former skulle sannolikt en del av traffickingen och gruppvåldtäkterna minska eller kanske helt försvinna?