En målsägande får mycket papper

I början av året hade vi inbrott på vårt torp i Bergslagen. Boven greps och dömdes till fängelse och utvisning. Vi blev instämda till tinget i egenskap av målsägande. Det var en ny upplevelse, att få vara med vid en rättegång. Totalt var det en process som pågick i flera månader, från polisanmälan till tingsrätt, kronofogde och kriminalvård. Vi fick många brev med dokument, blanketter och information. Jag tror att detta kunde effektiviseras genom utökad samarbete mellan de olika myndigheterna. En satsning på språkvård här och var skulle inte skada.

Det började med att vi gjorde en polisanmälan. Den resulterade i sex sidor för anmälan plus fem sidor med information från polisregion Bergslagen, med huvudkontor i Örebro.

 

Nästa gång vi fick brev var innan rättegången. Vi skulle redovisa krav på skadestånd vi hade. Det var ett brev, en blankett - som vi skulle fylla i och skicka in - och två sidor med information.

Sen kom själva kallelsen till rättegången. Vi fick den en måndag och på fredagen skulle vi inställa oss hos Tingsrätten i Örebro. Det var kort varsel. Uteblev vi hotade polishämtning eller 4 000 kr i böter. Kallelsen var på två sidor plus bifogad information på sammanlagt fyra sidor. Därtill även ett mottagningsbevis som vi skulle fylla i och skicka tillbaka.

När rättegången var över kom domen. Den skickades till alla som var målsägande. Boven hade gjort sex inbrott och antalet målsägande var 12 personer.

Eftersom vi hade begärt ideellt skadestånd (som vi inte fick) för alla som nyttjar vårt torp, dvs. bl.a. våra barn och barnbarn, var även de målsägande. 

Alla målsägande fick varsitt exemplar av domen med post, även våra minderåriga barnbarn.

Domen var på 13 sidor och bilagorna på 17 sidor plus information på ytterligare tre sidor. Totalt 33 sidor.

När domen vunnit laga kraft kom ett brev från Kronofogden till de målsägande som tilldömts skadestånd. 

Det kuvertet innehöll ett brev, en blankett och tre sidor information. Fogden erbjöd sig att hjälpa oss att få ut våra skadestånd genom att driva in pengarna från boven.

Vi brydde oss inte eftersom den stackars asylsökande boven från Palestina saknade utmätningsbara tillgångar. Hans skattefria bidrag på 8 000 kr (plus fri bostad) skulle inte räcka och ingick i hans beneficium (dvs. det som han måste ha för sitt uppehälle). 

Brevet från fogden kom i ett tjänstekuvert med synlig avsändare.

Vi trodde att nu var det slut på myndighetsbreven med anledning av inbrottet och rättegången. Men så var det inte.

Efter några veckor kom ett anonymt brev med handskriven adress. Avsändade var C. Lööf, som hade en boxadress i Malmö. Vem kunde det vara, undrade vi.

Det var ett brev från Kriminalvården, närmare bestämt fängelset i Fosie utanför Malmö. Där hade boven hamnat för att avtjäna sitt år och tre månader (minus tid för gott uppförande m.m.) som han dömts till. Vad ville då Kriminalvården oss målsägande?

Jo, vi fick ett byråkratiskt brev med citerad lagtext plus en blankett. Man ville veta om vi vill få veta vilken anstalt han sitter på, om han rymmer eller fritas, får permission, när han släpps m.m. Vi fick också svarskuvert som var frankerade med julfrimärken (!) samt adresserade till den anonyme C. Lööf i Malmö.

Det blev en hel del papper, det här. 

Lägg sedan till förundersökningen på totalt 450 sidor, som vi dock inte fick med automatik. Om vi hade begärt ut den på papper hade det kostat oss en tusenlapp i exeditionskostnad. Vi gjorde inte det utan lyckades flirta med en vaktmästare på tingsrätten och fick den nedladdad på en cd-skiva.  Alltid något.

Jag är övertygad om att denna process skulle gå att förenkla och förbilliga. Men det skulle kräva att polisen, tingsrätten, kronfogden och kriminalvården samarbetade om enklare rutiner. I det arbetet skulle en språkkonsult få häcken full. En del texter var acceptabla, men andra var inte det.

Sen har vi skadestånden. En stor del av rättegången upptogs av att presentera och diskutera skadestånden. Eftersom både vi och rätten visste att boven saknade tillgångar var dessa diskussioner i stort sett onödiga. 

Ett förenklat skadeståndsförfarande borde tillämpas då man redan i förundersökningen kan konstatera att boven inte äger något utmätningsbart. 

PS. Tillägg den 1 juni 2018

 I dag fick jag mejl från Fosieanstalten utanför Malmö där boven sitter inne. Man meddelade mig att han blir villkorligt frigiven i mitten av december i år, alltså efter bara ca nio månader i fängelse.Det blir en rejäl rabatt. Han fick ett år och tre månader och utvisning med förbud att återvända före 2023. När han släpps ur fängelset tar gränspolisen hand om honom och ser till att han förpassas till sitt hemland Palestina. Kan man inte göra det direkt sätts i han i förvar tills det blir dags att ge sig av. Kedjan är lång: vanliga polisen, tingsrätten, fogden, kriminalvården och gränspolisen.

Valet tillbaka till skatten

Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden (CFU) blev central valmyndighet för att kunna genomföra de allmänna valen 1970. Då behövde myndigheten förstärkas, bl.a. på blankettenheten. Man behövde någon som kunde hjälpa till att ta fram de blanketter m.m. som behövdes.

Jag anställdes hösten 1969 på CFU:s blankettenhet, trots att jag hade noll erfarenhet av blanketter och trycksaker. Det gick trots det bra. Jag lärde mig snabbt. Fick gå nån kurs. Sen rullade det på.

År 1971 gick CFU i graven och blev en del av det nybildade Riksskatteverket (RSV). Verket var från början även Central valmyndighet och administrerade de allmänna valen i många år och såg till att det fanns valsedlar och valkuvert, producerade utbildning för valförrättare, informerade de röstberättigade, skickade ut röstkort m.m. RSV var från början även chefsmyndighet för landets kronofogdemyndigheter.

Jag blev så småningom "informationschäfer" och ansvarade för informationen om skatter, allmänna val och kronofogderiet, som sedan delades upp på tre olika myndigheter. Den självständiga Valmyndigheten, helt skild från Skatteverket, bildades 2001 och den självständiga Kronofogdemyndigheten bildades 2008 och skildes helt från Skatteverket då.

Man brukar ibland säga att utvecklingen är som en pendel, som går fram och tillbaka. Det verkar vara sant. Nu har Valmyndigheten blivit en del av Skatteverket igen. Inte fullt ut, rent juridiskt, utan bara administrativt.

Sedan den 1 april i år är Skatteverket nämligen värdmyndighet för Valmyndigheten. Värdskapet innebär att Skatteverket ska upplåta lokaler och sköta administrativa uppgifter åt Valmyndigheten inom IT, juridik, kommunikation, inköp, internservice, ekonomi, personal, säkerhet och krisberedskap.

Jaha, så kan det alltså gå. (Nu återstår bara att Kronofogden blir en del av Skatteverket så är ordningen återställd. Sic!)

När generaldirektören blev överraskad

Vi som jobbade med Riksskatteverkets information och presstjänst på 1980-talet ville få med vår generaldirektör i Aktuellt och berätta om nyheter inför deklarationen. Därför kontaktades Aktuellts programledare Åke Ortmark.

Han var en av dåtidens mest kända tv-journalister, en av de så kallade "Tre O:na" (förutom honom Herbert Olivecrona och Lars Orup). Det var Ortmark som tillsammans med Herbert Söderström introducerade skjutjärnsjournalistiken i Sverige, förmodligen efter amerikansk förebild.

Vi lyckades och generaldirektören Lennart Nilsson iklädd folklig kofta var med i direktsändning i Aktuellt. Inslaget inleddes med lite småprat om årets deklarationsnyheter. Sedan frågade Ortmark om Nilsson kände till affären med en bilhandlare som tvingats avveckla sitt företag på grund av en skatterevision, som sedan överklagats. Resultatet blev att bilhandlaren friades från sina skulder, men det var för sent för att rädda hans firma som gått i putten på grund av revisionen.

Den historien kände Nilsson till. Då frågade Ortmark om han hade träffat bilhandlaren. Det hade han inte och Ortmark undrade då om Nilsson ville träffa bilhandlaren om han fick tillfälle till det. Javisst, det kunde Nilsson tänka sig (vad skulle han annars ha svarat?).

Då plötsligt mitt i direktsändningen i Aktuellt kom bilhandlaren in i studion!

Generaldirektören klarade detta galant (han hade ju medietränats och fått goda råd av oss på presstjänsten, såklart!) Men det måste ha känts konstigt i alla fall. Snacka om att bli tagen på sängen. Det var inte så trevligt gjort av Ortmark.

Men det var så skjutjärnen Ortmark, Olivecrona och Orup jobbade. De var nästan värre än vad Janne Josefsson är idag.

PS. Flera år senare nyttjade Nilsson samma teknik som Ortmark. Bakgrunden var denna: Riksskatteverket hade utsett chefskronofogden i Sollentuna till ny chef för Kronofogdemyndigheten i Göteborg. Det gillade naturligtvis inte de goa gubbarna på myndigheten i Götet. De samlade en delegation som åkte upp till verket i Solna för att protestera.

När göteborgsfogdarna hade satt sig ned på Nilssons rum och skulle börja lägga fram sin kritik mot Sollentunafogden bad Nilsson dem vänta, öppnade dörren och släppte in fogden från Sollentuna. ´"Nu kan ni börja", sa han.

Sollentunafogden tillträdde sin tjänst i Göteborg, men blev inte väl mottagen. Han blev allvarligt sjuk och gick bort alldeles för tidigt.

Vi behöver en "sunt förnuft-paragraf"

De senaste dagarna har medierna berättat att en nysvensk urmakare i Uppsala ska utvisas. Han kom hit som arbetskraftsinvandrare från Iran för fyra år sedan. Enligt regelverket måste han ha lön enligt kollektivavtalet. Det har han fått - med råge dessutom - utom under några månader då hans månadslön var 180 kr för låg; ett beklagligt fel som dock rättades till retroaktivt.

Men det räcker inte för att han ska få stanna. Han och hela hans familj, som rotat sig här, ska utvisas på grund av lönefelet. På sociala medier är upprördheten stor över detta beslut. Statliga tjänstemän framstår som själlösa juristbyråkrater utan sunt förnuft. Beslutet lär ha överklagats så sista ordet är ännu inte sagt.

Det medierna berättar måste man alltid fundera över. Är det hela bilden som redovisas? Det kan finnas sekretessbelagd information som inte kommer fram. Från min tid på en länsstyrelse där enskilda personers ärenden handlades och från min tid som pressansvarig på Skatteverket vet jag att det händer ibland att det bara är en del av sanningen som presenteras.

(Varning: Här kommer en spekulation från min sida:) Tänk om Säpo har indikationer på att urmakaren är agent för den Iranska säkerhetstjänsten med uppdrag att spionera på landsmän i Sverige? Då är i så fall lönefelet ett utmärkt sätt att hänga upp ett utvisningsbeslut på utan att avslöja för mycket.

Dessutom pratade inte urmakaren svenska när han intervjuades i TV, vilket kan tyckas märkligt efter fyra år i landet i ett serviceyrke med möjlighet till många kontakter med svensktalande. Däremot talade en av hans söner utmärkt svenska i intervjun. Om urmakaren verkligen vill bli kvar i Sverige så borde han vid det här laget lärt sig hyfsad svenska.

Nu tror jag dock inte att han är iransk spion, utan det är, som sagt, enbart spekulationer från min sida.

Åter till grundproblemet: Att utvisa en familj som rotat sig i landet på grund av ett bagatellfel. Juristerna hävdar självklart att lagen är glasklar och att det inte finns utrymme för godtycke eller så kallat "sunt förnuft".

Liknande märkliga händelser har hänt förr. Själv minns jag ett fall från 1980-talet.

Bakgrunden var att kronofogden i en mellansvensk stad skulle driva in ett utdömt vite hos en kvinna som vägrat exmaken umgängesrätt med deras gemensamma barn. Kvinnan var orolig över att exmaken skulle skada barnet. Exmaken mördade barnet. Men vitet kvarstod och kronofogden skulle driva in det.

Medierna hängde på och även här efterlyste man "sunt förnuft". Skatteverkets dåvarande generaldirektör ingrep (verket var då chefsmyndighet för kronofogdarna) och avskrev vitet. (Ansvarig minister gick sedan ut medierna och tog åt sig äran av beslutet och plockade alla poäng hos allmänheten.)

Det är klart att våra lagar är trubbiga ibland. Men sunt förnuft och juridik är två oförenliga storheter. I fallet med den iranske urmakaren är det uppenbart att straffet/utvisning inte står i proportion med brottet/ett bagatellartat lönefel som arbetsgivaren gjort och som dessutom rättats till.

I någon övergripande lag borde det finnas en paragraf som gör det möjligt att luta sig mot "sunt förnuft" så att sådana här pinsamheter kan undvikas. Sedan blir det upp till domstolarna att avgöra om paragrafen kan åberopas och skapa prejudikat.

Det finns lediga sängplatser?

Antalet flyende till Sverige har minskat den sista tiden. En del menar att det beror på de skärpta reglerna med bl.a. ID-kontroll. Andra menar att det är den lägre vattentemperaturen i Medelhavet som gjort att färre vill åka i en överlastad gummibåt från Turkland till Grekland.

Här hemma är det problem med bl.a. sängplatser till våra nya invånare. Det har talats om att ta husvagnar i anspråk. De står ju i alla fall tomma under vinterhalvåret. Varför inte gå längre? Det finns ju tusentals tomma fritidshus, varav många är vinterbonade. Sen har vi alla vinteruppställda fritidsbåtar som också kunde nyttjas.

Apropå sommarstugor. I Bergslagen har EU-medborgare från Rumänien lagt beslag på stugor som företrädesvis ägs av holländare och bosatt sig där. Anledningen är förstås att ägarna är långt borta. Polisen lär inte kunna göra mycket åt det, vilket är märkligt. Inbrott borde kunna beivras.

Men ännu värre är att Kronofogden inte kan avhysa rumänerna, eftersom det inte går att fastställa deras identitet. Våra lagar om avhysning är gjorda för oss vanliga svenskar med personnummer och som bor i hyresrätt. När hyresgäster inte betalar hyran i tid kan fogden komma och flytta ut dem.
Men en rumän som inte har ID-kort går inte att flytta på.

Det behövs lagändring.

När jag hamnade i hetluften

Idag är det precis 20 år sedan vi folkomröstade om medlemskapet i EU. På den tiden var jag informationschef på Riksskatteverket (RSV), som var chefsmyndighet för det som i dag motsvarar Skatteverket, Kronofogden och Valmyndigheten, totalt sett ett ganska stort och viktigt samhällsområde.

I mitt jobb ingick att planerara och genomföra informationskampanjer med allmänheten som målgrupp. Det normala var att jag fick en påse pengar som jag ganska fritt kunde använda. Men nu när det var folkomröstning bestämde regeringen att RSV skulle ta fram en broschyr, som skulle skickas ut till alla hushåll i landet.

I sitt beslut angav regeringen också hur många sidor broschyren skulle ha och vilket format, dvs. A4. Att kräva det innan texten var framtagen var ju helt befängt! Givetvis struntade jag i det och broschyren fick både ett annat sidantal och format. Formatet bestäms av sidantal, upplaga och vilket tryckeri som erbjuder billigaste och bästa trycket.

Det här med EU var då en mycket infekterad fråga. Att ta fram en text om EU ansåg jag givetvis inte vara mitt bord på RSV. Efter flera turer fram och tillbaka lovade till slut UD:s handelsavdelning att ta fram en text. Den texten förpackade vi på RSV i en broschyr på åtta sidor, som även innehöll en sida med text från Ja-sidan, en från Nej-sidan och en textsida från RSV om hur röstningen praktiskt gick till. Sen skickades den ut till hushållen.

Sen brakade det löst. Nej-sidans folk nagelfor texten, läste den som fan läser Bibeln, gick i spinn och anklagade RSV för att vilseleda svenska folket när det gällde EU. Texten var i deras ögon allt för EU-positiv. Jag, som var informationschef, hamnade i hetluften tillsammans med verkets valchef. Tjänstemännen på UD, som skrivit texten ville inte ställa upp utan hänvisade bara till oss på RSV. Det var inte snällt, milt sagt.

Medierna låg på och där tvingades vi uttala oss. Valchefen och jag fick t.o.m. ställa upp i ett granskande TV-program som hette "Striptease", ungefär som dagens "Kalla fakta" eller "Uppdrag granskning".

Usch! Det var inte kul att försvara någon annans text och dessutom för ett område där vi inte hade särskilt bra kunskap, dvs. EU.

Skönt att vara panschis.

PS. När det 1980 var folkomröstning om kärnkraften gav RSV också ut en broschyr till hushållen. Men där svarade de tre alternativen (linje 1, 2 och 3) själva för varsitt uppslag i broschyren. Alltså behövde inte vi på RSV stå för någon information om kärnkraften. Bara om själva valförfarandet.

Så skulle man givetvis ha gjort även inför EU-omröstningen. Men regeringen som var sugen på ett EU-medlemskap ville givetvis göra allt man kunde för att få folket att välja rätt. Därför ville man nyttja det neutrala RSV i sin kampanj.

Upphovsrätten viktig för upphovsmännen

En bild på Fotografiska museet föreställer en kvinna som onanerar framför ett foto av Carola. Fotografen som tagit bilden på Carola har inte gett okej till att bilden används. Med stöd av sin upphovsrätt har fotografen krävt att fotot på Carola avlägsnas. Dessutom vill fotografen ha 66 000 kr i skadestånd för intrånget i upphovsrätten.

När jag jobbade på Rikskatteverket deltog verket på en uppfinnarmässa med en monter som handlade om vad verket och Kronofogden kunde ge för slags service till uppfinnare och andra entreprenörer. En del av dekorationen i montern bestod av en uppförstorad teckning av den kände tecknaren EWK (Ewert Karlsson 1918-2004), en bild som vi hade betalat för att få använda.

Många år senare skulle Kronofogden vara med på en mässa. Det gamla mässmaterialet - även EWK-bilden -  återanvändes, vilket inte var meningen. Efter någon dag blev jag kontaktad av tecknaren EWK:s advokat som krävde 10 000 kr i ersättning för intrång i EWK:s upphovsrätt.

Jag försökte förklara att vi redan betalat för att få använda bilden. "Jovisst", sa han. "Men bara vid ett tillfälle. Inte två." Sen berättade han att EWK egentligen inte skulle behöva teckna en enda bild till. Han levde gott på de ersättningar han fick för alla intrång som gjordes i upphovsrätten då hans bilder ofta dök upp i många olika sammanhang. Det var mycket vanligt att man återgav hans bilder i utbildningsdokumentation m.m.

Jag hade bara att krypa till korset och pytsa upp 10 000 kr av skattebetalarnas pengar.

Jag var själv verksam som tecknare på 1970- och 1980-talen och hade det som ett extraknäck. Jag ritade under många år de s.k. roliga gubbarna i deklarationsbroschyren "Dags att deklarera". Ibland snodde tidningarna mina bilder utan lov för att ha dem som illustration till allmänna artiklar om skatter och deklaration.

Det var också ett brott mot upphovsrätten. Jag skickade då en faktura till tidningen ifråga och krävde skadestånd. Jag fick alltid mina pengar, utan diskussion. Men det var bara småpengar det handlade om. Inte alls i närheten av de summor som jag nämnt ovan. Jag kanske skulle ha krävt mer?

Viktigt att återge logotyper på rätt sätt

I SvT:s Västerbottensnytt på nätet finns en artikel där ett EU-bidrag till en tidningsbilaga frusits inne. Orsaken är att en EU-logga återgivits på fel sätt i bilagan. I pengar handlar det om ca 300 000 kr.

Se länken: http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vasterbottensnytt/liten-flagga-blev-kostsam.

Detta har upprört många, vilket är förståeligt på sitt sätt. Det ger dessutom ytterligare en negativ bild av EU. Men jag brukar alltid framhålla att allt som står i medierna ska man ta med en nypa salt. Oftast får man inte hela bilden, viktiga fakta kan ha utelämnats av olika skäl. Större delen av journalistkåren har miljö- och vänstersympatier, vilket också kan innebära att man varken gillar EU, Nato eller USA m.m. I det här fallet vet jag inte. Kan bara gissa.

Däremot tycker jag det är viktigt att alltid återge symboler, typ logotyper m.m. på exakt rätt sätt.

När jag jobbade på Skatteverket tog jag fram verkets nuvarande logga (och även Kronofogdens m.fl) Jag utfärdade riktlinjer för hur loggorna skulle återges i fråga om storlek, färg, typsnitt m.m. Riktlinjerna var mycket enkla och hjälpmedel i olika former fanns, som mallar och original, såväl digitala som "analoga" versioner.

Tror du att man klarade att återge loggan korrekt? Nä, det misslyckades ofta. Framför allt hos skattekamraterna i Göteborg, som alltid ville göra på sitt eget "goa" sätt. Allt som kom från huvudstaden var normalt av ondo, sett med göteborgarnas ögon.

En gång höll jag ett flera timmar långt föredrag för landets skatteinformatörer om vikten av gemensam laoyut och  enhetligt utseende på Skatteverkets broschyrer, annonser m.m. När föredraget var slut blev det frågestund.

En glad kamrat från Göteborg upphov då sin stämma och sa (ungefär så här): "Jag tycker det är bättre om vi får ha egen touch på de trycksaker vi gör här i Göteborg". Vederbörande hade inte tagit till sig ett ord av det jag nyss hade predikat i flera timmar.

I verkets dåvarande manual ingick att två typsnitt (Frutiger och Century Old Style) skulle användas i verkets broschyrer. Det tyckte man inte i Götet, där man oftast använde typsnittet Comic Sans på sina hemmagjorda alster. Det säger allt, tycker jag.

Företag är ofta mycket noga med att deras logotyper m.m. återges korrekt. Flygbolaget SAS hade interna böter om någon gjorde fel. Om t.ex. deras kontor i Singapore återgav SAS-loggan fel på sin dörr fick kontoret minskad budget som straff.

Jag försökte vid ett speciellt tillfälle införa något liknande på Skatteverket. Göteborg var emot och dåvarande skattechefen i Västra regionen klagade hos generaldirektören och jag fick ge mig. Hur det är nu på Skatteverket med loggor och grafisk profil vet jag inte.

Jag kan ha viss förståelse för att EU ville göra en markering, eftersom loggan återgavs fel. Men att ta hela beloppet känns inte klokt!

PS. Vill du veta mer om typsnitten jag nämner ovan kan du gå in här:
http://en.wikipedia.org/wiki/Frutiger
http://en.wikipedia.org/wiki/Century_type_family#Schoolbook_Oldstyle
http://en.wikipedia.org/wiki/Comic_Sans

Margot, Martin och jag

Det var väl ganska väntat att Margot Wallström skulle bli utrikesminister. Det var ett bra val, tycker jag. Jag har dessutom träffat henne, men det var många år sedan

Jag var då informationschef på Riksskatteverket, som också var chefsmyndighet för landets kronofogdemyndigheter. Jag arrangerade en informationsdag i Stockholm för kronofogdens skolinformatörer. Som föredragshållare var Margot Wallström och Martin Timell inbjudna.

De höll båda intressanta föredrag, men vad de handlade om har jag glömt. Jag vet dock att Timell, som i sitt tidigare liv haft en byggfirma, även varit "kund" hos fogden och hade egna upplevelser att tillgå.

Självklart passade jag på att bli fotograferad med föreläsarna.
Obs! Det är jag i mitten.

Första aprilskämt jag minns

I dag är det den 1 april och då kan man råka ut för aprilskämt. Tidningar och andra medier har nästan alltid något skämt, även om de minskat under senare år. Vi som var med i TV:ns barndom minns väl hur vi kunde få färg i vår svartvita apparat om vi trädde en nylonstrumpa över TV-rutan? Systembolag som reat brandskadad sprit är också en klassiker.

När jag jobbade som informationsansvarig på Skatteverket hade jag i min hand en del interna kommunikationskanaler, som jag passade på att nyttja för aprilskämt. Jag tyckte det var skitkul! Här är några skämt som jag fortfarande minns.

1) Riksskatteverket skulle flytta från Solna till Lilla Essingen och överta den byggnad där Riksrevisionsverket satt. Som bonus till personalen skulle man starta båtlinjer så det skulle bli enklare för personalen att ta sig till och från jobbet.

2) Riksskatteverket, Riksförsäkringsverket och Rikspolisstyrelsen skulle läggas samman till enda myndighet. Men det var oklart vem som skulle bli den nya stormyndighetens chef. En sak var dock klar:  rikspolischefen Björn Ericsson skulle inte bli chef. (Skatteverkets dåvarande chef Lennart Nilsson tyckte tydligen skämtet var kul. Han faxade den fejkade tidningsartikeln till Björn Ericsson som var på Interpolkonferens i Lyon i Frankrike.)

3) Verket skulle få ett nytt inpasseringssystem, baserat på röstigenkänning. I stället för att behöva dra ett kort i en kortläsare skulle man tydligt säga sitt personnummer i en mikrofon i entrén för att få komma in. Därför skulle alla anställda behöva prata in sitt personnummer, som sedan registrerades digitalt. Jag publicerade en lista med dagar och tider där verkets olika enheter skulle infinna sig i vaktmästeriet för att göra detta. Men man fick inte vara förkyld och hes när man pratade in personnumret. (Såvitt jag minns var det två äldre damer som gick på det.)

4) Under flera år fördes interna diskussioner om hur det skulle bli med "äktenskapet" mellan Skatteverket och Kronofogden. Läggas samman eller gå skilda vägar? (Nu vet vi att de gick skilda vägar). Jag gick ut med information internt att de båda myndigheterna skulle läggas ihop och integreras helt och hållet med varandra. Det skulle bl.a. innebära att alla deklarationsgranskare även skulle ta hand om indrivningen av de skattehöjningar de gjorde. Likaså skulle fogdens indrivare lära sig deklarationsgranskning och taxering. Varje handläggare fick ansvar för hela kedjan - från upptaxering till indrivning. (På en enhets internmöte togs frågan upp seriöst och man diskuterade vad det skulle komma att innebära för just den enheten.)

Aprilskämten på Skatteverket i Solna upphörde när jag avgick som informationsansvarig. Hur det är idag vet jag inte?

Skatteverket håller sig framme igen

Just nu pågår en utredning som kallas "Polissamordningen". Målet är att den 1 januari 2015 ha skapat en enda polismyndighet i hela landet genom att lägga samman dagens 21 polismyndigheter och Rikspolisstyrelsen (RPS). Nu har man nått ett etappmål och utsett de regionala polischeferna i den nya organisationen.

Den nya myndigheten ska delas i sju regioner: Nord, Bergslagen, Mitt, Stockholm, Öst, Väst och Syd. Som väntat blev flera nuvarande polischefer även regionchefer. En av cheferna har dock inte polisiärt förflutet. Chef för södra regionen blev nuvarande regionskattechefen i Stockholm Annika Stenberg, som även har ett förflutet hos Kronofogden. Södra regionen är landets tredje i storleksordningen, om man ser till folkmängden.

För att välja ut de nya regioncheferna har det funnits en särskild anställningsnämnd, som bestått av 13 personer. Av dessa har tre ett förflutet på Skatteverket, nämligen pensionären Göran Gräslund (f.d. personaldirektör på Skatteverket och f.d. GD för Datainspektionen), rikskronofogden Eva Liedström Adler (f.d. avdelningschef på Skatteverket) och generaldirektören Katrin Westling Palm (f.d. överdirektör på Skatteverket).

Det är inte första gången f.d. skatteverkare fått toppositioner i Myndighetssverige. Det är inte utan att man känner sig lite stolt.

När jag fick böter

Min kriminella karriär började tidigt. Jag blev bötfälld redan som 14-åring. Vad hände?

Jo, jag och några kompisar hemma i Örebro hade cyklat från stadsdelen Norr (där vi bodde) till Gustavsviksbadet söder om stan. Det började mörkna när vi skulle åka hem. Mitt i stan stod farbror Polisen. Flera av oss saknade lysen på cyklarna, så även jag.

Men eftersom jag låg sist i cykelkön var jag den ende som blev stoppad. Kompisarna trampade på, ökade takten och polisen hann inte stoppa dem. Min framlampa lyste inte, något som polisen såg på långt håll. Däremot funkade baklyset. Han tog mina personuppgifter, adress m.m.

När jag kom hem kunde jag konstatera att lyset funkade. Det var bara glappkontakt där sladden från framlyset var kopplat till boschen (dvs. cykelns generator). Varför kollade jag inte det innan jag cyklade hem?

Efter ca en vecka kom ett brev från polisen med ett strafföreläggande där jag bötfälldes för brott mot trafiklagstiftningen. Bötesbeloppet var 15 kr (vilket i dagens penningvärde motsvarar 175 kr). Eftersom jag inte var straffmyndig (under 15 år) menade jag att mina föräldrar skulle betala, men det gick de inte på.

Jag betalade inte böterna. Men när det kom ett brev från Stadsfogden (Kronofogdens föregångare) kröp jag till korset och betalade. Sedan dess har jag klarat mig från böter, bortsett från en felparkeringsavgift på 250 kr en enda gång.

När ryssen tog Sverige

Att Putin och ryssen skulle anfalla Sverige i närtid är det väl ingen som tror. Hur det blir i framtiden vet ingen. Men sannolikt planerar ryssen för att kunna anfalla oss (och även andra länder). Varför skulle man annars öva med bombplan mot Sverige? Och varför skaffar Ryssland stora landstigningsbåtar? Vill man ta Finland och Baltikum gör man det enklast landvägen. Nä, jag litar inte för fem öre på Putin och hans regim.

Under kalla kriget var Sverige ett av världens bäst rustade länder. Men när muren i Berlin föll började våra politiker att lägga ned vårt försvar. I dag kan vi i bästa fall stå emot en vecka och bara på en plats. Någon hjälp från Nato är inte att räkna med, då vi inte är medlem.

På en fråga nyligen om vårt försvar är tillräckligt vid ett militärt angrepp svarade svenska folket så här: Ja 6 %, vet inte 10 % och nej 83 %. Både militären och folket vet att vi är ett lätt byte men det bryr sig inte politikerna - med några få undantag - om. Folkpartiet är tydligast och kräver Natomedlemskap; Moderaterna kanske kan tänka sig det någon gång i den diffusa framtiden. Övriga är emot. Den senaste tidens händelser och debatt har dock lett till att flera partier - t.o.m. Moderaterna - kan tänka sig ökade försvarsanslag.

Ett ryskt anfall mot Sverige är ett tema som  har lockat flera författare att skriva böcker om det.

Den första boken jag känner till är "Anfall mot Sverige" (1987, Atlantis) av pseudonymen Sune Andersson. Skatteverket har en stor roll i den boken, men även Kronofogden nämns och Skatteverkets interna tidning (som jag var redaktör för) är citerad.

Carl-Östen Nordmark kom 1990 med "Gott slut" (Tidens förlag) där en sjuk Bresnjev driver igenom att de nordiska länderna ska ockuperas.

Trilogin "Operation Garbo"  (Timbros förlag) kom ut 1988, 1989 respektive 1991 och är skriven av pseudonymen Harry Winter. Bakom den står tre personer med militär respektive journalistbakgrund.

De senaste böckerna med detta ämne är skrivna av Lars Wilderäng. Den första kom ut 2011 och heter "Midvintermörker"  (Massolit förlag). I den ockuperar Ryssland 2012 vår största ö och utropar den "självständiga" republiken Gotland, där man bl.a. anlägger en stor flottbas som skydd för gasledningen som stryker förbi ön. Ryssen bombar Stockholm m.fl. städer, kungen dödas och ryssen lyckas få omvärlden att tro att Sverige började kriget.

Hans andra bok "Midsommargryning"  (Massolit förlag) kom ut i år och utspelar sig 2023 och är en fortsättning på den första boken. Nu gör svenska militären en statskupp och startar ett erövringskrig med syfte att ta tillbaka Gotland från ryssen, där Slite blivit deras huvudort på ön och omdöpt till Slitegrad.

Ett genomgående drag i nästan alla böckerna är att Ryssland inleder kriget när Sverige går på sparlåga och större delen av befolkningen är berusad eller bakfull, dvs. vid jul- och nyårshelgen. Dessutom är det vinter och när elförsörjningen slås ut blir hela landet lidande. Sverige är ett lätt byte.

Den bästa av dessa böcker är nog "Anfall mot Sverige". Wilderängs två böcker innehåller väldigt mycket militär dialog, som i längden blir enformigt. Alla är dock intressanta för den som gillar den här typen av litteratur. Att läsa om hur Ryssland ockuperar Sverige är nyttigt. Det är trots allt ett scenario som vi - och våra politiker - borde sluta att helt blunda för.

Nu väntar jag bara på att någon av böckerna blir film.

Fogden företagens favorit

Svenskt Kvalitetsindex har under hösten ringt nästan 8 000 personer och frågat vad de tycker om olika samhälleliga funktioner som t.ex. skolan, sjukvården, socialtjänsten, tandvården m.m. Men även en rad myndigheter har de fått lämna sin syn på.

Resultaten redovisas i form av ett index där 100 är det högsta betyg som ges. I topp hamnar privat tandvård med 86,4. Lägst hamnar Arbetsförmedlingen med 44, 34 poäng. Resultatet redovisas i dagens SvD med rubriken "Lågt betyg för myndigheter".

Men nu är det ju fel att jämföra tandvård med myndigheter - det är inte ens äpplen och päron utan snarare äpplen och fåglar! Tidningens vinkling på rubriken går igen även i ingressen: "Svenska myndigheter får lågt betyg".  Svenskt Kvalitetsindex presenterar sina siffror med samma vinkling, dvs. bra betyg för kommunal service och dålig för myndigheter. Jag tycker det är orättvist.

I gruppen myndigheter tar Svenskt Kvalitesindex med "Universitet". Det tycker jag också är fel. De bör ligga i gruppen "Offentlig service" där skolan m.m. återfinns. Det känns mer rätt.

Så här ser dock listan ut för gruppen "Myndigheter":

Kronofogden, företag 71,72
Universitet 69,07
Skatteverket 67,17
Transportstyrelsen 66,41
Tullverket 66,26
Lantmäteriet 64,81
CSN 64,61
Pensionsmyndigheten 63,72
Polisen, ärendehantering 61,53
Försäkringskassan 55,04
Polisen, brottsbekämpning 54,31
Kronofogden, privatpersoner 51,80
Arbetsförmedlingen 44.34

Jag undrar varför Svenskt Kvalitetsindes valt att dela upp fogden på företag och privatpersoner? Det skulle ju gå lika bra att göra det även för Skatteverket och jag skulle tro att gruppen företag då skulle ge ett ännu högre betyg för verket. Tar man ett snitt på de båda resultaten för fogden så skulle placeringen bli mellan Pensionsmyndigheten och Polisens ärendehantering.

Det mest intressanta med hela undersökningen är inte att den privata tandvården får högst betyg. Eller att diverse kommunal service får bättre betyg än myndigheter. Det mest anmärkningsvärda är att Skatteverket får så bra betyg, eller som företrädare för Försäkringskassan brukar fråga sig: "Vi delar ju ut pengar och Skatteverket tar in pengar. Ändå får dom bättre betyg än vi?"

Du kan läsa mera här: http://www.kvalitetsindex.se/images/stories/Rapporter/Public_sector/ski_press_samhlle_12.pdf

Putinland ser ned på den som är svag

Sverige har sedan många sekler tillbaka haft Ryssland som det stora hotet mot fred och frihet. Ryssland, tidigare Sovjetunionen och nu "Putinland" har i kraft av sin överlägsna förmåga alltid hotat andra länder till underdånighet och underkastelse. Har det inte funkat har det blivit krig och ockupation. Senast Sverige krigade mot Ryssland förlorade vi Finland, men det var mer än 200 år sedan.

Sverige har sedan dess så gott som alltid intagit en underdånig hållning mot Ryssland. I modern tid hade vi först baltutlämningen i januari 1947, en skamfläck i vår moderna historia. Det var drygt 150 balter som stridit på Tysklands sida och flytt till Sverige som utlämnades till ett ovisst öde i Sovjetunionen. Totalt utlämnade Sverige mer än 2 500 personer till Sovjetunionen efter kriget, varav dessa balter bara var en bråkdel, men var de som fick mest uppmärksamhet.

Ungefär vid samma tid bugade sig utrikesminister Östen Undén för Stalin även i fallet Wallenberg. Undéns undfallenhet 1947 beseglade Raoul Wallenbergs öde. Om Sveriges dåvarande politiska ledning hade agerat lika kraftfullt som Schweiz, som då fick ut en tillfångatagen medborgare från Sovjetunionen, hade Wallenberg sannolikt också släppts av ryssen.

När Putin & Co ville dra gasledningen i Östersjön helt nära Gotland i den svenska ekonomiska zonen dröjde Sverige visserligen med sitt besked, men böjde sig till slut och gav okej.

Nu är det dags igen.

En tysk medborgare med en fordran på Putinland har via svenska domstolar nått så långt att kronofogden tänker ta en fastighet på Lidingö, som ägs av ryska staten, i mät för den fastställda skulden.

Men ryssen har protesterat kraftigt och hotfullt till svenska myndigheter. "Rör inte vår fastighet, för då får ni se på andra bullar" har budskapet varit. Vad "andra bullar" kan innebära går bara att gissa, t.ex svårare för svenska företag att verka i Ryssland.

Nu är det inte Östen Undén utan Carl Bildt, som böjt sig för ryssen och lagt sig i fogdens och domstolarnas arbete och uppmanat dem att gå ryssen till mötes. Samma sak alltså som tidigare i vår nutidshistoria. Dessutom har Bildt sysslat med ministerstyre, vilket enligt vår grundlag inte är okej.

Nä, när det gäller ryssen - oavsett om det är Stalin eller Putin - gäller det att var tuff och stå emot. Undfallenhet ger inga resultat. I Ryssland samtalar man bara med de som är starka. De ser dialog och diplomati som en svaghet. Att inbjuda till samtal tolkar de som att motparten håller på att förlora och då ökar de trycket i stället. För att stå emot ryssen måste man visa kraft, både i ord och handling.

Det ska bli intressant att se vad som händer med kåken på Lidingö...

Veteraner fick information från Mats Sjöstrand

Veteranföreningen vid Skatteverkets huvudkontor - RSV-Veteranerna - hade sitt årsmöte förra veckan. Denna gång var de drygt 50-talet pensionärerna samlade hos Kronofogden i Sundbyberg. Där fick de lyssna till förre generaldirektören Mats Sjöstrand som berättade om sitt nuvarande arbetsliv som utredare åt regeringen.

Sedan Mats lämnade ledningen för Skatteverket för några år sedan har han haft fullt upp. Han är ordförande i styrelserna för SIDA, Vägverket och Författarfonden samt ledamot i insynsrådet hos Försäkringskassan m.m. Utöver detta leder han den utredning som ska få ordning på statens regionala organisation.

Ända sedan 1960-talet har försök gjorts att skapa regioner, men alla har misslyckats. Det senaste försöket gjorde Mats Svegfors, som föreslog att 6-8 regionkommuner skulle bildas men av det blidde inget. Regeringen har dock gett Västra Götaland och Skåne regionstatus samt även Halland och Gotland!

Men många andra län/landsting har närmat sig varandra och eklaterat förlovningar, som efter några månader har spruckit. Försöken har varit många. Jönköping har känt sig utanför och har begärt hos regeringen att få bli en egen region.

Mats Sjöstrand menade att den statliga verksamheten senare år har präglats av tre saker: styrning via ekonomin; medborgarna i centrum; ökade krav från medborgarna. De förändringar som skett har handlat om att skapa enmyndigheter (som t.ex. Försvarsmakten, Skatteverket, Försäkringskassan m.fl.) samt att koncentrera verksamheten och specialisera den.

Men fortfarande finns två undantag. Det ena är polisen, som ute i landet är uppdelad i 21 myndigheter. Men där väntas ett förslag att bilda en enda myndighet nu under våren. Det andra undantaget är länsstyrelserna, som Mats fått i uppdrag att titta närmare på.

Länsstyrelsernas verksamhet handlar numera mest om miljö och naturvård. Sen har de även en del udda uppgifter, som t.ex. lönegarantin, tillsyn över penningtvätt. De får en stor del av sina pengar från andra myndigheter och har problem med styrning, uppföljning, ekonomi och sina uppgifter. Deras uppdrag är med andra ord otydligt. Mats är inne på att minska antalet länsstyrelser, men behålla länen. En länsstyrelse ska alltså kunna sköta flera län.

Mats har även granskat ett tjugotal andra myndigheters struktur, där man idag har 5-10 regioner. Om Mats förslag ska bli verklighet gäller det att övertyga landshövdningarna att flera av dem ska mista sina jobb och övertyga en rad verkschefer att de måste ändra sin organisation. Dessutom tillkommer ett antal kommunalråd runt om i landet som blir förbannade om de mister statliga jobb i sina kommuner.

Den 15 december ska Mats lämna sina förslag. Sen tänker han gå i pension.


Efter Mats anförande vidtog sedvanliga årsmötesförhandlingar, men de var snabbt avklarade. Sittande styrelsen valdes om. Årsmötet avslutades med en gemensam middag. Stämningen var mycket hög, till viss del tack vare den generösa tilldelningen av vin till maten. Det var en lyckad eftermiddag och kväll.

Fogden byter till en ledigare kostym

Kronofogdemyndigheten - eller Kronofogden, som kortformen lyder - hängde tidigare ihop med Skatteverket, men är nu en helt självständig myndighet. Geografiskt är de båda myndigheterna också åtskilda.

Från början hade Skatteverket och Kronofogden samma logotyp - triangelsnurran - följd av respektive namn i samma typsnitt. När fogden bröt sig loss från Skatteverket fick man en ny logotyp. Den bestod av två snedställda fyrkanter, som delvis gick in i varandra. Färgerna var mörkblått och gulockra - samma profilfärger som Skatteverket fortfarande har på sin logotyp.

Men nu vill Kronofogden helt klippa banden med Skatteverket och tydligare visa fram sina mer mjuka sidor. Därför har man justerat sin logotyp - fyrkanterna - och bytt till en ljusgrön färg (som inte är helt korrekt återgiven på bilden ovan). Även namnet har fått ett annat, mer mjukt och öppet typsnitt. Man kan säga att Kronofogden bytt från sin tidigare mörka kostym till en ljusare och mer avslappnad fritidsklädsel.

Övergången till det nya utseendet på visitkort, brevpapper, skyltar, trycksaker, intranät, webb m.m. kommer att ske succsssivt i samband med andra förändringar, nytryck etc. Det blir alltså ingen total och omedelbar förändring, vilket kommersiella företag brukar göra för miljontals kronor. Detta hedrar Kronofogden.

Veteraner fast hos Kronofogden

Rikskronofogden Eva Liedström Adler och pressekreteraren Åke Lundholm tog emot en intresserad grupp RSV-Veteraner, som igår var på studiebesök hos fogdens huvudkontor i Sundbyberg. Det var 21 pigga panschisar – varav en handfull tidigare hade jobbat hos Kronofogden – som bjöds på fika, information och rundvandring i de nya lokalerna.

Eva berättade att fogden nu var på grön kvist; förra året var ekonomin sämre. Flytten till billigare lokaler med landskap i stället för egna rum hade delvis bidragit till det. I huset fanns även det tidigare Stockholmskontoret, som förut låg på Birger Jarlsgatan i centrala Stockholm. Nu var allt samlat till Sundbyberg i Max Sieverts ombyggda gamla kabelfabrik, en byggnad med k-märkt fasad m.m.

Förra året hade fogden 3,5 miljoner mål att hantera, men nu var trenden att antalet ärenden minskade. Att sälja fastigheter exekutivt var trögare nu än tidigare och tog längre tid. Antalet betalningsförelägganden var 1,2 miljoner. När dessa ärenden tidigare handlades av domstolarna låg årsantalet runt 500-600 ärenden. Ökningen berodde främst på att samma mängd gäldenärer nu hade flera ärenden, vilket i sin tur berodde på att de fick flera olika slags räkningar, t.ex. räkningar för mobiltelefoner, tv-kanaler m.m, som de inte kunde betala i tid.

Eva berättade vidare att man satsar särskilt på barn och unga, eftersom man strävar efter att få folk att ”göra rätt från början”. Tidigare skrev föräldrar sin bil på ett barn, som fick skulder för obetalda vägtrafikskatter, p-avgifter m.m. Nu går inte det längre, då fogden sett till att lagen ändrats. Antalet restförda barn har minskat från ca 9 000 till 1 700.

De skulder barn fortfarande drabbas av är skadestånd och skatteskulder, men även där ville Eva har lagändringar. Skadestånd innebär en solidarisk betalningsskyldighet, vilket Eva vill ha ändring på så att varje unge som är skyldig till ett skadestånd bara ska behöva betala sin del i stället för att en av de skyldiga kan krävas på hela skadeståndet. Att få en ändring på skattelagarna, så att s.k. kapitalbarn inte hamnar hos fogden, trodde hon var svårare då intresset från Skatteverket är ljummet.

I höst ska fogden få en ny organisation där tonvikten ligger på att få en ödmjukare myndighet med större respekt för ”kunden” – en verklig utmaning! Tanken är bl.a. att myndigheten ska minska brevskrivandet och i stället satsa mer på tidiga personliga kontakter. De om oförskyllt hamnat i trångmål ska prioriteras.

Den 1 juli i år utökas möjligheten att få skuldsanering till att även gälla personer som har enskild firma, alltså mindre näringsidkare och det medför mer arbete för fogden, bl.a. att förklara för den nya målgruppen vilka regler som gäller. Eva var också orolig om Saab skulle gå i konkurs, för då skulle fogden snabbt få en mycket stor mängd lönegarantiärenden att ta hand om. Och längre fram skymtar eventuellt en ny konkurslagstiftning.

Så det kommer inte vara brist på arbetsuppgifter för Eva och hennes medarbetare runt om i landet.

Även fogden drabbad av kundnojan

Missbruket av ordet "kund" är tydligen en farsot som sprider sig? Försäkringskassan drabbades av sjukan för flera år sedan, Skatteverket för ett tag sedan och nu har även Kronofogden drabbats.

I en platsannons söker man några chefer till huvudkontoret i Sundbyberg och skriver: "Vi är på väg mot en ny framtid (Vem f-n är inte det? Gamla framtider finns väl inte?) med kunden i fokus."

Fogden har ju två sorters "kunder": borgenärer (som vill ha betalt) och gäldenärer (som ska betala). Nu har de upphöjts till "kunder" på riktigt. Fogden får väl ändra sin slogan till "Vi arbetar för ett samhälle där kunden vill göra rätt för sig".

Jag tar mig för pannan och suckar. Tur att jag är pensionerad.

PS. Risken finns att farsoten "kund" sprider sig. Snart kallar väl Kriminalvården sina intagna för "kunder" och Polisens förundersökningar kallas "kundmötesprotokoll".