Solpanelerna har gett drygt 10 000 kr 2020

Våren 2019 lät jag montera solpaneler på det nylagda taket på vår släktgård Kalkåsen i Bergslagen. Panelerna täcker hela taket som vetter mot söder. Kostnaden för installationen var - efter avdrag för solcellsbidraget - 112 831 kr. Under helåret 2020 har avkastningen i form av miljövänlig solel blivit ca 9 % - dessutom skattefritt!

I  reda pengar har det blivit 10 275 kronor. Den summan består av 4 173 kr som är kostnaden för den el som vi själva förbrukat och alltså sluppit att köpa in från EON samt ersättningen på 1 818 kr från EON för den el som vi sålt dit.  

Till detta ska även läggas skattereduktionen på 4 284 kr. Under hela 2020 producerade anläggningen 9 630 kWh, varav 7 141 har sålts till EON vilken ger mig reduktion på energiskatten med 60 öre per kWh.

Anläggningen betald efter elva år

Det kommer alltså att ta ungefär elva år innan anläggningen är betald. Då livslängden är beräknad till ca trettio år kommer sedan nitton år som tillsammans ger mig (och mina arvingar) ca 190 000 kr i vinst. Skattefritt.

Inte illa, jämfört med att ha haft 112 000 kr sittandes på ett räntelöst bankkonto. Sen medför panelen sannolikt att värdet på kåken ökar.

PS. Detta stämmer även med den kalkyl som leverantören Svea Solar presenterade i sin offert.

Han får 115 000 kr i månaden - retroaktivt

Kaj Linna dömdes för mord och satt tretton år i fängelse - oskyldigt dämt. Han fick resning av Högsta domstolen, släpptes fri och blev helt frikänd. Nu har han fått skadestånd för den tid han satt inne och han fick det största skadestånd som staten betalat ut till en oskyldigt dömd - 18 miljoner kr!

Juhani Kaukosalo - som han hette från början - föddes 1962 i Danmark och dömdes till fängelse för ett rånmord 2004 i Karlamark utanför Piteå. Han dömdes mot sitt nekande på grund av ett vittnesmål, som visade sig tvivelaktigt och sedan felaktigt.

Högsta domstolen beviljade Kaj Linna resning och han frikändes helt av hovrätten, släpptes fri och flyttade till en av Kanarieöarna. Nu har han alltså fått det största skadestånd som beviljats - 18 miljoner!

115 000 kr i månaden retroaktivt

Han har suttit inne oskyldigt anklagad och dömd under sammanlagt 156 månader. Det skadestånd han får motsvarar alltså en månadslön på ca 115 000 kr. Iinte illa! Men jag skulle inte vilja byta med honom. Aldrig. De pengar han får kan inte kompensera de år han varit fängslad men de är dock ett plåster på såren.

Hans "månadslön" kan jämföras med statsministern som är ca 165 000 kr eller vad en riksdagsledamot får, nämligen 65 000 kr. Under mina 43 yrkesverksamma år i statens tjänst tjänade jag sammanlagt ca 19 miljoner före skatt. Det blir i snitt en månadslön på knappt 37 000 kr.

En jämförelse till

Annika Falkengren - som är årsbarn (1962) med Kaj Linna - var chef för SEB och tjänade ca 19 miljoner kr på ett år. Det gav henne en veckolön på ca 365 000 kr. Med 40 timmars arbetsvecka fick hon drygt 9 000 kr i timmen och det blir drygt 150 kr i minuten.

Detta bara som en jämförelse.

PS. Jag skulle tro att Linnas skadestånd ses som lön och beskattas.

Lägstalöner vanligt i EU:s länder

Av de 28 länderna i EU är det bara sex (Cypern, Danmark, Finland, Italien, Sverige och Österrike) som inte har fastställda minimilöner. I Sverige är lönesättningen en uppgift för arbetsmarknadens parter. Därför har vi inga lagstadgade minimilöner i vårt land.

För att få fler i arbete, framför allt nysvenskar (men även gammelsvenskar utan utbildning), borde ingångslönerna vara lägre. Höga ingångslöner är ett hinder för att  fler ska kunna anställas. Det hävdar i alla fall många i dagens debatt. Jag är beredd att hålla med.

I Tyskland, som nyligen infört minimilön, är den 80 kr i timmen. Vid en månadstimtid på 160 timmar blir det ca 12 800 kr. På Irland är den 70 kr i timmen för den som är 18 år och saknar tidigare yrkeserfarenhet. Det blir ca 11 200 kr i månaden. Irland har även lägstalön för lärlingar. Den är 58 kr i timmen.

I Sverige har ett kommunalanställt 19-årigt vårdbiträde drygt 18 000 kr i månaden och en ung personlig assistent drygt 21 000 kr. Ett ungt butiksbiträde har drýgt 18 700 kr i månadslön. En yngling som jobbar på lager har drygt 20 000 kr. En behörig frisör har 15 000 kr i månaden plus 17,7 % i bonus.

Motståndet mot lägre minimilöner i Sverige är starkt från fackligt håll och från partierna på vänsterkanten. Lägre ingångslöner borde ge fler jobb. För att låga lägstalöner ska funka måste nog bidragen (typ försörjningsstöd/etableringsstöd) vara lägre än lägstalönen. Annars lönar det sig inte att jobba.

Jag tror därför att minimilöner eller låga lägstalöner sitter långt inne. Men man kunde börja med att kolla hur det har funkat i de länder som har sådana löner. Ska man få in unga och utlandsfödda i jobb måste man nog vänstern tänka om och slakta en del av sina heliga kor.

PS. När jag som 22-årig länsstyrelsetjänsteman hade jobbat mitt hela första år (1968) hade jag 1 700 kr i månaden. I dagens penningvärde motsvarar det 13 600 kr. Det finns nog idag ingen heltidsarbetande med gymnasiekompetens som har en så låg helvit lön. Sic!

Upphovsrätten viktig för upphovsmännen

En bild på Fotografiska museet föreställer en kvinna som onanerar framför ett foto av Carola. Fotografen som tagit bilden på Carola har inte gett okej till att bilden används. Med stöd av sin upphovsrätt har fotografen krävt att fotot på Carola avlägsnas. Dessutom vill fotografen ha 66 000 kr i skadestånd för intrånget i upphovsrätten.

När jag jobbade på Rikskatteverket deltog verket på en uppfinnarmässa med en monter som handlade om vad verket och Kronofogden kunde ge för slags service till uppfinnare och andra entreprenörer. En del av dekorationen i montern bestod av en uppförstorad teckning av den kände tecknaren EWK (Ewert Karlsson 1918-2004), en bild som vi hade betalat för att få använda.

Många år senare skulle Kronofogden vara med på en mässa. Det gamla mässmaterialet - även EWK-bilden -  återanvändes, vilket inte var meningen. Efter någon dag blev jag kontaktad av tecknaren EWK:s advokat som krävde 10 000 kr i ersättning för intrång i EWK:s upphovsrätt.

Jag försökte förklara att vi redan betalat för att få använda bilden. "Jovisst", sa han. "Men bara vid ett tillfälle. Inte två." Sen berättade han att EWK egentligen inte skulle behöva teckna en enda bild till. Han levde gott på de ersättningar han fick för alla intrång som gjordes i upphovsrätten då hans bilder ofta dök upp i många olika sammanhang. Det var mycket vanligt att man återgav hans bilder i utbildningsdokumentation m.m.

Jag hade bara att krypa till korset och pytsa upp 10 000 kr av skattebetalarnas pengar.

Jag var själv verksam som tecknare på 1970- och 1980-talen och hade det som ett extraknäck. Jag ritade under många år de s.k. roliga gubbarna i deklarationsbroschyren "Dags att deklarera". Ibland snodde tidningarna mina bilder utan lov för att ha dem som illustration till allmänna artiklar om skatter och deklaration.

Det var också ett brott mot upphovsrätten. Jag skickade då en faktura till tidningen ifråga och krävde skadestånd. Jag fick alltid mina pengar, utan diskussion. Men det var bara småpengar det handlade om. Inte alls i närheten av de summor som jag nämnt ovan. Jag kanske skulle ha krävt mer?

Man har mindre utgifter som panschis

Vi stackars panschisar har högre skatt än dom som jobbar. Det är högerns och alliansens fel säger dom röda (S + V + Fi) och gröna  (MP)och bruna (SD). Pensionärsorganisationerna med PRO i täten instämmer i klagandet. Man pratar om "pensionärsskatten". Det är inte korrekt. Vi panschisar har inte fått högre skatt. Det är de som jobbar och betalar våra pensioner som har fått lägre skatt tack vare högerns så kallade jobbskatteavdrag. Trots att jag är panschis så klagar jag inte.

Låt oss ta ett exempel. Om vi jämför en jobbare som tjänar 25 000 kr i månaden och en panschis som har lika mycket i pension så får jobbaren efter skatt ut ca 1 700 kr mer än panschisen.

Som jobbare på kontor var jag tvungen att klä mig någorlunda korrekt. Låt oss säga att kläder för jobbet kostade mig ca 200 kr mer per månad. Sen har vi luncherna. Om jag gick och käkade 20 dagar i månaden fick jag betala ca 80 kr om dan. Som panschis kanske min lunch hemma i köket kostar 20 spänn. Det gör en besparing per månad på ca 1 200 kr i månaden.

Sen har jag inga resor till och från jobbet. De kostade ca 700 kr i månaden med SL-kort här i Stockholmsområdet. Nu har jag en reskassa på 200 kr i månaden.

Så här blir additionen: När jag jobbade lade jag 200 kr på kläder, ca   1 200 kr mer på lunch och ca 500 kr mer i månaden på resor till och från jobbet. Jag som panschis har alltså nästan 2 000 kr lägre utgifter än när jag jobbade.

Dom som jobbar får jobbskatteavdrag med 1 700 kr i månaden. Det är väl inget att bråka om?

Bidrag utan motprestation?

Starkt förenklat har vi två politiska linjer i landet. Den ena är den så kallade "arbetslinjen" som högern säger sig företräda. Den innebär sänkta inkomstskatter och sänkta bidrag. Den andra linjen kallas av högern för "bidragslinjen" och den står sossarna (och kommunisterna) för. Den innebär höjda inkomstskatter och höjda bidrag. Nu ser opinionen/folket ut att föredra höjda skatter och höjda bidrag.

Lön får den som levererar en motprestation i form av arbete. Pensionen tycker en del är ett prestationslöst bidrag men den är faktiskt uppskjuten lön. Vi har även olika typer av bidrag. Barnbidrag är ett av dem och motprestationen är att man skaffar barn. Vi har studiebidrag och motprestationen är att man studerar. Den elev som skolkar från skolan förlorar bidraget.

Sedan har vi socialbidrag (som numera heter "försörjningsstöd" - en förskönande eufemism). Det bidraget får man normalt utan någon motprestation. Asylsökande får också bidrag utan motprestation. Ska man inte kunna kräva någon form av motprestation i dessa fall? Rätt eller fel?

En asylsökande ung man från Somalia som jag tog upp som liftare i min bil för ett tag sedan ville gärna arbeta. Det var inte kul att gå helt sysslolös, tyckte han. Han hade varit i Sverige i ett år och tre månader och väntade fortfarande på besked om han skulle få stanna eller inte. Han pratade förståelig svenska och hade en moster i Västerås, som varit här i åtta år.

En 4O-årig man i Sollentuna fick krav från kommunen att delta i praktik för att få sitt socialbidrag. Tanken från kommunens sida var att praktiken skulle göra det lättare för mannen att få en egen försörjning. Han fick bl.a. städa offentliga platser. Mannen vägrade då han ansåg att det kränkte hans mänskliga rättigheter och gick till domstol.

Förvaltningsrätten gick på mannens linje. Mannen var enligt domstolen för gammal för att tvingas till praktik på detta sätt. Lagen sträcker sig nämligen som mest till personer i 25-årsåldern. Sollentunabon begärde skadestånd med 9 000 kr för kränkningen han utsatts för. Kommunen hade brutit mot tre artiklar i Europakonventionen, dvs. mot de mänskliga rättigheterna.

Tingsrätten gav mannen rätt. Han fick sina pengar. (Det är alltså en mänsklig rättighet att leva på bidrag utan motprestation, Sic!)

Jag kan känslomässigt tycka att detta är fel. Men jag har ju aldrig tvingats till arbetslöshet eller att leva enbart på socialbidrag och saknar därför erfarenhet av det. Det finns dock en medelväg.

Den som söker asyl och lever på bidrag liksom den som lever på socialbidrag och vill ha någon form av sysselsättning borde få det. Nuvarande bidrag kan kanske sänkas något men inte så lågt att det inte går att överleva. I stället borde den som vill leverera en motprestation och sysselsätter sig - även om det handlar om att städa offentliga platser - få ett högre bidrag som asylsökande eller socialbidragstagare.

Om "sysselsättningen"  dessutom kunde räknas som "arbete" skulle arbetslöshetsstatistiken bli förskönad.

Några SCB-siffror om integrationen

Invandring och integration är ett känsligt ämne i vårt land. Många svänger sig med olika siffror om hur det står till med våra invandrade kamrater. Vilka siffror man använder beror nog på vilken ståndpunkt man har: invandrarfientlig eller invandrarkramare. Med statistik går det som bekant att bevisa nästan vad som helt (men förmodligen inte att jorden är platt. Fast jag vet inte. Det kanske också går?).

I slutet av förra året kom Statistiska Centralbyrån (SCB) med sin 6:e rapport om integrationen. Den heter "Integration - en beskrivning av läget i Sverige". Jag saxar här nedan några siffror ur den:

År 2011 fanns det 1 427 000 utrikesfödda personer vilket motsvarar 15 % av befolkningen. De fördelar sig så här efter sitt geografiska ursprung: Asien 30 %; EU 19 %; Norden 19%; övriga Europa 16%; Afrika 9 % och övriga världen (Syd- och Nordamerika, Australien, Oceanien m.m.) 8%.

Utrikes födda pojkar och flickor hade åren 1998-2011 lägre meritvärde respektive betygspoäng i grundskolan och gymnasiet, jämfört med inrikes födda. Ju kortare tid man varit i Sverige desto sämre resultat.

Vid 30 års ålder räknar man med att de flesta avslutat en ev. eftergymnasial utbildning. Under 2007-2011 hade 48 % av de inrikesfödda 30-åringarna en eftergymnasial utbildning. Motsvarade siffra för de utrikesfödda var 42%.

År 2011 förvärvsarbetade 82% av de inrikesfödda och 57 % av de utrikesfödda i åldrarna 20-64 år. Antalet förvärvsarbetande har ökar med 124 000 personer mellan 2006 och 2011. Av dessa är 113 000 utrikesfödda och 11 000 inrikesfödda. De utrikesfödda står för 90% av ökningen. Fortfarande är det de som kommer från Afrika och Asien som har lägst förvärvsfrekvens.

Medianinkomsten i åldern 20-64 år var 19 000 kr per månad bland inrikesfödda och 14 400 kr bland utrikesfödda. De inrikesföddas inkomster kommer främst från lön, näringsverksamhet och kapital, dvs. inkomster som inte kommer via trygghetssystemen. Sämst ekonomisk situation har de som kommer från Asien och Afrika liksom de som varit kort tid i Sverige.

Inrikesfödda röstar i högre utsträckning än de utrikesfödda. I riksdagsvalet 2010 röstade 87% av de inrikesfödda och 75% av de utrikesfödda. Valdeltagandet ökar ju längre tid man varit i Sverige. Lägst är valdeltagandet från de som kommer från Afrika, Asien och övriga Europa.

När det gäller det allmänna hälsotillståndet mår utrikesfödda kvinnor sämre än inrikesfödda. Bland männen finnns ingen signifikant skillnad.