Ä "loosern" Trump på väg ut ?

Den förre USA-presidenten Donald Trump är inte känd för att vara en läsande person. Men den enda tidning han läser är New York Post för att den alltid stöttat honom. Efter mellanårsvalet till kongressen framställer tidningen honom som en förlorare ("looser"). Det har fått den narcissistiske psykopaten Trump att bli rasande.

Anledningen att tidningen tagit sin hand från honom är att flera av de kandidater som var trumpister förlorade. De skyller sin förlust på Trump.

Guvernören Ron De Santis i Florida, som varit en trumpist och vann stort har antytt att han tänker ställa upp som presidentkandidat 2024, vilket även Trump har gjort. 

Det har fått Trump att vräka okvädingsord över De Santis, den tidigare lydige följaren. Även andra tongivande republikaner har vågat rikta kritik mot Trump

Det här känns bra. Om De Santis får de "normala" republikanerna med sig och om Trump bildar ett eget parti så kan kanske demokraterna vinna 2024, oavsett om Biden eller nån yngre förmåga blir deras slutliga kandidat.

Även Trumps vicepresident Mike Pence har uttalat sig kritisk mot sin förre chef Donald. En del tror att han kanske ställer upp som en av kandidaterna för republikanerna inför presidentvalet om två år.

Många gnäller över regimskiftet

Vi kommer få en regering med stort inflytande från SD. Det har som väntat fått sossar, miljömuppar och andra på vänsterkanten att spy galla. Men även rader av intresseorganisationer att peka på eländet som drabbar svältande barn i u-länder därför att biståndet ändras och att miljön går snabbare åt fanders då vi får kärnkraft och minskad halt av biobränsle när vi tankar bilen.

Hade vänstern vunnit och lovat höjda skatter och bidrag och fler utländska analfabeter att försörja livet ut hade vi självklart fått höra liknande gnäll från SD & Co på den högra kanten. Organisationer på högerkanten hade också gnällt över minskat inflytande.

Så är det i Sverige. Där har de medborgare som har rösträtt och nyttjat den gjort sitt val. Det kallas demokrati och majoritetens val är det som gäller. 

Visst, den kan ha sina brister, demokratin. Men vad är alternativet?

Motgångar för Trumpanhängare i USA

Donald Trump lurar i vassen som gammelgäddan och ser fram mot valet nästa år. Då finns chansen att republikanerna kan återta majoriteten i senaten. Men det förutsätter att man sköter sina kort väl och får det ekonomiska stöd som krävs för att bli vald politiker i USA. 

Dessutom försöker de olika republikanska delstaterna göra det så svårt det bara går när det gäller möjligheten att rösta. Detta för att inte svarta, latinos, vanliga fattiga och vanliga människor i s.k. socioekonomiska områden ska kunna rösta. Men det gillar inte de företag som hittills har sponsrat republikanska politiker.

Om du vill bli politiker i USA måste du skaffa fram massor med pengar. Det behövs till lobbying, reklam i TV och radio, trycksaker, en massa reklamprylar som flaggor, skyltar, kepsar och t-shirts samt till att avlöna kampanjmedarbetare. Detta gäller inte bara de som kandiderar till Vita huset utan i princip alla, från senatorer och ned till sheriffen i det lokala countyt.

Är du inte miljardär från början måste du ragga pengar från andra med pengar och från företag. Flera företag har dragit öronen åt sig och drar in sin bidrag.

Det är flera orsaker till det. En är att man inte vill stötta politiker som riskerar att åka på stora skadestånd för att man hävdat att valmaskinerna var gjorda för att gynna Biden och demokraterna.

Det har förnekats av flera myndigheter m.fl. Det var inget valfusk och det var inget fel på valmaskinerna som användes vid röstningen. Företaget som gör maskinerna har stämt massmediaföretag, politiker och andra som kritiserat deras produkter.

Flera storföretag gillar inte att republikanerna stiftat lagar i delstaterna som hindrar medborgarna från att rösta. Det sker genom att försvåra poströstning, lägga ned vallokaler, korta deras öppettider m.m. Det är ingen hejd på fantasin härvidlag. 

Även idrottsrörelsen bidrar genom att t.ex. flytta stora evenemang från stater och städer som försöker hindra medborgarna att utnyttja sina demokratiska rättigheter. Den ort som mister ett sådant event förlorar många miljoner i uteblivna inkomster som genereras av publiken.

Allt detta leder till att många politiker gjort avbön och försökt skämta bort att man tidigare hävdat att valet av Biden var fusk.

Men Trump ger sig inte. Han bidar sin tid och har bland annat övergett varumärket "Trump" och ersatt det med "45", vilket syftar på att han fortfarande är landets 45:e president.

PS. Flera storbolag i USA drar in sina bidrag till republikanerna därför att de, främst i Georgia och Texas, stiftar lagar som gör det svårare för arbetare (läs demokrater) att rösta: Coca-Cola, Delta Airlines, Dell, Microsoft, Viacom, CBS., Cisco, UPS m.fl. 

Trump har blivit skogstokig som vanligt och uppmanat sina anhängare att bojkotta alla företag som inte gör som han vill. Även amerikanska basebolligan, som flyttat bort sin stora turnering från Atlanta i Georgia har han bannlyst.

Muslimskt parti i riksdagen 2022?

Sunnimuslimer i Sverige har bildat ett eget politiskt parti som heter Nyans. På kravlistan står att islamofobi ska bli en egen brottsrubricering och att muslimer ska få minoritetsgruppstatus i grundlagen. Han som startade partiet var tidigare centerpartist och man skulle gärna se Mehmet Kaplan, f.d. miljöpartist, som partiledare.

För några år sedan skrev jag i ett inlägg här på min blogg att jag inte skulle bli förvånad om muslimer i Sverige bildade ett eget parti. Nu har det skett.

Tanken är att det nya muslimpartiet Nyans 2022 ska komma in i kommunfullmäktige i en rad städer bl.a. Stockholm, Göteborg, Malmö, Örebro, Växjö. Målet är även att komma in i riksdagen.

När nu sunni har bildat ett parti kommer säkert även shiamuslimerna att göra det. Jag skulle inte bli  förvånad om inte även somalierna gör det. De räknar alla med att plocka röster i de invandratäta förorterna varav många är s.k. utanförskapsområden. De som i så fall kommer att förlora röster är nog i första hand de på vänsterkanten, dvs. V, MP, S och kanske även C.

Om man räknar de invandrare vi har och ser till vilka länder de kommer från så är drygt 10 % av befolkningen muslimer vilket i så fall är ca en miljon. Det finns alltså en stor väljarpotential.

Antag att ett eller flera muslimska partier kommer in i riksdagen och blir tungan på vågen och får ett avgörande inflytande i vårt land. Vad kan hända då? Sharialagar? Slöjor på alla?

Nu är ju inte alla muslimer fundamentalister men man vet ju inte vilka som får inflytande över partierna. Och inte heller vilka andra länder som i bakgrunden vill styra och ställa genom att t.ex. bidra med pengar.

Hur som helst ska valet i Sverige om drygt två år bli spännande.

Det kommunistiska Vänsterpartiet

Vi har flera ytterlighetspartier i vårt land. Sverigedemo-kraterna med sitt nynazistiska ursprung är ett. Feministiskt initiativ är ett annat, som tack och lov inte har särskilt stort inflytande. Vänsterpartiet  - som fortfarande är kommunistiskt, i alla fall enligt mig -  är ett tredje ytterlighetsparti som tyvärr har för stort inflytande. Miljöpartiet är också ett ytterlighetsparti med sina ibland märkliga förslag på miljöområdet.

Resultatet av årets val har gjort det svårt att få fram en beslutskraftig regering. Sossarna vill spräcka Alliansen och få samverkan med Liberalerna och Centern. Alliansen säger sig vilja hålla ihop men utan stöd eller samverkan med SD. Det psykologiska rävspelet pågår för fullt. Det kommer nog att dröja innan vi har en regering på plats. Hur handlingskraftig den blir återstår att se.

Det bästa för Sverige vore en koalition med sossarna och Alliansen. Då får man majoritet i Riksdagen och kan hålla ytterlighetspartierna utanför. Då kunde man tillsammans kompromissa sig fram till långsiktiga spelregler för det mesta, som integration/invandring, skattesystem, energiförsörjning, bostäder, finansiella sektorn m.m.

Att få hållbara långsiktiga regler skulle gynna alla, inte minst näringslivet vars verksamhet skapar grunden för vår välfärd.

Fortfarande kommunistiskt

Vänsterpartiet skulle då inte få det inflytande det har haft som stödparti till Löfvens regering. Det är märkligt att sosseriet kramar om V. Under alla tidigare år höll sossarna kommunisterna på armlängds avstånd överallt, i facket och på arbetsplatserna. Via den civila delen av "Stay Behind", även kallad "Den svenska motståndsrörelsen" (DSM) som leddes av sossarna hade man koll på de opålitliga kommunisterna och förde register över dem. (Helt felaktigt har det hävdats att det var militären och IB (Inhämtningsbyrån, felaktigt kallad Informationsbyrån) som gjorde detta.)

Då jag i ett Facebookinlägg hävdade att V är kommunistiskt fick jag mothugg från en kvinnlig sympatisör som hävdade att V inte längre har något med kommunismen att göra. "Man bytte ju namn och blev ett helt nytt parti" menade hon.

Lars Ohly som var partiets ledare till 2012 var bekännande kommunist och grät när Berlinmuren föll och DDR gick i graven. Tidigare partiledaren C-H Hermansson har hyllat massmördaren Stalin som  "en av alla epokers mest geniala vetenskapsman". Jonas Sjöstedt, den alltid leende räven med de kalla ögonen, var medlem i Kommunistisk Ungdom, men har aldrig öppet sagt att han nu är kommunist, vilket han dock var när han gick med i partiet. Han är smart och slipad.

Vill upphäva äganderätten

Läser man V:s mångordiga partiprogram klarnar bilden. Så här skriver man om äganderätten:

Kapitalets makt måste brytas för att demokratin ska kunna fördjupas och breddas. De rättigheter som springer ur ägandet måste begränsas och ägandet i sig övergå till gemensamma former.

En socialistisk ekonomi är ett i grunden annorlunda system än dagens. Det socialistiska samhället kan innefatta olika gemensamma ägandeformer som direkt arbetarstyre, kooperativ, kommunalt eller statligt ägande, men även privata företag kan bidra till samhällets utveckling. I samma utsträckning som socialismen förverkligar människans rätt att bestämma över sitt arbete upphävs ägandet av produktionsmedlen - - - -.

Här talar man klart och tydligt att näringslivet ska socialiseras och övergå till den kommunistiska staten. Ord och inga visor. Visserligen kan man tänka sig privata företag. Det blir väl några frisörer och kioskägare och liknande småföretag. Ungefär som i dagens Kuba. Sic!

Bankerna har man ett särskilt gott öga till och man skriver så här:

Vi vill beskatta finanssektorn hårdare och använda medel i pensionsfonderna till produktiva investeringar istället för finansiell spekulation. Därutöver behövs ett ökat statligt ägande inom bankväsendet. På sikt bör bankväsendet i helhet förstatligas.

Ryssland nämns inte alls

USA, EU och Nato är upphov till allt ont och allt elände i världen. Nato vill man upplösa och helst även EU. USA kan man dock inte göra så mycket åt men lyfter fram alla kärnvapen som landet har.

Att Ryssland har massor av kärnvapen, är aggressivt och har ockuperat Krim och för ett krig mot Ukraina och tidigare mot Georgien nämns inte med ett ord. Däremot finns en kort passus om Sovjetunionen: 

Sovjetunionen och de länder som följde samma väg föddes ur kämpande människors drömmar om en bättre värld, men blev till dessa drömmars motsats. De socialistiska idealen krossades i stater som tog sig socialismens namn.

Här är det enda som kan tolkas som ett avståndstagande med kommunismen, men det är i så fall mycket lamt uttryckt. Livet i Sovjet blev inte någon dröm om en bättre värld. Men det blev i alla fall dess motsats säger man, dvs. en sämre värld. 

Man kan inte fullt ut erkänna vilket helvete kommunismen/socialismen skapade i Sovjetväldet - och för övrigt även skapat i alla andra kommuniststyrda länder som t.ex. Kuba, Etiopen, Kina, Nordkorea, Venezuela m.fl.

Våld okej som sista utväg

Civil olydnad är helt ok enligt partiprogrammet. Man ger alltså grönt ljus för sina proselyter att göra som man vill även om man därigenom bryter mot lagen. Men man kan även tänka sig att gå längre. Så här skriver man:

Den väpnade kampen ska inte romantiseras. Den är alltid sista utvägen.

Här säger man att man även kan tillgripa våld om det skulle behövas för att bygga sitt socialistiska samhälle

Det förflutna hänger kvar

Det definitiva beviset på att nuvarande Vänsterpartiet fortfarande är ett kommunistiskt socialistparti framgår av följande avslöjande passus i partiprogrammet:

Sedan grundandet 1917 är Vänsterpartiet en del av den svenska arbetarrörelsen och det partipolitiska uttrycket för vänstern i Sverige. 

Hoppsan! Tjejen på Facebook trodde att Vänsterpartiet bildades 1990 när partiet fick sitt nuvarande namn och att det inte har något med kommunism att göra. 

Att säga att man bildades 1917 är inte att göra upp med sitt förflutna.

- - - - -

PS. Vill du fördjupa dig mer i Vänsterpartiets och kommunismens historia och allt elände denna ism ställt till med i världen rekommenderar jag 1) "Låt mig få städa klart! Om kommunister, kryptokommunister och antikommunister" av Kjell Albin Abrahamson (Hjalmarson & Högberg Bokförlag AB, Stockholm 2014) och 2) "Partiet på kant med (v)erkligheten" av Magnus Utvik (Carlsssons Bokförlag, Stockholm 2018).

Variationsrik valstugekompetens

Häromdan gick jag och hälsade på i alla valstugor som stod uppställda utanför Sollentuna centrum. Jag hade en del opolitiska frågor och förslag. De mottogs mycket olika av de olika partiföreträdarna. En del var kunniga andra verkade snudd på korkade. Det är nog inte lätt att få partimedlemmar att ställa upp i valstugorna och "slänga käft" med väljare. 

Hos Moderaterna mötte jag bl.a. en riksdagsledamot. Hon bor ett kvarter från mig och var kunnig, men kunde dock inte svara på alla mina detaljfrågor om kommunen, trots att hon även sitter i kommunfullmäktige och dessutom är ordförande i det kommunala bostadsbolaget.

Men hon tog mig på allvar. Att hon var yrkespolitiker på heltid märktes.

Liberalt försvar

Nästa valstuga var liberal. Där lyssnade man och det var okej. Men sen kom deras kommunalråd dit. När jag tog upp mina frågor gick hon i förklarande försvarsposition, vilket kändes dåligt. Hon skulle bara ha lyssnat, nickat och varit allmänt trevlig.

När jag klagade över ogräset som växer överallt i min kommun berättade hon att kommunen ska anställda en kommunträdgårdsmästare. "Men han kommer väl inte vara ute och rycka ogräs längs gatstenar och vid övergångsställen", blev min kommentar,

Jag lämnade den liberala stugan och gick vidare.

Kristen walk-over

Jag kom till Kristdemokraterna. Deras bod var bemannad av bl.a. en äldre herre, som svarade på mina frågor genom att hänvisa mig till liberalernas kommunalråd i stugan bredvid. Mycket märkligt.

Vaknade till sent

Sen blev det miljöpartiklarnas tur, där en kille i 20-årsåldern var bemanningen. Har var till en början tämligen ointresserad men när jag tog upp mitt förslag om att låta konstnärer dekorera de stora, gråa husgavlarna på miljonprogramshusen vid Malmvägen i Sollentuna vaknade han till.

Han gav mig en röstsedel och tyckte att jag skulle personrösta på honom.

Intresserad kommunist

Sedan var turen kommen till kommunisterna, dvs. de som numera kallar sig Vänsterpartiet. Där var en trevlig kvinna i min egen ålder. Hon storgillade mina idéer om gästbrygga i Edsviken, konst på Malmvägshusen m.m. och hon gav mig sin mejladress och bad mig skriva ned min förslag och skicka henne (vilket jag givetvis har gjort).

Zombie-sosse

Så var det sista anhalten, sossarna. En yngre man stod där, försökte lyssna på vad jag hade att säga och såg ut som han inte förstått vad jag pratade om. Han var totalt ointresserad, så hustrun och jag lämnade honom och gick hemåt för att få en eftermiddagsfika.

Det är alltså mycket olika personer som bemannar partiernas valstugor.

Samlande styre bäst för Sverige

Valet, ja... Hur det än går så blir det svårt att få fram en regering. Men det som är mest skrämmande är att ca 30 % av valmanskåren sympatiserar med kommunister (V) och nazister (SD) - ideologier som dödat hundratals miljoner människor under 1900-talet.

För Sveriges skull borde vi få en samlingsregering med S och Alliansen (C, L, KD och M). Övriga partier - inklusive MP - kan lämnas utanför.

Sen kunde man tillsammans sätta igång och förändra Sverige i rätt riktning och med långsiktiga spelregler.

Lägg ned landstingen

Våra landsting skapades för med än 150 år sedan och har spelat ut sin roll. De är mest en tummelplats för anonyma politiker och byråkrater. Utan landsting skulle mycket kunna bli bättre, bl.a. sjukvården.

Landsting har vi haft sedan 1862 då en stor kommunreform genomfördes. Nu har flera landsting gjorts om till regioner i stället. Varför vet jag inte, förmodligen är det finare. Och kanske har tjänstemännen och politikerna fått bättre betalt genom namnbytet.

Vi väljer politiker till landstingen vart fjärde år. Men, handen på hjärtat, hur många av dina landstingspolitiker kommer du ihåg namnen på? Jag tänkte väl det: ingen. De är alltså tämligen anonyma.

Staten kan ta över

Vad sysslar landstingen med? Hälso- och sjukvård, lokaltrafik och regionplanering. De är viktiga saker, men kan lika gärna skötas av andra organ. Sjukvården kan staten ta över, lokaltrafik kan Transportstyrelsen eller Trafikverket ta över och regionplanering kan Boverket ta över. För övrigt tycker jag att staten även ska ta tillbaka ansvaret för skolväsendet också.

Om landstingen försvinner blir förstås massa politiker besvikna, men jag skulle tro att folket skulle tjäna på det.

Fördelarna är många

För det första skulle det sparas en hel del pengar på minskad administration och byråkrati.

Sjukhusvården skulle bli mer jämlik över landet. Nu får patienter i vissa landsting tillgång till superdyra mediciner, i andra landsting inte alls. Vissa landsting tillåter mig som patient att behandlas utanför det egna landstinget, andra inte.

Resurserna skulle kunna fördelas jämnare över landet. Nu får alla landsting - utom Stockholms - skatteutjämning och bidrag från staten. Specialistsjukvården skulle kunna samordnas på ett helt annat sätt och bli tillgänglig för alla.

Lokaltrafiken skulle kunna bli rikstäckande. Nu måste du lösa en extra biljett för att åka pendeltåg mellan Stockholm och Uppsala på grund av att du passerar en landstingsgräns.

Ja, det finns säkert fler fördelar.

Ett enklare sätt att skydda valhemligheten

När man röstar får man hämta valsedlar från en "låda" på ett bord där alla partiers sedlar finns. Den står helt öppet och folk runt omkring kan se vilken sedel (eller vilka) man tar. I och med denna insyn så anses valhemligheten röjd.

Jag håller med då jag själv irriterats över detta sakernas tillstånd. Jag har löst problemet genom att ta flera partiers valsedlar. Det är slöseri och medför även att det blir skräpigt i själva röstningsbåset om jag lämnar överblivna sedlar kvar där.

Nu har en utredare kommit på en lösning: Alla typer av valsedlar ska finnas i röstningsbåsen. Men hallå? Är inte detta dumt och onödigt kostsamt?

Kommunerna måste skaffa nya bås, som är större. Antalet "valsedelsbehållare" måste mångdubblas, valfunktionärerna måste med jämna mellanrum, kanske efter varje röstande, gå in i båset och kolla ordningen på sedlarna och se till att alla varianter verkligen finns där. Det kan ju finnas risk att en saboterande väljare plockar bort ett visst partis sedlar från båset när han varit där och gjort i ordning sitt valkuvert med innehåll.

Den enklaste och billigaste lösningen är ju att förse det nuvarande stället med valsedlar med skymmande väggar så att insyn omöjliggörs.

Valet tillbaka till skatten

Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden (CFU) blev central valmyndighet för att kunna genomföra de allmänna valen 1970. Då behövde myndigheten förstärkas, bl.a. på blankettenheten. Man behövde någon som kunde hjälpa till att ta fram de blanketter m.m. som behövdes.

Jag anställdes hösten 1969 på CFU:s blankettenhet, trots att jag hade noll erfarenhet av blanketter och trycksaker. Det gick trots det bra. Jag lärde mig snabbt. Fick gå nån kurs. Sen rullade det på.

År 1971 gick CFU i graven och blev en del av det nybildade Riksskatteverket (RSV). Verket var från början även Central valmyndighet och administrerade de allmänna valen i många år och såg till att det fanns valsedlar och valkuvert, producerade utbildning för valförrättare, informerade de röstberättigade, skickade ut röstkort m.m. RSV var från början även chefsmyndighet för landets kronofogdemyndigheter.

Jag blev så småningom "informationschäfer" och ansvarade för informationen om skatter, allmänna val och kronofogderiet, som sedan delades upp på tre olika myndigheter. Den självständiga Valmyndigheten, helt skild från Skatteverket, bildades 2001 och den självständiga Kronofogdemyndigheten bildades 2008 och skildes helt från Skatteverket då.

Man brukar ibland säga att utvecklingen är som en pendel, som går fram och tillbaka. Det verkar vara sant. Nu har Valmyndigheten blivit en del av Skatteverket igen. Inte fullt ut, rent juridiskt, utan bara administrativt.

Sedan den 1 april i år är Skatteverket nämligen värdmyndighet för Valmyndigheten. Värdskapet innebär att Skatteverket ska upplåta lokaler och sköta administrativa uppgifter åt Valmyndigheten inom IT, juridik, kommunikation, inköp, internservice, ekonomi, personal, säkerhet och krisberedskap.

Jaha, så kan det alltså gå. (Nu återstår bara att Kronofogden blir en del av Skatteverket så är ordningen återställd. Sic!)

Många asylsökande = Många SD-röster

I mitt förra blogginlägg listade jag de kommuner i landet som - i förhållande till folkmängden - tar emot flest asylsökande. Flera av dem låg i Bergslagen/Örebro län där många väljare valde att lägga sin röst på SD. SD:s procent i riket i snitt var 12,86, vilket gjorde partiet till det tredje största.

Jag har kollat SD:s resultat i senaste riksdagsvalet för samtliga 20 kommuner i listan över de som tar emot flest asylsökande. I fjorton av kommunerna är SD näst största parti och i sex är man det tredje största. I alla kommuner utom en (Kramfors) har SD ett bättre resultat än i riket i snitt. I topp ligger Östra Göinge (SD 26,83 %) följt av Ljusnarsberg (SD 23,74 %).

I det valdistrikt (Storå) i Lindesbergs kommun i Bergslagen där vårt torp ligger röstade drygt 26 % på SD i senaste riksdagsvalet. I granndistriktet Gusselby var SD största parti med nästan 37 % av rösterna. De här små orterna har en mycket stor andel asylsökande. I vår by, Stråssa, med ca 300 bofasta gammelsvenskar är de asylsökande ca 100, främst ensamstående män från Afrika.

Det går säkert att göra ytterligare djupdykningar och analyser av detta förhållande. Jag är dock övertygad om att det finns ett samband mellan antalet asylsökande på en ort och SD:s valresultat där. Men varför avviker just Kramfors från mönstret? Kanske något för någon forskare/grävande journalist att studera närmare?

Lätt att värna valhemligheten

Den svenska valproceduren har kritiserats av både valobservatörer och statsvetare för att valhemligheten inte är hundraprocentig. Anledningen till kritiken är att valsedlarna i vallokalen finns i ett ställ där man som väljare inför alla får plocka den eller de man vill ha. För inte avslöja sina sympatier måste man plocka en av varje.

Jag har själv reagerat över detta när jag gått och röstat. Det har inte känts bekvämt. Men nu kanske det kan bli ändring.

Frågan har tagits upp i riksdagen i en interpellation från en moderat riksdagsledamot till kultur- och demokratiministern, som bollat över till justitieministern. Han lovade att "Vi ska titta närmare på detta".

Hur svårt kan det vara?

Valmyndigheten behöver bara ta fram en antal vikbara skärmar i wellpapp. Det kan vare en enkel variant (se bilden) som ställs upp på ett bord eller en större golvmodell, typ valbås.

Valnämnderna kan beställa skärmar direkt från tillverkaren för en spottstyver och förse vallokalerna med dem. Det borde inte ens kräva någon utredning eller lagändring för att kunna göra detta.

Men i och för sig kan det vara bra att det skrivs in i vallagen, t.ex. "att valsedlar ska vara ordnade på ett sätt så att de röstande kan ta dem avskilt och utan insyn av andra i vallokalen" (eller liknande formulering).

Om valet hade legat kvar hos Skatteverket så hade saken helt säkert redan varit fixad. Men Valmyndigheten borde kunna ta ett eget initiativ utan att vänta på att Justitiedepartementets chef och hans tjänstemän ska fundera färdigt. Det departementet brukar nämligen inte var känt för snabba beslut. Men i och för sig är det ju inte val förrän om några år...

Öppna dörrarna också!

Förra året tog Sverige emot 81 301 asylsökande, varav 41 572 fick uppehållstillstånd och de placerades ut i landets kommuner. Ett av de sista Reinfeldt gjorde innan han avgick var att hålla ett sommartal där han uppmanade oss att öppna våra hjärtan. Hur vore det om vi öppnade våra dörrar också?

Tänk om varje svenskfödd blev mentor eller fadder för en invandrare. Vi svennar skulle då få se att en nysvensk inte är farlig eller så mycket mer annorlunda än vi själva. Invandraren skulle lära sig svenska snabbare och lära sig hur Sverige fungerar samt vilka våra oskrivna lagar är. Då skulle integrationen ta fart. Dessutom skulle det inte kosta det offentliga något.

Vilka borde i så fall börja och gå i bräschen för detta?

För att se vilka som borde ta första steget bör man titta på statistiken över hur många som får uppehållstillstånd, hur många nysvenskar som varje kommun tar emot och hur det kommunala valresultatet ser ut. Jag har plockat ut några kommuner för att göra jämförelser.

Södertälje med 91 000 invånare tog emot 1 125 förra året. Det blir en på var 80:e invånare. Lindesberg och Köping tog emot en invandrare per var 123:e invånare. Motsvarande siffra för Göteborg var en per var 238:e invånare. Stockholm tog emot en nysvensk per var 515:e invånare. Förmodligen sämst i klassen.

Stockholm borde vara mycket bättre när det gäller att ta emot nya svenskar med uppehållstillstånd när man ser till valresultatet. De två partier som förordar helt fri invandring - Miljöpartiet (Mp) och Feministiskt initiativ (Fi) - fick i Stockholms kommun tillsammans 20 % av rösterna. Jämför denna siffra med riket som helhet: 10 %.

Den valkrets i Stockholms kommun som fick flest röster på Mp och Fi var "Södermalm-Enskede". Där röstade drygt 25 % av invånarna på dessa två partier.

De lattedrickande, vargkramande och surdegsbakande miljöpartistiska feministerna på Söder är för fri invandring. Men de har förmodligen inte sett en enda asylsökande med färskt uppehållstillstånd i sina trendiga kvarter? Om det är några som bör gå i täten och öppna sina dörrar för nysvenskar så det alla dessa hipsters med eller utan skägg som bor på Södermalm. Och varför inte låta bygga baracker på Mariatorget och Medborgarplatsen där asylsökande afrikaner kan få tillfälligt boende?

Att leva som man lär är dock svårt.

PS. I Lindesberg var det bara 5 % som röstade på Mp och Fi. Men Sverigedemokraterna (SD) fick över 17 % av rösterna och i ett distrikt så mycket som 33 %. I Köping var motsvarande siffror 4 % respektive 13,5 %. I Södertälje fick Mp+Fi 8,7 % och SD 13,3 %. Kan förklaringen vara att på dessa orter har man andra erfarenheter av invandringen än på Söder i Stockholm?

Spännande tid framöver

Jaha, ett extraval alltså... Jag sa till barnbarnen i går kväll när SD fällde Löfvens budget och han utlyste val i mars: "Nu blir det ingen barnkanal för er de närmaste timmarna! Nu skapas nutidshistoria som ni kommer att få läsa om i skolan."  De lyssnade på morfar, protesterade inte, tog sina paddor och försjönk i dataspelandets tysta mystik (helt främmande för mig, som aldrig spelat dataspel). Själv följde jag extranyheterna på teven.

Det ska bli spännande att följa inrikespolitiken de kommande månaderna. Vilken sorts regeringen blir det? Kommer Sverigedemokraterna att få ökat stöd? Kommer politikerföraktet ta över? Hur stort blir valdeltagandet? Vilka partier gynnas av ett lågt valdeltagande?

Hittills har skolan, välfärden, vinster i vården m.m. varit de stora väljarfrågorna. På lite längre sikt finns det andra frågor som kan få konsekvenser för väljarnas ställningstaganden.

Vad händer om SD blivit näst största parti? Vad kommer hända framöver när skatterna måste höjas  för att klara asylmottagandet? Vad kommer att hända när hemvändande IS-soldater genomför attentat i Sverige? När invandringen de kommande åren slår nya rekord?

Sen har vi den oberäknelige Putin som fortsätter att måla in sig i sitt hörn. Vad kommer han mer att hitta på? Och hur blir det med det svenska försvaret? Nato? Värnplikten?

Och hur kommer ekonomin och tillväxten att se ut den kommande mandatperioden? Hur kommer vädret att bli? Vad händer om en kärnreaktor pajar? Eller om...?

Jag är inte helt säker på att vi 2018 har skolan, vården m.m. i topp som valfrågor.

När blir volymdiskussionen politiskt korrekt?

Migrationsverket räknar med att Sverige får ta emot en halv miljon flyktingar de kommande fyra åren. Ingen politiker (utom SD:s) vågar på allvar diskutera hur många vi kan att ta emot.

Åtskilliga kommunalråd klagar och säger att man inte klarar av att ens integrera de nysvenskar vi redan har här. Bostäder saknas och jobb finns inte heller. Pengar och personal saknas för att få fram fler dagis och skolor som krävs på grund av den ökande folkmängden i de mest utsatta kommunerna, vilka ofta är glesbygdskommuner med dålig skattekraft.

Men ledarskribenter i flera tidningar har den senare tiden närmat sig frågan om hur många invandrande flyktingar m.fl. vi kan ta emot. Politikerna (utom SD:s) värjer sig för ämnet och gör allt man kan för att undvika att svara när frågan ställs.

Det finns tre sätt att ta tag i frågan: 1) Ta upp en diskussion om man ska begränsa invandringen och även i så fall hur; 2) Ta upp en diskussion om hur man snabbt kan skapa fler jobb och bostäder åt nysvenskarna utan att prata om begränsningar i invandringen; 3) Göra som hittills, dvs. inget prat alls och fortsätta att betrakta frågan som en ickefråga.

Att begränsa invandringen är nog svårt då det finns internationella överenskommelser som vi måste följa. Att få övriga länder i Europa att frivilligt ta emot fler flyktingar är nog helt omöjligt. Förmodligen skrattar man i andra länder åt oss, de dumma svenskarna.

När de som röstade på SD i september fick frågan vilken ideologi de sympatiserar med svarade hälften liberalismen, socialliberalismen eller konservatismen. Det talar för att något av de borgerliga partierna borde vara det första att nalkas frågan om begränsningar i invandringen. Under tiden finns risken att SD får ännu fler väljare, som man i första hand plockar från allianspartier. Den senaste ökningen bestod ju främst av f.d. M-väljare och M har precis nu lagt en motion som går ut på att begränsa anhöriginvandringen, vilket övriga partier tar avstånd från.

Fler bostäder då? Jo, de behövs även utan ökad invandring. Nu ska även Svenska kyrkan ge sig in i asylbostadsbranschen och börja konkurrera med Skara-Bert. Men det kommer inte att räcka. Snabbyggda baracker med låg standard kan vara en lösning, men då får vi andraklassbostäder och det är inte önskvärt.

Fler jobb? Arbetslösheten var ju den stora valfrågan och att snabbt fixa flera riktiga jobb är omöjligt. Om våra nysvenskar, varav flera är lågutbildade, ska få jobb så måste det vara enkla låglönejobb och sådana har vi inga i Sverige. Att skapa sådana jobb går utmärkt då arbetsuppgifter finns, men facket kommer att sätta stopp för det. Facket intresserar sig bara för dem som redan har jobb.

Alltså återstår bara det tredje alternativet: att inte göra något alls. Och det går bra tills SD tyvärr blir så stort att övriga partier måste ta hänsyn till det. Kanske redan 2018?

SD vädrar morgonluft. Det ska bli intressant om några veckor. Kommer SD att fälla Löfvens budget och tvinga fram ett extraval (det heter så) för att få bort miljömupparna ur regeringen och få bort kommunisternas inflytande?

Och kommer M att kunna locka tillbaka de väljare som röstat på SD?

När jag hamnade i hetluften

Idag är det precis 20 år sedan vi folkomröstade om medlemskapet i EU. På den tiden var jag informationschef på Riksskatteverket (RSV), som var chefsmyndighet för det som i dag motsvarar Skatteverket, Kronofogden och Valmyndigheten, totalt sett ett ganska stort och viktigt samhällsområde.

I mitt jobb ingick att planerara och genomföra informationskampanjer med allmänheten som målgrupp. Det normala var att jag fick en påse pengar som jag ganska fritt kunde använda. Men nu när det var folkomröstning bestämde regeringen att RSV skulle ta fram en broschyr, som skulle skickas ut till alla hushåll i landet.

I sitt beslut angav regeringen också hur många sidor broschyren skulle ha och vilket format, dvs. A4. Att kräva det innan texten var framtagen var ju helt befängt! Givetvis struntade jag i det och broschyren fick både ett annat sidantal och format. Formatet bestäms av sidantal, upplaga och vilket tryckeri som erbjuder billigaste och bästa trycket.

Det här med EU var då en mycket infekterad fråga. Att ta fram en text om EU ansåg jag givetvis inte vara mitt bord på RSV. Efter flera turer fram och tillbaka lovade till slut UD:s handelsavdelning att ta fram en text. Den texten förpackade vi på RSV i en broschyr på åtta sidor, som även innehöll en sida med text från Ja-sidan, en från Nej-sidan och en textsida från RSV om hur röstningen praktiskt gick till. Sen skickades den ut till hushållen.

Sen brakade det löst. Nej-sidans folk nagelfor texten, läste den som fan läser Bibeln, gick i spinn och anklagade RSV för att vilseleda svenska folket när det gällde EU. Texten var i deras ögon allt för EU-positiv. Jag, som var informationschef, hamnade i hetluften tillsammans med verkets valchef. Tjänstemännen på UD, som skrivit texten ville inte ställa upp utan hänvisade bara till oss på RSV. Det var inte snällt, milt sagt.

Medierna låg på och där tvingades vi uttala oss. Valchefen och jag fick t.o.m. ställa upp i ett granskande TV-program som hette "Striptease", ungefär som dagens "Kalla fakta" eller "Uppdrag granskning".

Usch! Det var inte kul att försvara någon annans text och dessutom för ett område där vi inte hade särskilt bra kunskap, dvs. EU.

Skönt att vara panschis.

PS. När det 1980 var folkomröstning om kärnkraften gav RSV också ut en broschyr till hushållen. Men där svarade de tre alternativen (linje 1, 2 och 3) själva för varsitt uppslag i broschyren. Alltså behövde inte vi på RSV stå för någon information om kärnkraften. Bara om själva valförfarandet.

Så skulle man givetvis ha gjort även inför EU-omröstningen. Men regeringen som var sugen på ett EU-medlemskap ville givetvis göra allt man kunde för att få folket att välja rätt. Därför ville man nyttja det neutrala RSV i sin kampanj.

Ökat röstetal för SD i flera Bergslagsbyar

Jag har tidigare på min blogg berättat om att flera små byar i Bergslagen tagit emot hundratals asylsökande, vilket skapat problem av olika slag. Ett exempel är den lilla gruvbyn Stråssa i Lindesbergs kommun som har ca 300 vuxna invånare och som härbärgerar över 100 asylsökande, främst från Afrika. Anledningen är att det har funnits tomma bostäder i byn. Förhållandet är likartat i byarna och orterna i närheten av Stråssa.

Detta ger utslag i valresultatet. I kommunvalet 2010 röstade 10,3 % i valdistriktet där Stråssa ingår på Sverigedemokraterna (SD). I årets kommunval fick SD 26,7 %! I granndistriktet Gusselby - en ort som också har många asylsökande - var motsvarande siffror 13,8 respektive 33,9 %!!!

Jag vet att de allra flesta som röstat på SD i Lindesbergs kommun varken är nazister eller rasister. De har möjligen en viss främlingsrädsla och känner oro över hur samhällena har förändrats. Eftersom inga andra partier vill ta i de problem som finns väljer man att lägga sin röst på SD.

Placeringen av asylsökande i Stråssa föregicks inte av någon information eller samverkan med de som redan bodde i byn. Det var ett stort misstag. Det dröjde länge innan de boende fick en dialog med Migrationsverket, kommunen och polisen.

Enda sättet att få väljare att inte välja SD är att förändra den förda invandrings- och integrationspolitiken. Hur ska man kunna göra det?

Först och främst måste man se de problem som finns och lösa dem, t.ex. genom att...

• Skapa dialog med invånarna på de orter där asylsökande placeras.
• Uppmuntra och belöna dem som vill bli "värdfamiljer" för nyanlända.
• Skapa fler enkla jobb och ändra de regler som hindrar detta.
• Belöna de nyanlända som vill ta enkla jobb och visar vilja att integreras i vårt land.
• Ställ krav på de nyanlända genom att intensifiera svenskundervisningen och informationen om hur Sverige fungerar och hur svensk kultur ser ut.
• Skapa naturliga mötesplatser mellan svennar och nyanlända.
• Informera folket brett och kontinuerligt om de regler som gäller för nyanlända och slå hål på de myter som finns samt om invandringens kostnader och vinster på kort och lång sikt.

Ja, det finns säkert mer som kan göras.

PS. Det kanske viktigaste är dock att börja en diskussion om hur stor invandring vi kan klara av? Den dagen kommer. Var så säker.

Majoriteten väljare vill inte ha de rödgröna

"I Sverige finns rättigheterna angivna i vår grundlag. Där står det att all offentlig makt utgår från folket och att riksdagen är folkets främsta företrädare. Riksdagen är på så sätt en mycket viktig del i den svenska demokratin. Vart fjärde år är det val till riksdagen och då ska medborgarna utse 349 riksdagsledamöter. De ska representera människorna i Sverige och ledamöterna ska se till att folkets vilja genomsyrar besluten som riksdagen fattar."

 Ovanstående text är hämtad från riksdagens webbplats. Det är ord och inga visor. Makten ska utgå från folket. Men detta stämmer inte längre med verkligheten eftersom alla riksdagspartier (utom SD) har valt att helt ignorera de som röstat på Sverigedemokraterna.

Det preliminära valresultatet gav de rödgrönrosa drygt 46 % och övriga partier drygt 52 %. I mandat i riksdagen ger detta de rödgröna 158 ledamöter och övriga partier 191. Resultatet visar mycket tydligt att en majoritet av folket inte röstat för en rödgrön regering. Men ändå ser vi ut att få en sådan.

Att ignorera de som röstat på SD anser jag ur demokratisk synvinkel vara tveksamt. Men jag kan förstå att man gör det, då man vägrar diskutera vår nuvarande invandrings- och integrationspolitik. De allra flesta som röstat på SD är varken nazister eller rasister. De är bara trötta på att ingen tar deras oro och främlingsrädsla på allvar.

Den politiker (icke SD) som vågar andas avvikande syn på den nuvarande invandrings- och integrationspolitiken sågas jämns med fotknölarna och rullas bildligt talat i tjära och fjädrar! Jag är inte förvånad att SD tyvärr fått så många röster. Om bojkotten av SD:s väljare fortsätter (vilken den ser ut att göra) så kommer SD i nästa val att öka sin andel av väljarkåren.

Men jag undrar vilket av övriga partier som vågar ta upp en seriös offentlig diskussion om vår invandrings- och integrationspolitik?

Partier jag inte tänker rösta på

Om några dagar är det val till riksdag, landsting och kommun. Jag har röstat i alla val sedan 1968 och i så gott som samtliga fall i vallokal. Jag tycker det känns lite högtidligt att gå och rösta. Men vad ska man rösta på? Och varför?

Många röstar kanske efter sitt ursprung.  Schablonmässigt kan man resonera så här: Är man uppväxt i ett normalt arbetarhem blir det sossarna. Har det varit ett mycket fattigt hem blir det Vänsterpartiet (eller kommunisterna, som de egentligen heter). Har man agrar uppväxt på landet blir det Centern och har man bott i ett medelklasshem i stan blir det Folkpartiet eller -  om man gick i kyrkan - Kristdemokraterna. Har man finare och mer välbärgad bakgrund blir det Högern (eller Moderaterna, som de kallar sig nu).

Miljöpartiet  och övriga partier passar inte in i den här schablonen, då de är ett relativt nya partier, jämfört med de övriga. För många räcker det kanske enbart med att tycka att miljöfrågan är viktig för att lägga sin röst på det Miljöpartiet. Vad de övrigt står för bryr man sig inte om. Och den som inte gillar invandrare röstar på Sverigedemokraterna.  Sen har vi Schymans Feministiska inititativ som lockar kvinnor som hatar män.

Allt detta är givetvis schablonmässigt och fördomsfullt.

Men man kan även välja parti efter ideologi. Är man socialist och gillar att staten tar hand om oss så röstar man på vänstern. Är man för individens frihet blir det ett liberalt parti. Är man för gammaldags värderingar blir det högern. 

Jag tror dock att det inte särskilt många som röstar efter sin ideologi, därför att partiernas ideologiska hemvist inte kommer fram tillräckligt i valdebatten och i deras information. Dessutom tror jag att många yngre väljare inte vet vad partierna har för ideologi.

Av dagens partier är det några som jag absolut inte kan tänka mig att rösta på. Det ena är Vänsterpartiet, som egentligen borde hetta Kommunisterna, vilket det gjorde tidigare. Det partiet har rötter som är skrämmande - precis som Sverigedemokraterna, vilket är ett annat parti jag avstår från.

Även Fi faller bort då det är ett stort skämt, dessutom mer till vänster än något annat parti. Det ligger lika långt till vänster som Svenskarnas parti ligger till höger.

PS. För mig har valet varit lätt och jag har redan förtidsröstat.

Målgruppsanpassad SD-reklam

Jag är ju miljöskadad från min tid som informatör på Skatteverket där jag producerade massor med olika trycksaker. Därför tittar jag mer på formen än innehållet när jag får en trycksak i min hand.

De senaste dagarna har jag fått information från partierna i min brevlåda inför EU-valet på söndag. I morse hittade jag alstret från Sverigedemokraterna. Rubriken lyder "Vi tycker att EU blivit förjäkligt". Rent språkligt skulle jag haft särskrivning på det sista ordet. Längre ned på framsidan uppmanas jag "rösta sverigedemokraterna". Här skulle jag lagt in prepositionen "på".

Brödtexten på insidorna kunde ha gjorts snärtigare. Men det jag reagerar mest mot är de fula ordmellanrummen. Man borde ha avstavat bättre eller haft ojämn högermarginal. Hela trycksaken verkar amatörmässig.

Men när man producerar information ska man anpassa den efter målgruppen. Det har man gjort. SD:s främsta målgrupp/sympatisörer är lågutbildade yngre män på landsorten.

Några SCB-siffror om integrationen

Invandring och integration är ett känsligt ämne i vårt land. Många svänger sig med olika siffror om hur det står till med våra invandrade kamrater. Vilka siffror man använder beror nog på vilken ståndpunkt man har: invandrarfientlig eller invandrarkramare. Med statistik går det som bekant att bevisa nästan vad som helt (men förmodligen inte att jorden är platt. Fast jag vet inte. Det kanske också går?).

I slutet av förra året kom Statistiska Centralbyrån (SCB) med sin 6:e rapport om integrationen. Den heter "Integration - en beskrivning av läget i Sverige". Jag saxar här nedan några siffror ur den:

År 2011 fanns det 1 427 000 utrikesfödda personer vilket motsvarar 15 % av befolkningen. De fördelar sig så här efter sitt geografiska ursprung: Asien 30 %; EU 19 %; Norden 19%; övriga Europa 16%; Afrika 9 % och övriga världen (Syd- och Nordamerika, Australien, Oceanien m.m.) 8%.

Utrikes födda pojkar och flickor hade åren 1998-2011 lägre meritvärde respektive betygspoäng i grundskolan och gymnasiet, jämfört med inrikes födda. Ju kortare tid man varit i Sverige desto sämre resultat.

Vid 30 års ålder räknar man med att de flesta avslutat en ev. eftergymnasial utbildning. Under 2007-2011 hade 48 % av de inrikesfödda 30-åringarna en eftergymnasial utbildning. Motsvarade siffra för de utrikesfödda var 42%.

År 2011 förvärvsarbetade 82% av de inrikesfödda och 57 % av de utrikesfödda i åldrarna 20-64 år. Antalet förvärvsarbetande har ökar med 124 000 personer mellan 2006 och 2011. Av dessa är 113 000 utrikesfödda och 11 000 inrikesfödda. De utrikesfödda står för 90% av ökningen. Fortfarande är det de som kommer från Afrika och Asien som har lägst förvärvsfrekvens.

Medianinkomsten i åldern 20-64 år var 19 000 kr per månad bland inrikesfödda och 14 400 kr bland utrikesfödda. De inrikesföddas inkomster kommer främst från lön, näringsverksamhet och kapital, dvs. inkomster som inte kommer via trygghetssystemen. Sämst ekonomisk situation har de som kommer från Asien och Afrika liksom de som varit kort tid i Sverige.

Inrikesfödda röstar i högre utsträckning än de utrikesfödda. I riksdagsvalet 2010 röstade 87% av de inrikesfödda och 75% av de utrikesfödda. Valdeltagandet ökar ju längre tid man varit i Sverige. Lägst är valdeltagandet från de som kommer från Afrika, Asien och övriga Europa.

När det gäller det allmänna hälsotillståndet mår utrikesfödda kvinnor sämre än inrikesfödda. Bland männen finnns ingen signifikant skillnad.