Mina möten med Magdalena

Sossarnas nya ledare fru Andersson dominerar medierapporteringen just nu. Det är ju inte så konstigt. Man berättar att hon pluggat både på Handels i Stockholm och på Harvard i USA och att hon varit simmare på elitnivå. Hon blev sossarnas första kvinnliga finansminister. Däremot har man inte berättat att hon under några år var överdirektör på Skatteverket.

Kollar man däremot henne på Wikipedia så får man redan i de inledande raderna veta att hon var överdirektör på verket 2009-2012, dvs. vicechef närmast under generaldirektören.

Hennes första två år på verket var Mats Sjöstrand hennes chef och sedan Ingemar Hansson.

Jag lämnade verket våren 2010. Då var hon där. Jobbet på verket var bara en hållplats för henne och hon var tämligen anonym och färglös under sin tid där.

Medarbetare som lämnade huvudkontoret med pension den här tiden fick normalt en avslutningslunch tillsammans med några andra blivande panschisar och där generaldirektören var värd. Vid min avslutningslunch var det inte GD Ingemar Hansson som var värd utan Magdalena Andersson i egenskap av överdirektör.

Det var egentligen första gången jag träffade henne och hon gjorde inget bestående intryck på mig. Jag hade inte heller haft någon kontakt med henne i mitt jobb eftersom jag var sidseteppad och satt de sista åren på verket utan några vettiga arbetsuppgifter.

Andra gången jag hade kontakt med henne var i december samma år. Det var när huvudkontorets veteraner var samlade till jullunch och ledningen för verket var inbjuden.

Jag gick då fram till henne och sa ungefär så här: "Hej, vet du att verket fyller 40 år i januari nästa år? Det var 1971 som Riksskatteverket bildades. Det tycker jag borde firas."

Hon bara stirrade på mig uttryckslöst och sa: "Vad ska det vara bra för?" 

Jag sa ingenting. En kompis som stod bredvid och åhörde det hela berättade för mig att jag blev svart i ögonen. 

Tidigare chefer på verket hade sett till att både 25 och 30 år hade uppmärksammats med en stor personalfest, ena gången till och med i Blå hallen i Stockholms stadshus. Att både företag och organisationer ihågkommer jämna årtal är mycket vanligt.

Professorn och hjärnforskaren David Ingvar (1924-2000) berättade en gång vid ett seminarium att det är viktigt även för organisationer, företag etc. att minnas sin historia och inte bara titta i nuet och i framtiden. Men alltså inte för Magdalena Andersson. 

Jag gav mig inte utan tog mejlkontakt med henne och fick till slut henne att bjuda de medarbetare på huvudkontoret som fortfarande jobbade kvar där sedan starten 1971 på lunch. Jag gav henne även en lista på de tiotal personer det handlade om.

När verket i år fyllde 50 år borde man ha uppmärksammat det ordentligt. Men det blev inget av det, trots att jag förra hösten skrev till nuvarande generaldirektören Katrin Westling Palm och föreslog det.

Hon svarade inte ens. Hon kunde ju åtminstone skyllt på pandemin att det inte blev något firande.

PS. Nu hävdar säkert "vän av ordning" att skattepengar ska inte slösas på såna här onödiga evenemang. Suck, säger jag bara. Ska vi snacka slöseri med skattepengar finns det större saker att hänga upp sig på.

Det behövs mer pengar till äldrevården

Pandemin har skördat många offer inom äldrevården där svaga och gamla drabbats. En anledning till det stora man- (och kvinno)fallet är att personalen gått till jobbet trots att de varit sjuka och smittat sina "kunder". Att de gått dit ändå beror på att de är timanställda och inte vill förlora sin inkomst. Det är billigare med timanställda än att ha fast anställda med månadslön.

Dessutom har många som jobbar inom äldrevården utländsk bakgrund, vilket kan vara en orsak till den låga vaccinationsgraden hos personalen. 

Vaccinationsgraden generellt sett är lägst i utsatta områden i kommuner med stor andel invandrare.

Dödstalen i covid 19 bland invandrare med bakgrund från länder som är långt från Sverige vad gäller språk, kultur, religion m.m. är också större än för vanliga svennar. 

De förstår inte svenska och litar inte på myndigheter och vad de berättar. De nås av och tar däremot till sig desinformation av olika slag som handlar om vaccinet.

Den som tar vaccinet blir förvandlad till ett djur, vaccinet innehåller ett mikroskopiskt litet chip som gör att staten får full kontroll över dig är bara några av tokigheterna som förekommer.

Många anställda inom äldrevården har den här bakgrunden med låg timlön. De som driver äldreboendena, oavsett om det är privata eller kommunala utförare, vill ha så låga kostnader som möjligt. 

Det blir billigare att plocka lågutbildade invandrare i stort sett direkt från gatan än att anställa utbildade svensktalande sjukvårdsbiträden och undersköterskor.

Äldrevård får inte kosta. Det är också tydligt när det gäller hemtjänsten, jämfört med äldreboende.

Oavsett hur dålig du är måste du först ha maximal hemtjänst innan kommunens biståndshandläggare kan godkänna att du kan få en plats på ett äldreboende. Pengarna styr även här.

När din hemtjänst kostar mer än en plats på ett äldreboende kan du komma ifråga för en flytt. Men då är du i så dåligt skick att du inte har lång tid kvar i livet.

Det är därför märkligt när nybyggda äldreboenden marknadsför sig med olika aktiviteter som en majoritet av deras "kunder" är för dåliga att delta i på grund av sjukdom, demens och annat handikapp.

Det är alltså inte den enskildes behov och önskemål som styr utan det är pengarna. De gamla som slitit ett helt liv och byggt upp landet får inte den kvalitet i sin äldrevård de är värda. 

Och värre blir det för oss i "Proppen Orvar", dvs. vi som är födda på 1940-talet, när vi inte kan klara oss utan hjälp.

1) Politikerna måste se till att vårdpersonalen har bra betalt så de kan vara hemma när de är sjuka i stället för att gå till jobbet och smitta ned de vårdbehövande.

2) Politikerna måste se till att all personal som vårdar gamla är fullvaccinerade. Att som ursäkt hävda att man inte kan tvinga någon att ta vaccinsprutorna är skitsnack. De är ju en smittorisk. När någon t.ex. har salmonella och riskerar att smitta andra så förbjuds vederbörande att vara på jobbet utan måste isolera sig i hemmet.

3) Politikerna måste låta den som vill och har behov få en plats på ett äldreboende även om det kostar mer än hemtjänsten. Om detta inte är möjligt, låt den som vill och kan, betala mellanskillnaden ur egen portmonnä. Räkna i kostnaden för hemtjänsten -  vid jämförelsen med äldreboendet - även in den tid som närstående lägger ned. 

Detta kostar pengar och de finns. Det är bara en fråga om prioritering. Vår blivande statsminister fru Andersson har ju sagt att det finns 74 miljarder att spendera på reformer. 

Jag tycker det är bättre att satsa på äldrevården än att t.ex. genomföra den så kallade familjeveckan för föräldrar med barn.

Men det handlar cyniskt om röster och val. De äldre har inte så många val kvar att rösta i, vilket däremot unga barnfamiljer har.

Det behövs ytterligare en minnesdag

Igår var det 76 år sedan Stalins röda armé nådde utrotningslägret Auschwitz Birkenau utanför Krakow i Polen. Därför har det datumet blivit en årlig minnesdag för Förintelsens miljontals offer. Den fabriksmässiga utrotningen i Hitlers läger av judar, homosexuella, Jehovas vittnen, zigenare och många andra var ett fruktansvärt folkmord. Men det finns även andra "folkmord" som borde få sina egna minnesdagar. 

Det är mycket som hänt i vår historia som med dagens glasögon skulle kunna ses som folkmord i större eller mindre omfattning.

Går vi tillbaka till 1500-talet och följande sekler medförde européernas erövring av Sydamerika ett folkmord på indianfolken där. Samma hände några århundraden senare med indianfolken i Nordamerika. Sen har vi den belgiska kungen Leopold som ägde Kongo som sitt privata område där en stor del av den svarta befolkningen också utsattes för ett folkmord.

Vid förra seklets början var det turkarna som dödade 1,5 miljoner armenier. Tyskland var i farten i nuvarande Namibia åren 1884-1915 och dödad afrikaner i stort antal. I närtid har vi kriget på Balkan där det också skedde ett folkmord liksom även 1994 i Ruanda där mellan 0,5 - 1 miljon människor avrättades.

Förintelsen, då Hitlers tredje rike i organiserade former tog livet av 7 - 11 miljoner människor, varav mer än hälften var judar, har fått stor uppmärksamhet, framför allt idag. 

Det är inte lätt att vet  exakt hur många offren var för de olika folkmorden. Tyskarna var kända för sin "ordning och reda" och det finns dokument kvar från kriget. Därför vet vi mer om antalet offer för Förintelsen.

Men den allra största folkmördaren är kommunismen. De siffor som det handlar om här är enorma. Vissa beräkningar pekar uppåt 50 miljoner, andra pekar på 110 miljoner. Här är det främst svält, såväl i Ryssland som Kina, förorsakat av ledarna Mao respektive Lenin/Stalin som orsakat flest offer. Kommuniststyret under Pol Pot i Kambodja genomförde också ett folkmord på sin egen befolkning.

Eftersom de flesta kommunismoffer svalt ihjäl är siffrorna mer osäkra och bygger på uppskattningar som olika forskare har gjort. Oavsett siffror så leder kommunisterna när det gäller att ha avlivat folk, antingen direkt genom nackskott eller indirekt genom att svälta ihjäl dem.

Med tanke på IS m.fl. så är frågan om inte extremmuslimerna kan komma ikapp kommunisterna i att ha haft ihjäl folk? Sannolikt har de redan gått om nazisterna.

Folkpartisten/Liberalen Birgitta Ohlsson lyfte 2013 i en debattartikel fram kommunismens folkmord och nämnde den 23 augusti som är "internationell minnesdag för kommunismens och nazismens offer". Det var nämligen denna dag 1939 som samarbetspakten mellan Hitlertyskland och Stalins Sovjetunionen undertecknades av ländernas utrikesministrar Ribbentrop och Molotov.

Denna minnesdag är uppenbarligen helt okänd i vårt land. 

Riksdagsledamoten Björn Söder (SD) har förra året i en motion till riksdagen föreslagit att vi ska ha en egen minnesdag  för kommunismens offer. Han har föreslagit den 9 november som minnesdag. Det var den dagen 1989 då muren i Berlin föll och det kommunistiska oket lyftes från östra Europa.

Riksdagen avslog givetvis hans motion. Han är ju Sverigedemokrat. Synd att förslaget avslogs, tycker jag. (Brasklapp: Det innebär inte att jag sympatiserar med hans parti i allt annat de står för.)

Minnesdagen för Förintelsens offer blev svensk minnesdag 1999 och antogs som internationell dito av FN 2005. Söder föreslog också att Sverige skulle uppmana FN att göra den 9 november till internationell minnesdag för kommunismens miljoner döda och avrättade. Det blev inget av det heller.

Vad säger du om Expressen ringer?

Flera kända politiker med Stefan Löfven i spetsen har gjort bort sig genom att inte fullt ut följa de regler som gäller i dessa pandemitider. Gillar man inte sossarna så hugger man direkt och kritiserar att Löfven synts i en galleria strax före jul. Han  är dock inte ensam politiker att inte hålla sig hemma. Nyamko Sabuni har synts shoppa i Täby Centrum och Ebba Busch var för en tid sedan på ett kalas med 50 gäster.

Det finns fler. Jimmie Åkesson åkte utomlands tidigare i år och Magdalena Andersson har hyrt skidor i Sälen. MSB-chefen och sossen Dan Eliasson åkte till Gran Canarie inför julledigheten. 

Morgan Johansson har julhandlat hemma i Lund, men har nästan bett om ursäkt när han sa att det var oförsiktigt. Löfven har dock själv inte sagt något utan låtit sin pressekreterare svara i stället som menade att Löfven följt alla regler och inte trängts med andra människor.

Alla dessa kändisar har bara betett sig om en majoritet av oss andra också gjort. Jag är inget undantag. Förutom att ha handlat mat på ICA och hämtat piller på apoteket (vilket är tillåtet) har jag även besökt såväl Bauhaus och Clas Ohlson utan att skämmas.

Varför bli man så upprörd över att våra politiker bara varit som andra?

Jo, det finns en viktig skillnad. I alla fall när det gäller Löfven, Johansson och Eliasson. De har stått i TV och talat sig svettiga om hur vi i Sverige ska förhålla oss för att inte spridda covid-19. 

Hela den svenska strategin bygger på att vi alla - även politikerna - frivilligt ska följa de rekommendationer och regler som ges. Det har man inte gjort anser deras kritiker. 

Tänk om Tegnell själv skulle ses trängas i tunnelbanan - utan munskydd - eller shoppa sig trött på mellandagsrean? Han skulle tvingas avgå direkt.

Morgan Johansson gjorde rätt. Bad nästan om ursäkt. Löfven och Danielsson har missat tåget. De skulle direkt har uttalat sig, gått ned på knä och bett hela folket och framför allt personalen på sjukhusen om en tusenfald ursäkt. 

När jag jobbade på Skatteverket med ansvar för bl.a. massmediakontakter och extern information utbildade vi alla små och stora chefer i bl.a. hur man hanterar medier när man gjort något fel. Den spontana reflexen är att stoppa huvudet i sanden och hoppas ingen upptäcker felet.

Grundregel nummer ett med stor N vid kriser är att göra en pudel, lägga sig platt, visa strupen och be om ursäkt.  Och - inte minst lika viktigt - gå ut först och  berätta vad som hänt och hur man ska rätta till det. 

Inte att vara knäpptyst och skicka fram nån annan i stället som får komma med en halvhjärtad förklaring.

Det hände ibland att ledningen reflexmässigt ville tiga när något tveksamt, skamligt eller felaktigt hade hänt på verkeet och vi diskuterade hur vi skulle agera. Eller då vi själva tänkte göra något moraliskt tveksamt som kunde ge oss kritik.

Då ställde jag frågan: "Vad säger ni när Expressen ringer?"

Resultat blev att vi inte teg utan själva gick ut och berättade vad vi hade gjort. Eller så gjorde vi inte det tveksamma vi hade tänkt.

Sunt förnuft, svårare är det inte.

PS. Löfven hade besökt en butik i en galleria för att hämta en reservdel till sin rakapparat i sällskap med sina två livvakter. Sannolikt var de ensamma kunder i butiken. 

Han kunde ju ha suttit kvar i bilen och skickat en av de mer anonyma livvakterna. Men hade någon fått nys på det så hade Löfven i alla fall fått kritik.  (Tillägg den 5 januari 2021: Livvakterna ska vakta. De får inte nyttjas till annat, t.ex att agera bud eller inköpare.)

Det bästa hade nog varit att han hade stannat hemma odlat ett "semesterskägg" några dagar och bett butiken posta reservdelen till honom.

Trump var inte först med "America first!"

Den avgående presidenten Donald Trumps kampanjslogan var ju "America first!". Han har levt upp till det genom att han sett till att USA lämnat flera internationella organ, att han gjort det svårare att invandra till USA och att hans intresse för Nato och Europa i princip nått nollpunkten. Men han var inte den förste president som velat isolera landet från världen i övrigt.

Woodrow Wilson (1856-1924) var president i USA 1913-21, dvs. under första världskriget. När kriget var slut var han mycket aktiv när det gällde freden (Versaillefreden 1919) och skapandet av Nationernas förbund. 

Han var en "internationalist" och ville att USA skulle bli en nation att räkna med. Det var också självklart att USA skulle ta aktiv del i Nationernas förbund - en föregångare till dagens FN.  Men det blev inte som han hade tänkt.

En stor del av hans medborgare gillade inte att USA 1917 hade gått med i kriget. Trots att Wilson åkte runt i USA och kampanjade för att landet skulle bli medlem i Nationernas förbund blev det inte så. Detta trots att Wilson var den som i princip hade skapat det.

Hans efterträdare Warren G. Harding (1865-1923) - som var president 1921-23 - var raka motsatsen till Wilson. Harding ville isolera USA och hade "America first!" som slogan. Precis som Trump ville han begränsa invandringen.

Men i övrigt tror jag att Harding inte hade några likheter med Trump.

Tillägg den 24 januari: "America First" var också på tapeten vid andra världskriget. Det fanns en organisation med det namnet som hade över 800 000 medlemmar runt om i USA 1939. 

Frontfigur då var svenskättlingen och Atlantflygaren Charles Lindberg som i radiotal runt om i landet propagerade och kämpade för att USA skulle hålla sig utanför kriget som precis hade börjat i Europa. 

Så Trump hade inte hittat på sitt "America First" på egen hand utan snott tankarna från andra före honom.

Vad händer med Trump efter 20 januari?

Donald Trumps sista dag på posten som USA:s president är den 20 januari 2021. Nu spekuleras det friskt om vad som kan hända då, fram tills dess och även efter detta datum. Hittills har han och hans administration inte precis underlättat för Joe Biden att ta över i Vita huset, snarare tvärtom. Hur som helst kommer det att bli spännande att se vad som händer de kommande veckorna och på det nya året.

Trump och hans företagsimperium är svårt skuldsatt. Man har struntat i att betala sina fakturor de senaste åren och det är många stora och små företag som vill ha betalt. Deutsche Bank har lånat ut miljarder till hans imperium och har sagt upp lånen.

Redan innan han blev president så anklagades han för diverse brott, allt från skattefusk och ekonomiska bedrägerier till våldtäkt.

Som president har han haft immunitet men den försvinner efter den 20 januari. Då är det fritt fram att anklaga honom för allt detta.

Han kan dock komma undan. Hur då, undrar du? Jo, om han avgår frivilligt som president före den 20 januari kan den tillträdande presidenten, dvs. hans nuvarande vice dito, benåda honom.

Joe Biden har sagt att han vill vara en president för alla i USA och att han vill ena nationen. När han tillträtt kan han som ett led i det välja att benåda Trump. Men det är tveksamt då bl.a. hans blivande vicepresident Kamala Harris och fler ledande demokrater sagt att en president står inte  över lagen.

Flera psykiatriker och psykologer har diagnostiserat Trump som en storhetsvansinnig psykotisk narcissist (= heltokig) och jämfört honom med Hitler. Risken finns att han begår ett storslaget självmord och tar flera med sig.

Då han hindrar Biden och hans folk att ta del av Pentagons och säkerhetstjänsternas redogörelser och då han själv tagit över chefskapet för USA:s elitförband kan han nyttja detta övertag till att starta krig någonstans. Ett tänkbart scenario kan vara att anfalla Iran tillsammans med Saudi-Arabien.

Trump har levererat stora mängder krigsmateriel till Förenade Arabemiraten och Saudi-Arabien. Som gentjänst kan man tänka sig att hans kompis kronprinsen i Saudi lovar att betala hans miljardlån i Deutsche Bank?

När Biden och Harris tagit över måste de och demokraterna bestämma sig för  vad som ska ske med Trump. Väljer de att benåda honom så får de kritik då de sagt att inte ens en president står över lagen.

Låter man juridiken gå sin gilla gång och Trump, hans familj och hans hejdukar blir åtalade för diverse brott får hans trogna proselyter mer vatten på sina kvarnar, dvs. de 30-40 miljoner amerikaner som hela tiden trott på Trumps lögner. 

En del av  dem kommer bli heltokiga och säkert leder det till våldsamheter där skadade och döda inte kan uteslutas. Landet blir ännu mer delat och även det republikanska partiet.

Hur det nu än går kommer de närmaste veckorna och månaderna att bli intressanta, inte minst för Trump själv och många miljoner andra amerikaner.

Värdelöst vetande om USA:s presidenter

Hur många amerikanska presidenter har dött på sin post? Vem var yngst när han blev president? Vem har suttit längst och vem har suttit kortast tid? Hur många har haft tvåstaviga namn? Hur många har haft namn som slutat på "...son"? Ja, det går att hitta mycket värdelöst vetande när man botaniserar bland USA:s 45 presidenter som varit av olika kvalitet och popularitet. Den nuvarande är nog den som går till historien som den mesta udda av dem alla...

När jag var litet barn på 1950-talet samlade jag inte på bilder av fotbollsspelare; däremot på filmstjärnor och - hör och häpna - amerikanska presidenter! Det fanns ett stort platt tuggummi som i förpackningen även innehöll en bild på en amerikansk president plus en kort biografisk text.

Därför har jag alltid kunnat namnet på flera presidenter. Det var mitt intresse för historia som gjorde att jag hellre tuggade presidentgummit än att suga på Alfa-pastiller. 

Slapp Vietnam p.g.a. fotont

Den nuvarande presidenten Trump har bara ett par månader kvar på sin post. Han kommer säkert att göra allt han kan för att försvåra för sin efterträdare Biden. Donald agerar som en femåring som inte får vara med och leka längre

Donald är årsbarn med Clinton och Bush den yngre (och även med mig), alla födda 1946. Han borde ha krigat i Vietnam men frikallades på grund av - hör och häpna igen - hälsporre! Intyget som låg till grund för detta skrevs av en läkare som hyrde lokal i en fastighet ägd av Donalds pappa. 

Han är konkursmässig

Donalds hotell-, golfbane- och fastighetsimperium som han ärvde är nu konkursmässigt. Han har skulder på miljardbelopp som förfaller till betalning de kommande åren. Deutsche Bank som lånat ut flera miljoner har sagt upp bekantskapen med honom. Banken, som har kopplingar till Ryssland, har troligen tvättat ryska oligarkpengar som lånats vidare till Donald.

Donald har som president fått tillgång till många statshemligheter som man befarar att han som avsutten president kan komma att sälja vidare till hugade spekulanter, Det kan i så fall hjälpa honom ur skuldfällan han sitter i. För Trump gäller alltid "Trump first" men han har lurat i sina miljontals följare att det är "America first". Suck!

Nog om Trump nu och vidare till det värdelösa vetandet om övriga presidenter.

Åtta har dött som presidenter

Av USA:s 45 presidenter har åtta dött på sina poster. Fyra av dem på grund av sjukdom:

William Henry Harrison (1773-1841) hann bara vara president i en månad 1841. Han är den som suttit på posten kortast tid. Han dog i lunginflammation då han stått i iskallt regn utan ytterkläder när han höll sitt installationstal.

Zachary Taylor (1784-1850) var president i ett år och 127 dagar. Han dog i kolera efter att ha käkat förorenade körsbär.

Warren G. Harding (1865-1923) hann vara president i två år och 151 dar innan en hjärtattack tog hans liv.

Franklin D. Roosevelt (1882-1945) är den president som suttit längst, hela 12 år och 39 dagar. Han var multisjuk, bl.a. polio, men det var en hjärnblödning som var dödsorsak. Han avled bara några dagar innan andra världskriget slutade i Europa.

Fyra presidenter har mördats:

Abraham Lincoln (1809-1866) sköts när han bevistade en teaterföreställning och avled några dagar senare. Han var president i fyra år och 42 dagar.

James A. Garfield (1831-1881) hann bara vara president i 199 dar. Han sköts av en sinnesförvirrad man och avled i blodförgiftning.

William McKinley (1843-1901) var president i fyra år och 189 dagar. Han sköts av en polsk anarkist.

John F. Kennedy (1917-1963) sköts i Dallas (sannolikt) av Lee Harvey Osvald, som själv sköts till döds några dagar senare. Kennedy hann vara president i två år och 306 dagar. Det sägs ofta att han var den yngste som blivit president, men det är inte korrekt. Theodore Roosevelt som var McKinleys vicepresident och tog över ämbetet 1901 var bara 42 år då och yngre än Kennedy var 1963.

Flera har varit släktingar

 Det är inte bara familjen Bush som bidragit med två presidenter, dvs. pappan George H.W. Bush (president 1989-1993) och sonen George W. Bush (dito 2001-2009) utan även John Adams (president nr 2 åren 1797-1801) med sonsonen John Quincy Adams, som var president 1825-1829.

Även William H. Harrison (president 1841) och Benjamin Harrison (president 1889-1893) var nära släkt. Precis som Adams ovan var de farfar och sonson.

Theodore och Franklin Roosevelt var också släkt, men tämligen avlägset. Franklins fru Eleanor hette också Roosevelt - som ogift. Hon var brorsdotter till Theodore och hennes far (och alltså även Theodore) var var pyssling, dvs. femmänning, med Franklin. Rörigt, minsann.

Flest republikaner

Av de 46 presidenterna (Joe Biden medräknad) har 17 varit demokrater och 19 republikaner. De övriga tio, som var presidenter på 1700- och 1800-talen, hade andra partibeteckningar som t.ex. whig, federalist..

En var president två gånger

Det spekuleras om inte Donald Trump kan komma tillbaka och kandidera som republikansk presidentkandidat om fyra år, dvs. 2024. Han blir i så fall inte den  förste amerikanske presidenten som kommer tillbaka.

Grover Cleveland (1837-1908) var president 1885-1889 och återvände till Vita Huset även åren 1893-1897.

Tvåstaviga namn vanligast

Den som tänker bli president i USA bör ha ett kort namn som är lätt att uttala och är gångbart i hela världen. Av de 46 presidenterna (Jo Biden medräknad) är det 26 som haft tvåstaviga namn (t.ex. Monroe, Tyler, Lincoln, Nixon, Clinton) och sju som haft bara en stavelse i namnet, som t.ex. Polk, Grant, Taft, Ford, Bush samt även den nuvarande figuren.

Tretton presidenter har haft längre namn, t.ex. Washington, Roosevelt, Eisenhower. Åtta har haft sonnamn som Jefferson, Madison, Jackson , Johnson etc.

PS. Även i Sovjetryssland var det populärt med korta namn. Vladimir Lenin hette Uljanov från början och var dessutom adelsman. Hans efterträdare hette ursprungligen Dzjugasjvili men bytte till "Stålmannen", dvs. Stalin.

Den nuvarande ryske härskaren Putin hade tur som hade ett kort namn från början.

Vi får inte veta hur illa ställt det är

Putins Ryssland - och tidigare Sovjetunionen - vet och visste det mesta om vårt försvar, bl.a. genom Stigarna Wennerström och Bergling och alla andra ryssvänliga förrädare  i försvaret och som ännu inte avslöjats. Men vi medborgare i Sverige ska inte få veta sanningen om vår försvarsförmåga. Nåde den som säger hur illa det står till!

Vår tidigare överbefälhavare Sverker Göransson vet vad som kan  hända om man är frispråkig. I december 2012 berättade han att det svenska försvaret bara kan hålla ut en vecka och på ett ställe om vi skulle bli angripet av t.ex. Ryssland.

Oj vad skit han fick för det! Vissa ansåg att han borde åtalas för sitt uttalande. Putin och hans kompisar i Kreml måste ha skrattat tills de pinkade på sig när de fick veta detta. Göransson angreps från olika håll och var sjukskriven januari - mars året efter för utmattningssyndrom.

Även generalmajoren Anders Brännström, bl.a. f.d. arméchef och chef för Högkvarterets totalförsvarsavdelning, som talade klarspråk om vårt försvar fick skit för det och slutade. Om han hade varit kvar och hållit tyst är jag säker på att han hade kunnat sluta som överbefälhavare.

Han hade i en uppmärksammad debattartikel i SvD tillsammans med två andra officerare hävdat att försvarsplaneringen måste utgå från överväganden av vilket hot potentiella angripare faktiskt utgör, inte från gissningar om hur sannolikt ett angrepp skulle vara.

Häromdagen intervjuades i SvD den nyblivne insatschefen i Försvarsmakten generallöjtnanten Michael Claesson. Han berättade att uppgift om vår samlade försvarsförmåga är hemligt. Det är bara regeringen och Försvarsmakten som officiellt vet hur (dålig) den är.

Svenska folket och övriga politiker ska inte få veta det trots att Putin & Co säkert har koll på den och vet hur illa ställt det är med vårt svenska försvar.

Anledningen till hemlighållandet av "enveckasförsvaret" är givetvis att det ska vara svårare för övriga politiker och allmänheten att ställa krav på ett starkare försvar. Vem gynnas av det? Jo, våra politiker på vänsterkanten som helst ser att försvaret läggs ned helt samt vår befararade angripare, främst Ryssland.

Mönstret går igen inom sosseriet. Att Tage Erlander som var i USA på en "privat" resa 1952 slöt ett hemligt avtal med USA och Nato om stöd i händelse av krig mot oss hölls hemligt i decennier. Palmes dubbelspel mot USA avslöjades först under senare år.

Sovjetunionen kände självklart till detta avtal, bl.a. tack vare landsförrädaren Wennerström och andra. Men svenska folket fick inget veta.

Statens viktigaste uppgifter att värna landet och dess medborgare mot yttre och inre fiender, dvs. Försvarsmakten och polisen, är dåligt skötta och fungerar inte som de borde. Och vi ska helst inte få veta hur illa ställt det är.

 

 

Palmemordet: Räta ut alla frågetecken

Nu är förundersökningen om mordet på Olof Palme avslutad. Notan är 600 miljoner kr. "Skandiamannen" Stig Engström är utpekad som gärningsman. Skönt, nu kan vi lägga detta trauma bakom oss.

        Nja, jag tycker trots allt inte det. De undersökande journalister (som även lite nedsättande kallas "privatspanare") har pekat på många obesvarade frågor. Det kan vara dags att få dem besvarade?

Jag gillar konspirationsteorier och har med stort intresse läst flera böcker om mordet på Olof Palme. Det är mängder med konstigheter som redovisas. Många är belagda med skriftlig dokumentation, som vittnesutsagor, polisprotokoll, foton m.m. Andra är spekulationer eller fria fantasier.

Det är otroligt många frågor som redovisas. Författarna ger i vissa fall sina svar, men är de korrekta?

Jag tycker att en ny Palmekommission skulle tillsättas. Uppdraget ska vara att i möjligaste mån svara på eller förklara de frågor som bl.a. "privatspanarna" ställt. En del går säkert att svara på och ge vettiga förklaringar till. Andra kommer nog alltid att vara obesvarade.

I de böcker jag läst redovisas många konstigheter: Varför fanns det två ambulanser? Varför hade Lisbet Palme en annan kappa på sig på Sveavägen än den hon hade när hon klev ur ambulansen vid sjukhuset?

Var Holmér i Borlänge och var finns hotelliggaren? Varför har många som varit inblandade på olika sätt dött under mystiska omständigheter? Varför blev Holmérs fru Ingrid överfallen och hotad av två "utländska" män som talade engelska?

Detta är bara några frågor som "privatspanarna" ställer. Det finns många, många fler. 

Jag tror inte att det var en ensam galen gärningsman. Det är för många frågetecken kvar.

"Låt dem dö. De kostar bara pengar"

Vi har över 4 000  döda i coronapandemin. De flesta är gamla och har dött på äldreboenden där en majoritet dessutom är dementa. Det är givetvis ett underkännande av äldrevården i vårt land, en vård som var undermålig och kritiserad innan pandemin. Ett eftersatt område, trots allt tal om en värdig vård för våra gamla som byggde landet. Jag tror tyvärr  att "man" tänker så här: "Låt dom dö då dom bara kostar pengar och inte bidrar med något".

En gammal dement människa är äcklig. Ful och skrynklig, dreglar, har blöjor och liggsår, går inte att komunicera med, blir våldsam, elak och lyder inte. Skapar bara problem. Dessutom kräver hon vård och omsorg som är en stor utgiftspost för kommuner och regioner.

Så kommer pandemin! De gamla, multisjuka och dementa dör som flugor. Ge dem bara pallitativ vård så dom inte har ont så blir vi av med dom på några dagar. Skönt, vi får budgeten att gå ihop.

Sant eller inte? Det finns givetvis bra äldreboenden med hängiven och kunnig personal som gör allt för att de gamla ska ha det så bra som möjligt. Men jag undrar om det inte lite varstans hos dem som har hand om pengarna tankar åt det här hållet finns.

Coronan har gjort det möjligt att inte göra det man borde göra. Låt dom gamla och sjuka dö. De kostar bara pengar och bidrar inte med något. Ok, jag medger att det låter cyniskt. Men, men...

Det pratas om att man ska tillsätta en kommission som ska undersöka och utreda hur vi har agerat i dessa pandemitider. Har landets "strategi" varit framgångsrik? Gjorde vi rätt? Vad kunde ha gjorts annorlunda? Vem hade ansvaret?

Ja, det är många frågor som kräver svar. Men varför vänta med utvärderingen tills pandemin klingat av om ett år? Då är mycket glömt och raderat. Nä, kör igång med uppföjningen nu!

För övrigt ser jag en risk att vi - dvs. våra politiker, myndigheter m.fl. - inget lärt. När detta sattyg är borta återgår nog det mesta till det vanliga.

Risken är att sjukvården vid nästa pandemi saknar munskydd, förkläden och respiratorer. Och att äldrevården fortsatt bara är ett dödens väntrum för vi som då är inlagda där.

Finns lantmäteriet kvar?

För snart en månad sedan skickade jag ett mejl med två frågor till Lantmäteriets kundservice och väntar fortfarande på svar. Jag har skickat ett par påminnelser, likaledes via mejl, men fortafarande inget svar. Idag skickade jag ett mejl till Lantmäteriets registrator - med hemlig kopia till verkets generaldirektör. Det ska bli intressant att se om och när jag får svar!

Jag har i ett tidigare blogginlägg (den 4 maj i år) gnällt över sakernas tillstånd i vårt land. Jag menade att det inte är mycket som fungerar bra i Sverige nu för tiden. Listan över myndigheter och verksamheter som inte levererar till 100 % kan göras hur lång som helst. Nya exempel tillkommer i stort sett varje vecka.

Sedan maj har det hänt en del. Sjukhus i flera landsting/regioner har fått gå över till verksamhet på sparlåga och ställa in operationer m.m. Det kallas med en förskönande omskrivning för "stabsläge" och anledningen att man inte fått avtalade leveranser av engångsmaterial.

Apoteken har så små lager av vanliga och livsviktiga mediciner att de har tagit slut. Multisjuka får inte sina dagliga piller. En del har fått åka runt tjugotals mil till olika apotek för att överleva. Själv har jag hittills klarat mig och fått mina piller, även om det kan ta några dagar då man inte lagerför en av de pillersorter jag behöver.

Det går inte att utvisa radikala terroristimamer då deras säkerhet inte kan garanteras i de länder dit de borde skickats för länge sen. Och detta trots att de hotar vårt lands säkerhet. Märklig prioritering som våra folkvalda gör, framför allt när våra grannländer klarar av att skicka ut motsvarande figurer från sina länder. Norrmän och danskar skrattar åt oss igen.

Nu kan jag lägga till ytterligare en myndighet på listan över de som inte klarar sin uppgift till fullo - Lantmäteriet! Som jag skrivit i ingressen ovan så har jag väntat svar på två enkla frågor från deras kundservice i snart en månad.

Jag återkommer om och när jag fått svar.

PS. Jag har sagt det förr och gör det igen: Skatteverket verkar vara den enda myndighet/verksamhet som tycks funka ordentligt.

Idiotiska regler hindrar integrationen

Vi har fått hundratusentals nya invånare som inget hellre vill än att få ett jobb och göra rätt för sig i sitt nya land. Jag tänker givetvis på de flyktingar som kommit hit av olika skäl. En del av dem har utbildning och erfarenhet och är eftertraktade av flera arbetsgivare. Men om arbetsgivaren missar någon liten detalj i kollektivavtalet åker dom ut direkt trots att dom rotat sig här och inte ligger samhället till last. Exemplen är många.

Det räcker att ha tagit ut några semesterdagar för litet för att de ska utvisas. Eller fått några kronor för litet i lön trots att det rättats till efterhand. De åker ut i alla fall.

För LO är kollektivavtalen heliga. Eftersom det finns bortåt 700 olika avtal är det lätt att en arbetsgivare kan missa någon detalj.

Sunt förnuft saknas

Våra politiker låter det här vansinnet pågå. Sunft förnuft och vanligt bondförstånd finns inte, varken hos Migrationsverket, facken eller de politiker vi valt och som omedelbart borde kunna ändra reglerna. Först måste det utredas och dras i flera långbänkar.

Men om det är regler som skulle gynna dem själva går det ofta fort att få dem ändrade. Sic!

Det är inte bara högutbildade och självförsörjande invandrare som råkar illa ut på grund av rigida regler. Här är ett exempel.

Lärt sig svenska

A som är 28 år kom hit från Afghanistan tillsammans med sin man och lille son i den stora flyktingvågen 2015. De väntar sedan dess på permanent uppehållstillstånd (PUT). Båda har arbetstillstånd och maken har jobb och avtalsenlig lön. Sonen går på förskola. A har inget jobb men vill inget hellre än att jobba.

Eftersom de saknar PUT kan de inte får lära sig svenska via "svenska för invandrare (SFI). Men de har på egen hand lyckats lära sig att tala  begriplig svenska. Bara det är ett "under".

"Moment 22"

A är inskriven hos Arbetsförmedlingen (AF) men kan inte få hjälp därifrån för att få ett arbete. Hon saknar nämligen "de fyra sista siffrorna", dvs. ett samordningsnummer. Skatteverket kan inte ge henne det då hon saknar arbete. Snacka om "Moment 22"!

Då hon har bristfällig utbildning och aldrig förut haft ett jobb är det jättesvårt för henne att skaffa ett på egen hand. Däremot har hon lyckats få en obetald praktikplats på ett kommunalt äldreboende. En praktikplats är ett första stort och viktigt steg mot ett riktigt avlönad jobb. Men tyvärr är den vägen stängd för henne.

Arbetsgivaren vill ha besked om att "någon står bakom henne ifall något skulle hända", som t.ex. att hon skadar sig i jobbet på sin praktikplats.

Får hon stanna?

Hon är visserligen inskriven hos AF som har program för arbetssökande där praktikplats ingår. De som har en sådan praktikplats får via AF det stöd som arbetsgivaren efterfrågar. Men då hon skaffat sig sin plats på egen hand får hon inte det stödet från AF. För mig är det helt obegripligt att AF inte kan stötta henne, trots att hon är inskriven där.

Men även om hon till slut skulle lyckas få ett jobb så är de inte säkert att familjen får stanna i Sverige.  Det finns många exempel på skötsamma duktiga invandrarfamiljer som blivit "nysvenskar" men som trots det har utvisats och ofta till ett land de aldrig bott i. Sverige är fantastiskt!

Så här borde det vara

Jag tycker att de invandrare som

• rotat sig här, 
• lärt sig svenska, 
• har jobb och försörjer sig själv 
• och inte ligger samhället till last 

med automatik borde få permanent uppehållstillstånd.

PS. Däremot finns det exempel på invandrade som begått grova brott men som fått stanna. Anledningen har varit att de kan råka illa ut i sitt hemland om de skickas tillbaka. So what?

Inför ryska möten måste man vara förberedd

När vi svenskar möter andra nationaliteter, med annan kultur, historia m.m. måste man vara förberedd. Handlar det om handel eller politik är det extra viktigt om man vill nå framgång. Detta gäller inte minst Ryssland. Nyligen träffade Stefan Löfven den ryske presidenten Valdemar Putin. Hur briefad och påläst var Löfven?

När jag jobbade blev jag vid ett par tillfällen kommenderad till Vietnam. Mitt uppdrag var att inom ramen för ett SIDA-projekt föra över svenskt skattekunnande - för min del hur man informerar skattebetalare - till den vietnamesiska skatteförvaltningen.

Jag förväntade mig givetvis att få någon form av information om Vietnam innan jag åkte dit. Men icke sa Nicke. Jag köpte för egna pengar en tjock bok om Vietnam som jag studerade för att känna mig något mer förberedd inför mina veckor där. Lite fakta skaffade jag mig alltså för egen maskin.

Däremot fick jag ingen information om det informella, som t.ex. att man inte ska klappa små barn på huvudet eller att vuxna män kan fatta varandras händer utan att vara bögar.

Det informella ryska

Häromdan lyssnade jag på ett föredrag om svensk rysslandskompetens. Föreläsare var en UD-tjänsteman och kansliråd, tillika en av sekreterarna i försvarsberedningen, som bl.a. tjänstgjort i Moskva och Kiev.

Han berättade att när man har med ryssar att göra så får man först höra den officiella sanningen, sedan kommer den verkliga, reella sanningen. Känner man som förhandlare, oavsett om det gäller handel eller politik, inte till detta kan man hamna totalt snett men ändå tro att man nått sitt syfte.

UD-mannen sa vidare att många som t.ex. placerats i Moskva för Sveriges räkning inte fått kännedom om sådana här basala skillnader mellan länderna. "Jag skulle gärna undervisa dem som ska dit", sa han.

Hoppas Löfven fick kunskapen

Jag blev häpen över detta, nämligen att UD-folk som ska utomlands får så bristfällig förhandsinformation om de länder de ska verka i. Inte konstigt att även jag inte fick det inför min Vietnamresa. Det verkar vara ett genomgående drag i den svenska statsförvaltningen.

"Åk gärna, men tro inte att du ska få nån starthjälp! Det viktiga som inte finns beskrivet - men som är viktigt att känna till - får du komma underfund om själv." Ungefär så skulle jag tolka det.

När detta verkar vara förhärskande i svensk statsförvaltning blir man skräckslagen när den f.d. norrländske svetsaren åker till Ryssland för att i enrum träffa landets diktatoriske ledare som har mer än en räv bakom varje öra.

Jag hoppas verkligen att UD denna gång såg till att Löfven var tillräckligt förberedd - även om det informella.

När Stalin grundlurade västmakterna

Precis innan andra världskriget var över i Europa träffades Stalin, Churchill och den dödssjuke Roosevelt i februari 1945 på Jalta. Där beslöt man bl.a. att demokratiska val skulle hållas i Tyskland och de befriade länderna i Europa. Regeringarna i Polen och Tjeckoslovakien, som stöddes av Sovjet skulle ombildas och bli helt demokratiska.

Vi vet hur det gick. Sovjet struntade i det man kommit överens om.

Churchill genomskådade Stalin men fick inget stöd av USA. Han ville att västmakterna skulle fortsätta kriget, med det som var kvar av Tyskland, och anfalla Sovjet för att utrota kommunismen där. Hade Churchill fått som han velat hade världen sett annorlunda ut idag.

Även på Stalins tid fanns en officiell sanning och en reell. Jag hoppas att Löfven kan sin historia.

Använd rätt ord för eländet IS!

Svenska medier och politiker är fega och mycket politiskt korrekta när det gäller integration, invandring m.m. och tyvärr även när det gäller mördarsekten IS. De använder förskönande omskrivningar, så kallade eufemismer,  i stället för att tala klarspråk. 

Här är några exempel. "Illegala immigranter" kallas mycket förmildrande för "papperslösa". De har inte tappat några papper. Sina pass och id-handlingar kastade de överbord för länge sen för att slippa visa sin rätta identitet och ålder när de anlände till Sverige.

Tiostusentals av dem är utvisade men håller sig kvar i landet, jobbar svart och får delvis del av den svenska välfärden.

Hemvändande mördare och terrorister

De "svenska" IS-mördare och dito terrorister som överlevt våldet i Syrien vill nu komma hem igen. Många har redan kommit men det finns många som inte gjort det. Än.

De åkte fullt medvetet från Vivalla i Örebro (där jag bodde för 50 år sen) eller från andra liknande "utanförskapsområden" i Stockholm, Göteborg och Malmö till IS i Syrien.  Det är märkligt att alla bara har "kört ambulans" eller "varit sjukvårdare, kockar eller haft liknande civila sysslor". Våldsdåd har de bara hört talas om.

Det är synd om dem, så oskyldiga som de framställer sig. Såväl medierna som politikerna kallar dem för "återvändare" eller "resenärer". Snacka om förskönande!

"Utanförskapsområde" är också en eufemism för "terroristnäste" eller "laglös förort" eller något annat i den stilen.

Barnamord har inget med heder att göra

Sen har vi "hedersmord". Det får mig att tänka på något fint som i högsta grad kan vara försvarbart. Ungefär som när man förr i tiden drabbats av en oförrätt och inbjöd till duell med pistol eller svärd.  För att det skulle gå rätt till hade duellanterna varsin kompis med som sekundant. Oftast dog en av duellanterna.

De svenska "hedersmorden" är bland det värsta i mordväg jag vet. En förälder eller en bror som medvetet tar livet av sitt dotter respektive syster som bara försökt leva ett normalt liv i vårt land.

Det handlar inte om "heder" för mig. Att använda det ordet är att ursäkta handlingen. "Släktmord", "barnamord" eller "syskonmord" vore bättre begrepp, helst något mer brutalt och talande men jag kommer inte på något.

Det finns säkert fler sådana här försköningar när det gäller den svenska snällismen som visas de som kommit hit och "misskött" sig på olika sätt.

Hoppas de inte kommer tillbaka

Jag håller med om att det är knepigt hur vi ska behandla de IS-terrorister som kommer tillbaka och även har med sig sina kvinnor och ungar. Ska de avprogrammeras, få bostad, bidrag och professionell hjälp av psykiatriker, socialassistenter, kuratorer och läkare? Är det synd om dem?

De som begått illgärningar ska givetvis utredas, dömas och straffas. Men det blir svårt med bevisen. Jag har ingen lösning. Jag bara vet att jag inte vill ha hit dem.

PS. En brasklapp: Jag vill påpeka att alla som kommit till vårt land inte är våldtäktsmän, barnamördare, terrorister eller brottslingar i största allmänhet. Tvärtom, en majoritet är helt vanliga och skötsamma.

Venezuela - ett socialistiskt paradis?

I alla länder med extremt vänsterstyre har den stora massan det ett helvete. Det handlar om allt från åsiktsförtryck, övervakning och godtyckliga rättsövergrepp till svält. fångläger och utrotning. Det handlar bl.a. om länder som Stalins Rysssland, Maos Kina, Castros Kuba, khmerernas Kambodja, Kim Jung-Uns Nordkorea och nu även Maduros Venezuela.

Jag var i Venezela drygt en månad 1978 och reste runt i landet. (Min bror bodde där då och jobbade på FN:s uppdrag i Caracas). Då var landet "helt vanligt demokratiskt" och bytte styre vid i princip varje val.

Nu är det helt annorlunda. Sedan överstelöjtnant Hugo Chavez tog makten 1999 och drivit landet i socialistisk riktning in absurdum har det gått utför.

Stormakterna finns i bakgrunden

 Ett par miljoner invånare har flytt till grannländerna, hyperinflationen har raserat ekonomin och  bristen på varor gör att de som är kvar svälter. Och allt detta trots att landet har världens största reserver av olja. Ett vanstyre utan like.

Nicolas Maduro tog 2013 över makten som president när Chavez dog i cancer. Vanstyret har sedan dess fortsatt och nått nya nivåer.

Folket har tröttnat på Maduro som sitter kvar vid makten tack vare militärens stöd, vilket dock börjar vackla. Oppositionen leds av talmannen Juan Guaido, som utropat sig till konkurrerande president. Maduro har stöd av Ryssland och Guaido av USA, flera EU-länder och de flesta grannländer i Sydamerika.

Stopp för livsmedel

Trump har hotat Venezuela med militära insatser. Putins plan har landat i Caracas med mystisk last och det talas om att han smugglat in legosoldater i landet. (Danmark borde för övrigt också kunna bidra med Lego-soldater?)

Eftersom det är brist på mediciner och matvaror har omvärlden sett till att lastbilar är på väg till landet med förnödenheter för att hjälpa den svältande befolkningen. Men vad gör Maduro då? Jo, han spärrar gränsövergångar för att hindra transporterna och förklarar att landet har ingen brist på mat och att folket lider ingen nöd.

Historien upprepar sig

Historien upprepar sig och socialismen förnekar sig inte. Stalin exporterade på 1930-talet spannmål som stulits från bönderna i Ukraina och lät dem i stället svälta ihjäl. Det handlade om många tiotals miljoner. När Chrustjov - som då var högste partiboss i Ukraina - ville lindra nöden något vägrade Stalin lyssna.

I Kina svalt miljoners miljoner invånare ihjäl för bara några decennier sedan när Mao och hans anhang tog "det stora språnget".

Svåra att utrota

Tänk hur mycket bättre världen kunde ha varit om inte Marx, Engels, Lenin, Stalin, Mao m.fl. funnits. Men risken hade varit att det i stället hade funnits liknande män fast med andra namn som gjort samma sak. Socialism och kommunism är svår att bli av med. Jag anser att dessa "ismer" är invasiva, dvs. de hör inte hemma i en demokratisk värld och bör ryckas upp med rötterna.

Det jag inte fattar är att det även i Sverige funnits - och fortfarande finns - många som hyllar dem. Några är/var kända: Jerry Williams, Jan Myrdal, Pia Sundhage, Gösta Ekman (d.y), Sven Wollter och andra - för att inte tala om vänsterpartisterna. Den alltid leende kommunisten Jonas Sjöstedt har hyllat och gratulerat både Chavez och Maduro.

Suck!

Öppet brev till Björklund (L)

Med en lätt underdrift kan man säga att det går trögt att bilda en ny svensk regering. C och L har bollen och har även målat in sig med den i varsitt hörn. SD njuter av spelet och ser på. S  kommer att lura skjortan av båda. Lova runt och hålla tunt. En insändare i tidningen "Bohuslänningen" skriver så här, se nedan, och menar att en alliansregering är det enda rätta. Jag håller med.

"Vi är förvånade och bestörta över L:s ställningstagande att inte stödja en alliansregering bestående av M, KD, C och L på grund av att SD eventuellt skulle stödja en sådan. En sådan regering har inte eget stöd i riksdagen, men det har inte andra alternativ heller som har diskuterats.

Om man inte vill ha ens ett passivt stöd från de två extrempartierna V och SD så finns bara en lösning, hela alliansen tillsammans med S och ev MP. Detta har avvisats av S, vilket innebär att detta alternativ inte finns.

Alltså måste det skapas en minoritetsregering om V och SD ska hållas utanför.

En minoritetsregering med S och MP har avsatts av riksdagen, varför detta alternativ inte är aktuellt. Även om vi lägger till V så räcker inte detta till egen majoritet. En rödgrön regering måste med andra ord få stöd av SD eller alliansen. S har avvisat stöd från SD, vilket innebär att inte heller detta alternativ är aktuellt. Kvar står då de rödgröna med alliansen. Alliansen har också uttalat tveksamhet till att stödja en rödgrön regering även om S försökt locka över C och L, vilka inte helt avvisat detta, givet att V inte deltar. Hur som helst räcker inte S, MP, C och L till majoritet.

Detta innebär att det enda rimliga alternativ som återstår är en alliansregering med passivt stöd från SD, och/eller S.

En M/KD-regering har S, V, MP C och L röstat ner i riksdagen. En minoritetsregering med S, V och MP kommer att röstas ner av alliansen, men kan överleva med stöd av SD, vilket de rödgröna inte vill. En minoritetsregering med hela alliansen kommer sannolikt att stödjas av SD men inte av de rödgröna. Hur som helst blir en sådan regering med stor sannolikhet godkänd av riksdagen.

Detta innebär inte att man måste ”förhandla” med SD. Alliansregeringen lägger fram sina goda förslag och får sannolikt stöd från SD, eventuellt också av S i vissa frågor – det finns många positiva beröringspunkter mellan alliansen och S, vilket bevisats av ett antal övergripande överenskommelser under den gångna mandatperioden.

Om SD i en ”stor” fråga, t ex budgeten, inte stödjer alliansen kommer regeringen sannolikt via en förtroendeomröstning att falla, om inte S kan tänka sig att stödja den eller åtminstone lägga ner sina röster, vilket förmodligen är sannolikt för att inte låta SD ”styra”.

OM C och L inte vill ingå i (eller ens stödja) en minoritetsregering med M och KD ligger skulden för regeringens fall på C och L.

Konsekvenserna av att inte delta i en alliansregering med passivt stöd av SD blir nyval, vilket sannolikt riskerar att lämna L utanför riksdagen. Nyval p g a SD:s agerande blir förmodligen inte lika kostsamt för L, även om nyval på alla sätt måste undvikas.

Förslag:          Bilda en alliansregering med M, KD, C och L. Driv alla alliansfrågor och sök stöd hos både SD och S. Observera alliansfrågor där alliansen är enig. I övriga frågor låt riksdagen bestämma på sätt som får majoritetens stöd.

                        Om SD ställer krav för att acceptera ett alliansförslag, vilket inte kan accepteras av alliansen, låt riksdagen bestämma. Vill SD ställa förtroendefråga låt dem göra detta. Vi har svårt att tro att S vill ge dem ett så stort inflytande, att det blir nyval p g a av detta. S behöver inte stödja en misstroendeförklaring, enbart lägga ner sina röster för att alliansregeringen ska överleva.

!!! STÄLL UPP MED L SOM EN AKTIV DELTAGARE I EN ALLIANSREGERING !!!

                                                                                                                                    Liberalerna i Sotenäs."

Variationsrik valstugekompetens

Häromdan gick jag och hälsade på i alla valstugor som stod uppställda utanför Sollentuna centrum. Jag hade en del opolitiska frågor och förslag. De mottogs mycket olika av de olika partiföreträdarna. En del var kunniga andra verkade snudd på korkade. Det är nog inte lätt att få partimedlemmar att ställa upp i valstugorna och "slänga käft" med väljare. 

Hos Moderaterna mötte jag bl.a. en riksdagsledamot. Hon bor ett kvarter från mig och var kunnig, men kunde dock inte svara på alla mina detaljfrågor om kommunen, trots att hon även sitter i kommunfullmäktige och dessutom är ordförande i det kommunala bostadsbolaget.

Men hon tog mig på allvar. Att hon var yrkespolitiker på heltid märktes.

Liberalt försvar

Nästa valstuga var liberal. Där lyssnade man och det var okej. Men sen kom deras kommunalråd dit. När jag tog upp mina frågor gick hon i förklarande försvarsposition, vilket kändes dåligt. Hon skulle bara ha lyssnat, nickat och varit allmänt trevlig.

När jag klagade över ogräset som växer överallt i min kommun berättade hon att kommunen ska anställda en kommunträdgårdsmästare. "Men han kommer väl inte vara ute och rycka ogräs längs gatstenar och vid övergångsställen", blev min kommentar,

Jag lämnade den liberala stugan och gick vidare.

Kristen walk-over

Jag kom till Kristdemokraterna. Deras bod var bemannad av bl.a. en äldre herre, som svarade på mina frågor genom att hänvisa mig till liberalernas kommunalråd i stugan bredvid. Mycket märkligt.

Vaknade till sent

Sen blev det miljöpartiklarnas tur, där en kille i 20-årsåldern var bemanningen. Har var till en början tämligen ointresserad men när jag tog upp mitt förslag om att låta konstnärer dekorera de stora, gråa husgavlarna på miljonprogramshusen vid Malmvägen i Sollentuna vaknade han till.

Han gav mig en röstsedel och tyckte att jag skulle personrösta på honom.

Intresserad kommunist

Sedan var turen kommen till kommunisterna, dvs. de som numera kallar sig Vänsterpartiet. Där var en trevlig kvinna i min egen ålder. Hon storgillade mina idéer om gästbrygga i Edsviken, konst på Malmvägshusen m.m. och hon gav mig sin mejladress och bad mig skriva ned min förslag och skicka henne (vilket jag givetvis har gjort).

Zombie-sosse

Så var det sista anhalten, sossarna. En yngre man stod där, försökte lyssna på vad jag hade att säga och såg ut som han inte förstått vad jag pratade om. Han var totalt ointresserad, så hustrun och jag lämnade honom och gick hemåt för att få en eftermiddagsfika.

Det är alltså mycket olika personer som bemannar partiernas valstugor.

Samlande styre bäst för Sverige

Valet, ja... Hur det än går så blir det svårt att få fram en regering. Men det som är mest skrämmande är att ca 30 % av valmanskåren sympatiserar med kommunister (V) och nazister (SD) - ideologier som dödat hundratals miljoner människor under 1900-talet.

För Sveriges skull borde vi få en samlingsregering med S och Alliansen (C, L, KD och M). Övriga partier - inklusive MP - kan lämnas utanför.

Sen kunde man tillsammans sätta igång och förändra Sverige i rätt riktning och med långsiktiga spelregler.

Den svenska sjukvården - bra eller dålig?

Den svenska sjukvården som våra landsting och regioner har hand om är ju så himla bra, säger de flesta som varit i kontakt med den. Väntetiderna är långa, men alla tycker dock inte det. Det beror nog på att vi vant oss vid att vänta. Men hur står sig Sverige i dessa avseenden, jämfört med andra jämförbara länder?

För en tid sedan råkade jag i dispyt (diskussion) om den svenska vården med några av mina närstående när jag hävdade att väntetiderna är långa. "Nä, tänk på E som fick komma till operation redan efter 1,5 månad", sa en av mina samtalspartner.

"I t.ex. Tyskland hade E fått sin operation redan inom en vecka", sa jag då. "Det beror nog på att Tyskland har fler läkare än vi i Sverige", blev motsvaret.

Nu behövs lite fakta, tänkte jag och började googla.

Sverige är inte alltid bäst!

Då framkom följande. I stort sett alla andra EU-länder har kortare väntetid för vård än Sverige och många har ingen väntetid alls. Sverige har lika många läkare per 100 000 invånare som t.ex. Schweiz, Tyskland och andra länder.

Sverige har nästan lika många sjuksköterskor per 100 000 invånare som andra länder. Den stora skillnaden är antalet vårdplatser, där Sverige ligger sämst till.

Lägg ned landstingen!

Sen har ju Sverige sina landsting med byråkrati och tung administration där politikerna i toppen styr. Det tror jag är den främsta anledningen till bristerna i sjukvården, jämfört med omvärlden. Det är stora skillnader i väntetid och vård mellan de olika landstingen. Dessutom konkurrerar landsting och kommuner i vissa fall om vem som ska slippa ansvaret för den sjuke.

Lägg ned landstingen och låt staten ta över sjukvården och se till att den blir jämlik - och koncentrera specialistvården till färre platser.

Bra vård när man väl får den?

En sak har dock förändrats. När jag gick till doktorn för femtio år sedan och fått en besökstid kl. 13 var det självklart att jag kom in först kl. 15 eller ännu senare. Så är det inte nu för tiden. Det är nog de privata alternativen i vården som drivit fram denna förändring vilken även nått landstingsvården.

Min upplevelse är att den svenska sjukvården är bra men när man väl köat och nått fram. Men å andra sidan har jag inget att jämföra med då jag aldrig vårdats utomlands. Det som inte är bra i Sverige är byråkratin i vården. Här är några exempel.

Onödig sjuktransport

En 92-årig kvinna - som var vid sitt fritidshus på en ö utanför Söderhamn - ramlade och skadade ena axeln. Det var sent på kvällen. Efter samtal med 112 kom en sjöräddningsbåt med sjukvårdspersonal och hämtade henne till fastlandet utanför Söderhamn. Sen blev det ambulans in  till sjukhuset i Hudiksvall.

Där togs hon emot av en arrogant läkare som inte ens kollade hennes axel. Han beordrade ambulansen tillbaka med henne till Söderhamn och sjukhuset där. Anledningen var att det var sent på kvällen och att röntgenavdelningen i Hudik var stängd över natten.

"Kan jag inte få stanna kvar här?" klagade kvinnan. "Jag kan ligga var som helst; i korridoren, fikarummet..". Läkaren vägrade och ambulansen tog henne tillbaka till Söderhamn. Där hade läkarna inte den kompetens som krävdes utan dagen därpå forslades hon tillbaka i ambulans till Hudiksvall.

Tack och lov var det andra läkare där som tog emot henne nu. "Var det du som var här i natt och fick åka tillbaka?" undrade en av sköterskorna. 92-åringen berättade då att hon fick göra det på grund av den stängda röntgenavdelningen i Hudik. "Men vi hade ju jour på röntgen i natt! Varför ringde man inte in nån av oss?" blev svaret.

Om denna fadäs beror på landstingets regelverk eller den arrogante läkaren vet jag inte. Men det är ett exempel på att allt inte står rätt till i vården. Så får det inte bara gå till. Läge för en Lex Maria-anmälan, tycker jag.

Krångligt att få ett sjukintyg

Här är ett annat exempel där byråkratin i vården är häpnadsväckande.

Samma E som i inledningen ovan hade fått diagnosen Alzheimer av minnesmottagningen. Hon skulle nu få stöd av hemtjänsten och kommunens biståndshandläggare behövde ett intyg som visade att E var dement.

E:s syster - som hjälper E med det praktiska - ringde minnesmottagningen och bad dem skicka ett intyg. Men se det gick inte. Mottagningen svarade att det är E:s vårdcentral som ska utfärda det. Nytt samtal. denna gång till vårdcentralen.

"Jo, det kan vi ordna men då måste E hit och  personligen träffa en av våra läkare. Annars kan vi inte utfärda något intyg" blev svaret.

Mycket märkligt. Varför kunde inte minnesmottagningen som grundligt undersökt E och konstaterat med sin expertkunskap att det handlade om Alzheimers sjukdom skriva intyget? Vårdcentralen har ju inte den kompetensen.

Dessutom står det i E:s journal att hon har diagnosen Alzheimer. Då kunde väl läkaren på vårdcentralen läst i journalen och skrivit ut ett intyg?

Detta kallar jag onödig byråkrati.

PS. Nu löste sig intygsfrågan på annat sätt. E hade nämligen tidigare lämnat ett intyg till den som skötte färdtjänstfrågorna hos kommunen. Det intyget nöjde sig biståndshandläggaren med. Alltid något.

Lång svarstid för Sollentuna kommun

I juli förra året kontaktade jag min hemkommun Sollentuna, dels via mejl och dels via vanliga pappersposten. Jag hade några frågor om den invasiva blomsterlupinen och om kommunen tänker försöka stoppa lupinens utbredning. Trots flera påminnelser dröjde det till maj i år innan jag till slut fick ett svar. Att det ska ta så lång tid att svara på ett brev är mycket anmärkningsvärt.

Den 3 juli 2017 skickade jag ett mejl till kommunens klimat- och miljöstrateg KE och undrade vad man tänkte göra för att stoppa spridningen av blomsterlupinen. Då jag inte fick något svar skickade jag den 20 juli ett pappersbrev i samma ärende, adresserat till Sollentuna kommun; alltså inte till någon enskild tjänsteman.

Inget svar. Månaderna gick och det blev höst.

I början av oktober förra året vände jag mig till kommunens kontaktcenter och undrade vad mitt brev tagit vägen. Jag fick till svar att det gått vidare till kommunens naturvårdschef RD. Den 11 oktober skickade jag ett mejl till honom - som en påminnelse om att jag ännu inte fått något svar.

Jag fick inget svar nu heller.

Ny kontakt i mars i år

I början av mars i år skickade jag ett nytt mejl till klimat- och miljöstrategen KE och undrade varför jag inte fått något svar på det mejl hon fick från mig i juli 2017. Jag bifogade även det ursprungliga mejlet. Hon svarade att hon inte kände till mitt mejl från juli.

Det var mycket märkligt, då mejlet borde ha gått fram eftersom jag inte fick det i retur.

Nåja, nu hade hon dock fått mitt meddelande, som hon berättade att hon lämnat vidare till kommunens parkförvaltare.

Påminnelse igen

Inget hände och veckorna gick. Jag skickade ett nytt mejl i slutet av april till strategen KE, som svarade direkt att hon pratat med naturvårdschefen RD som har ansvar för parkförvaltningen.

Hon fick svar från mig där jag berättade om pappersbrevet som naturvårdschefen RD tidigare fått från mig och som jag inte fått svar på. Jag bad henne på nytt att se till att jag fick ett svar från kommuen.

Men inget hände nu heller. Något svar från naturvårdschefen kom inte.

Kontaktade politikerna

Då tog jag reda på vilka politiker det var som är ansvariga för parker, naturvård m.m. Tre av dem i ledningen fick ett mejl från mig den 3 maj i år. Jag berättade att jag försökt sedan juli året innan att få svar från naturvårdschefen och kommunen.

Jag fick ingen reaktion från politikerna heller. Dagarna gick. Men så i slutet av maj fick jag äntligen ett svar i mejlform från naturvårdschefen RD. Hans svar gick även till de tre politikerna som jag hade kontaktat.

Hans svar var utformat som en promemoria och beskrev i allmänna ordalag vad invasiva växter är m.m. Det var författat med politikerna som mottagare. Några direkt konkreta svar på mina frågor och förslag innehöll det inte.

Jag svarade dock med ett vänligt och kort mejl till honom med kopia till politikerna.

Anmälan till JO

Att det - trots flera påminnelser - tog nästan ett år att få svar på mitt brev är skandal. Därför har jag anmält kommunens hantering till JO. Jag vill få besked om det är acceptabelt med så lång svarstid.

När jag jobbade på Skatteverket svarade jag på de brev jag fick från allmänheten med vändande post och berättade att jag tagit emot det. Om jag inte kunde svara direkt så berättade jag vem som jag lämnat ärendet vidare till och när ett svar kunde komma.

Många myndigheter skickar också med automatik ett meddelande om att mejl m.m. tagits emot, vilket diarienummer det fått och oftast även vem som är handläggare.

Men så funkar det inte i min hemkommun Sollentuna.

Omgjord park för 60 mkr!

Men det finns annat som funkar i min kommun. Parkförvaltningen lägger 60 miljoner kronor på att göra om en park som ligger mellan Malmvägsområdet och nya,häktet i centrala Sollentuna. En helt otrolig summa för att ändra en befintlig park!

Jag hoppas man kommer att hålla blomsterlupinerna borta där!

Trumpadministrationen hyfsat positiv till Sverige

Häromdan lyssnade jag på Sveriges ambassadör i Washington (som var i Stockholm) när hon berättade om "Läget i USA och dess relation till omvärlden". Jag ska inte redogöra för hela föredraget utan ger bara några glimtar, bl.a. om hennes möte i Vita huset med president Trump. På det hela taget har USA:s administration en positiv bild av vårt land. 

Jag är med i något som heter Svenska Atlantkommittén (SAK) vars medlemmar främst är äldre kostymklädda herrar med bakgrund som militär eller politiker, varav flera är kända från radio och TV.

Jag är - och känner mig som - en mycket främmande fågel i det sammanhanget. De undrar nog vem jag är då de flesta av dem verkar känna varandra väl.

SAK verkar för en debatt om säkerhetspolitik med fokus på EU- och Natofrågor samt behovet av ett transantlantisk samarbete för fred och säkerhet. Verksamheten sker i olika former, bl.a. intressanta föredrag.

Vår USA-ambassadör föreläste

Den här gången var det Karin Olofsdotter som var föreläsare. Hon utsågs till Sveriges ambassadör i Washingtom i höstas och är den första kvinnan på den posten. När hon blev introducerad hos Trump i Vita huset visste hon att hon bara hade fem minuter med honom. Hennes ämnen var handel och försvar. Det blev inte riktigt som hon tänkt sig.

När Trump såg henne komma in utbrast han: "Ah, a female!" (Å, en kvinna!) Sen berömde han Sverige. Karin Olofsdotter hade innan försett Trump med en gåva i form av en bok med fina bilder över Sveriges främsta golfbanor.

Hon knöt an till den och då berättade Trump om vår skicklige golfare Stenson, som han väl kände till. Olofsdotter blev lite orolig att mötet skulle handla om golf och inte om handel m.m.

Sverige ligger bra till

Vår ambassadör menade att bytet av utrikesminister gagnar oss. Den nye - f.d. militären och juristen Mike Pompeo - är både påläst och kunnig och var tidigare CIA-chef. Även försvarsministern Jim Mattis är bra för oss. Pentagon har en positiv bild av Sverige och vårt försvar, som anses vara mycket bra (även om det är litet).

Karin Olofsdotter trodde för egen del att Donald Trump kommer att sitta kvar som president även en period till. Han har stort stöd i USA och hans väljare läser dagligen hans twitterkommentarer. Det är på så sätt han kommunicerar med dem.

När Trump tillträdde som president lämnade USA:s ambassadör i Stockholm sin post och någon ny är inte utsedd. Karin Olofsdotter trodde det fortfarande skulle dröja ett bra tag innan Trump utsåg någon ny.

Byråkratiskt departement

Hon berättade också att USA:s utrikesdepartement är en mycket stor byråkrati. Innan hon blev vår ambassadör i USA hade hon motsvarande post i Budapest. Hennes stab där på ambassaden bestod av 14 personer.

USA:s ambassad i Ungern har 450 anställda! Av dem var det ett tjugotal som bara hade till uppgift att se till att personalens kylskåp var fyllda med mat och dryck. Detta som ett exempel på byråkratin.

Möte med kungen

Karin Olofsdotter var i Sverige tillsammans med det trettiotal honorärkonsuler som vi har runtom i USA. Hon kom direkt från ett möte med kungen och skulle sedan dra vidare till en middag på UD.

Det var intressant att få lyssna till henne.