Affärer i tredje världen kräver mutor

Den svenska biståndsmyndigheten Sida har fått kritik för att ha använt det svenska konsultbolaget Hifab International, som svartlistats av Världsbanken. Anledning var att Hifab gett bort en bil som muta till en minister i Laos i samband med ett vägprojekt. Men Världsbanken är inte främmande för att använda mutor och borde alltså svartlista sig själv.

Att göra affärer med länder i tredje världen – oavsett om det är myndigheter, företag eller biståndsorganisationer som gör det – är svårt utan att använda mutor. Det vet alla som är insatta. Jag behöver bara nämna Bofors, Telia och Ericsson så vet alla att vi är lika goda kålsupare som alla andra. 

Men vi i Sverige ska alltid hålla vår fana fläckfri. ”Vi använder inga mutor” lyder mantrat. Och upptäcks mutandet förnekas det.

Sida och de övriga svenska myndigheter som upphandlat Hifab International som konsult har följt de svenska upphandlingsreglerna. Man behöver inte kolla om företaget man ska använda finns på Världsbankens svarta lista; en lista som innehåller flera tusen företag världen över. 

Jag är god vän sedan många år med en svensk, som jobbat utomlands som konsult och haft att göra med Världsbanken och andra internationella organ. När jag frågade honom om mutor, skrattade han och började berätta om sina erfarenheter.

Möte på Världsbanken

Hans företag hade goda kontakter i Indonesien och skulle lämna offert på ett projekt som finansierades av Världsbanken. 

För att presentera företaget besöktes Världsbanken och den berörde tjänstemannen sa då (ungefär) så här: ”Bra med era kontakter med ministeriet i Indonesien, men ni ska ha klart för er att 25 % av kontraktsbeloppet måste ni ge till den minister som skriver under kontraktet”. 

Min gode vän tackade för information och avstod från att lämna offert.

Guvernörens egna blev konsulter

Världsbanken stöttade under en period Argentina med mångmiljonbelopp för att utveckla administrationen i landets provinser. Världsbanken var positiv till att internationella konsulter skulle delta i upphandlingar av deras projekt, vilket min gode vän nappade på.

Min konsultbekant träffade då en provinsguvernör för att berätta att han ville vara med i upphandlingen. Guvernören var dock inte intresserad av externa konsulter utan sa: ”Det har vi löst på följande sätt: Vi ger alla tjänstemän tjänstledigt och så hyr vi in dem som konsulter. Var det något med du ville veta?”

Min vän tackade för informationen och gav sig därifrån.

Representantens standardfråga

När min konsultbekant hade möte med sitt företags lokala representant  i Argentina fick han följande fråga: ”Hur mycket får jag ge den som skriver under kontraktet?” Svaret blev ”Ingenting”. Representanten kontrade med: ”Det är helt OK för min del, men det är den första fråga jag kommer att få.”

Det blev inget kontrakt med hans hjälp.

Det stora bolagen fick uppdragen

Tillsammans med ett lokalt företag i Argentina skulle min bekant lämna offert på ett projekt som finansierades av Interamerikanska Utvecklingsbanken (IADB). Han avstod eftersom det var klart att muta var nödvändigt.

Ett av de stora revisionsföretagen fick i stället kontraktet. Senare  upptäcktes att muta var lämnad och projektet avbröts.

Inför ett liknande projekt i Ecuador som samma utvecklingsbank finansierade fick min konsultvän frågan om han tänkt på ”kommersiella kostnader” i sin offert, dvs. mutor. Då det inte var aktuellt med sådana utlägg lämnade han ingen offert. Uppdraget gick även den här gången till ett internationellt revisionsföretag. Även detta projekt avbröts då man upptäckte att mutor varit inblandat.

Trämaskiner till Bolivia

Sida betalade med svenska biståndspengar ett projekt där man hos ett universitet i Bolivia bedrev utbildning i träteknik. Svenska konsulter från Linköpings universitet medverkade.

För att kunna genomföra projektet hade Sida köpt två datorstyrda fräsmaskiner från Italien, som kostade ca 12-18 miljoner kronor.

Tulltjänstemännen i Bolivia krävde normalt mutor på ett par tre procent av värdet på gods som skulle in i landet. Det kostade så mycket för att man skulle stämpla pappren så godset kunde föras in. Det gällde även Sidas italienska fräsmaskiner.

Så går det alltså till.  Och detta trots att Sida med emfas hävdar att allt svenskt bistånd ska vara fritt från tullar, skatter och andra avgifter i mottagarländerna.

”Sverige – en humanitär stormakt”

Sverige slår sig ofta för bröstet och vill visa sig bäst i klassen när det gäller att ta emot flyktingar och ge bort svenska skattepengar i bistånd till korrupta länder i tredje världen.

Sverige har ett årligt mål: en procent av vår BNP måste – oavsett om det finns ett behov eller inte – skänkas som ”bistånd” till andra länder. 

Det har medfört att vänsterdiktaturer i Afrika och Asien fått tusentals miljarder, ofta rakt in i landets budget. Har det blivit bättre för befolkningen i dessa länder? Knappast.

Se bara på Zimbabwe där diktatorn Mugabe med svenskt sossestöd och biståndspengar hade makten i nästan fyra decennier.

Använd rätt ord för eländet IS!

Svenska medier och politiker är fega och mycket politiskt korrekta när det gäller integration, invandring m.m. och tyvärr även när det gäller mördarsekten IS. De använder förskönande omskrivningar, så kallade eufemismer,  i stället för att tala klarspråk. 

Här är några exempel. "Illegala immigranter" kallas mycket förmildrande för "papperslösa". De har inte tappat några papper. Sina pass och id-handlingar kastade de överbord för länge sen för att slippa visa sin rätta identitet och ålder när de anlände till Sverige.

Tiostusentals av dem är utvisade men håller sig kvar i landet, jobbar svart och får delvis del av den svenska välfärden.

Hemvändande mördare och terrorister

De "svenska" IS-mördare och dito terrorister som överlevt våldet i Syrien vill nu komma hem igen. Många har redan kommit men det finns många som inte gjort det. Än.

De åkte fullt medvetet från Vivalla i Örebro (där jag bodde för 50 år sen) eller från andra liknande "utanförskapsområden" i Stockholm, Göteborg och Malmö till IS i Syrien.  Det är märkligt att alla bara har "kört ambulans" eller "varit sjukvårdare, kockar eller haft liknande civila sysslor". Våldsdåd har de bara hört talas om.

Det är synd om dem, så oskyldiga som de framställer sig. Såväl medierna som politikerna kallar dem för "återvändare" eller "resenärer". Snacka om förskönande!

"Utanförskapsområde" är också en eufemism för "terroristnäste" eller "laglös förort" eller något annat i den stilen.

Barnamord har inget med heder att göra

Sen har vi "hedersmord". Det får mig att tänka på något fint som i högsta grad kan vara försvarbart. Ungefär som när man förr i tiden drabbats av en oförrätt och inbjöd till duell med pistol eller svärd.  För att det skulle gå rätt till hade duellanterna varsin kompis med som sekundant. Oftast dog en av duellanterna.

De svenska "hedersmorden" är bland det värsta i mordväg jag vet. En förälder eller en bror som medvetet tar livet av sitt dotter respektive syster som bara försökt leva ett normalt liv i vårt land.

Det handlar inte om "heder" för mig. Att använda det ordet är att ursäkta handlingen. "Släktmord", "barnamord" eller "syskonmord" vore bättre begrepp, helst något mer brutalt och talande men jag kommer inte på något.

Det finns säkert fler sådana här försköningar när det gäller den svenska snällismen som visas de som kommit hit och "misskött" sig på olika sätt.

Hoppas de inte kommer tillbaka

Jag håller med om att det är knepigt hur vi ska behandla de IS-terrorister som kommer tillbaka och även har med sig sina kvinnor och ungar. Ska de avprogrammeras, få bostad, bidrag och professionell hjälp av psykiatriker, socialassistenter, kuratorer och läkare? Är det synd om dem?

De som begått illgärningar ska givetvis utredas, dömas och straffas. Men det blir svårt med bevisen. Jag har ingen lösning. Jag bara vet att jag inte vill ha hit dem.

PS. En brasklapp: Jag vill påpeka att alla som kommit till vårt land inte är våldtäktsmän, barnamördare, terrorister eller brottslingar i största allmänhet. Tvärtom, en majoritet är helt vanliga och skötsamma.

Venezuela - ett socialistiskt paradis?

I alla länder med extremt vänsterstyre har den stora massan det ett helvete. Det handlar om allt från åsiktsförtryck, övervakning och godtyckliga rättsövergrepp till svält. fångläger och utrotning. Det handlar bl.a. om länder som Stalins Rysssland, Maos Kina, Castros Kuba, khmerernas Kambodja, Kim Jung-Uns Nordkorea och nu även Maduros Venezuela.

Jag var i Venezela drygt en månad 1978 och reste runt i landet. (Min bror bodde där då och jobbade på FN:s uppdrag i Caracas). Då var landet "helt vanligt demokratiskt" och bytte styre vid i princip varje val.

Nu är det helt annorlunda. Sedan överstelöjtnant Hugo Chavez tog makten 1999 och drivit landet i socialistisk riktning in absurdum har det gått utför.

Stormakterna finns i bakgrunden

 Ett par miljoner invånare har flytt till grannländerna, hyperinflationen har raserat ekonomin och  bristen på varor gör att de som är kvar svälter. Och allt detta trots att landet har världens största reserver av olja. Ett vanstyre utan like.

Nicolas Maduro tog 2013 över makten som president när Chavez dog i cancer. Vanstyret har sedan dess fortsatt och nått nya nivåer.

Folket har tröttnat på Maduro som sitter kvar vid makten tack vare militärens stöd, vilket dock börjar vackla. Oppositionen leds av talmannen Juan Guaido, som utropat sig till konkurrerande president. Maduro har stöd av Ryssland och Guaido av USA, flera EU-länder och de flesta grannländer i Sydamerika.

Stopp för livsmedel

Trump har hotat Venezuela med militära insatser. Putins plan har landat i Caracas med mystisk last och det talas om att han smugglat in legosoldater i landet. (Danmark borde för övrigt också kunna bidra med Lego-soldater?)

Eftersom det är brist på mediciner och matvaror har omvärlden sett till att lastbilar är på väg till landet med förnödenheter för att hjälpa den svältande befolkningen. Men vad gör Maduro då? Jo, han spärrar gränsövergångar för att hindra transporterna och förklarar att landet har ingen brist på mat och att folket lider ingen nöd.

Historien upprepar sig

Historien upprepar sig och socialismen förnekar sig inte. Stalin exporterade på 1930-talet spannmål som stulits från bönderna i Ukraina och lät dem i stället svälta ihjäl. Det handlade om många tiotals miljoner. När Chrustjov - som då var högste partiboss i Ukraina - ville lindra nöden något vägrade Stalin lyssna.

I Kina svalt miljoners miljoner invånare ihjäl för bara några decennier sedan när Mao och hans anhang tog "det stora språnget".

Svåra att utrota

Tänk hur mycket bättre världen kunde ha varit om inte Marx, Engels, Lenin, Stalin, Mao m.fl. funnits. Men risken hade varit att det i stället hade funnits liknande män fast med andra namn som gjort samma sak. Socialism och kommunism är svår att bli av med. Jag anser att dessa "ismer" är invasiva, dvs. de hör inte hemma i en demokratisk värld och bör ryckas upp med rötterna.

Det jag inte fattar är att det även i Sverige funnits - och fortfarande finns - många som hyllar dem. Några är/var kända: Jerry Williams, Jan Myrdal, Pia Sundhage, Gösta Ekman (d.y), Sven Wollter och andra - för att inte tala om vänsterpartisterna. Den alltid leende kommunisten Jonas Sjöstedt har hyllat och gratulerat både Chavez och Maduro.

Suck!

Bortglömt blodigt finskt 100-årsminne

Vi i Sverige har dåliga kunskaper om vårt östra grannland Finland.  Att landet var i krig mot Sovjetunionen under Andra världskriget vet de flesta. Men att det utkämpades ett blodigt inbördeskrig i Finland för bara 100 år sedan är bortglömt i Sverige. Det pågick bara några månader men skördade många liv och satte spår i den finska folksjälen som ännu inte är helt läkta.

Under Första världskriget stred Tyskland på två fronter - mot Ryssland österut och mot England, Frankrike och sedan även USA västerut. I Ryssland var tsaren avsatt och man var trött på att kriga. Tyskland hoppades på en separatfred med ryssarna och därför stöttade man bolsjeviken Lenin som befann sig i landsflykt i Schweiz.

Med tyska pengar - förmedlade av bl.a. svenske bankiren Aschberg - tog Lenin sig via Sverige och Finland till Ryssland och tog över makten genom en statskupp. Sedan slöt han fred med Tyskland 1917 och släppte bl.a. Finland och Baltstaterna fria.

Finland blev självständigt och fick Per Edvin Svinhufvud som riksföreståndare i avvaktan på om landet skulle bli en monarki eller republik. En tysk prins var utsedd till kung, men backade sedan.

Lenin räknade med att de röda kommunisterna i Finland skulle ta över och därmed skulle landet åter bli en del av Ryssland. Men så blev det inte.

Röda garden och vita frikårer

Finland hade 1917 fått ett legitimt borgerligt styre - det vita. Det accepterade inte de röda, dvs. kommunister och socialdemokrater, som gjorde revolution och tog över Helsingfors och södra Finland. Svinhufvud och de borgerliga drog sig norrut och gjorde Vasa i Österbotten till sin huvudstad.

Samtidigt hade det bildats röda beväpnade garden som bestod av arbetare som fick stöd av kvarvarande ryska soldater. De började en terrorverksamhet och mördade borgerliga motståndare. På den vita sidan organiserade man sig i vita frikårer, under ledning av Gustaf Mannerheim - f.d. finlandssvensk tsarrysk general som återvänt till hemlandet.

I början av 1918 utbröt ett storskaligt inbördeskrig mellan de röda och vita. Tyskland blandade sig i och skickade soldater till den vita sidan, trots Mannerheims motstånd. Sverige bidrog med en bataljon frivilliga om 500 man, varav flera var utbildade officerare. De röda hade stöd av kvarvarande ryska soldater.

Slaget vid Tammerfors avgjorde

Det avgörande stora slaget ägde rum vid Tammerfors. Man hade på båda sidor kanoner och flygplan och de röda även pansartåg. Slaget vid Tammerfors var dittills det största och blodigaste slag som utkämpats i Norden.

De vita gick segrande ur inbördeskriget som pågick några månader i början av 1918 - alltså för bara hundra år sedan. För att hämnas den röda terrorn startade nu den vita terrorn. Man arkebuserade skoningslöst röda fångar, oftast utan rättegång. Tusentals röda, även kvinnor och barn, dog av svält i de många fånglägren.

Facit av inbördeskriget 

På drygt ett halvår hade 38 000 människor mist livet, varav 28 000 röda. Av dessa hade bara 5 200 vita och 3 400 röda stupat i själva striderna. 10 000 röda och 1 500 vita hade mördats. 2 200 utlänningar hade dött i strid eller avrättats. I fånglägren hade 13 500 mördats eller dukat under av sjukdomar och svält.

Kriget hade dessutom gjort 4 000 till invalider. Över 80 000 fängslades, 10 000-tals blev statslösa och och lika många flydde landet, främst röda som drog till Sovjetunionen. Närmare 25 000 barn, varav 90 % var barn till röda, hade förlorat en eller båda föräldrarna. 10 000-tals hade förlorat en nära anhörig. Kriget totala kostnad i antal direkt drabbade uppgick till närmare 200 000 personer.

Såren efter inbördeskriget skapade en bred klyfta mellan röda och vita i Finland. De röda hade egna idrottsföreningar, liksom även de vita. De röda hade sina Folket hus, de vita hade sina samlingslokaler. Så var det på många områden.

Det blev ingen kilt för mig

Skottland har alltid fascinerat och intresserat mig - från allra tidigaste barnsben till ålderdomen. Jag var nyss där på en gruppresa; det var 41 år sen sist. När jag var i tolvårsåldern fick jag min moder att sy mig en kilt (fast det var nog mer något åt kjolhållet). Sen hängde jag en av hennes avlagda handväskor i en rem om magen och lekte skotte i min ensamhet. Att visa upp sig var inte att tänka på.

Jag köpte en bok om Skottlands historia för pengar som jag sparat ihop själv och lusläste allt om klanerna, kungarna, slagen och slotten. Till och med regentlängden med namn och årtal kunde jag rabbla som Fader Vår.

Jag lyssnade även med intresse på väderleksrapporterna för att få höra när Skottland nämndes. Det var mest lågtryck, vill jag minnas.

Min dröm har alltid varit att skaffa en riktig kilt med tillbehör. Nu inför gruppresan googlade jag runt för att kolla priser m.m. "Nu djävlar ska det bli av",  tänkte jag.

En kiltmundering kostar många tusen

Det är otroliga mängder med rödrutiga souvenirer i Skottland. Butikerna med detta innehåll låg på rad efter varandra i varenda stad och samhälle vi besökte. Det mesta var säkert tillverkat i Kina. En del saker var faktiskt det, vilket framgick av texten på etiketterna.

I de större städerna, som t.ex. Inverness, Glasgow och Edinburgh, fanns det riktiga kiltbutiker. Trots protester från den medföljande hustrun gick jag in i en del av dem. "För att kolla runt lite", som jag sa till henne sådär lagom nonchalant och ointressant.

En kilt med tillbehör är inte direkt gratis. För att få en hel utstyrsel med kilt, skjorta, slips, manschettknappar, pläd över axeln,  jacka, väst, bälte med spänne, sporran (magväska), kiltspänne, sockor, skor, kniv (i sockan) m.m. får man punga ut bortåt tiotusen spänn. Jag skulle tro att en svensk folkdräkt kan kosta ungefär lika mycket.

Men jag hade tänkt mig en enklare variant med bara kilt, sporran och sockor. Sen kunde jag komplettera på hemmaplan med skjorta, kavaj, skor m.m. Men det hade ändå handlat om flera tusenlappar.

"Vad ska du med en kilt till?" undrade hustrun varje gång jag stannade utanför ett skyltfönster med kiltar. "Du kommer ha den max en gång, sen aldrig mer". Jag var tvungen att hålla med henne.

Tusentals olika tartanmönster

Sista dagen på resan tvingade jag med mig hustrun in i en seriös kiltbutik i Edinburgh och började prata med den kiltförsedde manlige expediten.

Det skulle gå att ta mått i butiken och välja mönster, få kilten uppsydd och skickad hem till Sverige. Men det skulle ta några veckor. Varje äkta kilt måste alltså måttsys för varje användare.

Killen i butiken berättade att det fanns ca fyratusen olika mönster. Eftersom jag inte har någon som helst koppling till någon skotsk klan undrade jag om det fanns några mönster kopplade till geografin. Jodå, både Glasgow och Edinburgh samt öar, bl.a. Hebriderna, Skye, har egna tartanmönster. Bara att välja.

Jag undrade hur ofta kiltkillen i butiken använde sin kilt. Det var i stort sett bara på bröllop och liknande tillställningar. Han berättade att han varit på bröllop i Skåne och då bar han sin kilt.

Det blidde ingen kilt för mig

Det blev ingen kilt för mig. Hustrun har nog rätt: när ska jag använda den? Däremot tog jag en broschyr med måttagningsanvisningar m.m. samt mejladressen. Så rent teoretiskt kan jag beställa en kilt här hemma, få den uppsydd och levererad. Men då får jag göra det i smyg så inte hustrun ser det.

Vem vet, nån dag kanske jag gör det. Jag kan ju vara olydig om jag vill.

PS. En kilt köpte vi i alla fall. I en turistshop. En mindre modell till vårt yngsta barnbarn som precis fyllt fyra år. Den passade perfekt på henne. Dessutom köpte jag till mig själv ett par skotskrödrutiga kalsingar. Det köpet gillade hustrun i alla fall. Alltid något.

Trumpadministrationen hyfsat positiv till Sverige

Häromdan lyssnade jag på Sveriges ambassadör i Washington (som var i Stockholm) när hon berättade om "Läget i USA och dess relation till omvärlden". Jag ska inte redogöra för hela föredraget utan ger bara några glimtar, bl.a. om hennes möte i Vita huset med president Trump. På det hela taget har USA:s administration en positiv bild av vårt land. 

Jag är med i något som heter Svenska Atlantkommittén (SAK) vars medlemmar främst är äldre kostymklädda herrar med bakgrund som militär eller politiker, varav flera är kända från radio och TV.

Jag är - och känner mig som - en mycket främmande fågel i det sammanhanget. De undrar nog vem jag är då de flesta av dem verkar känna varandra väl.

SAK verkar för en debatt om säkerhetspolitik med fokus på EU- och Natofrågor samt behovet av ett transantlantisk samarbete för fred och säkerhet. Verksamheten sker i olika former, bl.a. intressanta föredrag.

Vår USA-ambassadör föreläste

Den här gången var det Karin Olofsdotter som var föreläsare. Hon utsågs till Sveriges ambassadör i Washingtom i höstas och är den första kvinnan på den posten. När hon blev introducerad hos Trump i Vita huset visste hon att hon bara hade fem minuter med honom. Hennes ämnen var handel och försvar. Det blev inte riktigt som hon tänkt sig.

När Trump såg henne komma in utbrast han: "Ah, a female!" (Å, en kvinna!) Sen berömde han Sverige. Karin Olofsdotter hade innan försett Trump med en gåva i form av en bok med fina bilder över Sveriges främsta golfbanor.

Hon knöt an till den och då berättade Trump om vår skicklige golfare Stenson, som han väl kände till. Olofsdotter blev lite orolig att mötet skulle handla om golf och inte om handel m.m.

Sverige ligger bra till

Vår ambassadör menade att bytet av utrikesminister gagnar oss. Den nye - f.d. militären och juristen Mike Pompeo - är både påläst och kunnig och var tidigare CIA-chef. Även försvarsministern Jim Mattis är bra för oss. Pentagon har en positiv bild av Sverige och vårt försvar, som anses vara mycket bra (även om det är litet).

Karin Olofsdotter trodde för egen del att Donald Trump kommer att sitta kvar som president även en period till. Han har stort stöd i USA och hans väljare läser dagligen hans twitterkommentarer. Det är på så sätt han kommunicerar med dem.

När Trump tillträdde som president lämnade USA:s ambassadör i Stockholm sin post och någon ny är inte utsedd. Karin Olofsdotter trodde det fortfarande skulle dröja ett bra tag innan Trump utsåg någon ny.

Byråkratiskt departement

Hon berättade också att USA:s utrikesdepartement är en mycket stor byråkrati. Innan hon blev vår ambassadör i USA hade hon motsvarande post i Budapest. Hennes stab där på ambassaden bestod av 14 personer.

USA:s ambassad i Ungern har 450 anställda! Av dem var det ett tjugotal som bara hade till uppgift att se till att personalens kylskåp var fyllda med mat och dryck. Detta som ett exempel på byråkratin.

Möte med kungen

Karin Olofsdotter var i Sverige tillsammans med det trettiotal honorärkonsuler som vi har runtom i USA. Hon kom direkt från ett möte med kungen och skulle sedan dra vidare till en middag på UD.

Det var intressant att få lyssna till henne.

Lenins svenska släktingar

Valdemar Eliasson Uljanov, dvs. Vladimir Iljitj Uljanov som sedan kallade sig Lenin, var en av 1900-talets värsta mördare. Han hamnar utanför pallplatsen efter Mao, Stalin och Hitler. Någon proletär var han inte då han växte upp i en lågadlig överklassfamilj. I den kommunistiska historieskrivningen har han framställts som en äkta ryss men hans etniska bakgrund var brokig: judisk, kalmuckisk, tysk och - svensk! 

Lenin hade en gedigen borgerlig bakgrund. Hans anmoder var fogdedottern Catarina Arnberg, född 1763 på herresätet Åkerö i Södermanland. Hon gifte sig med hattmakaren Simon Novelius från Torshälla och var alltså mormors mormors mor till Lenin.

Hans mormors mor hette Anna Beata och hon gifte sig med grosshandlaren Johan Gottlieb Grosschoph, född 1766 i Lübeck, död 1845 i  S:t Petersburg. Deras dotter Anna gifte sig med den ukrainsk-judiske läkaren Alexander Blank och de fick en dotter som gifte sig med Ilja Uljanov - Lenins far, som var skolinspektör i Simbirsk.

Flera svenska kopplingar

Morfadern Alexander Blank (Blanck) var en jude som konverterat till kristendomen. Hans mor var svenska och hette Anna Östedt, dotter till guldsmeden Karl Fredrik Östedt i Uppsala som på 1770-talet utvandrade till S:t Petersburg.

Den 10 juli 1898 gifte sig Lenin med revolutionskamraten Nadezjda Krupskaja i Sibirien, dit han var förvisad under några år. Bestman vid bröllopets var den till Sibirien förvisade finlandssvensken Oskar Engberg, född 1874 i Viborg. Finland var den här tiden ett ryskt storfurstendöme.

Nadezjda och Lenin hade träffats i februari 1894 på en marxistisk studiecirkel i S:t Petersburg. Cirkelledare var en svenskättad - och svensktalande - ingenjör som hette Robert Klasson.

Trekant och lyxbil

Lenin besökte Sverige flera gånger, bl.a. när han var på väg till Ryssland från exilen i Schweiz. I Stockholm bodde han bl.a. hos Carl Mannerheim, bror till Finlands store son Gustaf Mannerheim samt hos borgarrådet Hjalmar Mehrs föräldrar.

Han levde i en trekant med sin lagvigda hustru plus sin älskarinna Inessa Armand, som han träffat i Paris. Märkligt nog kom de båda kvinnorna bra överens.

Lenin blev - efter att han genom en kupp tagit över makten i Ryssland - den ende i landet som hade en Rolls-Royce.

Han verkar alltså ha varit - och även levt som - en "sann kommunist". (Obs! Ironi.)

Källa: "Stor var Lenin... en massmördare och hans statskupp" av Kjell-Albin Abrahamson (2017)

Ge Jane Horney postum upprättelse

Under andra världskriget var svenskan Jane Horney agent för C-byrån, Sveriges hemliga underrättelsetjänst. Hon pratade både tyska och danska och anlitades för uppdrag i det tyskockuperade Danmark. I det arbetet ingick att ha kontakter med tyskar. Den danska motståndsrörelsen antog att hon var tysk agent och avrättade henne i januari 1945.

Jane Horney lockades till Köpenhamn och på båtresan över Öresund sköts hon och kroppen dumpades i sundet. Den utredning som gjordes konstaterade att hon var tysk agent.

Svenska regeringen ansåg att mordet var att betrakta som en krigshandling och inget att bråka om. Jane blev 27 år gammal.

Men alla trodde inte på den förklaringen. En ny utredning gjordes drygt tio år senare av dåvarande landsfogden i Malmö. Resultatet av den blev att Jane Horney frikändes från alla anklagelser om att ha varit tysk spion.

Hög tid för upprättelse

Jane Horney arbetade för Sveriges underrättelsetjänst och dödades på falska grunder av danska motståndsrörelsen. Det är dags att ge henne upprättelse, visserligen postumt, men ändå. Sverige och Danmark borde gemensamt göra det. De eventuella hemligheter som danskarna - och svenskarna - inte vill ska komma fram kan det vara dags att lyfta upp. De är ju mer än 70 år gamla.

Varför inte namnge en gata, väg eller annan allmän plats efter henne? Både i Sverige och Danmark. Om hon fått leva hade hon fyllt 100 år i juli i år.

Läs mer om henne här (kopiera länkarna och klistra in): 

https://www.expressen.se/kvallsposten/svenska-jane-horney-skots-till-dods-pa-havet/

https://www.expressen.se/andra-varldskriget/svenska-jane-horney-anklagades-for-spioneri-och-dodades/

https://sv.wikipedia.org/wiki/Jane Horney

Viktigt att du är källkritisk

Sociala medier, som t.ex. fejsbok, utnyttjas av subversiva krafter och allsköns skumrask för att påverka oss naiva svenskar. Inför de allmänna valen i år kan vi räkna med fler falska nyheter - eller korrekta nyheter - vilka alla självklart har ett visst syfte. Det kan vara att öka splittringen i samhället, smutskasta seriösa aktörer och gynna vissa mindre seriösa. Det gäller att vara källkritisk. Men det är inte helt lätt.

På fejsbok finns ett inlägg som berättar om ett gäng invandrare från Afrika som rånade och misshandlade en 97-årig kvinna i Malmö. Det är många som kommenterat och vill att förövarna ska drabbas av allt möjligt. Även jag tycker händelsen är vedervärdig.

När jag kollar källan lite närmare, som är en sajt som heter "Samhällsnytt", finner jag att den står SD nära. De som ligger bakom den är samma personer som drev bloggen "Avpixlat", som numera inte är aktiv längre. "Samhällsnytt" har ersatt.

Avsändaren har ett syfte

Den som skrivit just detta inlägg på "Samhällsnytt" kallar sig Egor Putilov. Det får mina varningsklockor att ringa öronbedövande. Han är en suspekt person som figurerat i flera märkliga sammanhang. Googla på honom och läs själv.

Jag har sett att en del av mina så kallade fejsbokvänner delat inlägget, personer som jag inte uppfattar som sverigedemokrater. Det är lätt att dela och hålla med om att händelsen är förskräcklig och att förövarna måste få kännbara straff. Om förövarna hade varit svennar med motorcykelintresse hade det inte varit intressant för "Samhällsnytt" att skriva om händelsen.

Avsändarens syfte är givetvis att öka främlingshatet och få fler att sympatisera med Sverigedemokraterna. Men det finns även andra aktörer som gynnas. Jag tänker då på Ryssland med Putin och hans trollfabriker, som via mellanhänder infiltrerar sociala medier i andra länder.

Ryssland och SD

SD och Ryssland har mycket gemensamt. De hatar eller ogillar både EU och Nato. Om fler röstar på SD i de svenska allmänna valen applåderas det av Putinland, som vill så splittring inom EU. Ju starkare SD växer sig desto större blir deras chanser att få politiskt inflytande.

De stora flyktingströmmarna till Europa har skapat missämja bland EU:s länder och ökade spänningar i Europa. Det gillar Putinland, som inte alls är attraktivt för de som flyr till Europa.

Putin har inget att frukta av massflykten från Syrien, Iran, Irak, Afghanistan och Afrika. Tvärtom. Ju längre krigen och annat elände pågår i dessa länder desto fler flyktingar söker sig till EU. vilket ökar problemen där. Det i sin tur gynnar nationalistiska och främlingsfientliga krafter. Det har Putin inget emot.

Alltså. Var källkritisk när du läser det som skrivs och förs fram på sociala medier (och även i vanliga medier). Ställ dig frågan: Vem tjänar på det här?

Hur länge sitter han kvar?

Det spekuleras en hel del om den narcissistiske amerikanske presidenten. Hur länge får han hålla på? Hur psykiskt sjuk är han? När kommer republikanerna i kongressen att tröttna på hans utspel och lögner?

Donald J. Trump. Jag säger då det. Hur länge sitter han kvar? Anitra Steens gubbe Göran P. har spått att kongressen kommer att avsätta honom - och jag tror det också.

Om Trumpen inte avsätts så kommer han nog att tröttna på allt motstånd han kommer att möta och återgår till sina fastighetsaffärer m.m. Det var nog inte så roligt att vara president. Eller också kanske han får en hjärtattack och ramlar av pinn under sitt twittrande.

Jag tror däremot inte att han kommer att utsättas för ett attentat. IS och de andra militanta muslimska mördarbanden jublar säkert över Trump. Han bidrar bara till att stärka dem och förse dem med mer lärjungar och anhängare världen över. Extremhögern i USA gillar honom så därifrån har han inget att fruklta.

Psykiatriker i USA har sagt att han är psykiskt sjuk. Även Obamas utrikesminister John Kerry har klassat Trump som inte riktigt frisk däruppe. Kanske har de rätt. Många bokstäver har han i alla fall. Både stora och små. Och siffror.

Sen tror jag att Donald blir osams med Valdemar P. De är båda två egotrippade alfahannar som måste visa vem som är störst och starkast.

Men innan Donald försvinner hinner han ställa till mycket elände. Suck.

Tillägg den 17 februari 2017: Läste nyss att en f.d. republikansk domare i Ohio Mark P. Painter - som alltid stött republikanska presidenter men nu fått nog av Trump - uppmanat kongressen att ställa honom inför riksrätt för att få honom avsatt.

Slopa procentmålen i budgeten

Regering och riksdag har bestämt att landets skattebetalare ska betala en summa som motsvarar en procent av bruttonationalprodukten (BNP) i form av bistånd till andra länder. När det gäller pengar till försvaret så pratar politikerna också om en procentsats i förhållande till BNP. Jag tycker det är fel att sätta pengaramar i förhållande till BNP. Vi bör i stället betala vad som behövs.

Sverige är världsmästare i bistånd och europamästare i flykting-mottagning (per capita). Vi är en stormakt på dessa områden och vår feministiska rödgröna regeringen slår sig för bröstet över detta. Men det kostar massor av pengar. Skattebetalarnas pengar.

Sveriges totala biståndsram för 2017 är satt till 46,1 miljarder kr. Då ingår även kostnader för asylsökande med knappt 10 miljarder. Totalsumman är nästan en procent av BNP. Sida får 33,5 miljarder av dessa pengar att sprida ut över världen.

Korrupta vänsterdiktaturer

De många hundratals miljarder i bistånd som Sveriges invånare via sina politiker under decennier gett bort har i första hand gått till en rad mer eller mindre korrupta vänsterdiktaturer i Afrika - t.ex. Mugabes Zimbabwe - och Latinamerika. Många av dessa miljarder har gått direkt in i ländernas statsbudget. Hur mycket som försvunnit i mutor vet ingen. Bara att det har skett.

Flera av dessa mottagarländer är fortfarande fattiga diktaturer. I en del fall har biståndet även varit kontraproduktivt och försämrat landets läge. Andra länder som en gång var fattiga är nu ganska välmående utan att ha fått pengar från svenska skattebetalare, t.ex. Singapore och Malaysia. Hur sjutton har det gått till? Utan svenskt bistånd?

Allt bistånd har dock inte varit bortkastat. Det finns länder där det ibland haft positiv effekt och gett bestående resultat, det ska erkännas. Men många miljarder har förspillts till ingen nytta och risken är att det fortgår. Med ett procentmål gäller det att göra sig av med pengarna. Annars nås inte målet. Pengar är ett medel, inte ett mål.

En stor biståndsindustri

Biståndet är även en storindustri med många intressenter; allt från Sida till tiotals stora organisationer med tusentals medarbetare och inhyrda konsulter. I många fall tjänar man stora pengar på verksamheten.

Häromdan skrev företrädare för biståndsindustrin en debattartikel i SvD och klagade över att en del av biståndet stannar kvar i landet för att bidra till de kostnader som den enorma invandringen för med sig. De vill att hela enprocenten ska gå till utlandsbiståndet. Hur invandringens kostnader ska finansieras undviker de att tala om. Organisationerna det handlar om här är Diakonia, Forum Syd, Svenska kyrkan, Afghanistankommittén m.fl.

Visst bistånd är helt ok

Det är mycket här hemma som fungerar dåligt eller inte alls. Polisen, sjukvården, skolan, försvaret m.m. behöver pengar. Höjda löner till poliser, sjuksköterskor, lärare och soldater är viktigare än att ge pengar till afrikanska diktatorer.

Självklart tycker jag att Sverige ska hjälpa andra länder, men det finns gränser för hur mycket. Katastrofbistånd borde vara prioriterat i stället för budgetbidrag. Något år kanske vi skulle bidra med mer än en procent av BNP? Att ha en procentsats, oavsett behoven, tycker jag är fel. Vi kan inte hjälpa alla fattiga i världen.

Vissa sätter procent för försvaret

När det gäller försvaret så betalade vi under 1970-talet drygt tre procent av BNP dit. Men då hade vi ett försvar. Men dessa tre procent var inget uppsatt mål. Försvaret fick det som krävdes. I dag får försvaret ungefär en procent av BNP, trots att vi inte har något försvar värt namnet. (Finland har ett större försvar med fler kanoner och soldater som bara kostar hälften av det Sverige har idag. Märkligt.)

Nu försöker borgarna överträffa varandra med olika beloppshöjningar till försvaret. I topp ligger Björklund och Liberalerna. En del pratar om två procent av BNP vilket är det som Nato kräver av sina medlemsländer (vilket dock inte alla av dem lever upp till).

Bestäm vad som krävs i stället

Det är lika fel här att prata om si och så många extra miljarder eller procent av BNP. Visst, vi kan köpa fler flygplan och ubåtar men vi behöver också utbildat folk som kan flyga och köra dem. Mer miljarder behöver alltså inte betyda ett starkare försvar. Att stärka försvaret tar tid.

I stället bör Sverige bestämma vad som krävs i form av kanoner, bomber, flyg, båtar och personal för att få ett försvar som har en så hög tröskeleffekt att en angripare avstår, eller i alla fall tänker sig för ordentligt innan ett angrepp. Det ska vara jävligt dyrt att slå till mot oss och t.ex. ta Gotland.

När vi vet vad som krävs ska försvaret få de pengarna och i den takt som uppbyggnaden av det kräver. Oavsett hur många procent av BNP det råkar bli. Och pengarna får gärna tas från biståndet. Statens viktigaste uppgift är inte att hålla andra länder under armarna utan att värna landets frihet och dess medborgare.

Jag är beredd att betala mer i skatt för detta.

Tillägg den 17 februari 2017: Idag skrev man så här i en ledare i SvD som handlade om Nato: "Det är förstås en bakvänd tanke att utgå från en procentsats och sedan bara hålla på tills gapet är fullt. Enprocentsmålet inom biståndet är galet, och ett tvåprocentsdito i försvaret vore inte heller något självändamål. Man måste utgå från behoven."  Jag kan ju undra om SvD läser min blogg?

Valet av Trump

Jag hade inte tänkt att kommentera valet av USA:s näste och 45:e president men jag kan inte låta bli. I onsdags morse vaknade den vettiga delen av världen upp till - inte från - en mardröm. Donald Trump hade vunnit.

Det amerikanska valsystemet är annorlunda, jämfört med de flesta andra demokratier. Hillary fick 25,6 % procent av rösterna och Trump fick en tiondel mindre, dvs. 25,5 %. Hade valsystemet varit annorlunda hade Hillary Clinton vunnit (vilket alltså flertalet amerikaner ville). Knappt hälften (46,9 %) av de röstberättigade valde att inte rösta. Suck!

Det var likadant när Busch Jr valdes. Hans demokratiske motkandidat Al Gore fick fler röster men antalet elektorer avgjorde även här och Bush vann. Avgörandet skedde i Florida där det var några hundratal röster som avgjorde valet till Bush fördel och han fick Floridas alla elektorsröster. Tänk om Al Gore vunnit? Då kanske vi inte haft invasionen i Irak som sedan ledde till kaos och skapandet av IS.

Det amerikanska presidenvalet ska ske på den första tisdagen i november efter den första måndagen i november. I år blev det den 8 november trots att den 1 november var den första tisdagen i november. Men måndagen innan var ju den 31 oktober. Därför blev den 8 november valdag.

Men varför rösta på en vardag och inte en söndag? Söndagen funkar inte för då ska amerikanerna gå i kyrkan. Suck!

Kyrkan är viktig i USA. När två för varandra obekanta här i Sverige träffas och börjar socialisera blir den första frågan "Vad jobbar du med?" Men i USA är första frågan "Vilken kyrka tillhör du?"

Jag undrar om Donald Trump verkligen ville bli USA:s näste president? Jag tror han gav sig in i kampen om att bli nominerad mest för att han tyckte det var kul och för att han vill stöka till det i största allmänhet.

Det är en spännande tid som väntar - och skrämmande. Tyvärr.

Smygpropaganda för Putin i SvD-artikel?

När du läser en dagstidning vet du förmodligen att politiska ställningstaganden publiceras på ledarsidorna, på debattsidorna och i krönikor. Vanliga artiklar inne i tidningarna tolkar du nog som neutrala, politiskt sett. De är bara berättande faktatexter. Knappast, skulle jag vilja påstå.

Journalister är bara vanliga människor med egna åsikter, såväl politiska som andra. Att skriva en "neutral" artikel är förmodligen omöjligt. Ordval och formuleringar, uteslutningar och kommentarer, ja, hela texten är medvetet eller omedvetet präglad av skribentens egna åsikter. Det gäller även mig.

Alla människor har nog en politisk åsikt, som kan vara mer eller mindre tydlig. När det gäller journalisterna visar en undersökning, gjord av en professor vid Göteborgs universitet, att en majoritet av mediafolket har vänstersympatier. Med vänster avser jag de som sympatiserar med/röstat på kommunisterna eller miljömupparna. Även om vänstern inte alltid är för Ryssland så är man som regel alltid emot USA.

I dagens SvD finns en artikel (s. 8-9) som handlar om Obamas och Putins tal inför FN:s generalförsamling häromdan. I den skriver journalisten på ett ställe: "Rysslands annektering av Krim i fjol och vad USA med flera ansåg vara ett Moskva-uppbackat uppror i östra Ukraina sänkte relationen mellan USA och Ryssland - - -".  Kursiveringen är min. Varför?

Jo, här försöker skribenten påvisa att det bara är USA (och några till) som hävdar att Putins Ryssland ligger bakom kriget i östra Ukraina. Alltså kan man ifrågasätta om det är sant att ryssen krigar inne i Ukraina. Detta är en formulering som Putin & Co gillar.

Längre fram i artikeln återger skribenten utförligt Putins syn på kriget i östra Ukraina: "- - - men Putin argumenterade i FN för att de blodiga striderna tidigare var resultatet av påtryckningar från väst, inklusive en utvidgning av försvarsalliansen Nato. Presidenten angrep USA:s och Europas sanktioner mot Ryssland - - -. " Kursiveringen är min.

Här får Putins historieskrivning stort utrymme i artikeln. Det är väst och Nato som är orsak till kriget i Ukraina.

Vad Barack Obama sa inför FN:s generalförsamling om Ukraina är nämnt mycket kortfattat i SvD-artikeln: "- - - var tvungen att fördöma Rysslands agerande i östra Europa och Syrien, men - - -".

Här nämns inte Ukraina, trots att Obamas tal innehöll ett flera stycken långt avsnitt om just den konflikten. Dessutom var han tvungen. Varför skrev inte skribenten "fördömde" i ställer för "var tvungen att fördöma"? Nä, man ska förledas tro att Obama egentligen tycker något annat, dvs. att han egentligen inte vill fördöma ryssens agerande i Ukraina. (Länk till hans tal har du längst ned.)

Sammanfattning: Skribenten lyfter fram Rysslands historieskrivning av vad som sker i Ukraina och tonar ned USA:s. Medvetet eller omedvetet? Tja, jag vet inte. Men jag tror Putins hejdukar på ambassaden i Stockholm, som lusläser svenska medier, är nöjda.

http://www.nytimes.com/2015/09/29/world/americas/president-obamas-speech-to-the-united-nations-general-assembly-2015.html?_r=0

Fler flyktingar är att vänta

Flyktingströmmen till Västeuropa från Mellanöstern och Afrika kommer att fortsätta. Det tar nog tid innan det blir fred där borta. Nu stödjer Putin öppet Assad i Syrien och har lovat mer militär hjälp. Ingen verkar heller kunna stoppa IS, vars försäljning av olja, bomull och spannmål ger mördarsekten finansiella muskler. Vem köper deras varor? Turkiets roll i den här komplicerade bilden är mycket tvivelaktig.

Tyskland orkar snart inte ta emot fler flyktingar, trots att delar av befolkningen hälsar dem välkomna på olika sätt. Risken ökar att invandringsvågen skapar nationella problem och Merkels popularitet  minskar i hemlandet. Den östeuropeiska delen av EU fortsätter att vägra att ta sitt ansvar.

Situationen i Sverige är likartad. Flyktingströmmen fortsätter. Många frivilliga krafter ställer fortfarande upp med att stötta de som kommer. Men hur länge orkar vi, dvs. både staten, kommunerna och civilsamhället? Trots all välvilja som visas fortsätter SD att vinna sympatisörer, vilket ökar polariseringen. Vad händer 2018 om SD blir största riksdagsparti?

Ser man på längre sikt finns risk att det kan komma nya flyktingströmmar till Väst- och Nordeuropa.

Den opålitlige och oförutsägbare Putins aggressiva politik kan leda till nya stora flyktingströmmar från t.ex. Ukraina, Georgien och Baltikum. Kanske även Polen. Det behöver inte bli öppet traditionellt krig för att folk ska flytta. Det kan räcka med det upprustande Rysslands långintensiva och ekonomiska svårgripbara krigföring. Och utan öppet krig tvekar Nato att gripa in för man vill inte riskera ett tredje världskrig. Sverige blir inblandat vare sig vi vill eller inte. Den så kallade alliansfriheten är inget skydd.

Klimatförändringen med global uppvärmning som ger torka, stormar, skyfall och stigande havsnivåer kan också leda till stora folkförflyttningar. Vad händer med dem som bor i städer som kommer att läggas under vatten? Vad händer när det kan bli krig om tillgången på vatten? Vad händer när det blir för hett att leva i Nordafrika och kanske även i Sydeuropa? Vi är inte där än. Men klimatkramarna målar upp en dyster framtidsbild.

Nu är jag i grunden trots allt optimist. Jag tror mänskligheten kommer att klara dessa utmaningar. Men det kommer att kosta. Blod, svett och tårar.

Vi hade alla invandrarbakgrund

På valborgsmässoafton var vi ett gäng goda vänner som samlats för gemensam samvaro. När middagen var uppäten kom vi att prata om ditt och datt. Bland annat kunde vi konstatera att vi allihopa - vi var fyra par - hade förfäder antingen i närtid eller dåtid som kommit till Sverige från andra länder.

Min farmors föräldrar invandrade på 1800-talet från det dåvarande ryska storfurstendömet Finland. Första försöket misslyckades. De skickades tillbaka för att det var för fattiga för att få stanna. Andra försöket lyckades dock och min farmor föddes som finsk medborgare 1887 på Söder i Stockholm

Min hustru har rötter från Tyskland, fast mycket, mycket långt tillbaka. Gustav Vasa lät hämta hem en tysk hammarsmed som placerades i Bergslagen. Han var född 1510. Räknar man 15 generationer framåt dyker min fru upp.

Värden för kvällen, JC, har holländska rötter i närtid. Hans farfar flyttade till Sverige. Hans fru, IL, har vallonskt påbrå längre tillbaka. En del av hennes förfäder kom från en liten stad i nuvarande Belgien.

JS mamma kom 1929 till Sverige från Svenskbyn i Ukraina. Hans fru, MS, har  norska rötter genom sin mors morfar och finska genom sin farmor.

JO har rötter ett par generationer tillbaka på farssidan från både Norge och Danmark. Hans fru, AO, är genom två olika linjer släkt med både Erik XIV och Johan III (och alltså även Gustav Vasa). Erik XIV:s mamma Katarina kom från nuvarande Tyskland, där hon föddes 1513.

Alla vi som träffades på valborgskvällen har alltså släktband med utlandet. Av oss åtta har de flesta det i närtid, dvs. bara några generationer tillbaka. Tänkvärt.

Wenn jemand eine Reise tut...

Ett tyskt ordspråk lyder så här i fri översättning: "När man gjort en resa har man alltid något att berätta". Därför skriver jag detta.

De senaste åren har jag då och då som tidningsbilaga fått information om en nästan gratis resa till Turkiet. För en tusenlapp kan man vara borta en vecka. Jag har inte litat på informationen utan slängt den.

Men flera bekanta och bekantas bekanta har nyttjat erbjudandet och prisat resan. Då blev jag mer nyfiken och mindre avogt inställd. Det ledde till att frun och jag plus ytterligare tre par gjorde slag i saken och åkte till Turkiet förra veckan. Vår resa gick till kuststaden Antalya och Kappadokien 50 mil inåt landet.

För tusenlappen får man bara flyg och hotell i december-januari. En veckas resa med flyg, hotell, mat, utflykter och inträden i mars kostade sammanlagt 4 000 kr per person. Det man får betala själv är måltidsdrycker, dricks m.m. Billigare kan det knappas bli. Räkna med att det kostar kanske 1 500 kr att vara hemma en vecka i Sverige så framstår erbjudandet ännu billigare.

I turistlandet Turkiet är det lågsäsong under fyra vintermånader. Hotellen stängs och personalen entledigas. För att locka resenärer även denna tid startade ett tyskt reseföretag dessa resor i samarbete med hotell, flygbolag, restauranger, olika andra företag och turkiska staten. Resorna har erbjudits svenskarna sedan ca fem år tillbaka. Många, framför allt 65+, har åkt.

Du får visserligen vänja dig med bufféluncher och dito middagar, en hel del bussittande samt påstridiga försäljare vid företagsbesöken där man försöker sälja på dig mattor, skinnjackor och juveler. Men i stället får du fina upplevelser och njuta av en natur och fornlämningar du aldrig sett förut. Dessutom får du träffa vänliga turkar och trevliga medresenärer.

Trots att det handlar om massturism så fungerar allt perfekt och välorganiserat, vilket inte sydligare länder normalt brukar kunna skryta med.

Den  guide vi hade var både kunnig och rolig. Han skulle kunna göra karriär som ståuppare om han ville. Han  var högskoleutbildad och jobbade som frilans i yrket. Han berättade mycket om landet och dess invånare och även om hur han upplevde oss turister från olika länder.

Det blev även lite annat snack med honom, bl.a. om situationen i världen. Han berättade att Abu Bakr al-Baghdadi som är ledare för IS är en agent för Israels underrättelsetjänst Mossad och dessutom sponsrad av USA. Hur han visste det? Jo, det hade han sett på Youtube!

Nu var det svårt att veta om denne skojfriske guide skojade även nu. Det kan vara så. Men det kan även vara hans faktiska uppfattning. I så fall är det allvarligt. Om en utbildad och världsvan turk har en sådan åsikt vad ska då inte en halvanalfabet på turkiska landsbygden tro? Turkiet har 77 miljoner invånare.

Det är inte bara Putins Ryssland som är expert på att - via såväl vanliga som sociala medier - sprida desinformation. Det gör även andra.

När jag åkte med världens högsta linbana

Våren 1978 var jag med familjen i Venezuela i fem veckor och hälsade på min bror som bodde där då. Vi passade på att resa runt i landet.

Den 26 april kom vi till staden Merida som ligger 1 557 meter över havet i bergskedjan Sierra Nevada, som är en del av Andernas norra del i Venezuela.

I Merida fanns då världens längsta och samtidigt högsta linbana, som togs i drift 1960. Min bror hade varit i Merida flera gånger och då hade linbanan alltid varit stängd p.g.a. reparation. Vi åkte dit direkt och kollade. Den hade varit avstängd i ett halvår men skulle öppna igen påföljande dag.

Dagen därpå hängde vi på låset när linbanan öppnade kl. 8. Vi åkte med dagens första tur ända upp till slutstationen, som låg på 4 765 meters höjd över havet. Där uppe var det snö och kallt. På vägen upp passerade vi flera delstationer. Turen tog en timme och femton minuter.

Vädret på toppen var klart med blå himmel och strålande sol och vi såg ut över Andernas snötäckta toppar, bl.a. "Pico Bolivar", som med sina 5 007 meter är Venezuelas högsta berg.

Uppe på toppen fanns en liten träbyggnad där vi köpte en mugg varm choklad. Det fanns även syrgastuber där. Några medpassagerare var så tagna av linbanefärden att de föll på knä, gjorde korstecken och tackade sin heliga madonna att de överlevt turen. När vi varit däruppe en halvtimme kom molnen och den vackra utsikten försvann.

Vi hade haft flerdubbel tur: linbanan var öppen ; den fungerade upp och ned; vi hann njuta av utsikten innan molnen kom.

Varför en linbana just där? Sannolikt enbart som en turistattraktion för det fanns ingen bebyggelse eller annan verksamhet som motiverade den. En kul och annorlunda upplevelse var det i alla fall.

PS. Världens längsta linbana finns i Västerbotten. Den är 13,6 km lång och går mellan byarna Örträsk och Mensträsk. Världens numera högst belägna linbana i drift finns i Bolivia på 4 000 meters höjd. Den går mellan huvudstaden La Paz och staden El Alto, som ligger på en högplatå ovanför La Paz. Färden tar ca tio minuter. Linbanan i Merida, som fortfarande är den längsta och högsta, stängdes för reparation 2008.

Även jag fick en extradag + business class

Kriminalvården är i blåsväder igen. För något år sedan var det mutor i samband med bygget av två stora häkten. Nu är det deras transporttjänst som är föremål för mediernas kritiska granskning (Kaliber i P1). Transporttjänstens medarbetare forslar asylsökande som inte får stanna i Sverige tillbaka till sina hemländer samt även fångar som avtjänat sitt straff och ska utvisas. Det är säkert inga trevliga resor.

Praxisen hos transportjänsten har länge varit att ge medarbetarna som reser möjlighet till vila och rekreation på vägen hem. Då har de fått bo ett par-tre nätter på lyxhotell och kunnat festa loss. Hemresan har oftast skett i business class dessutom.

Detta är givetvis stötande i allmänhetens ögon och det spär på det förakt för statliga myndigheter och deras tjänstemän som finns hos en del medborgare i vårt land. Alla som jobbar i statens tjänst fläckas. Ibland verkar det som om att jobba i statens tjänst helst ska vara ett oavlönat kall med dygnetrunttjänstgöring. Jag tycker dock att Kriminalvårdens transporttjänst har gått för långt i sina "bonusar" till personalen, trots deras tuffa uppgift.

Men jag har också fått flyga business class och fått ett avkopplande extradygn på en tjänsteresa utomlands. Det ni!

Det var för 20 år sedan, alltså 1994 (och sedan länge preskriberat). Jag kommenderades (mot min vilja) till Vietnam i två veckor för att hålla föredrag på engelska för landets skatteförvaltning. Det var en del i det svenska biståndet till Vietnam. Mitt ämne var hur man informerar allmänheten m.m.

Jag flög i business class både dit och hem. Men det berodde på att Skatteverket flög så ofta med Thai via Bangkok till Hanoi att verkets resenärer uppgraderades utan extra kostnad till business.

På hemvägen fick jag ett extradygn i Bangkok, där jag i alla fall skulle byta flight. Jag bodde på ett "lyxhotell", sannolikt inte det mest lyxiga, men det fanns i alla fall tv och badrum. Denna förmån hade jag krävt som bonus för att jag ställde upp och åkte till Vietnam. Att förbereda mitt framträdande i Vietnam hade krävt många obetalda timmar på min fritid hemma i Sverige. Därför tyckte jag att ett dygn som vanlig turist i Bangkok var helt okej.

Att jag även fick med mig salmonella hem var också ytterligare en "bonus", fast inte så trevlig precis. Allt som glimmar är inte guld...