När jag åkte med världens högsta linbana

Våren 1978 var jag med familjen i Venezuela i fem veckor och hälsade på min bror som bodde där då. Vi passade på att resa runt i landet.

Den 26 april kom vi till staden Merida som ligger 1 557 meter över havet i bergskedjan Sierra Nevada, som är en del av Andernas norra del i Venezuela.

I Merida fanns då världens längsta och samtidigt högsta linbana, som togs i drift 1960. Min bror hade varit i Merida flera gånger och då hade linbanan alltid varit stängd p.g.a. reparation. Vi åkte dit direkt och kollade. Den hade varit avstängd i ett halvår men skulle öppna igen påföljande dag.

Dagen därpå hängde vi på låset när linbanan öppnade kl. 8. Vi åkte med dagens första tur ända upp till slutstationen, som låg på 4 765 meters höjd över havet. Där uppe var det snö och kallt. På vägen upp passerade vi flera delstationer. Turen tog en timme och femton minuter.

Vädret på toppen var klart med blå himmel och strålande sol och vi såg ut över Andernas snötäckta toppar, bl.a. "Pico Bolivar", som med sina 5 007 meter är Venezuelas högsta berg.

Uppe på toppen fanns en liten träbyggnad där vi köpte en mugg varm choklad. Det fanns även syrgastuber där. Några medpassagerare var så tagna av linbanefärden att de föll på knä, gjorde korstecken och tackade sin heliga madonna att de överlevt turen. När vi varit däruppe en halvtimme kom molnen och den vackra utsikten försvann.

Vi hade haft flerdubbel tur: linbanan var öppen ; den fungerade upp och ned; vi hann njuta av utsikten innan molnen kom.

Varför en linbana just där? Sannolikt enbart som en turistattraktion för det fanns ingen bebyggelse eller annan verksamhet som motiverade den. En kul och annorlunda upplevelse var det i alla fall.

PS. Världens längsta linbana finns i Västerbotten. Den är 13,6 km lång och går mellan byarna Örträsk och Mensträsk. Världens numera högst belägna linbana i drift finns i Bolivia på 4 000 meters höjd. Den går mellan huvudstaden La Paz och staden El Alto, som ligger på en högplatå ovanför La Paz. Färden tar ca tio minuter. Linbanan i Merida, som fortfarande är den längsta och högsta, stängdes för reparation 2008.

Veteraner gick under jorden

Ett 30-tal veteraner med ett förflutet på Skatteverkets huvudkontor i Solna har gått under jorden. Det skedde i Sickla, under Atlas Copcos huvudkontor. Där finns nämligen en gruva med anor från 1930-talet. Gruva är kanske fel ord för någon malm har inte brutits där.

 

Det hela började 1938 som ett skyddsrumsbygge men blev snart testgruva för att kunna utveckla och testa företagets produkter. Det finns två nivåer i gruvan. Den första - 20 meter ned - har en föresläsningssal och flera utställningar och på andra nivån - 40 meter ned - testkör man sina maskiner.

 

Veteranerna togs emot av tunnelexperten Gunnar Nord som inledde och berättade om geologi, tunnelbygge, sprängning m.m. Därefter delades sällskapet i två grupper som under sakkunnig ledning av Gunnar och gruvfogden Lennart Gustavsson vandrade in i gruvgångarna för att se hur man bryter berg under jord. Samtidigt fick man information om företaget och dess olika produkter.

 

Efter fikat tog Leif Jakobsson från Riksbanken vid. Han är f.d. informationschef vid banken och sedan några år tillbaka projektledare för framtagningen av våra nya betalningsmedel som ska tas i bruk om några år. Leif berättade initierat om hur det har gått till att få fram de nya sedlarna och mynten.

 

Det blev en fullmatad eftermiddag som började kl. 14 och avslutades först efter kl. 17. Veteranerna var på alerten och ställde många frågor, vilket visade deras intresse både för gruvan och de nya sedlarna.

 

 

 

 

Veteraner invaderade konstpark i Sundbyberg

Marabouparken i Sundbyberg fick besök av ett 45-tal veteraner med ett förflutet på Skatteverkets huvudkontor, vilka togs på en guidad tur bland konst av olika sorter. Parken i sin nuvarande form anlades av chokladfabriken Marabou mellan åren 1937-55 och ritades av landskapsarkitekten Sven Hermelin. Parken utsågs 2008 till landets vackraste och året därpå kom den tvåa i en tävling om Europas vackraste park.

I parken finns skulpturer av en lång rad kända konstnärer, bl.a. Eric Grate, Arvid Knöppel, Bror Hjorth och Gustav Vigeland.  De flesta verken köptes in av dåvarande chefen för Marabou Henning Throne-Holst.

Till Marabouparken hör även ett galleri, som visar en del av den naivistiske konstnären och professorn Hilding Linnqvists (1891-1984) verk.  Stiftelsen Hilding Linnqvist har sin konstsamling deponerad här. I galleriets nybyggda underjordiska del visades även diverse verk av mer modernt snitt - bl.a. en kombination av ljud och rörliga bilder.

De nyfikna veteranerna vandrade runt under sakkunnig guidning och besöket avslutades med en gemensam fika.

Våta vetgiriga veteraner vallfärdade i Gamla stan

 Ett 25-tal veteraner med ett förflutet på Skatteverkets huvudkontor samlades på eftermiddagen på Stortorget i Gamla stan i Stockholm där guiden Lena Karmann tog hand om dem. Hon berättade sakkunnigt och intresseväckande om Gamla stan, med tonvikten lagd på 1800-talet med smuts, trångboddhet, skitbärarkärringar och mycket annat.

För flera av veteranerna blev det nya delar av Gamla stan som upptäcktes. Lena berättade även om en del kända personer med koppling till Gamla stan, bl.a. Lars Johan Hierta, Carl Larsson och spritkungen L.O. Smith, som ordnade absolut rent brännvin åt Stockholmarna i slutet av 1800-talet.

Vädrets makter var inte helt på veteranernas sida. Flera kraftiga regnskurar drabbade Stockholm den här eftermiddagen men med paraplyer och regnjackor gick det ingen nöd på de f.d. skattebyråkraterna. Men under större delen av den historiska vandringen sken i alla fall solen.

Veteraner på krigisk dagsutflykt

I går var ett 25-tal veteraner med ett förflutet på Skatteverkets huvudkontor på en heldagstur. Första anhalt var Gamla Linköping, där det bjöds på förmiddagsfika på Ragnar Dahlbergs Café. Sen gick turen vidare till Flygvapenmuseet vid Malmslätt strax utanför Linköping.

Där togs de om hand av den pensionerade flygofficeren Ted Ytterström som guidade bland de 50 utställda flygplanen och berättade intresseväckande om flygvapnets historia. Det hela började redan 1911 då försvaret köpte in två franska plan. År 1914 - när första världskriget börjat - lade man beslag på ett tyskt plan som landat i Sverige. Med det som förebild byggdes fyrtio likadana.

Ett flygvapen, helt skilt från armén och flottan, skapades först 1926. I mitten av 30-talet började man köpa in fler plan och fick flera flygflottiljer runt om i landet. Samtidigt startade även den inhemska flygindustrin med SAAB i Linköping och hundratals plan byggdes. Under 50-talet och det kalla kriget var det svenska flygvapnet världens fjärde i storleksordning och man hade ett tusental flygplan.

Resterna av den DC 3:a som varit ute på signalspaning över Östersjön för precis sextio år sedan och sköts ned av Sovjetunionen finns nu utställd på museet. Flygplanet är förvånansvärt intakt, trots nedskjutning och den långa tiden på 125 meters djup. Mängder av prylar från planet och dess besättning är utställda.

Efter lunch på museet äntrade veteranerna bussen och for vidare till Oxelösund där målet var Femörefortet. Där togs de helt överraskande emot av skatteveteranen Bo Arvidsson, som är med i den ideella förening som driver fortet som museum. Bo och hans föreningskollega Göran guidade gruppen.

Femörefortet är ett av tre kustartilleribatterier som byggdes se sent som på 1960-talet för att skydda inloppen till Norrköping, Nyköping och Oxelösund. De var i drift till 1998 då kalla kriget var över och det fasta kustförsvaret lades ned. Fortet med sina nästan en halv kilometer långa gångar i berget har tre kanoner som kunde skjuta 13 km, plats för 60 soldater och tio befäl som i värsta fall kunde vistas där i en månad - dessutom atombombssäkert.

Fortet är väl värt ett besök, framför allt för den som inte tidigare besökt en sådan anläggning. Det är enkelt att åka dit via väg 53 mot Oxelöslund och sedan är det bara att följa skyltningen, parkera och gå ett par hundra meter till fortet. Läs mer på www.femorefortet.se.

Efter fika i fortet vändes kosan åter mot Stockholm dit veteranerna kom välbehållna efter en fullspäckad upplevelsedag med krigiska förtecken.

Svindersvik - en Nackapärla vid motorvägen

I går besökte 24 veteraner med ett förflutet på Skatteverket gården Svindersvik vid Ryssviken i Nacka. Det var perfekt väder. Äppelträden i trädgården stod i blom och solen strålade från en molnfri himmel. Besökarna togs emot av Peter Blom, f.d. intendent vid Nordiska museet, som på en guidad tur berättade kunnigt och intresseväckande om fastigheten.

Svindersvik köptes i mitten på 1700-talet av köpmannen och bruksägaren Claes Grill (1705-67) som lät arktitekten Carl Hårleman uppföra hans sommarnöje här. Fastigheten består av en huvudbyggnad, en köksflygel, en paviljong med en stor festsal och några röda små hus för tjänare, vagnar och hästar.

Egendomen är en av de bäst bevarade rokokoanläggningarna i landet. Eftersom den enbart tjänat som sommarhus har den i stort sett bevarats helt intakt från 1700-talet. Den ende som förr bott permanent hela året på fastigheten var dess trädgårdsmästare.

Clas Grill, som bl.a. ägde flera järnbruk i Uppland och bedrev utrikeshandel via Ostindinska kompaniet, sålde gården efter några år. Flera ägare tog sedan vid och 1863 köpte sidenvävaren Knut Almgren egendomen, som sedan var kvar i släktens ägo till 1949 då Nordiska museet tog över den.

Under visningen vandrade veteranerna runt i huvudbyggnadens olika rum, tittade in i köket i en sidobyggnad samt i den stora festsalen i Paviljongen. Därefter blev det fika utomhus vid Brygghusets café nere vid Ryssviken (eller Svindersviken, som den också kallas).

Veteranföreningens förste ordförande, tillika Skatteverkets förste generaldirektör, Gösta Ekman deltog tillsammans med sin son vid visningen. Det var ett glädjande återseende, framför allt med tanke på att den mentalt mycket alerte Gösta (93) är rullstolsburen.

Veteraner på Krakowresa fick uppleva mycket

En grupp veteraner med förflutet på (Riks)Skatteverket besökte för en vecka sedan den polska kulturstaden Krakow där programmet var fullspäckat med intressanta aktiviteter. Tyvärr var inte vädergudarna nådiga och ett par dagar var regntunga.

 Ankomstdagens eftermiddag ägnades åt en vandring med svensktalande guide i stadens centrala delar där bl.a. slottet Wavel besöktes. Dagen avslutades med en gemensam middag.

 Andra dagen var det dags för en busstur med guiden till saltgruvan Wieliczska, som ligger strax utanför Krakow och är ett av UNESCO:s världsarv. Via en lång trärappa klev man ned i underjorden och fick beskåda magnifika salar och skulpturer - allt i saltsten. På eftermiddagen hann man även med en guidad tur i den gamla judiska stadsdelen.

Nästa dag var det en heldagstur till förintelselägret Auschwitz - ett hemskt minnesmärke över mänsklig grymhet och ondska. Även här leddes besökarna av en svensktalande guide. Förutom tegelbyggnaderna i själva Auschwitz, som från början var en polsk militärförläggning, besöktes det stora baracklägret Birkenau där några baracker fortfarande står kvar och minner om den fruktansvärda tillvaro lägerfångarna hade där.

Förutom de guidade turerna hann en del av veteranerna med att gå på konsert en kväll och shoppa kläder och skor i den stora gallerian i Krakow. Sammantaget var resan till belåtenhet och flera deltagare önskade sig fler utlandsresor i RSV-Veteranernas regi.

De senaste resorna utomlands för veteranerna gick till Oslo 1998 och till Åland 2004. Innan dess var Skagen (1996), Berlin (1994), Holland (1992) och Mariehamn (1989) utländska mål.

Veteraner kollade guldfynd i bergrum

I går var 26 RSV-Veteraner (pensionärer som bl.a. jobbat vid Riksskatteverket eller Skatteverkets huvudkontor) på Skeppsholmen. Målet för deras utflykt var Bergrummet och en bokad visning av utställningen om inkaguldet.

Det var en mycket uppskattad aktivitet eftersom de togs om hand och fick vägledning och information av en mycket kunnig guide. De ca 300 utställda föremålen kom från femton olika museer i Peru. Det var 50 år sedan liknande föremål visades i Sverige.

Inkariket var en av flera utvecklade civilisationer i Anderna i Sydamerika ca 2000 f. Kr. – 1532 e. Kr. Under rikets storhetstid, som varade 1400-1533, sträckte det sig från västra Ecuador till Chile. Innan dess hade fler än tio indianska civilisationer avlöst varandra i regionen. Utställningen innehöll föremål från flera av dessa kulturer.

Föremålen vittnade om en rik kultur och om teknisk skicklighet; ett unikt lokalt hantverk, till synes utan kontakt med andra kulturer. Utöver guld visades också flera objekt i textil och keramik, liksom även mumier.

Bussade veteraner såg Hjalmar i Örebro

Hjalmar Berglund från Viby på Närkesslätten, dvs. underhållaren Peter Flack, fick besök av en busslast RSV-Veteraner den 1 oktober. Busslast förresten... det var bara en halv busslast. De hade åkt från Stockholm till Parkteatern i Örebro för att se Hjalmars Burleska Show. Vädret var egentligen för fint för att sitta inne, först på bussen, sedan på teatern.

Innan föreställningen avnjöts en lunchmiddag på teatern. Publiken var nog mest 65+ så veteranerna kände sig hemmastadda. Hjalmar och hans duktiga sångare och dansare underhöll i ca 2,5 timmar och lockade till både många applåder och skratt. Och Flacken levererade bl.a. parodier på Juholt och Leif G W Persson. Tempot var högt hela tiden.

Peter Flack brukar som urnärkingen Hjalmar alltid komma med några oförglömliga fraser. Förra årets föreställning bjöd på denna: "Örrrebrrro.... det är känt för sex och kor...Nää, jag menar KEX och SKOR!" I årets föreställning kom den här repliken (ungefärligt återgiven): "Han ser ut som en bag-in-box... och med en liten kran inunder!".

Båtutflyktande veteraner på kanalfärd

I måndags klev 48 förväntansfulla RSV-Veteraner (inklusive en del medföljande) på en buss vid Cityterminalen i Stockholm, som efter viss irrfärd tog sig ut på stora vägen söderut från stan. Målet var Notholmen utanför Eskilstuna, där Hjälmare kanal mynnar ut i Hjälmaren.

Väl framme vid kanalen - fast något försenad - bordade man utflyktsbåten "Gustav Lagerbielke" som tillsammans med systerfartyget "Thor" i olika rutter fraktar turister fram och tillbaka över både Hjälmaren och Mälaren och via Hjälmare kanal. Vädret var det bästa tänkbara med värme och strålande sol. Under kanalfärden bjöds på en välsmakande laxlunch och de som ville kunde ta ett glas vin därtill.

Under kanalfärden passerade man totalt nio slussat, som alla öppnades med handkraft av en slussvakt som åkte med bil längs kanalen, för att vara framme i tid vid slussarna för att släppa fram "Gustaf Lagerbielke". Två vägbroar passerades också, den ena vid Värhulta och den andra strax innan kanalens slutstation vid Gravudden. När den bron öppnades fick biltrafiken på Europavägen tillfälligt ta en paus.

Vid Gravudden, där kanalen mynnar ut i Arbogån, väntade bussen som tog sällskapet tillbaka till Stockholm.

Veteraner på kyrkligt slottsbesök

RSV-Veteranerna - pensionärer med ett förflutet på Riksskatteverket och Skatteverkets huvudkontor - har besökt ett (relativt) okänt slott mitt i Stockholm, närmare bestämt Rörstrands slott med anor från 1600-talet. Slottsbyggnaden är numera hopbyggd med Filadelfikakyrkan på Rörstrandsgatan. Besöket lockade nästan 50 veteraner.

Under många hundra år var det ett tegelbruk på Rörstrands ägor. Drottning Kristina hade en "riddarakademi" på slottet där ädlingar fick lära sig fäkta, rida, dansa och annat de kunde ha nytta av. Karl XII nyttjade huset för att härbärgera ryska krigsfångar.

På 1720-talet började porslinstillverkningen som pågick till 1926 då den flyttades till Göteborg och senare till Lidköping. Filadelfiaförsamlingen köpte Rörstrands ägor 1926 och byggde sin stora kyrka. Den stod klar 1930 och är hopbyggd med det gamla slottet.

Veteranerna fick fyllig information om både slottet och Filadelfiakyrkan samt en rundvandring i den så kallade slottsvåningen - en vandring som avslutades med fika . Här nedan ser du några av de magnifika kakelugnarna.

Veteraner tagna av polisen

Veteranerna vid Skatteverkets huvudkontor (f.d. Riksskatte-verket) har blivit tagna av polisen... Ja, inte anhållna eller så, utan betagna. Utflykten det handlar om den här gången gick (i dag på eftermiddagen) till det nya Polismuseet, som ligger granne med Tekniska museet m.fl. museer vid Gärdet. På Polismuseet kan man bl.a. beskåda en autentisk brottsplats (se bilden ovan).

Besöket på Polismuseet inleddes med en guidad tur (se bilden ovan) genom museet under ledning av den kunnige Björn Astborn, pensionerad f.d. polis med mer än 40 års poliserfarenhet i ryggen. Han berättade om en del kända brott, bl.a. Norrmalmstorgs-dramat och attentat mot tyska ambassaden, där han själv för övrigt deltog som en av flera poliser. Sedan blev det fika.

Vid fikat tillstötte Maria Bredberg-Pettersson, sedan två år tillbaka överdirektör vid Rikspolisstyrelsen. Tidigare jobbade hon flera år på Skatteverket, såväl lokalt som centralt, men även på Finans- och Näringsdepartementen. Det var ett ömsesidigt och glatt återseende då många av veteranerna jobbat tillsammans med Maria.

Maria berättade (se bilden ovan) om polisens organisation och de utmaningar de står inför, bl.a. en kommande omorganisation: blir det regioner eller bara en enda myndighet? En annan utmaning är att få in ett naturligt och tydligt "resultattänk" i huvudet på de drygt 20 000 poliser vi har i landet. Maria berättade också - inte helt utan stolthet - att Polisen har en budget i balans och inte har begärt nya extrapengar för de kommande året.

Veteraner på uppskattad höstfest

I går kväll var det nostaligträff för medlemmarna i veteran-föreningen vid Skatteverkets huvudkontor (f.d. Riksskatteverket, RSV). Denna gång samlades man i verkets nyligen ombyggda lokaler vid Korta gatan i Solna. Det var ett välbesökt höstmöte där det bjöds på både det ena och andra. Det började med drink och mingel och fortsatte sedan med en utsökt buffétalltik med rött eller vitt vin därtill (i nästan obegränsad mängd) och allt för en billig penning.

Kvällens höjdpunkt var Lennart & Lennart, dvs. Lennart Nilsson och Lennart Grufberg som ledde RSV under åren 1983-1996. De kåserade och berättade minnen och anekdoter från tiden som general- respektive överdirektör vid verket. Under deras tid vid rodret påbörjades det förändringsarbete och varumärkesbyg-gande, som fört fram Skatteverket till en av landets mest populära myndigheter.

Lennart Grufberg berättade bl.a. att han ett år utsågs till "Årets Arsel" av en motorcykelklubb på Gotland. Han fick diplom och ett vandringspris i form av ett arsel i keramik. Anledningen var att han i en utredning föreslagit ökad skatt på motorcyklar. Lennart Nilsson avslöjade att både Gunnar Sträng och Göran Persson var duktiga på att göra armhävningar; i Perssons fall ibland även under en pågående föredragning.

Höstfesten började vid 18-tiden och de sista gästerna gav inte upp förrän bortåt 22-tiden. Det var ett välordnat och uppskattat arrangemang, som veteranföreningen och verkets interservice-personal ska ha all heder av.

Krabaterna tar för bra betalt

För sex år sedan medföljde jag en seglande båt i Kroatiens skärgård. Då kostade det inte något att lägga till i en gästhamn och nyttja el, vatten, wc och dusch. I Sverige brukar sådant kosta 150-200 kr per natt.

I går kom jag hem från ett nytt seglingsäventyr i den kroatiska övärlden. Även denna gång en vecka med bra väder, men tyvärr för lite vind. Men den här gången var det inte lika gratis att lägga till i en gästhamn.

Nu kostade det bortåt 600 kr för en natt! Det fick vi betala även om gästhamnen saknade wc och dusch. Vid ett tillfälle ville vi bara lägga till för att luncha under ett par timmar men även då ville man ha fullt dygnspris. Självklart är det ok att ta betalt, men det ska i så fall vara vettiga priser.

Men det värsta var nog när vi ankrade upp i en öde vik vid nationalparksön Kornat, norr om Split, för att käka lunch på svaj och bada. Då kom en liten snabbgående gummibåt med två uniformerade parkvakter och krävde oss på 1 000 kr i besöksavgift! (Hade vi lagt oss i en tidigare vik, utanför parken, hade det inte kostat någonting...)

Nä du, Kroatien... ska det vara på detta viset så tror jag du kommer att tappa många turister som vill åka båt hos dig.

Veteraner på kulturblandning i Sollentuna

Pensionärsföreningen vid Skatteverkets huvudkontor har som syfte att "ordna sammankomster och olika former av kulturellt utbyte". Vad som menas med "kultur" varierar säkert från person till person. I går var det olika sorters "kultur" som erbjöds - allt i Sollentuna, norr om Stockholm.

Första punkt var en tur genom salarna på Edsbergs slott under ledning av guiden och f.d. åklagaren Bjarne Rosén. Slottet är normalt bara öppet för allmän visning en gång om året, på nationaldagen.
Därefter blev det kultur i form av konst på Edsviks konsthall, ett stenkast från slottet. Där berättade Edviks kunnige konstnärlige ledare Ricardo Donoso om konstnärerna Roy Friberg och Christoffer Rådlund och deras tavlor med sina mörka, dystra motiv.
Granne med konsthallen ligger det relativt nyöppnade MC-Collection med sina 115 totalrenoverade motorcyklar. Samlingen - eller muséet om man så vill - vill spegla motorcyklarnas design genom årtiondena från 1890-talet och fram till i dag. Museichefen Anders Torén berättade och släppte sedan loss veteranerna för att på egen hand botanisera bland de blänkande cyklarna. Eftermiddagen avslutades med en enkel förtäring på MC-muséet, där veteranerna fick chans att prata minnen över ett glas vin eller öl.
PS. Du som ännu inte har besökt MC Collection i Sollentuna - gör de! Du behöver inte vara särskilt motorintresserad för att ändå imponeras av de vackra motorcyklarna.

Veteraner på utflykt till Norrtälje

I dag var ett gäng veteraner från Skatteverkets huvudkontor (f.d. Riksskatteverket) på utflykt till Norrtälje. Med SL-buss eller egen bil hade man tagit sig till Roslagens huvudstad. Först på programmet var en guidad visning av motorfabriken Pythagoras, där man tillverkade tändkulemotorer från 1800-talets slut till 1970-talet (se bilden). Det var härligt att få höra dunket från en gammal tändkulemotor!

Därefter blev det lunch på krogen Kontrast på Södra berget med utsikt över staden och fjärden. Dagen avslutades med en liten stadsvandring till Nordströms museum, ett gammalt borgarhem, fullproppat med porslin, möbler och annat. Även denna aktivitet leddes av en sakkunnig guide.

Som extra grädde på moset fick deltagarna sedan möjlighet att handla skor med 20 % rabatt i Fröbergs skoaffär, mitt i centrala staden - ett specialerbjudande bara för veteranerna.

Det går att åka båt från Stockholm till Örebro

Det går faktiskt att åka båt från Stockholm och ända till Örebro - mitt i Närke. Det har det gått att göra ända sedan 1639 för då öppnades Hjälmare kanal, som går mellan Arbogaån och Hjälmaren. Kanalen förföll och reparerades i omgångar under 16- och 1700-talen. Den är Sveriges äldsta i drift varande kanal.

I början av 1800-talet fick Baltzar von Platen (som också var pappa till Göta kanal) kungens uppdrag att förbättra Hjälmare kanal. En helt ny sträckning byggdes 1819-1829 mellan Arbogaån och Kvarnsjön (ungefär mitt i kanalen). Indelta soldater grävde. Kanalen hade sitt toppår 1939 då flest fartyg nyttjade den. Nyttotrafiken pågick ända fram till 1970-talet, men i dag är det i princip bara fritidsbåtar som trafikerar den. Kanalen, som är 13 km lång har nio slussar och fallhöjden är 22,5 meter. Alla slussar drivs för hand.

Jag och frun hade förmånen att få medfölja en större motorbåt och göra resan från Edsviken i min hemkommun Sollentuna till min födelsetad Örebro veckan efter midsommar, se bilderna.

Veteraner på sommarutflykt

Jag har råkat hamna som "supplenat" i styrelsen för veteranföreningen vid Skatteverkets huvudkontor och har känt mig manad att försöka vara behjälplig så gott jag kan. Mitt första bidrag var att ordna en utflykt till Stora Fjäderholmen i Stockholms närmaste skärgård, ett litet öparadis nära huvudstadens kärna.

Det avlöpte väl. Nästan alla som anmält sig kom. Guiden var kunnig och rolig och gav oss information om öarnas historia. Ett fåtal herrar hade anmält sig till den efterföljande whiskyprovningen hos Mackmyra, som har ett av sina whiskylager just på Stora Fjäderholmen i ett av militärens tidigare ammunitionslager, insprängt i berget. Även spritprovningen avlöpte väl och alla herrarna klarade sig för egen maskin att ta sig hem från utflykten.

Mackmyras whisky, som jag smakade för några år sedan (då var den knappt drickbar), var nu mycket smakrik. Det har hänt en hel del på den här fronten också. Företaget har vind i seglet, bygger en "whiskyby" utanför Gävle och har börjat exportera sin sprit till utländerna. De har introducerat en "brukswhisky" på Systemet som prismässigt är överkomlig även för en medelklasspensionär.

På bilden ovan ser du några av veteranerna som var med på utflykten.