Sverige är fantastiskt!

Försvarsmakten har blivit anmäld till Arbetsmiljöverket. Anmälare är fackföreningen Försvarsförbundet som ingår i TCO och samlar sedan 1919 anställda inom försvaret och närstående verksamheter. Anledningen är att den beridna högvakten inte har vanliga ridhjälmar på skallarna. De pickelhuvor som hör till deras uniformer modell Äldre är inte godkända som ridhjälmar. 

En beriden högre vakt med nuvarande huvudbonad och den som facket vill att han har.

Detta är väl typiskt för oss svenskar. Jag undrar vad facket kan komma att klaga på om (och när?) vi måste  försvara oss när Putinland angriper oss i en ny "specialoperation"? 

Att Försvarsmakten missat att MBL-förhandla om rätten att låta soldaterna "jobba" mer timmar än vad kollektivavtalet medger? Eller att man inte följer Naturvårdsverkets anvisningar när svenska stridsvagnar kör in i ett vattensjukt skogsområde där man tidigare noterat att det kan finnas vattensalamandrar?

När britterna om några dagar ska kröna sin kung Karl III och drottning Kamilla så kommer man självklart låta de beridna militärerna ha sina guldglänsade pickelhuvor på sig.. 

Eller att tillåta de skotska soldaterna att paradera i sina kiltar och frysa häcken av sig även om det blir nollgradigt, blåsigt och regnar småspik.

Men det vore otänkbart i Sverige. Suck, säger jag bara.

 

Nya utmaningar väntar svenskt Natoförsvar

När Erdogan gett sig och vi blivit fullfärdiga medlemmar kommer vår försvarsmakt (och våra politiker) möta nya utmaningar. Vi måste samordna oss med våra nordiska grannar och tillsammans reda ut vem som ska göra vad i händelse av ett krig i Norden. Det handlar i första hand om försvaret av Nordkalotten, Östersjön med Gotland och Baltikum samt Västkusten med storhamnen Göteborg.

Vårt försvar var under kalla kriget främst ett invasionsförsvar. Ryssen skulle komma per båt över Östersjön eller landvägen över Finland och in i Norrland. 

Därför hade vi ett starkt flygvapen (på sin tid det fjärde största i världen och egen tillverkning av stridsflygplan) samt ett utbyggt kustförsvar med fasta installationer som skulle kämpa ned ryssen innan de nådde land.

I Norrland hade vi Bodens fästning och Kalixlilnjen som skulle hindra ryssen att komma den vägen.

När sedan muren föll och Sovjetunionen kollapsade trodde våra naiva politiker att vi kunde sluta oroa oss för ryssen. Värnplikten avskaffades, vårt invasionsförsvar lades ned och vi gjorde oss av med nästan all material vi hade. Regementen m.m. lades ned och övningsfälten blev nya bostadsområden.

Politikerna var eniga om detta. Förvandlingen skedde utan debatt. Det lilla vi hade kvar tjänade Sverige bäst (något som jag aldrig förstod) om vi skickade soldaterna utomlands till andra länder. Där var det krig på riktigt och de som var där fick nyttig ny kunskap.

Med Putins grymma vansinneskrig i Ukraina har sossarna svängt 190 grader och övergett sitt tjat om  "alliansfriheten har tjänat oss väl" och "vi har inte haft krig på 200 är". Det sistnämna är en sanning med modifikation då vi krigat i flera år i bl.a. Afghanistan, dessutom till ingen nytta.

Nu är läget annorlunda. Som medlem i Nato måste vi samplanera med våra grannar. Vi måste bestämma vem som ska göra vad och vem som ska leda det hela. 

Vi kan t.ex. inte ha fyra flygvapen med totalt 200 avancerade plan (lika många som Tyskland) som varje land själv bestämmer när, var och hur de ska sättas in.

PÅ Nordkalotten där Ryssland bl.a. har atomubåtar som är tänkta att gå ut i Atlanten och sabotera undsättning från USA, måste vi också bestämma vem som ska göra vad. Sverige har en liten del av kalottområdet och saknar havskontakt. Vår roll kan bli att ha starka markförband i norra Sverige som kan sättas in där uppe.

Finland eller Norge bör leda Natoförsvaret av Nordkalotten.  

Vår flotta är till för att hindra ryska fartyg att nå vår kust. Nu blir Östersjön ett "Natoinnanhav" med Baltikum på andra sidan. 

Vår flotta måste förändras till att kunna transportera manskap och materiel till Baltikum om ryssen anfaller från landvägen. Att få in trupper m.m. från Polen i ett sådant läge är inte att räkna med. Gotland får en viktig roll och bör ha robotar m.m. med lång räckvidd som kan skydda dessa transporter.

Sverige får en nyckelroll i detta och därför bör Natofartygen i Östersjön, där Sverige är ensamt om att ha ubåtar, ledas av en svensk (t.ex. vår nuvarande marinchef konteramiralen Ewa Skoog Haslum).

Hälften av vår mat och större delen av det våra företag behöver för att klara sin tillverkning kommer utifrån och främst via Göteborg. Även en stor del av Norges import går vi Göteborg. Försvaret av Västkusten och Göteborg kräver större krigsfartyg än vi för närvarande har.

Det krävs fregatter. Vi har elva korvetter, som är mindre. Norge har visserligen fyra fregatter men de behövs för att försvara landets långa atlantkust. Storbritannien har nitton men de behövs för att skydda trafiken över Atlanten. Danmark har tre fregatter.

Åland saknar militär men Nylands brigad i Finland är avsedd att vid krig besätta och försvara Åland samt täppa till möjligheten för ryssen att ta sig norröver och in i Bottenhavet.

Om det är krig i Östersjön kan inte Finland få in förnödenheter via Helsingfors utan det får ske via Vasa. Redan idag går många transporter till Finland via hamnen i Göteborg som alltså är viktig även för finländarna.

Transportmöjligheter är viktigt och därför krävs stora helikoptrar och flygplan, t.ex. C 17 som som är dubbelt så stort som ett Herculesplan. Tillsammans bör Nordens Natoländer bygga upp en transportflotta för att klara snabba förflyttningar av manskap och materiel. 

Det kommer att krävas, bl.a. på Nordkalotten där avstånden är långa. Men även för att få över trupp m.m. till Baltikum.

                                                  - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 

Plus min inledande "historik" var detta något av det jag snappade upp (med ev. missförstånd och fel) när jag häromdagen lyssnade på f.d. generalmajoren Karliks Neretnieks.

 Han gav då sin syn på vilken roll Sveriges försvarsmakt kan få när vi blivit medlemmar i Nato. Det skedde när han talade vid ett möte i Stockholm med Svenska Atlantkommittén.

Med generalmajors tjänsteställning

När jag jobbade på (Riks)Skatteverket var jag större delen av tiden där ansvarig för verkets information. Min titel var "informationsdirektör" och jag satt med i verkets ledningsgrupp, där jag även fungerade som sekreterare. Hade jag haft motsvarande tjänst hos Försvarsmakten hade jag haft generalmajors tjänsteställning.

På min tid på verket var det även "chefsmyndighet" för dagens Kronofogdemyndighet samt även för Valmyndigheten. Så i princip var jag då även "informationsdirektör" för dessa myndigheter. Jag hade alltså  ansvar för det som är tre myndigheter idag.

På min tid var ordet "information" kopplat till sådan verksamhet som i dag kallas "kommunikation". Numera har det som på min tid hette "ADB" lagt beslag på ordet "information" och man talar om "it", dvs. informationsteknik när man menar datorer, nätverk och andra digitala verksamheter.

När man på min tid pratade om "kommunikation" syftade man på SJ, länstrafik och pendeltåg, det som nu kollektivt kallas "infrastruktur". Vi hade då även en "kommunikationsminister" i regeringen.

I dag hade jag kallats "kommunikationsdirektör". En sån finns hos Försvarsmakten och denne är civilanställd. Försvarsmakten har en "omräkningstabell" där de civila tjänsterna jämförs med de militära på motsvarande nivå. En "kommunikationsdirektör" ligger i nivå med en generalmajor. En pressekreterare i nivå med överstelöjtnant.

I den ryska skatteförvaltningen har (i alla fall hade) man militära grader på cheferna. Jag minns hur imponerat förvånad jag blev när jag mötte min ryske motsvarighet då han var på studiebesök hos mig på verket. Han hade titeln "general". Inte så konstigt med tanke på hur svenska försvaret klassar sina civila befattningar.

Jag har alltid tjusats av det militära. Men inte det där med att sova i tält, cykeltolka och äta ur snuskburk. Utan det tjusiga utanverket som uniformer, medaljer, titlar och annat glitter.

Att jag haft en tjänsteställning som motsvarar en generalmajors känns därför extra  kul, framför allt som jag under min tid i lumpen gjorde en inverterad (omvänd) militär karriär. 

Jag ryckte in som malaj och ut som frikallad.

C-byråfolket har hedrats med fasadskyltar

Sedan ett par år tillbaka har jag på olika sätt försökt få en hedersam upprättelse för de kvinnor som i hemlighet var informanter, kurirer  m.m. åt C-byrån, den hemliga svenska militära underrättelsetjänsten under andra världskriget. Det har gått trögt men till slut förbarmade sig den nuvarande hemliga underrättelsetjänsten MUST över mig och mitt tjatande. Man har nu skruvat upp minnestavlor på de fastigheter på Östermalm där C-byrån hade sina lokaler under kriget.

Stockholm var under andra världskriget fullt av spioner och annat underrättelsefolk från såväl Tyskland som de allierade. För det neutrala Sverige var det viktigt att veta vad man planerade.

Den svenska militära underrättelsetjänsten C-byrån och dess vicechef Helmut Ternberg hade rekryterat unga ensamma kvinnor som "svalor". Deras uppgift var bl.a. att nyttja sin kvinnlighet och nästla sig in hos detta underrättelsefolk, främst det tyska för det var ju Hitlers Tyskland som var det stora hotet.

Det var ett farligt arbete de utförde i det tysta. Många blev skadade för livet och en av dem miste sitt liv. Det var Jane Horney som var kurir mellan C-byrån och de tyska intressen som visste att kriget var förlorat. I detta hemliga samarbete i krigets slutskede ingick även USA:s underrättelsefolk.

Om detta har Jan Bergman skrivit i sin bok "Sekreterarklubben" som kom ut 2014. Jag tyckte då att dessa kvinnor borde få upprättelse och hedras på något sätt.

Först försökte jag få Stockholms stad att namnge gator efter några av dessa kvinnor, framför allt Jane Horney som danska motstånds-rörelsen avrättade då man felaktigt ansåg att hon var en tysk spion.

Det blev nobben trots att jag gjorde två tappra försök.

Sedan försökte jag få Försvarsmakten att tilldela dessa kvinnor en förtjänstmedalj postumt. Det gick inte heller trots att jag brevledes kontaktade såväl UD som Försvarsdepartementet och ÖB. Jag till och med personligen stack ett brev i handen och växlade några ord med självaste Peter Hultqvist.

Jag fick efter påminnelser till slut ett svar från Försvarsmakten. Man berättade brevledes att 2008  ändrade man reglerna för sina medaljer som inte längre delas ut postumt. Däremot kunde man tänka sig någon form av minnesmärke i stället.

Det tog jag fasta på  och föreslog en minnessten på Galärvarvskyrko-gården på Djurgården i Stockholm.

Jag har förstått att mitt engagemang inte alltid har gillats utan skapat irritation. Men till slut blev det i alla fall resultat. Man insåg väl att jag inte skulle ge mig och för att få stopp på mig måste något konkret ske.

Den nuvarande hemliga militära svenska underrättelsetjänsten MUST, som fått ärendet på sitt bord, satte ned foten och kontaktade mig.

Försvarsmakten med MUST som föredragande och beslutande hade nämligen beslutat att hedra inte bara de kvinnor som under kriget varit städslade av C-byrån utan även männen, dvs. all personal. 

Det skulle ske genom att sätta upp skyltar på fasaden till de två fastigheter där C-byrån haft sina lokaler.

Avsikten var att skyltarna skulle invigas med pompa och ståt i våras. Men coronan kom i vägen och allt sköts framåt.

Häromdagen blev jag åter kontaktad av MUST, som berättade att skyltarna skruvats upp i tysthet. Utan invigning med tal av MUST-chefen m.m.

 Dock räknar man med att ordna något speciellt med anledning av skyltarna när det åter går att samlas i större flertal igen.

Skylten på Sibyllegatan (ovan) har årtalen 1942-45. Det är korrekt. Dit flyttade C-byrån från Valhallavägen där man huserat sedan 1937 då man i största hemlighet startade verksamheten utan att politikerna m.fl. visste om det. 

När finländska vinterkriget började i slutet av 1939 blev den helhemliga byrån lite mindre hemlig. Först 1940 blev byrån en officiell hemlighet så därför står årtalen 1940-42 på skylten vid Vallhallavägen.

Det är tydligen fortfarande känsligt att nämna C-byrån före 1940. Då sponsrades verksamheten av bl.a. chefen själv och personer inom näringslivet. Politikerna visste ingenting.

Det är  80 år sedan. Jag kan tycka att kan vara dags att officiellt bekräfta det som skett. MUST verkar i alla fall öppnat dörren på glänt och erkänt att den hemliga C-byrån funnits m.m. 

Jag hoppas MUST fortsätter att glänta på dörren och berätta mer, bl.a. om Jane Horneys öde. Ett första steg har dock tagits då MUST på olika sätt erkänt att hon jobbade åt C-byrån.

PS: Skylten på Sibyllegatan (det vita hörnhuset vid Kommen-dörsgatan) sitter högt upp och är delvis skymd av en stolpe med en trafikskylt. Men den på Valhallavägen 132 sitter perfekt och är lätt att hitta och läsa.

 

Hur klarar regeringen nästa stora kris?

Vårt land har drabbats av några stora nutida kriser. Regeringen har då visat att krisberedskap har saknats i statsrådsberedningen. Det har påtalats av olika utredningar, som i efterhand utvärderat vad som gjorts och inte gjorts. Borgarna byggde visserligen upp en krisberedskap i regeringskansliet men den skrotades när Löfvén et Cie trädde till. 

Den största naturkatastrofen i modern tid inträffade annandag jul 2004 när den tredje kraftigaste jordbävning som uppmätts inträffade i Indiska oceanen utanför Sumatra. 

Den medförde en tsunami med vågor uppåt tio meter som välde in över stränderna i bl.a. Indonesien och Thailand.

Tsunami blev ett ord som kom på allas läppar; innan var det knappast någon som visste vad det betydde. Senast när naturen skapat en stor tsunami var 1883 när den indonesiska ön Krakatau exploderade i ett vulkanutbrott. Då dog drygt 36 000 människor i tsunamin.

Men tsunamin 2004 skördade många fler, nästan 330 000 döda och många miljoner hemlösa. Sverige var det västeuropeiska land som drabbades hårdast med nästan 450 döda och 1 500 skadade i turistlandet Thailand. 

Nästan varenda familj i Sverige hade någon eller kände någon som drabbats.

Sverige togs på sängen. Regeringen och myndigheterna sov länge. Här hemma diskuterades vilken statlig instans som hade ansvar. Var det UD eller någon myndighet? Timmarna och dagarna gick.

Andra länder var snabbt på plats och flög hem såväl offer som överlevande. I Sverige var det reseföretagen som tog initiativ när regeringen sov. 

Den utredning som tillsattes konstaterade att regeringen hade brustit i sitt ansvar. Resultatet blev en krisorganisation  i regeringskansliet som numera är nedlagd

Nu när den dödliga pandemin drabbat även oss har regeringen och även Folkhälsomyndigheten fått kritik för bl.a. senfärdighet och att man underskattat problemen. Och då handlar det bara om de äldre, som har hemtjänst eller är satta på ett äldreboende. Där finns 90 % av de drygt 7 500 som dött. 

Man erkänner inte att man gjort fel och skyller på regionerna (f.d. landstingen), kommunerna och de som drivet äldreboendena. 

Kritiken mot regeringen är hård. Den kommer säkert få fler smällar när ytterligare rapporter kommer från den kommission som utreder hanteringen av pandemin.

En kommande stor kris kan var att vi drabbas av krig. Försvarsberedningen kan inte utesluta det. Vårt försvar klarar av att hålla ut en vecka på endast ett ställe sa en f.d. ÖB och fick skit för sin öppenhet.

 Nu är det straffbart att berätta hur illa ställt det är. Fast Putin vet det i alla fall.

 Vi har även lovat att hjälpa våra grannländer om de drabbas av krig. Fast vad det löftet är värt vet vi inte förrän det blir allvar. Vi kanske på sin höjd lånar ut ett fältsjukhus, som vi gjorde under Koreakriget på 1950-talet.

Hotet står Putin för. När den inhemska kritiken mot honom blir tillräckligt stark kan han börja visa musklerna genom att börja ett utökat lågintensivt krig mot t.ex. länderna i Baltikum. Då tystas den interna kritiken och blickarna riktas utåt. 

Att byta fokus är ett känt trick av makthavare som vill tysta intern kritik.

I ett sådant läge blir Gotland högintressant. Innan Putin slår till mot Natoländerna i Baltikum måste han ha kontroll över vår största ö innan Nato får det. Sker detta när Trump eller en figur som är lik honom är president i USA, t.ex.  2024 och Nato har försvagats ytterligare blir det kris i Sverige.

Ett angrepp sker inte med stora landstigningsfartyg och bombflyg. Det sker smygande och stegvis. Hot, sabotage, utslagen it-teknik och annan infrastruktur, angrepp med drönare. Några stora panslarslag på Gotland är inte att räkna med.

Det blir en smygande kris i vårt land. Med en regering som saknar krismedvetande och har svårt att ta snabba beslut är vi sålda. 

Precis som vi idag vet att den pandemindrabbade äldrevården misskötts i decennier så kommer vi också när Gotland tagits över av Putinland att veta att även vårt försvar misskötts i decennier.

Putin kommer att ställa krav på Sverige att låta hans militär placera materiel och folk - små grön män - på Gotland. Eftersom svenskarna mitt i vintern varit utan vatten och elektricitet i ett par månader tvingas statsministern av sitt eget folk att gå med på de ryska kraven.

Putin har lovat att Sverige får ha såväl sin medeltids- som Almedalsvecka som vanligt i Visby. Han har dessutom lovat att Gotland ska bli ett frihandelsområde. Färjorna får sälja skattefri sprit. Svenskarna jublar.

Länderna i Baltikum och deras innevånare jublar inte. De har blivit en del av det nya Storryssland som Putin håller på att återskapa.

Vad bör göras i Sverige idag?  1) Inrätta ett krisorgan i regeringskansliet med statsministern som ordföande. Koppla flera expertgrupper med duktigt folk till detta organ.

 2) Förstatliga sjuk- och äldrevården. Då finns det bara en huvudman och inte flera som idag. 

3) Gå med som fullvärdig medlem i Nato och öka anslaget till Försvarsmakten till minst 2 % av BNP. Under Kalla kriget på 1950-talet var procenten ca 3,5.

Inget av detta kommer att ske, var så säker. Men däremot kommer vi få se fler kriser.

TILLÄGG  den 5 juni 2026.  Jag fick fel. Vi är med i Nato - pga Putins krig mot Ukraina - och försvaret ska få mer pengar - pga att Trump sagt att vi får  klara os  utan  USA:s stöd när kriget kommer.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                        

 

Ny artikel om C-byråns "spionkvinnor"

I tidningen "Bilkåristen" som är medlemstidning för Sveriges Bilkårers Riksförbund finns i  nr 2/2020 en artikel med rubriken "Kvinnor i rikets hemliga tjänst".
Även här nämns Jane Horney, alltså ytterligare ett erkännande att hon jobbade för C-byrån.

I artikeln berättas om  C-byråns kvinnor som under kriget gjorde Sverige ovärderliga tjänster utan att få något för det.

Tvärtom. De trakasserades, några fick lämna landet och en - Jane Horney - fick plikta med sitt liv.

Att de nu fått viss upprättelse kan de tacka den kände TV-producenten och författaren Jan Bergman, vars mor Inez var en av dessa kvinnor. Han skrev boken "Sekreterarklubben" som kom ut 2014 och som handlar om dessa kvinnor.

Vill du läsa artikeln kan du kopiera den här länken och söka: https://bilkaren.se/wp-content/uploads/2020/04/bilkristen2002web.pdf . Sedan skrollar du fram till sidorna 20-22.

PS. Det är jag som skrivit artikeln, därtill uppmanad av kapten C vid Must (Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten). Den har även publicerats i Svenska Lottakårens digitala medlemstidning.

Det svenska atombombsprogrammet åter aktuellt

I september förra året deltog jag i en "spionvandring"i Ursvik där FOA och dess föregångare höll till under många år i största hemlighet. (Se mitt blogginlägg den 17 september 2019.) Under åren 1945-72 pågick där utecklingen av en svensk atombomb. Under vandringen i Ursvik berättade guiden att Sverige smällt av två atombomber i Norrland - en uppgift som gjorde mig både nyfiken och bestört.

Detta var helt nytt för mig och jag undrade hur  han kunde veta det. Han sa att han pratat med några samer som sett och hört smällarna. Jag tyckte det var märkligt att denna vetskap inte var mer spridd och känd av fler.

Leif G W Persson hade ett program i SVT för ett tag sedan om det svenska atombombsprogrammet men i det nämndes inget om att man skulle smällt av atombomber i Norrland.

För några veckor sedan blev jag uppringd av en person som läst mitt blogginlägg från i höstas. Han heter Henric Stenmark och hade precis kommit ut med en bok med titeln "Krutbanan i Ursvik". Där berättar han i romanform om det svenska atombombsprogrammet.

Nu kör SVT en dokumentär i två delar om Tage Erlander som var statsminister under åren 1945-69 och var en ivrig tillskyndare av ett svenskt atomvapen. Inte heller här nämns något om atombombssprängningar i Norrland.

När jag pratade med Henric Stenmark frågade jag om  sprängningarna i Norrland. Han berättade att man visserligen sprängt i Norrland men de skedde med konventionella sprängmedel.

I sin bok berättar han om hur diskussionerna i försvaret gick och hur FOA byggde upp en replipunkt i Nausta, sydväst om Jokkmokk, mitt ute i ödemarken. Där förberedde man i största hemlighet en atombombsattrapp gjord av stora mängder vanligt sprängmedel för att se verkningarna av luftstötsvågen.

Åren 1956-57 skedde två stora smällar, den ena med 36 ton och den andra med 50 ton trotyl. Sannolikt var det dessa smällar och det svampmoln som bildades som samerna hört och  sett. Så några atombomber har sannolikt inte briserat i Norrland.

Däremot berättade författaren och fil. dr Henrik Stenmark för mig att FOA detonerat en liten atombomb under kontrollerade former i Ursviksområdet. Det är i så fall också en väl förborgad hemlighet som inte är vida känd.

Det ska därför bli intressant att läsa bok nummer två som han håller på att skriva. Den ser jag fram emot.

PS. "Krutbanan i Ursvik" finns på Adlibris och kostar inbunden 229 kr. Den ger i dialog- och romanform en detaljerad bild av hur diskussionerna gick och hur de svenska kärnvapen- och kärnkraftsprogrammen parallellt växte fram under det kalla krigets tidevarv.

En intressant del i vår nutidshistoria där mycket varit hemligt och - med eftertankens glasögon på näsan -  även skämmigt. Att sossarna ville ha svenska kärnvapen! Det känns helt osannolikt idag.

Ny utställning på Armémuseum ger Jane Horney och hennes hemliga medsystrar viss upprättelse

Generalmajor Hallin och jag.

Idag invigdes på Armémuseum en utställning om bl.a. de kvinnor som i hemlighet under kriget jobbade för militära hemliga svenska underrättelsetjänsten C-byrån. En av dem var Jane Horney som felaktigt avrättades av danska motståndsrörelsen. Jag var en av de ca 260 som bjudits in till invigningen.

Utställningen invigdes av generalmajor Lena Hallin, som är chef för Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, vanligtvis förkortat "Must". Hon är en av de kvinnor i vår försvarsmakt som har högst militär grad.

Jag har i ett par års tid engagerat mig för de kvinnor som utan titel, fast lön, lönegrad eller pensionsförmåner offrade flera av sina ungdomsår i rikets hemliga tjänst.  De var de lägst stående i underrättelsevärlden och fick inget tack, ingen upprättelse eller blivit hedrade för sina insatser. Flera av dem blev skadade för livet och ingen av dem bildade familj.

Det var när jag läste Jan Bergmans bok "Sekreterarklubben" som mitt intresse började. Där berättar han historien om dessa kvinnor, kallade "svalor" som nyttjades som kurirer, informanter, eskortflickor m.m.

En av dem var hans egen mor. En var moster till en av mina vänner.

En annan var Jane Horney, som anklagades av danska motståndsrörelsen för att vara tysk spion. Danskarna sköt henne den 18 januari 1945 på en fiskebåt i Öresund och slängde kroppen över bord.

Jag har på olika sätt försökt få upprättelse för dessa kvinnor. Utställningen som jag på intet sätt haft med att göra är ett sätt för staten Sverige att äntligen officiellt erkänna
1) att den hemliga C-byrån verkligen existerat och
2) att Jane Horney jobbade för C-byrån.

Jane var vacker, levnadsglad, social och kunde ta folk. Hon och flera av hennes medsystrar rörde sig i Stockholms innekretsar, lyssnade, snappade upp och rapporterade till C-byrån. De knöt kontakt med personer som representerade de krigförande ländernas underrättelsetjänster, bl.a. de tyska.

En del av dem hade dessutom anställts som sekreterare hos olika tyska företag och organ som fanns i Stockholm den här tiden.

Min kompis moster (som hette Margareta B) var anställd på UD och placerad först i Berlin och sedan på legationen i Budapest. Hennes uppdrag var att agera som kontakt mellan C-byrån och Raoul Wallenberg och Per Anger som i hemlighet också jobbade för C-byrån. Detta är fortfarande tabubelagt och känsligt.

Att mostern varit "hemlig agent"  höll hon hemligt hela livet. Det var först genom Jan Bergmans bok "Sekreterarklubben" som det avslöjades.

Jane Horney har fått en egen monter.

Men för att återgå till Jane Horney, som hade kodnamnet "Eskimå". Hennes roll som informant i Stockholm riskerade att bli känt. Därför fick hon nytt uppdrag, nämligen att via tyskar i Köpenhamn vara kurir mellan svenska C-byrån och den tyska militära underrättelsetjänsten i Berlin. I det samarbetet ingick även den amerikanska OSS (föregångare till dagens CIA).

Jane Horneys kodnamn var "Eskimå"

Detta trepartssamarbete mellan OSS,  svenska C-byrån och hitlerkritiska delar av FHO (Fremde Heere Ost) gick ut på att redan innan kriget var över i hemlighet bygga upp en antisovjetisk motståndsrörelse. Man räknade kallt med att Sovjetunionen skulle ta stora delar av Europa.
Denna motståndsrörelse, sedermera kallad "Stay behind" fanns även i vårt land. Den militära delen avvecklades först 1995 men den civila finns fortfarande kvar. Detta är också känsligt, framför allt att detta samarbete inleddes redan 1943.

Den brittiska underrättelsetjänsten MI 6 hölls utanför och det fanns en viss animositet mellan OSS och MI 6. Det var britterna som uppmanade danska motståndsrörelsen att göra sig av med "den tyska spionen" Jane Horney. Den hos britterna som höll i dessa trådar hette Kim Philby, som senare avslöjades som sovjetisk spion.

Man kan nog ganska säkert gissa att ryssarna kände till detta samarbete och även Raoul Wallenbergs hemliga uppdrag i Budapest, nämligen att bygga upp en motståndsrörelse i Ungern. Wallenbergs uppdrag i Budapest, bl.a. att rädda judar, finansierades av USA. Han hade också haft täckanställning på ett företag som "ägdes" av svenska C-byrån.

Jane Horney visste för mycket, bl.a. om hemliga kontakter mellan danska motståndsrörelsen och tyska ockupationsmakten. Till slut blev hon för farlig för personer i motståndsrörelsen och offrades.

Utställningen kommer pågå i två år.

Men inget av allt detta hemliga framgår  av utställningen "I rikets hemliga tjänst" på Armémuseum. Texterna där är tämligen grunda och anpassade för de besökare som vet litet eller inget alls, varken om C-byrån eller Jane Horney.

Förutom Jane H presenteras även Karin Lannby, en C-byråinformant som lämnade över 1 300 rapporter - dessutom maskinskrivna - till C-byrån.

Den tredje kvinnan som lyfts fram på utställningen är Erika Schwarze, en tyska anställd på deras legation i Stockholm. Hon rekryterades också av C-byråns vicechef Helmuth "Teddy" Ternberg. Tack vare hennes uppgifter kunde matematikern Arne Beurling knäcka tyskarnas kod. Sverige fick därmed möjlighet att läsa den tyska telegramtrafiken som passerade landet.

PS. Om mitt arbete att få upprättelse för C-byråns kvinnor ska jag berätta mer om längre fram, sannolikt först början av april.

Sverige har sprängt egna kärnvapen i Norrland

En söndag för ett tag sedan deltog jag i en intressant vandring med kunnig guide i Sundbyberg. Området vi gick i var tidigare ett av landets hemligaste - Ursvik - där föregångaren till Försvarets forskningsinstitut (FOI) m.m. höll till under flera decennier. Här tog man fram en svensk atombomb, tillverkade minor och granater och förberedde en svensk atomdriven u-båt. 

Ursviksområdet togs på 1920-talet - tillsammans med Järvafältet - över av militären. Många gårdar, som gett namn åt flera av dagens förorter, övertogs genom expropriation av staten.

Decenniet efter började man bygga upp de hemliga anläggningarna, såväl ovan som under jord. Man drog in en "hemlig" järnväg från Ulriksdals station; en järnväg som SJ inte hade något med att göra. Den kallades "Krutbanan" och trafikerades främst nattetid. Den gick rakt i det hemliga berget.

År 1937 byggdes laboratorier för Försvarsväsendet kemiska anstalt (FKA) som 1945 blev Försvarets forskningsanstalt (FOA) och sedan 2001 FOI. Även Tygförvaltningen i Östra Militärområdet låg här (tyg=kulor och krut m.m.). Som mest jobbade 2 000 personer i området som omgärdades av dubbla staket, varav det inre var elektrifierat.

Ett jättehemligt område

Området var bevakat av militärer i kulsprutenästen och stora delar var dessutom täckta av kamoflagenät i jätteformat. Kartbilder var manipulerade och även satellitfoton. Det gällde att dölja allt för ryssen, som inte lyckades lista ut vad det var slags område. Inte ens Wennerström kände till det.

När Berlinmuren föll, Sovjet kollapsade och Östeuropa befriades från det kommunistiska oket lades vårt svenska försvar ned, så även verksamheten i Ursvik. Det skulle ju bli evig fred.

Det mesta som Försvarsmakten hade är nedlagt och marken köptes för 8 mkr av kommunen, som tänkte bygga hus här. Men det stötte på patrull då marken är förorenad, i vissa fall ned till tre meters djurp.

Det försvaret har kvar är ett antal våningar under jord i det stora bergrummet. Hur många de är och vad de används till är fortfarande hemligt. Varje våning är ca 1 700 kvm.

Förutom forskning bedrevs här tillverkning av granater och minor samt reparation av stridsvagnar.

Sverige ville också ha atombomber

Ett av de stora forskningsprojekten var det svenska atombomsprogrammet. När USA fällt sina över Japan ville både dåvarande ÖB och politikerna att även Sverige skulle ha sådana bomber. Så blev det också.

En svensk åkte över till Alamo i Nevada och lärde sig hur det gick till och tog med sig lite plutonium hem i fickan. Det svenska kärnvapenprogrammet byggde nämligen på plutonium och pågick från 1945 till 1972 och var fram till 1958 inriktad på att framställa egna kärnvapen. Därefter handlade det mest om skydd mot sådana vapen.

Sverige och FOA tog fram 8-9 egna kärnvapen. Det har varit hemligt i alla år och kommer förmodligen aldrig att bekräftas. Utöver detta så sprängdes två av dem vid Vidsel i Norrland.

Detta häpnadsväckande fakta berättade vår guide och ciceron. Han hade hört uppgiften om kärndetonationerna från personer som arbetat med projektet. En renägande same som hört smällarna och sett de svampformade molnen hade han personligen träffat och intervjuat. Smällarna förklarades av myndigheterna med att man provsprängde dynamit.

Planer på en svensk atomdriven u-båt

Svenska försvaret hade i samarbete med FOA, Asea Atom och Kockums i Malmö börjat ta fram en atomdriven ubåt. Guiden visade oss ritningarna (som finns på Krigsarkivet) för oss. Hos FOA i Ursvik tog man fram en mindre prototyp.

Men projektet fullföljdes aldrig. Behovet av att ha ubåtar i Östersjön och Västerhavet  som kunde stanna i u-läge i långa tider var inte särskilt stort. Dessutom skulle båtens maskinister när de förflyttade sig från fören till aktern tvingas åla sig över reaktorn. Då skulle de få hela sin årliga tillåtana dos radioaktivitet på några sekunder och inte på ett år kunna tjänstgöra på u-båten.

Ja, det var i sanning en mycket lärorik och intressant vandring.

Hade varit hemlig agent

Guide var en yrkesskolelärare som tidigare (med en anställning på Ericson som täckmantel ) jobbat i flera decennier som hemlig agent, framför allt utomlands, åt den svenska Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (MUST) och dess föregångare.

Han har evig tystnadsplikt om vad han varit med om. Uppgifter om honom och hans verksamhet kan bli offentligt först efter att han varit död i femtio år. Och även då krävs särskilt tillstånd för att se dem.

----------------------------------

Tillägg den 19 mars 2020: Nu i mars har det kommit ut en roman som heter "Krutbanan i Ursvik". Den är skriven av Henric Stenmark och handlar om utvecklingen av det svenska atomvapnet i bl.a. Ursvik. Boken utgiven av Bokförlaget Axplock finns på Adlibris och kostar inbunden 229 kr och som ljudbok 108 kr. https://www.adlibris.com/se/bok/krutbanan-i-ursvik-9789188523419

-----------------------------------

Värnskatt i stället för bankskatt

Partierna till vänster vill alltid höja skatterna för att få in mer pengar till statskassan och - som man alltid framhåller med emfas - välfärdens finansiering. Innerst inne vet man att en skattehöjning inte  alltid leder till ökade skatteintäkter. Det kan vara tvärtom. En skattesänkning kan ge ökade skatteintäkter. En sänkt skatt ökar viljan att jobba mer vilket ger mer skatteintäkter. Men för vänstern är det inte fråga om verklighet och vetenskap utan om ideologi. 

Den så kallade "Värnskatten" som infördes  1995 ska tas bort nästa år. Vänstern gillar det inte. "Varför ta bort en skatt för dom som tjänar mest när pengarna behövs till skola, vård och omsorg", säger kommunister och vänstersossar. Det var ju Liberalerna som drev igenom detta i JÖKen, dvs. "Januariöverenskommelsen" som gjorde att Löfven kunde bli statsminister.

Statsvetare och nationalekonomer som har fakta har hävdat att slopandet av "Värnskatten" är självfinansierad då skatteintäkterna sannolikt kommer att öka lika mycket som skatten ger, dvs. knappt 4,5 miljarder kr.

Ordet "Värnskatt" har missbrukats

Jag har alltid tyckt att "Värnskatt" varit ett helt felaktigt namn på den extra statliga inkomstskatt som  tas ut på årsinkomster högre än knappt 690 000 kr (2019). Ordet användes i Sverige första gången under första världskriget. Då införde man 1915 en tillfällig inkomstskatt för att få pengar till försvaret.

Historiskt sett var den i andra länder under 1800-talet en skatt som betalades av den som på grund av medicinska problem eller befrielse inte behövde göra krigstjänst.

Att sossarna i Sverige använde det namnet på den extra inkomstskatten man införde var alltså helt uppåt väggarna. Det gjordes enbart för att slå blå dunster i ögonen på "Svenne & Irma", dvs. deras lättlurade kärnväljare.

Skatt för tillfälligt behov

Historiskt sett har man i Sverige i alla tider tagit ut extra skatter för att finansiera vissa specifika ändamål. Nästan varje gång Sverige varit i krig har man plågat undersåtarna med olika nya, oftast tillfälliga, skatter med fantasifulla namn.

När vi förlorade Älvsborgs fästning till dansken vid två tillfällen tog man ut extra skatter, kallade "Älvsborgs lösen", för att kunna köpa tillbaka fästningen.

När slottet "Tre Kronor" brann ned 1697 och man måste bygga upp ett nytt införde man en särskild skatt kallad "Slottsbyggnadshjälpen". Den skulle var högst tillfällig, bara fyra år, men den tiden tänjdes ut till över 80 år!

Det brukar nästan alltid vara så att "tillfälligt" blir "permanent" när det handlar om uttag av skatt.

Pengar till försvaret

Häromdan fick finansminister Andersson ge sig och gå med på successivt ökade anslag till försvaret, en av statens viktigaste kärnuppgifter vid sidan av polis och rättsväsende. Målet är att anslaget ska nå 1,5 % av BNP en bit in på 20-talet.

För att få pengar så kommer man att beskatta bankerna. Den skatten har redan namnsatts och kallas "Bankskatten" efter de som får betala den. Men det är en sanning med modifikation. Okej, det blir bankerna som får betala in skatten, dvs. redovisa den till Skatteverket.

Men det blir som vanligt vi undersåtar och skattebetalare som får betala den genom höjda avgifter och ökade kostnader för att ha med bankerna att göra.

Ärligare med annat namn

Tidigare har extra skatter oftast fått namn efter vart pengarna ska gå. "Älvsborgs lösen" gick till att lösa ut, dvs. köpa tillbaka, fästningen. "Slottsbyggnadshjälpen" gick till bygget av det slott som fortfarande finns kvar. "Värnskatten" gick till att "värna" landet om vi skulle dras in i första världskriget.

Den extra skatt som fru Andersson nu ska ta ut för att landets försvar behöver rustas ytterligare är ju till för att åter "värna" landet så att Putin & Co håller tassarna borta.

Eftersom namnet "Värnskatt" blir ledig nästa år så borde hon använt det.






..

Min insats för att hedra C-byråns kvinnor

Jag har alltid varit fascinerad av Jane Horneys öde, den enda svenska kvinna som avrättats för spioneri under andra världskriget, dessutom på felaktiga grunder. Intresset för henne och hennes kvinnliga kollegor på C-byrån tog ny fart när jag hade läst Jan Bergmans bok "Sekreterarklubben" där jag även fann min vän Annas moster omnämnd. Hon var också en av de kvinnor som med fara för eget liv var engagerad av den svenska militära underrättelsetjänsten C-byrån.

Jag tyckte det var stor synd och skam att alla dessa kvinnor som var informanter och kurirer åt C-byrån under kriget förtigits och inte fått upprättelse.

Flera av dem fick bestående men, och en av dem - Jane Horney - offrade sitt liv. Ingen bildade familj. De fick inte något erkännande, ingen pension, ingenting. Utan Jan Bergman, vars mor var en av C-byråns kvinnor, och hans bok "Sekreterarklubben" hade de fortfarande varit bortglömda.

Män som gjort insatser för Sverige under kriget har dock hedrats på olika sätt. Men inte dessa kvinnor. Så kunde det inte fortsätta att vara.

Försök att få "Jane Horneys väg"

Därför skrev jag i mars 2018 till Stadsbyggnadskontoret i Stockholm och föreslog att man skulle uppkalla en gata, väg etc. efter Jane Horney. Jag ville få Jane Horneys väg. Stadsbyggnadsnämndens namnberedning beslutade i maj att inte villfara min begäran.

Man menade bl.a. att namnet var svårt att uttala, att hon inte var känd för allmänheten. Jag lät mig dock inte nöja med den förklaringen, utan avsände en ny skrivelse till nämndens namnberedning.

Jag hade gått igenom boken "Stockholms gatunamn" och listat alla gator, vägar etc. med namn på personer som sannolikt var helt okända för gemene man. Jag listade särskilt svårstavade och svåruttalade gatunamn där en person hedrats. Allt för att försöka smula sönder beredningens argumentation.

Flera C-byråkvinnor

Dessutom utökade jag kretsen av C-byråkvinnor som borde hedras. Jag föreslog - förutom Jane Horney - att även Erika Schwarze, Karin Lannby och Sonja Wigert borde få namnge varsin gata.

Och om man inte ville använda deras riktiga namn kunde man i stället ta deras kodnamn, dvs. "Eskimå", "Onkel", "Anette" och "Bill". Den skrivelsen gick iväg i december förra året.

Även denna gång avslogs min begäran. Av beslutet framgår mellan raderna en viss irritation över att jag på nytt besvärat namnberedningen.

Vägen att via gatunamn hedra C-byråkvinnorna var alltså stängd.

Skrivelser även till regeringen

Samtidigt - i mars 2018 - hade jag skrivit till både utrikesminister Margot Wallström och försvarsminister Peter Hultqvist. Här handlade det inte om gatunamn utan om utdelning av Försvarsmaktens förtjänstmedalj postumt, alternativt en minnessten på Galärvarvskyrkogården eller vid Sjöhistoriska museet.

Mina brev skapade även här en viss irritation och så småningom fördes de båda "ärendena" samman och hamnade på Försvarsdepartementet där en tjänsteman svarade mig. Svaret fick jag i maj 2018. Där skrev man att "vi idag inte har någon tradition att upprätta monument av de slag du nämner, än mindre underrättelserelaterade sådana".

Jag skrev då ett nytt brev där jag radade upp en lång rad monument där män i krig hedrats, varav flera varit underrättelsetjänstemän. Ett exempel är obelisken på Galärvarvskyrkogården där de som omkom när den spionerande DC 3:an sköts ned 1952 av Sovjetunionen har hedrats - och dessutom är namngivna. Även C-byråkvinnornas chef Helmuth Ternberg har en minnessten på samma kyrkogård.

Kontaktade även Försvaret

Jag hade även en tredje tråd ute i samma ärende, nämligen ÖB och Försvarsmakten.  Micael Bydén fick också i mars 2018 ett brev från mig där jag föreslog att C-byråkvinnorna borde hedras med  Försvarsmaktens förtjänstmedalj eller en minnessten

ÖB fick en påminnelse i juni förra året och slutligen fick jag i juli 2018 ett utförligt och vänligt svar från Försvarsmaktens Veterancentrum. Där förklarade man för mig vilka regler som gäller för medaljer inom försvaret. Försvarsmaktens förtjänstmedaljer är inte retroaktiva och kan inte delas ut för handlingar som inträffade före 2008. Alltså var även den vägen att hedra C-byråkvinnorna stängd.

Men i en slutkläm förklarade man att min idé om en minnessten var intressant men det skulle kräva ytterligare beredning.

Där fanns fortfarande en öppning.

Ny skrivelse till Bydén

Därför fick ÖB ytterligare en skrivelse från mig i februari i år där jag föreslog en minnessten på Galärvarvskyrkogården. I skrivelsen fanns även ett förslag till text där Jane Horney nämndes samt även ett förslag med bild var på kyrkogården en minnessten kunde placeras.

Tiden gick och jag hörde ingenting. Därför kontaktade jag handläggaren på Veterancentrum och bad honom undersöka var mitt ärende hade hamnat. Svaret var att det låg hos chefen för MUST, dvs. Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten.

MUST är traditionsbärare för C-byrån

Att det var just MUST berodde på att man där är traditionsbärare av det som skett inom underrättelseområdet före 1948. Eftersom C-byrån fanns före det året hade mitt ärende hamnat där.

Nu hade man på MUST förstått att jag ville ha besked om hur mitt ärende hade fortskridit. Stabschefen på MUST Lisa Gustavsson ringde mig och berättade att jag efter den14 juni skulle bli kontaktad av en annan handläggare på MUST inför ett personligt möte.

Så skedde också. Jag träffade kapten Claes Carlsson vid MUST över en kopp kaffe på ett fik på Östermalm. Han berättade att MUST-chefen  generalmajor Lena Hallin hade beslutat att C-byråns personal - både män och kvinnor - ska hedras.

Minnestavla i koppar

Detta kommer att ske genom att man sätter upp minnesplattor i koppar på de husfasader där C-byrån höll till 1939-45, dvs. både vid Sibyllegatan och Valhallavägen. Texten, beslutad av general Hallin, är allmänt hållen (se bild ovan) och innehåller inga namn. Kopparplattorna kommer att tillverkas hos Försvarets verkstad i Skövde.

Detta var en underhandsinformation. Häromdan kom det formella skriftliga beslutet från Försvarsmakten, undertecknat av general Hallin vid  MUST. Det bekräftade bara vad kapten Carlsson berättat för mig. Kopior hade gått till Utrikesdepartementet, Försvarsdepartementet, Kulturdepartementet. Länsstyrelsen i Stockholm samt flera delar av Försvarsmakten.

Ärendet hade även dragits för Försvarets traditionsnämnd som uttryckt sitt gillande till Försvarsmaktens beslut. Den här nämnden lyder - märkligt nog - under Kulturdepartementet.

Det blidde en tumme

Skyltarna ska invigas i början av nästa år i samband med Armémuseums projekt "I rikets hemliga tjänst" där enligt uppgift en del av C-byråkvinnorna kommer att uppmärksammas. För mig hade det känts bättre om invigningen skett i början av maj 2020 i samband med att det gått 75 år sen andra världskriget slutade.

Av min ursprungsidé om att hedra Jane Horney och de övriga C-byråkvinnorna blev det i alla fall en skylt på de fastigheter där C-byrån höll till under kriget. Alltid något.

Av min vante blidde det en tumme.

PS.  Fler kontaktförsök. Jag skrev förra året i samma ärende till bl.a. Allan Widman (L), som var ordförande i Riksdagens försvarsutskott, men fick inget svar från honom. 
När jag vid ett föredrag tidigare i år träffade försvarsminister Peter Hultqvist räckte jag över ett handbrev till honom där jag bad honom läsa handlingarna i ärendet hos hans departement. Häromdan fick jag ett brev från departementet där man hänvisade till MUST men även bekräftade att han läst vad jag skrivit och att han tackade för mitt engagemang i frågan.

Gick Sverker Åström Sovjets ärenden?

Sverker Åström var en av Sveriges mest kända toppdiplomater under flera decennier. Han tjänstgjorde i både Sovjetunionen och USA samt FN och Paris. Dessutom blev han kabinettssekreterare, dvs. andreman på UD. Men han hade dolda sidor. Han var homosexuell och kom ut ur garderoben först vid hög ålder. Dessutom var han misstänkt som rysk spion, men man fick aldrig fram några hållbara bevis mot honom. En fascinerande människa, trots allt.

Det finns olika sorters spioner. En del, som de båda Stigarna Wennerström och Bergling, var militärer som sålde ut vårt försvar. Andra är så kallade illegalister, dvs. helt vanliga "svenskar" som ligger lågt tills de aktiveras inför en förestående kris eller en krigssituation. Då kastar de av sig sin i åratal - även för familjen - dolda identitet och går till aktion.

Sen finns det inflytandeagenter som inte avslöjar några militära hemligheter eller planerar att utföra sabotage och liknande. De kan finnas mitt i ibland oss, ofta på höga och betrodda poster. De påverkar på ett smygande sätt andra, t.ex. politiker och medier, utan att någon tänker på det eller ens misstänker något.

Säpo misstänkte Åström

Sverker Åström misstänktes av den svenska säkerhetspolisen (Säpo) för att gå sovjets ärenden. Säpo hade flera möten med både Erlander och Palme om detta. Men då det inte fanns några säkra bevis hände inget.

Åström var den som formulerade sossarnas strategiska ställningstagande "alliansfrihet i fred och neutralitet i krig", en utrikespolitisk floskel som alltjämt gäller. Han skrev tal både åt Erlander och Palme och kämpade hela tiden för den här ståndpunkten. Han låg bakom det officiella svenska motståndet mot medlemskap i Nato. Han kritiserade alltid allt vad USA och Israel gjorde.

Var han "Getingen"?

Säpo skuggade honom och såg att han hade märkliga kontakter med personer från ryska ambassaden i Stockholm.  Några hållbara bevis fick man aldrig. Säpo ansåg att hans homosexualitet var en stor riskfaktor. Politikerna som kände till hans läggning gav honom trots det fortsatt förtroende och befordran,

Ryssland, och tidigare Sovjetunionen, vill för sitt liv inte att varken vi eller Finland går med i Nato. Att ha en i den svenska administrationen högt uppsatt tjänsteman som "spion" måste ha varit mumma för dagens ryske tsar, nämligen Valdemar Putin.

Ett avhoppat ryskt agentpar i Australien kunde berätta att det fanns en högt uppsatt tjänsteman i svenska UD med kodnamnet "Getingen" som var rysk agent. Åströms pekades ut.

Arvet stöd för ryssarna

Var Sverker Åström rysk inflytandeagent från 1940-talet och framåt? Det kan man verkligen undra. Han hade varit arbetskamrat med Stig Wennerström i Moskva. De kände varandra och umgicks en del, även i Stockholm.

När Sverker avled lämnade han efter sig närmare 12 miljoner kr. Förutom ett mindre belopp till släktingarna skulle största delen av hans kvarlåtenskap (11 miljoner) gå till den stiftelse som bär hans namn och vars syfte är att  främja svensk-ryska förbindelser.

Var han rysk inflytandeagent? Tja, jag tror nog det, efter allt jag läst om honom.

PS. Fakta från Anders Sundelins bok "Diplomaten" (Weyler Bokförlag 2018) samt https://tommyhansson.wordpress.com/2012/06/27/sverker-astrom-mork-skugga-i-svensk-utrikespolitik/
http://www.jallai.se/2012/07/sverker-astroms-hemlighet/

Regeringen visste nog - och mycket tidigare

Skandalen på Transportstyrelsen då it-verksamheten via IBM lades ut på tekniker i Östeuropa fortsätter intressera medierna. Nu senast då Löfven fick förklara sig inför KU i Riksdagen. Han svär sig fri och menar att han inget visste. Först 17 månader efter läckan fick han veta hur illa det stod till.  Läckan till länderna i öst kan medföra att hundratals svenska agenter hos såväl försvaret som polisen kan ha fått sin identitet röjd. Hur kan det komma sig? Vad har Transportstyrelsen med dem att göra?

Svenska folket är naivt och har alltid varit det. Sådant som händer i andra länder och förekommer där har vi inte i Sverige, tror Svenne och Irma. Helt fel. Även Sverige har hemliga agenter och polisinfiltratörer som med livet som insats arbetar för Sveriges bästa och dess naiva medborgare.

För ett par år sedan avslöjade författaren Jan Bergman att den svenska militära underrättelsetjänsten C-byrån under andra världskriget i sin tjänst hade fler unga kvinnor som var kurirer och informanter, dvs. uppgiftslämnare.

Kvinnliga agenter under kriget

Med kvinnlig list lurade de av hemligheter från bl.a. diplomater och andra utländska nyckelpersoner i Stockholm under kriget. En av dem var Bergmans mor. En annan var moster till en mina bästa vänner.

Ytterligare en annan var Jane Horney. Hon var i slutet av kriget även kurir - med kodnamnet "Eskimå" - och förbindelselänk mellan svenska C-byrån och tyska säkerhetstjänsten i Danmark, som hade kontakter med Berlin.  

Generalmajoren Reinhard Gehlen (som sedan blev spionchef i Västtyskland) var chef för tyska underrättelsetjänsten på ostfronten och  byggde tillsammans med CIA:s föregångare i hemlighet upp motståndsrörelsen "Stay behind" i ett femtontal länder i Europa, inklusive Sverige. Rörelsen skulle starta gerillakrig vid en sovjetrysk ockupation. Rester av den rörelsen finns kvar än - även i Sverige - men det vill man inte prata om.

Jane Horney mördades av danska motståndsrörelsen, eventuellt påhejad av Storbritannien som tävlade med USA om inflytande i bl.a. efterkrigstidens Danmark. Hon blev felaktigt anklagad för att vara tysk agent.  Anledning var nog i stället att hon visste för mycket om andra saker, saker som man än idag vill dölja.

Sverige har hemliga agenter även idag

Sverige har alltså haft hemliga agenter och har det även idag. Polisen och Försvarsmakten har sådana. En hemlig polisagent med ny identitet kan nyttjas för infiltrera kriminella nätverk. En försvarsagent kan röra sig i de länder där vi har svensk trupp, t.ex. Mali, Irak men även som spion i andra länder.

De måste ha fejkad identitet och får därför körkort, bilar m.m. i andra namn än sina egna. Transportstyrelsen har hand om både bil- och körkortsregistret och sitter på uppgifter om dem. Det är alltså sådana uppgifter som med säkerhet hamnat i fel händer i  fel länder. (Där fick jag till det.He-he!)

Detta är en stor skandal. När den blev känd är jag övertygad om att man försökte mörka händelsen i hopp om att ingen (journalist) skulle få nys m fadäsen.

Regeringen visste nog 

Våra ministrar har kontakter med sina underlydande myndigheter. En myndighetschef som vill ha kontakt tar den normalt via ministerns statssekreterare. En skandal av den här storleken har säkert nått ansvariga statsråd tämligen tidigt.

Statsråden är ett kompisgäng under ledning av Löfven som träffas minst en gång i veckan. Dessutom förekommer givetvis även andra kontakter där man pratar jobb. Några umgås säkert även privat.  Jag tror att Löfven mycket tidigare än efter 17 månader fick nys om skandalen.

Men han och hans närmaste beslöt att tiga och försöka dölja händelsen och hoppas att ingen skulle få nys om den.

Det är ett ryggmärgsbeteende. Och om det är en chef som tycker så vågar inga underlydande protestera. Så var det nog även nu med fallet Transportstyrelsen och regeringen.

Bäst att var först ut

När jag var informationsdirektör på Skatteverket sa jag alltid så här till cheferna, när de försökte dölja något fel som begåtts: "Vad säger du när Expressen ringer och frågar?"

Då förstod de att det var bättre att verket självt gick ut och berättade om felet som skett. På det sättet tog man initiativet gentemot medierna och fick först ut sin version och sina budskap. Storleken på rubrikerna blev mindre och medias intresse minskade.

Det borde regeringen tidigt även ha gjort i fallet med Transportstyrelsen. Och dessutom samtidigt berättat vad man gjort för att minska skadorna samt för att inte historien ska kunna upprepas.

Men, som sagt, regeringen hoppades kunna dölja skandalen. I stället blev den mycket större. 

PS. Jag kan ha fel. Men om det är sant att regeringen ingenting visste - och inga statsråd, som sedan visste, berättade det för Löfven, ja då är det också en skandal av stora mått. Den visar i så fall hur dåligt samarbetet är mellan ledamöterna i regeringen och mellan dem och Löfven.

.

Låg takhöjd inom Försvarsmakten

Många arbetsgivare påpekar att "hos oss är det högt i tak" och liknande. Det formuleras ofta i en så kallad värde-grund. I Försvarsmaktens värdegrund talas det om att de anställda ska ha  "ett uppträdande som bygger på öppenhet, ärlighet och uppriktighet" Det tolkar jag som att det ska vara högt i tak. Jag undrar om generalmajoren Anders Brännström håller med om det?

Inom regeringen är man som bekant osams om hur viktigt det är att ha ett försvar. Det uttrycks genom att en del, bl.a. fruarna Andersson och Wallström och deras chef Löfven, anser att det är "osannolikt" att Sverige kan råka ut för krig. Andra, framför allt den stackars Hultkvist, håller med Försvarsberedningen om att krig "inte kan uteslutas".

Instämmer man i det sista påståendet får det följder, som t.ex. att man bör se till att vårt försvar får de resurser som behövs för att kunna värna vår lands gränser i ett skarpt läge. Vår lilla försvarsmakt har inte ens tillräckligt med utrustning för att kunna öva det manskap man har. För några år sedan hade man inte ens vinterkängor.

Detta är ett tillstånd som alla inom försvaret känner till. Putin & Co vet det också. Men om vi som ska försvaras, det svenska folket, får veta hur illa ställt det är blir det panik, både inom regeringen och försvarsledningen. Blå dunster ska gälla.

Öppenhet inte alls bra

Den som offentligt talar klarspråk får smäll på fingrarna. Den tidigare överbefälhavaren Göransson berättade i en intervju att vårt försvar bara kan hålla stånd mot den led FI, dvs. ryssen, i max en vecka och bara på ett ställe.

Att var så öppen och uppriktig - helt i enlighet med värdegrunden - ansågs vara landsförräderi och skulle straffas. En förundersökning inleddes, men den lades ned. Göransson blev i stället sjukskriven

Nu är det den tidigare arméchefen generalmajoren Anders Brännström som hamnat i hetluften och sparkats från sin nya tjänst som chef för ledningsstabens totalförsvarsavdelning (långt namn, det där). Han är dock kvar inom Försvarsmakten, tills vidare tydligen utan arbetsuppgifter.

Men vad är det han har gjort som föranlett nuvarande befälhaven Bydén att sparka honom?

Frispråkighet straffas

I en debattartikel har Brännström sagt att vår armés förmåga måste bygga på fakta, dvs. det hot som verkligen finns, och inte på gissningar. Tillräcklig krigsduglighet saknas.

Det uttalandet är enligt honom sanning och ingen hemlighet. Han gjorde det för att han värnar om försvaret. Men se det uppskattades inte. Jag kan tänka mig att följande scenario ägt rum (min fundering bara, inga fakta).

Wallström och Löfven satte morgonkaffet i halsen när de läste vad Brännström framfört och bad någon underhuggare ringa upp Bydén i högkvaretet och säga till att "den där Brännström måste lära sig hålla käften" eller något åt det hållet i alla fall.

Brännström har tidigare sagt att Sverige kan var i krig inom tio år, som en kommentar till den ökande oron i Östersjöregionen med ett upprustande och aggressivt Ryssland.

Bydén lyder självklart order.  Det har han som officer i ryggmärgen. Brännström åthutades och fick lämna sin tjänst.

Dags att ändra värdegrunden

Det som skett på den här höga nivån är förmodligen bara toppen på ett isberg. Det är nog många anställda, officerare i lägre grader, som varit uppriktiga och ärligt visat öppenhet som straffats när de påtalat brister m.m.

Försvarsmakten borde omformulera sin värdegrund. Varför inte i stället skriva "vi kräver lojalitet, tystnad utåt och plikttrohet mot överordnade". Överordnade: läs "regeringen".

Den arbetsgivare som hävdar "högt i tak", "öppenhet, ärlighet, uppriktighet" och andra floskler har nog inte högt i tak. Om man hade det vore det inget att snacka om.

Om - eller när? - kriget kommer?

För 57 år sedan kom den här broschyren neddippande på vårt hallgolv via brevinkastet. Då var det kallt krig. Atombomshotet låg som en våt filt över oss. Nu är det dags igen för en liknande broschyr. Längre fram i vår får alla hushåll den. Vi uppmanas också att klara oss en vecka på egen hand med mat, värme m.m. om krisen kommer.

Min barndom var präglad av hotet från Ryssland, som då hette Sovjetunionen.

Det fanns skyddsrum, gasmasker till alla och ett civilt försvar - och naturligtvis ett militärt dito. Det kunde mobilisera 600 000 man och många hundra flygplan och fartyg.

Vi var starkt rustade. Dessutom var vi i hemlighet lierade med USA och Storbritannien, vilket alla - inklusive ryssen - kände till. Alla utom svenska folket och detta med såssarnas goda minne.

När Sovjetunionen kollapsade och länderna i Östeuropa kastade av sig det kommunistiska oket skulle det bli evig fred. Persson och Reinfeldt lade ned det mesta av vårt försvar, både det militära och civila. Vaktparaden blev i alla fall var kvar. Alltid något.

Regeringen osams om hotets allvar

Nu är det annorlunda. Nu bråkar regeringen om det är "osannolikt" att vi kan råka ut för krig eller om "det inte kan uteslutas". Det är osämja mellan fru Wallström på UD och dalmasen Hultkvist som är vår krigsminister (ja, det hette så förr). Kassören Magdalena hejar på Wallström för hon vill inte ger Hultis mer pengar till försvaret. Putin skrattar så han kissar i byxorna.

Nu ska man i alla fall börja att bygga upp ett civilt försvar igen, vilket kommer att ta lång tid - och kosta pengar. Som ett led i det arbetet kommer broschyren "Om kriget kommer" ges ut på nytt i samband med "Kriseredskapsveckan" längre fram i vår (den 28 maj - 3 juni). Under kalla kriget kom den ut ett par gånger till alla hushåll. Frågan är om den inte borde heta "När kriget kommer"? Försvarsberedningen utesluter inte det.

Vi ska klara oss själva en vecka

Som ett led i det civila försvaret uppmanas nu vi medborgare att ha vevradio, vatten, mat, sovsäckar, ljus och tändstickor m.m. så vi klarar oss en vecka utan hjälp från samhället. Tidigare var tidsgränsen tre dagar. Läget är alltså allvarligare nu.

Att det bara är en vecka stämmer ju överens med "enveckasförsvaret" som dåvarande ÖB frispråkade om för några år sedan. För det uttalandet fick han smäll på fingrarna och hotades med åtal. Han gick i stället i väggen och blev sjukskriven.

Vi ska alltså klara oss en vecka. För att få värme och kunna laga mat är det bra att ha en vedspis. Men det kommer inte att bli lätt.

Vedeldade spisar och pannor olagliga

Den 1 juli förbjuder nämligen Boverket nyinstallation av kaminer, vedpannor och vedspisar - även dem som eldas med pellets.

Förbudet gäller fastbränsleeldade pannor, braskaminer, pelletseldade kaminer, spisinsatser, kökspisar och kökspannor. Öppen spis är undantaget, trots att det är det smutsigaste sättet att elda och kakelugnar är undantagna av kulturhistoriska skäl.

Befintliga kaminer, spisar och pannor får användas tills vidare. Än så länge. Räkna med ett förbud mot dem längre fram.

Vår vedeldning sjunger på sista versen

Vårt torp i Bergslagen har en vedeldad panna i köket som är kopplad till det vattenburna radiatorerna som värmer upp hela kåken. I vedboden har vi fler kubikmeter torr och huggen ved som räcker i flera år. Det kanske snart blir förbjudet om Boverket och miljömupparna får hålla på. Om kökspannan går sönder om ett halvår får jag inte installera en ny.

Hemma i Sollentuna har jag en braskamin i vardagsrummet och en vanlig kamin i TV-rummet en trappa upp. I förrådet har jag ett par kubikmeter självhuggen ved. Redan nu har kommunen begränsat mitt eldande till två mysbrasor per vecka.

Jag hade tänkt använda kaminerna som värmekällor när strömmen försvinner. När den dagen kommer skiter jag i ett  eventuellt totalförbud och kommer att elda tills veden tar slut.

Myndigheter med olika budskap

Är det inte märkligt: Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) säger en sak, nämligen att du ska klara dig själv en vecka med bl.a. mat och värme. Boverket säger en annan sak: Du får inte installera en vedspis för att få värme och kunna laga mat.

Det här borde regeringen ta tag i. Hultkvist, du verkar stundtals i alla fall någorlunda vettig. Tänker du göra något?

Sen kan man undra när Boverket förbjuder utomhusgrillar? Eller stearinljus, som osar när man blåser ut dem? Det blir väl nästa steg. Suck!

Putinlands missiler når långt in i Sverige

Rysslands krigsmakt var i stort sett kaputt när Sovjetunionen gick i graven. Då började Sverige avveckla sitt gamla försvar men ersatte det inte med något nytt. Det är först nu som politikerna vaknat, i alla fall med ena ögat. Men Putins Ryssland har rustat upp rejält och fortsätter med det!

Sovjet vann Andra världskriget, mycket tack vare stora förluster i manskap och den enorma materielhjälpen från USA och England.

Utan de tiotusentals flygplan, lastbilar, vapen m.m. som skeppades till Stalin hade nog utgången varit mer tveksam? Men det är inget som Putinland verkar minnas när man firar freden varje år.

Ryska missiler hotar oss

Ryssland har sedan kriget enklaven Kaliningrad  (f.d. tyska Königsberg) vid Östersjön, inklämt mellan Polen och Litauen. Där kommer Putin nästa år att placera ut Iskandermissiler som når långt in i Sverige. Ett par sådana - med eller utan kärnladdningar - kan i ett nafs slå ut vår örlogsbas i Karlskrona och en av våra få flygflottiljer, den i Blekinge med nummer 17. Se den streckade gråfyllda cirkeln ovan.

Gotland har ett strategiskt läge och kan liknas vid ett hangarfartyg mitt i Östersjön. Den makt som har kontroll över ön har trumf på hand. Om ryssen skulle placera Iskander där så når man större delen av Sverige, ända upp mot Gävle samt Oslo, Helsingfors,hela Själland och hela Baltikum. Se heldragna cirkeln på bilden.

Vi behöver ett starkt försvar

Jag litar inte på Putinland, som övat anfall med kärnvapen mot stackars Sverige. Jag tycker vi ska ha ett rejält försvar så att det blir jobbigt för den som vill oss ont. Nu står den svenska dörren öppen och tröskeln är i stort sett obefintlig. Våra politiker sover fortfarande men en del har dock rört på sig, öppnat en ögat på glänt men inte vaknat upp helt. Det går långsamt.

Med försvar menar jag inte bara ärtsoppa och kanoner utan även krisberedskap. Där är vi lika dåliga.

Det finns dem som anser att vi inte behöver något försvar alls, bl.a Schyman och hennes feminister. Länder som är osams ska prata med varandra i stället. Visst, det vore väl mycket bättre om världen fungerade så. Men tyvärr gör den inte det.

Är Ryssland ett hot mot Sverige?

Är Putins Ryssland ett hot mot Sverige? Försvarsvännerna tror det och vill rusta upp. Vänstern (som hatar Nato och USA och saknar Sovjetryssland) vill inte det. Och Schyman och hennes feminister vill rusta ned helt och hållet. Om det är något land som "hotar" oss så är det ett auktoritärt land med stormaktsambitioner. Då finns det bara Ryssland. Knappast Polen, Korea, Venezuela eller någon västdemokrati.

Ett ryskt angrepp enbart mot Sverige är det ingen som tror på. I alla fall inte inom överskådlig tid. Däremot är ett angrepp i någon form mot Baltikum inte helt otroligt då Putin vill ta tillbaka de områden som Sovjetunionen förlorade vid upplösningen. Om tsar Putin ser tillbaka till tiden före 1917 så ligger även Finland risigt till då det var en del av Ryssland innan bolsjevikerna tog över
styret.

Under kalla kriget räknade man med en front i Mellaneuropa där öst och väst stod mot varandra. Nu tror alla seriösa bedömare att frontlinjen kommer att gå i Östersjön. Blir Baltikum inblandat så kommer Sverige också att bli det.

Vi har högtidligt avgett en solidaritetsförklaring med de baltiska länderna och dessutom är både vi och de med i EU, vilket förpliktigar.

Gotland viktigt för båda parter

Gotland är av mycket stor strategisk betydelse för den som vill erövra Baltikum. Ön har liknats vid ett hangarfartyg i Östersjön.  Den är lika viktig för den som vill försvara Baltikum och frågan är vem som hinner först att ta över vår största ö?

Ett storskaligt ryskt angrepp på de baltiska länderna är inte särskilt troligt det heller. Då träder Nato in och slår tillbaka vilket blir kostsamt för Putin. Ett sådant angrepp innebär tveklöst att Sverige blir indraget från första dagen.

Inledningen till anfallet mot Baltikum kommer bli att Ryssland tar Gotland, eller i alla fall ställer krav på att få stationera flyg m.m. på ön. Sverige har inget att sätta emot och Nato lyfter inte ett finger då de inte säkert vet vilket som är Rysslands nästa drag.

Om ryssen tagit Gotland är Baltikums öde beseglat. Även om Nato senfärdigt vaknar till så är det kört då det blir svårt att ta tillbaka Baltikum utan kontroll över Gotland. Om Nato i ett skymningsläge "tar" Gotland, hur kommer Sverige att agera då? Går vi i krig mot USA och Nato?

(Om England hade ockuperat de svenska malmfälten 1940 så hade vi sannolikt gått i krig mot engelsmännen och riskerat att ha hamnat på Nazitysklands sida.)

Rysk desinformation och hybridkrig troligare

Om Putins aktier hemma i Ryssland börjar falla i kurs ökar risken att han vill rikta blickarna utomlands och då ligger Baltikum närmast till. Ett yttre hot brukar alltid ena massorna och gynna ledarskapet.

Det börjar i så fall med att delar av den rysktalande befolkningen i Baltikum reser sig. Till en början försiktigt men allt illavarslande. De ryska trollfabrikerna går för fullt med desinformation och fake news sedan lång tid tillbaka och resten av världen vet inte vad man ska tro. 

Putin skickar in anonyma grönklädda män som stöd till den inhemska rysktalande befolkningens resning mot styrena i Tallinn, Riga och Vilnius. Ryssland förnekar all inblandning. (Jämför Krim och Ukraina.)

Nato avvaktar och vet inte vad man ska göra. Är det tillräckligt för att artikel 5 ska träda i kraft vilket krävs för att andra Natoländer ska komma till undsättning? Vill Tyskland, Norge, Danmark, Storbritannien m.fl. verkligen gå i krig för Baltikum i ett sådant här läge? Knappast.

Först krav på Sverige och Gotland

Dessförinnan har Putin ställt krav på Sverige att få stationera bevakningspersonal på Gotland för att skydda naturgasledningarna som går förbi ön. Svenska regeringen har motvilligt tvingats acceptera detta.

Även här har trollfabrikerna varit i farten och berättat om hot mot ledningarna från ryskfientliga balter, vilket fått Tyskland och andra länder som är beroende av den ryska gasen att agera i Rysslands intresse. Det har gjort det svårt för Sverige att säga nej till de ryska kraven på Gotland.

Ja, detta är nog ett mer troligt scenario än ett direkt konventionellt angrepp mot Baltikum. Och Nato och övriga världen har bara att acceptera fullbordat faktum.

Alltså, för att koppla tillbaka till inläggets rubrik: Ryssland är inget direkt hot mot enbart Sverige, men däremot indirekt om ryssen vill ta de baltiska länderna. Då dras vi med och kan knappast räkna med stöd från Nato.

Tillåt "konsultarvoden" eller lägg ned

Sverige har en försvarsindustri. Anledningen var från början att vi skulle kunna förse vårt eget försvar med materiel. Nu handlar det lika mycket om exportmöjligheter. Det är nödvändigt då Sverige inte ensamt klarar utvecklingskostnaderna. Konkurrensen är dock stenhård. Utan mutor i form av "konsultarvoden" går det knappast att få en order. Dessutom får man inte sälja till länder som ligger i krig - eller som är diktaturer. 

Försvarsindustrin är viktigt för Sverige. Den ger sysselsättning åt tusentals personer och medför miljarder i exportinkomster. Men det är inte alltid lätt att kunna sälja Boforskanoner och JAS-plan. Den internationella konkurrensen är stenhård.

Våra politiker - från statsministrar och nedåt - brukar engagera sig i affärerna och gör säljfrämjande besök i presumtiva köparländer. När en affär, efter år av förhandlingar, äntligen är i hamn, har motaffärer för flera miljarder skakats fram. Hur många av dem som sedan blir av är tveksamt.

Vanligt med mutanklagelser

Med jämna mellanrum drabbas våra stora försvarsindustriföretag av mutanklagelser. Bofors låg risigt till för många år sedan efter att ha sålt kanoner till Indien där mutor figurerat. Efterdyningarna ledde till politiska förvecklingar på hög nivå i Indien.

Bofors anklagades på 1980-talet också för smuggling av krigsmateriel till länder vid Persiska viken. Det blev stor uppmärksamhet kring dessa affärer. Krigsmaterielinspektören Algernon omkom under mystiska omständigheter i Stockholms tunnelbana. Mord, självmord eller olycka? Samma dag hade han träffat Boforschefen. Konspirationsteorierna är många.

Nu i dagarna är det SAAB som är i hetluften då man betalat ut flera miljoner i "konsultarvode" till en mellanhand i Sydafrika, som köpt JAS-plan av SAAB. Mutanklagelser verkar vara legio i samband med såna här affärer i miljardklassen.

Svårt sälja om alla lagar ska följas

Det är bara att konstatera att det inte går att sälja krigsmateriel för flersiffriga miljardbelopp utan att muta viktiga beslutsfattare och andra nyckelpersoner i köparländerna. Det är tydligen bara så. Ska Sverige hävda sig i konkurrensen måste företagen kunna få betala "konsultarvoden" för några miljoner till vissa nyckelpersoner som kan påverka affären åt rätt håll. Man får se det som marknadsföringskostnader. Andra länder är inte så nogräknade. 

Ska Sverige vara bäst i klassen när det gäller att hålla sig från mutor i olika former i de här sammanhangen är det lika bra att lägga ned vår försvarsindustri. Den vänstervänliga så kallade fredsrörelsen skulle jubla. Det är ofta den som anklagar företagen för mutbrott.

Allt görs för att kringgå säljförbudet

Sen har vi det där med försäljningsförbud till diktaturer och länder i krig. För en tid sedan var det Saudiarabien som var på tapeten. Enligt gängse språkbruk är landet en diktatur, som dessutom stödjer krigförande parter i andra länder. Sverige gjorde affärer med saudierna. Om jag minns rätt handlade det om utbildning.

Vår S-märka utrikesminister slog nästan knut på sig för att försöka bortförklara att landet inte var en diktatur. Saudierna blev sura över hennes tvetydiga uttalanden. Kungen fick gripa in med ett brev till sin saudiske motsvarighet och släta över kritiken.

Sånt här drar bara ett löjets skimmer över affärerna. Vi vill gärna exportera så mycket som möjligt, även till tvivelaktiga köparländer, vilket skapar problem för politikerna. Blir det inga affärer hotas jobben i Karlskoga, Linköping och många andra orter som är beroende av försvarsindustrin.

Det finns tre alternativ

Nä, livet skulle bli enklare för försvarsföretagen och politikerna om Sverige inte alls sålde några kanoner m.m. till andra länder. Men, som sagt, jobben och exportinkomsterna är viktiga. Det finns bara dessa alternativ:

1) Fortsätta som hittills med exportaffärerna, dvs. att trixa och mygla för att kringgå regelverket och kanske hamna i hetluften. 

2) Förbjud export av krigsmaterial, vilket medför en nedläggning av vår svenska försvarsindustri. Att behålla den enbart för svenska behov är inte möjligt .

3) Ändra regelverket och tillåt "konsultarvoden" i samband med export av försvarsmateriel och tillåt försäljning till alla länder som vill köpa.

Är du förberedd om krisen kommer?

Nu pågår "krisberedskapsveckan" som är ett samarbete mellan Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och landets kommuner. Bara en tiondel av folket är beredda om krisen kommer. Detta vill MSB ändra på. Om krisen kommer måste vi själva ta hand om oss. Vi kan inte räkna med samhällets hjälp. Vi bör klara oss med mat, vatten och värme på egen hand i minst tre dygn om t.ex. strömmen skulle försvinna.

Här är några länkar med ytterligare information. Klicka dig vidare och se vad du bör göra.

https://www.msb.se/krisberedskapsveckan
https://www.krisinformation.se/detta-gor-samhallet/din-krisberedskap
https://www.dinsakerhet.se/
https://www.msb.se/

Tanken med att vara förberedd är att kunna klara mindre kriser en kortare tid. t.ex. vid strömavbrott och liknande. (Den dag då Putin & Co via krig invaderar vårt land blir läget helt annorlunda. Men även då skadar det inte att kunna klara sig en tid utan stöd från samhället.)

Några tips i all välmening

Jag var häromdan och lyssnade på ett föredrag om krisberedskap. Här är några extra tips som jag noterade:

Skaffa en vevradio som inte behöver batteri för att funka. Pannlampa (och batterier) är bra för då kan du se i mörkret och ha händerna fria. I rena vattendunkar med handtag (skölj dom först med kokhett vatten) kan du spara dricksvatten i flera månader om de står svalt och mörkt. Smak och lukt avgör om det är drickbart.

Använda inte vattentoan om strömmen går - även om du kan spola några gånger innan vattnet tar slut. Det är stor risk att det blir stopp i avloppet ändå, då pumparna i avloppssystemet inte funkar. Sätt en plastpåse över toan och gör ditt behov i den, knyt ihop påsen, lägg den utomhus i en stor sopsäck tills vidare.

Ha alltid bilens tank halvfylld. Du kan ladda mobilen via bilen (om du har en laddkabel förstås).  Frystorkad mat är också bra att ha - förutom konserver m.m.

Ha rejält med kontanter hemma (men bara nya sedlar!). Kassor och kontokort kommer inte att funka utan ström. (Visserligen kommer inte livsmedelsaffärerna kunna ha öppet utan ström men du kan komma att behöva kontanter i andra sammanhang.)

Skyll inte på mig

Ja, listan med tips kan göras hur lång som helst. Förbered dig!  Skyll inte på mig sen när du sitter där hungrig och fryser. Min sovsäck, mina soppburkar, mitt trangiakök och mina vattendunkar behöver jag själv.

Ge de värnpliktiga bra morötter

När kalla kriget ansågs över och hotet från Ryssland var borta avvecklades det svenska försvaret. Nu är det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde helt annorlunda och värnplikten ska återinföras - med tonvikt på plikt. För att få ungdomar motiverade att göra lumpen måste de premieras på olika sätt.

Borgarna i Riksdagen tog bort värnplikten med några få rösters övervikt och gjorde den vilande.  Det skedde utan någon som helst debatt och var en del i nedläggningen av det svenska försvaret, vilket alla partier dock var överens om. Eftersom Sovjetunionen kollapsade behövdes inget försvar längre och kalla kriget var slut.

Nu ska Hultqvist & Co blåsa liv i värnplikten igen. Det är bra, tycker jag. Behov finns verkligen. Men det vore även bra om han kunde blåsa mer liv i landets totala försvarsförmåga.

Straff för vägran kvar

Nu ska 10-15 000 ungdomar av båda könen kallas till mönstring och av dem ska ett par tusen väljas ut för värnplikt. Det är fortfarande en plikt och den som vägrar kan straffas med fängelse några veckor. Det tycker en del är förskräckligt hårt och orättvist!

Förr - när alla tvingades göra lumpen - var det helt okej med fängelse för de som totalvägrade, oftast av politiska skäl men även moraliska. Den som bara vägrade att hålla i ett vapen kunde få göra annan samhällsnyttig tjänst, t.ex. som brandman, och slapp fängelse.

Nyttigt - men morötter behövs

Lumpen, som en del säkert upplevde som ett fängelse, var nyttig för många. Lata och bortskämda killar fick  - förutom utbildning i konsten att döda - även lära sig lyda, bädda sin säng, passa tider, ta hänsyn till andra m.m. Det ansågs fostrande. Förr skulle man konfirmeras och göra lumpen. Det var bara så.

Den som nu måste göra lumpen borde få pensionspoäng för den tiden och även få en del av eventuella studielån efterskänkt som bonus. Det borde även ge en extra delpoäng för den som vill komma in på högskola eller universitet.