Sedan ett par år tillbaka har jag på olika sätt försökt få en hedersam upprättelse för de kvinnor som i hemlighet var informanter, kurirer m.m. åt C-byrån, den hemliga svenska militära underrättelsetjänsten under andra världskriget. Det har gått trögt men till slut förbarmade sig den nuvarande hemliga underrättelsetjänsten MUST över mig och mitt tjatande. Man har nu skruvat upp minnestavlor på de fastigheter på Östermalm där C-byrån hade sina lokaler under kriget.
Stockholm var under andra världskriget fullt av spioner och annat underrättelsefolk från såväl Tyskland som de allierade. För det neutrala Sverige var det viktigt att veta vad man planerade.
Den svenska militära underrättelsetjänsten C-byrån och dess vicechef Helmut Ternberg hade rekryterat unga ensamma kvinnor som "svalor". Deras uppgift var bl.a. att nyttja sin kvinnlighet och nästla sig in hos detta underrättelsefolk, främst det tyska för det var ju Hitlers Tyskland som var det stora hotet.
Det var ett farligt arbete de utförde i det tysta. Många blev skadade för livet och en av dem miste sitt liv. Det var Jane Horney som var kurir mellan C-byrån och de tyska intressen som visste att kriget var förlorat. I detta hemliga samarbete i krigets slutskede ingick även USA:s underrättelsefolk.
Om detta har Jan Bergman skrivit i sin bok "Sekreterarklubben" som kom ut 2014. Jag tyckte då att dessa kvinnor borde få upprättelse och hedras på något sätt.
Först försökte jag få Stockholms stad att namnge gator efter några av dessa kvinnor, framför allt Jane Horney som danska motstånds-rörelsen avrättade då man felaktigt ansåg att hon var en tysk spion.
Det blev nobben trots att jag gjorde två tappra försök.
Sedan försökte jag få Försvarsmakten att tilldela dessa kvinnor en förtjänstmedalj postumt. Det gick inte heller trots att jag brevledes kontaktade såväl UD som Försvarsdepartementet och ÖB. Jag till och med personligen stack ett brev i handen och växlade några ord med självaste Peter Hultqvist.
Jag fick efter påminnelser till slut ett svar från Försvarsmakten. Man berättade brevledes att 2008 ändrade man reglerna för sina medaljer som inte längre delas ut postumt. Däremot kunde man tänka sig någon form av minnesmärke i stället.
Det tog jag fasta på och föreslog en minnessten på Galärvarvskyrko-gården på Djurgården i Stockholm.
Jag har förstått att mitt engagemang inte alltid har gillats utan skapat irritation. Men till slut blev det i alla fall resultat. Man insåg väl att jag inte skulle ge mig och för att få stopp på mig måste något konkret ske.
Den nuvarande hemliga militära svenska underrättelsetjänsten MUST, som fått ärendet på sitt bord, satte ned foten och kontaktade mig.
Försvarsmakten med MUST som föredragande och beslutande hade nämligen beslutat att hedra inte bara de kvinnor som under kriget varit städslade av C-byrån utan även männen, dvs. all personal.
Det skulle ske genom att sätta upp skyltar på fasaden till de två fastigheter där C-byrån haft sina lokaler.
Avsikten var att skyltarna skulle invigas med pompa och ståt i våras. Men coronan kom i vägen och allt sköts framåt.
Häromdagen blev jag åter kontaktad av MUST, som berättade att skyltarna skruvats upp i tysthet. Utan invigning med tal av MUST-chefen m.m.
Dock räknar man med att ordna något speciellt med anledning av skyltarna när det åter går att samlas i större flertal igen.
Skylten på Sibyllegatan (ovan) har årtalen 1942-45. Det är korrekt. Dit flyttade C-byrån från Valhallavägen där man huserat sedan 1937 då man i största hemlighet startade verksamheten utan att politikerna m.fl. visste om det.
När finländska vinterkriget började i slutet av 1939 blev den helhemliga byrån lite mindre hemlig. Först 1940 blev byrån en officiell hemlighet så därför står årtalen 1940-42 på skylten vid Vallhallavägen.
Det är tydligen fortfarande känsligt att nämna C-byrån före 1940. Då sponsrades verksamheten av bl.a. chefen själv och personer inom näringslivet. Politikerna visste ingenting.
Det är 80 år sedan. Jag kan tycka att kan vara dags att officiellt bekräfta det som skett. MUST verkar i alla fall öppnat dörren på glänt och erkänt att den hemliga C-byrån funnits m.m.
Jag hoppas MUST fortsätter att glänta på dörren och berätta mer, bl.a. om Jane Horneys öde. Ett första steg har dock tagits då MUST på olika sätt erkänt att hon jobbade åt C-byrån.
PS: Skylten på Sibyllegatan (det vita hörnhuset vid Kommen-dörsgatan) sitter högt upp och är delvis skymd av en stolpe med en trafikskylt. Men den på Valhallavägen 132 sitter perfekt och är lätt att hitta och läsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar