Ibland är polisen på bettet

Den svenska polisen får kritik för att den inte ägnar sig tillräckligt åt vardagsbrotten; de som även kallas miljonbrotten, då de är ungefär så många per år. Men ibland kan farbror polisen vara riktigt effektiv!

För ett antal år sedan hämtades min granne av polisen och kördes till stationen. Han var då en medelålders rundnätt revisor med ett fläckfritt förflutet. Han hade ingen aning om vad saken gällde och frågades under förhörsliknande former ut var han hade varit en viss dag och en viss tidpunkt.

Han kände sig helt rättslös och förvirrad. Givetvis kom han inte håg vad han hade varit just då. Till sist berättade polisen vad det hela handlade om. Hans id-kort hade nämligen hittats på en brottsplats där ett inbrott hade förövats. Han var skäligen misstänkt.

Revisorsgrannen hade först ingen aning om hur hans id-kort hade hamnat där. Men så drog han sig till minnes. Ett halvår innan hade han själv haft inbrott i sin villa. Förmodligen hade hans gamla id-kort stulits då. Han kom inte ihåg säkert.

Så småningom släpptes han och kunde åka hem.

Rätt ska vara rätt

Ni som följt mina blogginlägg vet att jag skrivit om förhållandena i bergslagsbyn Stråssa, som fått ta emot många utomeuropeiska asylsökande, vilket skapat problem i byn. I ett blogginlägg den 10 september förra året skrev jag att Sverigedemokraterna hade delat ut sin tidning i byns brevlådor. Det var tydligen inte korrekt.

I dag blev jag nämligen uppringd av en företrädare för tidningen "Nationell Idag", som påpekade att det var den tidningen som delats ut. Den är inte organ för Sverigedemokraterna.

"Nationell Idag", som får presstöd, är (enligt Wikipedia) husorgan för det högerextremistiska och nationalistiska partiet Nationaldemo-kraterna (ND) som bröt sig ur Sverigedemokraterna 2001. Partiet fick i senaste riksdagsvalet 1 141 röster.

Sverigedemokrater, nationaldemokrater, socialdemokrater... det finns många olika demokrater och det gäller att hålla isär dem.

Polisen försummar miljonbrotten

Det begås ca 1,4 miljoner brott om året i landet. Av dessa är ca en miljon så kallade vardagsbrott, som t.ex. inbrott. stöld, bedrägeri, trafikbrott. Trots ökade resurser i pengar och poliser har man inte ökat uppklarningsprocenten.

Leif G W Persson ondgjorde sig över detta i gårdagens avsnitt av "Veckans brott" i SvT 1. Han uppmanade alla som råkat ut för ett "miljonbrott" och mötts av en ointresserad polismakt att höra av sig till programmet (http://svt.se/2.169482/1.2686068/miljonbrotten).

Jag och min familj har råkat ut för inbrott och stöld både i villan och i torpet. Torpet har dessutom blivit utsatt för ett inbrottsförsök och skadegörelse. Polisen kopplades givetvis in eftersom försäkringsbolaget krävde en polisanmälan.

Vid inbrottet i villan stal man pengar, smycken, sprit, smink men även mitt checkhäfte. Efter någon månad dök en använd check upp på banken och jag fick en kopia på den. Boven hade betalat en femtilapp till en korvkiosk, skrivit "mitt" namn men inte kunnat legitimera sig. Förmodligen hade bovens tjej kunnat visa legitimation i stället för på checkens baksida stod ett kvinnligt personnumer.

Jag kollade lätt upp vem som ägde personnumret. Det var en ung tjej med hemort i en söderförort. När jag kontaktade farbror polisen och berättade detta sa han att det var ingen idé att göra något. "Dom säger bara att dom hittat checkhäftet. Och 50 kr är ju inte ens snatteri", var hans professionella svar.

Jag tyckte att polisen i alla fall borde åka dit och knacka på och kanske skrämma tjejen. Icke sa nicke. Polisen lyfter inte ett finger. I det läget funderade jag på att kontakta Hells Angels och be dom åka dit och stöka till det.

Inbrottet på torpet gjordes av ett gäng knarkare i en vit, skrotfärdig Mercedes som bodde i en fallfärdig kåk uppe i byn. Alla visste det. Även polisen. Men man lyfte inte ett finger där heller. "Ingen idé att åka dit. Hittar vi nåra av era prylar säger dom bara att dom köpt det av nån".

Vid inbrottsförsöket på torpet hade vi ett vittne som kunde peka ut gärningsmannen. Inte ens det fick polisen att vakna. Förundersökningen lades ned.

Håhåjaja. Vad ska man säga om polisen i landet och miljonbrotten? Nästan ingen idé att anmäla. Det vore enklare att bara göra anmälan till försäkringsbolaget. Då slapp ju farbror polisen att diarieföra ärendet och skriva ut en anmälan.

Tillägg den 26 januari: I dag blev jag kontaktad av TV4. Det var redaktionen för kanalens debattprogram (med sändning på måndag den 30 januari) som hade läst mitt blogginlägg ovan. Man ville ha med mig i programmet för att berätta om mina poliskontakter. Tyvärr fick jag tacka nej då jag redan var upptagen av annat. Synd, det hade annars varit kul att få var med och berätta vad jag tycker om polisen och miljonbrotten.

Ytterligre ett skattejubileum i år.

Jag har trakasserat ni som läser min blogg med en massa skattejubileer. Nu är det slut med det. Men ett jubileum till ska ni få.

I år 2012 är det nämligen 110 år sedan man beslutade att införa en progressiv inkomstskatt i Sverige, grundad på en allmän självdeklaration - den deklaration som vi fortfarande har kvar, även om den är förändrad i grunden vid flera tillfällen.

Trots alla skatteförändringar som fyller jämt i år så har Skatteverket bara valt att lyfta fram e-deklarationen, som fyller tio år i år. Tidsperspektivet hos myndigheten är inte särskilt långt. Det tycker jag är både synd och skam.

"Dags att deklarera" fyller 40 år

Jubileumsanledningarna på skatteområdet avlöser varandra. Det är ingen hejd på hur mycket det finns att fira i år! Nu handlar det om broschyren "Dags att deklarera" som i år fyller 40 år och verkligen har nått medelåldern.

Det var 1972 som folket fick en helt ny deklarationsblankett. Det var den största deklarationsreformen sedan blanketten infördes 1903. Dåvarande Riksskatteverket satsade stort på en landsomfattande informationskampanj som kostade 3,6 miljoner kr. I dagens penningvärde är det nästan 24 miljoner kr! Det innebär att det fortfarande är den dyraste kampanj Skatteverket genomfört under ett enda år. (Svartjobbskampanjen med ungdomar som målgrupp för tio år sedan kostade 28 miljoner, utspritt på tre år.)

Huvudnumret i kampanjen 1972 var broschyren "Dags att deklarera", som delades ut direkt i brevlådan till alla hushåll. Den översattes i sin helhet till flera invandrarspråk- se bilden ovan. Dessutom gjordes sju 20-minuters deklarationsprogram i SvT där Carl-Gustaf Lindstedt var en av huvudpersonerna. Även Sveriges Radio gjorde deklarationsprogram. Studieförbunden genomförde studiecirklar i konsten att deklarera. Det var den största insatsen på samhällsinformationens område sedan högertrafikkampanjen 1967.

"Dags att deklarera" var en lyckträff. Reklambyrån Svea (som inte längre finns kvar) gjorde det första broschyrutkastet, men det funkade inte alls. Verkets handläggare gjorde om broschyren på egen hand - och den versionen gick hem i stugorna! Den pedagogiska grund som lades fast då gäller fortfarande för broschyren

Utvärderingen visade att över 90 % av deklaranterna tyckte att den var lätt att förstå. Därför blev den ett föredöme även för andra myndigheter m.fl. Kampanjen 1972 var början på den långa resa som Skatteverket gjort och som lett fram till att myndigheten är så populär idag.

Jag brukar lyfta fram tre saker som starkast bidragit till Skatteverkets popularitet om man ser det hela i ett längre perspektiv: Broschyren "Dags att deklarera", webbplatsen och den förenklade deklarationen/e-deklarationen.

Jag tipsade redan i höstas Skatteverkets ledarskap om att broschyren fyller 40 år i år. Men det var meningslöst. Jag hade nämligen förväntat mig att man någonstans i årets version av broschyren hade skrivit en mening – eller gjort en liten jubileumslogga – och talat om att den fyller 40 år. Icke sa Nicke! I stället har man valt att lyfta fram den elektroniska inkomstdeklarationen som fyller tio år och gjort en logga om det på broschyrens förstasida. Sic! (Du kan kolla årets version av "Dags att deklarea" på Skatteverkets webbplats redan nu.)

Dagens ledarskap på Skatteverket (jag tänker då på Hansson + Andersson samt Corp) verkar vara historielösa. Det kanske är ursäktligt då de bara varit på verket en kortare tid. Dessutom är fokus – när det gäller deklarationen – att få så många som möjligt att deklarera elektroniskt via nätet eller telefonen. Men man får inte glömma bort det förflutna. Det är viktigt för framtiden.

För många år sedan lyssnade jag till David Ingvar (ni unga som inte vet vem han var: googla på honom) och han berättade om minnet. Vi människor minns vad vi gjorde på förra årets semester. Vi ser också framåt och planerar årets semester. En hare har ett kortare perspektiv och en daggmask minns nog inte vad han var för tre sekunder sedan. David Ingvar menade att även organisationer, företag och myndighet har ett minne som är viktigt att vårda.

Jag beklagar att Skatteverket inte valt att lyfta fram broschyren ”Dags att deklarera” i broschyren och berättat att de gått 40 år sedan den såg dagens ljus. Det hade räckt med en enda mening. Den elektroniska inkomstdeklarationen kunde man i stället ha harangerat i funktionen på webbplatsen.

Det är viktigt att ta historien med sig in i framtiden.

Veteraner kollade guldfynd i bergrum

I går var 26 RSV-Veteraner (pensionärer som bl.a. jobbat vid Riksskatteverket eller Skatteverkets huvudkontor) på Skeppsholmen. Målet för deras utflykt var Bergrummet och en bokad visning av utställningen om inkaguldet.

Det var en mycket uppskattad aktivitet eftersom de togs om hand och fick vägledning och information av en mycket kunnig guide. De ca 300 utställda föremålen kom från femton olika museer i Peru. Det var 50 år sedan liknande föremål visades i Sverige.

Inkariket var en av flera utvecklade civilisationer i Anderna i Sydamerika ca 2000 f. Kr. – 1532 e. Kr. Under rikets storhetstid, som varade 1400-1533, sträckte det sig från västra Ecuador till Chile. Innan dess hade fler än tio indianska civilisationer avlöst varandra i regionen. Utställningen innehöll föremål från flera av dessa kulturer.

Föremålen vittnade om en rik kultur och om teknisk skicklighet; ett unikt lokalt hantverk, till synes utan kontakt med andra kulturer. Utöver guld visades också flera objekt i textil och keramik, liksom även mumier.

Förenklade deklarationen fyller 25 år

Detta år - 2012 - är ett riktigt jubileumsår. Raoul Wallenberg föddes för 100 år sedan (liksom även min far och min svärmor) och det är 100 år sedan August Strindberg gick bort och det är 100 år sedan Titanic gick på ett isberg och sjönk. Källskatten och personnumret fyller 65 år - se mina tidigare blogginlägg.

Men det är fler företeelser på skatteområdet som kan firas. För 110 år (1902) sedan tog man beslut om att införa en progressiv inkomstskatt, grundad på en allmän självdeklaration. "Århundradets skattereform" sjösattes för 20 år sedan (1992). Den första förenklade deklarationen kom 1987 och fyller 25 år i år.

Jag var med och petade i blanketten och är pappa till det berömda krysset i den. De som tog fram den förenklade blanketten menade att det räckte med en underskrift för att intyga att lämnade kontrolluppgifter var korrekta. Men jag menade att det inte räckte.

Min åsikt var att deklaranterna även måste göra något mer aktivt, t.ex att få sätta ett kryss, som intygar att kontrolluppgifterna är korrekta. Krysset var egentligen helt onödigt, eftersom det var underskriften som gällde. Men blankettens upphovsmän köpte min idé om krysset och så blev det - se bilden ovan.

Det där krysset blev en symbol för den enkla blanketten. "Tänk så enkelt. Bara att sätta ett kryss så har man deklarerat" lät det bland folk. Krysset levde kvar i folks medvetande i många år efter att blanketten gjorts om och krysset försvunnit.

Vi har varit numrerade i 65 år

I år fyller det svenska personnumret 65 år. Det var 1947 som det infördes: år, månad, dag, bindestreck och tre siffror till. Kontrollsiffran på slutet kom på 1960-talet när folkbokföringen hade blivit datoriserad.

Det svenska personnumret har varit föredöme för liknande nummer i många länder. Precis som källskatten (se föregående blogginlägg) har numret nått pensionsåldern, men någon risk för pensionering är det inte. Numret är mycket livaktigt och används överallt (kanske lite för mycket?).

Jag gratulerar numret och hoppas att Skatteverket tar tillfället i akt att fira det? Nä, förmodligen inte. Verket verkar ha glömt sin historia...

Utan historia ingen framtid.

Året då man slapp betala skatt

Vi har sedan 1947 ett källskattesystem i Sverige. Det innebär att skatten dras på lönen och betalas in av arbetsgivaren. Innan källskatten kom var det så här: År 1 tjänades inkomsten in, år 2 deklarerades inkomsten och skatten betalades när taxeringen var klar - i slutet av år 2 och i början av år 3.

När källskatten kom betalade man källskatt direkt på 1947 års inkomster men man hade då ännu inte betalat skatten på inkomsterna 1946 och knappast inte heller på inkomsterna 1945. För att inte folket skulle behöva betala dubbel skatt beslutade regeringen att helt enkelt efterskänka inkomstskatt. Resultatet blev att man på inkomsten 1945 bara betalade halv statsskatt och ingen kommunalskatt. På inkomsterna 1946 blev det ingen skatt alls. Man fick alltså ett skattefritt år!

Det här skattefria året medförde att de värnpliktiga, som låg inne då, klagade eftersom de inte hade någon inkomst att slippa skatten på. Den som jobbade mycket övertid var glad. Men de som försökte ta ut dolda vinster, typ reserv i varulager, var dock tvungna att betala skatt på det belopp man tog fram.

Källskatten fyller alltså 65 år i år och uppnår pensionsåldern, men någon risk för pension av systemet är det inte. Däremot borde det firas, t.ex. av Skatteverket - eller varför inte av finansministern?

Utan historia ingen framtid.

Första självdeklarationen 300 år i år

När Karl XII förlorade slaget vid Poltava flydde han till Bender och levde flera år under turkarnas beskydd. Han blev 1713 osams med värdfolket, vilket ledde till den berömda kalabaliken.

Året innan kalabaliken, dvs. 1712, insåg Karl att det behövdes mer stålar till krigskassan. Därför såg han till att man hemma i Sverige införde en förmögenhetsskatt. Den grundades på en självdeklaration - den första i landet - och den var förmodligen muntlig. Skatten försvann 1717.

Skatteverket missade ett jubileum förra året

Jag tycket att man ska ta till vara alla tillfällen att fira. Det gäller även myndigheter. Förra året missade Skatteverket ett jubileum. Det var i december 2011 nämligen 15 år sedan verkets hyllade och mångfaldigt prisbelönade webbplats såg dagens ljus. Bakom den bedriften stod ett gäng motarbetade men envisa entreprenörer på verket.

Det hela började inför riksdagsvalet 1994. Riksskatteverket (föregångaren till nuvarande Skatteverkets huvudkontor) var då central valmyndighet med ansvar för att administrera de allmänna valen, något som nu åvilar Valmyndigheten.

De framtidsinriktade och innovativa valarbetarna och teknikerna på verket byggde nämligen en tillfällig webbplats där valresultaten publicerades. För tidningar m.fl. medier var webbplatsen enda möjligheten att få resultaten från valen. Många tidningsredaktioner hade inte hört talas om Internet och undrade vad som var på gång.

Riksskatteverkets valwebbplats ledde till att många tidningar och andra medier tvingades skaffa Internet, något som bl.a. journalisten och nuvarande chefen för Utbildningsradion Erik Fichtelius (f. 1949) gett verket credit för.

När valet var över fortsatte entreprenörerna på verket att bygga vidare på en webbplats för hela verket. Det arbetet skedde i stark motvind. Verkets ledning - då var det Anitra Sten och Alf Nilsson - gjorde vad man kunde för att försvåra arbetet. De envisades med att webbplatsen skulle byggas i LotusNotes-miljö - en teknik som hade införts för den interna e-posten - något som teknikerna var helt emot.

Mycket motvilligt tillät ledningen att webbplatsen öppnades i slutet av 1996 - men enbart som försöksverksamhet. Webbplatsen var primärt avsedd för medier och skattemänniskor, typ revisorer och konsulter, och inte för vanliga skattebetalare - det kom senare. Det stora dragplåstret var det årets bilanvisning med alla förmånsvärden.

Den första webbplatsen var också befriad från tjusiga bilder och rörliga element, som skulle försvåra nyttjandet och ta tid att ladda ner - något som den tidens webbplatser annars var fulla av. Skatteverkets webbplats utvecklades fortlöpande (i flera år som försöksverksamhet), blev en succé och har vunnit många priser.

Jag är inte säker på att webbplatsen skulle nått dit den är i dag om den byggts i LotusNotes-miljö. Ibland kan det vara nödvändigt att strunta i vad en okunnig ledning tycker - om man har medarbetarnas och allmänhetens bästa för ögonen. Det är inte alltid det går hand i hand.

Nu har det, som sagt, redan gått 15 år sedan webbplatsen blev offentlig. Det missade Skatteverket att fira. Man borde åtminstone haft en liten snutt om det på webbplatsen och bjudit in de numera pensionerade interna entreprenörer som var med och tog fram den på en enkel lunch.

Det förflutna är viktigt även för framtiden.

Nu vill S ha en enda polis i landet

I dagens SvD skriver Morgan Johansson (S) bl.a. att de olika polismyndigheterna i länen bör slås ihop till enda rikstäckande myndighet. Han och jag är överens på den här punkten. Men regeringens Ask fortsätter att tveka i frågan och vågar inte gå till beslut.

Eftersom en enda polismyndighet är ett önskemål från såssarna, så lär det väl dröja ännu längre innan borgarna bestämmer sig för att genomföra det.

Riksdagen ville inte stötta Stråssa

Jag har i flera inlägg på min blogg tagit upp situationen i den lilla gruvbyn Stråssa i Bergslagen, som fått ta emot ohemult många asylsökande unga män, vilket skapat problem Se t.ex. mitt inlägg den 5 oktober förra året.

Kommunalrådet i Lindesberg - den kommun där byn finns - fick fart på två S-märkta kollegor i riksdagen, som den 4 oktober förra året lämnade in en motion (2011/12:Sf301) där de tog upp Stråssa som ett exempel. Motionen gick ut på att regeringen borde ge Migrationsverket i uppdrag att förbättra asylsökandes sociala situation på små orter, typ Stråssa.

Socialutskottet, där motionen behandlades, avslog den. Det var förstås givet på förhand då borgarna självklart inte kan tillstyrka ett såsseförslag. Avslag blev därför också riksdagens beslut.

Debaclet runt de asylsökande i Stråssa har i alla fall lett till att Migrationsverket skärpt till sig något. Verket har ställt upp med fler kontaktpersoner och telefonnummer som byborna kan nyttja när det krisar till sig i byn.

Skaffa låst brevlåda eller postbox

Bedragaren kollade in en ensligt belägen brevlåda på landet, en bra bit bort från gården dit den hörde. Sedan tog han reda på ägarens personnummer, beställde ett bensinkort kopplat till Mastercard.

Bedragaren hade koll på brevlådan och snodde brevet med det nya kortet liksom även brevet med koden som kom några dagar senare. Därefter började köpfesten.

Sens moral: Tala inte om för omvärlden - t.ex. via FB - att du åker bort på semester några veckor. Bedragaren kan då ostört nyttja ditt personnummer och din brevlåda. Om du bor ensligt med brevlådan långt bort från din bostad bör du absolut ha lås på den. Eller också kan du skaffa postbox.

Barnpedagogik i mitten av förra seklet

En pappa lämnade kvar sin tioåring utan ytterkläder i Uppsala och for hem till Stockholm. Anledningen var att grabben spelat dålig innebandy. Detta upprör - självklart - och polisen har inlett en förundersökning.

Nu kom killen hem till slut, tack vare andra. Men risken är stor att han kan ha fått men för livet. Att bli övergiven och sviken av sina föräldrar är bland det värsta ett barn kan råka ut för. Ärren i själen går aldrig bort. Jag vet.

När jag var i femårsåldern behövde min mamma åka bort några sommarveckor och vila upp sig på något slags husmorshem. Jag skulle vara på ett tillfälligt barnhem, eftersom en pappa på den här tiden förutsågs vara oförmögen att ta hand om en femåring på egen hand.

Dagen då jag skulle åka iväg gick mamma och jag hand i hand till stadens busstation. Granntanterna satt i fönstren och vinkade och tyckte jag var en duktig krabat som inte var ledsen att behöva åka bort. När vi kom till bussen klev mamma och jag ombord. Andra barn kom också. Åldern varierade från ca 14 år och nedåt. Vi var nog en 30 stycken som skulle iväg och jag var bland de minsta (i dubbel bemärkelse).

Chauffören kom. Bussen startade. Då reste sig mamma snabbt och hoppade av bussen, som for iväg utan henne. Då först gick det upp för mig att hon inte skulle följa med! Där satt jag helt paralyserad; en liten skräckslagen och förtvivlad femåring tillsammans med en massa främmande människor.

Barnhemmet, som låg i Bergslagen utanför Nora, var en gammal tvåvåningskåk med utedass. Vi fick sova flera ungar i olika åldrar i en stor sovsal där pottan var en zinkhink i ett hörn. Råtthålen i golvlisterna fanns här och var. Efter en vecka hämtades jag hem. Jag var apatisk och hade inte ätit på hela veckan.

Den här traumatiska upplevelsen har präglat mig hela livet - och gör det än.

Nu var det inte av elakhet som mina föräldrar inte hade berättat något i förväg för mig. Det var av missriktad omtanke. Tanterna och farbröderna i vita rockar som hade bestämt mammas husmors-semester och min sommarvistelse hade sagt åt henne att inte berätta något: "Då blir han bara ledsen".

Sådan var barnpedagogiken 1951 och enkla arbetarföräldrar lydde självklart de råd de fick.

Hur ska sextimmarsdagen införas?

Kommunisterna - ja, jag kallar Vänsterpartiet det, för det är ju precis vad det handlar om - har haft sitt partikonvent i Uppsala. Nye ledaren Sjöstedt har en tung ryggsäck, fylld av Marx, Lenin, Stalin, Castro, Chavez och annat elände att släpa på. Inga namnbyten och skönhetsoperationer kan förändra det. I alla fall inte i mina ögon.

Och kärnan av deras medlemmar och väljare kommer alltid att vara rättrogna kommunister, som fortfarande har kvar de gamla idolerna. En av dem är t.ex. Erik Fernström, dvs. Jerry Williams, som i somras i statstelevisionen på bästa sändningstid tydligt visade det genom att måla en dalalhäst röd och förse den med hammaren och stjärnan i gult. Tänk om någon skulle ha målat en häst svart med ett vitt hakkors?

Men trots allt elände kan jag ändå inte låta bli att tillstyrka en del av kommunisternas förslag. Förstatligandet av skolan är ett exempel. Men det vill ju folkpartiklarna också. Så då kan jag ju lika gärna heja på dem i stället i den frågan och slippa stödja ett parti med en ideologi, byggd på terror och död.

Sen har vi sextimmarsdagen som Sjöstedt & Co vill införa. Hur 17 ska det gå till, kan vän av ordning undra? Kommer lönen att sänkas i motsvarande mån? Nä, så är det nog inte tänkt.

Det blir väl arbetstagarna som får betala detta genom att producera lika mycket som tidigare fast snabbare? Eller också får arbetsgivarna anställa flera (vilket sänker arbetslösheten - ett plus!) som i sin tur leder till ökade kostnader och högre priser, vilket drabbar alla konsumenter.

Det vore intressant att få veta hur Sjöstedt har tänkt sig att det ska genomföras i praktiken.

Men å andra sidan har vi minskat arbetstiden tidigare utan att det blivit kaos i landet. Senast det hände var 1973. Och när jag var ung jobbade farsan och hans kompisar även halva lördagen. Semestern var en gång i tiden bara ett par veckor. Att göra dessa förändringar av den generella arbetstiden har gått bra så förmodligen kommer en eventuell förkortning att funka alldeles utmärkt.

Men vi stackars pankisar då? Ska inte vi få någon motsvarande kompensation? Det borde Sjöstedt och hans gäng ha tagit med i sitt förslag. Allt handlar ju om att vinna väljare 2014. I opposition och inför ett val kan man ju lova vad som helst.

PS: För övrigt hoppas kommunisterna att deras Sjöstedt ska bli lika populär som förförra företräderskan Gudrun, som lyfte partiet till strålande procenthöjder. Konstigt förresten, att hon som är superfeminist har ett sånt efternamn. SchyMAN. Men å andra sidan kan man se det som ett kamprop: Schy man!

PS den 10 januari: I radions P1 i morse berättade Sjöstedt hur sänkt arbetstid ska finansieras. Han sa att produktiviteten ökat med samma antal arbetade timmar. Den "vinsten" har inte gått till höjd lön utan till ägarna. Den "vinsten" ska finansiera arbetstidsförkortningen.

Det går att privatisera mera

Under senaste decennierna har det mesta som tidigare varit ensamt offentligt blivit privatiserat eller fått privata konkurrenter. Vi har privat TV, radio, skola, apotek, bilprovning, vård, omsorg, arbetsförmedling, sjukförsäkring, elektricitet, telefoni... ja, listan kan göras hur lång som helst.

Kronofogden har privat konkurrens genom Hells Angels och privata inkassobolag. Polis och militär har privat konkurrens genom vaktbolag. Tullen har dock ännu ingen privat konkurrens, men det kanske kommer. Inte heller domstolarna, även om en del civila bagatellmål säkert kunde överlåtas åt någon enskild juristfirma att avgöra på uppdrag av domstolarna.

Sen har vi förstås Skatteverket. Även den verksamheten kan privatiseras. Revisionsbolagen skulle på verkets uppdrag kunna utföra deklarationsgranskning och revision av företag. Vem vet, det kanske också kommer?

PS den 9 januari: I dagens SvD kan man läsa att åklagarna anlitat privata bolag för att säkra bevis när det gäller fildelning. Att säkra bevis är ju normalt en polisiär uppgift. Privatiseringen rullar på.

Min radiokanal heter Viking

Vi som är pankisar nu växte upp med en enda svensk radiokanal. Där spelades grammofonmusik bara en timme om dan - och då spelades endast en dagspopulär låt. Men vi hade Radio Luxemburg, som vi låg och lyssnade på när vi skulle somna på kvällarna.

Sen kom bl.a. piratradion Radio Nord med musik (och radioreklam: "Broddmans, Broddmans", "Mamma, Durex det höll"), vilket så småningom ledde till att Sveriges Radio tvingades starta Melodiradion.

När den privata lokalradion körde i gång 1993 kom massor med musikkanaler för olika smaker. Min favorit länge var Radio Vinyl, som till stor del spelade den musik jag växte upp med. Men den kanalen har jag släppt. Nu heter min favoritradiokanal: Radio Viking - "kanalen för dig med vuxen smak". Stationen är en av de mest lyssnade i Storstockholm.

Först trodde jag - av namnet att döma - att det var en kanal för vitmaktmusik, men så var det inte. Kanalen som sänder på 101,4 MHz från Ekerö spelar dansband, äldre pop, jazz, country, storband, klassiskt, operett, visor, tidig rock, dragspel m.m. - den musik som passar mig. Du hittar ingen heavy metal där inte!

Eftersom det är en lokalradiostation så kan du inte lyssna på den utanför Storstockholm. Men via webben går det att höra kanalen.