Försvarsindustrin är viktigt för Sverige. Den ger sysselsättning åt tusentals personer och medför miljarder i exportinkomster. Men det är inte alltid lätt att kunna sälja Boforskanoner och JAS-plan. Den internationella konkurrensen är stenhård.
Våra politiker - från statsministrar och nedåt - brukar engagera sig i affärerna och gör säljfrämjande besök i presumtiva köparländer. När en affär, efter år av förhandlingar, äntligen är i hamn, har motaffärer för flera miljarder skakats fram. Hur många av dem som sedan blir av är tveksamt.
Vanligt med mutanklagelser
Med jämna mellanrum drabbas våra stora försvarsindustriföretag av mutanklagelser. Bofors låg risigt till för många år sedan efter att ha sålt kanoner till Indien där mutor figurerat. Efterdyningarna ledde till politiska förvecklingar på hög nivå i Indien.
Bofors anklagades på 1980-talet också för smuggling av krigsmateriel till länder vid Persiska viken. Det blev stor uppmärksamhet kring dessa affärer. Krigsmaterielinspektören Algernon omkom under mystiska omständigheter i Stockholms tunnelbana. Mord, självmord eller olycka? Samma dag hade han träffat Boforschefen. Konspirationsteorierna är många.
Nu i dagarna är det SAAB som är i hetluften då man betalat ut flera miljoner i "konsultarvode" till en mellanhand i Sydafrika, som köpt JAS-plan av SAAB. Mutanklagelser verkar vara legio i samband med såna här affärer i miljardklassen.
Svårt sälja om alla lagar ska följas
Det är bara att konstatera att det inte går att sälja krigsmateriel för flersiffriga miljardbelopp utan att muta viktiga beslutsfattare och andra nyckelpersoner i köparländerna. Det är tydligen bara så. Ska Sverige hävda sig i konkurrensen måste företagen kunna få betala "konsultarvoden" för några miljoner till vissa nyckelpersoner som kan påverka affären åt rätt håll. Man får se det som marknadsföringskostnader. Andra länder är inte så nogräknade.
Ska Sverige vara bäst i klassen när det gäller att hålla sig från mutor i olika former i de här sammanhangen är det lika bra att lägga ned vår försvarsindustri. Den vänstervänliga så kallade fredsrörelsen skulle jubla. Det är ofta den som anklagar företagen för mutbrott.
Allt görs för att kringgå säljförbudet
Sen har vi det där med försäljningsförbud till diktaturer och länder i krig. För en tid sedan var det Saudiarabien som var på tapeten. Enligt gängse språkbruk är landet en diktatur, som dessutom stödjer krigförande parter i andra länder. Sverige gjorde affärer med saudierna. Om jag minns rätt handlade det om utbildning.
Vår S-märka utrikesminister slog nästan knut på sig för att försöka bortförklara att landet inte var en diktatur. Saudierna blev sura över hennes tvetydiga uttalanden. Kungen fick gripa in med ett brev till sin saudiske motsvarighet och släta över kritiken.
Sånt här drar bara ett löjets skimmer över affärerna. Vi vill gärna exportera så mycket som möjligt, även till tvivelaktiga köparländer, vilket skapar problem för politikerna. Blir det inga affärer hotas jobben i Karlskoga, Linköping och många andra orter som är beroende av försvarsindustrin.
Det finns tre alternativ
Nä, livet skulle bli enklare för försvarsföretagen och politikerna om Sverige inte alls sålde några kanoner m.m. till andra länder. Men, som sagt, jobben och exportinkomsterna är viktiga. Det finns bara dessa alternativ:
1) Fortsätta som hittills med exportaffärerna, dvs. att trixa och mygla för att kringgå regelverket och kanske hamna i hetluften.
2) Förbjud export av krigsmaterial, vilket medför en nedläggning av vår svenska försvarsindustri. Att behålla den enbart för svenska behov är inte möjligt .
3) Ändra regelverket och tillåt "konsultarvoden" i samband med export av försvarsmateriel och tillåt försäljning till alla länder som vill köpa.
Det är bara att hålla med. Rätt på alla punkter. Och det inser nog alla beslutsfattare. Men att säga som det är ingår inte i deras arbetsbeskrivning. Tyvärr. Så dubbelmoralen får fortsätta att frodas.
SvaraRadera