Många frågetecken kring "Estonia"

Passagerarfärjan "Estonia" lämnade Tallinn på kvällen den 27 september 1994 med 989 människor ombord. Under natten sjönk färjan och 852 personer omkom, varav 501 var svenskar. Som vanligt vid den här typen av katastrofer finns det många konspirationsteorier och det har skrivits ett femtontal böcker och gjorts ett par filmer om "Estonias" förlisning och orsaken till den.

Jag har läst den senaste boken "M/S Estonia - Svenska statens haveri". Den kom ut förra året och är skriven av Stefan Torssell, f.d. sjökapten och byrådirektör vid Sjöfartsverket. Han har gjort ett digert efterforskningsarbete och fått i hop över 400 sidor. Hans bärande tes är att svenska politiker och byråkrater har dolt sanningen om förlisningen och dess orsak.

Det började redan på katastrofnatten. Dåvarande men snart avgående statsministern Carl Bildt satt hela natten i telefon, bl.a. med Säkerhetspolisen. Dagen efter var han tvärsäker att olyckan berodde på att bogvisiret hade lossnat. Ännu hade ingen undersökning om olycksorsaken gjorts - men Bildt visste!

"Estonia" fraktade militärt material

"Estonia" hade en militärtransport ombord. Precis innan färjan skulle lämna Tallin kördes några lastbilar, bevakade av militär personal, ombord. Sara Hedrenius, som räddade sig tillsammans med Kent Härstedt, vittnade om detta tjugo år efter olyckan. Hon såg transporten köra ombord.

Ett civilt passagerarfartyg som fraktar militärt material bryter mot internationella konventioner och betraktas som krigsfartyg.

Dåvarande tullchefen  Ingrid Sandkvist på Arlanda har intygat att tullen på Arlanda fick ta emot flera militära transporter från tidigare turer med "Estonia" vilka gick vidare med flyg till Egypten.

Torsell hävdar i sin bok att dykare från Sverige, Finland och Storbritannien senare hämtat upp det militära godset.

Svenska inspektörer dömde ut färjan

Samma dag som färjan lämnade Tallin hade två svenska fartygsinspektörer, som var i Estland för att utbilda sina  estniska kollegor, underkänt färjan på flera punkter. Färjan borde ha fått "körförbud" men eftersom inspektionen enbart var en del i utbildningen var det ingen som stoppade färjan. Torsell visar i sin bok att inspektionsprotokollet har ändrats i efterhand.

"Estonia" var från början inte byggt för att gå på öppet hav som t.ex. Östersjön utan var designat enbart för kustnära fart. När hon lämnade Tallin hade hon dessutom slagsida.

Flera fartygsexperter har hävdat att färjan - om orsaken var att bogvisiret lossnade - borde ha slagit runt och lagt sig med botten upp och varit flytande i flera dagar. Att "Estonia" sjönk så snabbt kan enbart berott på att hon haft ett hål under vattenlinjen.

Kollision - en möjlig teori

Torsells teori är att färjan kolliderat med någon eller något, t.ex. en ubåt. Samma natt skedde en stor finsk flottövning i Östersjön som bevakades av såväl amerikanska som ryska ubåtar.

Författaren undrar också varför inget marint fartyg deltog i räddningsarbetet. Sverige hade den här natten 22 bemannade fartyg, antingen ute till sjöss eller i hamn som kunde ha gått ut och hjälpt till.

Ansvaret i Sverige på högsta nivå har skyfflats runt mellan olika ministrar m.fl. Sjöfartsverket var den här tiden en inkompetent myndighet som gjorde många missar.

Räddade besättningsmedlemmar har försvunnit

Flera personer ut besättningen - som enligt namnlistor räddats - har försvunnit efteråt. Ett av befälen ombord sågs räddad och välbehållen i ett nyhetsinslag i tysk TV av kollegor i samma rederi. Men han är också försvunnen. TV-inslaget försvann snabbt och ingick inte i reprissändningarna om olyckan.

Visste de för mycket och måste försvinna?

- - - -

Ja, det är mycket märkligt som Torsell redovisar i sin bok. Den är intressant.

Boken är utgiven på förlaget AlternaMedia (ISBN 978-919834780-7).

Fotnot: Tullchefen Ingrid Sandkvist som nämns i boken var tidigare informationschef på Tullverket och jag träffade henne flera gånger under mitt yrkesliv. Dessutom bodde hon i min hemkommun Sollentuna.