Regeringen visste nog - och mycket tidigare

Skandalen på Transportstyrelsen då it-verksamheten via IBM lades ut på tekniker i Östeuropa fortsätter intressera medierna. Nu senast då Löfven fick förklara sig inför KU i Riksdagen. Han svär sig fri och menar att han inget visste. Först 17 månader efter läckan fick han veta hur illa det stod till.  Läckan till länderna i öst kan medföra att hundratals svenska agenter hos såväl försvaret som polisen kan ha fått sin identitet röjd. Hur kan det komma sig? Vad har Transportstyrelsen med dem att göra?

Svenska folket är naivt och har alltid varit det. Sådant som händer i andra länder och förekommer där har vi inte i Sverige, tror Svenne och Irma. Helt fel. Även Sverige har hemliga agenter och polisinfiltratörer som med livet som insats arbetar för Sveriges bästa och dess naiva medborgare.

För ett par år sedan avslöjade författaren Jan Bergman att den svenska militära underrättelsetjänsten C-byrån under andra världskriget i sin tjänst hade fler unga kvinnor som var kurirer och informanter, dvs. uppgiftslämnare.

Kvinnliga agenter under kriget

Med kvinnlig list lurade de av hemligheter från bl.a. diplomater och andra utländska nyckelpersoner i Stockholm under kriget. En av dem var Bergmans mor. En annan var moster till en mina bästa vänner.

Ytterligare en annan var Jane Horney. Hon var i slutet av kriget även kurir - med kodnamnet "Eskimå" - och förbindelselänk mellan svenska C-byrån och tyska säkerhetstjänsten i Danmark, som hade kontakter med Berlin.  

Generalmajoren Reinhard Gehlen (som sedan blev spionchef i Västtyskland) var chef för tyska underrättelsetjänsten på ostfronten och  byggde tillsammans med CIA:s föregångare i hemlighet upp motståndsrörelsen "Stay behind" i ett femtontal länder i Europa, inklusive Sverige. Rörelsen skulle starta gerillakrig vid en sovjetrysk ockupation. Rester av den rörelsen finns kvar än - även i Sverige - men det vill man inte prata om.

Jane Horney mördades av danska motståndsrörelsen, eventuellt påhejad av Storbritannien som tävlade med USA om inflytande i bl.a. efterkrigstidens Danmark. Hon blev felaktigt anklagad för att vara tysk agent.  Anledning var nog i stället att hon visste för mycket om andra saker, saker som man än idag vill dölja.

Sverige har hemliga agenter även idag

Sverige har alltså haft hemliga agenter och har det även idag. Polisen och Försvarsmakten har sådana. En hemlig polisagent med ny identitet kan nyttjas för infiltrera kriminella nätverk. En försvarsagent kan röra sig i de länder där vi har svensk trupp, t.ex. Mali, Irak men även som spion i andra länder.

De måste ha fejkad identitet och får därför körkort, bilar m.m. i andra namn än sina egna. Transportstyrelsen har hand om både bil- och körkortsregistret och sitter på uppgifter om dem. Det är alltså sådana uppgifter som med säkerhet hamnat i fel händer i  fel länder. (Där fick jag till det.He-he!)

Detta är en stor skandal. När den blev känd är jag övertygad om att man försökte mörka händelsen i hopp om att ingen (journalist) skulle få nys m fadäsen.

Regeringen visste nog 

Våra ministrar har kontakter med sina underlydande myndigheter. En myndighetschef som vill ha kontakt tar den normalt via ministerns statssekreterare. En skandal av den här storleken har säkert nått ansvariga statsråd tämligen tidigt.

Statsråden är ett kompisgäng under ledning av Löfven som träffas minst en gång i veckan. Dessutom förekommer givetvis även andra kontakter där man pratar jobb. Några umgås säkert även privat.  Jag tror att Löfven mycket tidigare än efter 17 månader fick nys om skandalen.

Men han och hans närmaste beslöt att tiga och försöka dölja händelsen och hoppas att ingen skulle få nys om den.

Det är ett ryggmärgsbeteende. Och om det är en chef som tycker så vågar inga underlydande protestera. Så var det nog även nu med fallet Transportstyrelsen och regeringen.

Bäst att var först ut

När jag var informationsdirektör på Skatteverket sa jag alltid så här till cheferna, när de försökte dölja något fel som begåtts: "Vad säger du när Expressen ringer och frågar?"

Då förstod de att det var bättre att verket självt gick ut och berättade om felet som skett. På det sättet tog man initiativet gentemot medierna och fick först ut sin version och sina budskap. Storleken på rubrikerna blev mindre och medias intresse minskade.

Det borde regeringen tidigt även ha gjort i fallet med Transportstyrelsen. Och dessutom samtidigt berättat vad man gjort för att minska skadorna samt för att inte historien ska kunna upprepas.

Men, som sagt, regeringen hoppades kunna dölja skandalen. I stället blev den mycket större. 

PS. Jag kan ha fel. Men om det är sant att regeringen ingenting visste - och inga statsråd, som sedan visste, berättade det för Löfven, ja då är det också en skandal av stora mått. Den visar i så fall hur dåligt samarbetet är mellan ledamöterna i regeringen och mellan dem och Löfven.

.