Att vara målsägande på en rättegång

Jag har tidigare berättat på min blogg att vi haft inbrott på torpet i Bergslagen. Det var sjätte gången! Men nu var förövaren fast och det ledde till rättegång i Örebro. Min fru var med som målsägande och jag som bisittande åskådare. Att uppleva en rättegång som deltagare och åskådare var en intressant upplevelse.

Rättegången skulle börja en fredag. Min fru, bosatt i Sollentuna, som är delägare i torpet fick en kallelse till rättegången måndagen samma vecka. Det var kort om tid. Hon uppmanades att inställa sig kl. 9 på fredagen hos Tingsrätten i Örebro.

Gjorde hon inte det skulle hon få betala ett vite på 4 000 kr eller räkna med att bli hämtad av polisen. Det var ord och inga visor! Kanske väl hårt formulerat för att kalla den som drabbats av brott. (Jag kan tänka mig hur t.ex. ett våldtäktsoffer/målsägande reagerar på en sådan kallelse. Hemskt.)

Noggrann inpasseringskontroll

Vi var ute i god tid och fick vänta innan vi blev insläppta i det nya tingshuset, alldeles vid Örebro Central. Där blev det kroppskontroll, samma som när man ska ut och flyga. Alla fickor fick tömmas, svångremmen tas av osv.

Vi klarade nålsögat vi entrén och tog oss upp till rättssalen där målet skulle avgöras. Vi fick en kort pratstund med den kvinnliga åklagaren. Vi handhälsade även på försvarsadvokaten, som annars höll sig på sin kant. Ytterligare två målsägande var kallad till samma tid, en var där och en deltog via videolänk.

Många deltagare i rättegången

När rättegången inleddes var tre politiskt tillsatta nämndemän, en kvinna och två män, samlade tillsammans med juristdomaren och en tingsnotarie, som förde protokoll via en laptop. En videokamera var monterad framför domaren. Hela rättegången filmades nämligen.

Dessutom deltog åklagaren som satt till höger tillsammans med målsägandena. Mittemot satt försvarsadvokaten, den åtalade och en kvinnlig tolk eftersom den åtalade bara talade arabiska. Tolken var en kvinnlig arabisktalande jurist från Stockholm som åkt samma morgon till Örebro.

Fångkläder och handbojor

Den åtalade var en asylsökande 30-årig man med ursprung i Palestina, men numera bosatt i Storå, ca en halv mil från vårt torp. Han fördes in till domstolen med handfängsel och ett bälte runt midjan iförd Kriminalvårdens gröna overall, ledsagad av två häktesvakter, en man och en kvinna.

Den manlige häktesvakten låste upp handklovarna och den åtalade satte sig mellan tolken och försvararen och den vakten satt sedan hela tiden bakom den åtalade. Hans kvinnliga kollega satt vid utgångsdörren.

Själv satt jag som åskådare på en lång bänk mittemot domstolens ledamöter. Framför mig var vittnesbåset. Nu kunde det hela köra igång.

Förnekande och minnesförlust

Åklagaren började och berättade vad som hänt och visade med bilder vilken bevisning som fanns. bl.a. DNA och fotspår samt vad som den åtalade haft med sig när han greps, bl.a. ett luftgevär, en kniv och diverse annat som var från vårt torp.

Gärningsmannen hade begått två inbrott på väg mot vårt torp där han först krossade fönstret på en låst altandörr, som han inte fick upp, för att sedan krossa ett köksfönster, där han tog sig in. Han förnekade allt. Han var oskyldig till allt som lades honom till last, utom brottet mot knivlagen, vilket han erkände.

I övrigt visste han inte någonting och kom heller inte ihåg något alls. De småsaker han hade med sig när han greps, bl.a. svenska skolidrottsmärken, var från Palestina. Luftgevären och kniven hade han fått av en kamrat, som han inte visste vad han hette.

Förnekade även polisförhören

Jag och min fru undrade om han kanske var dement. När vi nämnde det i en paus för åklagaren, skrattade hon och sa "Då skulle alla mina klienter vara dementa!" Försvarsadvokaten fnös och skakade på huvudet. (Jag undrar om advokaten rått sin klient att neka till allt och inte minnas något?)

Den åtalade förnekade även till det han sagt i polisförhören. Det rätten hade att ta ställning till var enbart det som framfördes vid rättegången. Nämndemännen var alltså helt nollställda när rättegången började och hade inte fått ta del av t.ex. förundersökningen, som var på bortåt 450 sidor med alla bilder och bilagor. Därför kändes åklagarens genomgång som en upprepning av vad vi redan kände till via polisen.

De målsägande fick en del frågor, framför allt från åklagaren och domaren. Men försvarsadvokaten  fick ur sig några frågor, främst om skadestånden.

Bostadens art avgör brottsrubriceringen

Vår granne var inkallad som vittne och fick avlägga vittneseden, som domaren läste upp mening för mening. Han fick berätta att han sett en ung man med ett luftgevär på vägen vid vårt torp samt redogöra för den tillsyn han har över vårt torp när vi inte är där.

Vårt torp är en åretruntbostad som vi använder som fritidsbostad. Åklagaren ville veta hur ofta vi var där för ett inbrott i en åretruntbostad räknas genom en ny lag från förra året som grovt, till skillnad om inbrottet sker i ett renodlat fritidshus. Om inbrott sker när folk är hemma så betraktas det också som grovt.

Viktigt med skadeståndskraven

Domaren ställde många frågor om de skadeståndskrav som vi som målsägande framfört då det är domstolen som avgör vilka krav som godkänns. Vårt försäkringsbolag hade meddelat oss att vi först skulle kräva skadestånd och via Kronofogden få det indrivet. Om det sedan visade sig att den åtalade inte hade några tillgångar skulle försäkringen gå in.

Vid de tidigare inbrotten vi råkat ut för fanns ingen fasttagen gärningsperson, utan då kunde vi gå direkt till försäkringsbolaget och få ersättning. Men så var det alltså inte nu med en person gripen och misstänkt.

Det blir mer komplicerat och utdraget med en misstänkt gärningsperson, så det kanske är lika bra att polisen inte lägger resurser på vardagsbrotten? Då slipper man som drabbad en massa besvär.

Nya inbrott samma dag han släpptes

Vi var med på förmiddagens förhandlingar men kunde få vara kvar även på eftermiddagens fortsättning. Vi stannade kvar.

Gärningsmannen hade suttit anhållen några dagar men släpptes fri i Örebro en söndagsmorgon strax efter kl. 9. På den dan hann han med att begå tre nya inbrott i Marieberg, söder om stan. Han greps igen på kvällen och sedan dess har han suttit häktad. (Om han suttit kvar i häktet hade dessa nya inbrott kunnat undvikas. Sic!)

På eftermiddagen var det dags för de målsägande som drabbats av de ny inbrotten och åklagaren att berätta. Även dessa inbrott nekade den åtalade till och minnesförlusten kvarstod.

Nyttigt men säkert kostsamt

När denna första  rättegångsdag var till ända valde vi att åka tillbaka till torpet. Vi fick dock fylla i en blankett och lämna in i tingsrättens reception med våra krav på ersättning för inställelsen. För vår del blev det 12 mil x 18 kr för den extra resan tur och retur från torpet utanför Stråssa till Örebro. Den ersättningen kom någon vecka senare från Domstolsverket i form av ett utbetalningskort. Även det skapar problem, då det är inte så lätt att lösa in det. Dessutom kostar det att få ut pengarna.

Sammanfattningsvis är det bara besvär för den som drabbats av inbrott om någon grips för det. Sedan uppehöll sig domaren och rätten en stor del av tiden med att gå igenom skadeståndskraven från de olika målsägandena. Det var nästan så det kändes viktigare än själva brottet och gärningsmannen.

Hur som helst hade polisen och tingsrätten gjort ett gediget arbete. Det skulle vara intressant att få veta vad hela kalaset kostade?

Ett års fängelse och utvisning?

På det hela taget var den här rättegångsdagen en nyttig, lärorik och intressant upplevelse. Den fortsatte även på måndagen, men då var inte vi med.

Åklagaren skulle yrka på ett års fängelse för grovt inbrott i flera fall, samt utvisning. Om det blir fråga om det sistnämnda beror helt på vilken status Migrationsverket gett den asylsökande. Har han fått flyktingstatus kan han nämligen inte utvisas. Sic!

I skrivande stund vet vi inte om domen fallit och vilken påföljden blev. Jag återkommer när vi fått kopior på domen, vilket vi som målsägande har rätt till utan kostnad. Däremot skulle vi få betala nästan en tusenlapp i kopiering om vi ville ha ut förundersökningen på papper.

PS. Efter en tid fick vi ett brev från Polisen att vi kunde komma till hittegodsavdelningen i Örebro och hämta de prylar som man tog i beslag på torpet för koll av DNA och fingeravtryck. Om vi inte gjorde det inom en månad skull de tillfalla staten. (Det blev alltså en ny resa till Örebro, men denna gång fick vi ingen reseersättning.)

När vi får hämta de grejor boven hade på sig när han greps, bl.a. luftgeväret, har vi ännu inte fått besked om. Det tar tid det här...