Erbjudna lågprisvaror i matbutiken svårhittade

Min matbutik i den stora butikskedjan (vars namn får mig tänka på USA:s underrättelsetjänst) där jag varit kund i över femtio år är lurig. Nästan varje vecka får jag reklam hem i brevlådan där man berättar att vissa varor har ett specialpris för mig som är trogen kund hos dem. Det är sällan jag nyttjar deras erbjudanden då jag följer min handlarlista. Men häromdan köpte jag några av de erbjudna varorna som hade lägre pris. 

Det var dock inte lätt att hitta dessa varor. De var dåligt exponerade och fanns oftast inte där de brukar finnas. 

Jag fick fråga personalen (som också är svår att hitta när de behövs) som man då och då kan se bland hyllorna i butiken. 

Salladen för 15 spänn låg inklämd högst upp mellan två helt andra grönsaker i väggen med glasdörrar där de många olika gröna bladgrönsakerna finns längre ned.

Den lilla biten parmesanost för 25 kronor låg inte bland de andra och dyrare parmesanostarna. Men gratisburken med pesto var dock lurigast placerad. 

Jag frågade var den fanns och hänvisades till en stor hög med pestoburkar och tog en av dem då de såg identiska ut.

När jag i hemmet kollade kvittot i Kivraappen såg jag att jag hade fått betala för peston, som jag trodde var gratis.

Efter mejlkontakt med en av ägarna fick jag svaret att jag hade tagit en pestoburk med högre vikt än den som var gratis. Skillnaden  i vikt på pestoburkarna var inte stor. 

Det var säkert medvetet lurigt att lägga pestoburkar med olika vikt i samma hög bara för att man utan att kolla på etiketten skulle ta en som vägde lite mer.   

Genomgående för dessa lockvaror är att de inte finns i särskilt stort antal när man väl hittat dom. Peston var dock ett undantag (av förklarliga skäl).

PS. Men när det gäller peston kan det vara nån kund som av misstag placerat en burk med högre vikt bland de som var gratis och mer lättviktiga och som just jag råkade ta. Eller så är det jag som alltid tror att jag blir lurad och ser konspirationer överallt. Kanske mer troligt..                                                

Självscanning gör kassapersonalen arbetslös

Systembolaget har utvecklats rejält under de senaste sjuttio åren. Från motbok och långa köer till en butik med självplock - och nu även självscanning (fast bara på försök än så länge)! När det gäller det sistnämnda är jag kluven. Att scanna sin vara själv är ok för mig i vissa butiker - men inte när jag köper livsmedel.

När jag är hos ICA eller Coopet så plockar jag mina varor utan att scanna dom. Jag väger inte ens upp frukt och grönt och sätter en etikett på påsen. Det tar för lång tid.

"Men vaddå?," påpekar nu vän av ordning. "Du slipper ju stå i kö vid kassan!" Jovisst, men jag handlar ofta då det är lite folk i butiken och det är inte många i kö före mig.

Jag ger mig tusan på att det inte går snabbare att väga och scanna sina varor än att skippa det och i stället  plocka som vanligt och betala hos en kassör/ska.

Jag har alltså konsekvent vägrat att scanna och även väga när jag handlar livsmedel. Däremot brukar jag scanna hos Bauhaus, Biltema  och liknande butiker. Där går det enkelt att scanna och betala utan hjälp. Dessutom är det bara en eller ett par prylar jag ska betala. Däremot tycker jag det är lite krångligare hos IKEA.

Mitt främsta skäl till att inte scanna hos ICA mf.l. är att jag vill att kassapersonalen ska kunna ha sina jobb kvar.

PS. Men om jag ska vara riktigt ärlig så är det främsta skälet att jag inte vet hur man gör. Och det skulle kännas skämmigt att fråga hur man ska göra, framför allt när man handlar frukt och grönt och annat i lösvkt eller styckevis.

Det var likadant när jag i min ungdom sa "Jag kommer aldrig att flytta till Stockholm. Det  är ju så jäktigt och stressigt där." Men anledningen var att jag inte visste hur man åkte tunnelbana.

Jag är nog inte ensam att ha en banal ursäkt som anledning för att inte göra (eller för att göra) något utan i stället framhåller något helt annat som låter mer förståndigt och politiskt korrekt.

En smart metod att få mig att köpa fler glasögon

De stora glasögonsäljande butikskedjorna börjar alla på bokstaven S. En av dom är känd för att ta bra betalt, ibland dubbelt så mycket som lågprisbutikerna. Jag har haft glasögon sen jag var elva år och har under senare år växlat mellan olika butiker när jag bytt glasögon. För en tid sedan var jag tvungen att besöka min senast besökta butik då jag hade trampat sönder mina bågar. Det var butiken som tar bra betalt, men de har bättre bågar, har jag alltid tyckt.

Mina bågar var alltså trasiga men glasen som kostat 3-4 000 kr stycket, var hela. Därför tänkte jag bara skaffa nya likadana bågar. Jag hade bara ett halvår tidigare kollat min syn och jag var inte i behov av nya glas.

Väl i affären fick jag veta att mina trasiga bågar hade utgått ur deras sortiment så några sådana kunde de inte ordna åt mig, trots att de bara var ett par år gamla. Det var himla synd, då jag trivdes med bågarna.

Nåja, det var bara att ta en tugga i det sura äpplet. Jag insåg att det var bäst att göra en ny synundersökning då det ingick om man skaffade nya glasögon. Optikern hade en mycket modern utrustning, var noggrann och tog tid på sig.

Ögonkollen tog nästan en timme. Min syn var i stort sett oförändrad, bara en liten ändring på ena ögat. Däremot konstaterade den trevliga kvinnliga optikern att jag hade början till gråstarr, som kanske behövde opereras. 

Hon pratade sig varm för att jag skulle prenumerera på mina nya glasögon i stället för att köpa dom direkt. Då skulle jag få ytterligare två glasögon, t.ex. solglasögon med progressiva glas samt även ett par terminalglasögon, fria synkoller, rengöringsmedel m.m. 

Men de allra bästa var att jag utan extra kostnad kunde byta mina glasögon. Det gällde oavsett orsak. Men i mitt fall med risk för starroperation var det extra viktigt. Efter en operation ändras synen och man är tvungen att byta glasögon. Det bytet skulle inte kosta mig något extra alls.

Optikern skrev en remiss till närmast ögonläkare med anledning av min gråstarr och efter några dar satt jag i apparaten hos ögonläkaren. Hon konstaterade att något behov av operation inte alls var nödvändigt och skakade på huvudet åt optikern bedömning.

Innan jag var hos ögonläkaren hade jag givetvis tecknat ett hyresavtal med glasögonbutiken vars namn börjar på S och känd för höga priser men kvalitet.

Mitt snara behov av att kunna byta mina glasögon fanns inte längre. Jag kände mig aningen lurad av optikern hos S-butiken. Nu satt jag med ett abonnemang för många hundra i månaden som inte kändes helt nödvändigt. Dessutom hade jag nu tre olika glasögon att växla mellan och hålla rätt på. Inte helt lätt för en glömsk gammal gubbe.

När det gällde mina gamla trasiga bågar gav jag inte upp. Jag tvingade expediten att kolla i datorn för att se om dessa bågar fanns hos någon annan butik i S-kedjan. Motvilligt gjorde hon det och fick veta att exakt samma bågar fanns i flera butiker, bl.a. inne i Stockholm.

Jag bad henne att ta hem ett par hela bågar, sätta i de gamla glasen och meddela mig när det var klart. Alltid bra med ett par reservglasögon i bilens handskfack.

Efter någon vecka hämtade jag mina nygamla glasögon. De kostade ca 1400 kr. Det är annat än den månadskostnad jag har med mina prenumererade tre glasögonpar. Många tusen per år.

Lurad är bara ordet. Men inget att göra åt.

XXL är en kundorienterad firma

Jag har vid två skilda tillfällen haft annorlunda kontakter med sport- och fritidsföretaget XXL och deras stora butik i Barkarby, norr om Stockholm. Det första gällde ett par byxor som annonserats för ett lägre pris än jag fick betala. Det andra när jag bytte en vara jag köpt. Vid båda tillfällena var bemötandet och servicen utmärkt.

Jag hade länge funderat på att skaffa ytterligare ett par tunna långbyxor av fritidsmodell och med avtagbara ben. Bra att ha på sig när man reser till sydliga nejder. De är mycket praktiska och har många fickor.

Jag rev ur ett par annonser, som jag sparade. En var från XXL där priset var nedsatt från 800 kr till 500 kr.

Några dagar senare passerade jag XXL i Barkarby och mindes mitt långbyxbehov, men kom inte riktigt ihåg vad det stod i deras annons. (Mitt minne är inte vad det varit.) Svängde in till butiken, hittade mina byxor, betalade och åkte hem.

Väl hemma hittade jag den utrivna annonsen i papperskorgen, med priset 500 kr. "Shit", tänkte jag.

Jag är konflikträdd

Jag gillar inte konflikter, framför allt inte muntliga sådana. Så i stället för att ringa XXL skrev jag ett brev och berättade att jag - enligt mitt sätt att se saken - hade fått betala 300 kr för mycket. Priset i annonsen stämde inte med vad jag fick betala. Jag bifogade kopior på kvittot och annonsen. Sen åkte jag till torpet i Bergslagen och glömde det hela.

Några dagar senare ringde en trevlig kille från XXL. "Sorry, våra annonser gäller bara en vecka i taget", förklarade han. "Du var hos oss en måndag och vår annons gällde bara till och med söndagen  så du kan inte få tillbaka några pengar. Däremot kan du få ett tillgodokvitto på 300 kr".

Tack och bock! När jag var åter på hemorten åkte jag till XXL i Barkarby, träffade den trevliga killen och fick mitt tillgodokvitto.

Skaffade en luftpistol

Då jag sedan länge funderat på att skaffa en luftpistol, som komplement till det två luftgevär vi har på torpet, passade jag på nu när jag var hos XXL. Den pistol jag köpte var ett demonstrationsex och det sista de hade.

När jag kom hem upptäckte jag att en del av pistolen saknades. "Shit, ett återbesök och ny konflikt", tänkte jag, som inte gillar att slänga käft och klaga.

Dan därpå återvände jag till butiken och var beredd på tjafs och diskussion om att jag var orsak till att den saknade grejen var borta. Som vanligt besannades inte mina förutfattade farhågor.

Åter möttes jag av en trevlig manlig expedit. "No problems", sa han och gick ut på lagret för att hämta en ny pistol. "Tyvärr, finns inte den här modellen kvar", sa han när han kom tillbaka och la i stället upp en annan, men liknande pistol på disken.

Fick samma pris

"Oj då", sa jag. "Men den här är väl dyrare?" "Jo, den är lite dyrare, men mycket bättre", sa killen hos XXL. "Men du får den för samma pris som den tidigare". Tack och bock igen! (Prisskillnaden visade sig vara 30 kr.)

Den nya pistolen är lätt att ladda och hantera. Dessutom skjuter man med samma kulor som till de luftgevär jag redan har. Till den pistol jag köpte först måste man ha andra kulor, s.k. rundkulor.

Alltså: XXL är en kundvänlig och serviceinriktad butik. I alla fall den i Barkarby.

PS. Detta inlägg visar att jag inte alltid är negativ och gnällig.

Ändrade utgångsdatum är nog vanligt

Jag tror att det finns många butiker som ändrar utgångsdatum på sina varor, inte bara suspekta företag med utländsk koppling utan även butiker som hör till helsvenska kedjor. Det finns nog ett stort mörkertal och inte bara de fall som SVT upptäcker.

I går hade SVT:s "Uppdrag granskning" ett program som handlade om ett företag som importerade asiatiska matvaror. Anledningen till uppmärksamheten var att anställda via mobilfilmer kunde visa hur de satt och raderade bort utgångsdatum på produkterna och ersatte dem ett nytt. Det medel som användes för att tvätta bort datumtrycket var dessutom hälsovådligt.

Brottslig ommärkning

Denna verksamhet verkade enligt programmet förekomma i stor skala. Den asiatiske ägaren slog ifrån sig med båda händerna och förklarade att det inte var sant och att han var utsatt för maffiametoder.

Den polis som intervjuades sa att förfarandet hos företager var brottsligt, bl.a. bedrägeri och brott mot livsmedelslagen. Trots att företaget var känt hos flera kontrollmyndigheter hade inget hänt. Polisen hade så många tusen andra bedrägerianmälningar och var därför tvungen att prioritera.

Källkritik alltid viktig

När jag såg programmet och de mobilfilmer som visades kunde man inte veta om personalen fejkat hela datumändradet för att misskreditera företaget och dess ägare. Den frågan reste inte heller programledaren,  den kände Janne Josefsson.

Nu får vi dock lita på statstelevisionen och utgå från att det som visades var korrekt.

Ett stort mörkertal

Men det här med att märka om varor är inget nytt. Det har förmodligen alltid förekommit och även hos mer kända butiker och företag.

Här är ett exempel: När en mig närstående yngling gick i nionde klass pryade han i en (numera nedlagd) Konsumbutik i vår hemkommun Sollentuna. En av gossens uppgifter som praktikant var att ändra datum på en trave korvpaket. Nu är det sedan länge preskriberat.

Det är alltså inte bara asiatiska matimportörer som sysslar med sånt här. Jag skulle tro att mörkertalet är stort. Ofta saknar ommärkningen betydelse då de sista-datum-tiderna ofta är satta med rejäl råge. Men oavsett det så är det inte tillåtet att märka om varor på det här sättet - och kan i värsta fall få konsekvenser som påverkar kundens hälsa.

Inte ovanligt med utgångna datum

Jag hittar då och då varor i min ICA-butik där utgångsdatum passerats sedan några dagar. När jag upplyser personalen om det belönas jag med en bonuscheck.

Ibland missar jag datumkollen i affären och får med mig varan hem och upptäcker fadäsen först vid köksbordet. Är det allvarligt tar jag med mig varan och kvittot till butiken. Då får jag tillbaka varans pris gånger två.

Classe var inte billligare

Jag tror ofta att enskilda privata butiker är dyrare än butiker och varuhus som ingår i en kedja. Exempel på kedjebutiker är K-Rauta, Rusta, Ö&B, Clas Ohlson m.fl. Privata butiker kan vara en lokal elaffär, en färghandel eller en järnhandel som inte ingår i någon kedja. Clas Ohlson har för mig framstått som en lågpriskedja (liksom även Rusta).

Men det stämmer inte alltid. I dag var jag hos Clas Ohlson i Häggvik i Sollentuna och köpte  två paket med Casco Husfix. Firman från Insjön tog 99.90 kr per paket och de hade bara två på sin hylla; de tog jag.

När de var slut åkte jag alltså inte till Clas Ohlson eftersom de inte hade några kvar utan till den privata färgbutiken Blå Huset i Sollentuna. Där kostade paketen med Husfix betydligt mindre - 75 kr! Dessutom fick jag 5 % rabatt.

Trevligt att jag kan ha fel.

Varierande matpriser

Jag har vid några tillfällen tidigare jämfört priserna på olika matvaror av baskaraktär hos ICA, Coop med flera och gjort inlägg om det här på min blogg. Det har varit populära inlägg, som setts av många. Nu har jag gjort det igen.

Jag har kollat priserna hos några butiker i centrala Sollentuna: ICA Kvantum (f.d. Stens ICA), ICA Maxi och Coop vid Häggviks handelsplats samt Netto på Malmvägen. Varorna har varit mejerier, bröd, frukt, grönt, kött, fisk, tvättmedel, ägg m.m. - alltså basvaror. Den här gången var det extra knepigt då det var svårt att hitta exakt samma varor. Netto hade t.ex. inget svenskt kött, bara tyskt, så där haltar jämförelsen. Övriga märkesvaror var lika och med samma tillverkare. Hänsyn är inte taget till rabatter eller andra specialerbjudanden.

Så här blev prisbilden: Netto 347,15 kr, Maxi 456,45, Coop 492,35, Kvantum 518,45. När jag tog bort kött och fisk blev det så här: Netto 176,20, Maxi 183,95, Coop 197,90, Kvantum 203,55. ICA Maxi står sig bra i jämförelsen med de likvärdiga butikerna Kvantum och Coop. Att Netto hamnar lägst är inte så konstigt då det är en utpräglad lågprisbutik.

Notera att detta är ingen vetenskaplig rapport. Dessutom är urvalet av varor begränsat.

Madrassen som inte höll luften

För ett år sedan besökte jag Jysk i Häggvik i Sollentuna och köpte två uppblåsbara dubbelbäddmadrasser. De är bra att ha när man får tillfälliga och många nattgäster. Den ena använde vi redan förra året och den funkade fint.

Men den andra blåste vi upp först nu i sommar. Det gick bra att få luft i den. Men luften stannade inte kvar. Efter en timme var madrassen bara halvfull. "Shit", tänkte jag. "Undrar om jag har kvittot kvar om jag ska reklamera den?" Det hade jag. Det fanns i min pärm tillsammans med andra inköpskvitton.

Nu är jag en typisk svensk. Jag är nämligen väldigt konflikträdd och avskyr att gå i verbal klinch med folk. Det var ett elände när jag var chef och skulle "bråka" med medarbetare med bra argument vid ett lönesamtal. Som pensionär har jag sluppit konflikter av den sorten och inte heller råkat i några nya av andra anledningar.

Men nu var det alltså dags att gaska upp mig, ta kvittot i ena handen och den läckande luftmadrassen i den andra och ta mig till Jysk. Jag läste på om konsumentens rättigheter på nätet och visste att man har tre års garanti vid fabrikationsfel - oavsett viken garantitid säljaren uppger.

Jag utgick från att jag skulle få träffa en sur och grinig expedit hos Jysk som tvärt skulle hävda att det gått för lång tid - ett år - för att göra en reklamation. Och som heller inte skulle känna till konsumentköplagen. Jag såg framför mig en häftig diskussion i butiken med andra kunder i närheten. Jag skulle stå på mig, kräva få träffa chefen och hota med Allmänna reklamationsnämnden och Konsumentombudsmannen m.fl.

Egentligen hade jag kastat in handduken redan innan jag klev in i butiken. Jag är en mes i sådana här sammanhang och avskyr att ge mig in i en verbal konflikt. Då skriver jag hellre. Nu visste jag att slaget var förlorat i förväg.

Det var en manlig ung expedit. Jag la upp madrassen på disken och sa att den inte höll luft och visade kvittot. "Vill du ha pengarna tillbaka eller vill du ha en ny?" ¨frågade han mig. Jag kom helt av mig och fick mota bort mina formuleringar om garantitider och konsumenträtt i min hjärna. "Tack, jag tar e-en ny", hackade jag fram.

Tänk så fel jag hade. Man var riktigt schysst hos Jysk.

Gubbarna borde ha sittplatser i dambutikerna

När vi var i London för många år sedan besökte vi en Laura Ashley-butik, som främst innehåller varor som intresserar kvinnor. Vi två gubbar som var med våra kvinnor slog oss ned i en bekväm soffa som fanns precis innanför entrén.

Min kompis Gunnar somnade ganska snart, vilket hördes på hans ljudliga snarkningar. Han hade placerat sig halvliggande i soffan med sina raka ben utsträckta. De nya kunder, framför allt kvinnor, som kom in i butiken log överseende när de tog ett kliv över Gunnars ben.

När jag är med min fru i hennes klädbutiker så blir jag omedelbart trött, såväl fysiskt som psykiskt. Men det är ytterst sällan det finns någon sittplats i butiken. Det är en stor brist.

Om vi gubbar hade bekväma fåtöljer att sätta oss i medan våra kvinnor letar blusar, toppar, klänningar, jumprar, byxor, kjolar och diverse tillbehör till allt detta skulle vi bli på bättre humör och därmed positivt inställda till deras val. Det skulle butikerna tjäna på.

Om fåtöljerna dessutom kompletterades med ett litet bord där det fanns herrtidningar att bläddra i skulle vi genast bli mer generösa och ännu mer positivt inställda till deras inköp.

PS. Med herrtidningar menar jag sådana som handlar om bilar, historia, datorer, sport och liknande. Vad annars?