En låda till Ukraina via Postnord

Posten, dvs. Postnord, tar emot flyttkartongsstora lådor som väger max 20 kg (mer orkar en postis inte lyfta) fyllda med nödvändigheter till folket i Ukraina. Lådorna går med lastbil till Polen och sedan vidare in i Ukraina. När lådan är full klistrar du igen den och skriver en innehållsförteckning som du sätter på lådan. Sen kör du lådan till närsmaste Postnords Företagscenter.

Sådana här saker vill man ha: 

Mat: - Konservburkar, t.ex. ravioli, tonfisk, köttfärssås, tomatsås, soppor, frukt och bärkonserver. - Snabbnudlar och annan torr pasta. - Kakor, energibars och choklad. - Te och kaffe. Kläder: Hela och rena, främst underställ, vantar och regnkläder. Hushållsprodukter: Hela och rena, t.ex. sovsäckar, kuddar, täcken, termiska muggar och soppåsar. Hygienprodukter. Nya produkter i obruten förpackning, t.ex. tandkräm, tandborstar, tvål, våtservetter och kvinnliga hygienprodukter. Medicinprodukter. T.ex. bandager, sterila kompressorer och plåster. Du får inte skicka färskvaror, vätskor som inte är i en konservburk,farligt gods.

Min låda innehöll delar av allt som är nämnt här ovan. Mycket var helt nytt, även en del kläder. Jag tror det var grejor för 1 000 - 1 500 kr. Det blev en hel flyttkartong som vägde 17 kilo.

När jag kom för att lämna lådan hos närmaste Företagscenter fanns det ingen p-plats. Jag ställde bilen vid lastkajen och hoppades ingen lastbil skulle dit då.

Eftersom min rygg och mina knän inte är som när jag yngre  hade jag en pirra med mig som jag körde kartongen på. Det gick inte så bra. Det var trappor upp till lastkajen och till expeditionen. Jag lämnade lådan och stapplade upp och in på expeditionen.

Där satt en humorfri postis i övre medelåldern som undrade buttert vad jag ville. "Lämna en låda till Ukraina". "Ta hit den då", sa han och öppnade en lucka i väggen. "Den är tung, jag har den vid bilen". "Ta in den via lastkajen" blev svaret.

Med möda fick jag upp lådan på lastkajen, tog pirran och tog mig själv upp på kajen och lade lådan på pirran och körde in den i Företagscentrets innanmäte. Då kom en ny humorfri postis med ovänlig uppsyn och sa "Här får du inte vara!" "Jo, men jag ska bara lämna en låda till Ukraina". "Den får du lämna på expeditionen" sa han.

"Den är tung och jag orkar inte bära den dit". Postisen förbarmade sig över min låda och tog upp den och sa "Jag bär dit den!"

När jag kom åter till Expeditionen undrade postis nr  1: "Å vad vill du nu då?" "Jag vill se när du sätter etiketten på lådan". "Och ta en bild på den" tillade jag snabbt

Jag såg när han gjorde det. Men när jag ville gå in bakom hans inglasning för att ta en bild på lådan blev det stopp. "Här får du inte vara".

Jag lyckades sträcka min ena arm innanför glasskivan och ta en bild på lådan med etikett.

När jag frågade om man fått många lådor som ska till Ukraina svarade han "Ja". Jag kan tänka mig att postisarna inte gillade att "vanligt folk" kommer med en massa kartonger. Det blir ju merarbete för dem, något som jag tror varken Postnord centralt eller personalen på Företagscentren var beredda på.

Mottagandet av kartongerna till Ukraina kunde har organiserats bättre, tycker jag,

Min fru, som är månadsgivare till Röda Korset, Rädda Barnen m.fl, tycker det är bättre att ge pengar dit så kan de köpa de saker som behövs i Ukraina lokalt eller i Polen och andra grannländer. Då gynnas även det lokala näringslivet där.

När jag säger att 30 % av pengarna som Röda Korset m,fl. får in går till intern administration, kostsamma reklamutskick och till ledningens höga löner får jag direkt mothugg. "Hur vet du att din låda tíll Ukraina inte försvinner på vägen eller i Polen?"

Nä, det vet jag givetvis inte. Men som den i grunden optimist jag är (trots att många av mina kompisar alltid hävdar motsatsen) tror jag att varorna i min låda gör nytta. 

Jag ser framför mig hur en uttröttad ukrainsk soldat lägger sig ned, sveper filten om sig efter att ha käkat en burk ravioli, druckit en kopp te därtill, tagit ett par Alvedon mot sin värkande rygg och plåstrat om sitt ytliga sår i en armen efter att borstat sin tänder och tvättat sig med Barnängens barntvål samt tagit på sig den rena nya sockorna,

Han somnar trött och mätt för att vakna efter vilan för att på nytt ge sig ut för att försvara demokratin, yttrandefriheten och allt annat som vi i vårt land tar för givet.

• Gilla
• Svara
• 9 tim

Jag fick ingen tidning idag

Jag tycker att de som delar ut morgontidningen till oss som fortfarande prenumererar på en pappersversion gör ett fantastiskt jobb. Upp tidigt, oavsett väder och vind, ut i mörkret och leta sig fram till ofta dåligt numrerade brevlådor.  Det är ett skitjobb som knappast uppmärksammas. Och det fungerar lika bra när jag har eftersändning till torpet i Bergslagen. Undrar hur länge den här servicen finns kvar?

 

Britter får sin morgonmjölk levererad till förstukvisten på morgonen. Vi i Sverige får vår morgontidning hem i brevlådan i stället. På en del lägenhetshotell utomlands, bl.a. på Gran Canaria, får man en påse med färska frallor på morgonen till sin ytterdörr.

 

Den här servicen är fantastisk - och unik. Framför allt i dessa tider när Postverkets dansk-svenska ersättare Postnord drar in antalet brevlådor för avgående post och hotar med att bara ha postutdelning vissa vardagar.

 

Min morgontidning, Svenska Dagbladet, som jag haft i snart femtio år och fortfarande har i kostsam pappersversion får jag även eftersänd till torpet i Bergslagen. Och detta utan extra avgift!

 

Att få tidningen i sin brevlåda varje morgon - även helger - är en fantastisk service. Jag undrar hur länge den kommer att finnas kvar. Det första som kommer att naggas i kanten är nog eftersändningen. Har man konkurrenten Dagens Nyheter får man redan betala extra för den servicen.

 

Tidningsbuden är en yrkesgrupp som aldrig får någon uppmärksamhet. Vid några tillfällen har jag visat dem min uppskattning. Det har jag gjort när jag varit på torpet där de tidigt varje morgon levererat mitt dagblad veckans alla dagar.

 

Det har gått till så att jag skrivit en lapp där jag prisat budets service som jag lagt i ett kuvert tillsammans med en hundralapp. Kuvertet med texten "Till tidningsbudet" har jag tejpat fast på brevlådans öppning. Det  gjorde jag igen sent igår kväll.

 

Men nu funkade det inte alls. Brevet satt orört kvar på torpets brevlåda på andra sidan landsvägen, som går rakt över våra marker. Och någon tidning fanns inte i brevlådan. Hur ska jag tolka detta? Det kan finnas olika förklaringar:

 

1) Tidningsbudet  (som kanske inte kunde läsa?) trodde kanske att jag inte ville ha någon tidning just idag och att jag därför förseglat lådan?

2) Tryckeriet har haft problem och inte kunnat förse alla prenumeranter med tidningar?

3) Man har bytt tidningsbud och satt in en vikarie som missat vår låda?

4) Eller nåt helt annat...

 

Suck! Tänk så det kan gå. Och just när jag ville visa lite em- och sympati och vara aningen generös också.

Meningslöst mångårigt frimärkssamlande slut

När det första barnet eller barnbarnet kommer är det väldigt stort och märkligt. 
       När vi fick vår dotter 1974 började jag samla ostämplade svenska frimärken som hon skulle få prydligt insatta i ett album på sin 50-årsdag. 
När hennes son föddes 2007 planterade jag ett träd på torpet. Tanken var sedan att varje barnbarn skulle få ett eget träd.

Tankarna var nog bra, men hur blev det sedan i praktiken? Nu har vi fem barnbarn men fortfarande bara ett träd planterat. Jag har sagt att de får ha det tillsammans.

Hur blev det då med frimärksalbumet till dottern? Tja, hon har inte fyllt femtio är. Det är några år dit. Men hon kommer inte att få ett album med alla svenska frimärken i postfriskt skick som getts ut 1974-2024.

Jag prenumererade från 1974 och till några år in på 2000-talet på alla nyutkomna svenska frimärken hos Postens Filateliavdelning (PFA). Det blev under årens lopp en betydande mängd frankotecken i olika valörer.

Jag insåg alldeles för sent att min vuxna dotter sannolikt inte skulle uppskatta ett stort frimärksalbum på sin femtioåriga födelsedag. Därför sa jag upp prenumerationen hos PFA och började använda frimärkena jag hade samlat på mig. De blev brevporton och då framför allt till de allt för många julkort som jag skickade varje år.

Nu har jag inte många märken kvar. De sista gick till brevet som du ser på bilden här ovanför. De har valören 5 öre till 10 kronor, en salig blandning för att få till portot på 36 kronor.

Försändelsen jag aldrig fick kostade mig 400 kr

Jag har i ett tidigare blogginlägg (25 maj) sagt att jag är nöjd med det nuvarande postsystemet. Det är jag i och för sig fortfarande, men jag gillar inte Postnord, dvs. det dansk-svenska företag som ersatt Kungl. Svenska Postverket. Det är nog ett av landets mest kritiserade företag och nu är jag villig att instämma i den kritiken. Det beror på att jag aldrig fick mitt paket från USA.

Ni som följer min blogg vet att jag numera har en komplett kilt med alla tillbehör, bl.a. ett par sporrans (de små väskor skotten har fram på magen). En sporran har ett "bälte" som består av både kedja och läderrem och den hängs runt livet. Med läderdelen på  "bältet" justerar man längden  och hur långt ned på magen sporran ska hänga.

Det finns även ett annat sätt att hänga på sig sin sporran. Då använder man ett kort "bälte" som fästs direkt framtill på kiltskärpet, se bilden till höger nedan.

Sen leverans, slut i lager

En sådan "economy suspender" beställde jag för ett halvår sedan från ett företag i USA som tillhandahåller kiltar och allt som hör till. Jag betalade via PayPal vad det kostade (10 USD) samt frakten till Sverige (20 USD), alltså totalt ca 300 spänn.

Efter en vecka fick jag ett mejl där man berättade att bältet jag beställt var slut och man undrade om jag ville häva köpet eller vänta på leveransen. Jag valde att vänta.

Månaderna gick men i slutet av maj fick jag nytt mejl där man berättade att nu hade man skickat min beställda vara.

Avgift till Tullen och Postnord

Någon vecka senare fick jag ett brev från Postnord adresserat till mig på Love Almqvists väg i Sollentuna där man krävde mig på 24 kr i importmoms samt deklarationsavgift på 75 kr (inkl. moms 15 kr), alltså totalt 99 kr.

Först när jag betalat och Tullverket accepterat införtullningen skulle försändelsen skickas hem till mig eller till mitt postombud.

På brevet fanns även ett ID-nummer som jag skulle ange om jag ville spåra försändelsen. Men när jaag knappade in numret på Postnords sajt fick jag beskedet att numret var ogiltigt. Jag försökte flera gånger, men det hjälpte inte. Oavsett om jag tog nollan i numret för en nolla eller bokstaven O.

Eftersom min vara inte var särskilt skrymmande räknade jag med att få den direkt hem i min stora brevlåda. Sen åkte jag till torpet i Bergslagen.

Hamnade på Kungsholmen

När jag den 13 juli kom hem igen till Sollentuna låg ett nytt brev från Postnord i brevlådan. Det var en påminnelse om att jag hade ett brev att hämta hos ICA Maxi på Lindhagensgatan i Stockholm. Men det skulle hämtas senast den 8 juli!

Brevet var dessutom felaktigt adresserat till mig på Love Almqvists väg i Stockholm men hade eftersänts till mig i Sollentuna.

Varför hade min försändelse hamnat hos en ICA-butik på Kungsholmen i Stockholm och inte hos min ICA-butik i Sollentuna centrum?  Jo, det berodde sannolikt på att min försändelse från USA var adresserad "Björn Thärnström, Love Almqvists väg 32, Sollentuna, Stockholms län , SE 191 44."

När jag beställda varan på nätet hos företaget i USA fyllde jag i deras låsta formulär där jag var tvungen att även fylla i "State", dvs. motsvarigheten i Sverige "Stockholms län".

Redan gått i retur

Nåt pucko hos Postnord i Sverige läste bara "Stockholm" och därför gick försändelsen till ICA på Kungsholmen, där Love Almqvists väg i Stockholm ligger. Men varför fick jag då betalningsuppmaningen korrekt adresserad och sänd till mig i Sollentuna? Det är tydligen inte bara Herrens vägar som är outgrundliga, även Postnords.

Eftersom jag kom hem den 13 juli och paketet skulle ha hämtats senast den 8 ringde jag ICA på Lindhagensgatan för att kolla om det fanns kvar. Svaret jag fick var att mitt paket gått tillbaka redan den 9 juli till Postnord för fortsatt retur till avsändaren, dvs. företaget i USA.

Jag ringde då Postnords kundservice och hamnade som nummer 340 i deras telefonkö. Jag la på. Ingen idé att vänta. Jag skrev ett brev dit i stället för att försöka få dem att inte vidareskicka mitt brev till USA. Något svar (eller försändelse) har jag givetvis inte fått. Och kommer förmodligen aldrig att få det.

Ingen idé skicka det på nytt

Mitt lilla bälte till min sporran kommer alltså tillbaka till företaget i USA. Det är ju ingen idé att man skickar det på nytt för då får jag först betala 20 USD i porto. Och sen ytterligare en hundring i SEK för moms m.m. för att förhoppningsvis få hämta ut det.

Jag saknar inte "gamla" Postens kontor

När den "gamla" posten med alla sina postkontor skulle läggas ned var jag inte alls glad. Jag trodde inte den nya organisationen, dvs. den vi har idag med postombud lite varstans, skulle fungera lika bra. Jag var helt övertygad om det. Men ack så fel jag fick! Dagens postorganisation har många fördelar, jämför med den gamla med sin postkontor och postfröknar. 

Mitt första postminne är när jag följde med min mor till vårt postkontor på Norr i hemstaden Örebro. Där var hela ena långväggen upptagen av en lika lång disk som var för hög för mig att nå upp. Vad fanns där, undrade jag nyfiket.

Modern lyfte alltid upp mig så jag fick se vad som fanns där; en glasvägg på disken, bistra damer i glasögon, skrivbord, säckar, brevbärare och allt möjligt i en salig röra bakom disken. En spännande värld som försvann så fort jag åter var nedsatt på golvet framför disken.

Den vanligaste banken

På den tiden köpte man sina frimärken där; man hämtade och lämnade paket; man satte in kontanter på sin postsparbanksbok och fick färgglada "frimärken" inklistrade i sin grågröna bankbok med riksvapnet på omslagets framsida. Beloppen skrevs in för hand av den bistra postfröken med glasögon.

Det var tider det! Tänk så bra det fungerade, trots ett ofta långt köande för att få sitt ärende uträttat. Öppettiderna var inte något att skryta med. Brevbärare var ett fint yrke med trygghet som gav motion och frisk luft.

Två sorters brevutbärare

Hur ser det ut nu? Jo, vi har två företag som delar ut posten, Postnord och Bring (Citymail). Det innebär att jag kan få räkningar och annat vid två tillfällen på vardagarnas eftermiddagar i min brevlåda.

Frimärken kan jag köpa i min ICA-butik, som även är postombud. Hos postombudet får jag hämta det varor jag handlat via nätet. Och där kan jag lämna in paket som jag vill skicka själv. Ombudet har öppet samma tid som ICA-butiken, normalt kl. 8 - 22. Betydligt bättre än de gamla postkontoren.

Olika hämtställen

Varor jag köpt på distans kan jag få hämta inte bara på ICA utan på flera andra ställen: Pauls Kiosk, Spelbutiken i Helenelund, box i Sollentuna Centrum eller hos Netto. Var jag får hämta paketer beror på vilken distributör leverantören har anlitat.

Men man kör även ut mina varor. Då gäller det att vara hemma, annars får man åka till distrubutörens terminal och hämta själv.

Precis som de flesta andra i min ålder käkar jag ett antal olika piller, såväl morgon som kväll. Dessa har jag hittills hämtat ut på ett av de många apotek som nu finns sedan monopolet försvann.

Inte vänligt för miljön

Häromdan testade jag att beställa en pillersort via nätet. Det var enkelt och de levererades med bilburet bud hem till dörren på kvällen samma dag - utan extra kostnad! Fantastiskt bra service, men inte alls miljövänligt.

Över huvud taget är alla dessa bilburna budleveranser av det som folk beställt på nätet inte helt miljövänligt.

För att återgå till min inledning: jag saknar inte mitt gamla postkontor.