En låda till Ukraina via Postnord

Posten, dvs. Postnord, tar emot flyttkartongsstora lådor som väger max 20 kg (mer orkar en postis inte lyfta) fyllda med nödvändigheter till folket i Ukraina. Lådorna går med lastbil till Polen och sedan vidare in i Ukraina. När lådan är full klistrar du igen den och skriver en innehållsförteckning som du sätter på lådan. Sen kör du lådan till närsmaste Postnords Företagscenter.

Sådana här saker vill man ha: 

Mat: - Konservburkar, t.ex. ravioli, tonfisk, köttfärssås, tomatsås, soppor, frukt och bärkonserver. - Snabbnudlar och annan torr pasta. - Kakor, energibars och choklad. - Te och kaffe. Kläder: Hela och rena, främst underställ, vantar och regnkläder. Hushållsprodukter: Hela och rena, t.ex. sovsäckar, kuddar, täcken, termiska muggar och soppåsar. Hygienprodukter. Nya produkter i obruten förpackning, t.ex. tandkräm, tandborstar, tvål, våtservetter och kvinnliga hygienprodukter. Medicinprodukter. T.ex. bandager, sterila kompressorer och plåster. Du får inte skicka färskvaror, vätskor som inte är i en konservburk,farligt gods.

Min låda innehöll delar av allt som är nämnt här ovan. Mycket var helt nytt, även en del kläder. Jag tror det var grejor för 1 000 - 1 500 kr. Det blev en hel flyttkartong som vägde 17 kilo.

När jag kom för att lämna lådan hos närmaste Företagscenter fanns det ingen p-plats. Jag ställde bilen vid lastkajen och hoppades ingen lastbil skulle dit då.

Eftersom min rygg och mina knän inte är som när jag yngre  hade jag en pirra med mig som jag körde kartongen på. Det gick inte så bra. Det var trappor upp till lastkajen och till expeditionen. Jag lämnade lådan och stapplade upp och in på expeditionen.

Där satt en humorfri postis i övre medelåldern som undrade buttert vad jag ville. "Lämna en låda till Ukraina". "Ta hit den då", sa han och öppnade en lucka i väggen. "Den är tung, jag har den vid bilen". "Ta in den via lastkajen" blev svaret.

Med möda fick jag upp lådan på lastkajen, tog pirran och tog mig själv upp på kajen och lade lådan på pirran och körde in den i Företagscentrets innanmäte. Då kom en ny humorfri postis med ovänlig uppsyn och sa "Här får du inte vara!" "Jo, men jag ska bara lämna en låda till Ukraina". "Den får du lämna på expeditionen" sa han.

"Den är tung och jag orkar inte bära den dit". Postisen förbarmade sig över min låda och tog upp den och sa "Jag bär dit den!"

När jag kom åter till Expeditionen undrade postis nr  1: "Å vad vill du nu då?" "Jag vill se när du sätter etiketten på lådan". "Och ta en bild på den" tillade jag snabbt

Jag såg när han gjorde det. Men när jag ville gå in bakom hans inglasning för att ta en bild på lådan blev det stopp. "Här får du inte vara".

Jag lyckades sträcka min ena arm innanför glasskivan och ta en bild på lådan med etikett.

När jag frågade om man fått många lådor som ska till Ukraina svarade han "Ja". Jag kan tänka mig att postisarna inte gillade att "vanligt folk" kommer med en massa kartonger. Det blir ju merarbete för dem, något som jag tror varken Postnord centralt eller personalen på Företagscentren var beredda på.

Mottagandet av kartongerna till Ukraina kunde har organiserats bättre, tycker jag,

Min fru, som är månadsgivare till Röda Korset, Rädda Barnen m.fl, tycker det är bättre att ge pengar dit så kan de köpa de saker som behövs i Ukraina lokalt eller i Polen och andra grannländer. Då gynnas även det lokala näringslivet där.

När jag säger att 30 % av pengarna som Röda Korset m,fl. får in går till intern administration, kostsamma reklamutskick och till ledningens höga löner får jag direkt mothugg. "Hur vet du att din låda tíll Ukraina inte försvinner på vägen eller i Polen?"

Nä, det vet jag givetvis inte. Men som den i grunden optimist jag är (trots att många av mina kompisar alltid hävdar motsatsen) tror jag att varorna i min låda gör nytta. 

Jag ser framför mig hur en uttröttad ukrainsk soldat lägger sig ned, sveper filten om sig efter att ha käkat en burk ravioli, druckit en kopp te därtill, tagit ett par Alvedon mot sin värkande rygg och plåstrat om sitt ytliga sår i en armen efter att borstat sin tänder och tvättat sig med Barnängens barntvål samt tagit på sig den rena nya sockorna,

Han somnar trött och mätt för att vakna efter vilan för att på nytt ge sig ut för att försvara demokratin, yttrandefriheten och allt annat som vi i vårt land tar för givet.

• Gilla
• Svara
• 9 tim