Metaller i Bergslagen ska kartläggas

Bergslagen var från 1500-talet och fram till mitten av 1800-talet det område som till stor del svarade för Sveriges välstånd tack vare malmen och skogen. Kvar av detta är vattenfyllda gruvhål och hyttruiner. Men nu kanske hoppet tänds igen. Efterfrågan på innovationskritiska metaller som krävs för t.ex. mobiler och elbilsbatterier har ökat. Regeringen satsar flera miljoner för att kartlägga dessa metaller i Bergslagen.

Bergslagen hade sin storhetstid för flera hundra år sedan. Vid varenda å och bäck låg en hytta där man framställde järn eller koppar. Skogen gav ved till tillmakningen i gruvorna och till träkol som användes i hyttorna. Gruvor fanns överallt.

Järn var en av landets största exportvaror i flera hundra år. Bergsmännen slapp krigstjänst. Därför finns det inga soldattorp i Bergslagen. I slutet av 1700-talet började utförsbacken då många gruvor och hyttor inte längre var lönsamma utan lades ned. Dödsstöten kom i mitten av 1800-talet då nya stordriftsmetoder för järnframställning såg dagens ljus.

Ensamrätten upphävdes 1859

Bergsmännen hade i flera hundra år haft ensamrätt på bergsbruk och järnframställning. Dessa privilegier upphörde 1859. De nya tillverkningsmetoderna krävde stordrift och kapital. Då uppstod bruken runt om i Bergslagen t.ex. Bofors, Hällefors. Många av dessa är numera också nedlagda eller har annan tillverkning. Vedevågs bruk var på slutet mer känt för tillverkning av spadar och målarfärg.

Bergslagens storhetstid är ett minne blott. Även stora och kända gruvor som t.ex. de i Grängesberg och Stråssa är vattenfyllda sedan länge. I Bergslagen finns nu bara två gruvor i drift, gruvan i Garpenberg i Dalarna och Lovisagruvan strax söder om Stråssa.

Udda metaller eftertraktade

Teknikutvecklingen har ökat suget efter så kallade innovationskritiska metaller som t.ex. litium, grafit och molybden som bl.a. finns i mobiltelefoner och elbilsbatterier. Därför fick Sveriges geologiska undersökning (SGU) flera miljoner 2016 för att kartlägga och inventera de tillgångar som kan finnas i befintligt gruvavfall.

Metaller finns det gott om i Sverige. Häromdan beslutade därför regeringen att ge SGU förnyat uppdrag och ytterligare ett tiotal miljoner för att kartlägga Bergslagen, där det även finns sällsynta jordartsmetaller som volfram, gallium, germanium, indium, mangan och kobolt.

Det kan alltså hända att Bergslagen går mot en ny storhetstid.

Markägaren tjänar ingenting

De svenska regelverket kring bergsbruk och mineralbrytning är mycket generöst mot gruvbolagen, vilket lockar utländska företag. Men generositeten mot markägarna är lika med noll. Det är nämligen så att berörda markägare bara får en symbolisk ersättning för intrånget som gruvdriften medför. Sverige skänker bort sina tillgångar!

Ynka två promille av värdet på malmen som bolaget tar upp går till markägarna och staten. För varje miljon kronor får markägarna dela på 1 500 kr och staten får en femhundring. Det är skandal! Det borde vara minst 10 % - helst mer.

Så här står det i minerallagens 7 §:

Vid bearbetning skall koncessionshavaren för varje kalenderår betala en mineralersättning. Ersättningen skall motsvara två promille av det beräknade värdet av de mineral som omfattas av koncessionen och som har brutits och uppfordrats inom koncessionsområdet under året. Beräkningen skall ske på grundval av mängden uppfordrad malm, malmens halt av koncessionsmineral och genomsnittspriset för mineralet under året eller ett motsvarande värde. Av ersättningen skall tre fjärdedelar tillfalla fastighetsägare inom koncessionsområdet och en fjärdedel staten. Om det finns flera fastigheter inom koncessionsområdet, skall ersättningen till fastighetsägare bestämmas efter varje fastighets del i området. Ersättningen skall fastställas efter förhållandena den 31 december det år ersättningen avser. Koncessionshavaren skall i ett ärende om fastställelse av ersättning lämna de uppgifter som behövs för att ersättningen skall kunna bestämmas. Lag (2005:161)