Blomsterlupinen (Lupinus polyphyllus) är en vacker trädgårdsväxt som fördes in i Sverige i början av 1800-talet. År 1870 upptäckte man den förvildad. Nu är blomsterlupinen spridd i stora bestånd i landet, inte minst i Bergslagen där den täcker kilometer efter kilometer längs vägar och järnvägar. Men det går att få stopp på den.
Den är vacker när den blommar. Många värnar den utan att veta att den slår ut våra inhemska ängsblommor som prästkragar, mandelblom, kattfot och blå viol m.fl. Lupinen alstrar kväve som våra vanliga ängsblommor inte tål. De vill ha mager jordmån, lägger av och dör. På en meter vägren kan finnas 100 olika örter. När lupinen spritt sig där finns bara en handfull kvar.
Jordbrukets förändring har gjort att våra ängsmarker nästan försvunnit. Ängens blomstermångfald finns nu i ställer längs våra vägrenar. Där kommer de också att försvinna om vi inte stoppar blomsterlupinen
Blomsterlupinen är vacker på försommaren. När den satt frö är den anskrämligt ful. Fröskidor och blad är dödligt giftiga för oss människor. Fröna kan leva i mer än 50 år. Den är en artfrämmande och skadlig (invasiv) ört, liksom även jättelokan som kan ge brännskador.
Båda växterna är så giftiga att de enligt Naturvårdsverket måste brännas. De får inte läggas på kompost eller tillsammans med annat trädgårdsavfall.
Blomsterlupinen bör tas bort innan den bildar frö och helst grävas upp med rötterna. Det är inte lätt att bli av med skräpet eftersom det måste brännas. Återvinningsstationerna ska numera ta mot invasiva växter som blomsterlupiner i plastsäckar, där de läggs bland annat brännbart avfall.
Att helt utrota blomsterlupinen går inte. Men det går att hejda den där den inte brett ut sig utan bara finns i enstaka bestånd längs våra vägrenar, bl.a. i Bergslagen.
För bara ett par år sedan fanns inte dessa bestånd av lupiner. Om inget görs kommer snart vägrenarna enbart bestå av den invasiva och giftiga blomsterlupinen.
Att göra något i år för att stoppa lupinen är nog för sent. Den står nu i praktfull blom, som snart övergår i fula och giftiga fröställningar. Fröna kommer att spridas när väghållaren kommer med sitt slåtteraggregat och röjer diken och vägrenar.
Förslag inför nästa vår och försommar
Så här kan man göra i varje län som är drabbat av lupinen:
1) Länsstyrelsen bildar med andra intressenter, som hembygds-, naturskydds-, fågelskådar- och andra naturintresserade föreningar en aktionsgrupp kallad ”Stoppa lupinen!”.
2) Gruppen bjuder in föreningarnas medlemmar, dvs. i stort sett hela befolkningen till en ”Lupinutrotningshelg” strax före midsommar när lupinen står i blom.
3) Den helgen går alla ut med liar, spadar, sekatörer, sopsäckar (och fika) och avlägsnar alla blommande blomsterlupiner längs vägarna i länet, framför allt alla enstaka bestånd.
4) De som deltar i utrotningen får en lott för varje full sopsäck som lämnas till de uppsamlingsställen som länsstyrelsen i samråd med Trafikverket ordnat i länet.
5) Helgen avslutas med att de olika lokala föreningarna ordnar olika jippon, t.ex. korvgrillning m.m.
6) På länsstyrelsens hemsida kan man veckan efter se vilka lottnummer som vunnit någon av de vinster som olika företag skänkt. Vinsterna hämtas hos länsstyrelsen.
7) Sopsäckarna med lupiner förs under veckan genom respektive kommuns försorg till avfallsanläggning för bränning.
Detta upprepas varje år tills blomsterlupinen gett upp och lämnat länet för gott.
Resultat: Vägrenarna kommer att vara fulla med vackra ängsblommor där våra pollinerande insekter trivs och ger oss fortsatt biologisk mångfald.
Görs inget får vi en biologisk enfald.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar