I bondesamhället var det naturligt att barnen sattes i arbete tidigt. Det var ett sätt att förbereda dem för vuxenlivet samtidigt som det minskade behovet av inhyrda arbetare. Att barn sattes i arbete tidigt innebar även en inkomst som var viktig för familjens överlevnad. Det var inte ovanligt att fattiga torparbarn fick flytta hemifrån i sjuårsåldern för att bli drängar och pigor hos bönder i trakten.
Min fars första jobb fick han som trettonåring 1925 hos karamellkokare Öberg på Kristinagatan i hemstaden Örebro. Jobbet var springpojke och lönen en femma per vecka. '
Året efter jobbade han som kärnmakarlärling (gjutarelev) hos en fabrikör i stan. För det fick han 14.40 i veckan. Han var då 14 år, vägde 38 kilo och var 150 cm lång med ett bröstomfång på 74 cm. Läkaren som undersökt honom hade noterat ”må i arbete användas”
Hur 17 vet jag det, undrar ni? Jo, det framgår av hans arbetsbok,
som alla minderåriga måste ha om de ville arbeta.
Min mor växte upp på landet och fick sitt första jobb också som
trettonåring när hon slutat skolan. Hon var piga hos en familj i grannbyn Hon
hade, som man sa, läshuvud och fick mycket bra betyg. Att fortsätta plugga,
bortsett från den så kallade fortsättningsskolan, var det inte tal om. Hon var
en torparunge och hade så småningom sju syskon.
När hon var femton var hon fortfarande piga men hos en bonde i
Kumla. Han var änkling med fyra barn, två oxar och fyra kor. Hans nya fru var
sjuk och sängliggande, Min mor fick träda in som husmor och sköta både hemmet
och djuren.
När jag själv var barn på 1950- och 60-talen var det vanligt att
man som grabb hade jobb efter skolans slut på eftermiddagen eller helgerna.
Springschas och tidningsbud var vanliga sysslor. Och av det man tjänade fick
man lämna hälften till morsan. Det var viktigt att lära sig att inget var
gratis.
Alla långhelger och lov i realskolan, som åldersmässigt motsvarade
dagens högstadium, jobbade jag som blombud i en blomsteraffär.
Sommarjobb skulle alla ha i alla fall när man började i gymnasiet.
Så länge jag bodde hemma i köket hos min ensamstående mamma i hennes etta fick
jag lämna halva nettolönen som ersättning för mat och husrum.
Att hon satte in pengarna på en sparbanksbok som jag sedan fick
när jag blev myndig vid 21 års ålder visste jag inte då.
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar